Skip to main content
Internet Archive's 25th Anniversary Logo

Full text of "Samlade skrifter"

See other formats


This  is  a  digital  copy  of  a  book  that  was  preserved  for  generations  on  library  shelves  before  it  was  carefully  scanned  by  Google  as  part  of  a  project 
to  make  the  world's  books  discoverable  online. 

It  has  survived  long  enough  for  the  copyright  to  expire  and  the  book  to  enter  the  public  domain.  A  public  domain  book  is  one  that  was  never  subject 
to  copyright  or  whose  legal  copyright  term  has  expired.  Whether  a  book  is  in  the  public  domain  may  vary  country  to  country.  Public  domain  books 
are  our  gateways  to  the  past,  representing  a  wealth  of  history,  culture  and  knowledge  thafs  often  difficult  to  discover. 

Marks,  notations  and  other  marginalia  present  in  the  original  volume  will  appear  in  this  filé  -  a  reminder  of  this  book's  long  journey  from  the 
publisher  to  a  library  and  finally  to  you. 

Usage  guidelines 

Google  is  proud  to  partner  with  libraries  to  digitize  public  domain  materials  and  make  them  widely  accessible.  Public  domain  books  belong  to  the 
public  and  we  are  merely  their  custodians.  Nevertheless,  this  work  is  expensive,  so  in  order  to  keep  providing  this  resource,  we  have  taken  steps  to 
prevent  abuse  by  commercial  parties,  including  placing  technical  restrictions  on  automated  querying. 

We  also  ask  that  you: 

+  Make  non- commercial  use  of  the  filés  We  designed  Google  Book  Search  for  use  by  individuals,  and  we  request  that  you  use  these  filés  for 
personal,  non-commercial  purposes. 

+  Refrainfrom  automated  querying  Do  not  send  automated  queries  of  any  sort  to  Google's  system:  If  you  are  conducting  research  on  machine 
translation,  optical  character  recognition  or  other  areas  where  access  to  a  large  amount  of  text  is  helpful,  please  contact  us.  We  encourage  the 
use  of  public  domain  materials  for  these  purposes  and  may  be  able  to  help. 

+  Maintain  attribution  The  Google  "watermark"  you  see  on  each  filé  is  essential  for  informing  people  about  this  project  and  helping  them  find 
additional  materials  through  Google  Book  Search.  Please  do  not  remove  it. 

+  Keep  it  legal  Whatever  your  use,  remember  that  you  are  responsible  for  ensuring  that  what  you  are  doing  is  legal.  Do  not  assume  that  just 
because  we  believe  a  book  is  in  the  public  domain  for  users  in  the  United  States,  that  the  work  is  also  in  the  public  domain  for  users  in  other 
countries.  Whether  a  book  is  still  in  copyright  varies  from  country  to  country,  and  we  can't  offer  guidance  on  whether  any  specific  use  of 
any  specific  book  is  allowed.  Please  do  not  assume  that  a  book's  appearance  in  Google  Book  Search  means  it  can  be  used  in  any  manner 
any  where  in  the  world.  Copyright  infringement  liability  can  be  quite  severe. 

About  Google  Book  Search 

Google's  mission  is  to  organize  the  world's  information  and  to  make  it  universally  accessible  and  useful.  Google  Book  Search  helps  readers 
discover  the  world's  books  while  helping  authors  and  publishers  reach  new  audiences.  You  can  search  through  the  full  text  of  this  book  on  the  web 

at  http  :  //books  .  google  .  com/| 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Ccjoiv*^, ''L% O  U  k'u     (^ 


^mi  '^- 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BELLMAN,  SAMLADE  SKRIFTER. 


111. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


X; 


6 


SAMLADE  SKRIFTER 


CARL  MIGHAEL  BELLMAN. 


ILLUSTRERAD    GODTKOPSUPPLAGA. 

TREDJE  DELEN: 

EBEDHÅN8  TESTAMENTE. 


STOCKHOLM. 
ADOLF  BONNIER, 

Kuugl.  llof-  och  Univemteia-CokUuiidlure. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


S(L^  no^-  ^ 


■  \%9        I 


V  \ 

'i 

/ 

/ 


■^  Ou/wlawAA^   <Xa.a^oL 


\^    h^AjYKC 


STOCKHOLM 

ISAAC  MARCUS'  BOKTR.-AKTIEBOLAG 

1879. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


FREDMANS 


TESTAMENTE 


GÅBL  HIOHAEL  BELLHAN. 


STOCKHOLM. 
ADOLF  BONNIER, 

Kongl.  Hof*-  och  Universitetä-Bok handlar*. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


^'  ...A\ 


Digitized  by  VjQOQ IC 


FREDjMANS 

TESTAMENTE. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


LÄSARE! 


Här  ser  du  en  skugga  af  en  Bacvhi  kjeltey  en  matt  rök 
efter  en  utblåst  krogdank.  Kvem  är  det  —  menar  du? 
Joy  det  är  urmakaren  Fredfnan,  han,  sotn  i  hfstiden 
varit  äfven  så  allmänt  känd  far  sin  skicklighet  att  dela 
tideus  lopp  uti  timmar  och  minuter  so»n  för  »in  hehän- 
dighct  att  göra  tiden  till  intet  uti  ett  litet  grönt  timglas 
med  finkel.  Då  han  ännu  dvaldes  här  i  den  torstiga 
ovh  torftiga  skröpligheten,  raglade  han,  midt  under  de 
svåraste  förföljelser  af  ett  ohlidt  öde,  likafullt  uti  m  hen- 
mogen  lycksalighet  ur  Bacchi  sköte  in  i  Fröjas  öppna 
armar  och  genom  Ölfatet  samma  väg  tillbaka  igen.  Bränvins- 
tumlaren  var  hans  förträffligaste  böxsäcks-ur  och  det  prober- 
ur,  Iwarpå  han  säkrast  kunde  lita.  Under  brist  på 
lyckans  håfvor  träffade  han  dagligen  sitt  Öfverflöd  i  Bacchi 
gårdar  och  sitt  fuktiga  Sans  Souci  uti  Djurgårdens  fröfde- 
rika  palatser. 

Men  betrakta  honom  nu,  mine  läsare,  pä  den  cly- 
sciska  Djurgården  vid  Stygiska  viken,  som  plöjes  af  inga 
andra  roddarbåtar  än  Karons  gamla  färja,  full  med  lik 
och  benknotor.  Det  är  här  vi  få  se  hans  utsvultna  och 
hoptorkade  vålnad  försfmäkta  under  nykterhetens  betryck. 
På  detta  stället  föraktar  han  lyckan  —  men  här  finnes 
ock  ej  den  enda  lycka  han  sÖkt.  Här  höras  inga  valdt- 
horn,  här  bakas  inga  strufvor,  här  finnes  intet  luHjlands 
uti  pokaler  med  pimpinella,  etc.;  och  de  Ulorisar,  som  i 
hans    sällskap  anlände,   hafva  ingen  lust  att  bjuda  opp. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Oth  —  hoaå  vård  dr  —  som  urverk  i  evigheten  icke  he- 
höfvasy  så  är  ock  den  konst,  hvartcppå  han  lärt,  honom 
här  en  onyttig  hörda. 

Of  van  jord  spelar  lian  desto  större  rol.  Bacchus  är 
denne  hjelten  för  mycket  skyldig  att  lata  dess  minne  he- 
grafvas  med  dess  aska.  Han  framhåller  hmiom  dagligen 
som  ett  exempel  för  sina  barn  och  upjmtnntrar  dem  med 
dessa  orden:  Träden  i  Fredmans  fotspår,  mine 
älskelige,  så  skolen  J  en  gång  vintia  Fredmans 
ära,  och  edert  namn  skall  liksom  hans  hlifva 
fästadt  på  stöder  na  i  mitt  tempel! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


N:o  1. 
Fredmans  Testamente. 

Hvad  Behaga»? 
I. 

Somnia  plus  vigili  qaam  dorinieDtl  Diicent. 
*  OWENIUS. 

Jo,  jo,  ackurat  sä  är  sammaDhaDgct,  mkie  läsare... 
Jag,  som  till  karakteren  är  afskcdad  tullförvaltare  i 
Nädendal  och  pä  tredje  aret  enkling,  men  nu  eii 
kort  tid  härstädes  vistande,  boende  uti  hörnhuset 
n:o  19  på  Malmskilnadsgatau  .  .  .  mig  hände  for 
några  qvällar  sedan  att,  bäst  jag  vände  mig  at  väg- 
gen och  snarkade  i  min  söta  sömn  sä  hes  och  röd- 
blommig  som  trots  nägon  af  mina  förnäma  gynnare 
pä  Reiners  eller  Dufvan .  .  .  mig  hände,  säger  jag, 
något  besynnerligt.  Klockan  var  unge^rligen  full 
middag:  det  vet  jag  deraf  att  hon  slog  precist  12  i 
Johan nis,  då  jag  hängde  mina  blå  schaggbyxor  pä 
sängstolpen  och  karpusen  på  spegeln.  Just  i  det- 
samma hörde  jag  en  röst ...  på  min  ära,  precist  i 
sjelfva  rummet,  der  jag  med  amman  och  barnet  låg  .  .  . 
något  sakta  i  börjad,  men  sedermera  i  tilltagande. 
Andtligen  ropade  den  mig  i  namn  med  en  ton  som 
den  grofvaste  orgpipan  i  Storkyrkan,  och  det  trenne 
gånger  å  rad :  »Petter  .  .  .  Petter  .  .  .  Petter  Bred- 
ström, du  blir  inte  gammal. >  Jag  mumlade  under 
lakanet   och   svarade :  Hvad  hehagas  ? ,  .  ,  Puff  —  och 


Digitized  by  VjOOQ IC 


ai  dörren  flög  i  detsaojiaa^  ^ä  lid  gafvel.  Ett  su- 
sande sken  uppfyllde  hela  rummet,  emellan  hvars 
spräckliga  och  brokiga  flammor  en  sväfvande  skugga 
utan^  uppehåll  vandrade  fram  och  tillbaka,  som  till 
slut  mer  och  mer  uppdagade  för  mig  min  aflidna 
saliga  hustrus  bild,  och  syntes  hon  skenbarligen  lik- 
som i  ett  långt  sveplakan^  med  en  uppsatt  mössa 
och  en  svart  och  hvit  solfjäder,  hvarmed  hon  stun- 
dom fläktade  -  öfver  amman  och  barnet.  Hjelp,  him- 
mel ...  O,  Sankt  Antonius  Kortmålare  .  .  .  Uff",  ufl^, 
uff*...  Hör  på!  Amman,  som  satt  pä  en  pall  och 
nickade  vid  en  grön  tallrik  med  några  skifvor  stekt 
palt  och  en  kruka  färsk-öl,  gaf  till  ett  rop  vid  denna 
syn  och  trillade  som  en  tjäderhöna  for  skottet.  Det 
ena  barnet  qvcd  i  dunbädden,  det  andra  fick  hjort- 
spräng  i  fållbänken.  Vaggmeden  knarkade.  Hun- 
darne bjebbade.  Amman  slog  ihop  båda  händerna. 
Brandvakten  ropade:  »Tolf  slagen!»  Upsala-posteu 
rullade  forbi  och  stötte  i  posthornet.  Tornväktarn 
tutade.  Luren  vrålade  från  garfveriet.  En  lykt- 
tändare,  som  halkat  ner  af  stegen,  läg  med  sitt  af- 
brutna  ben  i  snödrifvan  och  jemrade  sig.  Patrul- 
lerna ropade:  »Wer  da?».  Kattorna  jamade,  ett 
parti  i  bakporten  och  det  andra  sällskapet  pä  taket. 
Mössena  knaprade  på  smörbyttan  under  skänkskåpet 
och  sinselerade  på  tullspecialen  vid  väggen.  Värdin- 
nans hund  var  instängd  i  mangelboden,  och  (till 
öfverflöd)  vid  det  smattrande  urvädret  om  natten 
bultade  vindsluckan  med  ett  beständigt  knirrknarr 
mot  takfoten.  Svinen  grymtade  i  stian.  Hönseu 
kacklade  på  hövinden.  Tuppen  gol  i  vindsgluggén. 
Blompottorna  fbllo  ned  från  sängkransen,  och  ved- 
trafven  ramlade  ner  i  vedboen  .  .  .  Ufi",  ufi",  uff!  Var 
jag  inte  dä  väl  i  mina  affärer?  Hvad  behagas Y 


Digitized  by  VjOOQ IC 


9 

Sådan,  mine  läsare,  var  min  belägenhet  då  jag 
ändtligen  lyfte  upp  hufvudet  och  tittade  fram,  inte 
annorlunda  i  fysionomien  än  som  en  f«g  rekryt  för 
några  prygel,  än  en  hanrej,  som  tittar  efter  hatten 
och  käppen,  eller  som  en  from  besökare  efter  ett  slag 
pä  truten  .  . .  Hvad  gjorde  jag,  arme  man?  Jo,  jag 
blundade,  slog  eld,  tände  pä  pipan,  blcf  modig  i  mitt 
förvirrade  tillstånd  och  drog  pä  mig  byxorna.  Kring 
kapprocken  bapd  jag  strumpebandet  om  lifvet,  satte 
hatten  ofvanpä  nattmössan  och  skuttade  sä  barfota 
från  min  salig  hustru  och  hela  hushållet  bort  i  gran- 
skapet  till  källaren  Lilla  Viktoria.  Jag  sprang  sä 
sulorna  hoppade  undan  toiflorna  och  klacklapparna 
flögo  i  kapp  med  snöbollarna:  håret  fläktade  utät 
ryggen  som  pä  den  flygande  Merkurius,  gnistorna 
glimmade  kring  piphufvudet,  mjelten  högg  och  hjer- 
tat  klappade  i  språnget  tick-tack,  tick-tack,  tick-tack! 
•  Ändtligen  hann  jag  fram  och  durkade  inom  porten 
bums  genom  en  dörr  som  en  pil  in  i  lilla  blå  kam- 
maren pä  Viktoria  .  .  .  Men  hvad  såg  jag  då  under  all 
min  andtrutenhet  och  ^förskräckelse?  Jo,  jag  råkade 
derstädes  ideliga  goda  vänner  *och  kärngubbar.  Efter 
vanligheten  fann  jag  der  sällskapet  Pro  Vino^  sit- 
tande vid  sina  glittrande  päronglas,  med  långa  hol- 
ländska pipor  och  förnumstiga  peruker,  immerfort 
resonerande  om  stadens  bästa,  om  engelska  kolonierna, 
general  Washington,  priset  på  hö,  penningbristen  och 
dylika  historier.  Men  med  hvad  oändlig  glädje  träf- 
fade'jag  ej  min  gamle  bekante  gode  vän  Christian 
Wingmark  från  Arboga  —  som  jag  icke  på  trettio 
år  sett,  alltsedan  han  tjente  som  boddräng  på  Hö- 
torget ^ —  hofrådet,  skutskepparen  Sjögren,  kommis- 
sarien Öhlbäck,  pukslagaren  Pittmeyer,  konterfejaren, 
poeten  och  spelmannen,  några  ostronhandlare  med 
flere,    som    alltid   pläga  uppehålla  sig   derstädes  dyg- 


Digitized  by  VjOOQ IC 


10 

net  om,  alla  med  sina  ifyllda  glas  .  .  .  Men  nå  ^ — 
hvad  jag  var  välkommen,  det  tviflar  väl  ingen  på .  .  . 
Hvad  hehagas?  Jo,  just  som  jag  steg  in  med  pipan 
i  mUn  och  nattmössan  på  ena  örat,  så  ropade  alla, 
alla  med  full  hals  och  utslagna  armar:  )»Si^  god 
morgon!» 

»Ska  jag  tro  mina  ögon?»  sade  Ohlbäcken.  »God 
morgon,  god  morgon,  bror  tulUorvaltarc!» 

>Sein     diener!»    sa'    Wingmarken    och    dunkade- 
glasbotten  i  bordet  sä  bitarne  klingande  kring  öronen. 

»Hvad  hehagas  för  sort?^>   hviskadc  kyparn. 

»Behagar  bror  pontak?:»  skrek  hofrådet. 

>Sapperment,  ge  oss  hvar  sin  sup!a>  ropade  kom- 
missarien, som   satt  och   dreglade  vid  fönsterposten. 

»Moslervin?»   skrek  madam  och  skrattade. 

A>Sä  för  tusan,»  ropade  ostronhandlarcn,  ^>konter- 
fejarn  damp  i  golfvet  .  .  .  der  ligger  peruken  .  .  .Bon, 
han  är  redan  uppe  och  står  på  tvä  fötter .  .  .  Sätt 
på'n  peruken!» 

^>Hvad  i  Blåkulla,»  tänkte  jag,  »det  vill,  på 
min  ära,  säga  annat  än  sveplakan,  barnskräl,  katt- 
musik och  urväder?»  Jag  stoppade  min  pipa  som  en 
herre  och  drog  mina  rökar,  under  det  de  andre  med 
halföppna  ögon  och  rossliga  stämmor  klingade  och 
sjöngo : 

»Drickom  om  af  hvad  som  vankar  — 
»Skälm,  som  icke  gör  besked!» 
Vips  i  detsamma  kom  kyparn  skuttande,  liksom  en 
ann  Ganymedes  vid  gudarnes  taffel,  med  en  stor,  stor 
floribus  moslervin.  Nå,  jag  drack  och  svettades,  och 
sjelfva  löjet  tittade  fram  mellan  mungiporna.  Jag 
drack  så  snön  smälte  bort  på  kapprocken  och  natt- 
mössan stod  styf  som  en  borste  . .  .  Men  —  med  för- 
lof,  om  så  behagas  —  för  att  göra  läsaren  mera  be- 
kant  med    sällskapet,    så   sutto   de   vid   min    ankomst 


Digitized  by  VjOOQ IC 


n 

kripg  ett  ovalt  brnnmåladt  bord  i  följande  ordniDg, 
nemligeti : 

Gubben  Wingmark  i  en  kanelfärgad  klädoing^ 
med  stor  yfVig  hvit  peruk,  askfargade  byxor,  med 
öfver  knäna  uppvecklade  gula  rcgarnsstrumpor,  tvftra 
skor  med  smä  messingsspännen,  näsan  utsirad  med 
ett  par  stora  gröna  glasögon,  och  pä  fingret  bvälfde 
sig  en  signetring  med  en  svart  sten  och  valspråket 
Vaniéas,  som  skulle  lass  alludcra  pä  namnet,  stän- 
digt hållande  händerna  i  kors  och  hvilande  på  en 
masurkrycka  bredvid  sin  på  stolen  alltid  sittande 
gula  Moppe,  som  gerna  gäspade,  hvar  gång  husbon- 
den fattade  i  glaset.  Gubben,  som  hör  illa,  lyfter 
ständigt  på  peruken,  skjuter  fram  venstra  örat  och 
vid  hvart  ord  frågar:  Hvad  behagas?  Det  är  nu  så 
hans  maner.  För  örigt  är  han  en  artig  umgänges- 
man och  en  glad  gubbe,  som  också,  efter  hans  egen 
utsago,  bevistat  akademien  i  de  yngre  åren,  läst  sin 
Plato  och  Terentius,  skrifver  äfvenledes  vers  på  sina 
gamla  dagar  och  sjunger  visor. 

Midt  emot,  utåt  gårdssidau,  sutto  ett  par  ostron- 
handlare i  svarta  läderkapprockor,  med  skälskin ns- 
karpuser,  och  pimplade  gammalt  franskt  med  hofrådet, 
som  satt  och  läspa,  klädd  i  en  röd  scharlakansrock 
med  hvitt  foder,  koefferad  med  fem  etager  lockar 
pä  en  möglig  pungperuk,'  fingererade  en  liten  spatser- 
värja  med  porslins-kafle  och  brukade  blå  rcgarns- 
strumpor, stora  pumpskor  och  små  pinsbacksspänncn. 

Dernäst  satt  skeppar  Sjögren  från  Uddevalla  i 
en  brun  levantsrock,  med  en  blårandig  näsduk  kring 
'  hufvudet  och  en  stor  vårta  på  ögonlocket.  Skepparn 
släppte  glaset  k  näps  i  backen,  när  jag  skuttade  in 
genom  dörren.  Af  kommissarien  Öhlbäck  och  puk- 
slagarn,  som  nickade  och  snarkade  bredvid  hvaran- 
dra,  hade  perukerna  redan  fallit  i  vrån,  och  den  tre- 


Digitized  by  VjOOQ IC 


12 

kantiga  silfVergalonerade  batten  med  gula  sultan 
syntes  mot  de  dunkla  .ljusen  och  den  rökande  lampan 
i  taket^  der  han  låg  och  simmade  i  den  utslagna 
pontaken,  icke  olik  en  påfSgcl,  en  japansk  kråka  eller ' 
någon  annan  okänd  varelse.  Konterfejarn,  som  nu 
stod  med  bada  händerna  i  sidan,  drack  brorskäl  med 
spelmannen,  och  båda  pratade,  med  piporna  i  mun, 
så  högt  att  det  hördes  ut  i  förstugan,  der  madam 
eller  värdinnan  stod,  i  skafferiet,  i  en  liten  svart 
salopp  och  hvit  kjortel,  med  röda  girandoller  i  öro- 
nen och  en  rutig  silkesduk  kring  axlarna,  fbr  att 
tillreda  frukosten. 

Dock  till  saken  igen! 

Sedan  vi  sä  der  in  bona  caritate  druckit  om 
och  sjungit  vår  visa,  så  trumladc  trumslagarn  kloc- 
kan 4.  Genast  proponeradcs  en  butelj  längkork,  dä, 
under  det  vi  drucko,  gubben  Wingmark  hviskade 
mig  i  örat  ett  och  annat  i  litteraturen,  om  de  utgå- 
ende dagbladen,  vitterhetens  tillstånd,  om  böcker, 
ströskrifter,  författare,  poeter,  m.  m. ;  och  som  han 
satt,  drog  han  upp  ett  papper  ur  fickan,  fastade 
glasögonen  vid  tinningen  och  fbrtrodde  mig  ett  utkast 
eller  början  till  en  skrift,  innehållande  blandade  ro- 
liga ämnen,  utan  någon  viss  ordning  eller  tvångs 
dem  han  tänkte  framdeles  till  allmänhetens  tidsfbr- 
drif  vissa  dagar  i  veckan  utgifva.  »Desamma»  -^ 
sade  han,  under  det  han  höll  handen  pä  mig  i  rock- 
knappen —  »komma  inte  att  innehålla  andra  saker 
än  sådana  som  otvunget  kunna  förenas  med  ärbarhet 
och  goda  seder.  Det  hjelper  inte»,  tillade  han,  »om 
jag  nu,  för  besväret,  af  någon  melankolisk  anda  eller 
en  trumpen  och  ovänlig  krltikus  blir  begabbad  och 
att  af  Ovidius  målningen  lämpas  på  mig,  der  det 
heter : 

Cantator  oygnm  ftmeris  ipse  sm.:^ 


Digitized  by  VjOOQ IC 


.1^ 

Jag  förenade  min  lust  och  nit  med  den  värde 
gubben,  hvarpå  vi\stego  ifrån  bordet.  Gubben  hvis- 
lado  ät  sin  Moppe,  och  jag  tog  längkorksbuteljen  i 
handen,  frågande  lite  efter  hustru  mins-  spådom, 
hvarpå  vi  togo  hvarandra  under  armen  och  smögo 
oss  in  i  den  blå  kammaren,  som  har  utsigten  inåt  träd- 
gärden, och  lemnade  så  våra  medbröder  snarkande 
med  armarna  under  kindbenet  och  glasen  kullstjelpta. 
Vår  vackra  värdinna,  som  vi  lemnade  i  skafferiet  för 
en  fjerdedels  timma,  kom  nu  in  och  neg,  satte  fraiii 
ett  mahognybord,  öfverdraget  med  en  fin  holländsk 
drälls-servett,  ställde  fram  en  kall  hjerpe  med  ett 
saltser  rödbetor,  en  kräm  och  några  anjovis.  Jag 
ställde  längkorksbuteljen  midt  på  bordet.  Min  gubbe 
och  jag  blefvo  så  muntra  som  hade  vi  njutit  den 
ordentligaste  hvila  i  verlden,  hvarpå,  sedan  vi  ätit 
med  god  aptit  och  druckit  ett  och  annat  glas,  vi 
gäfvo  hvarandra  handen  att  här,  på  detta  ställe,  och 
tills  öppet  vatten  blir  åt  Arboga  eller  Nådendal, 
meddela  hvarandra  våra  tankar  och  dem  på  papperet 
författa  samt  efter  vår  fx3rmåga  söka  göra  oss  vär- 
diga allmänhetens  blida  omdöme  och  välvilja.  Vi 
kommo  också  öfverens  i.ied  ett  starkt  handslag  att 
aldrig  besvara,  men  väl  i  tysthet  ställa  oss  till  efter- 
rättelse och  uppmuntran  de  kritiker  och  erinringar, 
osa  kunna  öfvergå.  Men  möter  oss  någon  med  förakt 
eller  förtal,  klandrar  värt  oskyldiga  uppsåt,  —  bon, 
magnifikt  —  då  dricka  vi  vårt  glas  och  sjunga  vår 
visa.  Vår  täcka  värdinna  slog  än  i  ett  glas  af  det 
röda  vinet;  och  vi  tyckte  huru  vinet  ännu  förökade 
skönheten,  när  hon  makade  sina  rosenröda  läppar 
mot  den  rafflade  kristallens  glittrande  bräddar.  Hvad 
hon  såg  täck  ut  i  sin  ljusblå  mössa  med  gullgramaner 
och  ett  litet  kors  på  bröstet!  Sedan  hon  druckit, 
neg   hon    och  försvann.     Gubben  satte  glasögonen  på 


Digitized  by  VjOOQ IC 


14 

sig    och    under    det    han    intog    länstolen    och    hans 
Moppe  lade  sig  att  sofva,  uppläste  han  följande: 

Det  säges  att'  Moralen  en  gäng  fallit  på  den 
tanken  att  kläda  sig  i  samma  paryr,  som  hennes 
medtäflarinna  Flyktigheten.  Efter  allt  utseende 
måtte  sådant  skett  i  förtreten.  Hon  visste  alltför 
väl  att  hon  i  sin  vanliga  drägt  var  foga  välkommen 
hos  de  dödliga.  Hon  satte  sig  till  den  ändan  vid 
sin  toilett.  Bandrosor,  smink,  muscher,  gaser,  blon- 
der,  frivoliteter  —  ingenting  sparades.  En  af  gracer- 
nas sändebud,  som  nyss  kommit  från  Paris,  drog 
försorg  om  hennes  koeffyr.  En  lysande  bonnet  å  la 
victoire  hemtades  ifrån  mamsell  Pauli.  Briljanter 
köptes  ifrån  assistanskontoret,  och  för  hushållningens 
^kull  låntej^  panascher  och  en  ljusgul  fotsid  pelis  af 
en  operadansös.  T  denna  nymodiga  attiralj  begifver 
sig  gudinnan  till  fots  ifrån  sina  rUm,  som  hon  hade 
hyrt  i  Storkyrkobrinken,  och  promenerar  med  lång- 
samma steg  uppåt  Bollhuset,  hvarest  hon  den  dagen 
par  hasard  hade  en  loge  på  second-troisiéme.  Ehuru 
vägen  var  ganska  kort,  så  var  den  dock  icke  utan 
sina  äfventyr.  Hon  ådrog  sig  genast  allas  uppmärk- 
samhet. Knappt  hade  hon  intagit  fifitt  rum  i  logen, 
förrän  alla  lorgnetter  kommo  i  rörelse.  De  unge 
kavaljererna  sade  henne  tusende  hjertnupna  grann- 
låter på  långt  håll.  De  gamle  herrarne  hostade  i 
tysthet  fram  sina  matta  begär.  De  vackra  fruntim- 
ren berömde  till  någon  del  hennes  fägring;  de  fula 
åter  sågo  snedt  på  henne.  Jupiter  och  Neptunus 
kommo  af  sig  i  sina  kärleksdeklarationer  till  Thetis 
och  adresserade  dem  upp  till  den  nykomna  skönheten 
på  troisiéme,  och  hela  den  feminina  baletten  gjorde 
i  distraktion  nio  gånger  å  rad  pas-de-bourée  i  stället 
för  ronde-jambe.  Gudinnan  var  emellertid  en  tyst 
åskådare   af  alla  dessa  rörelser,  då  hasteligen  ett  par 


Digitized  by  VjOOQ IC 


1 


15_ 

ordensbröder  af  sällskapet  Ubi  stmt  gaudduy  tvä  äkta 
Fröjas  elever,  trädde  upp  i  logeu.  De  hade  inifrån 
parterren  betraktat  denna  sällsynta  skönheten  och 
togo  henne  fbr  någon  ung  debutant  vid  operan. 
Konversationen  öppnades  straxt  utan  mänga  förbere- 
delser. Gudinnan,  som  hade  sina  -  vyer,  svarade  till 
allting  småleende.  Det  behöfdes  icke  mera.  Emeller- 
tid slutas  spektaklet.  Man  föreslår  sans  fa^on  att 
supera  tillsammans.  Gudinnan  föres  ner  af  de  raske 
bröderna,  en  hyrvagn  är  tillreds,  man  enleverar 
henne,  och  inom  en  qvart  befinner  hon  sig  i  gula 
kammarn  på  Clas  på  Hörnet,  hvarest  första  Ordet 
blef:  »Ah  9a,  min  raritet,  jag  må  inte  tro  att  hon 
vill  göra  sig  till   här  på  stället?» 

»Ah  nej!». 

»Nå,  det  är  beskedligt...  Det  är,  ta  mig  tusan 
ett  god  t  barn  i  sin  genre!» 

»Ja,  du  har  rätt  —  men  hon  har  något  allvar- 
samt i  sina  ögon,  som  vid  första  påseendet  icke  lof- 
var  så  särdeles  mycken  benägenhet.* 

Hittills  hade  gudinnan  haft  ett  stort  hvitt  flor 
för  ansigtet,  som  döljde  hennes  majestätliga  anlets- 
drag.    Man  bad  henne  lägga  detsamma  ut  af  sig. 

»Nej»,  svarade  hon,  i  det  hon  låddes  försvara 
sig,   »det  tillåter  jag  inte!» 

»Jo,  min  själ,  skall  det  inte  bort!»  Sagdt  och 
gjordt  i  samma  ögonblick.  Men  ifrån  den  stunden 
som  de  ryckte  ifrån  gudinnan  denna  främmande 
prydnad,  kunde  ingenting  hålla  tillbaka  hennes  helso- 
sam ma  stränghet,  utan  de  bägge  förföriske  gossarna, 
som  blott  tänkte  på  att  roa  sig,  funno  under  denna 
behag^uka  flickans  drägt  Moralen,  som  de  alldeles 
inte  sökte. 

Denna  allegori,  som  gubben  Wingmark  läst  i 
någon    tysk    roman,  kan  tjena  som  inledning  till  alla 


Digitized  by  VjOOQ IC 


slags   arbeten,    hvars  uppsåt    är   att    roa    —   och   ået 
blir  också  vårt  ändamål. 

Hoe  opus,  hoc  studium  parvi  properemus  et  ampli, 

St  patrice  vol^mus,  s?'  noUs  vivere  cari! 

HORAT. 


II. 

Utkast 

till  ett  Biografiskt  Manual-Lexikon 

öfver 
Namnkunnige  Krögare  i  Stockholm. 

Första  Delen. 

Gubben    Wing marks  Förberedelse. 

1/å  min  vän  brödren  Petter  Brédström  företog  sig 
detta  kosteliga  verk,  var  han  sinnad  att  på  en  gång 
lemna  det  färdigt  i  allmänhetens  händer.  Jag  har 
öfvertalat  honom  att  nu  till  en  början  blott  gifva 
ut  trenne  artiklar,  för  att  dymedelst  komma  under 
fund  med  allmänhetens  smak,  ty  det  är  icke  så 
ogalet  att  veta  huruvida  man  behagar  eller  inte. 
Hans  afsigt  blef  då  att  lemna  en  i  sender;  men  jag 
har  varit  af  den  tanken  att  mången  läsare,  som 
gäspar  vid  den  första  artikeln,  torde  vara  oändligen 
mycket  road  af  den  andra.  Det  är  med  lyckan  i 
litteraturen  som  med  lyckan  på  lotterierna:  ju  flera 
lotter   man   har,   ju   säkrare   vinst   kan    man   hoppas  5 


Digitized  by  VjOOQ IC 


17 

och  min   vän  Bredström  har  gjort  väl,  som  vid  detta 
tillfälle  tagit  trenne  lottsedlar  i  stället  for  en. 

Om  dessa  biografier  icke  lyckas,  sä  blir  det  der- 
vid;  och  brödren  Bredström  ärnar  sjelf  anse  dem  som 
förlorade^  inte  ifall  läsaren  skulle  tala  illa  om  dem, 
utan  om  han  alls  inte  talar  om  dem.  Då  frågan  är 
om  de  lärdas  reputation,  bör  man  aldrig  så  mycket 
oroa  sig  öfver  allmänhetens  bullersamma  tadel,  som 
så  mycket  mer  öfver  dess  tystnad.  Då  stormen  är 
som  starkast  på  sjön,  bli  passagerarne  oftast  för- 
skräckte, när  matroserna  börja  svärja  --  de  ha  orätt: 
det  är  först  då  de  icke  svärja  som  man  bör  vara 
rädd. 

Skulle  åter  dessa  biografier  behaga,  sä  skall 
läsaren  efter  hand  bli  regalerad  med  flera  af  samma 
slag. 

Nu  till  brödren  Bredströms  arbete. 


Ahlqvitter,  Michael,  förvaltare  af  näringsstället 
Förgyllda  bägaren  i  Tre  Prinsars  gränd  vid  Skepps- 
bron, född  den  4  Februari  1703.  Fadren  Ambrosius 
Ahlqvitter,  dä  varande  interims,  sedermera  perpetuel 
klarjonettblåsare  vid  det  tyska  krigsväsendet  1648 
samt  tjenstgörande  vid  de  troppar,  som  frän  Holst^in 
borde  uppbryta,  att  på  befallning  sammanstöta  med 
hufvud-arméen,  då  för  tiden  sammandragen  i  Schle- 
sien  till  fredsverkets  afslutande  i  OsnabrUck.  Modren 
Cajsa  Stina  öhlbäck.  Honom  hände  i  yngre  åren 
den  ledsamheten  att,  sedan  han  begifvit  sig  i  bryg- 
garelära som  utkörsdräng,  befann  han  sig  för  något 
tillgrepp  vid  penninge-lefvereringen  relegerad  från 
sin  husbonde,  hvarpå  han  reste  till  Rostock  och  der- 
sammastädes    magistrerade.       Förvärfvade   sig    tillika 

Bdlman.     III,  2 


Digitized  by  VjOOQ IC 


18 

de  qvaliteter,  att  han  derstädes  redan  på  sitt  tjugonde 
är  utgaf  sina  nu  för  tiden  ej  så  sällsynta  Epistolm 
de  NMo  i  tolf  starka  band  under  det  vidtberömda 
hofrådet  Nuddeh  van  Puddds  inseende  och  praesidio. 
Gjorde  sig  sedermera  någon  tid  både  känd  och  aktad, 
tilldess  han  år  1731  om  hösten,  intagen  af  en  ung 
böhmiskas  behagligheter,  under  sitt  vistande  vid  uni- 
versitetet i  Prag  begick  något  misstag  vid  upphittan- 
det af  ett  byxsäcks-ur,  hvarpå  han  genom  offentligt 
tryck  till  sitt  justificerande  utgaf  pä  tyska:  Seine 
niitdiohen,  gelahrten,  pragmatisohen  Lehen  und  Thaéeriy 
nehet  eéliehen  poeUsehe  Geddohte,  aUen  Liebhabem  und  IMh 
hdbermnen  zur  Ergötmmg,  Uébung  und  nothwendigm  Un- 
terriehty  mit  Kupfern  gmert.  Reste  kort  efter  med 
mästerman  från  Schleswig  såsom  handledare  för  dess 
små  herrar  söner  Gregorius  och  Jergen  Lukas  Blu- 
menwetter  i  någon  fadrens  förrättning  till  Stettin. 
Satte  sig  der  neder;  och  ändtligen  ledsen  vid  sä 
många  besvärligheter,  idkade  krögerinäringen  icke 
utan  fördel,  men  med  den  förmån  t  h  skicklighet  att 
ett  distillerings-privilegium  exklusivum  följde  på  sä 
ovanlig  insigt.  Hans  tvänne  diskiplar  saknade  icke 
desto  mindre  hans  trogna  handledande  i  de  baccha- 
naliska  vetenskapernas  särskilta  grenar  eller  de  s.  k. 
floribus  och  humaniora.  Men  året  1755  om  våren 
mötte  honom  ånyo  åtskilliga  oförmodade  förtretlighe- 
ter,  i  det  han  i  tysthet  af  ovänner  angafs  för  odug- 
liga och  förgiftade  varor,  såsom  grumligt  öl,  dubbelt 
öl  uppspädt,  bränvin  uppblandad  t  med  vatten,  m.  m., 
h varför  han  genast  tog  till  pennan  och  uti  en  astro- 
nomisk anonym  afhandling  mästerligen  utvecklade  sin 
befrielse,  fönnedelst  en  utgifven  skrift  under  titul: 
OförgripeUg  Minnestafla  af  Jardhäfnmgm  1155  såsom 
verkan  tiU  den  Nordiska  öltunnans  begrundande,  Sopen- 
hamn 1756^  hvilken  skrift  pä  ett  och  annat  sätt  oför> 


Digitized  by  VjOOQ IC 


19 

nekligeD  påskyndade  författarens  snabba  hemresa  till 
fäderneslandet;  och  anlände  han  således  midsommar- 
natten 1757  pä  en  kalkskuta  till  Stockholm,  hvarest, 
genom  vederbörandes  bevågenhet  och  sedan  han,  både 
byxlös  och  skolös  tormedelst  kalcineringen,  hit  an- 
ländt,  uppdrogs  honom  att  tillträda  näringsstället 
Förgyllda  Bägarn,  som  dä  förvaltades  at  gamla  Sjö- 
grenskan. Här  öppnades  ett  vidare  fält  för  en  Ahl- 
qvitters  snille  och  patriotiska  fundersamhet.  Sjelfva 
afunden  lärer  näppeligen  kunna  bestrida  det  han  med 
egen  mun  från  1758  till  dödsåret  1769  inalles  uttömt 
20  åmar  svenskt  öl,  med  ett  appendix  af  30  åmar 
bränvin :  hade  således  i  dessa  dagar  kunnat  omfamna 
tidehvarfvet  och  riktat  kalkulationen,  om  ej  döden 
mellankommit,  som  snöt  af  detta  fuktiga  ljuset  den 
10  Juni  1769,  sedan  det  flammat  66  år,  4  månader 
och  6  dagar. 

Pappa  Ahlqvitter  såg  hurtig  och  lefvande  ut, 
hade  stora  bruna  ögon  med  röda  ögonbryn,  hög  panna, 
blåaktig  näsa,  orangefargad  by,  af  ett  resligt  utse- 
ende och  öfver  10  brabantska  alnar  tjock.  Hans 
klädebonad  var  gemenligen  en  nockad  grön  filtmössa 
naed  blå  uppveck  och  deröfver  en  trekantig  hatt. 
Brukade  gerna  ett  rutigt  kalmink-lifstycke  samt  dcrpå 
en  askfärgad  syrtut.  Gick  på  sednare  åren  något 
lutad  och  kunde  aldrig  uttala  ordet  vatten  utan  att 
stamma.  Öfver  hans  kopparstycke,  gjord  t  af  den 
namnkunnige  Hoffbro,  har  poeten  Wetz  författat  föl- 
jande sinnrika  minnesskrift  pä  latin: 

« 

Hie  8epultU8  est 

MiCHAEL    x\hLQVITTER. 

Ammam  redddäit 
die  X  Decembru  176.9, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


20 


Gift    med    aflidne    rumormästarens    dotter    vid  Sätra . 
brunn,  och  ligger  begrafven  i  Upland. 


Berg,  skoflickare  och  tapetmålare  samt  piplekare 
i  Bacchi  tempel,  räknade  staden  Trosa  for  sin  födslo- 
bygd,  hvarest  honom  hände  den  lyckan  att  födas  af 
sin  moder  under  första  giftet  1700,  men  bekom  i 
detsamma  till  stjuffader  en  förnäm  kaffekokare  i 
Hachsen  vid  namn  Benjamin  Schwalbe  af  mer  än 
vanlig  förmögenhet.  Pilten  sattes  genast  af  stjuf- 
fadern  i  skoflickerihandtverket,  hvartill  han  tycktes 
af  naturen  vara  synnerligen  danad.  "  Det  varade  icke 
heller  länge  fbrrän  han  fbrmedelst  ovanliga  framsteg, 
sä  i  tillskärningsmetoden  som  klacklapperiet,  förband 
sig  stjuffadrens  benägenhet,  hvilken  ock  genom  bref 
anhöll  af  skoflickarebrödralaget  i  Baden-Durlach  och 
undfick  promotorial  för  samme  sin  unge  Telemach 
att  till  insigts  vinnande  i  de  praktiska  delar  af  denna 
vetenskapen  genast  blifva  antagen  och  immatrikule- 
rad.  Här  såg  man  honom  på  sitt  fjortonde  år,  med 
röd  nattmössa,  svart  piskperuk  och  brunt  läderfbrklä', 
på  en  fyrstolpad  pall  eller  låda  mottaga  det  af  respek- 
tive vederbörande  utfärdade  patent,  fbrvaradt  i  en 
med  cinober  öfverdragen  messingskupa  och  med  en 
förgylld  läderrem  kringviradt.  Men  oaktadt  han  al- 
drig läst  i  bok,  märktes  dess  lekande  snille  lika- 
såsom  iakttaga  dessa  Plauti  ord,  der  det  heter:  Vt- 
gilare  deoet  honiinem^  qui  suo  tempore  vutt  cc^ficere  ne- 
gotia. Således  fann  han  ock  vid  något  tillfälle 
under  klacklappningen  huru  de  tillskurna  skopinnarne 
af  hammaren,  då  de  inbultades,  tycktes  gifva  någon 
tonartad  klang.  Detta  vållade  en  alldeles  oförmodad 
hänryckning    hos    den    unga    Bergen,    som  ifrån  den 


Digitized  by  VjOOQ IC 


21 

stundeD  kastade  både  sylen,  pr5'len  och  penseln,  och 
hvilket  dyrbara  ögnablick  vi  kunna  tillegna  den  glada 
harmoni,  skämtsamma  menuett-komposition  samt  puts- 
lustiga polskan,  som  sedermera  i  sä  mångfaldig  måtto 
utsirat  så  hans  stämma  som  hans  kosteliga  oboe,  hvar- 
med  han  i  lifstiden  likasom  trotsade  en  Knape,  en  Mo- 
vitz  med  flere.  Hans  basfiol  är  ändtligen  utan  jem- 
forelse,  likasom  hans  mungiga  öfver  all  förundran. 
Derpå  vidtogs  det  beslutet  att  öfvergifva  baden-dur- 
lachska  hofvet,  och  begaf  han  sig  till  den  ändan 
landvägen  till  fäderneslandet  med  ej  mera  rikedom 
än  han  af  sin  kära  buxboms-oboe  kunde  fbrtjena. 
Nu  hade  han  gått  barfotad  öfver  hundrade  mil,  när 
han  ändtligen  vid  framkomsten  af  kyrkorådet  i  Trosa 
antogs  att  på  stora  högtidsdagar  stöta  i  basun  på 
kyrkotornet.      Denna    oförmodade    lyckans    skymning 


Källaren  Hamburg,  Göthgutan  n:o  47. 

eller  vålnad  förvärfvade  honom  ovänner,  både  hemliga 
och  uppenbara,  af  hvilka  en  surmulen  tvärvigge  och 
organist    med    lefverbrun    rock,  spikigt  här,  läderkar- 


Digitized  by  VjOOQ IC 


22 

pus,  med  skinnbyxor  och  blå  regarns-damasker,  ut- 
inärkte  sig  vara  hans  ifrigaste  belackare  och  spets- 
fundigaste förföljare  af  alla  de  yppersta  bönhasar  i 
den  moderna  fiolspelningen.  Striden  utbrast  i  Stock- 
holm vid  något  tillfälle,  men  bilades  slutligen  pä 
källaren  Hamburg  vid  nägra  glas  portugis-vin  och 
en  och  annan  smörgås  med  kall  fägel.  Efter  så 
fatta  omständigheter  fann  Bergen  sig  befogad  att  på 
någon  tid  idka  tapetmåleriet,  då  fiolen  sattas  åsido^ 
liksom  oboen  och  basunen,  tills,  mindre  gynnad  i 
detta  handtverket,  han  ånyo  prydde  sin  hand  med 
den  gåfva,  Apollo  honom  från  barndomen  tillerkänt 
och  sånggudinnorna  förnekat.  Det  var  just  vid  in- 
vigningen af  den  bacchanaliska  festen  år  1767  som 
hans  hjessa  lutades  att  mottaga  kransen,  och  hans 
arm  svingade  med  stråken  i  en  rondå  för  de  annal- 
kande Bacchi  bröder:  pelrarne  ristades  i  templet,  och 
hans  kådans  i  B  moll  gjorde  den  krönta  oiferboska- 
pen  vrålande  i  ofFerporten.  Förtjensten  saknade  ej 
sin  belöning,  och  honom  påsattes  kransen  under  kor 
af  Bacchi  prester  och  prestinnor.  Till  valspråk  an- 
togos  på  flaskan  dessa  poetens  ord: 
Venumt  mille 
Stcut  Ule! 
Han  egde  hvad  man  kallar  ett  vattenaktigt  utse- 
ende, något  undersätsig,  med  röda  ögon  och  svafvel- 
gult  här  samt  med  en  bjert  rodnad  öfver  halfva  pan- 
nan, som  med  starkare  drag  och  likasom  i  utslagna 
perlor  omringade  mellersta  delen  af  näsan  under  ett 
eld  röd  t  sken  af  sjelfva  nästippen.  Den  lärde  Sjöbec- 
ken  har  om  honom  fällt  denna  utlåtelse,  som  fordom 
Smitten  öfver  Alexander  Magnus,  att  han  var  mer  än 
som  han  syntes.  För  öfrigt  hatare  af  all  fåfäng  prakt, 
hvarföre  han  ock  på  slutet  af  sin  lefnad  merendels 
promenerade  utan  skjorta,  om  inte  vid  något  högtid- 


Digitized  by  VjOOQ IC 


^9. 

ligt  tillf^älle,  som  nyärsdagen^  fettiRdagen^  nägon  oamoB- 
dag  på  något  Däringsställe  och  så  vidare,  då  han 
staodom  plägade  fastklistra  utklippt  postpapper  vid 
uppslagen  som  manchetter  och  enahanda  till  krås  i 
barmen.  Oförnekligen  på  sin  tid  en  stor  kännare  af 
likörer  och  ypperlig  afnämare*  liksom  ingen  heller 
efter  honom  lärer  fram  stiga  på  verldsteatern,  som  med 
den  grace,  oaktad  t  ett  tungt  hufvud  och  fiirstörda 
lungor,  fbrmår  uthålka  så  oerhörda  ihåliga  dissonan- 
ser och  förvillande  toner. 

Afled  på  näringsstället  Hvita  Hästen  vid  Zinkens 
dam  i  början  af  år  1773  vid  en  oförmodelig  tidning 
om  sin  mosters  dödliga  frånfUlle,  'som  blifvit  kring- 
trampad  och  uppäten  af  en  babian  på  Batavia.  Gift 
med  Maja  Löfberg,  grälmakar  Löfbergs  enda  dotter, 
vid  Dan  to -bommen,  som  afsomnade  några  år  förut 
och  ligger  begrafven  på  S:t  Katarinse  kyrkogård  i 
korporal   Bomans  lägerställe. 

CORNELIUS,  dödgräfvare,  orgtrampare  och  krögare 
på  Blå  Dörrn  i  Götgatsbacken  på  Södermalm.  Född 
1712.  Padren  arlequin  vid  tyska  komedien  i  Mayntz. 
Modren,  Susanna,  pukslagaredotter  från  Antwerpen. 
Under  så  vittra  föräldrars  handledande  uppfostrades 
den  unga  Cornelius  dels  hemma  på  Bollhuset,  dels 
under  fadrens  enskilta  inseende.  Derstädes  vande  sig 
vår  yngling  något  ^id  enterchaque-metoden  efter 
gamla  schwabiska  posituren  och  något  vid  lindansan- 
det  och  pukslageriet,  tills  omsider  efter  fbräld råmes 
dödliga  frånfälle  Cornelius  af  sin  farbroder,  dåvarande 
befallningsman  öfver  oxdrifterna  från  Jutland  till 
Sverige,  beledsagades  och  tog  vägen  igenom  Skåne, 
Kalmar,  Jönköping  och  Wernamo.  Här  blef  han  till 
fortsättande  af  sina  insigter  befordrad  vid  trivialskolan 
i  Nyköping  som  docens  i  poesien,  hvarest  man  än  i  dag 
har  att  tillskrifva  detta  snille  de  framsteg,  sig  derstä- 


Digitized  by  VjOOQ IC 


24 

des  yppa  i  vitterhet  och  skaldekonst  och  hvarom  Stock- 
holms-Posten ofta  förmäler.  Pä  sistnämde  ställe  egde 
han  tillfälle  att  förskaffa  sig  de  första  principerna  i 
orgtrampningen  och  blef  ändtligen  1731  genom  kyrko- 
rådets i  mycket  rörande  termer  aflätne  skrifvelse  an- 
modad och  uppdragen  det  besvärliga  och  lika  så  ansva- 
riga göromålet  att  åtaga  sig  stads-dansmästaresysslan^ 
hvarmed  var  förknippad  t  orgtramperiet  och  krögare- 
näringen,  hvilka  sysslor  med  största  bifall  förestodos 
tills  anno  1733  om  hösten,  då  han  utverkade  sig  till- 
stånd att  fortsätta  sin  reselystnad  och  besåg  således 
Stockholm  samt  söder  ut  Hamburg,  Björngården,  Lo- 


Källaren  Björngården,  S:t  Faulsgatan  n:o  27., 

katten,  Midsommarstången,  Pumpan,  Gråna  Jägarn^ 
Stabraket,  Jungfrudansen,  Fingerborn,  Lustigkulla, 
Gröndal  och  Fågelsången,  och  med  lika  uppmärksam- 
het åt  norra  sidan  Solbaddet,  PuUan,  Finnstugan, 
Gungan,  Silfverdalcn,  Rotebro  med  flera  ställen.  Men 
som  lyckan  liknar  facklan  i  en  mörk  dal,  hvars  ty- 
sta  sken  beledsagar  den  tråkande  vandringsmannen 
på    rätta    vägen,    så    uppklarnade   ock    vid  en  vacker 


Digitized  by  VjOOQ IC 


25 


afton  mot  den  Dedgående  solen  den  glimmande  skylten 
ofvan  vid  dörren,  der  vi  fU  skåda  en  af  lyckan  gyn- 
nad Cornclius  i  all  sin  glada  rustning  såsom  värd, 
krögarc  och  orgtrampare  i  S:t  Mariae  tempel.  I  denna 
sin  beställning,   hvad  krögeriet  angår,  ansåg  han  åren 


Finnstugan,  till  venster  inom  Haga  grindar. 

17C1,  62,  63,  64,  65  till  och  med  åren  1766,  67  och 
68  för  isynnerhet  till  ett  gynnande  ändamål  märkvär- 
dige. Den  tiden  fbrspordes  ständig  gästning,  oupp- 
hörligt dansande,  jemn  musik  af  nyckelharpor  och  fioler 
samt  ett  oaflåtligt  trumlande  med  hvirfvel  på  hvirf- 
vel  utanför  krogdörren.  Under  samma  epok  såg  man 
vår  gode  Cornelius  ofta  lika  krokryggig  och  raglande 
nedhukad  med  sin  skofvel  i  mullhögen  som  rak  och 
rödblommig  sitta  på  kusksätet  och  nicka  på  likvagnen 
med  en  saffrans-kringla  i  munnen  och  ett  par  hvita 
knytoäfvar,  färdiga  att  omfatta  en  smällpiska  vid  en 
kapriol  af  ett  spann  dansande  kameler.  Man  har 
sSom  något  besynnerligt  anmärkt  att  han  var  in  ventor 
eller  uppfinningsman  till  de  dubbla  rader  bänkar, 
som    med    så    mycken  fördel  brukas  kring  disken  på 


Digitized  by  VjOOQ IC 


26  ' 

Däringsställena.  Honom  tillägges  derjemte  icke  ut^n 
mycken  anledning  den  förmån  att  hafvä  uppfunnit 
numreringen  på  trästop,  h vilken  metod  af  en  och  an- 
nan icke  utan  särdeles  nytta  och  afsättning  förspörjes 
vara  antagen.  Beredningen  af  det  sä  kallade  »udde- 
valla»  i  större  kärl  förmenes  jemväl  ej  böra  bortblan-  ' 
das  med  hans  uppfinningsgäfva  mot  nyare  upptäckter 
i  den  delen.  Hans  rön  att  drifva  orgpiporna  till  mera 
dusa  toner  genom  dränks  ifyllande  i  stället  for  väder 
fortjenar  sannerligen  ett  närmare  eftersinnande  än  en 
blott  musikalisk  melankoli,  man  vill  ej  säga  afund- 
sjuka.  Sitt  poetiska  handtverk  nedlade  han  kort  fbre 
sin  död,  som  längre  neder  timmar  till  läsarens  sak- 
nad och  uppmärksamhet. 

Cornelius  skall,  efter  beskrifning,  varit  en  under- 
sätsig  man  af  allvarsamt  och  rödlätt  utseende,  med 
långa,  hängande,  bruna  hår.  Merendels  klädd  i  svart 
rock.  Brukade  gerna  en  lång  svart  satin  väst  med 
tvänne  rader  stenkolsknappar,  gröna  klädesbyxor  med 
blå  och  hvita  stöfvelmanschetter.  Egde  en  oöfvervin- 
nelig  svårighet  att  efter  klockan  8  om  morgonen 
förmå  skönja  dagens  ljus,  hvarföre  ock  hos  honom 
anmärktes  att  han  gerna  vid  den  annalkande  solen 
fanns  snarkande  i  mullhögen  med  sin  dammiga  ölstånka 
och  med  hufvudet  nedlutadt  på  någon  barnkista.  Af- 
somnade  1771  i  November  månad  och  blef  emellan 
24  lanternor  samt  under  sång  af  skolan  till  sitt  h vilo- 
rum beledsagad  ut  åt  östra  porten.  Tvänne  jern- 
bärare,  med  blå  kol  tar,  gula  gehäng  och  gröna  byxor, 
voro  posterade  med  sina  korsgevär  som  vakthållning 
vid  krogdörren,  och  sorgfolket  trakterades  efter  hem- 
komsten till  sorgehuset  med  skepparvin  och  strufvor. 
Hans  namn  lefver  ibland  krögare  i  grönskande  åmin-^ 
nelse,    så    väl    som    hans    förtjenster    synas  otvunget 


Digitized  by  VjOOQ IC     , 


27 

kunna  uppdragas  pä  .samma  tafla  med  en  Rhrensugira^ 
en  Gåse  och  en  Oelheiro. 

Gift    med    Cajsa  Stina^  enda  dottern  af  krögarn 
på  Terra  Nova  i  Gaffelgränd  och  madam  Knöhi. 


III. 

Bioierrafi 

i  brödren  Bredntröms  smak^ 

uppsatt 

som  ett  lit«t  försök  i  denna  slags  vitterhet 

af 

PukfUagarm  Pittmeyer, 

v^RicoNQViST,  HoMERUS,  son  af  majgrefven  och  rumor- 
mästarcn  vid  Sätra  brunn  Ulysses  (Viconqvist  och 
modren  Torshälla  Jönsdotter,  af  denna  ej  längesedan 
utgångna  oelheimska  ätten  med  oe  och  blå  näsa  i  rödt 
falt.  Redan  i  yngre  åren  formärktes  hos  den  unge 
Criconqvist  en  synnerlig  böjelse  ifrån  studierna  samt 
en  särdeles  håg  till  ingen  egentlig  insigt  eller  göro- 
mål,  hvarutinnan  han  så  mästerligen  fortfor,  att  han 
redan  på  sitt  nittonde  år  fans  ofx)rmögen  och  godkänd 
att  icke  förstå  läsa  i  bok  eller  någonsin  hafva  fattat 
pennan  i  handen^  hvarpå  han.  som  till  något  högre 
ämuad,  formedelst  föräldrarnas  mindre  obenägna  än 
verkliga  omtanke,  sysslosatt«s  till  någon  del  vid  landt- 
hushållningen  med  den  fortkomst,  att  han  på  sitt  tju- 
gonde år  sjelf  förmådde  framköra  allehanda  virke  till 
timrande,    granris,    spån    och  bränsle  samt  vidare  vid 


Digitized  by  VjOOQ IC 


28 

sitt  tjugondetredje  års  ålder  med  egen  hand  uppreste 
den  vanliga  midsommarstången,  hvarefter  krafterna 
så  småningom  aftogo  att  han,  efter  24  och  ett  hälft 
års  berömlig  vandel,  obekymrad  slutade  sina  dagar  i 
hospitalet  vid  Danviken  och  ligger  derstädes  begrafven. 
Öfver  honom  befinnes  ordens-piplekaren  brodern 
Knape  i  lifstiden  hafva  författat  fbljande  sinnrika 
stenstil,  som  står  att  läsa  på  det  öfver  grafven  upp- 
satta svarta  träkorset: 

Åskådare. 

Eho.     Du.     Äst. 

Eller. 

Hvad.  Du.  Inte.  Är 

Stanna. 

På. 

Dessa.     Dödens.     Egor. 

Sätt.     Dig. 

Ty. 

Härunder.     Hvilar. 

Din.     Broder. 


Vandringsman. 

Maka.     Åt.     Dig. 

Skona.     Dessa.     Smörblommor. 

Dessa.     Vallmoknoppar.     Dessa.     Knottriga.     Stjelk-ar. 

Pä.     Törnebuskan. 

I.     Detta.     Högvuxna.     Moraset. 

Som. 

Öfverskj^ler. 

Den.     Fordom.     Manhaftige.     Och.     Förnumstige. 

Brödren. 

Vice.     Rumormästaren.     Vid.     Sätra. 

Helsobrunn. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


29 


Landtliushällaresonen.     Och.     Någon.     Slags. 

Befattning.     Hafvanden. 

Samt.     Vise.     Interims.     Tjenstgörande. 

Vikarien. 

Brödren. 

HOMERUS.    CRICONQVIST. 


Ungdom. 
Sitt.     Inte.     Här.     Och.     Gäspa. 

Vid. 

Brödrens.     Här.     I.     Lifstiden. 

Andclösa.     Lekamen. 

Så.     Länge. 

Och.     Intill.     Dess.     Du.     Vissnar. 

Och.     Dör. 

För.     Hugget. 

Utan. 

Stoppa.     Buteljen.     I.     Fickan. 

Och. 

Med.     Skorpan.     I.     Mun. 

Hasta.     Dina.     Färde. 

Förbi.     Fädrens. 

Stinkande.     Pyramider. 

Må.     Alltid.     -Väl. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


30 


IV. 

Hinnesrana  öfrer  ordens-piplekaren  Knape. 


Bacchi. 

Högstbeskänkte.     Man. 

Kapellisten.     Ocb.     Ordens  piplekaren. 

KNAPE. 

Hvilar.      Under.      Denna.     Pumpstocken. 

Pä.     Näringsstället. 

Hamburg. 

Hvarest.      Dess.     Qvarlcmningar. 

Väntade.     Polisens.     Föranstaltande. 

Den.      16.      Juni.      1776. 


Låg.     Ätt. 

Tappert.     Blod. 

Spetsfundig.     Tunga. 

Lilla.     Davids.     Knubbiga.     Utseende. 

I.     Illpligtiga.     Värf. 

Med.     Goliaths.     Tilltagsenhet. 

Bittert.     Hjerta. 

Klingande.     Omgänge. 

Filadt.     Förstånd. 

Utgjorde.     Denna.     Ölpyramiden. 

Hvaraf.      Stoftet.     Här.     Qvar.     Ligger. 


Fordom. 

Sägs.     Denna.     Syrtuten. 

Fläktande.     I.     Dansrummet. 

Sönderklappad.     I.     Portgängen. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


31 


Krypande.     Frän.     Uppbördskommissarien. 

Till.     Krögaren. 

Fram.     Och.     Tillbaka. 

I.     Trasa.     Pä.     Trasa. 

Med.     Kreditorers.      Fördömelse. 

Oskära.     Det.     Annalkande.     Ljuset. 


Denna.     Buxbums-hobojan. 
Söndergnagcu.     I.     Munstycket. 

Mcssingsbeslagct.      Atnött. 

Upphängd.     Pä-.     Pumpstocken. 

Är.     Ett.     GlansgitVandc.     Tecken. 

Af.     Glädtiga.     Värf.     I.     Tiden. 


Denna.     Trcpundiga.      Peruken. 

Som.     Qvar.     Ligger.     Vid.     Ölstånkan. 

Dunstar. 

Mindre.     Högfärdens.     Illaluktande. 

Pomada. 

Än.      De.     Redelige.     Mäns.      Kanel.     Och. 

Rossolis. 


Vandringsman. 

Stanna.     Vid.     Denna.     Pumpen. 

Sätt.     Dig. 

Ty.     Aftonen.     Är.      Nära. 

Hölj.     Ditt.     Anlete. 

Att.      Ej.     Ängan.     Af.     Dina.     Karbunklar. 

Antänder.     Pumpstocken. 

Men. 

Maka.     Dig.     Å.     Sido. 

På.     Det. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


32 

Dina.     Efterkommande. 

Ej.     Må.     Nedsöla.     Sina.     Vådor. 

I.     Din.     Smörja. 


Trohörsamt  uppsatt 
af 

yoN  Ehrensuggå. 


V. 
Ödmj  uk   relation 

om    ordens-ohoisten    och    korpor  alm    Movttz^    mta  8Juk- 
doniy  i  allra    ödmjukaste  kwicept    tiU   hälftmi  uppsatt  och 
dds   tUl   hälften  i  mnnety    under    af  vaktan  af  framdeles 
utgif  vande  på  trycket^  i  lika  ödmjukhet  förvaradt 

af 

YON   EhRENSUGGA, 

äldste  kommendör  af  de  Två  Förgyllda  Svinen. 

JCinligt  senaste  angenäma  sammanvaro  vid  Dantobom- 
men  hos  Löfbergskan  på  Gula  Kråkan  och  då,  som 
jag  lofvade,  i  anledning  af  ett  mig  fråntrugadt  löft^e 
att  fullborda  innehållet  af  berörda  lofven,  meddelas 
nu,  som  följer  efterföljande,  RdaMo  Facti  et  Morh\ 
horum,  ha/rum  morhorum,  his,  ris,  te  capriss,  copisandu/nt 
amstram,dum  so  voUibus  trads^  sahdem. 

1780  den  1  Jamum,  Ordens-piplekaren  och. 
oboisten  Movitz  klagade  i  början  af  året,  likasom  de 
förra  framlidne  åren,  att  han  svårligen  anfäktades  af 
en  slapphet,  så  att  medici,  efter  noga  underkänning, 
trodde  samma  slapphet  härröra  ifrån  någon  dem  obe- 
kant   verkan    och    orsak.       De     kontinuerade     emel- 


Digitized  by  VjOOQ IC 


lertid  att  föreskrifvä  sädane  läkemedel  som  troddes 
kunna  häfva  hvad  feber,  frossa,  hicksjuka,  katarr,  ' 
m.  m.,  man  ville,  med  ett  ord,  sä  visligen  att  ett 
enda  recept  förslog  för  både  kända  och  okända  sjuk- 
domar. Emellertid  lunkade  salig  piplekaren  sjelf 
ikring  fbr  att  uppvakta  vederbörande  nyårsdagen  tidigt 
om  morgonen,  hvat-före  han  ock  med  sitt  nya  bux- 
boms-oboe blåste  en  morgonpsalm  i  hörnet  af  Hol- 
ländska Dyn,  derifrån  till  Stjernan,  sä  till  Freden, 
Markattan,  Äplet,  Vasen,  Vinfatet,  Tre  Remmare  och 
Stockholms    Slott.     Eftermiddagen,    som    det   var   en 


Stockholms    Slott:  en  för  ett  par  tiotal  &r  sedan  befintlig  krog 
i  hnsot  n:o  65  Regeringsgatan. 

bister  köld,  tog  han  madams  röda  hermelins-kapronika 
pä  Gröna  Lärkan,  stack  oboen  under  armen  och  bu- 
teljen i  fickan  och  vandrade  så  till  Didrik  Ficks  gränd, 
derifrån  till  Tuppen,  Midnattssolen,  hvarest  han  måtte 
f()rkylt  sig.  Sedan  han  der  tagit  sig  en  så  kallad 
polack  och  en  half  dito  vergiss-mein-nicht,  kände 
salig  ordens-piplekaren  en  tryckning  öfver  bröstet  och 
att  sjelfva  hjertat  blef  honom  så  tungt  som  en  kypare 
Bellman.     III.  3 


Digitized  by  VjOOQIC 


34 

skulle  vältrat  öfver  honom  en,  bränvins-äm  i  full  jäs- 
ning. Han  hade  dä,  efter  berättelse,  inhändigat  den 
femtonde  supen  kummil,  afsatt  med  något  malört,  samt 
derpå  en  huggare  pomerans,  dä  värken  och  tryck- 
ningen stannade. 

Kommendören  leddes  hem. 

Dm  2  Januari.  Befans  hafva  en  tortretlig  svulst 
i  spottkörtlarna  eller,  pä  latin,  parottdes  och  maodl- 
lares ;  och  som  helst  dricksmedel  härvid  äro  vanlige, 
alltså  ordinerades  kommendören,  under  det  han  låg 
insomnad  öfver  brunstaket  på  Hamburg,  att,  så  snart 
han  uppvaknade,  förtära  en  stärkande  buljong  af  po- 
merans-essence,  rossolis  afsatt  med  malört-extrakt  och 
med  sönderbetade  rågskorpor  från  Gröna  Jägarn  på 
Södermalm.  Eftermiddagen:  utgick  med  temmelig 
lust  att  dricka,  men  ingen  särdeles  aptit  till  mat« 
Mot  aftonen  intogs  ett  eller  par  preservativer  för 
förkylning,  bröstklämning,  m.  m.  Den  sjuke  gurglade 
sig  med  persiko  och  hängde  sin  blå  schaggrock  pä 
pumpstocken,  drack  derpå  i  bara  skjortan  en  kruka 
buska  och  fyra  ä  fem  kannor  körsbärs-öl  samt  en 
eller  annan  afsättarc  pomerans,  hvarpå  månen  gick 
in  i  molnen  och  brandvakten  nickade  på  portstenen. 
Klockan  slog  half  ett. 

Kommendören  leddes  hem. 

Den  fi  Janucm.  De  första  tillfälligheter  i  van- 
liga halssjukdomar  äro  rysningar,  hetta,  mattighet, 
ondt  i  hufvudet,  m.  m.  Metoden  för  en  läkare  här- 
vid är  inflammations  förekommande,  hvarföre  gafs 
den  sjuke  ett  hälft  stop  mindre  starkt  finkel,  afsatt 
med  tre  åttondels  qvarter  kummil.  Det  hade  den 
verkan,  att  patienten  följde  undertecknad  ner  till 
Rostock  för  att  slå  kägglor  om  två  supar  för  hörnan 
och  tre  för  kungen  .  .  . 

(^Kontinuution  framdih^J. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


35 

VI. 
Utdrag 

af  vår  aftonkladd  på  Lilla  Viktoria. 

ljubben  Wingmark  har  ibland  sina  infallen,  som  äro 
rätt  pusserliga.  Här  om  qvällen  M\  det  gubben  in 
att  tänka  pä  sin  salig  hustru.  Detta  gaf  Jlfven  mig 
anledning  att  göra  en  eller  annan  sund  reflex.ion 
öfver  mitt  eget  enklingsstånd.  Sedan  vi  länge  disku- 
rerat  om  åtskilliga  giftermålsmom enter,  föreslog  gub- 
ben ,mig  att  bli  hans  måg.  Bäst  vi  sutto,  fattade 
gubben  sitt  glas  och  afsjöng  följande,  på  samma  ton 
som  den  bekanta  visan  uti  le  TonneUer: 

»En  gammal  tunnbindare^  svartsjuk  och  fvnny^  m.  w/. 

Nå,  så  må  göra:  slutadt  och  sagdt! 
Bara  det  lider  fram  åt  våren, 
Far  jag  till  Arboga  bums  pä  en  jakt, 
Söker  mig  en  flicka  till 'åren. 
Flickor  ha  alltid  uppeldat  min  håg. 
Bundit  mitt  hjerta  med  kedjor  och  tåg. 
Min  herr  tullförvaltare,  skål!  Blif  min  måg!   :  j: 
Brickom  till  sista  tåren : 

Jag  skall  utstyra  min  dotter  åt  er 
Med  både  lakan  och  gardiner, 
Sängkläder,  stolar  och  bord  och  klaver. 
Stora  kopparflaskor,  terriner. 
Ända  till  vedboen  så  skall  ni  fä  såg. 
Ända  till  svinena  stia  och  tråg. 
Min  herr  tullförvaltare,  skål!  Blif  min  måg!  :i|: 
Klang  —  si  hur  remmaren  skiner! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


3r> 


Dotter  min  har  kontant  uti  arf 
Femtio  plåtar,  utom  ränta, 
Guldkedja,  bror,  om  halsen  ett  hvarf\, 
Och  är  just  en  frodiger  fänta. 
Om   du  skuir   vägarna,  bror,  på  en  våg, 
Väger  hon  mera  än  fem   tunnor  råg. 
Min  herr  tullförvaltare,  skål!  Blif  min  måg! 
Hvad  t3'^ckes  er  om  momenta. 


N:o  2. 
Freclmans  Testamente. 

Anmhmng  hos  haron  Jfiimnwhjelm  om  en 
k/ oekar  el  äff  en  het. 


Högvälborne  herre  och  baron  samt  friherre  och 
jua  patronat  öfver  Östergötland  med  dess  under- 
liggande provinser,  frid  af  höjdene  med  allsköna 
grönskande  salntem,  item  kurage,  som  är  ett 
jns  sanguinis  hos  min  gunstbenUgne  herre  och 
Mecenas. 

Ingen  lärer  neka,  om  icke  ex  errore,  att  ju  men- 
niskan  är  född  till  verlden  med  mycken  vedermödo, 
till  storan  harm,  såsom  ock  till  plågo  och  strid  på 
jordene.  Ty  hvad  äro  sjuhundrade  sex  och  trettio 
hästar  samt  tuhundrade  fem  och  fyratio  mulär:  (Esra, 
2  bok.  7  kap.  68  vers.)  Ja,  hvad  gagna  konungens 
skepp,   som  fara  till  sjös  och  komma  en  gång  i  hvar 


Digitized  by  VjOOQ IC 


try  år  och  fora  guld,  silfver,  elfenben,  apor  och  på- 
fåglar?. (2  Ohrön.  bok.  9:  21.)  De  synas  oupphör- 
ligen i  de  tärefullä  publikaners  ögon  mindre  än  intet, 
i  den  däjeliga  Susannas  blomstergård  såsom  gulnade 
löf,  för  en  Simeon  och  Hanna  såsom  skovax.  FriJiga, 
friherre,  tuppcrop  skrämmer  lejonet,  en  ringa  spö- 
qvist  förfärar  elefanten,  getingen  sårar  stridsmannen. 
Simson  slog  pel  rama  ikull,  satan  skenade  för  Davids 
harpa  och  Herodias  dansa  med  Johan nis  hufvud  på 
fatet  —  ja,  Tobias  tog  engelen  i  gälena  och  sade  med 
högan  röst:  Han  vill  uppsluka  mtg^  Tob.  boks  6  kap., 
och  sä  vidare.  Allt  bevisar  strid  och  fäfänglighet. 
I  och  förty  säll,  ja,  trefallt  säll  är  då  den,  som,  ifrån 
den  stora  och  besvärliga  verlden  skild,  frän  ett  hög- 
färdigt lefverne,  vagnar  och  resenärer,  lockperuker, 
trumslag  och  konspirationer,  hcrrligheter,  fortrctlig- 
heter,  trum meter,  raketer,  lindansare,  fuchssvansare 
och  poeter  befriad,  kan  säga:  »Mor,  ge  mej  en  sup  .  .  . 
npch  en  . .  .  Ilar  du  ost,  mutter,  iarskt  smör,  rena 
stöfvelmanschettcr»  .  . .  och  sä  vidare.  Ja,  lyckligt 
inom  Floras  och  Bores  gränser  fä  fira  lifvets  hög- 
tider, tvä  sina  fötter  (Tob.  6:  2)  och  steka  sin  fisk 
varm  (v.  6)  samt  under  fridsens  fikonaträd  uppslä 
sin  paulun  med  fortplantning  och  fbrkofran. 

Nådig  herr  patronen  lärer  mäkta  underligen  före- 
falla denna  inledningen  till  anledningen  af  mitt  utkast 
till  detta  bref,  som  innehåller  en  hörsam  bön  om 
gunstbenägen  välvilja  och  rekommendation  till  en  in 
civitate  seu  urbe  Wadstena  ledigvarande  kyrko-orga- 
nist-syssla. 

Det  är  verkligen,  domine  baro,  mera  svårt  efter 
ett  brödstycke  för  en  studerande  än  for  en  lekman, 
och  så  vidare.  Klerkeriet  säges  väl  i  allmänhet  ega 
de  bästa  indelningar  och  höbord,  men  det  är  sanner- 
ligen   icke    sä.     T  vår  församling  är  sä  beskaflPadt  att 


Digitized  by  VjOOQ IC 


38         «.  ' 

de  hvarken  kunna  födas,  paras  eller  dö.  I  socknen, 
der  bror  min  paraderar,  likaså.  Likaledes  ha  vi  hört 
det  sä  skall  stå  till  längst  upp  till  Dalskullarna,  ja, 
miserere  mei,  ända  upp  till  det  herrliga  Leksand 
och  det  kosteliga  Tuna.  Systrarna  Leksand  och  Tuna 
hafva  likväl  i  alla  tider  blifvit  ansedda  som  två  ju- 
veler i  ena  kosteliga  krono.  Sä  böra  de  ock  sanner- 
ligen betraktas .  .  .  Dock,  hvart  rasa  mina  tankar? 
Hvi  vill  jag  tänka  på  kunskapens  träd,  jag,  som  icke 
är  värdig  att  kyssa  en  gäng  ormen  i  stjerten?  Hvi 
skall  jag  kasta  mina  ögon  ät  Babels  torn,  jag,  som^ 
knappt  ser  mina  egna  messingshäkten  i  koftan?  Hvi 
må  .  jag  upplyfta  mina  näso  ät  guldklimpen,  jag,  som 
ligger  med  armarna  i  kors  på  dynghögen?  Ja,  hvi 
må  jag  glo  pä  solen,  jag,  som  näppeligen  ser  torn- 
tuppen? Och  ändtligen:  hvad  höfves  mig  titta  efter 
stjernorns^,  jag  ,  arma  fähund,  eller  pä  karlavagnen  i  ' 
himmelens  skyar  ?  Salutem ! 

Jag  ovärdige,  f.  d.  bondkaplan  och  skolmästare 
samt  f.  d.  äfven  organist  i  Westerplana  uppå  Kinne- 
kulle,  vägar  mig,  i  anledning  af  hvad  anfördt  .är  och 
ofvanskrefne  syllaber  medföljer  till  min  menings  för- 
klarande, nu  hörsammeligen  deras  nåder  öfverrumpla, 
ofverfalla  och  anfäkta  samt  troinnerligen  sollicitcra 
att  jag  måtte  antagen  varda  till  den  lediga  organist- 
sysslan  i  Wadstena,  eftersom  jag  tjent  i  militieståndet 
och  således  ej  är  ovan  vid  trampa,  ej  heller  rädd  för 
pipor  och  basuner,  mycket  mindre  alterera  for  nådig 
herrns  ögon  vid  genomögnandet  af  denna  min  hör- 
samma supplikation.     Salutem! 

Apropos  om  Kinnekulle,  sä  är  visserligen  läget 
aujgenämt,  ty  berget  ligger  på  en  höjd  och  framsträc- 
ker sig,  jag  vet  ej,  huru  mänga  mil.  Der  bor  folk 
och  äro  mänga  kyrkor.  Fåglar  flyga  der  som  annor- 
städes, men  träden  glänsa  i  grönska,  körsbären  glittra 


Digitized  by'VjOOQlC 


på  grenar,  äplen  och  päron  ,pä  marken  utgöra  gator 
i  Floras  der  belägna  hufvudstad.  Den  svartblå  sval- 
lande Venern  sköljer  stranden  vid  Dalsland  och  kastar 
sina  tritoner  mot  det  präktiga  Leckö,  hvarest  fordom 
Apollo    med  sina  muser  besökte  den  nordiska  Tcssin. 

Jag  tänker,  vulcnte  Deo,  med  deras  nåders  fbr- 
lof  och  goda  minne  enfaldcligen  och  i  korthot  utbreda 
min  meritlista,  hvilkcn  herr  patronens  högvälborna 
ögon  sdsom  bäst  vana  att  skönja  hvad  krigsståndet 
anbelangar  och  som  sjelfVc  sett  Sveriges,  Götes  och 
Wendes  fiender,  nu  förmodligen  torde  upptaga  och 
af  den  utan  glasögons  tillhjelp  finna  hvad  jag  är  för 
en  karl.  Samma  lista  bifogas  här  i  hörsamihet,  och 
är  hon  jemväl  bifogad  och  inneliggande  —  dock  skall 
jag  hörsamt  begära  att  postporto  mätte  blifva  mig 
ersatt,  eftersom  hon  är  af  sä  mycken  vigt.    Salutem ! 

Det  tyckes  ej  vara  af  Ibr  mycken  tilltagsenhet 
eller  öfverflödig  harm  öfver  lyckans  vidrigheter  som 
jag    beklagar    mitt  tillstånd :   mitt  samvete  att  jag 

så  må  tala  —  är  obefläckadt  som  en  bibel  och  mitt 
öfriga  uppf(}rande  menskligt;  aber,  aren  tilltaga,  min 
hvita  hjessa  hastar  till  sin  svarta  förvandling :  taket 
trycker  byggnaden,  och  bjelkarne  bugna.  Krumpen, 
rödhårig,  knarkryggig  och  surögd,  stryker  jag  mig 
fram  långs  väggarna  och  slingrar  mig  som  en  orm 
ikring  kyrkmurarna,  ty  i  förtroende  sagdt,  ar  det 
sädana  tider  att  den,  som  gär  sin  jemna  väg  fram, 
märker  icke  att  han  skjuter  i  h varje  fjät  ett  steg 
tillbaka.  Ex  nihäo  nihil  fitl  sade  fader  Smitt.  Så 
säger  jag  med.  »Hva'  ä*  krukan  gjord  af? v  sa'  lär- 
jungen åt  filosofen*,  Aurol  svarade  han.  »Hon  ä' 
min!»  sa'  lärjungen  —  och  så  vidare.  Die  verhehrte 
welt!  säger  fransosen.  Jag  mä  säja  detsamma.  Sedan 
jag  genomgått  så  många  tjenstegrader  i  olika  ämnen, 
hinner   jag    ändtligen    sä    längt    att    vcrlden  ser  mig 


Digitized  by  VjOOQ IC 


40 

sfcundom  med  en  hasselpåk  i  handcD)  standom  i  en 
buldanströja  med  etfc  hopknäpt  gehäng  kring  lifvet, 
ett  tulf  alnars  Pultava-spett  och  träskor.  Stundom 
finnes  jag  vid  ett  ostämdt  klaver  pä  en  murken  org- 
läktare  qvittrandc,  drillande,  pipande  och  bullrande 
bland  några  skrålande  bondgastar,  som,  hesa  och  lång- 
halsiga,  förvilla  hvarandra.  Ändtligeh  finner  jag  att 
det  går  som  holländaren  säger:  Myn  heer^  je  ne 
scais  pas  ! 

Allt  derfbre,  högvälborne  amice,  patron  och  gyn- 
rare,  bed  och  bjud  de  andra  herrskaperna  att  icke 
vara  emot  denna  min  ringa  ansökning!  Ty  jag  är  in- 
galunda någon  Struense,  som  med  vaxvingar  vill 
flyga  ät  solen.  Icke  heller  förlitar  jag  mig  hvarken 
uppä  orgverk,  vagnar  och  resenärer  eller  kroppsstyrka, 
manskap,  trummor,  valdthorn  eller  högfärdigt  lefverne 
eller  kärlek,  hjertans  englar  och  kronor,  ametister, 
rubiner,  perlor  och  gyllene  tabernakler,  kokosnötter, 
mulär  eller  elefanter  och  mera  sådant,  utan  endast 
på  herr  baron  och  patron.     Salutem! 

Min  ålderstigne  käre  fader,  Olaus  Dumgren,  sy- 
gkonebarn  till  den  namnkunnige  rådmannen  och  poe- 
ten Haqvin  Bager,  torde  förmodligen  uppvakta  herr 
baronen,  efter  som  han  sjelf  skrifver,  och  då  fä  den 
äran  sig  insinuera  till  mitt  bästa.  Emellertid  med- 
följa några  Enfaldiga  Vordnadmm^  som  min  fader 
Olaus  diktat,  så  väl  som  Några  välmenta  SkaidefrÖn^ 
utsådda  for  Herr  Ba/rmen%  farstv/port^  som  titeln  ly- 
der, hvilket  qväde  är  sammanskrifvet  af  min  broder 
magistern.  Gud  läte  dem  bära  frukt,  så  visst  som 
jag  ärnar  att  vara  tacksam!  Om  ej  nådig  herrn  tager 
illa  upp,  sä  har  mamma  skrifvit  mig  till  och  berättat 
huru  hon  tänker  våga  på  sysslan  en  af  våra  stora 
ostar,  som  blef  öfver  efter  sista  uppsättningen,  några 
^hyttor  mjölk,  ägg  och  kanske  ett  par  sexmarks-plåtar. 


DigitizedbyVjOOQlC   . 


41 

Ho  vet  hvad  himmelen  kunde  verka  med  allt  detta 
i  baronens  hand!  Pastorn  i  församlingen  har  fått  en 
dito  mindre  ost,  komministern  och  klockaren  hvar  sin 
butelj  bränvin.  En  ting  vet  jag  ej:  huruvida  dom- 
kapitlet skall  på  något  vis  muntras  och  smörjas. 

Nå,  höre  himmelen  de  röster,  som  utan  ända 
alltid  och  oupphörligen  klingat  för  mej  rundt  kring 
predikstolen  i  Westerplana,  dä  jag  talat,  de  späda 
bondpojkars  tårar  och  bondflickornas  suckningar,  då 
jag  hostat  och  staplat  på  konceptet,  de  vördnadsrike 
vestgötegubbarnes  välmening,  då  jag  försummat  upp- 
läsa evangelium,  och  alla  samtliga  dygdälskande 
qvinnors  och  matronors  böner,  under  det  jag  diskantat 
vid  det  fördömda  klaveret,  som  jemtc  fiolen  var  sista 
orsaken  till  min  olycka  —  ja,  höre  himmelen  hvar 
trogen  själs  soliloquium,  som  unnar  mig  ynnest  och 
fördelaktighet! 

Herr  baronen  bor  i  Östergötland  och  har  såle- 
des många  vänner.  Hjelp  sin  tjenare  till  detta  ifrå- 
gavarande organist-brödstycke!  Bevis  åtminstone  barm- 
hertighet  åt  det  fattiga  klavei:et  och  låt  mina  finger 
tukta  tangenterna  hellre  än  någon  herrskaps-kam- 
martjenare,  garderobs-beställare  eller  fiol-tysker  skall 
knipa  dem!  Aber  Tuna  och  Leksand,  min  herr  baron 
Hummerhjelm,  de  äro  tvä  ljusa  stjernor  (astronomicc 
sagdt),  som  hafva  sitt  ljus  från  sig  sjelfva  och  med- 
dela det  åt  andra,  hvaremot  två  mörka  stjernor,  som 
låna  sitt  ljus  af  andra  stjernor,  liknelsevis  kan  sägas 
om  Röö  i  Bohus  län  och  spinnbusförsamlingen  i 
Stockholm,  NB  oppositionsvis.  Förlåt  mig,  nu  faller 
jag  åter  in  i  riksdagsmanna-filosofien,  det  är:  ingen- 
ting tänka  förgäfves,  dra  kappan  på  båda  axlar  och 
hålla  ena  handen  på  transportsedeln  och  den  andra 
uppsträckt  till  himmelen  1  Allt,  allt,  allt  lofvar  jag 
herr  baronen,  om  han  är  mig  blid  och  förmånlig! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Förlät  min  låDgsaroma  skrifningsart  ocb  låt  sig 
icke  obenäget  förefalla  att  jag  inga  särdeles  nya  tid- 
ningar från  denna  staden  kan  fram  förmäla^  mera  än 
att  rådmannen  Christian  Wingmarks  k.  hustru  fram- 
burit till  verlden  en  liten  kärlekspant.  Christoffer 
på  Fem  Stjernor  sitter'  inne  for  oljud  på  gatan  och 
bar  jag  således  icke  kunnat  uttaga  de  penningarne 
af  honom ^  bvarom  jag  erhöll  nådig  herms  ordre^ 
Skinkorna  loch  stöfvelskaften  samt  korfven  ocb  hår- 
puugarne  äro  allX  afskickade,  jemväl  jernredskapen 
ocb  klippingsbandskarne. 

Skulle  det  vara  af  nöden,  menar  nådig  herrn, 
att  man  bör  inge  kyrko-attest  öfver  ålder,  sä  kan  det 
komma  pä  ett  ut,  om  jag  aflemnar  detta  extrakt  utur 
min  faders  Biblia,  hvarest  finnes  pä  första  bladet  an- 
tecknadt  följande  rim: 

Den  nittonde  bujus,  klockan  tre  qvart  till  tu, 

Är  Olaus  Dumgren  födder  nu 

Af  ärliga  föräldrar  förvisst, 

Derpå  vi  hafva  margfaldig  brist. 

Födder  är  han  i  Mariefred, 

Ty  det  är  så  landsens  sed. 

Magister  Samuel  Bult 

Hafver  döpt  denna  lilla  kult. 

Faddrarna  voro  ätta, 

Hvilket  kommer  oss  till  måtta. 

Gud  gifve  att  han  Herrans  bud  ej   förgäter! 

Jungfrufadder  var  tullnär ns  dotter  i  Säter. 

Emellertid  är  min  fader  att  anse  som  den  eldi- 
gaste bofbuss,  så  kry,  munter  och  färdig,  roar  sig 
gerna  ocb  låter  nu  min  yngsta  broder  lära  sig  spela 
pä  fiol. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


43 

Nytt:  Samuel,  Strufvas  son,  lär  sig  spela  trum- 
pet-niarin.  Sommaraftnarna  här  i  Telje  låter  det 
förträflfligt  och  anderikt,  när  man  hör  en  trumpet 
antingen  från  något  plank  eller  ifrån  någon  qvarn 
eller  ock  ifrån  sophögen  vid  tullstugan.  Madam 
Brunholm  sjunger  nu  mer  präktigt  än  förr. 
Pukslagareeukan  har  nu  fatt  krogsedel  och 
häller  för  spisgästor.  Jag  spisade  der  i  för- 
gårs,  då  hon  berättade  en  historia  om  sin 
morfader,  som  var  pukslagare  hos  salig  h.  m. 
kong  Carl  ,  X  och  som  följde  med  likproces- 
sen .  frän  Göteborg  och  red  framfor  provins- 
fanorna^  som  då  buros  af  rikets  sjelfständiga 
adel  hit  upp,  till  Stockholm,  då  kongl.  bc- 
grafningen  förestod.  Hon  berättade  att,  då 
han,  Brunholm  —  efter  den  tidens  skick  med 
stor  lockperuk  och  i  lockarne  hängande  flor 
samt  kring  pukorna  och  pukpinnarna  likale- 
des flor  —  stod  på  altanen  i  Storkyrkan 
begrafningsaftonen,  uppkom  en  sådan  orkan 
utaf  den  mängd  florsbitar,  trumpeter  och 
andra  blåsinstrumenter  samt  åt  sjösidan  af 
den  starka  flaggningen  och  den  myckenhet 
af  segel,  sä  att  morfader  min  med  händerna 
öfver  hufvu't,  pinnarna  i  vädret  och  pukorna 
framför  sig  blåste  bort  ifrån  altanen,  trum- 
lade  i  skyarna;  och,  såsom  några  gamla  ma- 
tronor  bekräftat,  skall  han  knäpt  dödspsalmer 
pä  pukskinnen  och  uppgif^^t  sin  anda  vid 
solbrädden,  hvarest  dagen  derpå  om  midda- 
gen en  stjerna  skall  blifvit  synt. 

Ja,  (lud  signo  våra  vänner,  som  äro 
i  blåst  både  till  sjös  och  lands,  men  be- 
synnerligen  dem,  som  äro  på  hafvet  och 
kanske    mistat    både    master    och    segel!   Gud   wMiu? 


Digitized  by  VjOOQIC 


44 

bevare  alla  barnaföderskor,  regementen  och  kon- 
sistorier! Afvändc  himniclen  allan  bcdröf velse  ifrån 
thin  nästa,  hans  hustru,  tjenare,  oxe  och  åsna, 
tjenarinnor  och  allt  hvad  honom  tillhörcr!  Samma- 
ledes styrk  äfven  konungens  kröningshäst,  hästar  och 
ryttare,  rusthällarc  och  rotebönder!  Likaledes  allt 
kontcntcmcnt  öfvergeneralcr,  amiraler,  statssekrete- 
rare och  schoutbynachter  samt  ombudsmän,  tullför- 
valtare och  öfvcrpostdirektören!  Ja,  läte  solen  tända 
sina  strålar  och  skina  pä  kyrktuppar,  solvisare,  klock- 
spelare  och  rikets  organister!  Likaledes  på  task- 
spelare,  gycklare,  lindansare  och  luftspringarc!  Sam- 
maledes ock  på  skolbcijeningen!  ! !  Denna  bönen  haf- 
ver  jag  sjelf  sammansatt  efter  det  pund  och  förmåga, 
som  mig  i  andeliga  saker  gifven  är,  ty  therutinnan 
förlåter  jag  mig  icke  uppä  menuiskoröst,  papegojc- 
mandlar,  räfsaxar  och  karameller,  hvarmed  mörksens 
förste  förleder  botfärdighetcn  och  sig  framställer. 

Lef  uu  väl,  min  värdesta  gynnare  och  patron! 

Tillåt  mig  i  min  koja 
Spela  ert  beröm  pä  hoboja! 
Unna  mig  den   f()rmån 
Att  vara  min  faders  son! 
Beröm  mina  instrumenter 
Med  driller  och  komplimenter! 
Stäm  upp  piina  strängar, 
Virtuoser  och  kapelldräugar ! 
Si,  jag  väter  mitt  läger  med  mina  tårar, 
Och  mitt  hemliga  ting  harponc  genombärar. 
Dock  vill  jag  som  konung  David  spela 
,()ch  se'n  lägga  mej  och  sofva  hos  Bathseba.   Sela! 
Ja,  otäck  är  min  eländes  tid: 
Jag  är  lik  enom  ungan  kid, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


4r» 


Som  en  råget  på  en  klippa, 

Som  en  loppa  på  en, nyckelknippa. 

Min  sköna  är  som  en  paulun, 

Som  ett  bolster  med  svanedun. 

Som  en  spån  ^ 

På  Libanon,- 

Och    mitt    hjerta   är  såsom  ett  silkestäcke  nfver 

en  femton  års  fröken 
T  öken. 
Sela! 

Denna   psalmen   liafver   jag  sammansatt.     Salutem! 

Hvad  jag  hafver  skrifvit,  det  hafver  jag  skrif- 
vit.  Men  glöm  ej  att  ögna  igenom  min  meritlängd! 
Jag  slutar  bedröfvad   och  trängd. 

Vale,  liber  baro !  Cura  valctudinem  tnam !  Valö, 
male,  bene,  utique,  qugque,  hurra,  amen,  vivat,  vivat 
baronem,  patronem!  Jag  står  i  postporton  och  som 
Movitz  vid  roddartrappan  viftar  med  hatten  tre  gån- 
ger åt  mitt  afgående  bref.     Hurra!  Hurra!  Hurra! 

Förblifver 

högvälborne  baronens  och  nådige  herrens 

tjenfttviUigfite  tjenare 

Telje  den    1 9  Maj  Olaus    Duragren  junior. 

I.  M.    1772. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


46 
Afshnft 

Meritlista. 


Anno  1715,  den  19  hujus  kl.  12  f.  ni.,  föddes  jag 
af  ärliga  föräldrar,  mig  till  heder  och  ingen 
skam.  Olaus  är  mig  i  dopet  gifvet  och  i  lif- 
sens  bok  inskrifvet._ 

1716.  Den   19  i  samma  månad  blef  jag  tokug. 

1717.  Lite  bättre. 

1718.  Var  med  mina  föräldrar  till  Wernamo.  Utsatt 
för  en  slagtare  från  Sköfde.  Samma  år  drack 
dekokt  tills  om  hösten   1719. 

1719.  Hörde  talas  om  ryssen  hela  det  året. 

1720.  Kröntes  högtsalig  h.  m.  konung  Fredrik. 

1721.  Var  jag  på  sjette  året. 

1722.  Likaledes. 

1723.  Studerade  i  katekesen,  lärde  skrifva  och 
läste  i  latinska  ABC  boken,  tills 

1737.  dä  jag  blef  förlofvad  med  min  kära  hustru., 
hvilken  är  född   1714,  den   20  hujus  kl.    1   efter 

.  midnatten,'  af  ärligt  folk  utan  djefvulens  arga 
list  och  smolk.  Jag  önskar  henne  helsa  och 
sundhet.     Förläne   oss   Oud    margfaldig  rundhet! 

1738.  Det  året  ingenting  passerat. 

1739.  Predikat  åtskilliga  predikningar,  af  hvilka 
förnämligast  anmärkas: 

l:o  Dm    trogna  HJålenn  mokan  vid  Pdri  svärd,  dä 

hän  högg  Örat  af  Makhus. 
2:o  HÖgfärdigJiet    och   mldmodighety    i   anledning  af 

Eleasars  hyxor  och  RébecTcafi  sark^ 
3:o  De    tio    spetehke    män     och    de  fem  fmntaica 
jungfrur^    f&reatältde    vid    orgelverkets    invigning 


Digitized  by  VjOOQ IC 


47 

i  Grmna^  med  ett  htfttoriftkt  Bthang  oni  wgel- 
^  verh, 
4: o  The  Gergesmera  ängd  eller  huru  djefvulen  krÖp 
in  i  mnahjorden,  enfalddigen  fik-egtäldt  uti  en 
råddugupredikan  i  Telje^  jemte  oration  till  borg- 
mästare och  räd. 

Vidare  föddes 

1740  vår  son  Christian,  djekne  i  Strängnäs.  Kondi- 
tionerar fbr  noaten. 

1741.  Föddes  döttrarna  Babba  Lisa  och  Näbba  Lena. 

1742.  den  19  omformäldc  månad^  undfick  kyrkorådets 
fullmakt  på  dödgräfvapesysslan  vid  södra  gafveln, 
Roni  vetter  åt  landsvägen. 

1743.  Gjorde  vice-klockare-tjenst.  Samma  är  full- 
makt på  en  trumpetaresyssla  vid  generalitetet. 

1745.     Bevistat  finska  kampanjen. 

1747.  Rådman  i  Telje,  ad  interim. 

1748.  Afsatt  genom  ovänners^ bearbetande. 

1749.  Äter  insatt.  Samma  år  organist  och  skol- 
mästare i  Westerplana.  Mot  årets  slut  afsatt 
genom  vederbörandes  illvilja  och  afund. 

1750.  Åter  insatt  och  gjorde  afbiiu  f<^r  kommini- 
stern Svartkolt  i  Gråkyrka. 

1751.  Afsatt  från  skolmästaresysslan  ob  solum  punk- 
tum. 

1752.  Gjort  och  författat  ett  Anderikt  qvädé,  hvar- 
utinnan  menniskors  horn  liknas  vid  ttdipaner, 

1753.  Uppsatt  fett  Ode  öfver  enkans  son  i  Nain, 
dediceradt  till  korpen^  som  förde  tnat  åt  Elias. 

1754.  Lagt  en  ny  kägelbana  på  kyrkogården. 

.  1755.  Åter  insatt  i  skolemästareembetet,  hvilket  jag 
till  denna  stund^  volente  Deo,  bekläder  och  be- 
kläda skall  in  i  bleka  döden. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


4R_ 

1772.     Söker      denna      ifrågavarande     organistbefatt- 
ning. 

Olaus   Duujgren, 
smolandus. 

Lika     med     originalet    samt    riktigt    klippt   och 
skuret,  intyga  på  begäran 

Johannes   Sluger,  Emanuel   Fläsknian, 

e.  o.  ko>it.  akrifvare  ^       N   ? 

i  rJKsbankfiii.  rfidinan  i  Tolje. 

(L.  S.)  (L.  S.) 


(Litt.  A.) 

Några  vjilnienta  ekaldefrön, 
utsådda  för  herr  baronens  farstnport. 


Ingen  trädgärd  mera  fager 
Vid  skön  morgons  klara  dager 
Än  en   trogen  själ  hon  är. 
Se*n  hon  flyr  från-  köttets  sen  or, 
Glöms  de  skönesta  Helenor, 
Ty  de  ä  ej  himlen  kär. 

Synden  gräselig  huserar, 
Och  hin  onde  oss  buxerar 
Med  sin  långa  afgrunds-år. 
Säll  den  själ,  som  så  kan  fara 
Att  han  slipper  allan  fara 
Och  till  Jericho  ej  går! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


.49 

David,  Absälon  och  Cain, 
Enkans  son  på  bår  i  NaiD 
Hafva  rönt  margfaldig  pust. 
Högfärd  och  långt  mera  sådant 
Mången  själ  har  bragt  i  vådan 
Med  all  sköns  pusserlig  lust. 

Derfbr  bedes  herr  baronen 
Ödmjukt  utur  skaldetonen: 
Hjelp  Olaus,  sonen  min. 
Uti  Telje  stad  att  blifva 
Organist  och  derstäds  blifva 
Alltid  värdig  lyckan  sin! 

Petrus   Dumgren   Olsson, 

Jilos,   maffistti\ 


(Litt  B.) 

Enfaldiga  vördnadsrim  till  högvälborne 
baronen. 


Kom,  Co,  Gäll,  Eff, 

Blif  sjelf  en  gång  chef 
För  Östgöta  käcka  sqvadroneri 

Sväng  eder  arm, 

Bekyllra  er  barm 
Mot  sablar,  pistoler,  kanoner! 
Bellman,     ill. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


50      , 

ögonen,  karl, 

På  kungens  standar! 
Ge  hästen  sporrarna,  gosse! 
-    Skrik  som.  en  gast, 

Med  schenkeln  sitt  fast, 
Förbanna  båd  stubbe  och  mosse! 

Blixtra  mot  soln 

Med  blanka  pistoln, 
Låt  gnistorna  dansa  i  vädret! 

Kasta  dig  kring 

I  trekant  och  ring 
Och  klappa  med  handen  pä  lädret! 

Luta  dig  fram 

Bland  skällsord  och  dam, 
Flankera,  gör  volt,  galoppera! 

Tugga  och  svär 

Och  tänderna  skär. 
Min  romare,  friskt  frukostera! 

Hurra!  Hurra! 

Trantan-tatera ! 
Re'n  blåser  er  klingande  Fama. 

Var  nu  blott  mån 

Om  Olle,  min  son! 
Orgpiporna  skorra  och  jama. 

Olaus  Dumgren  senior. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


5.1 


N:o  3. 
Fredmans  Testamente. 

Penséei  de  Movttz. 


1. 

Det  är  med  tennstopet  likasom  med  siltVertumlareo : 
man  'känner  deras  värde  i  samma  mån  som  sjelfva 
det  inneslutna  ämnet  har  mer  eller  mindre  qvick  och 
dyrbar  afsättning  i  jemförelse  mot  det  hela  eller  me- 
tallen. 

2. 

En  god  sup  aqvavit  emellan  7  och  8  om  mor- 
gonen är  såsom  en  tidigt  resande  vän,  hvilken  ästun- 
dar  härberge  for  att  göra  husegaren  munter  och  be- 
kymmerslös  om  husets  bristf^Uigheter,  till  och  med  om 
hyran. 


Det  är  oemotsägligt  att  ett  klart  ritadt  kristall- 
desertglas  méd  huile  de  Venus  är  vackrare  for  ögat 
än  Ehrenstrahls  tafla  i  Storkyrkan. 

4. 

Socker  i  franskt  vin  bemärker  en  tröghet  i  for- 
ståndet, ett  non  plus  ultra  i  dumhet  och  en  fiendskap 
emot  lemmarnes  frihet. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


52 


Man  klagar  ej  utan  orsak  pä  våra  seders  förderf. 
Kan  något  större  bevis  gifvas  på  vår  tids  veklighet 
än  det  onaturliga  bruket  att  blanda  vatten  i  vin  och 
tugga  skorpa  pä  bran  vin? 


Demokritus  grät  vid  allt  hvad  som  hände.  He- 
raklitus  skrattade  åt  allting.  Den  vise  tar  sig  en  sup 
vid  alla  lifvets  händelser. 


7. 

Den  moraliska  lefnaden  utan  kunskaper  är  lika 
tung  och  onyttig  som  den  fysiska  utan  bränvin. 

8. 

Hvad  man  kallar  dygd  är  ofta  ej  annat  än  oför- 
mögenhet. Kyskheten  är  ej  sällan  blott  en  slapphet 
i  nerverna,  och  nykterhet  är  nästan  alltid  brist  pä 
penningar  eller  kredit. 

9. 

Det  var  ej  sä  stort  prof  af  hjeltemod  hos  Kato, 
när  han  skar  strupen  af  sig,  för  det  Caesar  förbudit 
bran  vinet.  Om  han  haft  nog  styrka  att-  bära  ett 
lif  utan  bränvin,  se  dä  hade  han  varit  en  stor  filosof! 


10. 

Det  förhäller  sig  enligt  min  tanke  med  flickor 
liksom  med  lerpipor:  en  god  rökare  nyttjar  ej  gerna 
én  pipa,  som  ännu  är  orökt. 


DigitizedbydOOgiC 


53 


11. 


Skilnaden  emellan  salige  bror  Bergs  hummel  och 
Noellia    pantaleon    är  efter  virtuosers  mening  att  anse 


Bror  Bergs  Ilammel. 

som    en   droppe  svag-öl  emot  en  åm  dubbelt  öls  hem- 
brygd.     . 

12. 

Lika  så  olidlig  som  en  half lärd  är,  så  är  ock 
merendels  ett  hälft  rus,  ty 'det  förorsakar  ofta  både 
olust  och  illamående.  Men  super  man  sig  väl  full, 
då  vinner  man  hvad  alla  menniskor  fara  efter  och  som 
så  få  hinna  till,,  jag  menar  den  veritabla  lycksalighe- 
ten, och  har  dessutom  den  förmånen  att  man,  i  samma 
ögonblick  som  man  är  som  mest  plakat,  blifver  gerna 
på  en  gång  nykter  igen.     Prohatum  est 

13. 

Att  komma  på  krogen  med  en  rock,  som  är  med 
flottfläckar  blommerad,  med  dam  uppfylld  eller  då  få 
eller  nästan  inga  knappar  finnas  mer  i  honom,  är  oan- 
ständigt och  röjer  likasom  någon  liderlighet. 

14. 

Den  drucknes  öga  ser  mer  än  filosofens.  Hvad 
tid  och  möda  har  det  icke  kostat  de  lärde  att  bevisa 
det  jorden  går  omkring!  Stackars  narrar!  Tolf  supar 
bränvin  öfvertyga  derom  långt  kraftigare  än  alla  deras 
demonstrationer. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


54 


15. 


Om  du  sitter  fundersam  med  en  pris  rappé  i 
näfven  och  ljuger  eller  bakdantar  någon  vän,  embets- 
man  eller  hvilken  som  helst,  så  laga  framför  allt  att 
dii  håller  en  ärlig  min,  ett  stilla  och  vänligt  hemö-  . 
tände  emot  hvar  man  och  att  du  hänger  din  hatt  på 
»in  vanliga  spik,  sätter  din  käpp  pä  sitt  rätta  ställe 
i  hörnet  vid  disken  och  att  du  snyter  dig  och  små- 
h ostar  vid  tobaksröken.  Men  isynnerhet  måste  du 
icke  förglömma  att  vara  krypande,  ödmjuk  och  små-, 
rolig,  antingen  du  är  bjuden  eller  trakterande  —  och 
drick  ett  glas! 

16. 

Hvad  är  politiken?  Du  svarar:  Det  lär  vara  stats- 
kunskapen. Hvad  är  statskunskapen?  Du  dricker  din 
granne  till,  slår  locket  igen  på  stopet  dth  svarar  in- 
genting derpä. 

17. 

Förstånd  tjenar  till  intet,  och  lärdom  är  bara 
gräl.  Åtminstone  är  en  som  säljer  bränvin  långt 
nyttigare  för  staten  än  en  som  skrifver  vers  eller 
-annars  staplar  ihop  några  tankar.  Jag  önskar  att 
jag  måtte  lefva  den  dag,  då  alla  boklådor  bli  för- 
vandlade till  likörkamrar,  alla  auktorer  till  krögare 
och  alla  läsare  till  supare. 

18. 

Om  du  med  glaset  i  hand  klockan  11  pä  dagen 
råkar  någon  supbroder,  som  du  redan  förut  på  andra 
ställen  träffat  i  samma  positur,  så  gör  ni  bägge  två 
försigtigast,  om  ni  för  folkets  prats  skull  ej  låter  er 
märka   att  ni  mötts  åt  förut,    ty  ondskan  går  långt  i 


Digitized  by  VjOOQ IC 


55 

"våra  tider.  Också  är  en  sådan  erinran  alltid  obehag- 
lig fér  värden  i  huset,  som  gerna  vill  att  allt  bran  vin 
skall  supas  hos  honomi 

19. 

När  man  spelt  länge  till  dans  och  man  börjar 
bli  qvacklig  af  det  ständiga  vindrickandet  emellan  hvar 
menuett,  då  är  ett  godt  glas  pomerans  lika  så  tjen- 
ligt  för  magen  som  konfonium  för  stråken. 

20. 

Likasom  en  får  mera  lust  till  lärdom  allt  som 
han  blir  lärdare,  så  händer  ock  att  ju  mer  man  super, 
dess  mer  vill  man  supa. 


N:o  4. 
Fredmans  Testamente. 

Ävertisaement, 


Jjortom  den  aflägsna  så  kallade  N3'a  Vägen  å  Norr- 
malm och  i  Johann is-trakten,  under  en  förmultnad 
kropp-ås  och  ett  till  hälften  afvältradt  tak,  der  vinds- 
gluggen småningom  börjar  undandraga  sig  dagens 
ljus  och  skorstenen  nedsjunka  i  gatan:  derstädes  — 
inom  några  alnars  kullblåst  staket,  mellan  glasbitar, 
skosulor  och  potpurier  af  kulörta  trasor,  i  hörnet 
mot  ett  afträde,  bakom  en  nedfallen  mangel,  på  en 
gammal  lurfvig  drottning  Kerstins  gyllenlädersstol,  i 
gruset    efter    en    af   brandsyn  sönderslagen  kakelugn, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


56 

bredvid  en  kullstjelpt  balja  3opor  —  befinner  sig 
undertecknad  fattige  manufakturist  i  en  röd  skar- 
lakans-nattrock utan  foder  och  öf ver  ty  g.  eller  samme 
man  som  förfärdigat  den  sä*  kallade  utter-pufferten 
eller  bössan,  hvarmed  for  någon  tid  sedan  den  stora 
ofantliga  uttern  vid  isbrädden  å  Norrström  blef  sårad 
och  skjuten.  Sig4et  af  skotthållet  å  bemälte  bössa 
utgör  hemligheten  i  denna  inrättning,  hvilken  under 
tysthetslöfte  blifvit  lemnad  samme  herre,  som  efter 
egen  och  ryktets  utsago  egt  den  lyckan  att  fälla  of- 
vannämde  stora  utter.  Emellertid  har  man  trott  sig 
förbunden  gifva  vördsammeligen  vid  handen,  att  de 
respektive  liebhabrar  af  besagde  utterpuffertar  kunna, 
ju  förr  dess  hellre,  hos  mig  alla  mån-  och  torsdagar, 
då  väderleken  så  medgifver,  mot  röda  planket  vid 
luckan,  der  som  försäljas  grädda,  sig  infinna  för  att, 
om  så  behagas,  med  mig  afsluta  eller  ackordera  om 
dylika  gevärs  förfärdigande.  De  åter  i  landsorterna, 
som  ej  äro  försedde  med  tillräckliga  kommissionärer 
vid  den  härå  framdeles  förmodade  qvicka  afsättning, 
ega  likaledes  frihet  till  undertecknad  sig  direkte  adres- 
sera efter  ofvangjorda  beskrifning  på  hus  och  hem- 
vist, då,  enligt  närlagde  i  afskrift  vidimerade  oerti- 
fikater  och  attestata,  man  förmodar  hvarjom  och  enom 
behörigt  nöje  vederfaras  skall. 

Stockholm  den   18  Januari   1782. 

Christian  Wingmark, 

utterjfuffertmakare  i  Stockholm. 

Bilagor. 
N:o  1.  . 

Den  af  herr  utterpufi^ertm åkaren  Wingmark  upp- 
funna invention  till  uttrars  fingst  och  fUllande  är 
af  den  beskafi'enhet,  att  flera  dylika  djur  beqvämligen 


Digitized  by  VjOOQ IC 


57 

i  ett  enda  skotts  aflossande  knnna  ernås;  och  ser  jag 
icke  quare  non  en  slik  förmånlig  uppfinning  bör  kunna 
afiöpa  utan  ^särdeles  kostnad  i  verkställighet,  samt  då 
ett  pramtum  lahoris  skäligen  bör  vara  anhängdt  ad 
vtrtutsm^  alltså  rekommenderas  bemälte  herr  Wing- 
mark  Öm-vänligen  hos  en  och  hvar  isynnerhet  till  det 
bästa.     Östra  Långtuna  den   14  December   1779. 

Petrus  Ståhleld, 
P.  p  h.  t. 

N:o  2. 

Att  utterpuffertmakaren  äreborne  mäster  Chri- 
stian Wingmark  i  min  och  min  käraste  broders,  af- 
skedade  taffeltäckaren  på  Öland,  Joachim  Bredströms 
närvaro  förliden  höstas  pä  isen  vid  **  nedfilllt  fem 
stycken  uttrar  och  deribland  en  hona,  attesteras  på 
begäran  härmed  ödmjukligen  af  Uddevalla  den  19  De^ 
cember  1781. 

Peter  Bredström. 

N:o  3. 

Anno  1780,  den  4  Februari  något  mot  aftonen, 
inställde  sig  välrustade  utterpuffertmakaren  Wingmark 
pä  isen  mellan  *  *  *  för  att,  efter  respektive  veder- 
börandes  begäran,  anställa  prof  med  de  här  i  orten 
ej  förr  bekanta  sä  kallade  utterpuffertar,  som  förmod- 
ligen medtagit  en  ansenlig  fångst,  som  på  anmodan 
tjensteligen  attesteras. 

Klingcander. 

Ofvanstående  afskrifter  med  originalet  lika  ly- 
dande, intyga 

Pierre  Mollberg.        Cl.  Blåsgren, 

suspenderad  organist. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


5S 


N:o  5. 
Fredmans  Testamente. 

Stodholm  den  19  Maj  1180, 

1  dag  mot  TuorgoDrodnaDS  uppgång  vid  ett  klart  och 
stilla  väder  tilldrog  sig  kring  Klara- trakten  något  säll- 
samt fenomen,  som  läsaren  kan  intaga  af  följande  be- 
rättelse. 

En  djup  tystnad  regerade  öfverallt:  man  hörde 
icke  det  minsta  knäpp  eller  kny,  om  ej  på  de  ställen 
i  staden,  der  någon  skjutsbonde  knackade  på  kärrhju- 
let eller  någon  sötare  diskantade  hönsgummans  visa 
på  skorstensbrädden  eller  också  bagarpojken  kunde 
stå  i  brödkorgen  och  gnola: 

»Movitz  blåste  en  konsert»,  etc. 

Bet  var  så  tidigt  att  tornväktarn  i  Klara  första 
gången  tittade  ut  ur  torngluggen  med  sin  röda  filt- 
mössa och  bara  gäspade  och  drog  näsan  åter  in  i 
gluggen  tillbaka.  Lätta  dragonerna  gingo  ännu  i 
toflorna,  och  kopparslagarn  syntes  ej  emellan  sina 
sjudande  kitlar.  Jag  påstår  att  fader  Mollberg  näp- 
peligen hint  mera  vid  det  laget  än  till  tredje  supen 
och  att  basfiolen  ännu  låg  kullstjelpt  bland  ölstopen 
i  Göran  Efelsinges  gränd.  Ingen  poet  hade  ännu 
hunnit  gnugga  sömnen  ur  ögonen  och  plocka  dunen 
af  jackan,  förrän  ur  ett  genomskinande  moln  vid  ett 
sorl  af  liksom  glittrande  skuggor  en  oändligt  vacker 
skapnad,  prydd  med  ett  koger,  en  bindel  och  ett  bloss. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


59 

visade  sig  och  med  en  förtjusande  stämma  afsjöng 
denna  lilla  rondå,  i  hvilken  orden  ungefärligen  voro 
dessa,  fast  melodien  af  mig  genast  förglömdes. 

RoNDÅ. 
En  gång  en  herdinna 
Sina  löften  ömt  besinna. 
Kärlek  han  ville  vinna. 
Men  bön  och  tårar  hjelpte  ej. 

Stilla,  tyst  och  ledig. 
Alltid  vacker,  from  och  sedig. 

Dristig,  fri  och  redig, 
Blef  hennes  svar  till  Astrild:   *Nej!» 

Men,  ack,  märk,  hvad  hände? 
Hemligt  hjertat  sjelft  sig  tände. 
Astrild  han  log. 
Och  skottet  det  tog. 
Och  nymfen  sig  sårad  nu  kände. 

Kärlek  nog  man  känner: 
Kära  hjertans,  mina  vänner, 

Bågen  blott  han  den  spänner, 
Så  grumlas  lätt  ett  glädtigt  blod. 

Iris  börja  gråta  — 
Hennes  tankar  bli  en  gåta: 

Stundom   vill  hon   förlåta. 
Och  stundom  väpnas  hennes  mod. 

Men,  ack,  märk,  hvad  hände? 
Hemligt  hjertat  sjelft  sig  tände. 
Astrild  han  log, 
Och  skottet  det  tog, 
Och  nymfen  sig  sårad  nu  kände. 

^>Iris,  dig  besinna, 
^>Tag  din  krona,  min  herdinna! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


60 

»£q  gång  skall  du  nog  finna 
»Uuf  min  ömhet  nya  röixlv 

Just  så  Astrild  tala. 
Nymfen  vakna  ur  sin  dvala: 

;»Damon,  ditt  bröst  hugsvala 
»Och  for  din  trohet  njut  din  lön!* 

Men,  ack,  märk,  hvad  hände? 
Hemligt  hjertat  sjelft  sig  tände. 
Astrild  han  log, 
Och  skottet  det  tog  — 
Men  nymfen  sin  sällhet  nu  kände. 

I  samma  ögonblick  blef  ett  gnistrande,  sprakande 
och  ett  oupphörligt  viftande  med  facklor,  blomster- 
buketter, kransar,  lustbägare  och  målade  figurer,  glim- 
mande klot,  med  flera  lekande  upptåg,  tills  småningom 
mina  vimmelkantiga  ögon  nedsänktes  i  den  Ijufligaste 
dvala.  Jag  hängde  hufvudet  och  kunde  knappt  höra 
klockorna  ringa  till  bönen.  Hvad  jag  ändå  tänkte 
och  nu  vet,  det  har  jag  mig  förbehållet  —  och  detta 
allt  påtager  jag  mig  med  fler^  vittnen  bevisa,  om  så 
påfordras. 

Christian  Wingmark. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


61 


.  N:o  6. 
Fredmans  Testamente. 

Kluhhen  n:o  IV,     Apropos  om  Krakau. 


Jen8en. 

JjLva  ba?  Jag  säger^  jag,  som  gunstig  herrn  och  de 
andra  herrarna:  jag  tror  om  di  der  polska  affärerna 
att  di  . .  .  di . .  .  di .  . .  di .  .  .  ä'ke  nu  . .  .  ä'  .  .  .  hva 
skuir  jag  säga  ...  di .  .  .  di .  .  .  di ,  .  .  di  misslyckas, 
ty  Krakau,  ser  ni .  .  . 

Kor. 

Kypare, 
Sätt  fram  buteljerna! 

Kra-,  Kra-,  Kra-, 
Krakau  ryssen  får. 
Hej,  gutår, 
Låt  oss  dricka!  Ryssen  rår. 

LUNDHOLM. 

Dä  vor'  inte  underligt,  mina  herrar,  ty  jag  skall 
ha  den  äran  att  säja!  Polen  ligger  just  i  villa  hafvet. 

Jensbn. 
Drick,  mina  herrar! 

Lundholm. 
Och  nu  ligger  hela  ryska  flottan  i  Krakau. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


s 


fl 

62 


Stenbit. 


Bur  sa  ? 


Lundholm. 


Jag  säjer,  jag,  som  herr  ålderman,  att  dä  ä'  ett 
skräekelig  fett  land:  der  ä'  oxar  stora  som  woiwodar. 

Stenbit. 

Förlåt  mig,  min  herre.  Polen  ligger  pä  ett  berg, 
ooh  kyrktornen  synas  ända  till  Stettin. 

Lundholm. 
Det  ligger  i  helvete  och  inte  på  något  berg! 

Stenbit. 
Lik  mycke,  bagatell!  Låt  oss  bli  bröder! 

Kor. 

Kypare, 
Rör  på  buteljerna! 

Kra-,  Kra-,  Kra-, 
Krakau  ryssen  får. 

Hej,  gutår. 
Låt  oss  dricka!  Kyssen  rår. 

Stenbit. 

Men  apropos  om  ryssen,  bror  lilla,  ligger  inte 
Siberien  också  i  Polen  —  eller  huru  —  i  anseende 
till  de  polska  pelsarna  med  skinn  under?  Eller  spe- 
lar turken  ännu  mästare? 

Lundholm. 
Kyss  turken  i  a ! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


63 


Kor. 

Kypare, 
Byt  om  buteljerna! 

Kra-,  Kra-,  Kra-, 
Krakau  ryssen  för. 

Hej,  gutår. 
Lät  oss  dricka!  Ryssen  rår. 

.  Jbnsen. 

Rå  hvem  åttan  tusan  som  vill  i  Polen  —  bin 
bäle  eller  krön- notarien,  kron-rackarn  eller  sigillbc- 
vararn  —  jag  står  vid  mina  ord,  att  ryssen  tar  Kra- 
kau .  .  .  ja,  dä  gör  ban,  era  kanaljer!  Och  nu,  god 
natt,  bröder! 

Kok. 

Kypare, 
Ta  bort  buteljerna! 

Kra-,  Kra-,  Kra-, 
•    Krakau  ryssen  får. 

Hej,  gutår, 
Låt  oss  dricka!  Ryssen  rår. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


64 


N:o  7. 
Fredmans  Testamente. 

Klubben  n:o    V, 

Lundholm. 

1  urpur,    bror  lilla,    ä'ke  dä  en  röd  fUrg  den?    Hva? 

Halling. 
Ja,  han  ä'  mycket  röd,  å  ja! 

Stenbit. 
Han  är  red,  men  ban  changerer. 

Lundholm. 
Kukuliku  —  ska  vi  ta  oss  en  sup  ? 

Stenbit. 

Ro  tu  man  fram  med  tin  schlup! 
Jak  kan  tieke  du  vill  lifte  anker. 

(^Jimffer,J 

Jag  har  mine  ekne  tanker: 
Du  vill  kerne  lifte  anker. 
Rätsonere  inte  mer  therom. 
Men  nu  till  tin  lille  flaska  kom! 

Hi  ha.  Hej  da! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


65 

Halling. 

Djefvuln  regera,  ä^ke  de  olyckliga  —  stora  pe- 
ruker och  små  hjernor,  röda  mantlar  och  svarta  hjer- 
tan,  bleka  läppar  och  långa  näsor! 

Stenbit. 
Daler  herrn  om  bålacherne? 

Halling. 

Ni  ska  si  dä,  go  herrar:  när  soppan  är  fUrdig, 
ha  de  bränt  sina  finger. 

Stenbit. 

Bålacherne  pränner  sine  finker  —  was  will  das 
pedeuten  ? 

Halling. 
Bedeute*  dej  ät  helvete! 

Lundholm. 
Gutår,  herr  bokhållare! 

Stenbit. 

Gehorsamer  diener,  mein  herr  Lundtholm . . . 
Men  att  bålacherne  pränner  sine  finker  thet  kommer 
från  then  klassifikation  af  then  premierminister,  der 
dirigerer  das  gantze  Bålen. 

Halling. 

Besitta  mej  —  som  de  kokat,  fl  de  supa!  Om 
jag  hade  en  sup  fbr  hvar  suck,  som  gått  ur  dygdige 
medborgares  bröst  genom  deras  svarta  anstalter,  så 
stog  jag  inte  här! 

Beamon,  IIL  5 


Digitized  by  VjOOQ IC 


66 


Stenbit. 

Bålacheroe   ha  jo  tukater   und  spezieriksthalem 
und  karolinen  und  theres  eken  pankö,  ta  mej  tjefveln  ! 

Lundholm 
Halling  spark'en  i  a ! 

Stenbit  f$jtmger.j 

Jak  har  mine  ekne  tanker: 
Tu  vill  kerne  lifte  anker. 
Rätsonere  inte  mer  therom, 
Men  nu  till  tin  lille  flaske  kom ! 

Hi  ha!  Hej  da! 

HALLING. 
Se,  der  har  du  nu! 

Stenbit. 

Sparker   tu   rair  in  mein  ref?  Na-a,  da  skall    du 
spendere .  . .  Kiper,  ett  kläs  kammelt!   Hi  ha!  Hej  da ! 

(Sjunger.) 

Jak  är  hvarken  hatt  eir  lufve, 
Inken  mensche  vill  jak  kufve, 
Men  en  ryss  uti  mitt  hjerte  por, 
Und  jak  är  doch  ärlich,  som  jak  tror. 

Kor. 
Sparken  i  a ! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


67 


N:o  8. 


Fredmans  Testamente. 

KJubhm  n:o   VI.     Scheldm  den  9   Oktober  1786, 


Mycket  nytt  i  dessa  tider! 
i>Nä,  hvad  nytt  då,  kära  vän?» 
Jo,  bror,  tänk  holländaren 
Sina  troppar  vidt  utsprider 
Och  vill  Schelden  ha  igen! 
Kring  den  ån  stå  granadörer 
Och  en  svärm  ambassadörer, 
Och  ministrarne  stå  se^n. 

Schelden  är  just  den  klenoden, 
Som  holländarns  stolthet  gör. 
Märk  nu  bara,  märk  och  hör, 
Att  i  denna  lugna  floden 
Holland,  om  jag  säga  tör. 
All  sin  rikedom  der  vinner: 
Guld  med  hvarje  droppe  rinner 
Och  ur  hafvet  lyckan  för. 

Preussen,  veten  I,  go  vänner, 

»Ja  . . .  gutår  . . .  det  veta  vi!» 

Har  re'n  tagit  sitt  parti; 

Och  om  England,  som  ni  känner, 

Vill  holländaren  stå  bi. 

Så  går  Preussen  in  i  Saohsen. 

»Hvem  sa  det?>  Jo,  mor  på  Laxen 

Hon  är  slugare  än  ni. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


68 

Än  om  ryssen  skulF  sig  ärna 
Ända  in  i  Polen  gä? 
A>Ja,  än  se'n  då!  Ja,  hvad  då? 
»Det  må  ryssen  alltför  gerna!* 
Men  hvem  skall  han  lita  pä? 
Ja,  det  kan  man  inte  veta: 
Kabinetterna  utleta, 
Dertill  äro  vi  fbr  få. 

Supposons,  för  ro  skull,  bröder, 
Att  nu  Danmark',  ser  ni...   *Hva» 
Ämnar  sig  till  Dalarna 
(Jag  må  säga,  hjertat  blöder), 
Ätt  så  ärligt  folk  bedra  — 
Vet  ni  danskens  sluga  nycker? 
»Det  vet  djefvuln,  men  jag  tycker 
»Att  jag  än  en  sup  bör  ha!» 

Men  hvar  löper  Schelden,  bröder? 
Jo,  han  sig  så  sluta  lär 
Vid  Antwerpen  ungefUr: 
Mer  åt  norden  än  åt  söder 
Han  sin  sträcka  genomskär; 
Och  just  det  gebitet,  gossar, 
Det  är  just  det  kejsarn  trotsar 
Med  sin  nu  uppställda  här. 

»Äh,  for  åttan  tusan  skockar, 
»Hvad  angår  oss  sådant  prat, 
»Om  holländarn,  trög  och  lat, 
»Ur  sin  våta  grufva  mockar 
»Sin  konkordia-dukat? 
»Låtom  oss  med  glas  i  svängen 
»Vältra  systrarna  i  sängen 
»Och  en  hvar  bli  blixt  plakat!» 


Digitized  by  VjOOQ IC 


09 


N:o  9. 
Fredmans  Testamente. 

Fragment  af  BaccM  dtsptdatton  de  or  ig  in  e  juguli. 


iDgen  lärer  neka  att  musklerDa  i  menniskans  kropp 
äro  sammangatta  af  dessa  tvänne  elementer:  eld  och 
luft.  Följaktligen  innehåller  allt  hvad  vi  kalla  eld 
eller  luft  intet  annat  än  ett  flyktigt  väsende,  fbr- 
borgadt  i  muskler  af  menniskans  och  djurens  krop- 
par. Dessa  muskler  äro  tväggehanda:  musculi  carporis 
et  animi.  Till  muscuii  corporis  höra  isynnerhet  vissa 
memhrana,  som  af  Boerhave  i  dess  Elem.  IV,  tom.  5, 
komma  under  en  särskilt  klass  och  kallas  hmcinato- 
res^  hvilka  åter  fördelas  i  buccinatores  majores  et 
miiwres. 

Ja,  strupen  har  små  musctili: 
Ständigt  vill  de  väta  bli, 
Drufvorna  suga  liksom  små  sockerbref. 
Den  första  strupe  Adam   bar, 
Evas  8e'n  den  andra  var, 
Cains  den  tredje  och  Abels  den  fjerde  blef. 
Gutår!  :||: 
Nu  höra  vi  :||: 
Be  origine  juguli 


Digitized  by  VjOOQ IC 


70 


N:o  10. 
Fredmans  Testamente. 

BaccM  filosofi.     Dm  28  Mms  1767. 


JJet  är  visst  att  detta  klotet,  vi  vandra  .kring  som 
fattige  antipodcs,  är  så  upp-  och  ned  vänd  t  att  ingen 
dödlig  menniska  går  rätt  och  jemn  stig,  från  en  Cicero 
i  Kom  till  en  markatta  i  Japan,  från  en  Eugenius 
till  en  sugga  i  Telje.     Ty, 

Ty  vi  ha  en  sammelplats: 
Hvar  en  har  sin  loresats, 

Liksom  han  tycker, 

Att  göra  dagen  lätt: 
En  sin  Cloris  bojor  for, 
En  vid  Bacchi  tunna  dör  — 

Hvar  sina  nycker 

Och  sina  tänkesätt. 
Men  BaccTius  är  min  enda  ro,  :||: 
Och  hos  honom  vill  jag  bo.  :||: 

Naturligt  att  till  ändamålet  bruka  medlen !  Hvad 
är  kraftigare?  En  herde  samlar  sina  lam  i  skuggan, 
när  solen  tänder  sina  lågor.  Ett  beklämdt  hjerta  tar 
sina  rus,  en  helig  David  en  kär  Bathseba,  och  så 
vidare.     Ty, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


71 

Ty  en  Cloris  om  man  har 
Och  en  flaska  i  ibrvar, 

Gagna  de  båda 

Och  göra  dagen  lätt. 
Bacchus  är  allena  den, 
Som  jag  väljer  till  min  vän  — 

Lät  honom  rada 

Med  Noachs  tänkesätt! 
Men  Bacchus  är  min  enda  frid 
Dygnet  om  till  midnattstid.  :{.: 


N:()  11. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchd  geometri. 


Lät  triangelen  ABC 

Med  triangelen  B  C  D 
Vara  alldeles  lika,  kamrat! 

Lät  rektanglarne  C  och  A 

Vara  som  de  ä  . .  .  Drick  bra! 
Hurra,  kamrater,  slå  botten  ur  fat! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Linien  F  G  drag  nu  fram ! 
Dansa  uti  Bacchi  dam! 
Gubbar  —  här  nu  finna  vi 
Bacohi  geometri! 


N:o  12. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchua  som  författare. 


^e,  så  skrifver  Bacchus  helt  kort  i  sin  bok 
Att  du  skall  ärliga  supa! 
Du  må  vara  som  Cicero  lärder  och  klok 
Eller  ock  såsom  Hallman  på  Åland  en  tok, 
Så  har  du  ju  mage  och  strupa. 


N:o  13. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchus  till  läsaren. 


Läsare  du,  besinna  och  lär! 
Drufvor  i  bundna  rader  jag  bär: 

Dricka  i  ord  och  tankar 

Finner  ditt  öga  här. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


73 

Candide  lector,  hör  och  betänk 
Att  der  en  flaska  slår  på  en  skänk 

Och  der  du  ser  ett  ankar^ 

Är  din  fröjd  hardt  när! 


N:o  14. 
Fredmans  Testamente. 

Läkaren  till  Bacchus, 


1a om,  Bacchus^  lär  mig  läsa 
Uti  din  väta  bok! 
Röd  färga  da  min  näsa, 
Förgyll  mitt  gamla  ok! 
Lär  mig  att  rätt  besinna 
Vär  tids  fåfänglighet! 
Lät  i  min  strupe  rinna 
Den  bästa  saft  du  vet! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


74 


N:o  15. 
Fredmans  Testamente. 

B<uxhi  vaggvisa. 

lyst,  bröder,  Bacchus  har  somDat! 

*Det  må  han  fä!* 
Hans  kropp  af  vinet  domnat . .  . 

Det  plär  sä  gä! 

*Så  sofve  lull, 

»Sä  vyssje  lull, 
»Sä  sofve  lulleri  lulla 
»Tills  glasen  äter  bli  fulla!» 

Sä  röd  och  hvit  som  en  blomma 

Vär  lilla  far, 
Se'n  allas  glas  blifvit  tomma, 

Nu  somnat  har. 

»Så  sofve  lull, 

»Sä  vyssje  lull, 
»Så  sofve  lulleri  lulla 
»Tills  glasen  äter  bli  fulla!» 

Och  vaggan  knirrar  och  knarkar  -  - 

Så  sofve  lull! 
Och  lilla  guden  han  snarkar: 

Han  är  så  full. 

>Så  sofve  lull, 

»Så  vyssje  lull, 
»Sä  sofve  lulleri  lulla 
»Tills  glasen  äter  bli  fulla!» 


Digitized  by  VjOOQ IC 


75 

Sof  sött!  Du  får  tids  DOg  vaka, 

När  krus  och  glas 
Begynna  slamra  och  br,aka 

I  värt  kalas. 

»Så  sof  ve  lull, 

»Så  vyssje  lull, 
3 Så  öofve  lulleri  lulla 
»Tills  glasen  åter  bli  fulla!» 

Men  sku  vi  sitta  och  söfva 

Vår  lilla  far, 
Sä  tör  vi  kanske  behöfva 

Ett  glas  eir  par, 

*Sä  sofve  luU, 

»Så  vyssje  lull, 
»Så  sofve  lulleri  lulla 
»Tills  glasen  åter  bli  fulla!» 

Så  sof  nu  sött,  utan  qvida! 

Det  blir  dervid. 
Dig  ingen  mara  skall  rida  .  . . 
-Ligg,  Hgg  i  frid! 
»Så  sofve  lull, 
»Så  vyssje  lull, 
»Så  sofve  lulleri  lulla 
^  »Tills  glasen  äter  bli  fulla!» 

Hör,  Frans,  när  Bacchus  uppvaknar, 

Sä  säg  oss  till! 
Kanske  att  gubben  oss  saknar 

Och  supa  vill. 

»Så  sofve  lull, 

»Så  vyssje  lull, 
»Så  sofve  lulleri  lulla 
»Tills  glasen  åter  bli  fulla!» 


Digitized  by  VjOOQ IC 


N:o  16. 
Fredmans  Testamente. 

Baccki  resor  i  främmande  land. 


JJacohus  skulle  att  resa  — 

Vackert  barn  i  främmande  land! 

Hans  stipendium  att  läsa 

Står  i  hvars  mans  hand. '  Fin. 

Först  han  satte  sin  kosa 

Ur  olympen  ned 

Genom  Telje  och  Trosa, 

Se'n  till  Mariefred.  d.  k. 

Klädder  var  han  i  väste^i^, 

Ty  hans  linda  var  hans  rock^ 

Sä  fortsatte  han  resten 

Af  sin  fUrd  med  pock.  Fin. 

Kom  till  Mosel,  studera 

Uti  vitterlek 

Och  vid  Rhen  pokulera 

Dundra,  sjöng  och  skrek.  i>.  K. 

Se'n  stod  han  i  kateder, 

Uti  Heidelberg,  må  ske, 

Disputera  med  heder 

Just  de  sangmne.  Fia. 

Derpä  hem  till  Olympen 

Reste  han  med  präl.  * 

Clio,  kärliga  nymfen, 

Blef  hans  äromål.  '  D.  K. 


{ 

Digitized  by  VjOOQ IC 


/ 


N:o   17. 
Fredmans  Testamente. 

Baechi  resa  Ull  lurhiet. 


-Dacchus  reste  till  Turki'  . .  . 

i«>Säg,  hvad  skuir   han  göra  der?» 

Jo,  att  stifta  fylleri 

Och  slå  glas  fbr  turken  i. 
Men  tänk,  att  turken  log: 
Tumlarn  han  inte  tog, 
Svor  att  han  aldrig  dog 
På  någon  krog! 

Mahomeds  aska  ge  vi  fan, 

Ty  han  straffar  rus  och  krus: 

Sammaledes  alkoran, 

Kjortlar,  fjädrar  och  turban. 
Bacchus  han  reste  bort: 
Laget  var  alltför  tort. 
Dock  fick  han  innan  kort 
En  ny  eskort. 

Tyska  kyparn  lyfte  hatt, 
Svenska  krögarn  höjde  krans, 
Danska  fyllhund  gaf  ett  skratt. 
Kyska  oket  tumla  matt. 
Hjelte,  kom  dristelig. 
Kom  uti  frid  och  krig! 
Bacchus,  du  älskar  mig  — 
Jag  älskar  dig. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


78 

N:o  18. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchus  pr  est. 


iNär  Bacchus  predika. 

Sä  börja  han  skrika. 

Lik  munkeD  och  nunnan. 

Han  ropade:   ;»Unnan!» 

Han  tumla  på  tunnan 

Hej  bardus.  Fin. 

Han  stod  bland  peceatoribus  — 
Hans  text  den  var  de  flofibus.  d.  k. 

Hör  Bacchus  i  ropet! 

Hans  timglas  var  stopet. 

Han  dängde  och  slängde, 

Med  ögonen  blängde 

Och  hufvudet  hängde  — 

Munnen  rann.  Fin. 

De  caritate  talte  han: 
Små  kärleksbloss  kring  tunnan  brann.    D.  k. 

Drif  nykterhet  unnan! 

Se,  klockarn  vid  tunnan, 

Trundman,  han  stampa, 

På  laggarna  trampa. 

Ett  glas  och  en  lampa 

Trundman  had\  Fin, 

Han  vände  glaset  som  ett  blad 
Och  Bacchi  litania  qvad.  D.  k. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


79 


Högvördigste  fader, 

Vår  Bacchus,  blif  gläder! 

Vår  Bacchus,  predika 

För  arma  och  rika! 

Vi  alla  ä  lika 

Vid  din  tapp.  Fin. 

Utaf  min  rock  tag  minsta  lapp  — 
Låt  mina  björnar  springa  kapp!  D.  k. 


N:o   19. 
Fredmans  Testamente. 

Bacehu8  i  kloster. 


Ivom,  sa'  Bacchus,  kom,  min  nunna, 
Tag  min  hand  öch  kom  och  följ! 
Sätt  dig  ned  bredvid  min  tunna 
I  en  blomsterprydd  fåtölj! 
Låt  oss  kärleksgriller  döda 
Och  vår  frihet  vårda  nu! 
Drick  ett  glas  af  detta  röda  — 
Din  och  min  skål,  söta  du! 

Låt  mig  hviska  dig  i  öra: 
Fly,  fly  kärlek  som  en  pest! 
All  vår  säUhet  att  fbrstöra 
Är  hans  nöje  allra  mest. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


RO 

Se  pä  mig  och  mina  kinder 
Hur  de  blomstra  . . .  Klang  igen ! 
Vänskap  ömt  oss  sammanbinder  — 
Din  och  min  skäl,  lilla  vän! 

Säg,  hvad  skulle  oss  väl  bäta 
Att  en  äkta  säng  beströ, 
Våra  små  än  höra  gråta, 
Än  se  dem  i  vaggan  dö, 
Sist  se  döden  med  sin  lia 
Skilja  hvär  och  en  från  sin? 
Aldrig,  aldrig  skall  jag  fria  — 
Din  och  min  skål . .  .  bara  din! 

Skulle  det  ej  kosta  tårar 

Se  din  prydnad  klädas  af, 

Se'n  bland  dödens  skrank  och  bårar 

Sänka  dig  ner  i  din  graf. 

Ingen  vän  i  verlden  finna 

Af  så  ädel  börd  och  rang? 

Skönsta  vän,  du  min  gudinna. 

Din  och  min  skål . .  .  kling,  klang,  klang! 

Men  vid  dina  täcka  miner 
Hvad  mitt  vin  är  undransvärdt! 
Aldrig  mina  karafiner 
Gjort  mitt  blod  så  yrt  och  kärt. 
Skönsta  vän,  tillåt  mig  fråga: 
Vill  du,  vill  du  blifva  min? 
Ren  i  döden  blir  min  låga  — 
Din  och  min  skäl .  .  .  bara  din ! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


81 

N:o  20. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchus  läkare. 


Jbaccbus  satt  bakom  gardinen 
I  sin  nattrock  vid  ett  krus 
Som  en  Eskulapius 

Grunda  medicinen. 
Boken,  som  han  läste  i, 

Bar  sä  våta  satser 
Om  fylleri  :||: 

På  "de  torra  platser. 

Hvart  kapitel  bar  i  brädden 
Ett  summariskt  innehåll: 
Vide  Höjers  protokoll. 

Bacchus  satt  på  bädden, 
Bläddra  länge  —  ett  recept 

Fick  han  för  vår  maga: 
Korken  blef  knäppt,  :||: 

Emulsion  behaga. 

Grefings  press  och  Schindlers  låda 
Tände  aldrig  slika  ljus. 
Felix  sjelf  och  Lazarus 

Här  sin  helsa  skåda. 
Kom,  studera,  kom,  min  vän, 

Låt  oss  boken  läsa! 
Granne  du,  känn  :{|: 

På  din  röda  näsa! 


Btllman,     Ul 


DigitizedbyVjOOQlC  ■ 


N:o  21. 
Fredmans  Testamente. 

Bacehus  advokat. 


ijacchuB  skalle  bli  advokat, 
Skrifva  för  mången  ur  lagen, 
Men  var  ständigt  fuller  plakat, 
Glömde  bäd'  saken  och  dagen. 
Slottskanslit  utslag  och  hofrättens  dom 
De  kommo,  medan  Bacehus  läskadc  sin  gom. 


N:o  22. 
Fredmans  Testamente. 

Bacehus  domare. 


JLn  kameral  :{|: 
Med  giltigt  konstitutorial, 
En  kameral  :||: 
Har  Bacehus  i  sin  sal. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


83 

Der  handlas  efter  lag 

En  viss  utsätter  dag: 

Der  flaskor  ge  behag 

Allt  i  sitt  sammandrag, 

Och  Bacchus,  Bacchus,  preses, 

Preses,  preses,  :||: 
I  klubban  tar  ett  tag. 

Processen  kort,  :{|: 
Allt  lustigt  går  fér  strupen  bort; 

Processen  kort,  :||: 
Dom  sätet  är  ej  tort. 
Här  drickes  och  förtärs: 
På  korken  lagen  bärs. 
Och  oljoqvistar  skärs, 
Och  allting  gladt  förtärs. 
Och  Bacchus,  Bacchus,  preses, 

Preses,  preses,  :||: 

I  klubban  tar  ett  tag. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


84 

N:o  23. 
Fredmans  Testamente. 

Baechus  sjöman. 


V7ppna  Bacchi  slussar  — 
Kom  om  bord  nu,  bussar, 

Kom  och  låt  oss  supa! 
Lät  oss  vara  glada, 
Som  najader  vada! 

Kom  och  låt  oss  supa! 
Bussar,  plaska,  plaska! 
Vi  ä  raska,  raska. 

Kom  och  låt.  oss  supa! 
Ge  hvarandra  handen  — 
Fuhrman  står  vid  stranden. 

Kom  och  låt  oss  supa! 

Se,  hur  Baechus  seglar, 
Sig  i  vägen  speglar  — 

Kom  och  låt  oss  supa! 
Hela  fältet  gungar, 
Soln  i  molnen  Ijungar. 

Kom  och  låt  oss  supa! 
Kom  och  kyss  buteljen,     . 
Dricksen  ur  och  svälj 'en! 

Kom  och  låt  oss  supa! 
Vandringsman,  se  ståten  — 
Baechus  ror  i  båten. 

Kom  och  låt  oss  supa! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


85 

N:o  24. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchus  i  fält. 


Tirop. Jiör  pukorna! 

fimp. I  fält  vi  dra. 

Venus  sig  väpnar, 
Bacchus  ej  häpnar: 
Båda  sitt  manskap  for  i  fält. 

Timp. Slå  upp  våra  tält! 

Timp.  -  -  -  Sväng,  bataljon ! 

Timp. Marsch,  glas-pluton ! 

Hurra,  kamrater, 
Friska  krabater! 
Lät  oss  nu  rusta  uti  fält! 
Timp  -  -  -  Slå  upp  våra  tält! 

Timp, Du  skönhets-här, 

Timp. Lägg  ner  gevär ! 

Ögon  med  lansar, 
Hjertan  med  pansar 
Fruktar  Bacchus  ej  i  fillt. 
Timp. Slå  upp  våra  tält ! 

Timp. Slå  pukorna! 

Timp. I  fält  vi  dra. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


«6 


Krogar  vi  plundra 
Pukorna  dundra. 
Låt  oss  rusta  uti  f^lt! 
Timp.  -  -  -  Slå,  upp  våra  tält! 

Timp.  -  -  Med  röd  kokard, 

Timp.  -  -  -  Med  hillebard 

Baochus  marscherar: 
Han  kommenderar 
Lustigt  sitt  manskap  uti  fölt. 

Tirap-       -  Slå  upp  våra  tftlt! 


N:o  25. 

Fredmans  Testamente 

Bacchi  vaktparad. 

Tamb. 

Tamb. 

Tamb. 

Tamb. 

1  rumman  går  i  staden 
Än  kurage  godt! 
Se  på  vaktparaden 
Upp  till  Bacchi  slott! 
Stå!    Räta  er!    Marsch! 

Tamb. 

Tamb. 

Tamb. 

Tamb. 

Ögonen  åt  höger  — 
Hvila  uppå  han'! 
Granne  var  ej  tröger: 
Drick  ett  litet  gran! 
Stå!    Räta  er!    M^arsch! 

Digitized  by  VjOOQ IC 


Tamb. Första  divisionen 

Tamb.  -  -  -  Kolmodln  fbr  fram, 

Tamb. Favorit  vid  tronen 

Tamb. Och  ett  Baccbi  lam. 

Stå!    Räta  er!    Marsch! 

Tamb.  -  -  -  Sjclf  han  är  majoren 

Tamb. Och  på  vakt  i  dag. 

Tamb. Sjung  ur  högre  koren, 

Tamb.  -  -  -  DHck  i  lustigt  lag! 

Stå!    Räta  er!    Marsch! 

Tamb.  -  -  -  Knapcn,  musikanten, 

Tamb. Blåser  i  butelj. 

Tamb.  -  -  -  Kilberg,  adjutanten, 

Tamb.  —  Rider  pä  en  elg. 

Stå!    Räta  er!    Marsch! 

Tamb. Sc,  hur  fanan  fläktar  — 

Tamb.  -  -  -  Stå  nu  rätt  på  skon ! 

Tamb.  -  -  -  Mcissncr  mer  ej  mäktar 

Tamb. Föra  division. 

Stå!    Räta  er!    Marsch! 

Tamb, Andra  divisionen 

Tamb. Planberg  sjelf  för  an. 

Tamb. Sakta  i  plutonen, 

Tamb. Sakta,  alle  man! 

Stå!    Räta  er!    Marsch! 

Tamb. Sjclf  han  är  löjtnanten : 

Tamb. Bacchi  fullmakt  står. 

Tamb, Gubbar,  håll  diskanten, 

Tamb. Klinga,  hej,  gutår! 

Stå!    Räta  er!    Marsch! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


8R 

Tam  b.  -  -  -  Klinga  med  pokaler 

T.mh.  -  -  -  Till  ett  tidsfördrif! 

Tamb. Bacchi  generaler 

Tamb. Ha  ett  i:oligt  lif. 

Stå!    Räta  er!    Marsch! 

T;iiub. Bacchus  för  i  troppen 

Tamb.  -  -  -  Oljegult  baner. 

Tainb. Drufvan  står  i  knoppen 

Tamb. Läs  hvad  du  här  ser : 

Post  morfem  mtlia  volwptas. 


N:o  26. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchus  general. 

Daechus  uti  knektgestalt 
Ber  oss  supa  öf ver  all  t. 
Ingen  svike 
Sin  gelike, 
När  han  ropar:   »Ge  fyr  öfverallt!> 
Alle  man  här  lika  glada  ser 
Generalmajoren  med  sin  underofficer  — 

Alla  supa  likadant: 
Kapten,  löjtnant,  fändrik,  väbel,  adjutant. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


^9      . 

N:o  27. 
Fredmans  Testamente. 

Bacohi  i/nmislag. 


Tamb. 

ilej,  fram  med  godt  tallestruDt 

Tamb.  -  -  - 

Det  är  ju  magen  sundt! 

Trumla 

Och  tumla 

Och  drick  utur  rägadt  mått! 

Hoppa 

Och  troppa 

Upp  till  Bacchi  slott! 

Tamb. 

Låt  oss  supa  laget  om  rundt! 

Tamb. 

Blodet  är  rent  och  tunt. 

Trumla 

Och  mumla! 

Ännu  är  kurage  godt. 

Hoppa 

Och  troppa 

Upp  till  Bacchi  slott! 

Digitized  by  VjOOQ IC 


90 

N:o  28. 
Fredmans  Testamente. 

Baechm  danamästare. 


ÄlaDg  med  pukor  och  basuDer, 
Upp  ur  sömnens  tysta  hamn! 
Englahjertan,  ur  pauluner 
Upp  att  Bacchus  ta  i  famn! 
Se,  hvar  han  kommer  med  sin  krans 
Venus,  Kupido,  båda  i  dans! 
Kom,  låt  oss  supa,  supa, 

Hoppa  uti  dans! 
Söta  flaska,  krus  och  kanna, 
Hjertat  hämtar  dubbelt  lif! 
Bacchus  dansar  på  min  panna, 
Venus  har  sitt  tidsfördrif 

Längst  i  själen  in.  :{{: 
Söta  flaska,  blif  du  min! 

Bacchus  sötmar  mina  öden. 
När  min  ovän  grinar  stindt. 
Då  min  taskbok  gäspar  döden. 
För  han  mig  på  Rresi  klint. 
Der  glömmer  jag  vår  sorgliga  jord. 
Äter  och  dricker  och  trumfar  i  bord. 
Kom,  låt  oss  supa,  supa, 

Trumfa  uti  bord! 
Söta  flaska,  tunna^  runda, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


91 

Hjertat  kryper  in  i  dig! 

Släpp  förnuftet  genom  sprunde\ 

Eljest  qväljer  det  sä  mig 

Längst  i  själen  in.  :|{: 
Söta  flaska/ blif  du  min! 


N:o  29. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchua  tunnbindare. 


Hör,  hur  Bacchus  tunnan  bandar, 

Hör,  hur  han  knackar:   ;» Knack,  knack,  knack! 

/>Knick,  knick!  Knack,  knack!» 

Tack  för  du  bandar, 

Kritar  och  randar, 
Tack  för  hvarje  sprund  du  stack! 

Hör,  hur  sorgligt  tunnan  låter. 

Hör,  hon  är  tömmer!   »Plang^  plang,  plang! 

'»Klang,  klang!  Plang,  plang! <» 

Hör,  hur  hon  låter  — 

Bacchus  jag  gråter  . .  . 
Bort  med  stolthet,  prål  och  rang! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


92 


N:o  30. 
Fredmans  Testamente. 

Baechus  shof tickar e. 

Xiacchas  han  satte  sig  ned  och  klacklappa  . . . 
Klack,  klack,  klack  . . .  sina  gamla  skor, 
Drack  se^n  i  botten  en  remmare  stor 
Utaf  bourgogne-vin,  som  han  uttappa 
Ur  sin  förgyllda  och  sqvalpande  äm, 
Stor  som  den  största  och  starkaste  pråm. 

Sylen  var  tappen,  fast  gubben  stack  miste . . . 
Klack,  klack,  klack . . .  och  skohornet  det  var 
En  bit  af  laggen,  som  ännu  satt  qvar 
Uppä  den  gyllne  tunnan,  som  han  riste. 
Skoflickarförklä't  var  drufvor  och  grönt, 
Och  gubbens  hufvud  var  löfvadt  och  skönt. 

Och  de  der  skorna,  som.  Bacchus  klacklappa .  .  . 
Klack,  klack,  klack  . . .  Kamrater,  slå  i, 
Drick,  som  skoflickare,  skål,  mon  ami ... 
Just  de  der  skorna  en  gudinna  tappa. 
Var  det  då  Venus  elF  Vesta?  Hur  sa'? 
»Nej,  det  var  Platskan.»     Jaså  —  det  var  bra! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


93- 


N:o  31. 


Fredmans  Testamente. 

Bacckus  leker  med  sina  barn. 


l/rufvorna  digna  nedcr  ät  marken  — 

Kom  och  plocka,  mina  barn! 
Ringaste  herdar,  högsta  monarken 

Fängslar  jag  i  söta  garn. 
När  de  fkngslas,  bli  de  alltför  yra: 
Drufvornas  syra  :||: 
Svalkar, 
Svalkar,  svalkar  mina  barn. 

Högsta  bekymmer  mäktar  jag  döda  — 

Kom  och  plocka,  mina  små! 
Somliga  drufvor  rosenderöda. 

Somliga  ä'  hvita,  blå. 
När  de  pressas,  hjertat  vinner  kraften: 
Ja,  denna  saften  :||: 
Svalkar, 
Svalkar,  svalkar  mina  små. 

Kom,  låt  oss  dansa!  Drufvorna  rinna  — 

Kom  och  plocka  natt  och  dag! 
Drottning  och  herde,  kung  och  herdinna 

Smaka  mina  lifsbehag. 
Hjertat  eldas,  blodet  darrar,  jäser: 
Drufvan  hon  fräser,  :||: 
Svalkar, 
Svalkar,  svalkar  natt  och  dag. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


94 


N:o  32. 

Fredmans  Testamente. 

BaccU  nwrffonstund  1787. 


Vid  klockans  klang  till  morgonbön 
Och  folkets  trängsel  om  h  var  an  dra 
Och  vid  aflösningar^  som  vandra 
Bland  hästars  tramp  och  kärrors  dön, 
Uppsteg  en  sol  så  varm  och  skön, 
Sä,  der  jag  satt  på  krögarns  trappa 
Med  hufvu^t  insvept  i  min  kappa, 
All  fUrg  jag  säg^  så  var  den  grön. 

Den  lilla  Lisken  log  så  godt, 
När  fönsterluckan  upp  hon  skrufva  — 
Fast  hon  var  mjellhvit  som  en  dufva, 
Så  skifta  linnet  grönt  och  grått. 
Ja,  sjelfva  nymfens  nyktra  spott, 
När  hon  god  morgon  åt  mig  nicka. 
Den  blef  så  grön,  och  sjelf  min  flicka 
Grönspräcklig  som  en  bergamott. 

Den  hylFn,  der  stora  stånkan  står 

Med  pipen  vänder  åt  pulpeten, 

Ar  med  cinober,  som  I  ve  ten, 

Rödmålad,  och  det  nu  i  år. 

Den  tycktes  —  jag  det  ej  förstår  — 

I  grönt  för  ögat  sig  förbyta: 

Ja,  grön  i  spiseln  blef  hvar  gryta  .  . . 

Så  grönögd  satt  jag  der.     Gutårl 


Digitized  by  VjOOQ IC 


95 

Men  när  mor  Miga  sjelf  kom  ut 
Och  toffeln  knarka  inom  dioken 
Och  hon  begynte  ropa  Lisken 
Och  tog  DimaDders  ur  sin  strut 
Och  säg  åt  hylPn  och  vred  sin   trut 
Och  börja  stryka  undan  håret 
Och  skubba  sig  på  ena  låret  — 
Dä  tog  min  skymning  snart  sitt  slut. 

»Gutär!*  sa'  hon.      »Vasserratri, 
»En  morgonsup  utaf  det  rara! 
*Hör,  ungersven,  hvad  skall  det  vara  — 
>En  dram  frän  Dan  to  bränneri? 
»Den  supen,  der  är  slagen  i, 
:»Är  för  parmmätarn  i  hövålmen; 
»Men  denna  sorten,  från  Kungsholmen, 
»Är  den  ej  skön  .  .  .  hvad  tycker  ni?» 

Nu  fick  jag  rätt  min  syn  igen  .  . . 
Af  gyllne  färger  glittra  solen; 
Jag  kunde  skönja  läderstolen : 
Att  han  var  brun  det  säg  jag  sen. 
Sä  säg  jag  —  ta  mig  den  .och  den  -  - 
Att  kappan,  den  jag  kring  mig  svängde, 
För  trasor  ej  tillhopahängde  — 
Och  krögarfar,  den  djefvulen. 

Med  taflan  han  vid  disken  satt 
Och  min  förtäring  hopsummera: 
Hvar  siffra,  som  han  nu  addera. 
Stod  hvit  och  trind,  och  taflan  platt. 
Jag  såg  att  svart  var  nu  min  hatt. 
Jag  säg  min  dödsdom  i  hans  knoga. 
På  dörm  jag  derför  mig  förfoga. 
Och  när  jag  gick    —  sä  var  det  natt. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


96 


N:o  33. 


Fredmans  Testamente. 

BacchtM  på  visit. 


*ijod  dag,  kära  syster!»  sa^  Bacchus  en  gäng 
Till  Venus,  gudinnan,  förnämlig, 
Dä  hon  med  en  spilkum  bland  gudarna  spräng 
Med  kaffe  och  grädda,  med  socker  och  läng. 
»Hur  mär  du,  min  syster?»    Jo,  temlig. 

Hur  mär  kära  bror?  Stor  tack  för  i  gär! 
Skall  jag  mitt  kaffe  tillaga? 
Med  mjölk  eller  utan?   »Nej,  syster,  jag  rär  — 
»Vräk  undan  den  sk  . .  .  n,  och  hej  nu,  gutär! 
»En  kronsup  den  anstär  min  maga. 

»Se,  hönsen  de  läppja  och  killingar  di: 
»Slikt  anstär  ej  manliga  kroppar. 
»Med  strunt  uti  lador  längst  frän  Barbari 
»Förnöta  min  timma,  det  läter  jag  bli. 
»Min  syster,  en  sup  hit  med  droppar! 

»Gutär,  kära  syster!   Hvar  ärlig  kamrat 
»Längst  bort  till  chinesiska  muren, 
»Frän  Flygarells  gossar  till  Preussens  soldat, 
»Jag  älskar  och  tuktar  —  jag  är  deliki^t! 
»Ge  flaskan  hit  promt...  häll  utur^en!» 


Digitized  by  VjOOQ IC 


97 


N:o  34. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchus  på  nyårs-visit. 


-bacchus  skulle  kring  staden  åka 
Vid  ett  nyår  pä  visit, 
Somnar  i  vagnen  just  med  flit 
Och  hickar,  när  han  skulle  spraka, 
Stammar,  så  ingen  det  förstår: 
»Godt-år,  god-tär,  godt-år,  gutår!» 

Bacchus  bugar  nu  for  betjenten: 
Drängen   »hans  nåde*  heta  får. 
Straxt  ser  han  hvar  buteljen  stÅr 
Och  slutar  dermed  komplimenten, 
Lemnar  visitlapp,  dricker,   spår 
Godt-år,  god-tår,  godt-år,  gutår! 


N:o  35. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchus  på  bal. 


X/acchus  är  klädd  liksom  en  annan, 
När  han  sig  tänker  på  en  bal : 
Bellman  HL 


Digitized  by  VjOOQ IC 


_98_ 

Pudrad  är  han,  med  front  i  pannan^ 
Bröllop  i  hjertat,  raed  bjeltar  i  qval. 

Drickora  utur  vår  pokal! 

Bacchus  dansar  i  vår  sal. 
Bacchus  är  ärlig,  tar  i  kannan  — 
Glömmom   våra   sorgliga  qval! 


N:o  P>6. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchus  på  krogen. 

JJer  lejon  de  dansa  med  stopen 
Och  björnar  med  pipor  och    glas, 
Derinne  står  Bacchus  i  hopen 
Och  bjuder  sin  hjelte  kalas^ 
De  ponsoröda  små  hjertan, 
Som  slå  i  fyllhundarnes  bröst. 
De  sprittande  dansa  i  smärtan 
Och  blekna  som  löfven  om  höst, 

När  glaset  :||:  går  jemt 

Med  Bacchi  skämt. 

Sätt  skylt  på  min  färgade  panna, 
Min  bleka  och  hängande  lip! 
Mitt  hufvud  fbrvänd  i  en  kanna. 
Min  näsa  förby  t  i  en  pip! 
Jag  aktar  de  kärliga  låter, 
Som  skönheten  bildar  och   strör, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


t)9 

Som  korfvar  emot  mitridater  — 
MiD  Herkules  Bacchus  tillhör, 
När  glaset  :||:  går  snällt 
^På  Bacchi  fält. 


N:o  37. 


Fredmans  Testamente. 

Bacchus  emhetshror. 


JhiD  drucken  sätter  sig  på  sin  stol: 

Han  blundar, 

Begrundar 

Om  nu  och  i  fjol, 

Suckar  och  flåsar. 

Pungar  och  påsar 
öppnar  han,  glad  och  nöjd, 

Sjunger  och  trallar, 

Bacchus  påkallar. 
Tror  sig  i  himmelshöjd. 
Så  sätt  dig,  granne,  bland  de  granna! 
Drick  ur  ditt  glas  och  töm  din  kanna! 

Färga  din  panna! 

Inte  förbanna 

Tidernas  öden  och  qval! 

Låt   kärlek  ditt  hjerta  bemanna, 

Om   Bacchus  tar  fram  sin  pokal! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


100 


N:o  38. 
Fredmans  Testamente. 

Bacehus  tröfttare. 


-Dacchus,  du  som  tröst  mig  ger, 
När  mitt  öde  pannan  trycker, 

Du  bortrycker. 

Som  jag  tycker, 
Hvad  mitt  hufvud  tynger  ner.  :||: 

Men  jag  beder: 

För  min  heder, 

Tysta  ryktet  neder! 

Göm  den  smärta. 

Som  mitt  hjerta 
Dig  och  glaset  anförtror! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


101 


N:o  39. 
Fredmans  Testamente. 

Bacckm  laghryf  re. 


Xlacchus  —  tvi  vale  den  förtreten! 
Borta  är  nu  hela  herrligh^ten ! 

Punsch-  och  bischoffsslefven 

Är  förseglad  blefven 

Med  ett  stort  sigill. 
Bacchus  sä  torstig  fingren  plockar, 
Bryter  opp  sigillet  och  sig  bockar, 

Ber  dig,  granne,  dricka. 

Åt  din  ovän  nicka, 

Truga' n  som  du  vill. 
Bacchus  hela  verlden  tjenc .  .  . 
Skäl.  Zicrvogel,  Qviding,  Thraene! 
Ingen  skall  ta  mitt  glas  frän  mej  - 

Bacchus  säger  nej. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


102 


N:o  40. 
Fredmans  Testnmente. 

BaocM  rangordning. 

■I^n  kardinal,  :||: 
En  öfverste  och  general. 
En  marechal,  :||: 
Fältmarskalk,  amiral 
Ä'  stora  kreatur, 
På  klotet  stolta  djur. 
Men  Bacchus  tager  tur 
Med  styrka  och  natur 
I  supa  och  i  heder, 
I  heder  :||: 
Ät  den,  som  glaset  dricker  ur. 

För  sin  armé  :||: 
Han  fäktar  utan  diarrhé. 

Hans  ögon  se  :||: 
En  käck  trotjenare. 
Hans  fullmakt  skrifves  god 
Med  friska  drufvors  blod 
Den  stilen  eldar  mod 
I  herde  och  marod. 
Och  det  är  alltför  roligt, 

För  roligt  :||: 
Att  stupa  fbr  hans  lod. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


103 


N:o  41. 

Fredmans  Testamente. 

BaccJU  klä d ordning. 


Måogen  är  klädd  med  gullgaloner, 
I  Hcharlakaa  och  triumfant, 

Lefver  galant, 

Ibland  baroner, 
Grefvar,  prinsar,  allt  uppå  pant, 

Trotsar  med  blod 

Stycken,  kanoner  — 
Men  för  Bacchus  fäller  han  mod. 

Mången  är  klädd  blott  uti  vallmar, 
Tyst  och  fredlig,  liksom  en  ann; 

Men  som  en  man 

Kring  stad  och  malm  ar 
Super,   raglar  han  som   han    kan. 

Plockar  med  mynt 

Bacchi  palm  ar, 
Tar  dem   i  hans  labyrint. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


J04 

N:o  42. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchi  pump. 


Xiyck  våra  korkar^ 

Om  du  orkar! 
Pumpa,  miu  lilla,  söta  kusin! 

Stå  ej  så  trumpen 

Här  vid  pumpen   — 
Pumpa,  sä  får  du  vin! 

Denna  saften 

Har  den   kraften 
Att  han  ger  en  så  lustiger  min. 

Ryck  våra  korkar, 

Om  du  orkar: 
Pumpa,  så  får  du  vin! 

Saften  är  herrlig 

Och  begärlig. 
Pumpa,  så  blir  du  svettig  och  skön! 

Glöm  hvad  dig  q  välj  er  — 

Fem  buteljer 
Får  du  till  aftonlön. 

Jag  skuir  tycka, 

Att  din  lycka 
Hon  då  grönskar  —  ja,  visst  är  hon  grön. 

Saften  är  herrlig 

Och  begärlig  . . . 
Pumpa,  så  blir  du  skön! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


105 


N:o  43. 
Fredmans  Testamente. 

BaceM  port     Dm  20   Okéober  1792, 


JjLors,  ur  muDgipan  hvad  röda  floder  — 
SiTlsallad,  böckling  och  kyckling,  pastej ! 
Fatta  i  klappen  på  porten,  broder .  .  . 
Håll  fast  i  knappen,  i  skörtet  på  mej! 
Bulta  på  porten  och  dansa  och  klif, 
Medan  jag  lemnar  min  råga  i  gränden! 
In  genom  strupen  och  ut  genom  änden  — 
Summa  summarum  —  vårt  vanskliga  lif*. 

Aj,  aj,  aj,  aj,  aj  .  .  .  Min  trogna  frän  de, 

Jag  skall    förtro  dig  en  hemlighet .  .  .  Drick  . .  . 

Mollberg,  som  fordom  så  redlig  du  kände, 

Tycker  ej  mera  om  tidernas  skick. 

Fast  han  just  inte  vill  låta  förstå 

Alla  de  knep,  som  hans  hjerna  känner, 

Så  skall  jag  h viska  vid  er,  gode  vänner, 

Att  han  är  missnöjd  och  krånglig  ändå. 

Hör  du,  din  skurk  nervid  Bacchi  tunna, 

Du  der  med  bägaren,  plirögd  och  flat. 

Du  der,  som  låtsar  att  inte  kunna 

Vrida  hans  rankor  och  sprunda  hans  fat,         / 

Säg,  är  du  inte  en  törstig  spion? 

För  allt  det  goda  din  tunga  suger, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


106 

Säg  oss  i  morgon,  om  du  inte  ljuger, 
Att  du  har  kramat  med  oss  din  citron! 

Säg  oss  om  nedrig  du  nog  kan  vara 
Mot  lilla  Iris  i  Gråmunkegränd, 
Inte  dess  bolster  och  krus  försvara 
Just  liksom  nymfen  dig  vore  okänd? 
Ut  då,  för  tusan,  från  bordsändan  ner. 
Brinnande  klart  till  vinets  ära! 
Våga  dig  inte  att  nalkas  oss  nära. 
Om  du  ej  Venus  och  Bacohus  tillber. 


N:o  44. 
Fredmans  Testamente. 

Bacohus  och  As  t  r  tid. 


Astrild  sa'  åt  sin  mor: 
»Min  nådig  mamma,  nu  är  jag  stor  — 

*Får  jag  följa  min  bror, 
»Bror  Bacchus,  dit  han  bor? 
»Han  har  en  tunna,  alltför  skön, 

»Och  en   krans,  helt  vattengrön  . . 

»Mamma  lilla,  hör  min  bön! 

»Broder  Bacchi  rön 

»Ge  så  mången  lön: 
,  »Bror  Bacchus  är  skön.» 
Nå,  Bacchus,  dina  lagar 
Jag  prisar  med  mitt  dön.  :||: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


107 

Venus  och  guden  log  — 
En  himmelsk  kapprock  han  pä  sig  tog, 

Keste  straxt  på  en  krog, 
Och  Baochus  drog  och  drog. 
Sc'n  ha  de  troget  följt  h varann, 

AstriH  som  en  docka  grann, 

Bacchus  som  en  åldrig  man, 

Bacchus  likadan! 

Sjung  den  sjunga  kan: 
Bror  Bacchus  är  skön! 
Nå,  Bacchus,  dina  lagar 
Jag  prisar  med  mitt  dön.  :{|: 


N:o  45. 


Fredmans  Testamente. 

Bacchus  och   C  loris. 


Bacchus  frågade  Cloris  en  gäng: 

Flicka,  säg  hvad  du  tycker 

Om  min  näsa,  min  tunna  och  säng? 

»Oui,  bon,  bon!» 
Tycker  du  inte  att  tiden  är  läng 
Och  att  verlden  dig  trycker. 
När  ej  buteljen  i  magen  gör  språng? 
^»Oui,  non,  non!» 
Kor.  diipl.  Häll   i! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


108 

Flicka,  min  flicka, 
Kom,  lät  oss  dricka 
Och  klunka  och  klinga  pä  vär  kant! 
Kor.  dapl.  Häll   i ! 

Flicka,  min  flicka. 
Kom,  lät  oss  dricka 
Galant,  :||: 
Bastant!  :|{: 

Har  du  en  fästman,  ell'  har  du  ock  två, 

Ja,  låt  vara  ock  fyra, 

Led  dem  till  Bacchus  bakbundna  pä  tå! 

»Oui,  bon !  Låt  gä!» 
Löp  midt  i  famnen  på  Bacchus ...  si  så 
Klappa' n  kärt  i  din  yra. 
Öppna  din  flaska,  låt  pulsarna  slå! 
»Oui,  Bon!  Låt  gå!* 
Kor.  dupl.  Häll  i ! 

Flicka,  min  flicka, 
Kom,  låt  oss  dricka 
Och  klunka  ooh  klinga  pä  vår  kant! 
Kor.  dupl.  Häll   i ! 

Flicka,  min  flicka, 
Kom,  låt  oss  dricka 
Galant,  :||: 
Bastant!   :||: 


] 


Digitized  by  VjOOQ IC 


109 

N:o  46. 
Fredmans  Testamente. 

Bacehus  på  bordet  oeh   Cl  or  is  t  sängen. 


brken  Bacchus  :||: 
Kommer  trippandes  pä  ett  bord! 

Uti  bålar, 

I  stop  och  skålar 
Der  lefver  hao  som  på  grÖDan  jord. 

Der  han  mumlar 

Och  der  han  tumlar  — 
Der  ha  vi  vårt  enda  paradis. 
Gubbar,  drickom  utur  flaskan 
Pimpinella  och  portugis ! 

Si' ken  Cloris  :||: 
Kommer  trippandes  i  en  säng! 

Med  smä  löjen 

Och  äkta  nöjen 
Hon  fägnar  mången  Kupidos  dräng. 

Bacchus  mumlar, 

Kupido  tumlar  — 
Hvar  en  har  sitt  paradis. 
Gubbar,  drickom  utur  flaskan, 
Lät  oss  lefva  på  detta  vis! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


110 

N:o  47. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchi  orlof  sedel  ät  sin  dräng. 


Att  Markolfus  varit  trogeo, 
Att  min  gamle  husbonddräDg 
Aldrig  nykter  gått  från  krogen, 
Aldrig  legat  uti  säng, 
Att  han  bär  så  kärt  sin  kanna 
Som  en  mor  sitt  barn  i  famn, 

Det  kan  jag  besanna  — 

Baccbns  är  mitt  namn. 

Fast  bans  ögon  äro  sura, 
Late  man  sig  ej  bedras: 
Han  kan  lätt  min  tunna  skura 
Ocb  perfekt  ock  skOlja  glas. 
Fast  hans  tjenst  ej  är  utiupen, 
Vill  ban  flytta  —  flytte  då! 

Men  glöm  inte  supen, 

När  du  ärnar  gå! 

Den   30  Januari   1768.  Bacchus. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


111 


N:o   48. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchi  litania»     Den  27  December  1161 , 


-t  räls  mig  från  allan  fara 
I  Ahlströms  juogfrubur 
Och  från  de  skönas  skara 
Med  tofflor  och  med  ur, 
Ja,  från  de  vackra  barn 
Med  diadem  och  kappa, 
Som  fråga,  när  de  klappa, 
Hur  mjölnarn  mår  i  qvarn! 
Dock  gör  min  kärlek  heder, 
Om  han  är  sann  och  ren: 
Gif  karlavulna  seder 
Och  uppsyn  som  Delen! 
T  rolighet  låt  mig 
Få  vid  din  tunna  stanna! 
Strö  rosor  pä  min   panna, 
Gjut  olja  i  min  stig! 

När  hjertat  börjar  klappa, 
Så  hjelp  mig  väl  förbi 
Sankt  Nikolai  trappa 
Och  konglig  slottskansli ! 
En  Bacchi  rätt  kusin 
Plär  sällan  ha  till  bästa: 
Han  dricker  med  sin   nästa 
Och  äter  med  hans  svin. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


112 

Skuir  slägt  och  anförvaodter 
I  högfilrd,  spott  och  spe 
Kring  torg  och  alla  kanter 
Mig  knuffa  och   bele, 
Så  värdes,  Bacchus,  då 
Min  oskuld  så  befria 
Att  jag  din  litania 
I  rännsten  sjunga  mål 


N:o  49. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchus  hryggmästare. 


JJacchus  bedröfvad, 

Lurfvig  och  löfvad, 
Satt  vid  templets  gamla  mur. 

Vörten  han  skummar, 

Safterna  ljummar 
Och  med  fiolen  står  på  lur. 

Hör  nu  hur  -  -  -  Vioi. 

Våt  och  sur  viol. 

Ur  D  dur  vioi. 

Han  med  sina  blötta  tummar 

Brummar  som  en   tjur! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


113 

Stjemaa  sig  sänkte, 

Templet  uppblänkte, 
Portarna  imma  vört  och  vin. 

Skyltarne  slängde, 

Systrarna  flängde 
Lustigt  med  vädrens  blåst  och  hvin. 

Klang,  kusin!  Vioi. 

Hör  hur  fin  Vioi. 

Violin  -  -  -  Viol. 

Första  tonen  nu  utträngde  — 

Klang,  tag  karafin! 

Klang!  Glöm  din  plåga 

Med  eld  och  låga! 
Bacchus  han  sjunger  sjelf  for  er. 

Tungt  vid  hans  toner 

Klasar,  festoner, 
Blommor  och  drufvor  skakas  ner. 

Men,  jag  ber,  vioi. 

Presto  mer!  v  bi. 

Bacchus  ger  -  -     Vioi. 

Gyllne  bålar  med  citroner 

Och  på  tunnan  ser. 


Beliman.     111.  6 

Digitized  by  VjOOQ IC 


114 


N:o  50. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchu8  i  gröncm  lund. 


V  år  Bacohu»  satt  i  grönan  lund  . . 
x\j  aj  aj  . .  .  liten  en  stund 
Der  lekte  han  och  talte  smätt . . . 
Aj  aj  aj  .  .  .  om  sina  mått, 

Om  flaskor  och  bålar, 

Om  supa  i  skålar, 

Om  kärlekens  nålar, 

Om  skönhetens  tvålar 
Nå,  det  var  godt! 

Och  solen  sken  på  bergen  blå  .  .  . 
Aj  aj  aj  .  . .  Gubbar,  låt  gå, 
Låt  flaskorna  dansa  och  strupen  få . 
Aj  aj  aj  .  .  .  smått  dä  och  dä! 

Så  klunka,  var  gläder, 

Och  Bacchus,  vår  fader, 

Med  små  oskobader 

Sin  väta  eskader 
Trösta  då  må! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


115 


N:o  51. 
Fredmans  Testamente. 

Till  Bacchus  under  mnbrtstm. 

Mögtäradc  Bacchus,  min  herre, 
Denna  postdag  är  värre: 
Ifrån  Mosel  berättas 
Att  vindrufvorna  lättas, 
Men  en  torstig  ej  mättas 
Mycke. 

Gunstige  gynnare,  mera 
FäfUngt  är  pokulera: 
Här  fins  icke  en  flaska  — 
Gamla  gubbarna  raska 
Liksom  lössen  i  aska 
Pinas. 

Skulle  herr  Bacchus  behaga 
Fägna  vår  torstiga  maga 
Och  från  Heidelberg  skicka 
Vin  och  drufvor  att  dricka, 
Vi  tacksamligen  nicka. 
Dricka ! 

Nu,  postskriptum,  ber  helsa 
Ifrån  Maja  och  Elsa, 
Frän  hvar  fyllhund  och  nykter, 
Hvar  bedröfvad,  betryckter, 
Hvar  en  tokig,  förryckter 
Flitigt. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


116 

N:o  52. 
Fredmans  Testamente. 

Baccht  spådom. 


Um  Bacchus  dog 
Och  alla  Fuhrmans  dårar, 
Ack,  hvad  för  tårar  :||: 
På  hvar  krog!  :||: 
Det  blef  en  sorg 
Bland  bran  vinsadvokater 
I  land  och  stater,  :||: 
Kungars  borg!    :||: 
Bacchus  lefver,  :||: 
Står  som  hjelte  på  sitt  torg. 

Så  drick  ditt  glas  — 
Bort  anletssvett  och  möda! 

Ty  Bacchi  föda  :||: 

Har  sin  grace.  :||: 

Bry  dig  ej  mer 
Om  ordning,  lag  och  rätter, 

Men  full  och  mätter  :||: 

Sätt  dig  ner!  :||: 

Bacchus  lefver  —  :||: 
Verlden  honom  gladt  tillber. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


117 

N:o  53. 
FredmaBS  TestameBte, 

tiUika  Baechi  testament. 


iJu  gamle  fyllhund,  bör! 

Ifall  jag  från  dig  dör 
Och  går  till  mina  fäder,  :||:  till  mina  fäders  ben, 

Sä  skall  du  sitta  q  var,  din  hund, 

Och  laga  mina  gamla  sprund. 
Ge  vännerna  dricka  :||:  :||*.  af  hjertans  grund. 

Ifall  en  riddersman 

Min  tunna  klappar  an, 
Sä  skall  han  få  till  bästa  :||:  och  lefva  som  en    karl! 

En  biskop,  prost  eir  kapellan 

Dem  ger  du  efter  gamla  van": 
Sex  stop  uti  sänder  :|j:  :{|:  häll  pä  koftan! 

Ifall  en  borgersman 

Min  tunna  klappar  an. 
Så  skall  du  straxt  dig  buga  :||:  och  vara  menskovän! 

Hjelp  honom  uti  taget,  du, 

(Han  skall  betala  laget  nu) 
Sex  stop  uti  sänder  :||:  :||: .  . .  låt  vara  sju! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


118 

N:o  54. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchi  hegrafning. 

Vår  Bacchus  blef  död 

I  armod  och  nöd, 
Men  stolt  till  hegrafning  all  slägten  man  höd. 

Liksom  till  kalas 

Med  klockor  och  glas 
Man  ringde  och  ringde  .  . .  Fruntimren  fick  plaee. 

Af  all  tungomål 

Kom  folk  till  hans  gål. 

Kor. 
Af  all  tungomål! 


Processen  var  stolt: 

Herr  Fuhrman,  i  kolt, 
Han  red  med  prestafven  och  ropade:   a» Halt!» 

En  kyparesvärm, 

Vår  dödas  beskärm, 
Den  följde  näst  efter  .  .  .  Men,  granne,  dig  värm ! 

Ditt  glas  står  för  dig  — 

Drick,  granne,  och.  tig! 

Kor. 
Ditt  glas  står  för  dig! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


119 

Poeter  hans  bår 

De  bära,  se'n  går 
Ett  par  käUarmästrar  med  utslagna  hår; 

Se' Q  bärs  der  ett  krus, 

Derefber  två  ljus, 
En  uppbördskomsarius  med  tafla  och  rus. 

En  stolt  procession  .  .  . 

Drick,  drick  med  reson! 

Kor. 
En  stolt  procession! 

Processen  allt  skred: 

I  främsta  dess  led 
Den  åldrige  Schmidten  helt  ensammen  red. 

Dernäst  med  god  min 

Så  kom  Kolmodin: 
Han  förde  i  floret  en  tom  karafin. 

Drick,  granne,  var  glad  — 

Vårt  lif  är  ett  blad! 

Kor. 
Drick,  granne,  var  glad! 

Herr  Stenberg  kom  se'n  — 

Två  uppsyningsmän, 
De  äldste  på  staten  ...  Ur  vägen,  min  vän ! 

Se'n  vagnar  ett  tjog: 

Fyllbultar  der  låg 
Med  hattar,  peruker  och  käppar  och  tråg    - 

Ett  ståtligt  parti . .  . 

Drick,  granne,  var  fri! 

Kor. 


Ett  ståtligt  parti 


Digitized  by  VjOOQ IC 


120 


Nu  är  det  bestäldt: 

Vår  Bacchus  så  sällt 
Han  sofver  och  hvilar  på  pindiska  fält. 

Så  skrif  pä  hans  graf : 

Han  lefde  ochgaf. 
Men    skyndom  från  grafven  och  till  hans  prestaf .  . 

Herr  Fuhrman,  god  dag! 

»Rhenskt  vin,  bästa  slag?» 


Kor. 
Herr  Fuhrman,  god  dag! 


N:o  55. 
Fredmans  Testamente. 

Dryckeshalken.     Dem  enfdldigom! 


-Kom,  bese  nya  lagen, 
TItaf  fader  Bacchus  gjord. 

När  han  härom  dagen 

Satt  vid  domarbord! 
Primo  skall  man  värden  ära, 
Se'n,  pro  secundo  ock  hans  fru, 

Tertio  friskt  förtära, 

Qvarto  supa  nu. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


121 

Paragrafen  den  första 
Säger  tydligen  sd: 

Värd  och  gäst  må  ej  törsta 

Supé  båda  två! 
Glasen  sku  i  gästbord  ringa: 
Plikte  då  den,  som  sitter  sur! 

Kling,  klang,  granne,  klinga 

Drick  i  botten  ur! 

Paragrafen  den  andra 
Säger:  Drick  värdinnan  till! 

Hon  må  gäst  ej  klandra, 

Om  han  supa  vill! 
Är  värdinnan  huld  och  söter 
Och  hon  ej  får  en  skål  i  lag, 

Pliktas  dubbla  böter, 

Knuff  och  håredrag. 


Paragrafen  den  tredje 
Säger:  Stöt  uppå  din  vän! 

Ead  i  rad  som  en  kedje 

Glasen  om  igen! 
Ingen  gitte  resonera, 
Ses  af  samma  lagsens  rum, 

Utan  pokulera  — 

Drick,  var  döf  och  stum! 

Paragrafen  den  fjerde 
Just  fördömmer  nykterhet  — 

Lärde  och  olärde 

Drickom  till  förtret! 
Värdens  skål  och  värdens  vänner, 
Slägt  och  skyldmän  när  och  fjär! 

Skål  för  den  man  känner 

Törstig,  röd  och  kär! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


122 

Paragrafen  den  femte 
Säger:  Klunka  hvad  du  kan, 

Men  glöm  ej  derjemte 

Bordets  hufvadman ! 
Tackom  värden  allesamman: 
Heder  och  tack,  och  heder  och  fröjd! 

Lefve  han  med  gamman 

Och  värdinnan  nöjd! 


N:o  56. 
Fredmans  Testamente. 

Sigurds  dryckesbalk. 


bigurd  Sven  sin  pipa  tog  — 
Hon  var  hvit  som  albaster. 

Bästa  knaster  :||: 

Rökte  han  och  log. 
Sigurd  rökte  pipan  ut,  och  han  drack: 
Ölet  i  kannan  uti  näsan  det  stack. 

Låt  oss  öla,  :||: 

Sjunga  värden  tack! 

Sigurds  lära  det  var  den 
Att  man  värma  skull'  magen, 

Hela  dagen  :{|: 

Vara  Bacchi  vän. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


123 

Källrar  och  krogar  ej  förgäfves  de  stå: 
De  liksom  källor  vattna  lambena  små. 

Sigurds  lära  :||: 

Kan  allt  öfvergä. 

I  din  hand  ej  ölet  värm, 
Stå  på  krogen  ej  flater! 

För  kamrater  :||: 

Blif  du  ett  beskärm! 
Slår  dig  vid  örat  någon  listiger  skalk, 
Stryk' en  på  truten  och  töm  du  ut  din  kalk! 

Sigurd  skrifvit  :||: 

Sådan  dryckesbalk. 


N:o  57. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchanalish  morgonhon. 


Xivarmed  skall  jag  nu  lofva 
Dig,  Bacchus,  denna  stund? 
Med  dobbla  eller  sofva? 
M«d  snödhet  margelund? 
Med  nykterhet?  Ack,  nej, 
Det  offret  gör  dig  flater. 
Ack,  nesm,  liéber  pater, 
Hvad  som  behagar  dej! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


_124_ 

Mitt  kall  vill  jag  angripa 
Och  dig  till  ära  ta 
Min  flaska  och  min  pipa 
Och  saft  ur  drufvan  dra. 
Jag  vakna  vill  vid  glas: 
Aurora  musts  amea. 
Styrk,  Bacchus,  mig  tillika 
Med  krafter  i  kalas! 

Lät  mig  pä  dagen  sluta, 
Och  styrk  mig  i  min  tro! 
Lät  andra  fritt  min  skuta 
Till  sömnens  brygga  ro 
Och  vältra  mig  i  land ! 
Lägg  pä  min  strupa  plaster  .  . . 
Nune  ordet  domus  noster  — 
Men,  Bacchus,  släck  min  brand! 


N:o  58. 
Fredmans  Testamente. 

Svenshmanna-trÖst. 

Min  hjelte,  stanna, 
Tag  ur  min  kanna  :||: 

Täta  rus! 
Jag  vill  dig  lofva, 
Du  skall  få  sofva    :|{: 

I  mitt  hus! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


.125 

Stackars  barn,  hos  mig  välkomna, 
Vid  min  flaska  sku  j  somna, 
Somna  vid  mitt  varma  krus! 


Sitt  ner,  var  göder, 
Min  hjertans  broder!  :|{: 

Repa  mod  ... 
Du  är  sä  bleker, 
Se,  vinet  leker 

Med  ditt  blod. 
Fritt  låt  dundra,  blixtra,  hagla! 
Pä  mitt  golf  så  mä  du  ragla, 
Ragla,  ragla,  vin-marod! 

Lägg  bort  din  krycka. 
Sjung  om  din  lycka,  :{|: 

Svenske  man! 
Din  gamla  lära, 
Förtjenst  och  ära  :||: 
Står  mig  an. 
Men  hvad  står  du  här  och  gråter? 
Bättre  tider  komma  åter  — 
Åter  klinga,  om  du  kan! 

Men  mina  gärdar 
Låt  se  du  vårdar  :||: 

Natt  och  dag! 
Alterationer, 
Banko-auktioner  :||: 
Gör  ej  jag. 
Hvad  du  eger  uti  kannan 
Hör  dig  till  och  ingen  annan, 
Ingen  ann  —  så  är  mitt  behag. 


Digitized  by  VjOOQIC 


126 

Fast  sjöman  knotar, 
När  stormen  hotar,  :||: 

Strandar  han. 
Den  sista  bö\ja 
Din  båt  tycks  sköjja,  :j|: 
Svenske  man! 
Kom  till  mig  och  till  min  flaska 
Jag  strör  blommor  pä  din  aska. 
Låt  oss  dricka  med  hvarann! 


N:o  59. 
Fredmans  Testamente 

oni  hantUyming  af  aUt  ]9Junk  vid  tunnan. 


bitt  ej  och  pjunka, 
När  Bacchus  dig  vill  unna 
Ur  sin  gyllne  tunna 
Fluidum  klunka 
Och  sjunka 
I  hans  kar! 
Drick  och  var  vaken, 
När  Bacchus  vill  dig  unna 
Ur  sin  gyllne  tunna 
Nektar  för  smaken! 
Den  saken 
Är  så  klar. 
Vet,  lifvet  är  en  strunt  — 

Medan  vi  kunna, 
Sä  drickom  rundt  om  rundt! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


127 

N:o  60. 
Fredmans  Testamente 

angående  den  sjukaste  Uand  de  sjuka. 


Uen  vakthafvande  trakiören 
Ncrvid  stora  tempeldören 
Med  blå  rock  och  gula  snören 

'   Templets  kittlar  rör,  Fin. 

Der  han  kastar  korsgeväret 
Och  nu  åter  har  besväret 
x\tt  en  vört  så  klar  som  kläret 
Skumma  som  sig  bör. 
Tjenarc,  min  goda  herr  traktör! 

>Tackandes  ödmjukast!» 
Jag  som   sjukast 
Bland  de  sjuka, 
Utur  denna  vörtekruka 
Tar  en  klunk  och  kitteln  tömmer 
Och  förglömmer 
Allt .  . . 
>Halt, 
»Min  granne,  stjelp  ej  krukan  öfver  ända! 

»Det  kund'  lättlig  hända 
»Att  de  i  templet  med  brygden  återvända  — 
»Derför  drick  pro  gradu  .  .  . 
»Klunk,  noch  en  klunk!»   Hur  sa'  du? 

Sjungom  i  dörren: 
»Välkomne,  Bacchi  män!»  i>  k. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


1?8 

N:o  61. 
Fredmans  Testamente 

&m  skåim  för  d&n  mda. 


i  öm  ur  din  bål 
Och  svälj  din  varma  råga  ner 
Och  drick  dens  skäl, 
Ditt  öga  gema  ser! 
En  vacker  mun,  som  åt  dig  ler, 
Och  glas  i  hand  —  hvad  vill  du  önska  mer? 

Med  glas  i  hand 
Vid  bordets  glada  rundel  sjung 

Om  hvad  ibland 
Gör  lifvets  vandring  tung! 
Är  kistan  tom  och  tom  din  pung, 
Svälj  denna  saft  —  den  gör  dig  rik  och  ung! 

En  vacker  dag, 
Om  vänskap  byter  drägt  och  min, 

Gör  du  som  jag: 
Byt  aldrig  om  ditt  vin! 
Drick  gammalt  franskt,  en  karaiin, 
För  all  slags  sorg  den  bästa  medicin! 

Välan,  du  ser 
Fredrikas  blickar,  du  förstår^ 

Mot  dig  ej  mer 
Så  vackra  som  i  går  — 
Säg  ingenting,  tag  du  en  tår! 
Den  oljans  kraft  skall  läka  dina  sår. 


Digitized  by  VjOOQIC 


1L^9 

Din  Ulla  står 
I  en  blårandig  kort.  pelis, 

3Ied  svarta  hår 
I  rosenröd  chemis  — 
Säg  ingenting,  var  klok  och  vis, 
Men  tag  ditt  glas  och  lem  na  din  kulis! 

Hon  vinkar  ömt  — 
Läts  du,  du  Baccbi  man  . . .  gutär  .  .  . 

Låts  som  du  glömt 
Hvad  flickans  list  förmår! 
Säg  ingenting,  blif  hård  och  svår. 
Men  drick  dens  skål,  som  på  ditt  hjerta  rår! 

Grör  du,  som  jag! 
»Hur  gör  jag?»   menar  du,  min  vän! 

Mitt  gamla  lag 
Ar  tömma  remmaren! 
Se'n   första  Maj  jag  raglar  än   — 
Slå  vad,  mot  jul  jag  nykter  blir  igen! 


BelltnaH.  111.  9 

Digitized  by  VjOOQIC 


130    . 


N:o  62. 
Fredmans  Testamente. 

Förhöret. 


Wer  da?   »Qoå  vän  I* 
Tag  glaset  uti  hand  och  drick  nu  ora  igen   — 

Hvad  heter  du? 
»Det  fdr  du  veta,  när  patrullen   klingat  sju.» 
Emellertid  med  rågadt  mål 
Yi  dricka  glada  vänners  skäl, 
Så  långt  det  tål. 

Vis  opp  ditt  pass  . . . 
Jo,  du  är  riktig  nog,  och  du  ^r  af  vår  klass. 

Säg,  hvem  det  skref? 
»Det  var  en  lit^n  knubbig  pilt  med  krans  och   slef.* 
Emellertid  med  rågadt  mål 
Vi  dricka  glada  v|lnners  skål, 
Så  långt  det  tål. 

Hur  såg  han  ut? 
»Jo,  punsch  han  had'  till  väst  och  pontak  till  syrtut.» 

Än  skjortan  då? 
»Den  var  af  gammalt  franskt  med  ölkantiljer  på. » 
Emellertid  med  rågadt  mål 
Vi  dricka  glada  vänners  skål, 
Så  långt  det  tål. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


131 

Nå,  säg,  kamrat, 
Hvad  sa*  väl  Bacchus  nu  till  slut  med  allt  sitt  prat  ? 

»Jo,  fan  i  den»  — 
Sa^  han    —  »och  hvar  och  ^,  som  ej  är  värdens  vän!» 
Emellertid  med  rågadt  mål 
Vi  dricka  glada  vänners  skål, 
Så  långt  det  tål. 


N:o  63. 
Fredmans  Testamente. 

Dm  förlofvade  magnaten  i  rannstmen. 


JNu  är  jag  full . .  . 
Kamrater,  hjelpen  mig  —  jag  tumlar  rättnu  kull! 

Den  Ijufva  saft 
Har   ur  min   hjerna  tagit  bort  all  märg  och  kraft. 
Här  ligger  jag  med  hull  och   hår  .  . . 
Hjelp  opp  mig,  granne  .  .  .  Men  gutår, 
Gu  tår,  gutår! 

Jag  lo f var  dig 
Mitt  stora  hus  i  staden,  om  du  hjälper  mig, 

Min  bästa  häst. 
Min  fästmö,  mina  byxor  och  min  rock  och  väst. 
Slätt  intet  menskan  sjelf  förmår: 
Hjelp  opp  mig,  granne  .  . .  Och  gutår, 
-Gutår,  gutår! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


132 

Jag  skänker  dig 
Mitt  landtgods  och  mitt  säteri  —  men  bara  tig, 

Ty  eljest  lätt 
Så  tar  man  det  ifrån  dig  utan  lag  och  rätt. 
I  verlden  allt  fbrund'ligt  går  — 
Hjelp  opp  mig,  granne . .  .  Och  gutår, 
Gutår,  gutår! 

Se,  här  på  stund 
Du  skall  ock  få  jus  patronatus  och  min  hund! 

Min  ladugård 
Och  allt  hvad  som  jag  ärft  och  värft  blir  i  din  vård. 
Och  sagdt  och  gjordt:  det  står  som  står! 
Hjelp  opp  mig,  granne  . . .  Och  gutår, 
Gutår,  gutår! 

Men,  granne  du, 
Om  jag  blef  gift,  vill  du  väl  ligga  hos  min  fru? 

»Ja!  är  mitt  svar.* 
Nej,    ränn  och  ryk!  I  rännsten  blir  jag  då  här  qvar. 
Och  dra  for  tusan  —  jag  dig  klår! 
Farväl,  min  granne .  .  .  Och  gutår, 
Gutår,  gutår! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


I3;v 

N:o  64, 
Fredmans  Testamente. 

AlU  hr  a! 


bist  jag  lustigt  surra. 
Dundra,  söp  och  hurra 

—  Det  var  bra  — 
Ibland  vänner  flera, 
Som  mig  friskt  traktera  . 

Det  var  bra! 

Chefen  kommendera 
Gifva  salvor  flera  — 

Det  var  bra! 
Vi,  med  glasen  luta, 
Lärde  oss  att  skjuta  . .  . 

Det  var  bra! 

Många  sköna  skålar 
Dracks  ur  stora  bålar  — 

Det  var  bra! 
Allt,  till  lagets  heder. 
Vändes  upp  och  neder  . . 

Det  var  bra! 

Värden  börja  murra. 
Men  vi  ropte  hurra  — 

Det  var  bra! 
Vin  i  huset  tryter, 
Man  ur  laget  bryter  , , . 

Det  var  bra! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


134 

Jag  mig  hem  ät  gifver, 
Högt  med  benen  klifver  - 

Det  var  bra! 
Bäst  jag  gick  ocb  famla, 
I  en  puss  jag  ramla . .  . 

Der  låg  jag! 

När  mor  börja  snäsa, 
Fick  jag  långer  näsa, 

Det  mins  jag. 
Hijr  jag  låg  och  lydde, 
Jag  på  slutet  spydde  . . . 

Det  var  bra! 


N:o  65. 

Fredmans  Testamente. 

AUt  för  bvitdjm. 


ixnäpp  opp  båd  rock  och  väst, 
Och  drickom  ut  vår  rest! 
Kom,  fader  Bacchus,  hit,  predika  som  en  prest 
Om  nykterhet  och  vin. 
Om  röd  och  pussig  min. 
Om   krus  och  halfstcp,  remmare  och  karafin! 
Hit  buteljer  — 
Hvar  en  sväljer 
Som  en  ärlig  karl! 
Tag  ur  korken,  gubbar!  Drickom  par  om  par. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


135 

Och  ha  vi  ej  kontant, 
Sätt  rocken  uti  pant^ 
Tag  utaf  fingret  bort  en  sexors-diamant! 
Ja,  för  buteljens  skull 
Jag  vågar  allt  mitt  gull. 
Tag  hit  af  finkeljockum  full  en  hel  kastrull! 
Skäl,  min  broder, 
Vin-maroder! 
Skål,  hvar  redlig  vän  .  . . 
Himlen'  vare  tack  att  benen  dra  mig  än! 
Ja,  men  sä  är  värt  lopp! 
Tag  hit  en  sockertopp 
Och  öl  och  tobak,  vin  och  pomerans  en  kopp! 
Och  efter  allt  går  väl, 
Kom,  Iris,  i  vårt  gräl! 
En  skönhet  Bacchus  aldrig  nånsin  slår  ihjäl. 
Skål,  de  alla. 
Dem  vi  kalla 
Hvar  en  för  sin  vän 
Nu  buteljer  inga  flera  fins  igen. 


N:o  66. 
Fredmans  Testamente 

med   tippmaning  att  berömma  värden  ock  tömtna  hans  hal. 


Um  du  är  bjuden  i  kalaset, 

Granne,  glaset  tag! 
Men  vill  du  hafva  mer  i  glaset 

Dunka  då  ett  slag! 


Digitized 


byGoogk 


136 

Slå  dugtigt  i  bordet^  som  jag^ 
Och  är  du  bland  Tännernas  lag^ 
Dig  betinga  att  klinga  med  glasen  skål  på  skål. 
Din  värd  att  berömma  och  tömma  hans  bål! 

Men  är  du  icke  med  i  laget, 

Blott  så  kallad  vän, 
Och  då  ditt  glas  står  just  i  draget, 

Säg,  hur  gör  du  se^n? 
Slå  dugtigt  i  bordet,  som  jag. 
Och  är  du  bland  vännernas  lag. 
Dig  betinga  att  klinga  med  glasen  skål  på  skål, 
Din  värd  att  berömma  och  tömma  hans  bål! 

Stor  sak,  låt  brödren  spänna  krafter. 

Slåss  till  midnattstid  .  .  . 
Drick  du!  Du  är  vid'Bacchi  safter 

Ingen  invalid. 
Slå  dugtigt  i  bordet,  som  jag, 
Och  är  du  bland  vännernas  lag, 
Dig  betinga  att  klinga  med  glasen  skål  på  skål. 
Din  värd  att  berömma  och  tömma  hans  bål! 

Men  om  din  rygg  i  laget  svider 

Och  dig  brödren  slå. 
Är  ödet  godt  i  alla  tider, 

Go*dt  att  skylla  på. 
Slå  dugtigt  i  bordet,  som  jag, 
Och  är  du  bland  vännernas  lag, 
Dig  betinga  att  klinga  med  glasen  skål  på  skäK 
Din  värd  att  berömma  och  tömma  hans  bål! 

Med  dygdens  sköld  du  dig  beväpnar, 

Hatar  fliss  och  ras. 
Men,  himmel,  huru  hemskt  du  häpnar, 

När  du  mist  ditt  glas! 


Digitized  by  VjOOQIC 


137 


Slå  dugtigt  1  bordet,  som  jag, 
Och  är  du  bland  vännernas  lag, 
Dig  betinga  att  klinga  med  glasen  skål  på  skål, 
Din  värd  att  berömma  och  tömma  hans  bål! 

Du  är  i  samråd  med  din  nästa 

Goda  råd  att  ge: 
Dftt  råd,  att  sluka,  är  det  bästa. 

Fisk  och  frikasé. 


Mäster  A.nders:  ötora  Kungsholmsgatau  ir.o  6. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


138 

Slå  dugtigt  i  bordet,  som  jag, 
Och  är  du  bland  väDDcroas  lag, 
Dig  betinga  att  klinga  med  glasen  skål  på  skål, 
Din  värd  att  berömma  och  tömma  hans  bål! 

Kalaset  tyckes  oss  bebåda 

Bacchus  vara  pank  i 
Kom,  se  din  part  med  lagfart  skåda 

Mäster  Anders'  skrank! 
Slå  dugtigt  i  bordet,  som  jag. 
Och  är  du  bland  vännernas  lag. 
Dig  betinga  att  klinga  med  glasen  skål  på  skål^ 
Din  värd  att  berömma  och  tömma  hans  bål!  * 

So,  så  plär  ödet  korten  blanda  . . . 

Men,  min  granne,  kom: 
Ännu  fins  mera  allehanda 
Båd'  af  räck  och  rom! 
Slå  dugtigt  i  bordet,  som  jag. 
Och  är  du  bland  vännernas  lag, 
Dig  betinga  och  klinga  med  glasen  skål  på  skål^ 
Din  värd  att  berömma  och  tömma  hans  bål! 

-    Så  der  regera  vi  i  yra, 

Båd'  i  glans  och  nöd  .  .  . 
Men  tömmom  Bacchi  Ijufva  syra, 

Alla  sorgers  död! 
Slå  dugtigt  i  bordet  som  jag, 
Ocb  är  du  bland  vännernas  lag. 
Dig  betinga  och  klinga  med  glasen  skål  på  skål, 
Din  värd  att  berömma  och  tömma  hans  bål! 

Men  gäck,  vänd  botten  upp  på  glaset  — 

Värd,  höj  upp  din  ton! 
Kanske  att  detta  punschkalaset 

Kostar  vår  patron. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


139 

Slå  dugligt  i  bordet,  som  jag, 
Och  är  du  bland  vännernas  lag, 
Dig  betinga  att  klinga  med  glasen  skål  på  skål, 
Din  värd  att  berömma  och  tömma  hans  bål! 


N:o  67. 
Fredmans  Testamente 

om  sättet  att  lätta  sin  kärlekshörda. 


\)m  du  vill  din  börda  lätta. 

Sätt  dig  ned,  berätta 
Och  vid  detta  glaset,  detta, 

Lätta  dina  qval! 
Säg  hvad  qval  ditt  hjerta  trycker, 

Hvad  dig  svårast  tycker, 
Der  du  med  så  sneda  nycker 

Trycker  din  pokal? 
Tycker  du  din  flicka  är  för  god 

Att  en  annan  cga? 
Käre  granne,  jag  må  säga 

Du  går  dumt  till  väga  — 
Gör  som  andra  göra  pläga: 

Drick  ur  denna  flod! 
den   floden   släckas   alla  eldar  ifrån  Astrilds  gyllne 

flamma. 

Drick  i  detsamma 
Och  gladt  med  brödren  glamma! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


140 

Drick  äD  ett  glas  eller  två, 
L|lt  henne  snegla  derpä 

Hur  du  dig  plär  sätta 
Och  dig  med  ditt  fluiduDfi  mätta! 


N:o  68. 

Fredmans  Testamente. 

Bacchi  stor-vim. 


V  inets  kraft  mitt  hjerta  stärker, 
När  den  torra  halsen  värker. 
Skål.  min  Iris!  Jag  är  fri, 
Fri  frän  Astrilds  barbari. 
Syn  och  hjerta  må  sig  fröjda: 
Bacchi  barn  ä'  nu  förnöjda, 
Men  jag  är,  jag  dör  och  blir 
Sultan  Bacchi  stor-visir. 

Fuhrmans  hus  är  min  seraljc: 
Der  som  turk  och  som  kanalje 
Uppä  golfvet  ligger  jag, 
Super  om  till  ljusan  dag. 
Bacchus  är  den  jag  vill  vörda : 
Han  vid  tunnan  mig  må  mörda, 
Men  jag  är,  jag  dör  och  blir 
Sultan  Bacchi  8tor-\isir. 

Ja,  jag  svär  vid  Bacchi  lagar: 
Nykter  själ  mig  ej  behagar ... 


Digitized  by  VjQO^ IC  ^ 


141 

Men,  hvad  q  val  jag  åter  spor? 
Astrild  —  votre  serviteur! 
Kärleksguden  mänd'  jag  finna: 
Hals  och  hjeTta  båda  brinna  — 
Men  jag  är,  jag  dör  och  blir 
Sultan  Bacchi  stor-visir. 


N:o~69. 
Fredmans  Testamente 

<m  akålm  for  glada  vänner»  vänshapshand 


Jjycklig,  den  sakta 

Vet  att  betrakta 
Våra  tiders  raseri, 

Stundom  se  felet. 

Men  bli  ur  spelet; 
Sjunga  sin  visa,  glasen  slå  i! 

Nu  sku  vi  dricka  :||: 
Glas  i  botten  .  .  .  Lefve  vi! 

Oss  kan  ej  ömma 

Att  i  vår  gömma 
Guld  och  tårar  blandas  hop. 

Synas  vi  ringa, 

Lappri,  låt  klinga! 
Ingen  oss  skickar   klagande  rop. 

Nu  sku  vi  dricka  —  :|j: 
Bacchus  danse  mellan  stop! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Jj42^ 

Graone,  dig  lyfta, 

Sitt  ej  och  suyfta! 
Har  du  sårat  kung  och  land? 

*Ne.i!*  Så  var  modig, 

Frisker  och  frodig, 
Tag  som  vi  andra  glaset  i  hand! 

Nu  sku  vi  dricka  :||: 
Glada  vänners  vänskapsband! 


N:o  70. 
Fredmans  Testamente. 

Rent  fylleri. 


A  om  låt  oss  supa, 

Vattna  vår  strupa 

Och  skölja  den  ren! 

De  hesa  ropen: 

»Töm  utur  stopen!-* 

Qvickna  i  hopen 

En  hurtig  och  klen 

Bäd'  till  hjerta  och  ben.  Fin. 

Klingom  med  glasen  och  drickom  i  fröjd! 
Ingen  rätt  nykter  kan  lefva  förnöjd. 

*Hvad  skall  här  bli?» 

Rent   fylleri. 

»Slå  då  uti!> 

Nu  dricka  vi  .  .  . 
Bacchi  små  baljor  de  äro  dock  djupa. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


143 

N:o  71. 
Fredmans  Testamente 

&m  plåtens  födelse  och  dÖd. 


-L  iff,  paff,  puff  med  bomber,  kanoner 
Och  styckskott  på  Kungsholmsbron, 
Sankt  Gertrud  i  klingande  toner 
Och  präktig  illumination, 
På  kyrktornen  pukor,  trompeter. 
Och  vivat  och  dunder  och  ståt, 
I  luftan  stjernklara  raketer  — 
Min  taskbok  har  födt  mig  en  plåt. 

PiiF,  paff,  puff,  min  hatt  på  ett  öra  — 
Tolfpundingar  smälle  på  smäll! 
Nu  har  jag  fått  annat  att  göra 
Än  sucka  i  jämmer  och  gnäll. 
På  fjortonde  dygnet  min  strupa 
Ej  varit  det  ringaste  våt  — 
'En  sådan  en  högtid  ej  supa, 
livad  gagnar  mig  då  väl  min  plåt? 

Skål,  kejsare,  kungar  och  furstar 
Från  länsman  till  högsta  monark! 
Skål,  kypare!  Gif  du  metvurstar 
Och  bittert  och  spanskt  for  sex  uiark 
Och  smör  och  bröd,  netto  tre  daler. 
En  sup  för  tolf  styfver .  .  .  med  gråt . 
Hin  håle  ger  jag  slika  baler: 
Tolf  öre  blott  qvar  på^  min  plåt! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


I4t 

Man  måste  sä  krångla  och  vingla  — 

Tolf  öre  .  . .  bon,  kypare,  hit! 

Bon,  bon,  än  en  sup  och  en  kringla: 

Tolf  styfver,  en  sup  på  kredit! 

Hej,  lustigt!  Nu  är  jag  visst  riker, 

Men  strupen  är  ändå  så  kåt. 

Piff,  paff,  puff!  I  rännsten  jag  skriker  . 

Skjut  lagom    —    nu  dödde  min  plåt. 


N:o  72. 
Fredmans  Testamente 

till  tröst  för  en  skeppsbruten  Bacchi  man. 


J?y,  tunnor  tusan,  hur  ser  du  väl  ut! 
Kippskodd  och  trasig  och  slagen, 
Ögonen  röda  och  näsan  i  lut, 
Munnen  till  örat  uppdragen, 
Silfverglittsalvad  och  plåstrad  besatt. 
Pipa  i  mun  och  tulpan  på  din  hatt! 

»Käglor  och  stryk  ... 

»Känn  då  och   ryk! 
»Sof  fritt  på  djurgäln   hvar  natt, 

Natt!* 
Tro  mig,  min  vän,  du  är  hurtig  ändå! 
Verldén  och  ödet  du  glömmer. 
Trumf  uti  bordet,  så  näfven  blir  blå! 
Står  du  här  längre  och  drömmer? 


Digitized  by  VjOOQ IC 


145 

Tag  dig  en  voffla  med  socker,  kanel, 
Våga  din  skjorta  och  spela  ditt  spel! 
»Ja,  pä  visst  sätt 
»Har  du  väl  rätt  — 
>Kom,  låt  oss  dricka  vår  del, 
»DeV.» 

Skål,  fru  Regina  på  Brinnande  Fan, 
Moster  pä  Liljan  och  Dufvan, 
Lisa  pä  Tuppen,  Förgyllda  Altan, 
Mor  pä  Tre  Skorpor  och  Strufvan! 
Skål,  Pelle  Maja!  Kurage  ett  glas! 
Barfota  skönhet,  salopp  och  karkas! 

Drickom  igen! 

vBiktigt,  min  vän! 
»Smiska  buteljer  i  kras  .  .  . 
»Kras!» 

Ja,  mellan  vinglas  som   hvarje  dag  jul 

Sku  våra  dagar  försvinna. 

Verlden  är  skapad  sä  väl  för  en  ful 

Som  för  den  skönsta  gudinna. 

»Ja,  jag  skall  dundra  och  visa  hvar  man 

»Att  min  butelj  ock  är  gjord  för  en  ann!* 

Allt  i  sitt  skick  -- 

Klinga  och  drick. 
Bullra,  så  länge  du  kan  .  . . 
Kan! 

Nu  ha  vi  supit  —   det  blir  dä  dervid   — 
Bocken  i  rännsten  han  ligger. 
Dansa  i  gräset  sä  qvick  som  ett  kid, 
Grosse,  var  modig  och  piggcr! 
>Skål,  hela  verlden,  hvarenda  en  själ! 
»Har  jag  en  ovän,  den  slår  jag  ihjäl. 
Bellman  Hl.  10 


Digitized  by  VjOOQ IC 


146 

*Mull  blir  till  mull  ~ 
»Nu  är  jag  full .  .  . 
»Hej,  kamerater,  farväl!» 
Väl! 


N:o  73. 
Fredmans  Testamente. 

Bästa  loUpi, 


JtVäre  bröder,  kom,  sku  vi 
Dricka  glasen  i  botten! 
Bästa  lotten  :{|: 
Är  att  lustig  bli. 
Yerlden  är  ängslig,  så  belUngd  som   hon  kan 
Krogen  och  kyrkan  ligga  långt  från   hvarann. 
Låt  oss  rusta,  :{|: 
Tumla  man  på  man! 

Kom  och  smaka  detta  vin. 
Turkar,  tartarer  och  morer! 
Kreditorer,  :||: 
Hållen  en  god  min! 
Kassan  skall  tömmas  till  den  ringaste  slant  - 
Krogen  i  vägen  ligger  alltid  galant. 
Låt  oss  rusta  :|{: 
Tumla  på  vår    kant! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


147 

N:o  74. 
Fredmans  Testamente. 

Kur  det  gar  dm  som  gråter  vid  Bacchi  tunna. 


ijåtom  oss  Icfva  nöjda  och  raska^ 
Än  vid  den  sköna,  än  vid  vår  flaska, 

Än  öppna  pung  och  taska, 

Än  hälla  myntet  hop! 
Inte  skall  verlden  bli  oss  ett  qval 
Just  f(5r  att  töm  der  är  vår  pokal  — 

Nej,  vi  ska  Icfva  raska 

Mellan  krus  och  stop. 

Hvar  sitter  den,  som  flämtar  och  fryser, 
Hvar  finnes  den,  som  gråter  och  ryser, 

När  som  en  Bacchus  lyser 

Och  uppå  tunnan  står? 
Den  skall  till  rätta  stämder  dä  bli, 
Plikta  tredubbelt,  allt  fylleri. 

Och  for  det  att  han  fryser 

Smädas  uti  kor. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


148 


N:o  75. 
Fredmans  Testamente. 

Tvi  Baim  Borgliga  dar. 


-Ivi  sä'na  sorgliga  dar! 

Tvi  sä^na  ängsliga  svar! 

Frågas  om  flaskan  är  q  var? 

»Tom,  tom,  kära  far!» 

Tvi  så' na  futtiga  lag! 

Tvi  så'na  glädjebchag! 

Nykter  förnöta  sin  dag 

Bet  vill  icke  jag. 
Hör,  granne,  skutta  som  en  hjort. 
Bryt  sönder  hvar  en  källarport, 

Skaffa  i  glasena  vått  — 

Himlen  ge  dig  godt! 

Tvi  så^na  tider  vi  se! 

Tvi  Bacchi  trotjenare! 

Allting  går  nu  på  snc': 

Hvem  kan  supa  ge? 

Tvi  vale  Bacchi  soldat! 

Tvi  utan  byxor  och  mat 

Och  inte  få  desperat 

Botten  slå  ur   fat! 
Hör,  granne,  skutta  som  en  elg. 
Kom  snart  igen  med  din  butelj! 

Skaffa  i  glasen  och  köp. 

Krångla,  kyt  och  löp! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


149 


N:o   76. 
Fredmans  Testamente. 

Bacchuft  vankar  kring  oss. 


Lif  och  mod  och  tankar! 
Bacchus  kring  oss  vankar 
Stinn  och  fet, 
Röd  och  het  — 
Hör,  hur  gubhen  stan  kar! 
Han  tål  ingen  nykter, 
Ser  ej  en  betryckter: 
Gubben  har 
Fordna  dar 
Lefvat  sjelf  förryck  ter. 
Friskt,  kära  Bacchus!    Ingen  fara  nu 
Vi  skola  supa  om  till  klockan  sju 
Hurtigt,  hurtigt  intill  klockan  sju. 

Hur  mår  du,  min  strupa? 
Skall  här  Bacchus  stupa 

Utan  tvång 

Och  med  sång 
I  det  röda  djupa? 
Nå,  sä  hit,  buteljer! 
Hvem  är  som  ej  sväljer? 

Intet  larm, 

Ingen    harm 
Våra  hjertan  q  välj  er. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


150 

Friskt,  kära  Bacchus!  Vi  dig  känna  grant   — 
Skäl,  kära  bror!  Ja,  det  är  visst  och  sant. 
Lustigt,  lustigt!  Det  är  visst  och  sant. 

Lefve  våra  vänner! 
Hvar  sitt  hjerta  känner  — 
Fröjderop 
Allihop! 
Ingen  Iris  bränner. 
Dock,  att  sötma  röna. 
Vörda  vi  de  sköna. 
Friskt  igen! 
Hvar  sin  vän 
Vill  med  trohet  löna. 
Friskt,  broder  Bacchus!  Korka  dina  sprund! 
I  våra  hyddor  vänta  vi  Jon  Blund 
Ljufligt  —  Ijufligt  vänta  vi  Jon  Blund. 


N:o  77. 
Fredmans  Tostamente. 

Huru  plår  en  törstig  göra. 


Jiuru  plär  en  törstig  göra, 
Se'n  han  glas  i  handen  fått? 
Jo,  han  torkar  den  vid  öra. 
Som  vill  neka  honom  vått. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Han  bortkiknar,  blånar,  raglar, 
Grlömmer  lifvets  sorg  och  nöd, 
Trumfar,  rifs  med  sina  naglar, 
Tumlar  rosenröd. 

Granne,  kom  och  tag  din  kanna. 
Flaska,  glas  elF  hvad  du  har! 
Aftonrodnan  i  din  panna 
Har  gått  opp,  och  jag  är  klar, 
Låt  oss  fritt  med  glasen  klinga ! 
Wer  da,  Wer  da?   »Jo,  god  vän!* 
Drick,  eir  skall  du  genast  springa 
Ut  på  dörren!    *Ja  men!» 

Flickans  skål,  som  rört  vårt  sinne 
Och  i  hjertat  bröllop  har! 
Om  rivaler  äro  inne. 
Ut  på  dörren  par  om  par! 
Låt  oss  med  hvarandra  fika 
Hvem  som  först  skall  gäspa  full. 
Sedan  sku  vi  oss  förlika. 
Glada  dimpa  kull! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


lol> 

N:()  78. 
Fredmans  Testamente. 

Uvein  år  värdig. 


Ugonlockeo  )x    torra,  strupea  iir  mager, 
Föl  t  ren  sjuka  och   fulla  med  små  podager, 
Hjertat  som  en  gammal  grind, 

(Pyteheja!) 
Själen  som  en  tömmer  vind. 
Polemeja ! 

Hela  kroppen  är  en  utmärglader  sena, 
Och  förståndet  gått  ner  ur  hufvu^t  i  bena! 
Här  är  inte  stort  bevändt. 

(Pyteheja!) 
Drickom,  gubbar,  exellent! 
Polemeja! 

Den,  som  ej   kan  sin  krona  samla  med  åren. 
Aldrig  sett  en  drufva  svettas  om  våren, 
Aldrig  sett  ett  glas  och  krus, 

(Pyteheja!) 

Är  ej  värdig  fä  sitt  rus. 

Polemeja! 

Den,  som  nykter  är  mellan  tio  och  elfva, 
Aldrig  nånsin   för  en  sup  lärt  att  skälfva, 
Ej   haft  bränvinshufvudvärk, 

(Pyteheja!) 
Är  en  usling  —  lär  och   märk! 
Polemeja ! 


Digitized  by  VjOOQIC 


Tacka  vill  jag  en  buss  af  Bacchus  att  vara! 
Noachs  strupa  kan  Astrilds  hjerta  förklara. 
Astrild  rår  i  hjerteskri^ 

(Pyteheja!) 
Bacchus  uti  fylleri. 
Polemeja! 


N:o  79. 
Fredmans  Testamente. 

Glädjefull  lefnad. 


Oe  på  glaset  och  vigas  vid  känn  butelj  en, 
Se  sin  skönhet  och  klappa  sig  uppä  bälgen, 
Skrufva  korken,  grina  till, 

(Polemeja !) 
Längta  efter  spickesill  — 
Pyteheja . . . 

Dundra  bistert  och  vara  kärlig  och  vreder, 
Ge  en  örfil  och  supa  brorskål  med  heder, 
Klunka  på  och  tömma  ut, 

(Polemeja!) 
Torka  så  en  fuktig  trut  — 
Pyteheja  . . . 

Stå  och  gapa  och  se  pä  ljuset  och  undra, 
Sväfva,  stupa  och  dimpa  kull  som  en  flundra, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


154 

Stiga  upp  och  åter  kull  ■ — 

(Pol  em  ej  a !) 
Är  en  lefnad  glädjefull. 

Pyteheja !  j 

Märka  durklopp  och  känna  buller  i  lifvet,  | 

Tömma  glaset  och  sluta  dags-tidsfördrifvet,  ! 

Sjunga,  klunka^  somna  se'n,  ' 

(Polemeja !) 
Ljufligt  är,  min  söta  vän !  i 

Pyteheja!  i 

Hin  bli  nykter!  Hvem  tackar  oss  väl  derföre?  , 

Supa  skall  jag,  ur  plåten  ta  sista  öre  — 
Verlden  är  en  rageldans. 

(Polemeja!) 
Tågom  Bacchi  segerkrans! 
(Pyteheja!) 


N:o  80. 
Fredmans  Testamente. 

Ändå  jag  drtcka  och  Jclunka  kan. 


Jag  lefver  bland  de  glada, 
Tar  dagen  som  jag  kan, 
Jag  hoppar  på  en  späda 
Och  är  en  skröplig  man. 

Hå  hå,  hå  hå! 
Ändå  jag  dricka  och  klunka  kan. 

Hå  hå! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


155 

Min  skjorta,  tusen  flikar, 
Liksom  ett  segel*  blås. 
Hvar  klack  med  stora  spikar 
Skinnbyxor  ...  hei  .  .  .  gunås. 
Hå  hå,  hå  hä! 
Ändå  jag  dricka  och  klunka  kan. 
Hå  hå! 

Mitt  hår  långt  ner  i  synen, 
Och  hakan  uppåt  soln. 
Och  dam  i  ögonbrynen, 
Och  polska  på  fioln  — 

Hå  hå,  hå  hå! 
Ändå  jag  dricka  och  klunka  kan. 

Hå  hå! 

Må  göra!     Jag  är  gläder 
Och  fröjdas  åt  min  lott. 
Stor  tack,  min  mor  och  fader, 
Att  jag  har  lifvet  fått! 

Hå  hä,  hå  hä! 
Ändå  jag  dricka  och  klunka  kan. 

Hå  hå! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


1  ;*)(•. 

N:o  81. 
Fredmans  Testamente. 

Den  kärkksgrtdfblande. 


b  kicka  hit  ett  glas  åt  bror^ 
Som   sitter  der  och  grubblar  på  sio  flicka! 
Mig  angår  det  inte,  men  jag  tror 
För  mig  så  skulF  det  inte  klicka.  Fin. 

Hvem  är  den? 
*Det  får  du  aldrig  veta.» 

Namnet  se^n? 
;» Omöjligt  att  utleta!» 
Heter  hon  ej  Greta? 
»Hvarfbr  mig  förtreta!» 
Kanske  dä  Agneta?» 
»Hvarför  sä  just  heta?  d.  k. 

Söta  vän, 

Din  skål  igen! 
Men  säg  mig  om  din  sköna  flicka 

Ar  det  den, 

Den  der  igen, 
Som  satt  i  brinken  der  och  sticka? 

Bor  hon  ej 

Der  borta?     »Nej!» 

Hvar  bor  hon  då? 

»Hon  bor  .  .  .  hur  så?» 

Ah,  svara  nu! 

»Drick  bara  du 
»Och  töm  ditt  glas  och  hicka!» 


Digitized  by  VjOOQ IC 


J57 


N:o  82. 
Fredmans  Testamente. 

Trotsa  se^i  Kupidos  heta  laga. 


Vinets  gud  vi  tillbe  — 
Detta  altare 
Är  invigd  t  till  hans  ära. 

Dessa  kärl,  glas  och  krus 
Bjuda  duktigt  rus, 
När  tidens  qval  besvära.  Fin. 

Och 

Detta  fat 
Är  muskat .  . . 
Detta  hoglands-vin. 
Delikat 
Som  suckat. 
Färgar  karafin  .  .  . 
Känn  det  bästa  injöd  man  vill  begära!  d.  k. 

Fröjas  barn,  fallen  ner, 
Hvar  och  en  af  er 
Förgäten  lifvets  plåga! 

Är  du  kär,  rädd  och  blyg, 
Bägarn  till  dig  smyg 
Och  svälj  den  söta  räga!  Fin. 

Gå... 

Och  du,  man, 
Som  ej  kan 
Fylla  Iris'  hopp, 
Som  en  ann 
Likadan 
Stärk  din  svaga  kropp    — 
Trotsa  se^n  Kupidos  heta  låga!  D.  k. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


158 

N:o  83. 
Fredmans  Testamente. 

Lifsbehaget, 


idad'  jag  blott  en  trogen  vän  eir   tvä, 
Tre  dukater  i  min  pung  likså, 

Fyra  friska  rätter, 

Punsch,  gelé,  renetter, 
Dukadt  bord  för  fem,  sex  ...  sju,  må  ske 

Åtta  slags  likörer, 

Nio  servitörer. 
Löpare  — 
Glada  vänner,  vi  sku    dä  försöka 
Drifva  bort  all  verldens  bitterhet. 

Låta  myntet  springa, 

Låta  glasen  ringa, 
Dricka  om  hvar  torstig  till  förtret! 

Men  nu  ska  vi  sakta 

Bacchus  blott  betrakta. 
Stinn  och  fet. 
Ingen  lefver  att  sitt  qval  föröka. 
Nej,  man  lefver  blott  för  att  må  väl. 

Derför  ska  vi  dricka. 

Somna  in  med  hicka, 

Drömma  med  en  flicka  — 
Roligt  gräl! 

Märk,  att  lifsbehaget 

Är  det  bästa  slaget 
För  hvar  själ. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


159 


N:o  84. 
Fredmans  Testamente. 

TtU  hror  Jockum. 


Ah,  din  stålle,  lät  bli  att  fundera    — 

Drick  och  parlera! 

Klang  ...  slå  i  mera  .  .  . 

Saken  är  den: 
Mindre  än  intet  den  sorgen  du  röner 

Hvem  som  dig   kröner. 

Klang,  Bacchi  söner, 

Bästa  vår  vän! 
Klang,  granne !     Drick  i  botten   —   besinna, 
Ögonen  pä  bror  Jockum   de  rinna .  .  . 

Hur  skall  man  göra? 

Slå  sorgen  vid  öra 
Och  dricka . .  .  Drick,  drick,  drick. 
Drick  ...   »Må  göra»  .  .  .  Drick,  drick,  drick, 
Drick  i  botten,  gubbar,  och  befall 

Bischofif .  .  .   »Den  är  all, 
»Punschen    utdrucken,    bränvinet  borta  —  i  visthus 

och  kök 
»Fins  tomma  diskar  och  sömniga  ök.» 


Digitized  by  VjOOQ IC 


160 

N:o  85. 
Fredmans  Testamente. 

Bot  för  framtidsqvalet. 


J^u,  som  för  din  framtid  bäfvar 
Och   med  alla  krafter  sträfvar 
Göra  god  t  och  vara  redlig 
Och  beskedlig 
Mao, 
Du  skall  tänka,  likt  oss  andra, 
Som  på  Bacchi  slussar  vandra: 
Deona  stora  vinpokalen 
Qvalen 

Släcka  kan.  Fin 

Ja,  din   framtid,  broder,  platt  förgät! 
Prisa  ödets  lagar. 
Borga  dig  ditt  fat  och  ät 
Och  sjung,  om  du  behagar! 
Vandra  se'n 
Mot  aftonen 
I  Fröjas  glada  fjät. 
Der  skal]  du  din   framtid  alltid   säli 
Och  alltid  lycklig  för  dig  finna 
Med  din  herdinna 
Allt  under  samma  fäll. 
Gladt  se  din  morgon  och  qväll 
Stolt  som  en  tysk  gesäll. 
Som  skyr  sin  värdinna 
Och  borgar  och  bjuder  farväl!  d.  k. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


161 


N:o  86. 
Fredmans  Testamente. 


Jjuteljen  är  min  fästemö, 
Min  enda  vän  och  maka  — 
I  dina  armar  vill  jag  dö, 
Och  annat  allt  försaka. 

Jag  älskar  dig  i  nöd  och  lust 
Och  vill  vid  dig  bli  bunden. 
Af  dina  kärleksdrufvor  must 
Jag  drar  i  sista  stunden. 

I  dag,  i  roberond  så  skön, 
Hvarfrån  sä  dags,  min  lilla? 
Från  Fuhrman  eller  Werner  Grön 
Kan  jag  mig  lätt  inbilla. 

Min  lilla  du,  jag  ler  och  lyss 
Med  hatten  på  ett  öra. 
Välkommen  hem !  Gif  mig  en  kyss, 
Min  oro  att  förstöra! 

Min  svärfar  fader  Bacchus  blir 
Och  jag  hans  son  med  heder. 
Min  engel,  jag  ditt  sköte  dir, 
Och  värmer  mina  leder. 
BeVman,     111.  11 


Digitized  by  VjOOQ IC 


162 

Mitt  halfya  lif,  mitt  paradis^ 
Hur  skall  jag  mig  förklara! 
Min  söta  mamsell  portugis, 
Får  jag  er  egen  vara? 

Upp,  fröjdelågor  om  hvarann 
I  hjerta,  hals  och  strupa! 
Får  jag,  min  sköna,  bli  din  man 
Ooh  i  din  brudsäng  stupa? 

Sä  låt  då  falskhet  upp  och  ner 

Sig  klänga  på  vår  trappa! 

Bort,  dygd  och  fromhet,  bort,  jag  ber. 

Blott  att  jag  dig  må  klappa! 

Låt  åter  lyckans  trälar  fritt 
Vår  usla  tid  upphöja, 
Låt  afund  säga:   »Svart  är  hvitt!» 
Blott  du  mig  vill  förnöja. 

Låt  allting  vändas  på  sitt  sätt. 
Låt  åsnan  bli  magister. 
Låt  oxen  dansa  menuett. 
Blott  ej  din  kärlek  brister! 

Skjut  dygden  pilar  i  dess  bröst. 
Stor  sak,  låt  oskuld  svida. 
Låt  tidens  strömmar  bryta  löst. 
Blott  du  går  vid  min  sida! 

Låt  cedern  vackert  blifva  tall 
Och  björken  blifva  ceder  — 
Min  lilla  skönhet  af  krystall, 
Jag  endast  dig  tillbeder! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


163 


N:o  87. 
Fredmans  Testamente. 

Lustigt  lif  i  Baccht  huk. 


A  om,  kära  syster, 

Tag,  om  dig  lyster, 
Utur  detta  glas  ditt  lilla  rus! 

Drick  och  blif  roder . . . 

Skål,  kära  bröder    — 
Lustigt  lif  i  Bacchi  hus! 
Glas  och  buteljer,  mat  och  mycket  vin  . 
Skål,  faster,  moster,  syster  och  kusin ! 

Fall...  falleralla,  :||: 

Syster  och  kusin! 

Skål,  konkaronger, 

Skäl,  roberonder, 
Falbolaner,  stubbar,  kjol  och  koft! 

Skål,  vackra  själar. 

Skål,  du  som  trälar 
För  din  Iris  i  ditt  stoft! 
Glas  och  buteljer,  mat  och  mycket  vin 
Skål,  faster,  moster,  syster  och  kusin! 

Fall . . .  falleralla,  :!|: 

Syster  och  kusin! 

Bacchi  drabanter 
Utan  kontanter 


Digitized  by  VjOOQ IC 


J64 

Pläga  alltid  lefva  stolt,  galant.  ' 

Ståtliga  dagar^ 

Osnörda  magar  — 
Aldrig  hjertat  står  i  pant. 
Glas  och  buteljer,  mat  och  mycket  vin  . . 
Skål,  faster,  moster,  syster  och  kusin! 

Fall...  falleralla,  :{: 

Syster  och  kusin! 


N:o  88. 
Fredmans  Testamente. 

Invokation  till  Baeekuti, 

ivom^  nöjets  gud  —  vi  vänte  dig 

Kom,  sitt  uppä  din  tron! 
Vårt  hjerta  modigt  fröjdar  sig 

Och  gläds  vid  din  person. 
Ett  tempel  är  dig  nu  beredt, 

Så  städadt,  rent  och  snyggt. 
All  sorg  och  q  val  vi  afsked  gett 

Och  lefve  säUt  och  tryggt. 

Kom,  matta  sinnen,  med  begär 
Vid  fulla  glasens  brädd! 

Den  kära  Bacchus  h vilar  här 
Uppå  sin  blomsterbädd. 

Slå  glasen  i,  drick  gudens  skål 


Digitized  by  VjOOQ IC 


165 

Med  hopp  och  fröjd  en  hvar! 
Ty  supa  är  vårt  ändamål  — 
Blif  derfbr,  Bacchus,  qvar! 

Upp,  dam  och  spel  samt  glädjeskri! 

Schagräng,  migrän,  farväl! 
Adjö,  gä  bort,  melankoli! 

Kom,  fröjd  i  lif  och  själ! 
Bort  china,  pulver,  emulsion, 

All  febrars  tyranni! 
Hjelp  oss  —  vi  ligga  vid  din  tron  . 

Kom,  Bacchus,  statt  oss  bi! 


N:o  89. 

Fredmans  Testamente. 

Dm  lycUiga  hungaborgm. 


ringc  jag  en  tron  blott  sira, 
Hålla  i  min  hand  en  spira 
Och  mitt  hufvud  kunglig  krona  bar. 
Då  skuir  jag  min  födsel  fira. 
Kalla  mig  en  lycklig  karl! 
Ur  kanonen 
Skulle  blixtra  se'n! 
Omkring  tronen 
Mina  embetsmän. 
Turkar  och  tartarer 
Tätt  som  små  akarer 
Sky  lie  krypa  kring  min  borg!  :||: 


Digitized  by  VjOOQ IC  ^— 


166 

Hvar  fins  den^  som  mig  fortörnar? 
I  mitt  vapen  lejon,  örnar 
Och  uti  mitt  hjerta  eld  och  mod! 
Unga  jungfrur,  gamla  björnar 
Skulle  elda  upp  mitt  blod. 

Rundt  kring  planen 

Manskap  i  gevär, 

Pä  altanen 

Sång  och  flöjtraver, 

Pukor  och  trompeter  — 

Tusen  lustbarheter, 
Robe-de-courar  i  min  borg!  :||: 

Min  rikskansler  skulle  bära 
Bacchi  stjcrna  till  min  ära, 
Riksmarskalken  ha  en  stor  peruk; 

Och  min  prest,  af  Ma'omets  lära, 
Skull'  stå  klädd  i  gyllenduk: 
Med  mustascher 
Och  en  stor  turban, 
Med  plymager 
Och  med  alkoran 
Skuir  han  stå  vid  tronen, 
Och  fbr  den  personen 
Skuir  allt  tystna  i  min  borg.  :{|: 

Och  rikskocken  skulle  draga 
Purpurbälte  kring  sin  maga! 
Riksköksknifven  med  ett  perleskaft, 
Med  guldtofsar  och  en  kraga 
Och  en  flöjel  utaf  taft! 

Men  riksskänken 

Skulle  bli  min  bror, 

Tron  och  bänken 

Blifva  lika  stor. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


167 

Dricka  och  fbrtära 
Skuir  bli  rikets  ära  — 
Alltför  lycklig  kungaborg!  :||: 


N:o  90. 

Fredmans  Testamente. 

Astrommisk  kmversaUon  i  Baochi  käUa/rhvalf. 
Dm  28  Mars  1767. 


A  om,  käre  granne,  sätt  dig  ner 

Och  tag  ditt  glas  och  pipa! 

Kom,  lät  oss  mästra  allt  hvad  sker, 

Fast  vi  det  ej  begripa! 

Hur  kommer  det,  säg,  granne  min, 

Att  jorden,  den  vi  trampa. 

Är  runder  som  en  karolin 

Och  solen  het  som  en  lampa? 

Ett  glas .  . .  gutär!  Min  granne,  du. 
Hur  vill  du  det  förklara 
HvarfÖr  så  udda  och  just  sju 
Sjustj  er  norna  sku  vara 
Och  hvarför  månen  sitter  qvar. 
Fast  hund  på  honom  skäller? 
Gutår,  min  granne ...  ge  mig  svar 
På  hvad  jag  dig  framställer! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


168 


Svar. 


Hej,  kypare,  slå  glasen  i! 
Och  granne,  inte  primma 
Om  jorden  i  periferi 
Och  nattens  stjernors  dimma! 
Vor'  jorden  blott  en  karolin, 
En  sexmarks-plät  —  må  göra  — 
Så  blef  jag  Atlas  med  god  min 
Och  skulle  min  börda  förstöra. 

Blott  himlens  måne  Önskar  jag 
Den  vor'  af  guld  en  massa 
Och  att  det  regna  natt  och  dag 
Små  stycken  i  min  kassa! 
Då  fanns  jag  uppå  Riga  jemt, 
Pä  Göta  Lejon  och  Gripen, 
Och  detta  hjerta  satt  ej  klämd  t, 
Och  inte  hängde  jag  lipen. 


N:o  91. 
Fredmans  Testamente. 

Mätta   dryckeshalJeen.     Ben  20  Deoeniber  1767, 

Jtlör,  min  vän,  din  vän  nu  fråga 
Om  han  än  ett  glas  fbrmår! 
Inte  skall  man  honom  plåga  — 
Sjelf  hans  fria  vilja  rår. 
Nå,  gutår! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


169 

Denna  mast  ooh  denna  syra 
Har  naturen  gett  vår  blod, 
Ej  för  det  vi  skull'  bli  yra, 
Gä  i  dårars  öfvermod  .  .  . 
*Ne-nej  men!» 

Ne-nej  men!  Den  söta  saften 
Bör  ej  styra  våra  värf : 
Bästa  hjerna  mister  kraften, 
Bästa  hjerta  tar  förderf... 
»Ja-ja  men!» 

Ja-ja  men!  En  slug  blir  galen, 
Men  en  galen  aldrig  slug. 
Då  begynna  kärleksqvalen 
Under  böner,  hot  och  trug .  .  . 
»Och  då  så?» 

Ja,  just  så  bör  dryckesbalkcn 
Bätt  förklaras,  käre  vän! 
Akta  dig  du  för  den  skalken, 
Som  är  gud  för  druckna  män ! 
»Ja  än  se'n?» 

Käre  vän,  förutan  smärta 
Knytom  enighetens  band, 
Och  utaf  ett  enigt  hjerta 
Önskom  god  t  med  glas  i  hund 
Kung  och  land! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


170 


N:o  92. 
Fredmans  Testamente. 

Full  musik!    Dm  20  December  1767. 


-Tukor,  trompeter,  flöjter,  trianglar,  oboe  och  basun, 

Stämmen  upp!     Hej,  kurage! 

Bacchi  barn  och  hans  bagage 

Ha  i  dag  sin  rolighet 
Rundt  kring  hans  tunna  barnen  de  taga  i  ring, 

Ring  i  ring  och  friskt  i  dansen 

Bacchus  sjelf  han  lyfter  kransen, 

Vacker,  rosenröd  och  fet. 

Trummor,    skalmejor,    harpor,    fioler,    valdthorn    och 

klavcymbal 
Stämmen  upp,  musikanter. 
Medan  Bacchi  stånddrabanter 
Stå  och  skyldra  med  hans  tapp! 

Flaskorna  äro.  fulla,  fiolerna  gä .  . . 

Vi  hans  prinsar,  vi  plä  kunna 
Vältra  om  vår  faders  tunna  — 
Vi  ä'  nakna  som  en  lapp. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


171 


N:o  93. 
Fredmans  Testamente. 

Vid  vald  och  qvald. 

IjLom,  du  som  gråter, 

Ditt  bröst  upplåter 
Med  ängslan,  suckar,  eld  och  våld. 

Kom,  du  som  klagar 

På  ödets  lagar, 
På  lyckans  många  förbehåll. 

Kom  till  de  skönas  barm, 

Kom,  strid  i  Kupidos  larm! 

Kom,  du  som  gråter,  ' 

Kom,  gör  dig  varm! 

Tag  glaset  sakta! 

Drick  ut,  betrakta 
Bin  Fröjas  bild  och  Bacchi  tron! 

Om  hon  dig  sårar, 

Fritt  fäll  då  tårar. 
Men  glöm  dess  ögon  och  person! 

Släck  hjertat  i  sin  brand 

Och  tag  du  ditt  glas  i  hand! 

Tag  glaset  sakta, 

Drick  lite  grand ! 

Det  mig  hugsvalar. 
När  Astrild  talar  — 
Men  tala  då,  du  vinets  gud! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


172 

Jag  älskar  båda: 
Mitt  blod  i  våda  . . . 
Hur  Ijufligt  är  två  gudars  ljud! 
Talen  dä,  båda  två  — 
Men  hvem  skall  mitt  hjerta  få? 
Det  mig  hugsvalar 
Till  Bacchus  gä. 


N:o   94. 
Fredmans  Testamente. 

Salomos  vtsdom. 

t/ppna  flaskan,  låt  oss  få  dricka! 

Det  blir  domen, 

Att  för  gomen 

Intet  spårs. 
Skulle  Axelson  främmande  skicka 

Hem  i  huset, 

Öppna  kruset 

Gubevars ! 
Kamerater,  hej,  skrala  . .  . 
Skeppen  plä'  klipporna  tåla 

Tills  de  sjunka  —  ;||: 

Grubevars! 

« Vinet  fröjdar  människans  hjerta: 
»Vi  bli  glade!» 
Fordom  sade 


Digitized  by  VjOOQ IC 


173 

Salomon. 
Syrachs  hushåll  gör  sirapen  en  smärta  — 

Kresi  häfvor, 

Bacchi  gäfvor 

Göra  ron. 
Kom  och  låtom  oss  supa! 
Armod  vattnar  mäng**  strupa. 

Låt  oss  härma  :|{: 

Salomon ! 


N:o  95. 

Fredmans  Testamente. 

Hejy  låt  088  8upa!    Den  S  Mar 8  ti 7 O, 


Inglinge,  krymplinge,  följ  din  natur, 

Sväng  dig,  blif  qvicker  och  tag  dig  till  bästa, 

Skaffa  dig  pengar  och  helsa  bon  jour 

Uppå  din  torstiga  nästa!  fiq. 

»Ah,  si  bon  jour,  bon  jour,  bon  jour,  monsieur! 
»Comment  vous  portez  vous?  Ärnar  du  att  dö?» 
Ärna  fbr  tusan!  Karon  skall  fästa 
Båten  vid  stranden  —  nej,  drick  nu,  din  tjur!     d.  k. 

Werda,  nä,  werda?  Nå,  är  du  bra  karl. 
Har  du  meriter  i  sängar  och  skålar, 
Är  du  vår  broder  elF  är  du  vår  far? 

Svara  vid  rykande  bålar!  Fin. 

i>Jo,  jag  är  far  din,  efter  gammal  van' 
» —  Ögon  och  näsa  röda  som  tulpan     - 


Digitized  by  VjOOQ IC 


174 

»Rosslig  i  svalget...  hör,  bur  det  skrålar! 

»llti  buteljen  min  bimmel  jag  bar.»  d.  k. 

Stampa  med  fötterna!  Far,  slå  din  son, 
Pojke,  slå  far  din  ocb  fan  slä  er  alla! 
Tag  i  kalufven  din  granne  ocb  8lä'n  .  . . 

Kom,  sku  vi  slåss  . . .  falleralla !  Fin. 

Huller  om  buller .  .  .  hurra  i  kalas 
Mellan  fioler  och  värdar  med  karbas! 
Trumf  uti  bordet!  Bälarne  knalla.  .  . 
Skrik  du,  min  gosse,  som  näcken  i  än !  d.  k 


N:o  96. 
Fredmans  Testamente. 

Faderliga  råd  i  af  seende  på  kalasering. 


JM  är  som  du  blir  bjuden,  sä  gäck  i  kalas 
Och  tacka  din  värd  för  all  ynnest  och  grace 
Och  fäja  din  tallrik  ocb  tvätta  ditt  glas 
Och  sjung  dina  visor  af  Bellman,  Tilas! 
Stå  ej  sur 
Som  en  tjur. 
Drick  ditt  glas  blott  utur, 
När  ingen  dig  rubbar, 
(Gubbar,  drick,  gubbar!) 
Och  är  du  ej  torstig,  så  följ  din  natur! 

Och  har  du  ej  rocken  på  kroppen,  stor  sak, 
Kom  uti  västen  och  häll  dig  helt  rak! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


175 

Gäst,  Hom  är  bjuden,  bör  bli  under  tak, 
Nyttja  sitt  nöje,  sin  frihet  och  smak. 
Fast  du  tå], 
Var  ej  snål 
Vid  en  rykande  bål. 
Att  ingen  dig  snubbar, 
(Gubbar,  drick,  gubbar!) 
Och  nicka  åt  värden  och  drick  se'n  hans  skål ! 

Men  om  du  blir  sömnig  och  tunger  och  matt 
Och  solen  än  dansar  och  icke  är  natt, 
Så  var  dä  fbrsigtig,  i  tid  tag  din  hatt 
Och  ge  dig  på  vägen  med  dunder  och  skratt 
Med  ditt  rus 
Till  ditt  hus. 
Men  ränn  aldrig  burdus 
På  kyrkbrinkens  stubbar! 
(Gubbar,  friskt,  gubbar!) 
Men  se^n   du  har  lagt  dig,  så  kan  du  ta  ljus. 

Ifall  du  på  vägen  skull'  märka  ett  rop 

Från  flygande  örnar  på  målade  stop, 

Så  låts  icke  höra,  ge  fan  alltihop. 

Se  stindt  ner  åt  marken  och  sky  för  din  grop! 
Om  en  glad 
Kom  och  bad. 
Så  gå  icke  åstad, 
Fast  han  lockar  och  tubbar, 
(Gubbar,  friskt,  gubbar!) 

Kryp  in  till  en  flicka,  ett  rosendeblad! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


176 


N:o  97. 
Fredmans  Testamente. 

Läckert  hord. 


bi'keD  kapun,  tillräcklig  för  alla  — 

Falle-ralle-ralla!  :||: 
Den  som  vill  ha,  haD  täckes  befalla 

Och  DU  träda  fram! 

Här  är  ett  fat  med  aborrar  kalla  — 

Falle-ralle-ralla!  :||: 
Den  som  vill  ha,  han  täckes  befalla 

Dillkött  eller  lam! 

Si'ken  kalkon!  Den  ska  vi  nu  fnalla  - 

Falle-ralle-ralla!  :||: 
Deii  som  vill  ha,  han  täckes  befalla  ' 

Utan  drön  och  söl! 

Skinkan  bärs  in,  kanonerna  knalla  — 

Falle-ralle-ralla!  :||: 
Den  som  vill  ha,  han  täckes  befalla 

Inlagd  gås  i  öl! 

Tårtan  står  skön  och  krämerna  svalla 

Falle-ralle-ralla!  :||: 
Den  som  vill  ha,  han  täckes  befalla 

De  der  ostron  a! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


177 

Fluidum  syns,  trompeterna  skälla  — 

Falle-ralle-ralla!   :||: 
Den  som  vill  ha,  han  täckes  befalla  .  .  . 

Skål!     Hurra!     Hurra! 


N:o  98. 
Fredmans  Testamente. 

Fader  Masen, 


JJundrar  du,  ryter  och  svär, 
Bugar  du,  gråtögd  och  kär? 
Gå  då  för  tunnor  tusen! 
Fatta  i  kärliga  krusen, 
Drick  och  tukta   busen 

Lucifer ! 

Vill  han  ta  i  glasen, 

Sparka'n  i  ändM 

Spela  du  basen 

Som  en  vän ! 
Drick,  var  nöjd  och  gläder! 
Bacchus,  barnens  fader, 
Slår  för  barnen  i   — 

Hej,  fylleri! 
Bellman  lU,  12 


Digitized  by  VjOOQ IC 


178 

Granne,  sätt  dig  ner! 
Bacchus  gerna  ger 
Åt  en  torstig  nästa, 
Som  är  van  att  gästa, 
Af  sitt  allra  bästa 
Som  man  ser. 
Gubbar,  ta  glasen, 
Drickom,  gutår  . .  . 
Nå,  fader  Masen, 
Hurra  .  .  .  det  går. 
Drick  med  lust  och  löje! 
Bacchus,  verldens  nöje, 
Slår  fbr  barnen  i  — 
Hej,  fylleri! 


N:o   99. 
Fredmans  Testamente. 


Mulpus  satt  på  krogen 
Midnattstid  och  svor. 
Än  så  tog'en. 
Än  så  slog^en 
Både  fästmö  och  krögarmor. 
Ta  mej  tunnor  tusen, 
Gig  mig  mera  vått 
Och  slå  uti  krusen, 
Klunka,  klunka  smått! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


J79 

Sura  ögon  svida, 
Torra  strupen  slår. 

Mulpus,  bida^ 

Sitt  på  sida, 
Drick  din  flaska  och^  hej,  gutår! 
Ta  mej  skock  millioner, 
Drick,  hvarenda  själ! 
Bacchus  slår  pultroner, 
Hjeltar  lefva  väl. 


N:o  100. 
Fredmans  Testamente. 

Glaset, 


r  örr  skall  kung  Kristiern  stiga 
Upp  ur  sin  mörka  grift 
Och  Sturens  tjenst^piga 
Med  Norrby  blifva  gift, 
Förrän  jag  nånsin  slits  och  dras  :||: 
Från  detta  glas. 

Förr  skall  kung  Sigismundus 
Poniatowsky  se 
Och  salig  biskop  Lundius 
Bli  Solna  klockare. 
Förrän  jag  nånsin  går  med  grace  :||: 
Från  fulla  glas. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


180 

Förr  skall  jag  äran  dela   * 
Helt  lika  med  DaliD, 
Och  f^rr  skall  Ferling  spela 
En  Essers  violin, 
Förrän  jag  nånsin  lemnar  place  :||: 
För  tomma  glas. 

Förr  skall  min  rädda  hjessa 
En  Tallbergs  krona  fl, 
Förr  skall  ock  en  prinsessa 
Sjuhundra  kungar  slå, 
Förrän  med  våld  jag  nånsin  tas  :{|: 
Från  detta  glas. 


N:o  101. 
Fredmans  Testamente. 

Flickan. 


iranske  kungen  till  mig  sade: 
A>Si,  här  har  du  Köpenhamn, 
»Blott  att  jag  din  fästmö  hade 
«Och  fick  sofva  i  dess  famn!» 
Nej,  sa'  jag  till  danske  kungen. 
Jag  tar  inte  Köpenhamn, 
Hvarken  kronan  eller  pungen  — 
Jag  tar  hellre  Oloris  famn.  :||: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


181 

Ingen  dödlig  här  på  jorden 
Uppä  vatten  eller  land, 
Ingen  själ  i  hela  norden, 
Hamburg  eller  Hernösand,  : 
Ingen  själ  uti  Marseille, 
Madagaskar,   Hottentot, 
Tunis,  Algier  eller  Telje 
Skall  oss  nånsin  skilja  åt!   : 


N:o  102. 
Fredmans  Testamente. 

l)m  fattige  vid  Bacchi  dltmre.     Den  10  Mars  1788, 


I,  Bacchi  glada  åldermän, 
Er  hedersstol  blir  denna  .  . .  den ! 
I  kläden  Bacchi  purpur  re'n 
Och  er  fbr  Bacchus  bugen ! 
Om  I  ej  dricken  ut  hvar  tår, 
Som  fbr  er  nu  islägen  står, 
Så  kom  i  håg  —  er  ed  är   svår  - 
I  åldermän,  I  Ijugen ! 
Om  I  ej  räcken  bägaren 
Åt  när m sta  granne  som  er  vän, 
Så  Ijugen  I  en  gång  igen  .  .  . 
Men,  men  .  .  . 


Digitized  by  VjOOQ IC 


182 

När  du  vid  vinets  altar  ber 
Och  någon  törstig  pä  dig  ser 
Och  ensam  du  tar  ditt  qvarter, 
Ditt  högmod  hos  dig  lådar. 
Den  fattige  vill  ock  ha  vin, 
Fastän  han  ser  med  trumpen  min 
Hur  spindeln  i  hans  penningskrin 
Han  spinner  sina  trådar. 
Derför  —  så  skrifver  Bacchi  lag 
En  fattig  uti  handen  tag. 
Till  Bacchi  altar  honom  drag! 
Han  törstigare  är  i  dag 
Än  jag. 


N:o  103. 
Fredmans  Testamente. 

Brand/vakten, 


xLlockan  är  nio  slagen!» 
Du  gamla  skrammeltroll 
Med  all  din  lögn  och  sägen, 
För  tunnor  tusan,  håll! 

»Klockan  är  tib  slagen!» 
Jag  ger  dig  tusan   fan  — 
Bli  nykter  hela  dagen, 
Det  blir  mig  en  chikan. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


18^ 

»Klockan  är  elfva  slagen!» 
Så  torstig  som  eo  elg  — 
En  sup  gör  godt  i  kragen. 
Hvar  är  du,  min  butelj? 

»Klockan  är  tolf  slagen!» 
Ja,  ropa,  ställe,  du  — 
Min  strupa  skall  bli  tvagen 
Till  morgon  klockan  sju. 

»Klockan  är  ett  slagen!» 
Ja,  rårna  nu,  din  tjur, 
Drick,  oxe,  uti  hagen  — 
Jag  klunkar  stopet  ur. 

»Klockan  är  tu  slagen!» 
Hvad  är  det  mer,  ditt  as*? 
Bet  är  den  gamla  lagen: 
Jag  tömmer  mina  glas. 

»Klockan  är  tre  slagen!» 
Aj  aj  . . .  si  si . . .  jag  dör  . 
Jag  fUr  så  ondt  i  magen  — 
Fy  tusan,  hvad  jag  gör! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


N:o  104. 
Fredmans  Testamente. 

stora  depidaétonen. 


1  den  stora  deputationen, 
Dep  vår  Bacchus  är  president 
Och  dernäst  den  främsta  personen 
Fader  Fuhrman  strup-intendent, 

Just  der  :||: 

Drickes  rätt  exellent. 

Den  ditkommer  arg  och  försvuren, 
Slår  i  bord  öfver  prejudis, 
Öfver  fullmakt,  datum   och  turen, 
Får  ett  spetsglas  godt  portugis. 

Gutår!  :||: 

Här  är  ingen  justis. 

Den,  som  mist  sin  syssla  och  lyckan, 
Går  och  suckar  brödlös  och  mer, 
Har  blott  äran,  säcken  och  kryckan. 
Vin  och  vatten  fUr  ett  qvarter  — 

(Gutår!)  :||: 

Och  det  sköljer  han  ner. 

Den,  som  grubblar  på  att  betala 
Bankolån,  intressen  med  mer, 
Sitter  tyst,  flyger  lågt  som  en  svala, 
Får  af  bittert  spanskt  ett  qvarter. 

Gutår!  :||: 

Allt  är  billigt,  som  sker. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


1.^5 

Den,  som  egt  Dägra  tusen  daler 
Och  fbr  kronan  gått  i  förskott, 
Sitter  tomer,  bleker  och  småler, 
Ett  glas  gammalt  fUr,  som  är  godt. 

Gutår!  :||: 

Men  det  går  dock  sä  smått. 

Den,  som  kommer,  sig  alarmerar 
Öfver  kammar-ekonomi, 
Korsar,  dundrar  och  pesterar, 
Står  här  fritt  allt  slags  fylleri. 

Gutår!  :||: 

Glasen  fyllas  uti. 

Den,  som  ängslig  sätter  sig  neder, 
Pustar  för  en  riksdags-sermon, 
Klår  sitt  öra,  darrar  i  leder, 
Får  hochheimer-vin  med  citron. 

Gutår!  :||: 

Vacker  deputation! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


186 

N:o  105. 
Fredmans  Testamente. 

Krogen, 


vfe  rum  .  . .  livad  är  på  fUrde, 
Hvad  är  för  sorl  och  skrik? 
Vid  krogdörrn   full  musik 
Och  mycket  folk  af  värde 
Med  jackor,  skärp  och  band! 
Hör  ni  med  blåa  duken, 
Ni,  far  med  piskperuken, 
Står  stugan  uti  brand? 

Bevar'  oss,  ingen  klämtar! 
*Är  elden  lös,  hva  ba?* 
Är  krögarn  död?  *Åh  ja, 
^Der  våndas  han  och  flämtar.  > 
Hvar  ligger  han,  monsieur? 
A>Der  ligger  han  vid  disken, 
»Den  tjocka  basilisken, 
»Inkognito  och  dör!» 

Hvad  han  är  blå  om  nosen 
Med  blommor  som  af  krut  — 
Kära  madam  .  .  .   »Vet  hut! 
»Hugg  till  den  der  matrosen  .  . 
»Vet  hut^  och  ränn  och  ryk, 
»Håll  käften,  traf varlapper  1 
»Om  du  vor'  än   så  tapper, 
»Så  skall  du  lukta   stryk. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


187 

»l)u,  kyckling,  vill  mig  basa! 
A) Du  slipper  inte  in  . .  . 
*Nä,  så  skall  ock  ditt  skinn 
»Jag  klappa  till  en  trasa!» 
Men  si,  der  vid  sitt  sprund, 
Der  ligger  han,  kamrater. 
Så  tomhändt  och  så  flater 
Med  skorpan  half  i  mun. 

Så  —  si  den  stora  käxen! 
Nä,  söta,  släpp  mig  fram  .  .  . 
Ja,  det  är  han,  madam. 
Mor  Majas  man  på  Laxen. 
»kh  nej!»   Jo,  är  det  så: 
Han  käns  igen  med  möda  — 
Se,  ögonen  blodröda 
Och  näsan  himmelsblå! 

Åh,  inte  dör  han,  gossar  — 
Spel  upp  »en  dans  .  . .  sitt  ner  ! 
»Hvad  sa'  du?»  Se,  han  ler.. 
En  sup  snart  slemmen  lossar. 
Uff . .  .  re'n  han  andas  godt .  . 
Sätt  stopet  tätt  till  truten. 
Spill  inte  på  syrtuten. 
Låt  honom  klunka  smått! 

Hå,  nu  är  karPn  galan  ter. 
Så  blank  som  engelskt  tenn! 
Ännu  en  sup  .  .  .  noch  en  .  .  . 
Da  kapo,  musikanter! 
Ur  vägen,  slödder,  hut. 
Ut,  byke  och  bagage! 
Slå  upp  ett  nytt  fastage 
Och  piska  fönstren  ut! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


N:o   lOG. 
Fredmans  Testamente. 

Det  stor  illa  tUl  nere  i  landsorterna. 


l^agfarne  go'  herrar,  valakt ade  män 

I  Grenna  stad! 
Markolfus  är  pank  och  har  intet  igen  — 

Läs  detta  blad! 
För  kreditorernas  frågor  och  svar 
Den  ringaste  frihet  jag  aldrig  mer  har. 
Aj,  aj,  aj,  Delen  —  man  nu  ser  alla  dar 
Peruken  i  Grenna,  när  luften  är  klar. 
Lagfarne  go'  herrar,  välaktade  män, 

Jag  är  fallid ! 

I  tunnan  är  intet,  och  flaskan  är  all 

Och  krogen  ren. 
Hvar  rådman  i  Grenna  är  lång  som  en  tall. 

Med  smala  ben. 
Den  rödaste  byggning  går  bort  för  en  plåt. 
Och  taket  på  kyrkan  det  smälter  af  gråt   — 
Den  fetaste  fän  ta  i  ö^it  är  våt. 
I  dag  åtta  dagar,  se'n  preses  han  åt .  .  . 
I  tunnan  är  intet,  och  flaskan  är  all. 

Jag  är  fallid! 

Lagfarne  go'  herrar,  jag  står  nu  mitt  kast. 

Min  konjunktur: 
Tag  allt  hvad  jag  eger  i  löst  och  fast 

Af  hvad  natur! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


189 

Tag  tappen  ur  tunnan  och  apik  utur   vägg, 
Pannkakan  i  skåpet  och  hönan  pä  ägg  — 
Min  randiga  tröja  i  solskenet  lägg! 
Markolfus  är  gammal  med  hängande  skägg. 
Lagfarne  go'  herrar,  jag  står  nu  mitt  kast: 
Jag  är  fallid ! 


N:o  107. 
Fredmans  Testamente. 

Si^tmt  i  vårt  debet  /     Ben  12  A^  1788, 


JNär  som  en  törstig  man  går  fram 

Till  skänken,  der  han  ser  madam 
Hur  hon  ur  dosan  snusar, 
Han  bugar  sig  och  krusar. 

Helst  om  han  hela  veckan  ut 

Bryggt  fluidum  på  sin  syrtut 

Och  stryk  kring  örat  susar 
Af  krögarns  raska  busar. 

Åt  bröderna  så  säg^r  han: 

Vi  alla  skyldiga  h  varan  o, 

Madam  är  skyldig  far,  och  far 
Är  skyldig  en  och  hvar. 

Ja,  tockna  tider  ha  vi  nu  .  . . 

Drick,  granne,  drick!  Jag  gör  som  du: 

Jag  sqvalpar  vinets  råga, 

Försockrar  lifvets  plåga. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


190 

Kanske  i  morgon  jag  —  gutår  — 
För  fönstret  hvita  lakan  får, 

Och  snickarn  kanske  våga 

Till  kistan  trädet  såga. 
Fast  kanske  samme  snickare 
I  grafven  jag  långt  förr  får  se  . . . 
Lik  mycket  hur  vårt  debet  står, 

Om  vinet  blott  förslår! 

Emellertid  en  pomerans 

I  bålen  ger  förträfflig  glans. 

Ryck  undan  den  citronen 

För  graföls-processionen ! 
Vi  sjelfve  kunna  krama  den, 
Ge  skalet  åt  likbjudaren.  . 

Stpr  sak  i  klagotonen. 

Strunt  i  parentationen ! 
Åt  helvete  de  svarta  led, 
Som  snyfta  efter  tidens  sed 
Med  hvita  handskar,  krås  och  flor  — 

Din  skäl,  min  kära  bror! 

Stäm  upp  en  skål  med  full  musik! 

Låt,  medan  verlden  är  sig  lik, 
Låt  oss  dess  nöjen  njuta 
Tills  grafdörrn  vi  tillsluta. 

Bland  vänner,  muntra,  ärliga. 

Vårt  fluidum  beskedliga 
I  våra  halsar  gjuta, 
Tills  Karon  vänd  t  sin  skuta! 

Han  redan  lömskt  på  färjan   ror. 

Drick,  skynda  dig,  drick  ur,  min  bror. 

Drick  du,  så  länge  vinet  fins   — 
Men  dina  vänner  mins! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


191 

N:o  108. 
Fredmans  Testamente. 

Kaptenens  skål. 


Jjägg  ut,  lägg  ut  —  se,  vinden  är  god  — 
Mellan  klipporna  klunka  och  pejla  med  lod! 

Slå  upp  fastaget,  klunka  och  läs  . . . 
Vet,  allt  timligt  fbrsvinner  som  agnar  och  grä». 
Klang  . . .  der  en  udde,  der  en  fyrbåk  och  der  ett  näs! 

Läs,  gossar,  .läs  nu  edra  lexor,  jag  ber .  .  . 

Hör,  åskan  ramlar  och  i  sprundet  slår  ner, 
Och  hafvet  slukar  allt . . .  men  jag,  jag  slukar  än  mer. 

Lägg  ut,  lägg  ut  —  se,  vinden  är  god  — 
Mellan  klipporna  klunka  och  pejla  med  lod ! 

Kapten,  kapten,  slå  ankaren  opp 
Så  att  fluidum  sqvalpar  och  spritter  i  topp! 

Håll  ut,  håll  ut,  båd'  slagsmål  och  larm  — 
Denna  bålen  skall  stilla  all  gudarnes  harm. 
Kors,    hvad   den  punschen  den  var  däjlig,  syrlig  och 

varm! 

Alarm  —  regnbågen  strör  sitt  rosiga  sken  .  .  . 

Mer  punsch  ur  baljan  båd'  for  hög  och  gemen! 
Klang,  vivat  för  vår  redlige  vän,  vår  kapten  .  .  . 

Kapten,  kapten,  slå  ankaren  opp 
Så  att  fluidum  sqvalpar  och  spritter  i  topp! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


192 

N:o  109. 
Fredmans  Testamente. 

En  våt  inlaga. 


X/acchi  män,  skull'  er  behaga 
Mig  från  sprundet  få  andraga 
Ed  så  kallad  våt  inlaga, 
Ett  memorial? 
Så  I  skinande  som  andra, 
Som  med  Bacchi   kittlar  vandra 
,    Och  hans  krönta  tunna  klandra, 

Till  kanntal 
Dränken  edra  torra  qval 
I  denna  saft,  vi  nu  omröra 

Och  kringföra. 

Varm  och  sval! 
Tänk,  en  Bacchi  son,  sä  skral^ 
Har  rakt  i  strömmen  ned  att  köra   - 
Vägen  var  för  smal. 

Hjelpen  mig  min  sång  upplifva 
Vid  en  bål  på  bordets  skifva 
Och  min  hjeltes  färd  beskrifva 
—  Jag  till  glaset  tar  — 
Hur  han  stolt  ser  döden  härja 
I  den  svarta  Karons  färja. 
Ändå  gyllne  bägarn  berga 

Pä  sin  char. 
Hästarne  från  Bacchi  kar 
De  plumpa,  plumpa  ned  så  yra  — 

Dem  att  styra. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Fåfängt  var. 
Månen  sjelf  var  hvit  och  klar, 
Såg  ut  för  honom  liksom  f3Ta 
Solar  par  om  par. 

Der  sig  'Målarns  bölja  bryter  — 

Klang,  gutär  —  en  holme  flj^ter, 

Der  vår  hjelte  yr  och  nyter 

Stolt  på  vagnen  klef. 

Straxt  han  tömmen  tog  i  handen, 

Blixtra  hela  himlaranden, 

TTfven  tjöt  och  grät  vid  stranden, 

Molnet  dref. 

Klotho  hvirfla  tungt  sin  vef. 
Och  Thetis  sof  och  regnet  sqvala, 
v    T  sin  dvala 

Neptun  blef. 
Döden  sitt  benrangel  ref  — 
Men  Bacchus  i  sin  källarsvala 
Lundbergs  namn  han  skref. 

Klingom  till  vår  frändes  ära. 
Som,  vid  dödens  pass.  sä  nära. 
Hörs  med  bägarns  klang  begära 
Portarna  slå  opp! 
Aldrig  uti  Bacchi  rike 
H varken  uti  kärr  ell'  dike 
Nånsin  så  en  slik  gelike 

Krönt  sitt  lopp. 
Tömmom  än  en  balja...  topp! 
Märk,. uti  vattnets  atela  bölja 

Vill  han  skölja 

Ner  sin  kropp. 
Men  våR  Bacchus  ropar  stopp. 
Att  Lundberg  sjelf  ur  strömmen  följa 
Till  sin  hjeltetropp. 


Bellman,     111.  13 

Digitized  by  VjOOQ IC 


194 

N:o  110. 
Fredmans  Testamente. 

Ur  operan  "»Poeterna»^ 

PuFFENDORF  dricker,  och  Mflpus  sjunger: 

fetor  sak  i  allting  på  denna  här  jord, 

öde,  lycka  och  hat. 
Blott  att  jag  hade  mig  dukade  bord 

Och  vin  och  mat! 

Jag  Mulpus  nu  heter  . .  . 

Då  skuir  jag  bli  feter, 

Och  alla  poeter 

I  vagnar,  karreter 
Skuir  åka  med  präktiga  spann 

Hvar  om  ann, 

Ja,  om  hvar  ann. 

Jag  skuir  på  hufvudet  runka  så  sur. 

Bli  all  verldens  Westin, 
Skapa,  liksom  en  Borell,  konjunktur 

Vid  glas  och  vin, 

Ha  rubler  och  pengar. 

Punschbålar  och  drängar, 

Uppbäddade  sängar 

Och  blomstrande  ängar. 
Hej,  Puffendorf,  drick  då,  gutår! 

Lucidor  — 

Skål,  Lucidor! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


195 


N:o  111. 
Fredmans  Testamente. 

Tobaken. 


Xlögtid  beredes, 

Och  (janymedes, 
Gadarnes  skänksven,  vid  spiseln  han  står. 

Gudarne  suto, 

Mars  och  bror  Pluto, 
Uti  en  soffa  —  de  klunka  gutär. 

Väta  mungipor, 

Tobak  och  pipor 
Ånga  ibland  de  försilfrade  hår. 

Lustiga  gudar 

Dansa  med  brudar, 
Triewaldens  Klio  och  Luoidors  mö, 

Runii  flicka. 

Pipor  och  dricka 
Gafs  ät  poeter  på  denna  vår  ö. 

Dä  var  der  roligt. 

Kärt  och  förtroligt  — 
Tobaken  satts  af  gudinnor  i  frö. 

Pä  denna  marken 
Kärleksmonarken 
Gick  att  spatsera,  men  pipa  ej  bar, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


196 

Fick  inte  röka: 

Han  skuir  besöka 
Sköna  små  hjertan  som  snöping  och  karl. 

Låt  honom,  spöka! 

Gubbar,  vi  röka, 
Stoppa  värt  knaster  —  och  fyrverket  tar. 


N:o  112. 
Fredmans  Testamente. 

Fähtardansen,     Den  20  Februari  1768, 


i  ip,  pip,  :[|:  min  Ingeborg  lilla! 

Aj,  luU,  lull . . . 
»Fy,  fy,  :||:  Markolfus,  bli  stilig - 

A>Du  är  full!» 
Är  jag  full,  sä  blir  jag  alltid  nykter: 
Nog  min  flaska  blir  tillyckter. 
Och  jag  lefva  vill  förryckter, 

Hatten  pä  kaporr. 

Ej  strupen  torr. 

Min  Ingeborg! 
Du  skall  inte  sitta  sipp  — 

Pip,  pip,  pip,  pip  . .  . 
Tag  flaskan  i  handen,  Ingeborg! 

Pip,  pip!   :||:  Din  randiga  kofto 

Är  så  söt. 
»Fy,  fy,  :||:  du  super  så  ofta, 

»Lilla  nöt!» 


Digitized  by  VjOOQ IC 


197' 

Låt  mig  supa,  låt  mig  inte  supa, 

Rår  jag  för  att  jag  har  strhpa? 
Om  jag  skuir  i  rännstén  stupa, 

Ingeborg  än  se^n  — 

Min  lilla  vän, 

Jag  lefvcr  än. 
Du  skall  inte  sitta  sipp  — 

Pip,  pip,  pip,  pip  \  . . 
Tag  flaskan  i  handen,  Ingeborg! 

»Nå,  nå,  :||:  Markolfus,  var  trogen, 

»Luta  på!» 
Rätt  så!  :||:  Ur  sängen  på  krogen- 

Sku  vi  gå 
Upp  ur  sängen  låt  oss  vandra  båda  . .  . 
Vinet  limmar  som  en  kåda 
(Mannen  skall  om  hustrun  råda) 

Sorgsna  hjértan  hop. 

Fram  glas  och  stop. 

Hej,  sorl  och  rop! 
Du  skall  sitta  sipp  — 

Pip,  pip,  pip,  pip  . .  . 
Tag  flaskan  i  handen,  Ingeborg! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


198 

N:o  113. 
Fredmans  Testamente. 

Trösten  under  hushorset. 


Låt  min  Malin  vara  stygg,  | 

Dundra  i  sin  stuga, 

Klappa  upp  min  gamla  rygg,' 

Modet  ur  mig  suga, 

Jag  bryr  mig  ej  stort  derom  — 

Kom,  min  flaska,  kom,  kom,  kom, 

Kom,  kom,  kom,  :  : 

Kom,  kom,  kom,  :  : 
Kom  och  styrk  mitt  sinne, 
Hjerta,  blod  och  minne! 

Låt  min  Malin  länge  nog 
Knuffa  mig  på  sida. 
När  jag  kommer  från  min  krog. 
Sakta  steg  vill  skrida  — 
Malins  skål,  hej,  tusenfalt! 
Allt,  min  flaska,  allt,  allt,  allt, 

Allt,  allt,  allt,  :||: 

Allt,  allt,  allt,  :||: 
Kom  nu  till  min  lisa .  . . 
Hurra  med  en  visa! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


1  99 

N:o  114. 
Fredmans  Testamente. 

Till  dromedarien  vid  päronglaset. 


fcitter  du  i  vrån  sä  feter 

Med  ditt  päronglas  — 
Säg,  hvad  denna  saften  heter? 

;>  Ananas.»  Fin. 

Lögn,  din  länga  dromcdarius ! 

Det  är  en  butelj 
Frän  en  Bacchi  kommissarius 
I  Marseille. 
Sä,  sä, 
Drick  pä 
Och  värm  din  kulna  bälg. 
Och   drick,  kamrat,  din  flaskas  skäl . .  . 
Mén,  ack,  du  ler  och  stapplar  pä  ditt  mäl  — 
Se   här  en  slef  ur  denna  bäl!  i>.  k. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


200 


N:o  115. 
Fredmans  Testamente. 

Gubben  bland  flickorna. 


hån  gubbe  dansar  bland  flickorna  små 
Ocb  juckar  och  guppar  och  hoppar  pä  tå, 

Ar  så  beskedlig, 

Kärlig  och  fredlig, 

Vill  då  så  gerna  sä, 

Plirar  och  lockar, 

Krusar  och  bockar  — 

Käftarne  darra  ändå  . .  . 
Gubbe,  gä  bort  ifrån  de  sköna! 
Kärleken  mäktar  ditt  bröst  ej  lena. 

Hut,  ut  ur  huset, 

Vill  du  till  kruset, 

Helsa  pä  Bacchus  också? 
Må  göra!  Han  kan  dig  kröna 
Med  rosor  pä  hornena  små. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


201 


N:o  116. 
Fredmans  Testamente. 

Den  förnöjde, 

J^olkct  klagar  alltid  på  tiden, 
Än  på  sol  och  pä  moln: 
Intet  till  lags,  krig  eller. friden  — 
Hjcrnan  trängs  i  hufvudskåln. 
Tacka  vill  jag  förnöjda  sinnen, 
Hjertan  utan  sår  och  qval! 
Kärlekens  tempel,  skönhetens  minnen 
Dränker  jag  i  min  pokal. 


N:o  117. 
Fredmans  Testamente. 

Hellre  på  jorden  i  muntert  kalas! 

-t^ygg  uti  luften  din  grundval,  ditt  hus, 
-     Gör  utaf  vax  dina  vingar, 

Flyg  såsom  örnen  mof  solenes  ljus, 
Lyssna  åt  jiJrden  —  der  klingar 
Pengar  och  flaskor,  buteljer  och  glas  . .  . 
Blif  hellre  då  på  jorden  i  muntert  LalasI 


Digitized  by  VjOOQ IC 


202 

Fastän  ,liär  nere  är  mörkt  ocli  be&att, 
Ängsliga  själar  och  trälar, 
Har  dock  forsynen  skåp  t  tunna  och  tratt, 
Hjerna,  som   tänker  och  grälar. 
Längta  då  lagom  till  englarncs  här  .  .  . 
Men  dansa  nu  vår  rageldans,  drick  och   fortär  1 


N:o  118. 
Fredmans  Testamente. 

Till  den  nyfödde. 


X  ojke,  upp  ur  vaggan,  unge! 
Du  skall  supa  med  din  far. 
Mor  och  gamla  tanter  sjunge: 
Här  skall  Bacchus  fS,  en  karl!   - 
Pojke,  blomstrc  dina  kinder. 
Och  ditt  fruktträd  spire  opp! 
Gå  till  Cloris  med  små  hinder, 
Men  burdus  till  Bacchi  tropp! 


Digitized  by  VjOOQlC 


203 

N:o  119. 
Fredmans  Testamente. 

Emellan  Iris  och  Bacchus. 

vJlöm  din  Iris,  som  ditt  bjcrta  sårar, 
Kom  till  Bacchus,  till  hans  ^'ufva  tårar! 

Låt  oss  glada  vara, 

Glas  och  hjerta  para, 
Glömma  verldcns  många  dårar! 

Glöm'  din  Bacchus,  som  din  strupa  sårar, 
Kom  till  Iris,  kom  med  milda  tårar! 

Låt  oss  glada  vara 

—  Hon  kan  hjertan  para  — 
Glömma  verldcns  många  dårar! 


N:o  120. 
Fredmans  Testamente. 

Gull  år  ej  annat  än  mull. 


Ah,  gråt  för  tusan  —  hjerta,  lef 

Och  visa  att  du  andas! 

Fram  glas  och  bål  och  punschens  slef. 

Låt  vin  och  tårar  blandas! 

l!y  gull  ej  annat  är  än  mull, 

Bukaten  är  af  aska. 

Jag  tar  ett  rus,  jag  vill  bli  full  — 

Vi  äro  alla  raska. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


204 


N:o  121. 
Fredmans  Testamente. 

De  två  bagaregesälierna. 

iN^yss  vid  en  bakugn  säg  jag  stå 
Tvänne  Kupidos  bagargesäller. 
Med  hvar  sin  spade  till  ugnen  de  gä. 
Sina  vackra  bullar  framställer ... 
Sådana  bullar  af  hvitaste  mjöl 
Aldrig  man  fann  hos  Kammecker  och  Köhl. 
Knick,  knackeli,  pickeli.  pickeli,  gick! 
Bagarn  Kupido  mer  gäller. 

Mästare  lille,  unna  mig  dä 
Uti  din  verkstad  troget  vaka, 
Lät  mig  hos  en  af  gesällerna  små, 
Både  natt  och  dag  lära  baka. 
Hvad  du  behagar  består  du  i  lön    -- 
Jag  är  förnöjd  med  tvä  mandelbrön, 
(Knick,  knackeli,  pickeli,  pickeli,  pick!) 
Blott  jag  dem  ensam  får  smaka. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


2Q5 

^N:o  122. 
Fredmans  Testamente. 

Till  flickan  utanför  lerogen, 

■Tlicka,  kom  och  nappa  kruset, 
Stå  ej  sipp  och  korsa  dig! 
Bjud  din  fästman  in  i  huset, 
Dricksen  till  så  hjertelig! 
Han  och  du  skall  tömma  botten, 
Och  igenom  locket  se'n 
Kör  Kupido,  den  hundsvotten, 
Och  låt  Bacchus  bli  din  vän! 


N:o  123. 
Fredmans  Testamente. 

Dagen  och  natten. 

Jag  har  sä  der  till  bästa 
Tre,  fyra  tunnor  guld  — 
Dem  vill  jag  troget  gästa, 
Bli  fyra  gånger  full, 
Om  dagen  fyra  ^gånger,  :||: 
Om  natten  tumla  kan. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


*  206 

Tar  Bacohus  kapitalet, 
Ititresset  Cloris  får. 
I  supa  gör  jag  valet: 
Allt  kommer  som  det  går. 
Om  dageD  skall  jag  supa  — 
Om  natten  Cloris  rår. 


N:o  124. 
Fredmans  Testamente. 

Kupidos  manskap  ooh  Bacchi  harn, 

l^upidos  manskap  har 
En  pil  och  två  pistoler, 
Men  Bacchi  barn  fioler 
Och  krus  och  fyllda  kar. 
Stor  sak  i  kärleksklapp, 
Blott  Bacchus  mig  vill  unna 
Stå  brudgum  vid  sin  tunna, 
Ha  barsöl  vid  sin  tapp! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


207 


N:o  125. 
Fredmans  Testamente, 

/  sommmrhettan. 


xUn  kruka  mjöd 
Låt  svalka  få  min  tuDga, 

Och  låt  mig  sjunga  :||: 

För  mitt  bröd! 

Låt  fly  hvar  dag 
Med  sina  heta  timmar! 
.  När  solen  glimmar,  :||: 

Törstar  jag 

Vi  ä"  varma  — 

Låt  oss  arma' 
Läska  gommen  med  behag! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


!>08 

N:o  126. 
Fredmans  Testamente. 

Vid  uppbrottet. 


JNu  är  jag  full, 
Sen'  med  sä  Ijuflig  vätska 

Jag  fått  mig  läska  .  . 

Lull,  lull,  lull! 

Jag  ej  förstår 
Om  råttor  ges  i  Polen, 

Blott  jag  i  bålen  :||: 

Ensam  rår .  .  . 

Den  uteslutes 

Och  ej  förskjutes, 
Som  ifrån  oss  nykter  går. 


Digitized  by  VjOOQ  IC 


209 

N:o  127. 
Fredmans  Testamente. 

Alltings  ändamål,  Bacehi  enkannerligen. 


-Tlaskan  är  gjorder  till  att  tömma, 
Kistan  är  beslagen  för  att  gömma^ 

Flickan  är  gjord  att  klappa, 

Hjertat  skapt  att  tappa\ 

Hittas,  af  en  ann. 
Bachus  är  född  att  verlden  lätta, 
Gamla  gubben  i  ett  ledband  sätta, 

Unga  bussen  lyfta. 

Om  han  börjar  snyfta. 

Darra  ft)r  sin  man. 
Bacchus  har  längt  fler  meriter 
Än  Kupido,  rask  och  hviter  . .  . 
Tunnan,*  som  Bacchus  rider  pä. 

Om  den  vill  jag  r&! 


Beilman.     IJI.  14 

Digitized  by  VjOOQ IC 


210 


N:o  128. 
Fredmans  Testamente* 

Mtn  cirkel. 


Liät  Meldercreutz  gräla  med  cirkel  och  stift, 

Se  ut  liksom  ugglan  på  stallet, 

Ja,  låt  honom  skrifva  sin  krångliga  skrift. 

Från  Pindus  dimpa  i.  fallet  — 

Jag  tager  min  flaska . .  .  mm  »cirkel»  jag  vet , 

Rhomboider,  qvadrater  gör  Bacchus  förtret: 

Jag  går  i  det  fuktiga  kallet. 


N:o  129. 
Fredmans  Testamente. 

TiH  m  vexdmatador. 


JJu  prunkar  med  din  Ätt, 
Med  hjeltars  tänkesätt, 
Med  gods  och  arfverätt  — 

Min  vän, 

Hvad  vill  du  se'n? 
Du  tycker  du  är  stor. 
En  vexelmatador : 


Digitized  by  VjOOQ IC 


2JJ. 

Du  ibland  nöjen  bor  ... 

Min  vän, 

Hvad  vill  du  se'n? 

Jo,  jag  säger: 

Om  du  eger 
Mera  än  som  jag. 
Öppna  pungen,  drick  med  mig  till  ljusan  dag! 


N:o  130. 
Fredmans  Testamente. 

Vtn  och  vänskap. 


Vill  du  säll  din  lefnad  njuta. 
Med  ett  godt  och  ärligt  namn, 
Bör  du  fromt  i  vänners  famn 
Med  din  dygd  dig  innesluta: 
Gömd  och  glömd,  det  skadar  ej  — 
Men  den  vän,  ditt  hjerta  väljer, 
Fräga  om  han  har  buteljer . .  . 
Smörj'en,  om  han  svarar  nej! 


Digitized  by  VjOOQ IC  ^ 


212 


N:o  131. 
Fredmans  Testamente. 

Ingm  trål! 

X!itt  dukadt  bord,  :||: 
Om  bara  det  ej  är  ä  la  grec, 

Och  glada  ord  :{!: 
Gör  rolig  sällskapslek. 
Och  fast  man  icke  har 
Karptungor,  kaviar, 
Pund  sterling,  rublar  till, 
Sä  gör  man  hvad  man  vill 
Och  krusar  aldrig,  aldrig. 

Aldrig,  aldrig  :||: 
För  någon  enda  själ. 

Kor. 
Du,  som  jag,  ingen  träl! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


213 


N:o  132.       * 
Fredmans  Testamente. 

Formjsamhetm,     Dm  28  December  1767. 


fekäl  fbr  den  som  lefver  med  litet  férnöjd, 
Som  ej  rädd  och  slagen 
Fruktar  morgondagen 
Under  Bacchi  fröjd, 
Ingen  björn 
I  hvart  hörn, 
Ingen  falsk  bland  vänner! 
Kom,  min  granne,  tag  ditt  glas  och  klinga  nu 
Och  lefve  jag  och  du! 


N:o  133. 
Fredmans  Testamente. 

Alla  lika. 


Lyc 


äcklig  den  ur  bittra  verlden 
Går  till  Bacchi  rolighet 
Och  vid  glaset  glömmer  flärden 
Och  den  bittra  verlden ! 


Digitized 


y  Google 


214       ^      ^ 

Sans  soucis  nu,  kametater, 
Bacchi  öden  nog  man  vet: 
Bli  vi  svin  elF  potentater, 

Dö  vi,  kamerater! 
Ingen  skall  den  andre  svika: 

Vinet  gör  oss  lika. 


N:o  134. 
Fredmans  Testamente. 

Chn  nykterheten. 


xJort  med  vett  och  sunda  tankar 

Nykter  själ,  adjö,  farväl! 

Jag  med  Bacchi  bussar  stankar. 

Tills  jag  super  mig  ihjäl. 

Ja,  jag  är  sä  matt  och  svåger  .  .  . 

Mina  vänner,  si,  jag  dör: 

När  i  morgon  det  blir  dager. 

Ligger  jag  härutanför. 


Digitized  by  VjOO^ IC 


215 


'N:o  135.     . 
Fredmans  Testamente. 

Klwrt  till  tipphroU. 


Jbörrän  döden  slår  oss  neder 
Och  vi  den  sista  pusten  ge, 
Låt  oss  värma  våra  leder, 
Kyssa  vår  Bacchus,  gråta  och  le! 

Farväl,  min  krycka  — 

Jag  måst'  bortrycka: 
Verld  och  öde  mig  ej  rör. 

Min  kork  ur  skida! 

Jag  kan  ej  bida  : 
Hit  med  supen,  förren  jag  dör! 

Gubbar,  vi  sku  glada  vara. 
Förrän  vi  skiljas  från  hvarann. 
Lefve  säll  de  skönas  skara, 
Lefve  i  verlden  hvar  redlig  man! 

Ett  gör  mig  smärta: 

Ack,  ack,  mitt  hjerta 
Drar  en  suck  för  Iris  djup. 

Min  kork  ur  skida! 

Jag  kan  ej  bida: 
Pro  sekundo  än  en  sup! 

Efter,  gubbar,  vi  bli  glada, 
Drickom  en  skål,  som  sorg  förstör! 
Ifrån  kronan  till  en  späda 
Lefve  den  ärligt  tänker  och  gör! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


216 

Låt  glasen  klinga 

Och  för  mig  ringa  -r 
Nöjd  jag  går  till   Pädreos  ben. 

Min  kork  i  skida! 

Jag  kan  ej  bida  .  .  . 
Jag  är  klar,  buteljen  ren. 


N:o  136. 


Fredmans  Testamente. 

Segelfwrten, 


Xio, 


ro,  ro, 
Lät  skeppet  flyta  sakta! 

Tro,  tro,  tro, 
Neptunus  sviker  lätt. 

Jo,  jo,  jo, 
Hans  välde  vi  betrakta. 

Tro,  tro,  tro. 
Vi  hamna  ändå  rätt. 
Tvänne  gudar  a    pä  vår  älf: 
Bacchus  och  Neptunus  sjelf. 

Kor. 
Bacchus  och  Neptunus! 

Jemt,  jemt,  jemt 
Låt  skeppet  sakta  flyta! 
Skämt,  skämt,  skämt 


QigitizedbyVjOOQlC  . 


217 

-  Neptunus  icke  tål. 

Stämt,  stämt,  'Stämt 
Mot  böljor,  som  inbryta, 

Bacchus  satt 
Sin  tunna  och  en  bål. 
Tvänne  gudar  ä'  pä  vår  sjö  — 
Bacchus,  för  mig  till   din  ö! 

Kor. 
Bacchus  och  Neptunus! 


,    N:o  137. 
Fredmans  Testamente. 

Landtmannen. 


Vid  ett  torp  i  en  skog 
Med  en  häst  för  en  plog 
En  fattig  bonde  körde  och  log. 
Bäst  han  körde  en  stund, 
Stack  han  pipan  i  mun. 
Förnöjd  af  hjertans  grund. 
Nöjd  pä  sin  tufva,  klen  och  knapp. 
Han  vände  sin  lilla  åkerlapp. 

Var  sä  ren  i  sin  själ, 
Tänkte  ärligt  och  väl 
Förutan  larm  och  gräl. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


218 

Solen  glimma  i  skyn,  •      • 
Alla  snacka  i  byn, 
Men  morgonrödnan  gladde  hans  syn. 
Alltid  först  gick  han  ut, 
Alltid  sist  hem  till  slut, 
Och  svettig  i  hvar  klut. 
Bordet  iför  honom  dukas  snart 
Vid  källan,  der  vattnet  rinner  klart  — 
Middag  snart  redes  till: 
Med  en  kaka,  en  sill 
Hans  vällust  nöjas  vill. 

Dä  han  brutit  sitt  bröd, 
Se^n  han  lagt  det  pä  glöd, 

Sin  tunga  läskat,  torstig  och  röd, 
Säg  man  äter  hans  lopp, 
Hur  han  luta  sin  kropp. 

Vred  plogen  ned  och  opp. 
Ceres  sitt  altar  hade  ställt 
T.  lunden  tätt  bredvid  hans  fklt. 

När  som  stjernan  upprann. 
Sjöng  och  offrade  han  .  .  . 

Och  sä  hans  dag  försvann. 


Digitized  byX^OOQlC 


219    ; 

N:o  138, 
Fredmans  Testamente. 

Jagtmsa, 


Uiana,  jagten  väntar  dfg  — 

Kom,  spänn  din  båga  snart! 
Se  hjorten,  hur  han  bröstar  sig 

Och  trotsar  pilens  fart! 
Den  rädda  haren  litar  blott 

Pä  föttrens  snabba  lopp; 
Men  när  han  hör  ett  enda  skott, 

Så  dör  han  i  sitt  lopp. 

Kom,  skogens  4jur,  och  gifven  er 

På  nåd  och  onåd  nu! 
Här  ges  ej  något  fångqvarter. 

Men  alla  dödas  sku. 
Diana  sjelf  på  fältet  är, 

Och  hunden  färdig  står. 
Här  laddas  våra  mordgevär  -t* 

Få  se  hvem  skottet  får. 

Bäst  fågeln  i  sin  lätta  flygt 

På  luftens  rymder  far 
Och  tror  sig  lefva  sällt  och  tryggt. 

Han  döden  hos  sig  har. 
Här  vinglar  örnen  i  sin  prakt 

Med  tjädern  sakta  kull .  .  . 
Se,  så  är  vår  Dianas  makt: 

Hon  tar  båd'  hår  och  hull. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


220 


N:o  139. 
Fredmans  Testamente. 

De  skönas  lefnadslopp. 


^kåda  sin  morgon,  sitt  öga  gnugga  glad, 
Vakna  vid  sitt  kaffe,  vid  sitt  té  ooh  obokolad, 
Gäspa,  läspa,  sjunga,  sucka,  slumra  ibland 
I  en  liten  cbanonäs  med  rosenröda  band. 

Spritta  i  sömnen  och  se  sin  sista  dom. 

Drömma  om  Sankt  Brita,  A«trild,  turken,  bin  och  Kom, 

Ändtlig  i  sin  lilla  morgon-alteration 

Ta  mixtura  simplex,  piller,  pulver,  emulsion. 

Vända  och  vrida  den  alltför  matta  kropp. 
Åter  gäspa,  läspa,  ändtlig  stiga  varsamt  opp,^ 
Göra  något  annat  smått,  se'n  kjortelen  på, 
Önska  blott  att  denna  dagen  kund'  till  ända  gä, 

Mot  klockan  elfva  då  trippa  om  så  lätt, 
I  en  liten  puderskjorta  dansa  menuett. 
Ta  en  knyppeldyna  och  en  smörgås  till  slut, 
Göra  så  sin  morgonbön  och  ge  en  Örfil  ut, 

Sitta  se'n  söt  och  så  täck  uti  en  vrå. 
Slå  sig  uppå  kjorteln,  se  på  uret  då  och  då, 
Ändtlig  ledsna  vid  allt  nöje,  suck  och  besvär. 
Sjunga  med  en  sorgsen  röst:  Atmahle  man  h&rgerf 


Digitized  by  VjOÖQIC 


Nu  tyska  klookorna  ringa.     Gudskelof, 
Tiden  lider  —  skönhet  lilla,  in  i  din  alkov! 
Snör  pä  roberonden,  hör,  stekvändarn  går  — 
Lilla  vän,  i  middagsklockan  ringer  man  och  slår. 

Öppna  ditt  fönster  och  ställ  dig  der,  jag  ber: 
Ifrån  torget  går  nu  hem  så  mången  kavaljer  — 
Nig  och  le,  ^min  söta,  nu  för  Damon,  din  vän, 
Chapeau-bas  och  hvita  ben...  si,  Damon  lefver  än. 

Maten  är  färdig  och  klockan  slår  nu  tu  — 
Klimpar  uti  soppan,  stek,  försk  fisk  och  skön  ragu. 
Vin    och    vatten,    flott  ,och    dricka . . .   ack,   håll   och 

sting .  .  . 
Ack,  den  sköna  dör  . . .  Ack,  ^jelper  här  dä  ingenting? 

Eau-de-lavende-flaskor  och  snörbandet  opp! 
En  Guds  engel  bär  ett  fat,  en  annan  bär  en  kopp. 
x\ndtlig  svimmar  en,  så  dånar  här  ock  en  ann  . .  . 
Bäst  det  är,  den  bleka  svärmen  åter  dansa  kan. 

Kaffe  med  grädda  . . .  solQädrarnc  de  gå  . . . 
Fliss  och  prat .  . .  och  diademer  uppä  ända  stå. 
Sockerbröd  och  sqvaller  . .  .  pomeransskal,  förtal . .  . 
Ack,  mitt  öra  och  mitt  hjerta  lida  båda  qval! 

Nu  tändas  ^usen  och  korten  blandas  om  — 
Sluta  dansen,  skönhet  lilla,  och  till  spelet  kom! 
Lyckan  på  två  sjuka  händer  ej  Just  så  trifs: 
Hela  speleverket  se'n  åt  hin  och  döden  gifs. 

Sängen  är  bäddad,  och  lampan  tändes  opp . . . 
Nu  mitt  öga  sett  de  skönas  hela  lefnadslopp. 
Klockan  slår  i  staden  just  tre  qvart  uppä  ett  — 
Himlen  vare  lof,  som  mig  ej  någon  maka  gett! 


Digitize.d  by  VjOOQ IC 


222 


N:o  140. 
Fredmans  Testamente. 

Frun, 


Ingrid!   »Hvad  befaller  frun?* 
Hör  ni  inte  hur  jag  ropar! 
»Kära  fru,  jag  står  och  sopar 
»Och  drog  täcket  pä  paulun: 
»Soffan  är  så  full  med  dun, 
»Och  i  sängen  stora  grop^ar.» 
Ingrid!   »Hvad  befaller  frun?» 
Der  står  staken,  der  står  ljuset, 
Tallrikarna  se'n  i  går  — 
Vete  djefveln,  hvad  ni  står! 
Ni  skall  ju  till  slagtarhuset 
Och  har  ingen  sko  på  tån! 
Städa  undan  der  i  vrån  — 
Glöm  ej  skyffeln  och  eldtången  .  .  . 
Och  så  går  ni  derifrån 
Och  till  skräddarn,  om  ni  hinner, 
Och  så  frågar  ni  den  fan 
Om  han  kanske  nödig  finner 
Än  en  aln  till  falbolan  ... 
Men  ni  glömmer  icke  steken 
Och  morötterna  och  mer  . . . 
Se'n  sä  går  ni  bara  ner 
Och  då  tar  ni  prof  hos  Eken, 


Digfeed  by  VjOOQ  IC 


223 


Om  den  stufven  ej  är  såld: 
Ni  kan  hela  stycket  låna. 
Apropos  —  om  madam  Båld  . 
Men  na  slog  hon  elfva,  kona, 
Ryk  och  ränn  för  fan  i  våld! 


NlQ   141. 
Fredmans  Testamente. 


*Jag  må  bedyra, 

»Ett  hushåll  styra  :||: 

»Är  förtret. 

»Liksom  en  qviga 

»En  dålig  piga  :||: 

»Går  i  bet. 
»Lif  oöh  tankar  ligga  döda  — 
»Pip  och  sorl  och  larm  och  möda, 

»Larm  och  möda  :||: 

»Och  förtret! 

»Ska  hönsen  ropas, 
»Skall  golfvet  sopas,  :||: 
»Blir  alarm. 
»Skall  katten  mättas, 
»Skall  grytan  tvättas,  :||: 
»Väckes  harm. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


224 

*  Slocknar  blott  en  svafvelsticka, 
»Börjar  körteln  redan  vicka, 

»Redan  vicka  :||: 

»Med  alarm. 

»Tack  för  kaprisen! 

»Tänd  eld  i  spisen!  :||: 

»Nytt  alarm! 

»Blås  under  pannan  — 

»Nä,  Gud  förbanna'n,  :||: 

»Kors,  så  varm ! 
»Ängslig  natten  är  och  dagen: 
»Hufvudvärk  och  ondt  i  magen, 

»Ondt  i  magen   :||: 

»Med  alarm!» 

Jag  med  min  visa 

Vill  ödet  prisa  :||: 

Alla  dar. 

Som  så  bedrifvit. 

Mig  byxor  gifvit  :||: 

Som  en  karl. 
Häll,  jag  vill  mig  dock  besinna  - 
Cloris  hon  är  min  värdinna. 

Min  värdinna  :{|: 

Alla  dar. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


^i>5 


N:o  142. 
Fredmans  Testamente. 

Smedgats-brunnen, 


Arma  virumque  cano,  etc. 

Med  ett  bröst  till  hälften  bart, 
Med  en  kullrig  länd  ocb  rumpa 
Och  en  arm,  som  idlig  pumpa 
I  ett  ämbar,  hvitt  ooh  klart. 
Såg  jag  nyss  min  vackra  flicka,  , 
Väl  ombonad,  mjuk  och  tunn. 
Hur  hon  neg  och  åt  mig  nicka. 
Der  jag  stod  vid  Smedgatsbrunn. 

Ögat  brann  och  bröstet  skalf. 
Håret  öfver  axeln  fläkta, 
Då  dess  trinda  armar  fakta 
Och  då  stäfvan  blott  var  half ; 
Men  hvad  sulan  bröts  och  knarka 
På  den  rosenröda  skon, 
H varje  gång  som  foten  sparka 
Emot  tiljorna  på  bron! 

Hals  och  hufvud  hängde  matt, 
När  min  flicka  neg  och  jucka. 
Stundom  låddes  hon  att  sucka, 
Stundom  gaf  hon  till  ett  skratt. 
Bellman.     III.  15 


Digitized  by  VjOOQ IC 


226 

Stundom  tankfull  och  med  bäfvan 
Hota  hon  mig,  der  jag  stog. 
Stundom,  bäst  hon  fyllt  i  stäfvan, 
Stjelpte  hon  den  kull  och  log. 

Stundom  flög  hon  yr  och  rädd  — 
Himlen  vet  hvad  henne  fela! 
Åter  hördes  vattnet  spela 
Mot  det  blanka  kärlets  brädd. 
Derpä  vred  hon  sina  händer 
Med  en  sträf  och  sorglig  röst. 
Tog  sin  halsduk  med  små  ränder, 
Som  hon  slängde  kring  sitt  bröst. 

Så  föll  hon  på  knä  helt  tyst 
Att  sitt  andra  ämbar  skura. 
Men  min  skalk,  som  stod  och  lura. 
Re'n  i  tanken  henne  kysst. 
Andedrägten  vill  mig  qväfva: 
Jag  blir  ledsen  denna  stund 
Att  se  en  fbraktlig  stäfva 
Kyssas  af  en  gudamun. 

Fåfängt  allt  Cyterens  pack 
Sä  förmår  ett  snille  reta 
Som  nu  denna  lilla  feta, 
När  hon  luta  sig  och  drack; 
Allt  hvad  högt  Propertius  skrifver 
Cyntias  fUgring  till  beröm 
Mot  min  sköna  flicka  blifver 
Som  en  skugga  i  en  dröm. 

Gudar,  hvad  var  det  för  växt, 
Hvad  for  yrt  och  fjolligt  hjerta 
Mot  min  tjocka  Melicerta  — 
Jag  blir  drucken  och  perplex! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


227 

Allt  mitt  blod  till  sista  droppen 
Pöste  liksom  jäst  i  tråg^ 
Själn  bljef  genast  skild  frän  kroppen, 
Då  jag  strumpebandet  såg. 

UflF,  hvad  rysning  i  min  kropp, 
När  jag  i  det  vackra  väder 
8åg  dess  lätta  nopkinskläder 
Vid  en  ilning  blåsa  opp ! 
Himmel,  må  min  hand  ej  Icmna 
Denna  teckning,  dessa  qval, 
Och  jag  mig  på  ödet  hämna 
Med  en  Bacchi  varm  pokal! 

Kors,  jag  tror  att  jag  fick  slag  .  .  . 
Platt  ogörligt  tungan  röra! 
Käften  drogs  på  sned  åt  öra 
Och  mot  pumpen  ragla  jag  . .  . 
Men  vid  mina  sista  stunder 
Ropa  jag:   »Nå,  skynda  dej!» 
Om  nu  nymfen  föll  inunder 
Eller  jag  —  det  mins  jag  ej. 

Uff  —  vid  månens  bleka  sken 
Ser  jag  än  min  flickas  kinder. 
Hur  hon  stod  så  fet  och  trinder 
Och  satt  fram  sitt  venstra  ben 
Och  hur  jag  af  hennes  trefnad 
All  min  fröjd  och  lycka  njöt .  .  . 
Ack,  må  döden  i  min  lefnad 
Än  en  gång  bli  lika  söt! 

O,  du  brandvakt,  ve  din  sång 
Och  den  saxen,  som  du  sträckte, 
Och  din  skramla,  som  oss  väckte  — 
Ve  ett  sådant  dinglidong! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


22^_ 

Men  hvi  höfdes  alla  veta 
Om  det  var  mor  Annika, 
G ördelm åkarns  tjocka  Greta 
Eller  någon  ann .  .  .  hva  ba? 


N:o  143. 
Fredmans  Testamente 

om  Bäckmanskan  en  vinterafton. 

Mutter,  porten  är  stängder. 
Luckan  skr uf vad .  .  .  Hör  min  violin  — 
V:ceiio. Lustigt  godmorgon  och  vin!  Fin. 

Lotta,  är  du  befangder? 
Sömnig,  rödhårig  och  dum  som  ett  svin,* 
Vtceiio. Surögd,  koppärrig  och  stinn! 

Ulla  med  lurfviga  håret. 

Hon  med  of^diga  låret, 

Låt  henne  komma  in! 
V:ceiio.  -  -  -  Kusin, 

Vrceiio.  -  -  -  Fäll  gardin !  D.  k. 

>Inga  byxor,  din  satan, 
»Kapprocken  slarfvig  —  du  fryser,  jag  tror! 
y.ceiio.  -  -  -  »Varmare  i  mitt  kontor.»  pu. 

Män'*  försilfrar  nu  gatan, 
Bjellrorna  klinga,  slädtrafvaren  stor 
v-.ceiio.  -  -  -  Blixtrar  med  glimmande  skor. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


229 

Duns  uppå  duns  uti  gropar! 

Hör  du  hur  brandvakten  ropar? 

Nu  tyska  posten  for. 
V:ceiio.  -  -  -  Tenor  . . . 

V:c6iio.  -  .  .  Hur  sa'  mor?  D.  k. 

»Här  är  dörrn  till  kontoret, 
;»£ld  på  spiseln,  uppassning,  respekt, 
V:ceiio. »Flickor  och  kärlekskonfekt.  9  Fin. 

Hvem  är  nymfen  med  floret, 
Med  klippingshandskar  och  armen  utsträckt? 
Viceiio. Si,  hur  hon  gäspar  så  täckt  — 

Låt  mig  din  blomma  få  plocka! 

Hvarifrån  är  hon,  min  docka? 

För  Ku,  af  finsker  slägt! 
V:ceiio.  -  -  -  Perfekt 

Vxeiio.  -  -  -  Blef  hon  väckt.  i>.  k. 

Mutter,  än  några  slantar, 
Än  en  styfver  i  byxsäcken  ...  si! 
Vxeiio. »Movitz  gör  en  simfoni  —  Fin. 

»Spela,  satan,  med  vantar! 
»Kyler  du  fingren?     Tag  friskt  då  uti! 
Vxeiio.  -  -  -   »Rättnu  en  polska  få  vi.» 

Tornväktarn  snarkar  i  tornet, 

Postpojken  blåser  i  hornet. 

Wer  da?  Patrull,  förbi! 
Vicello.  -  -  -    »Låt  bli»  . .  . 

V:c8iio  -  -  -  Raljeri!  t>.  k. 

Drag  upp  klinkan  med  bandet! 
Dörren  på  gafvel ...  då  trifves  jag  här  .  .  . 

V:coiio. Hvem  är  den  flickan,  den  der?  Fi" 

»En  mamsell  ifrån  landet  — 


Digitized  by  VjOOQ IC 


230 

»Systern  ligger  vid  väggen  och  svär 
Y:ceiio. *Blek  SO  in  ett  lik  och  så  kär.» 

Undan. ur  dörrn,  era  satar! 

Mutter,  hvi  står  du  och  pratar 

Hit  bran  vin  till  oss  bär! 
Vrceiio.  -  -  -   ;» Begär 

V:ceiio.  -  -  -   ;»Och  förtär!*  D.  K. 

Movitz  känner  hvar  flicka: 
Samma  systrar  i  fjol  som  i  år. 
V:oeiio.  -'-  -  Mutter,  adjö  och  gutår!    .  Fin. 

Hurra  .  .  .  lustigt  vi  dricka  .  .  . 
Korfven  pä  trumman  han  ramlar  och  slår. 
V:oeiio. Kors,  tockcn  vinter,  så  svår! 

Mutter,  adjö  .  .  .  hör  patrullen  ... 

Strupen  är  stelnad  och  svullen   — 

Nu  värker  arm  och  lår. 
Vrcello.  -   -   -   Jag  går, 

v-.ceiio. Illa  mår.  D.  K. 


N:o   144. 
Fredmans  Testamente 

angående   UUa  och  Movitz. 


Ulla,  krögarn  ropar. 
Tag  ditt  tennstop  pä  hyllan  och  spring!        y:ceiio. 

Fåfängt  att  du  sopar 
Och  strör  granris  på  golfvet  omkring. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


231 

Fäll  förklä't,  spring 
Gesvindt,  din  lilla  fjolla! 

Se,  Movitz  härmar  Colla  ...  v-.ceiio. 

Strunt  —   det  gör  ingenting. 

Barn,  nå,  låt  oss  höra  — 
Kors,  hvad  luftsprång,  drill  och  kådans!        Vxeiio. 

Klang,  plang,  spänn  ditt  Öra, 
Drick  och  lyssna!  Bort  all  resonans! 
Än  en  kådans! 

Skönt,  Movitz,  skönt  det  låter  — 

Hit  bran  vin,  eljest  jag  gråter,         V:ceiio. 

Gif  oss  en  sup  pomeräns! 

Ysch,  barn,  hör  det  klingar! 
Snyt  dig,  Movitz  .  .  .  hjelp,  Gud  ...  nu  han  nös. v-.ceiio. 

Stråken  han  nu  tvingar 
Och  slår  driller  på  qvinten  helt  lös. 

Hjelp,  Gud  .  .  .  han  nös! 

Det  kostar  på  kanaljen  — 

Tänk,  om  du  vor    i  seraljen,  v-.ceiio. 

Bror  Movitz,  din  nymf  då  frös. 

Ulla,  krögarn  skriker! 
Se  den  oxen  sä  gödder  och  flink,  Vrceiio. 

Rosig,  röd  och  riker 
Med  lif stycke  af  rosenkalmink ! 

Spring,  Ulla,  flink, 

Låt  Movitz  dig  ej  hindra! 

Men  Ullas  ögon  tindra :  Vrceiio. 

Bror  Movitz  fick  en  vink. 

Löp  ej  i  din  yra! 
Dubbelt-öl  vill  hän  ha,  jag  förstår.  V:oeiio. 

Stopet  numro  fyra 
För  bror  Movitz  isläget  nu  står. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


232 

Ja,  jag  förstår: 
När  du  har  inga  peogar, 

Sä  klinga  dina  strängar  ...  Vrwiio 

En  polska,  Movitz,  går! 


N:o  145. 
Fredman»  Testamente 

angående  slagsmålet  pid  balen  å  Blå  Parten. 


Mutter,  jag  kommer  med  lyktan  upptänd. 
Med    mitt    glas,    med    mitt    valdtborn    och  bassongen 

spänd  — 


Blå  Purten  på  Kongl.  Djurgården. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


233 

Ända  till  sta^D,  dit  bassoDgen  är  vänd. 
Höres  eko  in  i  Gaffelgränd. 
Skyarna  blixtra  bland  skurar  och  bad  .  .  . 
Ser   du  skylten  på  Liljans  mellan  löf  och  blad? 
Bröderna  dansa,  fem,  sex  uti  rad  — 
Må   ej  Fredman  också  vara  glad? 
Klang  .  .  .  huru  lång 
Min  bassong 
Ocb  svår  ban  är  att  bandtera! 
Röret  är  trängt 
Ocb  för  långt: 
Det  gnisslar  best  ocb  vrängt. 
Systrar,  låt  oss  promenera 
—  Tag  då,  mutter,  lyktan  ocb  bär  — 
Jag  skall  fbr  er  qvintilera 
På  bassongen  bär. 
Fag.  Hör,  bvar  ton  sä  klar  ocb  skär 

Fram  den  bringas, 
Höjs  ocb  tvingas 
Som  på  flöjtraver! 

Lotta,  god  afton,  god  afton,  mamsell . . . 

Se,  bror  Lars,  bror  Carl  Petter  ocb  en  ann'  gesäll, 

Maja  pä  Wismar  ocb  Cajsa  Rydell  — 

Vi  få  roligt,  gossar,  nu  i  q  väll! 

Lys  mig  med  lyktan  ocb  fall  bennc  ner  . .  . 

Der  en  puss,  der  vid  planket .  .  .  stupa  ej,  jag  ber  .  . 

Hurra,  kusiner!  Jag  dansar  ocb  ler  — 

Se,  Blå  Porten  öppnas  nu  for  er. 

Hör,  bvad  för  klang! 

Si' k  en  vagn 
Vid  porten  vände  tillbaka! 

Hör,  bvad  for  rop  . .  . 

Allibop 
Nu  slåss  om  glas  ocb  stop. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


234 

Systrar,  hålleo  eder  raka 
Mellan  pikar,  sablar  och  spett  — 
Denna  sabel  skall  fä  smaka 
Bätsmansblod  ocb  fett. 
Faj?.        Spänn  bassongen,  blås  i  ett! 

Storma  huset 

Intill  gruset! 
Det  bort  längse^n  skett. 

Skjut  in  i  fönstret .  .  .  bryt  sönder  hvar  karm  . . . 
Aj,  min  arm ...  aj,  mitt  ben  ...  aj,  aj,  aj,  min  arm 
Stöt  i  trompeten,  skrik.  Mollberg,  alarm 
Och  ränn  sabeln  i  hvarenda  tarm! 
Söla  den  hunden  i  blod  och  i  träck  . .  . 
Slå'n  pä  truten  den  der,  som  är  sä  örfilstäck! 
Sparka  den  äsnan,  som  dansar  sä  fräck 
Och  gör  huset  tomt  till  minsta  fläck! 
Ut,  alle  man, 
Hvar  om  ann  — 
Kanaljer,  ut  hufvudstupa! 
Stäm  violin. 
Ge  oss  vin, 
I  Sodoms  gödda  svin! 
Lät  oss  rusta,  släss  och  supa, 
Sqvadronera  med  fabeln  sä  snällt  — 
Ärr  och  blänor,  skorr  sä  djupa, 
Bagatell  i  fält! 
Fag.  Hör,  hör  eko  svarar  gällt! 
Mars  nu  hvilar 
Göm  dess  pilar 
Under  Bacchi  tält! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


235 

N:o  146. 
Fredmans  Testamente 

angående  Movitz    äfventyr  med  UUa. 


liacchi 


bröder,  se  på  Movitz  der  vid  knuten   — 

Lam  och  bruten 

Och  förskjuten, 

Ligger  han  och  har 
Basfioln  och  bränvinsflaskan  vid  sin  sida. 

Bröder,  bida 

Snart  så  vida 

Att  han  stråken  tar! 
För  han  sjunger,  sku  vi  skratta 

Och  i  glasen  fatta  — 
Låt  oss  dansa,  glasen  fatta. 

Hurra  kring  vår  far! 

Solen  bäddar,  gubben  svettas,  krogdörrn  hviner 

Skylten  skiner, 

Ulla  finer 

Står  i  dörrn  och  ler. 
Uti  förklä't  med  buteljen  hon  framstiger. 

Ler  och  niger  — 

Movitz  tiger 

Och  på  henne  ser. 
Flickan  sjunger  . .  .  Skål,  min  lilla ! 

Vi  oss  två  inbilla 
Bacchi  fest,  vi  oss  inbilla  — 

Fröja  vällust  gör. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


236 

Se  hur  Movitz  vid  sin  flaska  ödet  glömmer, 

Flaskan  tömmer 

Och  berömmer 

Fröjas  milda  lag, 
Tar  i  Ulla,  tar  i  förklätt,  tar  i  kjolen  — 

Men  fiolen, 

Bränd  af  solen, 

Sprack  och  gaf  ett  slag  .  .  . 
Movitz  går,  fioln  förvaras. 

»Kom»,  sa'  han,   »vi  paras^ 
»I  förtreten  låt  oss  paras 

»Pä  så  vacker  dag!» 


N:o   147. 
Fredmans  Testamente 

täl  Mia  Lotta  i  köket  och  enkannerligen  tiU  våra 
husjunff/rur  om  något y  smn  passerat. 


fee  fälenubbeo 
Movitz  —  se  gubben 
Spjelkar  ur  stubben 
Bränsle  och  ved. 
Slår  yxan  ned. 
Drar  mun  pä  sned 
Och  klår  sig  om  skägget  så  vred. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


237 

Pipan  han  röker, 
Flaskan  försöker, 
Ryggbastet  kröker 
Och  hugger  ett  hugg, 
Gör  kil  och  plugg. 
Se'n,  full,  i  mjugg 
Han  hostar  och  spyr  i  en  glugg. 

Månen  han  blänker, 
Rimfrosten  stänker, 
Stjernan  sig  sänker, 
Men  skyarne  gå. 
Kyrktornen  stå 
Helt  silfvergrä  — 
Det  dagas  . .  .  hör,  klockorna  slå. 

Klockan  slår  åtta  — 
Upp,  lilla  Lotta! 
Fyrugn  och  potta 
Skura  och  släng! 
Stäng  dörren,  stäng, 
Bred  upp  din  säng 
Och  kjorteln  på  röna  nu  häng! 

Snöra  dig,  flicka! 
Gäspa  och  hicka,     . 
Nattståndet  dricka 
Nu  spruta  i  hand! 
Drick  lite  grand. 
Skölj  gom  och  tand 
Och  klå  dig  på  låret  ibland! 

Lifstycket  snöra. 
Klå  dig  på  öra, 
Börja  nu  göra 


Digitized  by  VjOOQ IC 


2-38 

Med  naglarna "  mord. 
Smäll  pä  hvart  bord! 
Läs  några  ord  — 
Bestorma  se^n  himmel  och  jord! 

Gråt  och  begrunda, 
Skratta  och  blunda, 
Se^n  sammalunda 
Grät  äter  ömt 
Om  hvad  du* drömt, 
Hvad  hjertat  gömt  — 
Sist  skratta  ät  den  dig  har  glömt! 

Tofflorna  kippa  — 
Börja  se'n  trippa 
Med  nyckelknippa 
I  ondska  och  harm, 
Med  flottig  arm, 
Med  öppen  barm, 
Högt  svällande,  brusig  och  varm! 

Lotta  hon  löper. 
Krånglar  och  köper, 
Skummar  och  stöper 
Ljusflott  och  ljus  — 
Allt  gär  burdus. 
Nu  katt  och  mus 
Kringhvälfva  bäd  diskar  och  krus. 

ögonen  hota, 
Läpparne  knota, 
Hjertat  till  fota 
Faller  en  hvar. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


239 

Märk,  kärlek  drar  — 
Hans  tjron  syns  klar: 
I  spisen  ett  tempel  han  har. 

Movitz,  den  sällen, 
Nu  på.  spishällen 
Tusen  tillfällen 
Kärleken  ger. 
Gupp  upp  och  ner, 
Gupp,  gupp  än  mer  — 
Ställ  köksdörrn  på  glänt...  Movitz  ler. 

Kjolen  är  struken, 
Likså  halsduken, 
Förkirt  för  buken 
Struket  och  grant, 
Gullspets  galant, 
Flors-engageant, 
Och  kläde  kring  hufvu't  charmant. 

*Akta  nu  kjolen, 
»Stöt  ej  fiolen, 
»Kun ka  ej  stolen! 
»Herrskapet  hör. 
»Allt  hvad  du  gör 
»Hörs  innanför  .  .  . 
^^Aj,  Movitz,  jag  svimmar,  jag  dör! 

»Nu  är  jag  lagder, 
»Stå  ej  försagder, 
»Vis  dina  bragder, 
»Bruka  den  makt, 
»Som  Pafos  prakt 
»I  spiseln  lagt. 
Som  mig  i  ditt  sköte  nu  bragt! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


240 

^Se  deDDa  barmen 
»Flåsar  i  harmen ! 
»  Kärleks-allarmen, 
^Dess  blixt  och  revolt 
»Jag  älskar  båldt  — 
»Var,  Movitz,  stolt . .  . 
»Min  engel,  min  herde,  nå  hålt!^ 

Movitz  den  dåren, 
Sä  lurfvig  i  håren, 
Med  förklätt  för  låren, 
Tvi  töcken  man! 
När  Fröja  brann, 
Sä  gäspa  han 
Och  lemna  sin  skörd  åt  en  ann. 

Gryt-ringen  slamrar, 
Stekspettet  skramlar, 
Stekvändarn  ramlar 
Och  Lotta,  vår  vän, 
Slog  köksdörrn  igen. 
Hvad  skedde  se'n? 
Jo,  Movitz  hon  sparka  i  änd'. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


,  241 

N:o  148. 
Fredmans  Testamente. 

Ceretnontd  md  konimendÖrm  och  jaga/ren  Stenbergs 
griftefest. 


Kornö.  -  -  -      OjuDg  vid  valdthorn6QS  äkall, 

Sjung,  du  jägarskara! 
McD,  vid  din  eld  och  snara^ 
Stig  fram  att  oss  förklara 

En  jägares  fall, 
Som,  bäst  han  gick  och  ragla 

Kring  Dianas  fält, 
Sin  bössa  han  förnagla 

Ner  i  Baccbi  tält .  .  . 
Stöt  i  trompeten  gällt! 

Kornö. Proccssioncn  raglar,  står  .  .  . 

Se,  kring  hjelten  döder 
Hvad  mänga  Bacchi  bröder  — 

På  hvarens  näsa  roder 

Sä  tillrar  en  tår. 
Den  ena  åt  den  andra 

Visar  flaskan  glad. 
Ned  till  tartaren  vandra 

Tre  och  tre  i  rad 
Och  supa  oskobad. 

Kornö.  -  -  -       Kyparn  Ede,  se  der 
Hvar  han  går  och  stretar 
Bdlman  111,  IG 


Digitized  by  VjOOQ IC 


242 

Med  benen  käckt  arbetar 
Ocb  som  den  blindo  letar 

Hvart  vägen  bär. 
Som  härold  för  processen 

Han  en  spira  för, 
Med  Bacchi  krans  på  hj  essen 

Man  hans   utrop  hör: 
»Du  är  vår  kommendör!» 

Kornö.  -  -  -       Blås  cn  sorglig  tenor! 

Si,  der  se  vi  båren  — 
Si,  Bacchi  folk,  till  åren 
Med  de  utslagna  håren, 

De  sjunga  i  kor. 
Vår  vän  vid  Bacchi  fana 

Tappert  stupat  har, 
Sof  sött!     Du  tjent  Diana 

Som  en  passlig  karl, 
Men  dyrkat  vinets  far. 


N:o  149. 
Fredmans  Testamente. 

Platskans   öfverfart  pä  Styx  i  Oktober  1786, 

^^Vivat,  klang,  min  vackra  gumma!» 
Sjöng  till  Platskan  Bacchus  sjelf. 
När  han  morgon  vörten  skumma 
Af  sin  brygd  vid  Karons  älf. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


243 

»Gumma»,  sjöDg  han  glad  och  tralla 
Och  ur  ämbart  tog  ett  krus, 
»Till  din  tjensti    Hvad  att  befalla  — 
Orkar  du  ännu  ett  rus?* 

Platskan,  i  en  stoppad  hufva, 
Ned  vid  flodens  bräddar  skalf 
Under  giktvärk,  fluss  och  snufva 
Vid  en  blåst  ur  skogens  hvalf. 
Bredvid  satt  en  nymf,  som  hicka, 
Och  en  ann',  som  vofflor,  ät. 
Platskan  buga  sig  att  dricka, 
Just  då  Karon  sköt  sin  båt. 

Karon  plaskar  tungt  i  vassen 
Med  sin  klufna  svarta  år. 
Med  den  penningen  i  kassen. 
Som  för  rodd  han  alltid  får. 
Bacchus,  som  nu  idlig  skumma 
Till  olympens  hemkomst-öl, 
Titta  upp,  såg  Karon  tumma 
Styret  på  sin  mörka  köl. 

»Gubbe»,  ropte  han,  »för  tusan, 
»Säg,  hvem  sökes?   Svara  promt !:s> 
^ Jo,,  jag  söker  den  madusan 
'Från  S:t  Olofs  röda  tomt. 
'Hon  mig  öfverfarten  nekar, 
'Men  mig  gudar  ha  befallt 
'Svepa  hennes  murkna  käkar 
'I  mitt  skört  —    och  dermed  allt! 

'Fröjas  port  hon  öfvergifvit, 
'Öfvergifvit  dess  panlun. 
'Säleds  pä  mitt  pass  står  skrifvit 
'Genast  att  af  hem  ta  frun. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


244 

'Furierna  vid  andra  stranden 
'Vid  ett  sken  'som  dagen  klart 
'Stå  tillreds  med  bloss  i  handen 
*Att  upplysa  hennes  fart.' 

Som  en   skymt  var  gumman  unnan 
Och  i  båten  hukad  satt. 
Bacchus  med  en  vink  från  tunnan 
Böd  sin  svärmor  en  god  natt. 
Askan  knalla,  regnet  sqvala  ^ 

Och  från  alla  himlar  dröp  .  .  . 
Då  uti  sin  källarsvala 
Bacchus  lunka  in  och  söp. 


N:o  150. 
Fredmans  Testamente. 

Mor  Maja,     Dm  16  Septemb^  1784. 


l^issa  hvad  den  gumman  heter, 
Som  i  krogdörrn  står  så  feter, 
Hon,  med  stubben  snäf  och  kort, 
Som  nu  vände  näsan  bort .  •*  . 
Inte  den  ...  nej,  den  till  vens  ter. 
Hon,  som  står  och  tvättar  fenst^r. 
Kära  hjertans,  dit,  min  vän  .  .  . 
Inte  den  ...  nå,  inte  den  .  . . 


Digitized  by  VjOOQ IC 


245 

Nå,  jag  tror,  ni  är  förryck  ter! 

Ser  ni  inte  —  är  ni  nykter  .  .  . 

Dit,  för  tunnor  tusan  fan! 

Den  der  kärngen  der  på  plan, 

Hon,  som   nös  .  .  .  den  der,  som   nyser, 

Hon,  som  skubbar  sig  och  fryser  .  .  . 

Inte  den,  som  stär  vid  karln  .  .  . 

Dit  jag  pekar,  kära  barn  ! 

Är  ni  rasande  i  synen? 

Hon  med  svarta  ögonbrynen  — 

Stå  ej   der  och  ögat  hvälf .  .  . 

Skäms  och  stå  nu  der  med  skammen ! 

>^Åh,  jaså,  den  der  madam  en  .  .  . 

;> Herre  Gud  .  .  .  Mor  Maja  sjelf! 


N:o  151. 
Fredmans  Testamente. 

Ytterligare  om  mor  Maja, 


vTamla  mor  Maja  hon  satt  med  sin  katta 
Längst  inom  skranket  på  Röda  Husarn, 
Var  dä  så  kärlig,  sä  from  som  ett  barn 
Och  ideliga  pumpa  i  och  skratta, 

*  Fatta  i  stånkan  och  skratta  och  drack  — 
Ölet  i  näsan  på  gumman  det  stack. 

Dermed  sä  lyfte  hon  stubben  på  röna, 
Klef  inom  skranket  i   källaren  ner 


Digitized  by  VjOOQ IC 


246 

Stolt  med  sin  stånka . '. .  mig  tyckes  jag  ser 
I  trappan  nu  vår  ärliga  matrona, 

Hur  hon  smäskrattar  och  klifvér  sä  tung  .  .  . 
Drick,  mina  gäster,  och  frossa  och  sjung! 

»Skål!»  sade  Bredström  och  högg  så  i  stopet  .  . . 
»Uff,  det  är  kostligt,  den  buskan  är  skön  — 
^Hvad  den  är  spräcklig  och  mörkbrun  och  grön 
»Den  der  kan  sätta  kära  mor  i  ropet. 

»Kan  kära  mor  brygga  mera?     Brygg  mer 
»Och  lägg  mer  tallstrunt  i  kärlena  ner! 

»Klinga  med  bägarn  och  veckla  ut  duken, 
»Låt  oss  förglömma  vårt  sorgliga  lopp! 
»Idlig,  mor  Maja,  skrif  idiiga  opp 
Och  borga  lite  mera  på  peruken  . . . 

»Hur  går  med  jackan?     Här  reser  min  väst  — 
»Mera  i  bägarn  !     Betalning  härnäst.» 


N:o  152. 
Fredmans  Testamente.' 

Mor  Maja  och  Movitz. 


Under  det  att  Movitz  hällde 

Ur  sitt  stop  sin  sista  tär, 

Krögarmor  i  porten  smällde  — 

Hon  ännu  i  porten  står. 
»Kummil,  go'  herrar!»  sa'  hon.     »Jag  nu  går» 
Hvem  af  oss  lefver  vet  fan  nästa  är. 
Gutår!  :||: 


Digitized  by  VjOOQ IC      ^ 


^47       , 

Med  full  hals  se'n  skrek  mor  Maja, 
Ref  sin  lugg,  sitt  svarta  hår  — 
Skådom  här  en  Bacchi  kaja, 
Som  i  Sodoms  portar  står. 
*  Finkel,  go'  herrar,  allt  hvad  jag  förmår, 
»Och  den  madrassen  med  blaggarn  och  blår»  . 
Gutår!  :||: 

Ned  i  källarn,  ned  på  stegen 

Vred  mor  Maja  ben  och  lår  — 

En  slafvinna,  en*  lifegen 

Aldrig  aktar  slika  sår. 
*Pontak,  go'  herrar  .  . .    Vet,  vägen  är  svår: 
*Se  der  med  remmaren,  se  hvar  jag  står»  .  .  . 
Gutår!  :||: 

Sjung  en  skål,  sjung  för  din  flicka, 

Som  om  all  din  frihet  rår! 

Ej  uppsyningen  skall  sticka 

In  sin  näsa,  der  du  står. 
Klinga,  go'  herrar,  ty  tiden  är  svår  — 
Skål,  fader  Movitz!  här  står  det,  det  står, 
Gutår!  :||: 

Och  som  porten  nu  är  stängder 
Och  om  dörrn  mor  Maja  rår, 
Grip  dig  an  . . :    är  du  beftlngder  . .  . 
Se,  hvad  fluidum  du  fir! 
Klinga,  go'  herrar  .  .  .  Bror  Movitz  han  går 
Bort  med  mor  Maja  —  han  gick,  ni  förstår  . 
Gutår!  :|i: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


US 

N:o  153.    ' 
Fredmans  Testamente. 

Krögaren  Markolfus, 


-T  åder  Markolfus  dansa  på  krogen 

Med  glas  och  fiol. 

Vår   Bacchus  trogen, 

Gammal  och  mogen, 

Slog  han   med   knogen 

I  bänkar  och  bol, 

Och  som   tuppen  han  gol.  -  -  -  Pin. 

Fader  Markolfus  han  dundra  och  skrek  — 
Ögonen  röda  och  näsan  var  blek. 

Hufvu^t  var  blått, 

Skägget  var  grått, 

Halsen   var  brun 

Som  en   kapun  . .  . 
Innan  han  dödde,  hin  håle  han  tog'en.        d.   k. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


249 


N:()   154. 
Fredmans  Testamente. 

Jergen  Puckel  pa  Skärsätra. 


^^xleer,  kameratcr,  wie  schtär  till?» 
Jo,  lustigt:  vi  äro  raska. 
Jergen  Puckel,  tag  din  flaska 

Och  din  spickesill! 
vPruder,  prafissimo^  triuk  aus! 
»Wir  woUen  uns  tivertiren 
»IJnd  anjetzo  pokuliren    — 

»Da  ist  ja  ein  schmaus!» 
Låt  alla  glasen  klinga, 
Låt  alla  korkar  springa, 

Buteljer  svinga  .  .  . 

Drick  nu,  om  du  vill! 

;»Prafo  —  charmantes  eel  i  qväll ! 
-»Thet  porser  och  thet  pornerer . .  . 
o  Men  min^  pen  the  palancerer  — 

»Das  ist  packatell!» 
Ja,  bagatell .  .  .  Men  klinga,  drick! 
Hvem  kan  väl  sä  skönt  förbättra? 
Allting  skönt  uppå  Skärsätra 

Intill  minsta  prick! 
»Tyst,  kamerater,  stilla! 
*Pä  svenska  jag  tala  villa. 

»Jag  talar  illa  — 

»Exkusirn  sie  mich!» 


Digitized  by  VjOOQ IC 


250 

Lustigt  drick  ut  i  botten,  svälj   — 
Slå  ännu  i  glasen  mera! 
Skålar  finnas  ännu  flera 

Och  mång'  full  butelj, 
ölet  ger  vällust,  märg  och  hull  .  .  . 
Låt  hjertat  och  vinet  rinna! 
Skål,  vår  värd  och  vår  värdinna 

På  den  gröna  mull . . . 
»Krats,  tröja  dus  kampampen!» 
Jag  dricker,  så  jag  får  krampen. 

Jag  tar  till  pampen  . . . 
Rättnu  är  jag  full. 


N:o   155. 
Fredmans  Testamente. 


Oystrar,  hör  sådan  kostlig  bassong! 

Se,  fader  Movitz  svänger  nu  stråken  — 

Blår  till  strängar  på  sin  violon, 

Som  är  mörkbrun  och  höger  som  kåken. 

Trampa  de  fotspår,  du  kära  far, 

Som  fader  Berg  till  Bacchi  kapitel! 

Tag  nu  emot  kapellmästartitel  — 

Aldrig  vin  och  konfonium  spar! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


251 

N:o  156. 
Fredmans  Testamente. 

På  graf stenen  öfver  kapten  Schmidt, 

btatt  stilla,  vaDdnDgsnian,  och  se 

Två  stöflar  i  en  grop  — 
Ed  Bacchi  käck  trotjenare, 

Ed  hjelte  vid  ett  stop! 
När  domsbasuDeD  blåser  ao, 

Om  haD  står  opp  igeD, 
Så  får  haD  visst  af  Hillebraod  - 

Ja,  visst  —  ea  spark  i  äDd\ 


N:o  157. 
Fredmans  Testamente. 

Epigrammes  de  MovitsL 


1. 

i^är  tar  du  dig  eD  sup,  mio  far? 
>Så  länge  någon  tår  är  qvar.» 


När  är  på  dricka  brist  och  slut? 
*När  du  liar  druckit  stopet  ut.» 


Digitized  by  VjOOQ IC 


252 


Ditt  hufvud  är  af  alabaster, 
Din  kropp  utaf  ett  dyrbart  trä, 
Ditt  hela  ioDanrede  knaster, 
Och  öfverallt  är  du  ett  f&, 

4. 

Petter  B  red  ström,  den   hundsvotten, 
Gjorde  detta  epigram : 
»Se^n  jag  tömt  mitt  stop  i  botten, 
»Gör  jag  något  i  madam.» 


Din  gamla  nederruttna  tomt 

Hvem,  Mollberg,  rår  om  den  till  pricka? 

»Jo,  Venus  har  in  tecknat  somt, 

»Men  Bacchus  bor  der  jemt  på  vicka.» 


Mollberg  satt  vid  Bacchi  press, 
Spelte  kort  och  jemt  stack  öfver, 
Alla  lura  dicht  på  klöfver. 
Men  han  slog  ut  hjerter  äss. 

7. 

När  smakar  sömnen  bäst,  kamrater? 
»Jo,  när  man  med  ett  öppet  gap 
»Spelt  bort  sin  börs  och  ligger  flater^ 
»Fullspild  af  öl  och  vin  de  Cap.» 

8. 

Mollberg  skulle  lära  läsa 
Till  en  början  ABC, 
Men  hans  länga  röda  näsa 
Gjorde  att  han  ej   såg  D. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


253 


9. 


Hvarför  jcmt  så  tankefull    — 
Har  du  några  små  att  föda? 
>Ja,  båd'  bruna,  gcå  och  röda 
«>8piäa  middag  på  mitt  hull.» 

10. 

Säg,  hvcm  är  din  bästa  vän? 
>Deo,  hvars  fiende  jag  blifver 
»Och  som  sist  jag  öfvergifvcr, 
»När  han  intet  har  igen.» 

11. 

En  häst,  som  sörplat  öl  och  trötter 
Ändå  vid  krogdörrn  modig  står, 
Han  stupar  oj   —  hvarför?    »Gutär! 
»För  det  han  står  på  fyra  fötter.  > 

12. 

Tre  ting  ohyggliga  för  mej: 
En  möglig  kärng  i  älskog  dånad.. 
Kn  svulten  katta  i  sin  brånad^ 
En  Bacchi  man,  som  står  förvånad 
Och  för  ett  halfstop  säger  nej. 

13. 

Hvad  älskar  du  helst  för  musik, 
Kanske  fioler  som  <le  flesta? 
'Nej,  den  som  skralas  framför  lik, 
>Med  villkor  att  man  får  till  bästa.» 

14. 

Hör,  Mollberg,  säg,  hvem  är  din  far? 
Den  frågan  kanske  konfunderar. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


254 


»Min  far  är  den,  som  aldrig  spar, 

»Och  jag  dens  barn,  som  bäst  trakterar.» 


15. 

Säg,  hvad  nation,  af  dem  du  mins, 
Du  älskar  mest,  och  nämn  bevisen! 
»Jo,  som  der  aldrig  svag-öl  fins, 
»Så  tycks  mig  mest  om  portugisen.» 

16. 

H varför  är  ej  jag  i  ropet 
Liksom  du  för  oboe? 
»Jo»,  sa'  Mollberg,  tog  till  stopet, 
»För  du  spelar  som  ett  fU.» 

17. 

Christian  Wingmark  stod  och  prata 

Hvad  han  vai;  för  matador. 

Hur  förnämt  och  stolt  han  bor 

På  en  den  fc^rnämsta  gata 

Och  får  mjölk  af  femton  kor. 

Men  hur  blefvo  vi  ej  flata, 

När  hans  nåd  —  stod  utan  skor. 

18. 

Han  har  en  dråplig  lycka  gjort. 
Beröms  till  höger  och  till  venster: 
Hans  lyckhjul  dras  i  Fröjas  port, 
Och  näsan  visar  hans  fbrtjenster. 

19. 

Af  kärlek  all  naturen  lifvas  — 
Men  krögarmor  pä  Amsterdam 
Hon  fräser  så  att  det  är  skam, 
Hvar  gång  ett  sänglag  skall  bedrifvas. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


255 

Nå,  kattor  plä  med  sitt  jamjam 
Uti  sin  kärlek  slåss  och  rifvas. 

20. 

Hur  gör  dig  Ullas  min  bevekt? 
Hon  är  ju  blek  liksom  en  dödan! 
»Jo,  sådan  älskog  lönar  mödan  — 
»Och^  bästa  öl   är  alltid  blekt.* 


N:o   158. 
Fredmans  Testamente. 

Gurkorna,     Pastoral, 


i^arväl,  min  fordna  lycka, 
Min  herde  och  min  hjord, 
Mitt  lilla  glada  bord, 
Som  jag  för^  dig  besmycka 
Med  skönsta  frukt  som  fåsl 
Farväl  —  jag  kan  ej  länder: 
Min  Damon  nu  sig  svänger 
I  Westerås. 

Kors,  kors,  hur  du  lär  flacka 
Kring  Fröja  yr  och  vild 
Mig  tycks    jag  ser  din  bild. 
Gult  skärp  och  ljusblå  jacka, 
Med  fint  och  knypplad  t  k  rås, 


'  Digitized  by  VjOOQ IC 


256 

Och  hur  du  åt  mig  skrattar, 
När  du  din  brud  omfattar 
I  Westerås. 

Må  ej  mitt  hjerta  brista! 
Jag  honom  saknat  har 
I  fulla  fjorton  dar. 
O,  Grudar,  låt  min   kista 
Af  Karon  hopasläs  .  .  : 
Min  Damon,  hvad  du  dröjer! 
Hvad  är  som  dig  förnöjer 
I  Westerås? 

Han  skulle  endast  fara 
Uppä  en  kort  visit 
Pä  några  dagar  dit 
Och  köpa  gurkor  bara. 
En  kagge  med  sin  sås. 
Men,  ack,  en  ann'   herdinna 
Förmått  hans  hjerta  vinna 
I  Westerås! 

Kom,  trogne  herde,  åter 
Med  dina  gurkor,  kom 
Och  till  din  brud'  vänd  oro. 
Som  sitter  stängd  och  gråter 
Inom  tre  starka  läs  .  .  . 
Tro  fritt  den  mig  förklena, 
Tro  fritt  din  Grreta  Lena 
I  Westerås! 

Att  så  jag  är  förskjuten, 
Det  väller  hon  allén.» 
Jag  känner  henne  re'n: 
Den  snipan  snörper  truten  _ 


Digitized  byVcjOOQlC 


2bi_ 

Liksom  en  fiskemäs: 
Hon  ideliga  ljuger, 
Och  ingen  är  så  sluger 
I  Westeräs. 

Hon  bott  mod  mig  tillhopa 
I  stora  Hopargränd. 
Nog  är  den  tossan  känd: 
Hon  kan  ett  golf  knappt  sopa, 
Knappt  skilja  räf  från  gås: 
Hon  vill  ett  hushåll  styra  . .  . 
Nej,  inte  slika  fyra 
I  Westerås! 

Men  att  hon  har  en  tunga 
Så  hal  liksom  en  ål, 
Förtalar  Per  och  Pål, 
Kan  styfvern  slugt  utpunga, 
Ahy  desb  wie  autre  chose! 
Märk  hennes  ögon  bara  — 
Fins  sämre  gammal  mara 
I  Westeräs? 

Om  Thirsis,  om  den  sloken 
Och  mig  hon  mycket  sagt. 
Att  jag  gått  mellan  vakt 
Med  hufklä'  åt  Hornskroken, 
Gått  kippskodd,  det  förstås  . .  . 
Nej,  Damon,  nu  jag  gråter  — 
Kom,  trogne  herde,  åter 
Från  Westerås! 

Du,  herde  vid  min  sida. 
Ställ  bort  min  blomsterkorg, 
Béllman.     111. 


Digiti^d  by  VjOOQ IC 


258 

Blif  åsyn  af  min  sorg, 
Blif  vittne  till  min  qvida 
Och  på  din  pipa  blås! 
Må  Damon  mig  förgäta. 
Fritt  sina  gurkor  äta        • 
I  Westeräs! 

Fritt  må  han  mig  förgäta .  . . 
Jag  Damon  nämna  kan 
I  skogen  för  tyrann. 
Min  hämd  skall  honom  fräta 
Och  gnaga^n  i  hans  bås. 
En  annan  Melicerta 
Må  ta  hans  lumpna  hjerta 
T  Westerås! 


N:o  159. 
Fredmans  Testamente* 

Våren.     Pastm^al. 


JN  u  qvicknar  den  sköna  naturen, 
Och  fjäriln  han  fläktar  bland  blommor  och  bin. 

Den  nakna  och  kyliga  muren 
Bär  flätade  rankor  af  rönn  och  jasmin. 

På  fältet  jemt  källorna  brusa 
I  skygd  af  kastanier  och  granar  och  hägg, 

Och  bakom,  der  asparne  susa, 
Hörs  jägarens  valdthorn  och  hästarnes  gnägg. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


259 

Än  höres  en  flöjt,  än  en  pipa, 
Och  än  en  herdinna  på  cittran  der  slår. 

Förgäfves  kan  Damon  begripa 
Att  han  är  förgäten,  och  det  fbr  ett  år: 

Han  smilar  och  blåser  och  bockar 
Och  skapar  sig  till  på  visst  hundrade  sätt. 

Men  nymfen  en  blomma  hon  plockar 
Och  skänker  sin  Oeladon  —  det  vät  då  rätt. 


N:o  160. 
Fredmans  Testamente. 

Damon  och  herdinnan.     Fastor ah 

foäg,  hvarför,  min  sorgsna  herdinna, 
»Säg  hvarfbr  i  skogen  så  ensam  du  går? 

»Du  söker  en  herde  att  finna  — 
»Den  herden  kanske  han  ditt  hjerta  f(5rsmår. 

»Men  nalkas  mitt  tjäll  och  min  stuga, 
»Som  skymtar  der  borta,  der  bakom  i  lund! 

»Jag  vill  dig,  herdinna,  ej  truga: 
»Jag  endast  bereder  din  lyckliga  stund.» 

Nej,  Damon, 'din  redliga  hydda 
I  stillhet  jag  vandrar  så  sakta  fbrbi. 

Hvad  som  mina  sinnen  gör  brydda 
Det  vet  blott  en  enda...  Lät  bli  mig,  låt  bli! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


260^ 

Förgät  mina  konstiga  ränker  — 
Man  känner  din  smickran  .  .  .  Nog,  nog,  kära  du ! 
Mer  ädelt,  mer  ömsint  jag  tänker, 
Och  derftir  i  skogen  försvinner  jag  nu. 


N:o  161. 
Fredmans  Testamente. 

Sommar  qvällen.     Pastoral. 


bnart  lugnar  den  sorlande  floden, 
Der  böljan  hon  glittrar  mot  stjernornas  glans: 

En  kyla  sig  tränger  i  bbden, 
Och  ögat  det  blundar  vid  myggenas  dans, 

Det  sorgliga  eko  besvarar 
Oamillas  uppriktiga  rop. 

Der  tungt  hon  sin  saknad  förklarar 
Bland  lammen,  som  skockat  sig  partals  ihop. 

Pä  ängen  sig  gräset  nedlutar, 
Hvar  blomma  insveper  sitt  brokiga  prål. 

I  skogen  vallhjonet  ej  tutar: 
Herdinnan  vid  källan  bortkastar  sin  skäl, 

Pä  qvittrande  fågeln  att  höra. 
Men  icke  pä  gökens  kuku. 

Ej  minsta  ett  löf  näns  sig  röra 
Den  stunden,  som  helgas  ät  kärleken  nu. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


261 


N:p  162. 
Fredmans  Testamente. 

Sommarmorgonen  den  2  AugusU  1787.     Pastoral. 

iNatar,  din  prakt  vid  dagens  timma 

Hjertat  ömt  upprör. 
Hvad  ljusa  sken,  som  ur  sin  dimma 

Morgonrodnan  strör, 
Ditt  öga  mot  skyarne  fér! 
Se,  solen  ur  molnen  bestrålar 
Och  målar 
Bäd'  vikar  och  sjöar  och  dälder  och  näs, 
Förgyller  hvar  blomma,  försilfrar  hvart  gräs! 

De  öppna  fält  sig  grönt  utsträoka 

Under  blom  ocb  säd. 
De  gula  åkrar  gladt  betäcka 

Här  ocb  der  ett  träd. 
Sjung,  herde,  i  lunden  och  qväd! 
Sjung  nu  om  din  frihet,  herdinna, 
Besinna 
Hur  herden  vid  källan  han  lyss  och  han  ler, 
Hur  lammena  springa  kring  kullarna  ner! 

I  viken  synas  hvita  änder 

Simmande  i  land. 
Med  halsen  krökt  sig  ankan  vänder 

På  den  hvita  sand. 
Än  spritter  en  löja  vid  strand. 
Än  ekorren  qviBten  han  släpper 
Och  knäpper 


Digitized  by  VjOOQ IC 


^2 

Och  hoppar  i  granen  frän  gren  uppä  gren, 
Beställsam,  försigtig  och  alltid  allén. 

Se  ditåt,  der  som  aspen  susar, 

Dit  man  båten  styr. 
Hur  böljan  sig  i  hvirflar  krusar 

Och  i  bläddror  flyr, 
Hur  vattnet  kring  årarna  yr, 
Hur  roddam  han  sitter  och  leker, 
Och  smeker 
Sin  flicka  i  båten  och  nickar  och  ror. 
Hur  hon  ler  åt  honom  och  suckar  och  tror! 

Natur,  din  fröjd  ft^rtjusning  väcker: 

I  fbrdubbladt  prål 
Det  ljusblå  hvalf  sin  glans  utsträcker 

öfver  ögats  mål. 
Ett  sväfvande,  qvittrande  skrål 
I  luften  utbreder  naturen, 
Och  djuren 
Begynna  sin  högtid  och  prisa  den  makt. 
Som  sirat  sitt  tempel  med  blommor  och  prakt. 

Kom,  Thirsis,  sätt  dig  i  det  gröna, 

Bredvid  mig  sätt  dig! 
Och,  Amaryllis,  du  min  sköna, 

Närmre  källan  stig. 
Tag  cittran  och  spela  fbr  mig! 
Och  jag  tar  min  flöjt  och  jag  spelar 
Och  delar 
Min  frihet,  min  sällhet  i  lyckliga  år 
Med  dig,  min  herdinna,  ty  lunden  —  är  vår. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


203 


N:o   163. 
Fredoians  Testaiiieiite. 

Liljan  och  Cl  or  is.     Pastoral, 


Lilja 


jan,  klädd  i  hvita  kläder, 
Emot  solens  bränad  träder. 
Af  dess  strålar  hon  sig  gläder, 
McD  dock  tvinar,  sakta  dör. 
Hon  afbildar  hj  er  täts  fara, 
Då  det  menlöst  vill  förklara 

Lif  och  nöjen, 

Lust  och  löjen:. 
Högsta  vällust  sorgen  for. 

Jag  en  skönhet  sorgligt  prisar: 
All  naturens  prakt  hon  vibar. 
Hon  båd'  syn  och  hjerta  spisar 
Men  det  godas  öfverflöd. 
Liljan  lik,  hon  ståtligt  glimmar. 
Ger  min  dag  blott  några  timmar, 

Se'n  försvinner  — 

Och  jag  finner 
Att  dess  lif  skall  bli  min  död. 

Trohet  sjelf  mitt  hjerta  sårar. 
Ömhet  lånar  aldrig  tårar, 
Redlig  själ  man  ej  bedårar, 
Ädelt  hjerta  sjelf  t  sig  rår. 
Och  jag  rår  nu  om  mitt  hjerta . . 


Digitized  by  VjOOQ IC 


264 

Cloris,  tag  dess  hela  smftrta, 

Lif  och  öden! 

Ja,  i  döden 
Da  mitt  lif,  min  trohet  fftr. 


N:o  164. 
Fredmans  Testamente. 

Annika. 

Tattig  gamma,  med  svafvelstickor  ooh  flinta, 
Lefver  bland  de  betryckta  och  bland  de  pinta. 
Annika,  så  heter  .jag, 

(Polemeja!) 
Gammal,  krokig,  matt  och  svag. 
Pyteheja ! 

I  min  ungdom  sä  var  jag  rasker  och  täcker   — 
Nu  hvar  ådra  hvartenda  öga  förskräcker. 
Gamla  gamman  här  nu  för  er 

(Polemeja!) 
Niger,  tiger,  suckar,  ber. 
Pyteheja ! 

Annika  är  en  gammal  mö  —  vill  ni  veta  — 
Som  i  sjutti  är  mot  döden  fött  streta. 
Orkar  intet  mera  här, 

(Polemeja!) 
-Vill  i  grafven  från  besvär. 
Pyteheja! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


265 

Hela  dagen  jag  sjunger  psalmer  i  nöden, 
Tänker  bäd''  uppå  fan  och  himlen  och  döden, 
Snusar,  krusar,  lusar  mig, 

(Polemeja!) 
Ynkelig  och  hjertelig. 
Pyteheja ! 

Svarter  mössa,  bruna  band  och  solQäder, 

Ögnaglas,  och  kjolsäcken  gjord  utaf  läder. 

Höga  klackar  och  näfverskor  — 

(Polemeja!) 
Sådan  ses  jag,  der  ni  bor. 
Pyteheja ! 

Sprita  Qäder,  nysta  garn,  skura  diskar. 
Skåda  spöken  och  höra  fan  hur  han  hviskar, 
Gä  på  krycka  och  inte  se, 

(Polemeja!) 
Alltid  gråta,  aldrig  le. 
Pyteheja! 

Gamla  gumman  er  önskar  sällhet  och  heder, 
Dag  och  natt  för  er  välgång  nöjder  hon  beder, 
Önskar  er  af  hjertans  grund 

(Polemeja!) 
Lifvet  som  en  Ijuflig  stund. 
Pyteheja! 

Skåda  verlden  och  henne  noga  betrakta, 
Gå  försigtigt  och  vandra  stilla  och  sakta! 
När  er  afton  nalkas  skall, 

(Polemeja!) 
Sof  dä  sött  —  er  tid  är  all. 
Pyteheja ! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


266 


N:o  165. 
Frediuiins  Testamonto. 

Krig»tnannm, 


lappert  mod, 

Du  ädla  blod! 

Träd  redliga  fram 

Bland  eld,  rök  och  dam, 
Bland  tusen  dödars  skrål 
Till  sjelfva  ärans  dyra  mål, 

Glans  och  präl! 

En  kula  varm 

I  hj  el  tens  barm 

Snart  mordhvilan  får. 

Gör  glödgade  sår  — 

Men  kämpen  uppstår: 
Han  spar  af  vekligt  bröst  och  mod 

Ej  kött  och  blod. 
Men  värjan  ut!  Det  går  ej  an 
Att  som  pultron  pä  Martis  plan 

I  blod  ej  få 

Sin  klinga  två. 
Det  är  i  hjeltars  lif 
De  skönsta  tidsfördrif 
Kring  brutna  sköldar  gå. 
Så  skall  då  mandom  bli  belönt, 
En  hjelmprydd  hjessa  lagerkrönt; 

Och  den,  som  stått 


Digitized  by  VjOOQ IC 


267 

Mot  lod  och  skott, 
Följt  döden  spår  i  spär, 

Här  värdig  får 
Sin  värfda  ärelott. 


N:o  166. 

Fredmans  Testamente. 

As  t r  tid. 


b  ölen  framtåga, 

Med  qvalm  och  med  plåga 

Kringspridde  sin  låga 

Till  innersta  rum. 

Böljorna  susa 

Båd'  svarta  och  ljusa, 

Mot  stränderna  krusa 

Sitt  glittrande  skum.  *'in- 

Eol  bullrar, 

I  luften  sig  kullrar. 

Från  solklara  kanter 

Till  mörkaste  branter 

I  storm  och  i  fasa 

Syns  näckarna  rasa, 

Med  rosor  sig  b^sa 

Och  sjunga  fräckt.  ^-  ^• 

Men  Astrild  präktigt  tåga 

Och  simma  så  täckt: 

I  skyn  med  facklan  ooh  med  sin  båga 


Digitized  by  VjOOQ IC 


268, 

Han  gunga  pä  molnens  fl&kt. 

Med  sömnens  gud,  sin  frände, 

Tog  Astrild  en  sväng 

Och  till  en  skönhet  på  stund  anlände, 

Som  gäspa  uti  en  säng. 

Guden  sin  prakt  utbreder 

Och  bäddar  den  sköna  neder, 

Kör  ur  dess  stuga 

Mygga  och  fluga. 

Ser  pä  sin  bild  förnöjd, 

Bjuder  allt  vackert  skåda 

Hvad  ögat  ger  fröjd  — 

Men  bäst  han  hjertat  har  satt  i  våda. 

Sä  flög  han  upp  i  sin  höjd. 


N:o  167. 
Fredmans  Testamente. 

Stryhjernet, 


l!in  gång  jag  säg 
En  skönhet  med  ett  strykjem  gå  pä  kärlekståg: 

£tt  glödgadt  lod 
Hon  med  en  eldtång  tog  . . .  ack,  himmel,  hvad  fbr  mod . 
Men,  aj,  aj,  hjertat  bräns  igen! 
Det  gör  så  ondt  och  svider  än  — 
Ack,  skönsta  väa! 

Ja,  liksom  du 
Uti  små  nätta  veck  manchetten  delar  tu 


Digitized  by  VjOOQ IC 


269 

Och  med  ett  jero 
En  bröstlapp  stryker  ut  och  drar  på  längd  och  tvärn\ 
Sä  drar  du  hjertat  i  mitt  bröst. 
Jag  qväder  med  en  kärlig  röst  — 
Min  enda  tröst! 

Mitt  enda  allt, 
Stryk  hjertat  lagom,  lät  nu  lodet  blifva  kallt! 

Lät  hjertat  ej 
Af  rök  och  sot  se  ut  som  fan  i  konterfej! 
Mitt  hjerta  legat  i  din  tvätt  — 
Nu  stryker  da  det  rätt  och  slätt 
Pä  bäsU  sätt. 


N:o  168. 
Fredmans  Testamente. 

Lyckan. 


iJycka,  lilla  gud, 

Hvem  skall  bli  din  brud? 
Mängen  söker  dig,  men  fäfUngt  allt 

List  och  sminkadt  mod. 

Guld  och  ädelt  blod 
Lata  helsa  dig,  ja  tusen  falt. 
Männ  de  korgen  få?  Nej,  tiden  ger  oss  svar: 
List  och  sminkad  hy  din  anda  fängslat  har.^ 

Gammal,  svagsyn  t,  du 

Ser  ej  färgen  nu   — 
Lycka,  tänk  hur  lätt  man  dig  bedrar! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


270 

N:o  169. 
Fredmans  Testamente. 

Mmm$hoUfvet. 


\)ei  späda  i^e  ögat  knappt  skådar  sin  dag, 

Förren  bröstet  det  röres  i  vågor: 

Det  lyder  med  ängslan  den  väldiga  lag, 

Som  för  det  i  tusende  lågor; 

Det  möter  med  tårar  en  verld  uti  kif, 

Ett  dödande  buller  bland  blänkande  lif, 

En  samling  af  lysande  plågor. 

En  suckande  anda,  en  qvidande  kropp 
Gä  fram  ur  sin  tystaste  gömma 
Att  följa  hvarandra  i  närmaste  lopp 
Den  väg,  som  en  himmel  vill  dömma. 
T  brusande  stormar  på  upprörda  haf 
Det  lefvande  skeppet  ser  ofta  sin  graf, 
Och  lekande  hvirflar  kringströmma. 

Det  menlösa  hjertat  i  bröstet  så  slår 

Och  väntar  med  oro  de  stunder, 

Som  draga  dess  frihet,  dess  helsa  och  vår: 

Det  fruktar  de  blixtrande  dunder, 

Som  tiden  upptänder  till  fasa  och  fall 

Och  ondskan  bereder  tills  dagen  blir  all 

Och  lifvet  för  döden  går  under. 

Så  börjas  med  oro  den  lustiga  f^rd. 
Som  verlden  plär  kalla  för  lycka: 


DigitizedbyClOOglC 


271 

Man  vaknar  i  nöjen  och  somnar  i  flärd, 
Man  börjar  om  ödet  att  tycka. 
Den  andan,  som  sucka^  det  ögat,  som  gret, 
Iiitt  paradis  finner,  en  boning  nu  vet, 
Den  tusende  blomster  besmycka. 

Fru  Falskhet,  i  grannlåt,  i  prakt  och  i  prål, 

T  verlden  än  trifves  och  lyser: 

Med  öppnade  armar  hon  lemnar  sitt  häl 

Och  mot  all  oskyldighet  myser. 

Flon  är  nu  den  ft5rsta  som  möta  plär  oss, 

Som  släcker  och  qväfver  de  nytända  bloss, 

Och  för  deras  låga  hon  ryser. 

Sä  äro  vi  komne  att  smaka  den  del, 
Som  hämnas  af  tid  och  naturen. 
Vårt  bräckliga  intet,  vårt  gyllene  spel, 
Det  liknar  de  suckande  djuren: 
T  dag  uti  frihet,  i  morgon  i  fall: 
Allt  lefvande  längtar  att  dagen  blir  all. 
Likt  fängslader  fögel  i  buren. 

Du  lefvande  gudom,  du  eviga  ljus. 

Upptänd  i  mitt  hjerta  din  låga! 

Min  bäfvånde  anda  lyft  upp  ur  sitt  grus. 

Och  vårda  min  lilla  förmåga! 

Förlossa  den  fånge,  som  suckar  och  ber. 

Förklara  det  öga,  som  dunkelt  dig  ser. 

Och  skåda  ditt  verk  uti  pläga! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


272 

N:o  170. 
Fredmans  Testamente. 

En  hUck  på  verldm. 


Jtiundt  kring  i  verlden  jag  sväfvar, 
Aldrig  för  ödet  jag  bäfvar, 
Aldrig  äD  mitt  öga  nånsin  gret. 

Blixtrar  förfärlig  min  lycka, 
Tar  jag  min  staf  och  min  krycka, 
Vandrar  sakta  dit  ej  någon  vet. 
Ingenting  mig  ängslar,  föngslar,  stör, 
Fast  jag  hör 
Döden  rör 
Min  kammardör. 
Han  tar  väl  blomman  bort  i  sin  knopp. 
Men  ändå,  tänk,  så  låter  jag  opp. 

Dock,  ack,  jag  ber  dig: 
Skona  mig! 
Nej,  jag  vill  med  mod  och  prakt 
Trotsa  döden  och  hans  makt, 
Som  ett  lejon  ligga  bister  på  min  egen  vakt. 
Det  må  vara  hur  det  vill. 
Kära  död,  jag  hör  dig  till  — 
Ack,  jag  ryser. 
Då  du  lyser 
Med  ditt  blanka  svärd. 

Brusande  vågor  och  plågor. 
Tusende  blänkande  lågor 


Digitized  by  VjOOQ IC 


273 


Glimma  fbr  vår  alltför  matta  syn. 

Brantaste  klippor,  som  trossa 
Lefvande  skeppen  att  krossa, 
Eld  och  storm  frän  stoftet  upp  till  skyn  — 
Ja,  Lvad  bryr  jag  mig  derom?     Jag  ber, 
Ögat  ser, 
Munnen  ler 
Åt  allt  hvad  sker. 
Verlden  är  Ijuflig  och  lustig  och  blid  — 
Kom  nu,  min  frände,  det  blir  dock  dervid! 
Kära,  ack,  jag  ber: 
Muntra  er! 
Dock  jag  är  i  allt  besvär 
Fågeln  lik,  som  fängslad  är: 
Fast  hans  tunga  orkar  sjunga,  han  sig  sjelf  dock  tär. 
Men  så  svinna  dessa  dar: 
Snart  vi  skiljas  en  och  hvar 
Från  hvarandra    ' 
Till  att  vandra 
På  vår  sista  färd. 

Hände  i  verlden  hvad  händer, 
Fritt  jag  min   fackla  då  tänder, 
Om  min  sol  är  kulen,  mörk  bch  svag. 
Skänker  mig  döden  sin  galla, 
Må  han  det  gerna  befalla., 
Men  den  kalken  smakar  icke  jag. 
Ja,  intill  de  sensta  åldrars  tal 
I  allt  qval 
Min  pokal 
Mitt  bästa  val! 
Lyckan  i  verlden  liknar  i  ijäs 
Draken  på  godset,  som  grinar  och  fräs. 
Blott  man  honom  är 
Litet  när. 

Bellman.     JJI.  18 


Digitized  by  VjOOQ IC 


274 

Men  tänk,  om  mitt  lif  nu  fick 
Se  sitt  sista  ögonblick, 
Gick  jag  visst  med  heta  tårar  från  min  jordaprick. 
Men,  ack,  ack,  hvad  är  det  mer? 
Middagssolen  snart  går  ner. 

Afton  nalkas, 

Dagen  svalkas  — 

Oljan  blir  förtärd. 

Liksom  på  vädrenas  vingar 
Örnen  mot  solen  sig  svingar, 
Så  ock  mitt  bjerta  lyftes  lika  snällt. 
Snart  ett  nöje  sig  lyktar. 
Snart  i  ett  annat  jag  flyktar 
Ocb  mitt  öga  ser  ett  blomsterfält : 
Skönhet  främst  i  spetsen  står  och  ler. 
Hvad  jag  ser. 
Intet  mer 
Jag  hjertat  ger. 
Nu  mina  stunder  de  äro  förbi: 
Bojan  är  bruten  och  fången  är  fri  — 
Allting  går  till  slut 
Hvar  minut. 
Ja,  så  är  vårt  lilla  spel: 
Gamla  gubben  styf  och  stel 
Med  en  skönhet  dansar  ofta  till  vår  sista  del. 
Och  när  dansen  slutad  är, 
Hvila  då  från  allt  besvär 

Dessa  båda 

Kom  och  skåda 

Hvad  vår  glans  är  värd! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


275 


N:o  171. 
Fredmans  Testamente. 

Bet  antända  hjertat. 


xJrunblåa  bölja, 

Värdes  du  dölja 
I  ditt  djup  ett  hjerta, 

Som  så  brinuer, 

Men  ej  finuer 
Ko  i  all  sin  smärta! 

Brusande  vågor, 

Släck  mina  lågor! 
Jag  är  bränd  och  bunden. 

Ja,  jag  hastar, 

Jag  mig  kastar 
I  Norrström  pä  stunden. 
Hjelp,  hjelp,  hjelp,  hjelp  mig  snart, 
Iris,  jag  dig  beder! 
Ett,  tu,  tre    —    eljest  i  en  fart 

Rusar  jag  nedcr. 

Cloris  lilla, 

Jag  mår  illa. 

Ädla  själ. 

Så  farväl 

Ack,  mitt  arma  hjerta! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


276 


N:o  172. 
Fredmans  Testamente. 

Matronans  bröllop. 


xlvem  undrar  att  en  käck  matrona 
I  äldre  åren  blifver  kär? 
En  ung  hcrdinna  gör  sig  krona, 
En  äldre  krans  på  hufvut  bär. 
Allt  friskt  med  tiden  ej  förgår  — 
Somt  får  med  åldern  liksom  krafter: 
De  bästa  malts  och  drufvors  safter 
Bli  de,  som  legat  många  är. 

Ett  ljus,  som  tyckes  slockna  redan 
Vid  litet  talg,  ger  dubbelt  sken: 
Sjelf  månen  lyser  bäst  i  nedan, 
Ur  stubben  ofta  skjutes  gren, 
I  gammal  jordmån  gror  det  bäst. 
De  torra  väggar  snarast  brinna, 
Man  blommor  kan  pä  stamträn  finna 
Och  gamla  pengar  gälla  mest. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


277 

N:o  173. 
Fredmans  Testamente. 


Marsch,    mina    björnar  .  .  .    venster    sväng  .  . .    höger 

om  .  .  . 

Marsch  från  qvarteret! 

Slå  ramen  pä  bandtleret  —  ---Tamb. 

Och  kom,  min  frihet,  konal  :||: 

Frihet  är  ett  paradis: 

All  naturen  dig  ger  pris. 

Du  barns  och  gubbars  paradis! 
Marsch,  mina  björnar . .  .  höger  om  .  .  .  venster  sväng  . .  . 

Förtretliga  skara, 

Låt  mig  nu  få  vara, 
Försvara 
Min    taskbok    och   rock   och   väst   och  byxor,  tofflor, 
nattrock,  nattmössa  och  säng  .  . . 

Venster  sväng  .  .  .  sväng  .  .  .  sväng!  :||: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


278 

N:0   174. 
Fredmans  Testamente. 

Bxkedmn  och  Chris! 


länk,  om  jag  vor'  rik  och  mäktig, 
Tänk,  hvad  lycka,  tänk,  hvad  godt. 
Tänk,  hur  jag  skull'  klä  mig  präktig! 
Tänk,  om   Cloris  blef  min  lott, 
Tänk,  huc  afund  skulle  kifva 
För  min  dörr,  som   stod  igen! 
Tänk,  hur  närsynt  jag  skulK  blifva. 
När  jag  säg  en  gammal  vän! 


N:o  175. 
*  Fredmans  Testamente. 

TUl  min  flicka. 

läckaste  kropp, 
I  snörlif  fängslad,  grann  i  salopp, 
Och  diademet  i  hufvut  står  opp. 
Och  uret  i  kjortelen  visar  vårt  gyllene  hopp! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


279 

öronen  ringa, 

Klinga^ 

Ramla, 

Skramla, 
Säga  nu  fästmannen  till. 
/  Hör  du  nu, 

Hör  du  nu: 
Gerna  jag  gifta  mig  vill. 

Men  jag  då  flyr 
Från  den,  som  hjertat  ängslar  och  bryr: 
Min  suckan  är  nu  ej  mera  sä  dyr  — 
Det.  gör  mig  blott  smärta  att  ungen  är  flyktig  och  yr. 
Skönaste  händer, 
Tänder, 
Ögon, 
Läppar, 
Kinder  och  fötter  och  tår! 
Vänta  man,  :||: 
Vänta  man:  :{|: 
Skönhet  med  tiden  förgår. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


280 


N:o  176. 
Fredmans  Testamente. 

Poeten. 


■Liustigt  är  ibland  poeter, 
När  de  mat  och  flaskor  få 
Och  en  värd  bra  tjock  och  feter, 
Som  dem  vill  tillhandagå: 

Då  bli  de  fbrst  poeter 
Och  anakreonter  små.  :{|:     - 

Lustigt  deras  blod  ju  rinner  — 
Hungern  tar  poeten  an: 
Mer  han  hungrar,  mer  han  brinner 
Och  sin  måltid  måla  kan. 

Lustigt  ju  blodet  rinner 
I  en  så  fbrryckter  man.  :||: 

Sällan  plär  han  tungan  leda 
Som  ett  annat  menskobarn: 
Länga  ord  och  stundom  sneda  — 
Hjernan  hvirflar  som  en  qvarn. 
Jemt  vill  han  tungan  leda 
I  ett  obegripligt  garn.  :||: 

Får  han  leka  med  de  sköna 
Uppå  Pindi  berg  ibland, 
Blir  han  fånig  som  en  höna, 
Går  en  usling  i  sitt  land. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


281 

Lekor  han  med  de  sköna^ 
Ger  han  ej  sin  tro  och  hand.  :||: 

Han  predikar  sedoläran 

Inom  ett  sokratiskt  sken. 

Med  sitt  glas:  »Jag  har  den  äran!» 

Mister  han  håd'  arm  och  ben, 

Mumlar  om  sedoläran, 
Grumlar  upp  buteljen  se^n.  :||; 

Han  är  rädd  och  han  är  dristig. 
Han  är  galen,  han  är  klok, 
Han  är  dum  och  han  är  listig, 
Han  är  fri  och  han  bär  ok. 

Ja,  han  är  rädd  och  dristig  — 
En  poet,  kort  sagdt,  en  tok!  :||: 


N:o  177. 
Fredmans  Testamente. 

Midnattsgillet,  Hogarths  tafla^  efter  originalet 
»A  midnight  modern  conversation »  transporterad  i 
poesi  och  musik  och  tUl  konungen  aUer  underdanigst 
aflemnad  den  13  Febr.  1791, 

l\om,  Apollo,  gäck  din  skald  till  hända, 

Om  mig  egnar  kallas  din! 
Skänk  mig  Hogarths  öga,  eld  och  anda. 

Låt  hans  teckning  lifva  min! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


282 

Redan  min  skugga  tungt  i  en  dvala 
Röner  sömnens  roliga  gräl, 
Och  re'n  mig  tyckes  vinet  sqvala 
Kring  min  hjessa  och  min  häl. 

Bålen  fylld  pä  bordets  rundel  röker, 
Der  citronens  skurna  skal 

Sig  ikring  den  varma  brädden  kröker 
Under  slefvens  dropp  och  sqval. 
Ljuset  i  staken  osande  lågar 
Bland  de  spräckta  virade  krus, 
Och  Fredmans  byst  —  om  någon  frågar 
Dagas  af  detsamma  ljus. 

Af  det  fluidum,  på  duken  sjuder, 
Svättas  väggar,  bord  och  golf, 

Och  i  vrån,  der  urets  klämtning  ljuder, 
Pekar  säj  aren  på  tolf. 
Döf  vid  dess  valsar,  med  våt  mungipa 
Och  nattmössan  vecklad  och  hvit. 
Grubblar  bror  Bredström  vid  sin  pipa 
Om  vår  riksgäld  och  kredit. 

Rygg  mot  rygg,  vid  bordets  öfra  ände, 
Re'n  af  rök  och  ångor  sjuk. 

Syns  en  hickande  och  bakvänd  frände 
I  en  grenad  svart  peruk. 
Åter  en  annan  skugga  der  höjes 
Med  en  blick  om  punschen  är  sval  — 
I  dess  insjunkna  kinder  röjes 
Lefverns  böld  och  lungans  qval. 

Snarkande  på  stoln,  med  hand  i  barmen, 
Skallig  gapar  der  en  ann: 
Lockperuken,  smord  och  smält  i  värmen, 
Halkat  af  den  Bacchi  man. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


283 

Åter  en  ann  i  länstolen  fattar, 
Spiller  hvad  i  flaskan  nu  fans  — 
Märk  hur  prelatens  inage  skrattar 
Ät  den  broderns  rageldans! 

I  en   syrlig  dimma  brodern  famlar 
Der  med  krökta  knän  och  lår: 

Fromt  mot  dukens  våd  hans  vålnad  ramlar 
Och  buteljen  sönderslår. 
Handen,  som  röjt  sin  styrka  på  duken, 
Är,  som  örat,  domnad  nu  nyss, 
Som,  fast  det  gluttar  ur  peruken. 
Ej  till  bordets  visor  lyss. 

Himmel,  ack,  der  damp  han  hufvudstupa, 

Diskursive,  brodern  Per, 
Han,  som  alltid  gratis  värmt  sin  strupa 

Och  vid  skåln  oratorn  är! 

Föttren  i  vädret  nedsparkat  hatten 

Under  hans  orerande  prål, 

Hvarfbre  ock  i  denna  natten 

Pannan  bär  tvä  djupa  hål. 

Ädla  skugga,  pä  hvar  stadens  gata 
Nyss  din  läpp  flög  qvick  och  yr. 

Nyss  om  kung  och  land  du  lyktat  prata  — 
Nu  ditt  öga  ljuset  skyr. 
Nyss  din  nattkappa,  stelnad  i  tvätten. 
Just  till  festen  manglades  slätt. 
Och  nu  med  lju«et  i  manchetten 
Brinner  hela  årets  tvätt. 

I  din  dröm,  kamrat,  hvad  bilder  stimma. 
Du,  som. hand  mot  pannan  för 

Och  som,  qväfd  i  brödrens  gyckeldimma, 
Snart  af  vinets  ångor  dör! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


284 

Morfeus  må  ditt  öga  betunga  — 
Jag,  med  hjei)san  blottad  och  kal^ 
Vill  fbr  min  kung  en  visa  sjunga 
Vid  en  gladt  upphöjd  pokal. 

I  raske  två,  I  kyrkans  fäder 

Med  gurgladt  svalg  och  svarta  kläder, 

Som  kämpat  i  er  anlets  svett, 

Klockan  går  rättnu  till  ett!  :|{: 
Hurra  vid  glasets  klang  mot  tapeten, 
Ers  vördighet,  i  denna  dieten! 
Du  ler  och  plirar  vindt  och  snedt  — 

Klockan  skrider  rättnu  till  ett.  :||: 

Du  ystra  skalk,  som  ögat  vänder 
Med  svart(jr  blick  och  hvita  tänder. 
Ditt  glas  är  aldrig  tungt  och  hett! 

Klockan  går  rättnu  till  ett.  :||: 
Din  skälmska  min  kan  bröderna  locka 
Att  tumla  med  dig,  du  Bacchi  docka! 
Du  redan  deras  öde  sett  — 

Klockan  skrider  rättnu  till  ett.  :|{: 

Klang,  du,  som  bålens  olja  skummar. 
Och  du,  som  glasets  bräddar  tummar 
Med  löjlig  blick  i  Ijuft  och  ledt! 

Klockan  går  rättnu  till  ett.  :| : 
Kom,  drick  tills  dagens  fackla  sig  tänder, 
Drick  konungens  skål  i  Svea  länder. 
Som  norden  lugn  och  frid  beredt! 

Kloekan  skrider  rättnu  till  ett.  :||: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


285 


N:o  178. 
Fredmans  Testamente. 

Reveljen,     1  ardedning  af  en,  annan  Soga/rtha  tafia. 


1  rumslagarn  ramlar  i  gränd  på  fyra, 
Tupparne  gala  vid  klockornas  dön, 
Brandvakten  snarkar  och  vädren  yra, 
Strömmen  han  brusar  och  böljan  är  grön, 
Hundarne  skälla  vid  kattornas  pul, 
Pottorna  sqvala  i  skrubb  och  gränder, 
Hyrkusken  krånglar  och  kör  och  vänder, 
Akarne  slamra  med  bjellror  och  hjul. 

Tunnbindarn  börjar  nu  kärlei^a  banda, 
Krögarne  hicka  vid  stjernornas  sken, 
Paltarne  kuta  med  allehanda, 
Och  vaktparaden  nu  pudrar  tupén. 
Redan  barberarn  i  ränn  med  sitt  fat 
Skumpat  kring  Klara,  Maria,  Katrina  . . . 
Gubbar,  si  glasena  huru  de  skina  — 
Drick  för  din  flicka,  du  gamla  krabat! 

Posterna  ropa  med  frusna  miner 
Längst  in  i  kuren  sitt:  »Wer  da!  Lös  af!;>; 
Kringlan  på  bagarbodluckan  skiner, 
Slädorna  köras  i  glittrande  traf. 
Tarmarne  skallra,  och  vädret  är  kallt: 
Ut  med  trakteringen  ur  mungipan! 
Ljuset  det  brinner  nu  ned  i  pipan  — 
Bålen  utdrucken  och  svagdrickat  allt! 

Gamle  bror  Jockum  med  hål  i  pannan 
Snarkar  på  karmstoln  framstupa  så  godt. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


286 

GreDslo  på  bordet  så  syDS  en  anDao: 
Tinningen  blöder,  och  ögat  är  blått. 
Äter  en  gabbe  i  tankarne  se^n 
Tänder  på  pipan  och  tar  gazctten: 
Elden  den  fladdrar  uti  manchetten   — 
Altona  brinner  i  näfven  på  den. 

Si,  Peter  Bredström  med  trumf  i  klöfver 
Slagen  och  piskad  och  utan  gehör! 
Bäst  han  ponerar,  så  ger  han  öfver 
Och  uti  väggen  han  tinningen  kör. 
Hatten  är  boi^ta  och  skjortan  i  kras, 
Handskarne  ligga  qvar  på  duken  — 
Der  ligger  käppen,  och  der  peruken, 
Kippade  hasor  och  krossade  glas. 

Uret  i  rundeln  det  slår  och  pickar, 
Säjaren  pekar  tre  qvart  uppå  fem. 
Gamle  bror  Jockum  vid  baljan  hickar, 
Bopar  i  ångsten:   »Tag  hit  nu  en  kläm!» 
Åter  en  annan  med  ögonen  hop, 
Tjock  och  rödblommig,  slefven  fattar, 
Sqvalpar  i  bålen  och  ler  och  skrattar, 
Sjunger  om  Cloris  vid  tupparnes  rop. 

Men  hör  på  Trundman  i  gränden,  gubbar! 
Piparen  valkar  sitt  rossliga  slem. 
Gamle  bror  Jockum,  hur  du  dig  skubbar. 
Är  det  så  dags,  bror,  att  du  nu  skall  hem. 
Drickom  till  slut  sista  droppan  —  gutår  — 
Fast  vi  på  stolarna  stupa  och  ramla! 
Skål,  våra  vänner,  båd'  unga  och  gamla  .  .  . 
Himlen  ledsage  hvar  vän,  som  är  vår! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


287 


N:o   179. 
Fredmans  Testamente. 

Öfver  en  iMfla,  föreställande  hror  Jockum^  som  rakar  sig. 


Uet  var  en  gång  en  målare,  som 

Gamle  bror  Jockum,  der  han  satt 

Och  framfor  spegeln  sig  kring  truten  tvåla, 

Höljd  med  sin  rakduk,  mössa  och  hatt. 

Än  blixtra  knifven  i  mungipan. 

Än  dyka  hj^n  så  löddrig  ned  i  skåln. 

Än  på  remmen  han  nu  slipa^n, 

Än  så  sög  han  tobakspipan. 

Än  tog  han  sig  en  sup  på  tvåln.  :||: 

Gubben  i  länstoln  snöt  sig,  log  och  blunda. 

Och  gröna  toffeln  knarka  i  sand. 

Skjortan  var  prydd  med  små  manchetter  runda 

Och  i  halslinningen  röda  band. 

Lifstycket  framtill  tycktes  vara 

Skarlakan,  men  blommeradt  uti  öl: 

Bak  i  ryggen  syntes  bara 

Vallmar,  valkadt,  af  det  rara 

Vestgöten  sveper  omkring  sitt  föl.  :||: 

Nu,  der  lian  satt  i  länstoln  med  sin  kanna. 
Limmad  kring  truten,  hvit  och  våt, 
Framför  en  spiseld  vid  en  vattenpanna, 
Hukad  och  surögd,  fall  med  försåt, 
Tog  han  rakvattnet,  lät  det  jäsa. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


288 


StretÄ  till  fönstret,  knep  så  en  citron: 

Araks-korken  för  hans  näsa 

Sprang  i  taket,  börja  fräsa, 

Och  broder  Jockum  sjöng  sin  ton:  :||: 

»Skäl  för  mig  sjelf  och  fbr  min  tröga  lycka! 

»Målare,  måla,  om  du  kan,  < 

»Gamle  bror  Jockum  vid  sitt  glas  och  krycka, 

»Hvass  uti  knifven,  hvass  som  en  ann! 

»Vivat,  den  saften  skall  mig  smaka  — 

9  Jag  är  sä  lustig  som  en   friad  slaf. 

»Aldrig  skall  jag  mig  bejaka 

»Nånsin  kyssa  någon  maka: 

^Förr  skall  jag  skära  halsen   af.»   :||: 


N:o  180. 
Fredmans  Testamente. 

Fa/raospM. 

iVdm,  min  vän,  jag  beder, 
Sätt  dig  vackert  neder 

Vid  en  pipa  och  ett  glas! 

Drick  och  knäpp  opp  västen. 
Våga  hela  resten!  :||: 

Du  och  lyckan  måste  dras. 

Kom,  vi  vele  sjunga 
Om  vår  sorg  och  tunga 


Digitized  by  VjOOQ IC 


289 

Uti  dessa  sorgedar, 

Om  vår  glans  och  lycka  . . . 

Vill  du  korten  rycka?  :1|: 
Denna  tälj  en  skall  bli  rar. 

Godt  på  denna  orten! 

Blanda  vackert  korten  — 
Tag  af  ljuset,  kära  du! 

Asset  går  och  gäller  .  . . 

Fan  och  hans  gesäller!  :|,: 
Tänk,  jag  tappa  —  klöfver  sju. 


Djefvulen  regera  — 
Får  jag  retirera? 

Gud  fbrbanne  .  .  .  ruter  tre! 
Tiden  allt  förby  ter: 
Quince  leva  jag  bryter  . 

Attendez,  tvåan  gagnée! 


Uti  dessa  tider 

Mångens  hjerta  svider, 
Mångens  tårar  pressas  fram: 

Intet  mynt  i  pungen  . . . 

Paroli  på  kungen  —  :1|: 
Ah,  mon  dieu,  perdu,  madame! 

Huru  allt  sig  vänder, 
Verlden  blir  ett  Bender: 
Tusen  dödar  dygden  slår. 

Himlen  allt  må  styra  ... 

Paroli  min  fyra  :||: 

Je  retire,  och  knekten  står. 

Lockperuken  talar 
I  de  höga  salar, 

Bellman.     UL  19 

Digitized  by  VjOOQ IC 


290 

Mera  än  den  honom  bär: 

Äran  bor  i  stocken 

Och  i  sammetsrocken  ...   :|{: 
Femman  går  nu  prompt,  mon  cher! 

Landets  barn  de  jäsa, 

I  hvarandra  läsa 
Afund,  egennytta,  harm, 

Falskhet  främst  i  spetsen  .  .  . 

Men  nu  är  jag  ledsen:  :||: 
Sexan  går  —  jag  blir  sä  varm. 

Konster  alla  bruka, 

Hjelpa  rikets  sjuka: 
Folket  ropar  ack  och  ve! 

Flit,  förtjenst  och  ära 

Sig  i  bröstet  skära  ...  :||: 
Attendez,  sjuan  gagnée! 

Ja,  hvad  skall  man  säga? 

Låt  sin  gång  allt  ega! 
Svenska  afund  känna  vi: 

Vän  sin  vän  fbrdömmer, 

Dolken  blodig  gömmer ...  :||: 
Attendez,  ett  paroli! 

Lycklig  den,  som  sakta 

Vet  sitt  lopp  betrakta, 
Likt  ett  skepp,  som  går  i  sank! 

Uppä  tidens  vågor 

Föds  och  dränks  hans  plågor  .  . 
Jeu  fini  et  va  la  banque! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


291 

N:o    181. 
Fredmans  Testamente. 


Låt  oss  allt  behaga, 

Låt  oss  korten  taga  — 
Kom  och  sätt  dig  ner  i  ro! 

Bort  en  sorglig  anda  .  . . 

Granne,  blanda,  blanda    —  :|| 
Hej,  gutår,  och  kambio! 

Granne,  marsch  ur  potten! 

Blaren,  den  hundsvotten  — 
Kambio  .  .  .  och  kuku  står. 

Jag  ser  skorsten  ryka: 

Värdshus  måste  stryka ...  :|| 
För  sju  tusan,  hej,  gutår  I 

Bacchus  spelar  lyran! 

Arlekin  och  fyran  .  .  . 
Granne,  stryk  och  drick  en  tår! 

Bullrar  du  och  ryter? 

Fan  och  hans  rekryter  —  :|| 
Hussu  öfver  tolfvan  rår. 

Gif  mig  hit  min  flaska! 

Två  husarer  raska  .  .  . 
Stryk  för  hugget,  skall  du  si  — 

Blarn,  den  hottentotten ! 

Fan  tar  hela  potten  ...   :||: 
Hej,  gutår...  ka  vall  förbi! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


292 


N:o  182. 
Fredmans  Testamente. 

Lornber  spelet. 


JJröderna  passa,  glo  och  gräla 
Och  vid  lomberbordet  träla, 
Stolt  sin  röda  trumf  anmäla 

I  all  ödmjukhet,  Fin. 

Buga  sig  så  djupt  och  krusa, 
Blanda  sina  kort  och  snusa 
Och  emot  hvarandra  rusa 

Mellan  bet  på  bet. 
j»Jag  har  köpt»,  straxt  himlar  en  och  ler, 

»Jag  har  köpt  maniUen!>»    . 
Men  den  andra  nedåt  ser: 
Den  gossen  tappat  har  kodiljcn. 
Klang,  maniljen. 
Klang,  kodiljen  — 

Slå  i  glaset  mer! 

Klang,  go'  vänner.  .  .  Pass! 
Se  bålen,  hur  den  qväfva  vill  vår  strupa 
Hufvudstupa, 

I  män  af  Bacchi  klass ! 

Fritt,  om  det  gäller  supa. 

Er  uti  skuld  fördjupa! 
Vinet  oss  fröjdar  —  stor  sak  i  dagligt  bröd !  i>.  K. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


293 


N:o  183. 
Fredmans  Testamente, 

KarnmaUn. 


i)u  Ijufva  karDaval, 
Du  skingrar  sorg  och  qval! 
Med  pukor  och  trompeter  börja  vi  vår  bal. 
Släck  lyktor,  ljus  och  bloss  — 
Männ  någon  känner  oss? 
Kom,  Pelle,  klockan  sex  igen  med  vår  karross! 
Ack,  otroligt. 
Alltför  roligt . . . 
Bon  soir,  madame! 
Hör,  go'  vänner,  stig  ur  vägen  . . .  släpp  oss  fram ! 

Beau  masque,  comment  vous  va? 
»Jo,  assez  bien,  la  la!» 
Förlät  mig  det,  min  söta  masque  mår  inte  bra. 
»Ah,  ma  foi,  j'enrage  — 
»Fins  h^r  ej  å  la  glace 
»Och  mandelmjölk  och  mera  godt  i  vårt  kalas?» 
Ack,  otroligt, 
Alltför  roligt .  . . 
Bon,  la  ohaine,  la  chaine .  .  . 
Ack,  jag  har  så  fasligt  ondt  i  mina  knän! 

,Ack,  se,  ack,  jag  blir  sjuk! 
En  mask  med  stoppad  buk. 
Ack,  se  hur  den  ser  ut  som  fan  i  lockperuk  .  .  . 


Digitized  by  VjOOQ IC 


294 

Ack,  hör  hvad  sorl  och  stim  — 
Se  juden  Efraim, 
Se,  gamla  gubben  går  här  än  med  kärleksrim! 
Ack,  otroligt, 
Alltför  roligt .  .  . 
Bon  soir,  mon  ami  — 
Tänk  att  maskeraden  skall  nu  slutad  bli! 


N:o  184. 
Fredmans  Testameate. 

Pa/radiset. 


Adam  var  den  förste  man. 
Som  den  första  qvinna  vann. 

På  det  viset 

Paradiset 

Byggde  hon  och  han. 
Eva  var,  som  hvar  man  vet. 
Ung  och  täck  och  rask  och  het: 

Mjuka  händer, 

Hvita  tänder. 

Och  så  lagom    fet. 
När  som  Eva  uti  busken 
Icke  mycket  långt  ifrån 
Köpte:   »Adam!»  stod  den  slusken 

Dummer  som  en  spån. 

»Adam,  min  vän, 
»Hvar  är  du  nu,  min  maka? 


Digitized  by  VjOOQ IC 


295 

»Ät  af  äpplet  nu  igen!» 
Tör  den  och  den, 
'Hvad  nu  igen?"" 
Var  Adams  svar  tillbaka  — 
Och  dä  skratta  djefvulen. 


N:o  185. 
Fredmans  Testamente. 

Adam  i  paradiset. 

JM  är  Adam  han  bodde  i  paradis, 
Så  hade  han  roligt  på  menskeligt  vis  — 
Men  hin  skall  den  gästa: 
Till  bästa 
Sin  nästa 
Han  gaf  hvarken  vått  eller  torrt  som  man  vet. 
Ej  var  han  karl  till  att  laga  en  bål, 
Fast  pomdranser  satt  rundt  kring  hans  gål. 
Tvi  den  hundsvotten! 

I  botten  :||: 
Vi  dricka  uti  all  fbrtret. 

Fy  tusan,  det  var  ett  undligt  gemöt 
Att  lukta  pä  drufvan  och  stå  som  ett  nöt 
Spritt  naken,  fbrryokter, 

Betryckter 

Och  nykter 
Och  titta  i  luften  och  undra  pä  allt! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


296 

Se'n  han  blef  gifter,  sä  bar  det  till  vägs 
Ur  paradiset  om  qvälln  klockan  sex: 

Tömmer  blef  gälen  . . . 
Men  balen  :||: 

Stär  faller:  sä  drick  —  det  blir  kallt. 


N:o    186. 

Fredmans  Testamente. 

Kain  och  Abel. 


Aain,  Adams  äldste  gosse, 
Gjorde  bror  sin  en  syrpris, 
Slog  ihjäFen  på  en  mosse 
Vid  en  grind  i  paradis .  .  . 

Drick,  drick,  låt  pojkar  lufvas  — 
Karlar  slåss  pä  annat  vis. 

Abel  kanske  ville  råda, 
Kain  tyckte  han  var  karl. 
Nyktra  måst  de  varit  båda. 
Ledsna  vid  så  torra  dar .  .  . 

Drick,  drick,  låt  korken  skrufvas! 
I  buteljen  ha  vi  qvar. 

Kain  var  ej  van  att  frukta, 
Satt  sin  hatt  uppä  och  slog. 
Abel  •på  sin  mössa  lukta. 
Och  i  mössan  han  ock  dog  . .  . 

Drick,  drick,  lät  dig  ej  kufvas! 
I  buteljen  ha  vi  nog. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


297 


N:o  187. 
Predmans  Testamente. 

Moses    skål. 


Käre  bröder, 
Drickom  Moses'  skål! 

Han  är  döder, 
Men  i  denna  bål 
Vi  hans  namn  upplifva, 
Oss  på  resan  gifva 
I  det  friska,  friska  röda  haf. 
Denna  bischoflfsslefyen 
För  vår  värd  är  blefven 
Moses'  staf. 
Hafvet  ban  med  denna  stafven  delar  , 
Farao  han  kom  med  all  gevalt, 
Konsten  honom  felar: 
Han  med  vagn  och  selar 
Plumpa  neder  som  en  tunna  malt. 
Lika  godt,  må  vara, 
Vi  torrskodde  fara 
Öfverallt. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


298 


N:o  188. 

Fredmans  Testamentctr 

Kung  David. 


A  ung  David  han  spelte  på  harpan  och  dract, 
^Hin  håle  då  gnodde,  så  böxorna  sprack. 

Kung  Saul  blef  friskar  och  lustig  och  fri  — 
Vipp  lustigt,  kung  David,  din  skål  dricka  vi! 

Kung  David  i  slungan  han  lade  en  sten. 
Han  slog  så  ur  Goliath  hjerna  och  ben 

Och  hundrade  tusende  man  på  en  gång  — 
Vipp  lustigt,  kung  David,  dig  egnas  vår  sång. 

Din  harpa  Batseba  i  kärleken  drog. 
När  du  uppå  taket  der  spelte  och  log. 

Nu  hvilar  din  kropp  jemte  hennes  i  mull  — 
Vipp  lustigt,  kung  David,  jag  tumlar  omkull.    ^ 

Vi  dricka  kung  David  till  ära  och  pris  .  .  . 

Ack,  kund^  du  oss  höra  uti  paradis 
Eir  vi  fick  dig  neder  till  oss  på  en  stund. 

Vipp  lustigt,  kung  David,  bland  svickor  och  sprund! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


299 


N:o  189. 

Fredmans  Testamente. 

David  och  Salomo. 


JVonung  Sau^   :||:  var  en  misantrop, 
Mjältsjuk,  rädd  och  slagen, 
Glömde  väoskapslagen  — 

Ingen  sådan  :||:  i  vår  glada  hop! 

Tro  mig,  David  :||:  visste  bättre  han: 

Rasa,  kurtisera, 

Hvarje  qväll  supera  — 
Sålcds  gjorde  :{{:  Jonatan  och  han. 

Fastän  pojke,  :||:  var  han  hjelte  re'n: 

Goliath,  den  krabaten, 

Slog  den  lille  saten. 
Så  han  tumla,  :|{:  bara  med  en  sten. 

Sonen  Salomo  :||:  låt  oss  vörda  den: 
Först  han  här  pä  jorden 
Stiftat  murar-orden  -- 

Då  han  tänkte  :{|:  som  en  menskovän. 

För  sin  lära  :||:  bör  han  ega  pris: 

Supa,  lustig  vara. 

Låta  sorgen  fara, 
Käre  bröder,  :||:  det  är  vara  vis. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


300 

Konung  Salomo  :{{:  fick  en  kär  visit: 

Långt  bort  kom  det  rönet, 

Han  var  vis  för  könet  — 
Derför  reste  :|{:  drottning  Saba  dit. 

Aldrig  sa'  hon:  :||:   »Herre,  nå,  var  still!» 

Som  i  våra  dagar. 

Nej:  »Hvad  er  behagar, 
>Käre  herre,  :[|:  jag  rätt  gerna  vill!» 


N:o  190. 
Fredmans  Testamente. 

Profeten  Jonas. 


trubben  Jonas, 
Ängslig,  matt  och  sjuk. 

Inte  skonas, 
Måst  i  fiskens  buk 
Stilla  storm  och  vågen. 
Stora  kabeltågen 
Hissa  Jonas  neder  ifrån  däck: 
Hufvud  ben  och  armar 
Måst  i  fiskens  tarmar 

Utan  skräck. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


301 

Gubben  Jonas,  kan  man  lätt  begripa, 
Tyckte  väl  att  det  var  rent  besatt, 

Men  ej  grät  och  lipa, 

Nej,  han  tog  sin  pipa, 
Kokte  tobak  både  dag  och  natt. 

Jonas  kunde  sluta 

Pä  en  finsker  skuta 
Att  han  satt. 

Kära  Jonas, 
Verlden  mins  dig  än! 

Du  försonas. 
Och  du  kom  igen: 
Fisken  börjar  tjuta. 
Dig  på  stranden  spruta, 
Der  en  kurbitsblomma  i  din  famn. 
Fisken  knep  och  krämpan  .  .  . 
Hartman  sjelf  von  Graman 
Blir  ditt  namn. 
Låt  oss  klinga,  Jonas  lagrar  skära  — 
Kamerater,  hurra  med  pokal! 
Lät  oss  hjelten  bära 
Fram  till  hj  el  tärs  ära! 
Ingen  egnar  Jonas  ge  förtal. 
Jonas  var  den  största 
Och  den  allra  första 
Amiral. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


302 


N:o  191. 
Fredmans  Testamente. 

Unga  Tobias. 


UDga  Tobias  skulF  i  brudsäng  stiga 
På  en  unger,  sköner,  rasker  piga, 

Hvitlätt,  fet  och  län  ger, 

Som  förut  sju  gånger 
Pressat  styrkan  af  en  maka. 

Flickan  hade  sköna  bröst  och  leder, 
Många  friare  ibland  de  meder. 

Eljest  gick  hon  ofta 

T  en  sitserkofta  — 
Röda  saffians-tofflor  knaka. 

Jungfrun  bar  ett  gyllne  ännespänne, 
Och  på  halsen  prydde  perlor  henne. 

Nopkins-kjol,  så  nätter, 

Aldrig  fans  den  bätter 
Än  som  flickan  på  sig  haka. 

Unga  Tobias  var  en  karl  till  åren 
Med  stångpiska  flätad  bak  i  håren. 
Stora  stöflar,  sporrar 
Och  en  hund,  som  morrar, 
Att  sjelf  Asmodeus  skaka. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


,       303 

Raguels  dotter,  angå  jungfru  Sara', 
Flög  burdus  i  sängen  utan  fara. 

Asmodeus  bullra, 

Brud  och  brudgum  kullra 
På  hyarannan  så  det  braka. 

Gamla  Tobias  satt  vid  vattubrynen: 

Han  var  blind,  ty  svalan  sk  .  .  'n  i  synen. 

Medan  sängen  runka, 

Han  ur  flaskan  klunka   — 
Det  kund'  honom  bättre  smaka. 

Vin  långt  mera  än  som  kärlek  gäller: 
Heldre  flaskan  ha  än  ha  mamseller! 

Hellre  blinder  sitta 

Än  som  torstig  titta 

Lägg  till  tappen  mun  och  haka! 


N:o  192. 
Fredmans  Testamente. 

Pigornas  skål. 

V  asthi  hon  var  en  drottning  så  grann, 
Kung  Ahasverus  var  hennes  man. 
Esther  bedrog,  som  hvar  man  vet, 

Hans  konglig  majestät. 
Esther  hon  var  en  piga   —  stor  sak  — 
Pigornas  skål  i  kök  och  förmak  . .  . 
Klinga  för  alla  pigor!  Hvar  en  har  sin  smak. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


304 


N:o  193. 
Fredmans  Testamente. 

Vara  h/örnars  skål, 

xlabakak  fyllde  Daniels  fat, 

Korparne  gåfvo  Elias  mat, 
Lejon    och    Guds    profeter    gåfvo   kvarann   sä   många 

mål  — 

Men  nu  hörs  det,  som  är  något  mer: 

Björnarna  föda  mången  sekter . .  . 
Granne,  de  äro  tama  .  .  .  drick  våra  björnars  skål! 


N:o  194. 
Fredmans  Testamente. 

Om  krig  och  hardalekar. 


yJm  jag  finge  kommendera 
Femton  tusen  man. 
Skulle  jag  på  stund  marschera, 
Gripa  turken  an. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


305 

Proviant  :||: 
Skuir  vi  hafva  göder 
Och  galant  :||: 
I  mitt  flaskefoder. 
Ja,  vi  skull  marschera  pä 
Och  så  slå. 


I  seraljen  skuir  vi  sätta 
Våra  rumpor  ner  — 
Jemt  turkinnor  små  och  nätta 
I  vårt  högqvarter! 
Natt  och  dag  :||: 
Skuir  vår  flaska  rinna, 
Du  och  jag  :||: 
Ha  hvar  sin  turkinna  — 
Allt  skull  gå  liksom  i  harm 
Med  allarm! 


Vid  mitt  högqvarter  en  flagga 
Skulle  hissas  opp: 
Uppå  den  skuir  Venus  vagga 
Bacchi  lilla  kropp. 
Sus  och  dus  :||: 
Natten  om  och  dagen. 
Varma  rus  :||: 
För  den  kalla  magen  — 
Ge  den  gamle  storvisir 
Ein  stop  bier. 

Uppå  turkens  golftapeter 
Skuir  jag  jemt  förbli, 
Vid  trianglar  och  trompeter 
Leka  frieri 

IhUman.     III.  20 


Digitized  by  VjOOQ IC 


,306 

Som  en  muDk  :{|: 
Med  hyar  skön  turkinna. 
Klunk,  klunk,  klunk!  :||: 
Lät  Tär  flaska  rinna .... 
Ur  seraljen  ut,  du  fan, 
Ut,  sultan! 

r 

Släpp  mig  in   —  ur  vägen,  snöping 
Sjelf  jag  fbr  mig  an! 
Skönhet  är  en  liten  köping. 
Jag  är  handelsman. 
Släpp  mig  in!  :{{: 
Iris,  se  min  smärta  — 
Jag  är  din:  :||: 
Tag  mitt  hela  hjerta! 
Vin  och  flickor  ge  mig  fröjd  . : . 
Jag  är  nöjd. 


N:o  195. 
Fredmans  Testamente. 

/  botten  / 

-L^ät  oss  vär  tid  förgäta 
Och  alla  lifsbesvär! 
Vid  bordet  skall  man  äta, 
I  sängen  vara  kär  — 

Sä  ungefär. 
Drick,  granne,  drick  i  botten  ...  det  gär  , 

Gutär!  :i|: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


307 

» 

Bekymrom  ej  yärt  sinne 
Hvad  lyckan  oss  beskärt! 
Ett  bröst  i  gröfsta  linne 
Kan  vara  purpur  värdt  — 
Så  har  jag  lärt. 
Drick,  granne,  drick  i  botten  .  . .  det  går . 
Gutår!  :||: 

Lät  vakna  i  sin  kula 
Ignatius  Loyola 
Med  andra  svarta  fula, 
Som  sockersött  bedra 
Och  allting  ta! 
Drick,  granne^  driclt  i  botten  ...  det  går . 
Gutår!  :||: 

Låt  falska  bröder  spela 
Som  myggor  i  en  ring. 
Sin  fosterjord  så  dela 
Att  hvar  för  ingenting. 

När  allt  går  kring  t 
Drick,  granne,  drick  i  botten  ...  det  går . 

Gutår!  :||: 

Låt  glömskan  få  begrafva 
En  Cael  uti  sin  sand. 
När  minnen  af  Pultava 
I  stjerna  och  i  band 
Bärs  i  vårt  land! 
Drick,  granne,  drick  i  botten  ...  det  går . 
Gutår!  :||: 

Låt  barn  i  vaggan  gråta 
Och  ondskan  rasa  vild, 
Låt  lagen  bli  en  gåta 
Och  frihet  bli  en  bild 


Digitized  by  VjOOQ IC 


308 

Frän  ögat  skild! 
Drick,  granne,  drick  i  botten  . .  .  det  går . 
Gutår!  :||: 

Släpp  örnen  öfver  hafvet 
Med  vingar  utaf  giill  — 
Ett  lejon  står  i  qvafvet 
Och  stampar  i  sin  mull  .  .  . 
Men  jag  är  full. 
Drick,  granne,  drick  i  botten  . . .  det  går . 
Gutår!  :||: 


N:o  196. 
Fredmans  Testamente. 

De  fyra  budorden. 

Menska  du  bör  betänka, 

Lifvet  så  kort  får  blänka! 

Vill  du  der  nöjen  leta, 

Bör  du  reglor  veta. 

Första  hudet  lyder  så: 

Du  skall  ej  lyckan  rökverk  bära 

Och  med  knäfall  ej  åtrå 

En  falsk  och  flyktig  ära! 

»Hvad  är  det?*  Svar: 
Vi  skola  städse  nöjas  med  oss  sjelfva, 
Att  vårt  lugn  blir  qvar. 
När  alla  öden  hvälfva. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


309 

Lifvet  vore  visst  en  börda 
Utan  att  kärlek  vörda  — 
Men  som  hans  knut  är  vigtig, 
Käre,  var  försigtig! 
Andra  hudet  lyder  så: 
Ej  narras  med  den  lilla  guden, 
Kalla  honom  icke  på  — 
Han  kommer  nog  obuden! 

»Hvad  är  det?>     Svar: 
Vi  skole  älska  lilla  Cloris  varligt, 
Ty  i  all  sin  dar 
Har  kärlek  något  farligt. 

Allt  i  naturen  predikar 

Ömhet  för  våra  likar. 

Men  uti  våra  tider 

Vänskap  intrång  lider. 

Tredje  hudet  derför  lär: 

Du  ej  skall  tro  hvad  folket  pratar! 

Munnen  ofta  rosa  plär, 

När  hjertat  svär  och  hatar. 

»Hvad  är  det?*     Svar: 
Vi  skole  varsamt  välja  vänner. 
Blott  behålla  qvar 
Dem  man  i  botten  känner. 

Blomman  sin  Qäril  gläder, 
Sommarn  ger  vestanväder, 
Allt  hvad  för  ögat  leker 
Oss  till  ro  beveker. 
Ijerde  ludet  mins  derhos: 
Haf  icke  sorg  för  morgondagen! 
Tid  och  nöjen  fly  sin  kos. 
Och  qvar  du  står  bedragen. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


310 

»Hvad  är  det?»     Svar: 
Vi  skole  nyttja  ungdomsåren  — 
Hösten  ledsnad  har: 
Bekymret  följer  åren. 


N:o  197. 
Fredmans  Testamente. 

Vemis  laghryterska. 


Oloris  —  tvi  vale  den  förtreten! 
Borta  är  hela  herrligheten, 

Släp  och  falbolaner: 

Kors,  bevars,  hvad  planer 

Mot  de  skönas  ro! 
Inte  får  du  ditt  kaffe  dricka, 
Inte  vid  din  båge  sy  och  sticka: 

Tänk,  om  lilla  guden 

Också  blef  förbuden 

Uti  hjertat  bo! 
Jag  upplyfter  mina  händer 
Och  förbannar  riksens  ständer. 
Ingen  skall  ta  dej  ifrån  mej, 
Ingen  skall  ta  mej  ifrån  dej  — 

Venus  säger  nej. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


311 


N:o  198. 
Fredmans  Testamente. 

Herde.qväde  UU  Camäla, 


i^en  milda  våren  börjar  rå  — 
Se,  träden  blomsterk  ladda  stÄ 
T  hvita  blommors  robe-de-cour ! 

Hvartblad,  jag  skådar, 

Mitt  öga  bådar 
En  ny  natur. 

Hvad  målning  på  de  glada  fklt, 
Der  blommans  lif  gör  Qärilns  salt! 
Jag  jorden  i  sin  barndom  ser. 

När  morgon  randas, 

Hvart  lif,  som  andas, 
I  vällust  ler. 

Camilla,  lydom  hjertats  lag! 
Vår  ungdom  är  en  junidag. 
Likt  skenet  täckt,  men  flyktigt  far. 

Din  vår  ftJrsvinner: 

Du  missnöjd  finner 
Snart  hösten  q  var. 

Låt  skogens  dufvor  lära  dig 
Att  ömt  förena  dig  med  mig! 


D^itized  by  VjOOQ IC 


312 

Lät  oss  på  fjärilns  glada  vis 

Vår  kärlek  reta, 

I  gräset  leta 
Värt  paradis! 


N:o  199. 
Fredmans  Testamente. 


Usla  hop,  som,  ömt  betagen, 
Pustar  under  kärlekslagen, 
Du  förstår  ej   nyttja  dagen 
Och  att  sjelf  om  vägen  rå  — 
Nej,  en  matgud,  som  styr  magen, 
Han  bör  ensam  offer  fä.  :||: 

Hela  verlden  vor'  en  öken, 
Om  ej  steken  fanns  i  köken  — 
Smakligt  bord  med  många  rätter 
Det  är  såsen  på  värt  lif. 
Och  att  väl  bli  stinn  och  m  ätter 
Störst  af  alla  tidsfördrif.  :||: 

Läckra  soppa,  bordets  heder. 
Du,  som  steken  väg  bereder, 


Digitizpd  by  VjOOQ IC 


_313_ 

Gjut  din  saft  i  alla  leder, 

I  min  gom  ditt  paradis, 

Tills  man  hummern  fbr  mig  reder 

Pä  en  skön  porslinsservis!  :||: 

Ack,  men  ett  behof  mig  qväljer: 
Mat-vin  saknas .  .  .  Hit,  buteljer, 
Mal'ga,  sekt  och  rhenskt  jag  väljer, 
Ungerskt  och  hvad  mera  rart  — 

Snart,  snart! 
Älskare ...  du  blir  bedragen ! 
Lär  af  mig  att  nyttja  dagen: 
Önska  blott  fä  sköta  magen, 
Sjelf  om  dina  nöjen  rä 
Och  att  efter  mältidslagen 
Få  en  punschbäl  of  van  på! 


N:o  200. 
Fredmans  Testamente. 

Lugnet  vid  jlaskmL 


Milt  sinne,  friskt  opp,  bort  till  krogen! 
Ty  Bacchus  han  väntar  oss  der  — 
Att  vara  Apollo  mer  trogen 
Det  anses  för  bara  besvär: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


314 

Hans  gräl  kan  min  åtrå  ej  mätta, 
Jag  bjuder  alltsammans  farväl, 
Blott  jag  mig  vid  tunnan  fär  sätta 
Och  läska  min  törstiga  själ. 

Lät  högflirdens  dårar  predika 
Om  höghet,  om  ära  och  makt, 
Låt  menniskor  kappas  och  fika 
Att  komma  till  heder  och  prakt, 
Låt  folket  hvarannan  förraska 
Och  stifta  mot  enighet  krig. 
Blott  att  de  ej  röra  min  flaska, 
Som  jag  har  satt  undan  för  mig. 

Låt  girighetsbukar  förtäras 
,  Af  åtrå  till  pengar  och  guld, 
Båd'  dagar  och  nätter  besväras 
Att  vakta  ett  bonadt  schatull 
Och  snika  så  mycket  de  kunna 
Och  tala  ur  girighets  ton, 
Blott  min  allra  käraste  tunna 
Ej  faller  i  samma  passion. 

Låt  doktor  Könfucius  streta 
Och  skaffa  sig  rätt  med  gevalt 
I  luntor  och  lexika  leta 
Att  känna  och  utforska  allt  — 
Hvar  Wien  eller  Rom  är  belägen 
Jag  aktar  så  mycket  som  grus, 
Blott  att  de  ej  stå  mig  i  vägen. 
Der  jag  vill  nedsätta  mitt  krus. 

Låt  Venus  med  hela  sin  skara 
Fritt  vandra  förbi  mitt  qvarter: 
Om  hon  mig*  ej  gunstig  vill  vara, 
Jag  henne  ock  icke  tillber; 


Digitized  by  VjOOQ IC 


^15 

Men  ger  hon  mig  korgen  i  harmen, 
Jag  tar  den  emot  med  god  min, 
Blott  pojken  kan  tågan  på  armen 
Och  hem  ta  mig  hem  ett  stop  vin. 

Låt  allt  fara  fram  i  sin  lusta 
Och  mig  för  sin  ovän  anse, 
Låt  fåfängans  anhang  utrusta 
Emot  mig  sin  hela  armé : 
Mitt  sinne  sig  deraf  ej  qväljer, 
Sjelf  ger  jag  mig  gerna  i  strid, 
Blott  att  mina  glas  och  buteljer 
Af  plundrare  lem  nas  i  frid. 

Ja  låt  hela  jordklotet  bullra, 
Låt  verldena  stå  i  gevär. 
Låt  byar  och  städer  omkullra 
Och  rubbas  med  allt  hvad  der  är, 
Ja,  ända  till  gator  och  torgen, ' 
Blott  att  den  källarn  står  qvar. 
Der  jag  kan  få  taga  på  borgen, 
När  jag  inga  penningar  har. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


316 

N:o  201. 
Fredmans  Testamente. 

Offret  för  Zephis    shdl, 

Um,  Bacchus,  du  är  gud, 
Så  vet  att  min  herdiuDa, 
Fast  hon  ej  är  gudinna, 
Rår  mer  än  dina  bud! 
Jag  aldrig  skulle  dricka 

Ur  ett  så  rågadt  mål, 
Om  jag  ej  had'  en  flicka 

Och  drack  dess  skål. 

Jag  alltid  Bacchus  mins,  ^ 
När  det  i  glaset  regnar  — 
Men  när  mig  Zephis  fögnar. 
Jag  glömmer  att  du  fins. 
Derför  till  hennes  ära 

Du  detta  offret  får. 
Kan  du  väl  mer  begära  . .  . 

Fins  än  en  tår? 


Digitized  by  VjOOQ IC 


317 

N:o  202. 
Fredmans  Testamente. 

Under  stormen. 


yJm  björnarna  bota  och  gillstun  slås  opp, 
Åt  Norge  jag  ställer  min  kosa  och  lopp.  :||: 

Jag  köper  ej  ära,  jag  säljer  ej  vän: 
Om  ovän  förföljer,  jag  älskar  igen.  :||: 

Den  rike  han  lefver  i  vällust  och  fröjd, 
Jag  fattig  med  litet  är  bättre  förnöjd.  :|{: 

Om  allmakten  hotar  och  straffar  derpä, 
Hur  skulle,  o,  menniska,  med  dig  då  gå?  :{|: 

Uppriktigt  jag  älskar    —    hvad  har  jag  derför? 
Bedragen  jag  lefver,  men  trogen  jag  dör.   :||: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


318 

N:o  203. 
Fredmans  Testamente. 

LibaUon  for  värden. 


JNär  väktarne  ropa  att  klockan  slår  tolf, 
Dä  har  jag  buteljer  på  bord  och  pä  golf.  :{{: 

När  väktarne  ropa  att  klockan  slår  ett,  ' 
Dä  kokar  än  punschen  i  halsen  så  hett.  :{|: 

När  väktarne  ropa  att  klockan  slår  tu, 
Då  taga  vi  alla  tre  supar  fbr  sju.  :||: 

När  väktarne  ropa  att  klockan  slår  tre, 
Då  litet  vi  höra,  men  alls  intet  se.  :||: 

När  vinet  är  slut  och  korftrumman  slår  an, 
Då  ligger  min  supbror  och  jag  på  h varann.  : 

Vi  vörda  och  älska  vår  värd  och  vår  vän  — 
Den  som  det  för  tryter,  han  kyss  oss  i .  . .  :|| 


Digitized  by  VjOOQ IC 


319 


N:o  204. 
Fredmans  Testamente. 

En  fattig  fan. 


*ijod  dag»,  sade  Sidenström,   »god  dag,  herr  sektfer! 
»Jag  kommer  sä  dristigt  —  förlåt  mig,  jag  ber!  :||: 

»Här  löper  och  springer  båd'  Blomberg  och  jag 
»Från  morgon  till  qvällen  hvar  endaste  dag.  :{|: 

»Hur  är  det?     Hur  blir  det?     Vi  rå  nu  ej  mer: 
»På  stunden  till  gillstun,  min  gode  sekter!  :||: 

»Vi  ha  nu  frän  slottskansliet  reslusion 

»På  herrn  och  hans  möbler  förutan  pardon.»   :||: 

Ack,  Sidenström  lilla,  ack,  hvad  är  det  åt  — 
Ack,  håll  nu  till  godo,  herr  Blomberg,  en  plåt!:|i: 

Jag  svär  vid  min  heder,  och  himlen  vet  bäst. 
Att  allt  hvad  jag  eger  är  blott  en  brun  väst.  :||: 

En  korgsäng,  en  trästol  och  tofflor  ett  par 
Är  alla  de  möbler  jag  stackare  har.  :||: 

Jag  tjenar  min  konung  uti  revision: 
Trehundrade  daler  är  all  min  pension.  :||: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


320 

Jag  lofvar  hei:r  Blomberg  att  af  mitt  qvartal 
Betala  intresse  och  fullt  kapital.     :||: 

Jag  är,  utaD  skryt,  uti  pennan  väl  käck: 
Bäd'  näsa  och  naglar  ä'  fulla  med  bläck. 

Ack,  Sidenström  lilla,  ack,  töfva  ännu  — 
Kom  till  mig  i  morgon  precis  klockan  sju.     :|{: 

*Nej,  herre,  här  gäller  ej  rim  elF  reson  .  . . 
»Vräk  skrifvarn  pä  gillstun  —  marsch  utan  pardon!» : 


N:o  205. 
Fredmans  Testamente. 

Det  underliga  djuret. 


X!in  gång  ett  djur  i  verlden  kom 
Utur  naturens  gömma: 
Det  sväfva  flyktigt  verlden  om 
Och  tycktes  kunna  dömma. 
Det  hade  tankar  och  begrepp 
Och  hvad  vi  hjerta  kalla, 
Såg  lifvet  an  liksom  ett  skepp 
Bland  tusen  hvirflar  svalla. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


3lil 

Det  hade  ögon,  näsa,  mund, 
Kund'  sina  fbtter  föra, 
Ja,  stä  oob  grunda  hela  stund 
Med  pennan  bakom  öra, 
Med  fingren  knäppa  Tissa  slag 
Och  tankfull  hjerna  röja. 
Ja,  suoka  tunga  andedrag 
Och  blekna  som  en  blöja. 

Det  djuret  gissa  hvem  som  kan 
Hvad  det  nu  månde  heta! 
En  stor  peruk  som  bara  fan. 
Och  ben  i  blåsten  streta 
Med  fickor  fulla  ända  ner 
Af  papper,  talg  och  läder .  . . 
Det  djuret  kallas  sekreter 
Och  lefver  utaf  väder. 


N:o  206. 
Fredmans  Testamente. 

Sekreterarens  lefnad. 


hLvar  skall  jag  födan  taga, 
Jag  fattig  sekreter? 
Jag  har  ju  ock  en  maga 
Som  andra  menskor  fler. 
Bellman,     IIL  21 


Digitized  by  VjOOQ IC 


322 

Jag  hungrar  och  jag  fryser, 
Jag  ruskar  min  peruk. 
Fast  röda  kappan  lyser, 
Sä  värker  dock  min  buk. 

Min  taskbok  ligger  stilla  — 
Jag  tror  hon  ej  är  till! 
Min  messingsvärja  lilla 
Är  pantsatt  för  en  sill. 
Briljanten  på  mitt  finger 
Är  redan  fan  i  våld. 
Till  Norge  snart  jag  springer, 
Så  är  jag  i  behåll. 

Med  sammetsväst  och  fransar, 
Briljanten  på  min  sko, 
Jag  för  en  Cloris  dansar 
I  månsken  på  Norrbro. 
Jag  plär  af  hjerpar  skryta, 
Af  orrar  och  fasan, 
Fast  jag  uti  en  gryta 
Får  doppa  flott  i  sta'n. 

Det  ruskar  och  det  kliar 
Uppå  min  gamla  kropp  — 
Kanalje,  om  du  biar, 
Skall  jag  dig  äta  opp! 
I  mina  dokumenta 
Så  många,  många  grå .  .  . 
Dock  stor  sak  de  ej  ränta: 
De  äro  ganska  små. 

Nu  har  jag  gift  mig  arma! 
Min  hustrus  profession 
Är  baka  vofflor  varma 
Och  sälja  öl  vid  bron. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


323 

Jag  cbapeau-bas  dock  blänker, 
Med  krusad  lockperuk, 
Fast  öl  jag  stundom  skänker 
På  torg  ocb  voflFelbruk. 

Sä  räkas  gamla  vänner'. 
En  byrkusk  dä  ocb  dä  — 
Fru  Plåten  mig  ock  känner: 
De  mig  i  rocken  fä. 
»Betala,  kära  barre, 
»Gif  vackert  myntet  nuU     , 
Jag  svarar  dä  ty  värre: 
»Skrif  vackert  upp,  min  fru!* 

Sä  gör  man  komplimenter, 
När  bjömarne  vill  dra. 
Men  dessa  malkontenter 
De  ta  oss  obapeau-bas . . . 
O,  skrifvare,  sä  göder, 
Hvar  är  din  rock  ocb  väst, 
Ditt  vackra  sidenfoder? 
Jam  consummatum  est. 


Digitized  by 


Google 


324 

N:o  207. 
Fredmans  Testamente. 

Folkvisa. 


xlerr  Baoohus  han  var  en  riddare  båld: 

Hans  tunna  vele  vi  berömma. 
All  världens  kransar  han  har  i  sitt  våld  — 
Allra  käraste  vän,  jag  kan  dig  aldrig  förglömma! 

Den  hjelten  han  lefver,  när  andra  de  dö: 

Hans  tunna  vele  vi  berömma. 
Han  dansar  med  tappen  pä  denna  vår  Ö  — 
Allra  käraste  vän,  jag  kan  dig  aldrig  förglömma! 

-  Vår  hjelte  han  dör,  när  andra  få  lif : 
Hans  tunna  vele  vi  berömma. 
Han  gjuter  sitt  blod  för  press  och  för  knif  - 
Allra  käraste  vän,  jag  kan  dig  aldrig  förglömma! 

Ej  törstig  på  blod,  din  vän  gör  ditt  mord: 

Hans  tunna  vele  vi  berömma. 
I  kärlek  och  buller  din  ära  blir  spord  — 
Allra  käraste  vän,  jag  kan  dig  aldrig  förglömma! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


325 

N:o  208. 
Fredmans  Testamente. 

Epitafium. 


isterhaka,  väldig  buk, 
Stinner  pung  och  lookperuk, 
Sammetsrock  och  präktig  lycka, 
Spanskor  rör  och  gyllne  krycka  . . . 
Ståtligt,  ståtligt,  mina  herrar,  ståtligt! 

Röd  i  synen,  frodigt  hull. 
Stora  skepp  och  tunnor  gull, 
Hufvudbry  en  stund  på  dagen. 
Sedan  värk  i  hals  och  magen  .  .  . 
Lappri,  lappri,  mina  herrar,  lappri! 

Klockan  elfva  ungefär 
Vakna  trumpen,  sur  och  tvär. 
Post  och  vexlar  länge  läsa. 
Ärligt  folk  för  ro  skull  snäsa .  .  . 
Vackert,  vackert,  mina  herrar,  vackert! 

Röda  tofsar,  vackert  spann. 
Drängar  som  stå  på  h varann, 
Åka  ut,  migrän  att  glömma, 
För  en  vän  till  fots  sig  gömma  . .  . 
Vanligt,  vanligt,  mina  herrar,  vanligt! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


326 

Hus  och  gärdar,  feta  kök, 
Alltid  utur  skorsten  rök, 
Stinna  kockar,  gny  och  buller. 
Slag  af  kittlar  och  kastruller . . . 
Lustigt,  lustigt,  mina  herrar,  lustigt! 

Granna  salar,  kostlig  mat, 
Hvita  bord  och  silfverfat. 
Spisa  liksom  potentater, 
Dricka  vin  och  dömma  stater  .  . . 
Tappert,  tappert,  mina  herrar,  tappert! 

Marmorgolf  och  gyllne  tak. 
Kabinetter  och  förmak. 
Punsch  och  bischo£f  uti  bålar, 
Hjertat  fullt  af  bara  nålar  . . . 
Struntsak,  struntsak,  mina  herrar,  struntsak^ 

Höra  ängslan,  suck  och  rop 
Af  en  arm  och  nödställd  hop  — 
Bön  och  tårar  intet  gälla, 
När  champanj ekorkar  smälla  . . . 
Hurtigt,  hurtigt,  mina  herrar,  hurtigt! 

Tapper  uppsyn,  ingen  skam, 
Herre  öfver  Amsterdam  — 
Men  när  någon  börjar  ana. 
Ta  bestört  en  pris  havana . . . 
Ängsligt,  ängsligt,  mina  herrar,  ängsligt! 

Chapeau-bas  och  pungen  klar. 
Litet  högmod  ännu  qvar  — 
Ge  förslag  till  landets  nytta, 
Ändtlig  stupa  kullerbytta  . . . 
Slutet,  slutet,  mina  herrar,  slutet! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


327 

N:o  209. 
Fredmans  Testamente. 

Impromtu  dm  4  Fébrwm  1788, 


Med  en  filosofisk  hjerna, 
Lyst  af  nattens  stjerna, 
Ifrån  Floberg  vi  oss  ärna 

Ned  till  Hoppenstedt. 
ölet  med  sin  must  och  kärna 
Gör  att  benen  spjärna 
Till  en  liten  vacker  tärna, 

Småögd  och  branett. 
Kroken,  i  sin  gamla  bruna  rock, 
Du  och  jag  kör  ut'en. 
Långa  Berggren  i  syrtuten 
Smälla  vi  pladask  på  truten: 
Om  han  tittar  utom  knuten, 

Lyfta  vi  vår  stock. 

Mot  skinnbrackors  pock 
Vi  deklinera  hic,  haoc,  hoc 

Och  rusta: 

Vi  oss  förlusta, 
Och  modig  är  vår  flock. 
Vi  trumfas  som  studenter  — 
Den  som  på  dörren  glänter, 
Hugg''en  på  örat,  om  han  ej  dricker  mer! 


Digitized  by  VjOO^lC 


N:o  210. 
Fredmans  Testamente. 

Mängehkan, 


Jag  lemnar  er  på  borgen  — 
Kom  handla  hela  korgen! 
Ej  bättre  köp  på  torgen, 
På  Skeppsbro-stolarna. 

Kom  och  smaka  pä  min  vara! 
Skönsta  körsbär,  röda  och  klara 
Känn  på  hvad  de  ä'  rara! 
Hur  sa*  ni?  Sa*  ni  ja? 


N:0    211. 

Fredmans  Testamente. 

Bovta-rimés, 


JM  är  jag  vill  på  kärlek  tänha^ 
Sjunger  jag  som  Limdor 
Om  min  fattigdom   —  gutår  - 
Om  hur  gudarna  iskänka 


Digitized  by  VjOOQ IC 


S20 

Mycket  malört  i  mitt  r«fi. 
Men  hvad  skall  jag  arme  goraf 
Fredriksson  tar  mig  i  dra 
Och  en  palt  min  konhuihin. 


N:o  212. 
Fredmans  Testamente. 

Elegi, 


lurturdafvan  med  sin  maka 
Kuttrar  in  i  skogens  vrår, 
Regnet  på  min  ruta  slår, 
Jofurs  skyar  slå  och  braka. 
Ja,  jag  måste  det  bejaka: 
Sorgen  om  mitt  bjerta  rår. 
Se  —   mitt  rum,  hur  tomt  det  står 
Med  en  dank  uti  min  staka, 
Och  i  stopet .  . .  ingen  tår ! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


330 


N:o  213. 
Fredmans  Testamente. 

Öfver  längtan,      Vua, 


i5ort,  läDgtan!  Du  mitt  nöje  stör 
Och  likt  ett  stjärnbloss  hastigt  svinner. 
Du  f^nar  mest,  när  du  upphör, 
Ty  dä  sitt  syfte  först  man  vinner. 
I  början  ges  väl  honungsmust, 
Men  när  den  länge  kittlat  smaken, 
Man  mister  snart  sin  förra  lust 
Och  ändtlig  ledsnar  vid  den  saken. 

Sä  hinner  mängen  väl  sitt  mäl, 
Men  saknar  redan  ganska  mycke. 
Man  ej  det  vunna  mera  täl: 
Man  längtar  efter  större  stycke. 
Hvad  under  längtan  var  ett  slott 
Blir  ansedt  dä  för  lägsta  hydda; 
Och  de,  som  högst  sin  önskan  nätt, 
I  sjelfva  nöjet  blifva  brydda. 

Säll  den,  som  utan  längtans  svek 
Sin  hela  ro  får  säkert  njuta! 
Han  häller  ödets  storm  för  lek 
Och  kan  i  himlens  famn  sig  sluta. 
Han  mellan  längtan  och  sitt  hopp 
Ej  länge  qväljes,  spär  och  vakar. 
Men  lemnar  allt  sitt  tidelopp 
Uti  dens  värd,  som  allt  ransakar. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


331 

N:o  214. 
Fredmans  Testamente. 

Imprmntu  ttil  M,  , .  J,   M,   G,  hos  Mummens 
en 


Mummens  värdshas:  fordom  beläget  vid  Drottninggatan  n:o  108. 


skorpan  mellan  tummen 
Emot  en  kaffeskänk 
Jag  sitter  bär  hos  Mummen 
Och  hvisslar  på  en  bänk. 
Den  glada  lärkan  spelar 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Vid  orrens  knöt  och  knorr. 
Och  med  ett  ständigt  morr 
En  hund  och  katt  krakelar. 

Malena  står  vid  pumpen 
Nedhukad  mot  en  sä, 
Glor  opp  ibland,  så  trampen, 
Pä  hönsen,  der  de  gä. 
Än  skurar  hon  ett  bräde, 
Än  på  en  rostig  nubb 
Hon  hänger  opp  en  stubb, 
En  trasa  och  ett  kläde. 

Inom  den  gröna  gängen 
En  spräcklig  grå  kalkon 
Vid  pumpen  högst  på  stången 
Utbreder  sin  person. 
En  tupp  vid  ränniln  plockar. 
Och  med  en  slingrig  mask 
Han,  gulbent,  stolt  och  rask, 
Den  stolta  hönan  lockar. 

Vid  trädgårdsgrinden  äter 
Utur  en  lägländt  glugg 
En  lurfvig  dogg  i  mjugg 
Sitt  stängda  lif  begråter: 
Kriughvärfd  af  gnagda  ben, 
För  sönderslagna  diskar 
Han  tyst  pä  svansen  viskar 
Och  slickar  stäfvan  ren. 

Vid  planket  djupt  i  mullen 
En  kägla  ligger  kull, 
Och  klotet,  fullt  med  mull 
Frän  förra  dagspatrullen, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


333 

I  gyttjan  trillat  ner. 
På  taflan  kast  stå  tagna, 
Och  pipor  sönderslagna 
Man  i  hvar  vinkel  ser. 

Der  stegen  står  och  vickar, 
En  gulbrnn  yfvig  katt 
Sig  på  en  spjéla  satt 
Och  sina  tassar  slickar 
Vid  den  uppgående  soln: 
Den  ena  ungen  jamar, 
Den  andra  trasan  kramar, 
Som  ligger  qvar  på  stoln  . . . 

Hvad  skönhet  i  naturen, 
Hvad  fetma  i  hvart  spår 
Från  kyparn,  der  han  står. 
Till  sämsta  lif  bland  djuren! 
Allt  bildar  paradis: 
Allt  lust  och  nöje  bådar  . .  . 
Men,  ack,  min  syn  ej  skådar 
Jeannette  och  Louise! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


334 


N:o  215. 
Fredmans  Testamente. 

TiU  dmi   108:dé  dragningen. 


Jag  vill  några  numror  ta 
Uppå  lotteri  och  vinna, 
Anna  JohansdoUer  finna 
Klädd  till  brud  i  Upsala. 
51  är  hennes  nummer  — 
Nästa  dragning  har  hon  man  .  .  . 
Tro,  fast  spåman  tyckes  dummer, 
Blir  hans  spådom  ändå  sann! 

Stina  AndersdoUer^  ja, 
Liten  f^nta  ifrån  Kalmar 
I  sitt  fina  hvita  vallmar, 
Uvad  skall  man  om  henne  tro? 
Jag  vill  just  ej  idligt  skryta. 
Men  på  56  —  slå  vad  — 
Med  sin  häst,  sin  ko  och  gryta 
Jerker  narrar  hon  åstad. 

Se'n,  na^  lyckan  gynnat  dem 
Med  god  vinst  på  sina  lotter, 
Tör  Maria  SäkansdoUer 
Vinna  numro  65. 
Re'n  jag  önskar  henne  lycka. 
Tills  hon  med  en  blygsam  fkrg 
I  sin  brudsäng  med  sin  krycka 
Dimper  kull  i  Kroneberg. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


335 

Lisa  AndersdoUer  —  märk  — 

Ifrån  Elfsborg,  som  jag  tycker, 

82:an  sakta  rycker 

Ur  det  klara  spegelverk. 

Sara  JohanadoUer  sedan 

Skall  pä  numro  62 

Blifva  rik  —  hon  är  det  redan  . . , 

Hoppet  fröjdar  dem  ändå! 


N:o  216. 
Fredmans  Testamente. 

Ulla   Winhlads  och  Moviiz   komplimenter. 


Första  hrefvexUngen. 
Ulla  Winblad. 

v/m  ditt  tappra  bröst  kan  blottas 
För  Kupidos  gyllne  pil, 
Vet  då,  att  pä  femton  mil 
Skottet  från  hans  båge  lossas 
Att  din  mandom  elda  opp. 
Från  Norrköping  med  mitt  hopp 
Flänger  han,  och  vägen  skottas  — 
Sjelf  jag  sitter  i  hans  knä. 
Hymen  med  Kupido  brottas  . . . 
Lät  dig  inte  så  hundsvottas, 
Och  ej  svigta  som  ett  ftfc! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


33r» 

MoviTz'  war. 

Jag,  min  Ulla,  dig  skalF  svara 
Pä  ditt  bref,  men  himlen  vet 
Intet  lack  och  ej  signet 
Fins  i  mina  gömmor,  bara 
Stungna  korkar,  tomma  krus: 
Knappt  en  skilling  fins  till  snus. 
Hor  skall  dä  jag  mig  fbrklara, 
Bland  klienter  allra  minst! 
Kan  väl  större  armod  vara, 
Kan  man  högre  brist  förklara 
Vid  sitt  hjertas  högsta  vinst? 

Andra  brefvexlingm. 

Ulla  Winblad. 

Köld  uti  hvar  prick  och  komma, 

Drif-is  i  hvarenda  rad! 

Dufne  hjelte  —  ej  ett  blad 

Af  min  myrten  och  min  blomma 

Skall  din  kulna  hand  ge  lif ! 

Nej,  om  furier  skall  du  drönouma . . . 

Men  om  hur  mitt  bröst  lärt  ömma 

Sätt  dig  ner,  din  skurk,  och  skrif. 

MoviTz'  «w. 

SkönsU  Ulla!  I  arresten 
Under  rädstuns  svarta  hvalf 
Afklädd  intill  bara  västen. 
Väntar  jag  hon  skall  slä  half : 
Om  en  timma  ell'  halfannan 
Skall  min  kärlek  ge  dig  svar. 
Nu  jag  annat  göra  har  — 
Ångestsvetten  står  i  pannan! 


Digitized  by  VjOOQIC 


337 

Tredje  brefvexUngen. 
Ulla  Winblad. 
Om  du  sä  ditt  hjerta   blotta' 
Vid  din  trogna  Ullas  namn 
Som  din  rygg  i  Themis'  famn 
Öfvertygas  klockan  åtta 
Att  du  chefen  gjort  förtret, 
Så  gudnå  mig,  arma  flicka. 
Jag  skuir  ej  dig  detta  skicka 
Med  min  dufva  till  signet. 

MoviTz'  svar. 

Med  buteljen  vid  min  haka 
Står  jag  modig,  ung  och  trygg: 
Morgonrodnan  på  min  rygg 
Pressat  Bacchi  saft  och  laka 
Ur  hvar  knoka,  bröst  och  knöl. 
Mig  nu  ingenting  mer  felar 
Än   att  kärlek  såret  helår 
Med  en  kyss  och  ett  stop  öl. 

Fjerde  hrefvet. 

Ulla  Winblad. 

Din  beständighet  har  vunnit. 
Och  din  motgång  är  förbi. 
Slå  ditt  glas  nu  fullt  uti 
För  den  nymf,  ditt  hjerta  funnit 
Vid  sin  spinnrock  och  sin  pall! 
Vet,  om  hjelpen  följer  åren, 
Nästa  vinter  emot  våren 
Är  min  spanad  redan  all. 


Btllman  111.  ^  22 

Digitized  by  VjOOQ IC 


338 


N:o  217. 
Fredmans  Testamente. 

Impromtu. 

Mollberg  satte  sig  att  supa 
Midnattstid  pä  Liljans  krog, 
Söp  sä  plumpt  att  krögarn  dog 
Och  min  fot  med  lyran  stupa 
På  en  ankare  i  vrån. 
;»Drick,  kamrat!»  var  sista  ordet... 
Krögar-mor  låg  under  bordet 
Och  i  rännsten  äldsta  son. 

Ölet  rann  och  ljuset  spraka, 

Golfvet  jemt  i  vägor  flöt 

Än  med  en  elektrisk  stöt 

Tycktes  Jofur  disken  skaka 

Sä  att  glas  och  flaska   föll, 

Än  en  blixt  —  hvit  som  ett  lakan  — 

Kasta  skorsten  bums  i  gatan, 

Men  ända  min  kruka  höll. 

Bacchus  ropa  sjelf  och  svara, 
Gömd  i  qvalm  och  heta  moln. 
Skumögd,  säg  jag  ej  den  akåin^ 
Som  han  täcktes  mig  förvara 
Och  nli  räckte  mig  sä  stor: 
»Drick»,  han  sa\  »hvad  jag  vill  unna 
»Lägg  din  lyra  pä  min  tunna 
>Och  dig  sjelf  på  krögar-mor!» 


Digitized  by  VjOOQ IC 


339 


N:o  218. 
Fredmans  Testamente. 

Trä  han  ds  Vegrafning   1785. 

Ack,    se  processen   -;-  gif    rum  .  .  .    Hvem    är    som 

döden  skurit? 
Hvem  fbr  prestafven?  Hvad  är  för  sorgelik? 
Dödgräfvarn  svär  öfver  den,  som  svarta  kläder  burit, 
Pojkarne  skuffas...  Hvad  buller,  larm  och  skrik? 
Håkan  är  somnad 
Från  vår  tids  fåfänglighet:   :||: 
Trähand  är  domnad 
I  evighet.  :||: 

Se,  hvilken  samling!-  Se  värjorna  med  messingsfUsten, 
Pudrade  peruker  och  schärp  af  etamin ! 
Der  ser  man  —  se  dem,  se  —    hela  den  fatala  resten 
Kånka  bort  Håkan  i  ett  beslaget  skrin. 
Dog  han  på  krogen 
Utan  något  bran  vinsrus?  :||: 
Nej,  döden  tog'en 
I  eget  hus.  :||: 

Hvad  var  för  sjukdom  som  kallat  gubben  utur  verlden. 
Var  det  förkylning  elF  var  det  plöresi? 
Nej,  det  var  lungsot  som  skynda  på  den  sista  färden, 
Plågsammer  hosta  och' gammalt  fylleri. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


340       ^ 

Men  i  fértreten 
Söp  han  sällan  bränvin  se'n:  :1|: 
Kanske  dieten 

Tog  gubben  hän.  :||: 

Sådant  är  lifvet:  att  bäst  vi  här  i  verlden  trampa, 
Möter  oss  döden  med  ett  förfärligt  hugg. 
Håkan,  så  fruktad,  när  han  i  krögargolfvet  stampa, 
Får  nu  ej  längre  ta  fyrkar  uti  mjugg  .  . . 
Nu  kan  han  hinna 
Att  uti  de  sällas  land  :{{: 
Söka  och  finna  . 

Sin  rätta  hand.  :||: 


N:o  219. 
Fredmans  Testamente. 

Vä  hn  en  ta  råd. 


1. 


Jaså,  min  bror,  du  vill  ej   trätobrus 
Utaf  din  ungdonisvarma  hustru  lida. 
Nå,  var  om   natten   då  vid  hennes  sida. 
Men   hela  dagen  utom-hus! 


Till  munnen  jemt  buteljen  för, 
Så  skall  du  glömma  alla  öden 
Och  inte  veta  alls  af  döden 
Förrän  den  stunden,  då  du  dör! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Ul 


N:o  220. 

Fredmans  allra  sista  Testamente. 

Föreskrift  om  hans  egen  jordafärd. 


Ack,  mitt  hus  är  tomt  och  öde  - 
Jag  har  mist  min  bästa  vän! 
Sjelf  jag  längtar  till  de  döde 
Och  slår  nu  min  dörr  igen. 
För  njitt  fönster  häng  gardiner, 
Och  ett  flor  kring  spegeln  fäst! 
Sätt  fram  glas  och  karafiner 
För  .processen  och  min  prest! 

Men,  go'  vänder,  hör  min  tanka : 
Gör  min  jordafärd  ej  grann! 
Blott  ett  lit^t  skrank  afplanka, 
Der  min  kista  ställas  kan! 
Svep  mig  bara  i  ett  lakan, 
Som  tillhört  en  viss  mamsell! 
Lägg  en  psalmbok  under  hakan 
Och  i  mun  en  karamell ! 

Fäst  se'n  vackert  på  min  kista 
En  försilfrad  messingsplåt. 
Der  min  födsel  och  mitt  sista 
Läsas  kan  med  suck  och  gråt, 
Skrif:   *I  denna  kista  hvilar 
»En  olycklig  vandringsman, 
»Sårad  utaf  Astrilds  pilar  —r 
9 Amen,  amen Sofve  han!» 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Innehåll. 


J^elhnan  till  Läso/ren sid.   5. 

Fredmans  Testamente »      7. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ  IC 


Register. 


Sid. 
Ack,  mitt  hus  är  tomt  och  öde.  .  .  341. 
Ack  se,  processen  —  gif  rum    .  .  .  :J39. 

Adam  i  paradiset 295. 

Adam  var  den  förste  man 294. 

Annika 2G-1. 

Ansökning  hos  baron  Hummerhjelm 

om  en  klockarelägenhet  .  .     .  .    36. 

Astrild 267. 

Astrild  sa'  at  sin  mor 106- 

Astronomisk  konversation 167. 

Att  Markolfus  varit  trogen 110. 

Avertissement 55. 

Bacchanalisk  morgonbön 123. 

Hacchi  begrafning.  . 118. 

Bacchi    bröder,    se    pa    Movitz  der 

vid  knuten 235. 

Bacchi  filosofi 70. 

Bacchi  geometri ' 71. 

Bacchi.     Högtbeskänkte.     Man ...     30. 

Kacchi  klädordning 103. 

Bacchi  litania '.111. 

Kacchi  morgonstund 94. 

Bacchi  män,  skull'  er  behaga  ....   192. 
Bacchi  orlofsedel  åt  sin  dräng  ...   110. 

Bacchi  port 105. 

Bacchi  gump 104. 

Bacchi  rangordning 102. 

Bacchi  resa  till  Turkiet 77. 

Bacchi  resor  i  främmande  land ...     76. 

Bacchi  spådom 116. 

Bacchi  storvizir 140. 

Bacchi  testamente 117. 

Bacchi  trumslag 89, 

Bacchi  vaggvisa 74. 

Bacchi  vaktparad 86. 

Bacchus  advokat 82. 

Bacchus  bedröfvad 112. 

Bacchus  bryggmästare 112. 

Bacchus  dansmästare 90. 

Bacchus  domare 82 

Bacchus,  du,  som  tröst  mig  ger  .   .   100. 

Bacchus  embetsbror 99. 

Bacchus  frågade  Cloris  en  gång  .  .  107. 

Bacchus  författare 72. 

Bacchus  general 88. 


Sid. 

Bacchus  han  satte  sig  ned  och  klack- 
lappa      92. 

Bacchus  i  falt 85. 

Bacchus  i  grönan  lund 1 14. 

Bacchus  i  kloster 79. 

Bacchus  lagbrytare 101. 

Bacchus  leker  med  sina  barn.  .  .  .     93. 

Bacchus  läkare 81. 

Bacchus  och  Astrild 106. 

Bacchus  och  Cloris 107. 

Bacchus  prest 78. 

Bacchus  på  bal 97. 

Bacchus  på  bordet  och  Cloris  i  sän- 
gen   .^ 109. 

Bacchus  på  krogen 98. 

Bacchus  på  ny  års  visit ...  .^  ...  .     97. 

Bacchus  på  visit 96. 

Bacchus  reste  till  'lurki' 77. 

Bacchus  satt  bakom  gardinen    ...     81. 

Bacchus  sjöman 84. 

Bacchus  skoflickare 92. 

Bacchus  skulle  bli  advokat 82. 

Bacchus  skulle  kring  staden  öka .  .  ■  97. 

Bacchus  skulle  re.sa 76. 

Bacchus  till  läsaren 72. 

Bacchus  tröstare 100. 

Bacchus  tunnbindare 91. 

Bacchus  —  tvi  vale  den  förtreten  .  101. 

Bacchus  uti  knektgestalt  .- 88. 

Bacchus  är   klädd  liksom  en  annan     97. 

Biografi  i  Brodern  Bredströms  smak     27. 

Bort,  längtan!  Du  mitt  nöje  stör.  .  P20. 

Bort  med  vett  och  sunda  tankar.  .   214. 

Bortom  den  aflägsna  så  kallade  nya 

vägen 55. 

Bouts-rimés 328. 

Brandvakten 182. 

Brunbläa  bölja 275. 

Bröderna  passa,  glo  och  gräla  .  .  .  292. 

Buteljen  är  min  fastemö 161. 

Bygg    uti    luften  din  grundval,  ditt 

hus     201. 

Ceremoniel  vid  Stenbergs  griftefest  241. 

Criconqvist,  Homerus 27. 

Cloris  —  tvi  vale  den  förtreten  .   .  310. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Sid. 

Damon  och  herdinnan 259. 

Danske  kungen  tfll  mig  sade  ....   180. 

David  och  Salomo 299. 

De  fyra  budorden ^. 308. 

Den  milda  våren  börjar  rå 311. 

Den  vakthafvande  traktören 127, 

Der  lejon  de  dansa  med  stopen  .  .    98. 

De  skönas  lefnadslopp     220. 

Det    spädaste    ögat   knappt  skådar 

sin  dag 270. 

Det  underliga  djuret 320. 

Det    var    en   gäng    en   målare  som 

måla 2S7. 

De  två  bagaregesällerna 204. 

Det  är  med  tennstopet 51. 

Det  är  visst  att  detta  klotet   ....    70. 

Diana,  jagten  väntar  dig 219. 

Dnifvorna  digna  neder  åt  marken.    93. 

Dryckesbalken 120. 

Du  gamle  fyllhund  hör     117. 

Du  Ijufva  karnaval 293. 

Dundrar  du,  ryter  och  svär 177. 

Du  prunkar  med  din  ätt 210. 

Du,  som  för  din  framtid  bäfvar  .  .  160. 
,  Då   min  vän  brodern  Petter  Bred- 
ström  ■. 16. 

£n  drucken  sätter  sig  på  sin  stol  .  99 
En   gubbe    dansar   bland   flickorna 

små     200. 

En  gång  en  herdinna 59 

En  gång  ett  djur  i  verlden  kom .  .  320. 

En  gång  jag  såg 268. 

En  kameral 82. 

En  kardinal 102. 

En  kruka  mjöd 207. 

Enligt   senaste  angenäma  samman - 

varo 32. 

Epigrammes  de  Movitz 251. 

Epitafium 325. 

Ett  dukadt  bord 212. 

Fader  Markolfus  dansa  på  krogen  .  24^. 

Fader  Masen 177. 

Faraospelet 288. 

Farväl,  min  fordna  lycka 255 

Fattig    gumma    med   svafvelstickor 

och  flinta 264 

Finge  jag  en  tron  blott  sira  ....  lf.5. 
Flaskan  är  gjorder  till  att  tömma  .  209. 
Flicka  kom  och  nappa  kruset.  .  .  .  205. 

Flickan     180 

Folket  klagar  alltid  pä  tiden  ....  201. 
Fredmails   föreskrift   om    sin    egen 

jordafärd 341. 

Frun 222. 

Fräls  mig  från  allan  fara 111. 


Sid. 
Fy,  tunnor  tusan  hur  ser  du  väl  ut.  144. 

Fäktardansen 196. 

Förr  skall  Kung^Kristiem  stiga  .  .  179. 
Förrän  döden  slår  oss  neder  ....  215. 

Gamla  mor  Maja  hon  satt  med  sin 
katta 245. 

Gardesmarschen 277. 

Ge  rum  —  hvad  är  på  far  de ....  186. 

Gissa  hvad  den  gumman  heter    .  .  244. 

Glaset .^ .  .  179. 

ölöm  din  Iris  som  ditt  hjerta  sårar  303. 

Go  dag,  kära  syster!  sa'  Bacchus 
en  gång 96. 

G  o  dag,  sade  Sidenström 319. 

Gubben  bland  flickorna 200. 

Gubben  Jonas 300. 

Gubben  Wingmark  har  ibland  sina 

infallen     35. 

Gurkorna 255. 

Gurmanden 312. 

Habakuk  fyllde  Daniels  fat  ....  804. 
Had'    jag   blott   en  trogen  vän  ell' 

tvä 153. 

Heer,  kamerater,  wie  schtår  till  .  .  249. 
Hej,  fram  med  godt  tallestrunt  .  .  89. 
Herr    Bacchus    han  var  en  riddare 

bäld 824. 

Huru  plär  en  törstig  göra 150. 

Hva  ba?  Jag  säger,  jag öl. 

Hvad  behagas 7. 

Hvarmed  skall  jag  nu  lofva  ....  123. 

Hvar  skall  jag  födan  taga 321. 

Hvem    undrar    att     en    käck  ma- 

trona 278. 

Högtid  beredes 195. 

Högtärade  Bacchus,  min  herre.  .  .  115. 
Hör,  hur  Bacchus  tunnan  bandar   .    91. 

Hör  pukorna!  I  fält  vi  dra 85. 

Hör,  min  vän,  din  vän  nu  fråga  .  .  168, 

Jag   har  så  der  till  bästa 205. 

Jag  1  ef  ver  bland  de  glada 154. 

Jag  lemnar  er  på  borgen 828, 

äag  må  bedyra 223. 
ag  vilf  några  numror  ta 834. 
asä,    min   bror,    du    vill    ej    trälo- 

brus. 340. 

I,  Bacchi  glada  åldermän ISl. 

I  dag  mot  morgonrodnans  uppgång    58. 

I  den  stora  deputationen 184. 

Ingeii  lärer  neka  att  musklerna  .  .  <W. 
Ingen  lärer  neka,  om  icke  ex  errore    36. 

Ingen  trädgård  mera  fager 48. 

Ingrid!  "Hvad  befaller  frun?".  .  .  222* 


Digitized  by  V^OOQ IC 


Jo,    jo,    ackurat  så  är  sammanhan- 
get         7. 

Isterhaka,  väldig  buk 325. 

Kain,  Adams  äldsta  gosse 296. 

Kambiospelet 289, 

Kamavalen 293. 

,  Klang  med  pukor  och  basuner.  .  .     90. 

Klockan  är  nio  slagen 182. 

Klubben  n.o  IV 61. 

Klubben  n:o  V 84. 

Klubben  n:o  VI 67. 

Knäpp  opp  bäd  rock  och  väst ...  134. 
Kom,    ApoUo,   gäck   din  skald  till- 
handa    281. 

Kom,  Bacchus,  lär  mig  läsa  ....     73. 
Kom,    bese     nya    lagen 120. 

Kom,  du,  som  gråter 171. 

Kom,  kära  syster 163. 

Kom,  kära  granne,  sätt  dig  ner  .  .  167. 

Kom  låt  oss  supa 142. 

Kom,  min  vän,  jag  beder 288. 

Kom,  nöjets  gud  —  vi  vänte  dig  .  164. 

Kom,  sa'  Bacchus,  kom  min  nunna    79. 

Konung  Saul   :(|:  var  en  misantrop  299. 

Kors,  ur  mungipan  hvad  röda  floder  105. 

Krogen     186. 

Krögaren  Markolfus 348. 

Kung  David  han  spelte  på  harpan 

och  drack 298. 

Kupidos  manskap  har 206. 

Käre  bröder,  kom,  sku  vi 146. 

Käre  bröder,  drickom  Moses' skål .  297. 

Lagfame  go'  herrar,  välaktademän  188- 

Landtmannen 217. 

Lif  och  mod  och  tankar 149. 

Liljan,  klädd  i  hvita  kläder    .  .  .  .263. 

I^omberspelet 292. 

Lastigt  är  ibland  poeter 280. 

Lycka,  lilla  gud 269. 

Lycklig,  den  sakta 141. 

Lycklig  den  ur  bittra  verlden  .  .  .213. 
Lat  Meldercreutz  gräla  med  cirkel 

och  stift 210. 

Låt  min  Malin  vara  stygg 198. 

Låtom  oss  lefva  nöjda  och  raska  .  147. 

Låt  oss  allt  behaga 291. 

Låt  oss  vår  tid  förgäta     306. 

Låt  triangeln  ABC 71. 

Lägg  ut,   lägg  ut  —  se  vinden  är 

god 191. 

Läsare  du,  besinna  och  lär     .....  72. 

Läsaren  till  Bacchus 73. 

MarschJ*  mina   björnar  —  venster 

sväng 277. 


Sid. 

Med  en  filosofisk  hjerna 327. 

Med  ett  bröst  till  hälften  bart  .  .  .  225. 

Med  skorpan  mellan  tummen    .  .  .  331. 

Menska,  du  bör  betänka 308. 

Midnattsgillet 28L 

Min  hjelte,  stanna     124. 

Minnesrtma  öfver  ordens-pipleka- 
ren  Knape 30. 

Mitt  sinne,  friskt  opp,  bort  till  kro- 
gen      313. 

Mollberg  satte  sig  att  supa    ....  338. 

Mor  Maja 244,  245. 

Mor  Maja  och  Movitz 246. 

Moses'  skål 297. 

Movitz  kapellmästare 250. 

Mulpus  satt  på  krogen 178. 

Mutter,  jag   kommer    med    lyktan 

upptänd 232. 

Mutter,  porten  är  stängder     ....  228. 

Mycket  nytt  i  dessa  tider 67. 

Mångelskan 328. 

Mången  är  klädjd  med  gullgaloner.  103. 

Natur,  din  prakt  vid  dagens  timma  261. 
Nu  qvicknar  den  sköna  naturen  .  .  258. 
Nu  är  jag  full  —  kamrater  ....  131 . 
Nu   är  jag  full,  se'n  med  så  Ijuflig 

vätska 208. 

Nyss  vid  en  -bakugn  såg  jag  stå  .  204. 
När  Adam  han  bodde  i  Paradis     .  295. 

När  Bacchus  predika 78. 

När  jag  vill  på  kärlek  tänka  .  .  .  328. 
När   som   du  blir  bjuden,  så  gäck 

i  kalas     174. 

När  som  en  törstig  man  går  fram.  189. 
När  tar  du  dig  en  sup,  min  far  .  .  251 
Närväktarne  ropa  att  klockan  slår 

tolf 318. 

Om  Bacchus  dog 116. 

Om,  Bacchu.s,  du  är  god 316. 

Om  björname  hota  och  gillstun  slås 

opp 317. 

Om  ditt  tappra  bröst  kan  blottas    .  335. 

Om  du  vill  din  börda  lätta     ....  139. 

Om  du  är  bjuden  i  kalaset     ....  135. 

Om  jag  finge  kommendera     ....  304. 

Om  krig  och  bardalekar 304. 

Paradiset 294. 

Pensées  de  Movitz 51. 

Piff,  paff,  puff  med  bomber,  kano- 
ner  143. 

Pigan 223. 

Pigornas  skäl ^  .  303. 

Pip,  pip,  :||:  min  Ingeborg  lilla  .  .  196. 
Platskans  öfverfart  på  Styx 242, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Sid. 

poeten 280. 

Pojke,  upp  ur  vaggan,  unge  ....  202. 

Profeten  Jonas 300. 

Pukor,   trompeter,  flöjter,  oboe  och 

basun 170. 

Purpur,  bror  lilla 64, 

På  grafsten  öfver  kapten  Schmidt.  251. 

Reveljen 285. 

Rom  Co,  Gäll,  Eflf 49. 

Ro,  ro,  ro 216. 

Rundt  kring  i  verlden  jag   sväfvar    272. 

Ryck  våra  korkar 104. 

Rätta  dryckesbalken    .' 168. 

Se  felenubben '.....  236. 

Sekreterarens  lefnad 321. 

Se    på   glaset    och   vigas  vid  kann- 

buteljen 153. 

Se,    så    skrifver   Kacchus    helt  kort 

i  sin  bok 72. 

Sigurd  Sven  sin  pipa  tog 122. 

Si'ken  Bacchus 109. 

Si'ken  kapun,  tillräcklig  för  alla  .  .  176. 

Sist  jag  lustigt  surra 133. 

Sitt  ej  och  pjunka 126. 

Sitter  du  i  vrån  så  feter 199. 

Sjung  vid  valdthomens  skall  ....  241. 

Skicka  hit  ett  glas  åt  bror 156. 

Skåda  sin  morgon,  sitt  öga  gnugga 

^  glad 220. 

Skål    för   den  som  lefver  med  litet 

förnöjd 213. 

Smedgatsbnmnen 226. 

Snart  lugnar  den  sorlande  floden    .  260. 

Solen    framtåga 267. 

Sommarmorgonen  .  .   .  .   ; 261. 

Sommarqvällen 260. 

Statt  stilla,  vandringsman,  och  se  .  251. 

Stor  sak  i  allting  på  denna  häi- jord  194. 

Strykjernet 268. 

Systrar,  hör  sådan  kostlig  bassong.  300. 
Säg,     hvarför,    min     sorgsna   her- 

dinna 259. 

Tankar  af  Movitz 51 . 

Tappert  mod 266. 

Till  Bacchus  under  vinbristen    .   .   .   115. 

Till  lilla  Lotta  i  köket 236. 

Tobaken 195. 

Trumman  går  i  staden 86. 


^  Sii 
Trumslagarn    ramlar     i    gränd  på 

fyra 2*1 

Trähands  begrafning ?äi. 

Turturdufvan  med  sin  maka  ....  "Ä 

T  vi,  såna  sorgliga  dar :4\ 

Tyst,  bröder,  Bacchus  har  somnat.   TL 

Täckaste  kropp T,\ 

Tänk,    om  jag  vore  rik  och  mäktig  2> 
Töm  ur  din  bål 12j. 

Ulla,  krögarn  ropar      2.1' 

Ulla  Winblads  och  "Movitz'  kompli- 

menter 3?:. 

Under  det  att  Movitz  hällde  .  ...  24'^ 
Unga    Tobias    skull'     i    brudsäng 

stiga     3i;i 

Ur  operan  "Poeterna" I**' 

Usla  hop,  som  ömt  betagen    ....  3'- 
Utdrag   ur  vår  aftonkladd  på  Lilla 

I  Viktoria ?:'• 

I  Utkast    till    ett   biografiskt  manual- 
lexikon      ]'■ 

Vasthi,  hon    var    en    drottning  så 

grann Siv' 

Venus  lagbryterska '^^ 

^yerda?  God  vän U\' 

Vid  ett  torp  i  en  skog -'!' 

Vid   klockans  klang  till  morgonbön   94. 
Vill  du  säll  din  lefnad  njuta  ....  -'; 

Vinets  gud  vi  tillbe Ij' 

Vinets  kraft  mitt  hjerta  stärker  .  .  H'-' 
Vivat,  klang,  min  vackra  gumma  .  -^- 

Vår  Bacchus  blef  död     •'" 

Vår  Bacchus  satt  i  grönan  lund  .  .  1>^ 
Välmenta  råd •5^" 

Ynglinge,  krymplinge,  följ  din  na- 
tur   l"-> 

Åh,  din  stålle,  låt  bli  att  fundera  .  1j> 
Ah,  gråt  för   tusan  —  hjerta,  lef.  .  2i<> 

Ödmjuk   relation    om    ordens-oboi- 
sten  och  korporalen  Movitz'  si- 

..      sta  sjukdom     32 

Öfver  längtan 3;*.' 

Ögonlocken    ä'    torra,    strupen   är 

mager Ij^ 

Öppna  Bacchi  slussar      ^4 

Öppna  flaskan,  låt  oss  dricka    .  .  .  1'- 


.^>#s^ 


Digitized  by  VjOOQ IC 


BELLMAN,  SAMLADE  SKRIDER. 


IV. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


SAMLADE  SKRIFTER 


AF 


GABL  HIGHAEL  BELLMÄN. 


ILLUSTRERAD    GODTKOPSUPPLAGA. 


FJERDE  DELEN: 

DIKTER  VID  ÅTSKILLIGA  TILLFÄLLEN. 

ZI0N8  HÖGTID. 

ÖFVERSÄTTNINGAR  UR  GBLLERT8  FABLER. 


t^- 


STOCKHOLM. 
ADOLF  BONNIER, 

Kougl.  ilof-  och  Universitets -Do khandlure. 


I  Digitized  by  Google 


L 


BTOCKHOLM 

ISAAG  MARCUS'  BOKTR.-AKTIRBOLAQ 
1879. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


DIETEB  VID  iTSEILLItfA  TILLFiLLSN. 
ZIONS  JIÖGTID. 


ÖPVERSÅTTNIN&AR 


GELLERTS   7ABLEI\. 


CARL  MIGHAEL  BELLMAN. 


STOCKHOLM. 
ADOLF  BONNIER, 

Kongl.  Hof-  och  Universitets-Bokhandlare. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Innehåll. 


Dikter  Tid  ätskilligra  tillfällen. 

sid. 

1.  Det  lyckliga  skeppsbrottet.     Divertisaement    11. 

2.  Eersö  värdshns.     Divertissement     39. 

3.  Dramatiska  sammankomsten.     Dirertissement 59. 

4.  Hantalsskrifningen.     Divertissement      79. 

5.  Pä  konung  Gustaf  Adolfs  dödsdag 133. 

6.  På  konung  Carl  XILs  dödsdag 134. 

7.  Skäl  för  konung   Gustaf  111  vid  hans  äntrade  till 
regeringen 135. 

8.  Till  konung  Gustaf  111  d.   19  Aug.   1772 136. 

9.  Marsch  vid  artilleriets  mönstring  1773       137. 

10.  Konungens   skål  på   Ladugårdsgärdet   d.  2  Juni 

•    1773    138. 

11.  Vid    prinsessan     Hedvig    Elisabet    Charlottas    intåg 

i  Stockholm  d.  7  Juli  1774     139. 

12.  Vid  konungens  resa  till  Finland  d.  22  Maj  1775  141. 

13.  Under  konungens  vistande  i  Petersburg       142. 

14.  Till    konungen    i    anledning   af   dess    diktamen  i 
öfverste  Gyllensvans  sak 143. 

15.  Vid  kronprinsens  födelse  1778   144* 

16.  Till  drottningen  d.  22  Juli  1799     145. 

17.  Till    enkedrottningen    i    herr   Badins   namn   d. 

4  Jan.  1780    147. 

18.  Till    prinsessan    Sophia    Albertina   d.  8   Okt.    1781 

i  jagthundarnes  namn     148. 

19.  Drottningholm  vid  karusellen   1780       152. 

20.  Tal  i  orangeriet  på  Carlbergs  slott  d.  19  Aug.  1785  153. 

21.  På  drottning   Sophia    Magdalenas   namnsdag   d.  15 

Maj   1788 159. 

22.  Eämpevisa  öfver  segern  vid  Högland  d.  17  Juli  1788  162. 

23.  På    kronprinsens    namnsdag    d.     6    Nov.    1789 

då  en  katt,  gul  och  blå  målad,  öfverlemnades      ...  164. 

24.  På  Clas  på  Hörnet  d.  21   Nov.   1789    165. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


TV 

sid. 

25.  Y\å  Gustaf  III :s  kterkomBt  trkn  kriget      166. 

26.  Till   hertig   Carl  på   hans  namnsdag   d.    28   Jan. 
1789    168. 

27.  Till   hertig    Carl   vid   dess  hemkomst   från  kriget 

i  September  1790       169. 

28.  Tankar  vid    min    hnlda   moder  fru  Catharina  Bell- 
mans  graf  d.  17  Mars  1765 170. 

29.  Vid  en   ålderstigen   och   trogen   tjenarinnas  död  d. 

2  Okt.   1778   173. 

80.     Pä  min  tredje  sons  födelsedag  d.  15  Juli  1787    ...  174. 

31.  Vaggvisa  för  min  son  Carl  d.  18  Aug.   1787 175. 

32.  På  Maria-dagen  1788      177. 

33.  På    inspektören    Grönlunds    födelsedag    d.    6    Febr. 
1792     ^ 178. 

34.  Under  inspektören  Grönlunds  sista  sjukdom     178. 

35.  Vid  inspektören   Grönlunds  begrafning   d.    28  Mars 
1792     179. 

36.  Divertissement   på   professor   Sergells  födelsedag  d. 

8  Sept.  1787 180. 

37.  Till  Sergell  på  hans  namnsdag  d.  2  Nov.   1789    ...  184. 

38.  Divertissement    på    hofgnlddragaren     Widmans    fö-  • 
delsedag  d.  7  Dec.   1787       188. 

39.  På  statssekreteraren  Schröderheims  födelsedag 195. 

40.  Nyårsspel  för  Schröderheimska  husen  d.  1  Jan.  1786  197. 

41.  Födelsedagen  firad  i  fiskarstugan.     Pastoral  på  fru 
Palmstedts  födelsedag  d.  18  Jan.  1792 200. 

42.  Midsommardagen   1772    ...  208. 

43.  Midsommardagen  1790  med  en  bukett ...  209. 

»44.     På  Anna-dagen  d.  9  Dec.   1787 210. 

45.  På  Anna-dagen  d.  9  Dec.   1788 211. 

46.  På  Maria-dagen    213. 

47.  Till    mamsell    J.    M,    G.    på    Maria-dagen    d.    25 
Mars  1788       215. 

48.  På  Johanna-dagen   1788 218. 

49.  På  mamsell  Bergmans  namnsdag  d.  24  April    1789  219. 

50.  Till    Völschow   på   Matthias'   dag   d.  24  Febr.   1789  222. 

51.  Till    Völschow  på   Matthias'   dag   d.  24  Febr.  1790  223. 

52.  På  Mårtens  dag    224. 

53.  Vid   assessorn    Heykenskölds  och   mamsell    Victorins 
bröllop  d.  6  Juni' 1776 226. 

54.  Vid    stadschirurgen    Opphoffs    och   mamsell    Liljen- 
walldhs  bröllopp   1784      229. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


sid. 

55.  En  gammal  yisa  -af sjungen  vid  bergmästaren 
Ballencreutz'    och    mamsell    Risells    bröllopsfest    d. 

28  Maj    1786 231. 

56.  Vid  Calles  bröllop  med  en  döpt  judinna  d.  12 
April   1789       234. 

57.  Vid  kammarrådet  Medlings  och  mamsell  Noérs 
bröllop  d.  20  Juni  1793 235. 

58.  Grafskrift  öfver  sekreteraren    Wargeniin  1783 236. 

59.  Vid  professor  Sä/venboms  graf  d.  31  Dec.   1784   ...  237. 

60.  Vid   fru   liiselh,   född   Törning,  graf  d.  4  Maj  1788  238. 

61.  Vid    hofgulddragaren     Widmans    begrafning    d.    20 

Jan.   1790 240. 

62.  Vid  expeditionssekreteraren  Schröderheims  och  frö- 
ken v.  Stapelmohrs  bröllop  d.  26  Nov.   1776   241. 

63.  Elegi  vid  fru  Schj^öderkeims  död  d.   1  Jan.   1792  ...      243. 

64.  Vid  fru  Georgiis  graf       244. 

65.  Elegi  vid  ett  barns  död 245. 

66.  Till  konungen,  d&  skalden  sökte  att  blifva  se- 
kreterare vid  nummerlotteriet  i  December  1775   ...     245. 

67.  Till  statsrådet   grefve  Scheffer,  förord  för  skaldens  • 
broder,     som    önskade    komma    i    Ostindiska    kom- 
paniets tjenst,   1774 247. 

68.  Till  kammarherren  baron  Ehrensvärd  af  samma 
anledning  som  det  föregående  d.   13  A{>ril  1774  ...     249. 

69.  Till  kongl.  sekreteraren  Schröderheim  1774,  ett 
förord  för  kongl.  hofpred.  Ennes^  som  sökte  Her- 
restads pastorat    251. 

70.  Till  öfverhofstallmäfltaren  m.  m.  grefve  Leijon- 
hufvud  af  samma  anledning  som  föregående    254. « 

71.  Till  herr  von  Vegesack  för  en  fattig  skrifvare  vid 
nummerlotteriet 256. 

72.  Till  E.  A.  Pk.  supplik  om  husrum       258. 

73.  Till  kammarrådet  Bottin  angående  ett  lån       259. 

74.  Till  hof marskalken  N.  N.  ansökning  om  rum  i 
Carlbergs  slott     259. 

75.  Till  statssekreteraren  Schröderheim 260. 

76.  Till  statssekreteraren  Schröderheim ^  förord  för  en 
enka  att  få  sälja  hembrygdt  dricka      261. 

77.  Till  öfverdirek tören  Kellman^  förord  för  en  fattig 
tuUskrifvare  17»4       262. 

78.  Öfver  en  subskriptionslista  för  det  brandskadade 
TJlrigehamn  d.  27  Febr.  1788    263. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


VI 


sid. 


79.  Anhållan  om  begrafningshjelp  -åt  Lidner 264. 

80.  Till  abbé  Michelessi 265. 

81.  Bref  till  baron  ****  d.  28  Okt.   1788       268. 

82.  Till  biskopen  Troily  då  förf.  förärade  honom  2:ne 
böcker      270. 

83.  Till   general    Toll,   då  han  dabbadés  till  kommen- 
dör af  svärdsorden   1787     271. 

84.  Skål  för  öfverstelöjtnanten  Stedingk    272. 

85.  Pastoral  till  kyrkoh.  Asplund  d.  25  April  1790...  273. 

86.  Till  kongl.  hofpred.  och  kyrkoh.  Lehnberg  på   in- 
vigningsdagen i  Knngsbolmen  d.  24  Maj   1790  ...  274. 

87.  Till  grefvinnan  Ribbing 275. 

88.  Till    abbé     Vogler^     då    han    spelte    orgor    d.    18 
Sept.   1786     276. 

89.  Sergells  dröm.     Den  29  April  1789    277. 

90.  Till  fröken  von  Stapelmohr 278. 

91.  Till  fröken  von  Stapelmohr  1778   280. 

92.  Fredmans  graf skrift  öfver  fru  O***    280. 

93.  Till  mamsell  Så/ström^  då  hon  i  operan  Kolonien 
epelte  Bellindas  rol  d.  23  Maj   1789 281. 

94.  Skål  d.  8  Juni  1770     281. 

95.  Till   en   vän   öfver   ett  trippolitanskt  dryckes^ril  282. 

96.  Till  mamsell  J.  G,  efter  maskeraden  d.  24  Jan.  1777  283. 

97.  Vid  förbifarten  af  Ulriksdal  d.  25  Juni  1777     ...  284. 

98.  Herr  kapten  Kempensköld    285. 

99.  Till  kapten  Kempensköld  d.  26  Juli  1787     287. 

JOO.     Till  kapten  Kempensköld     288. 

JOl.     Till   kapten    Kempensköld  (i  början  af  Juli  1792)  290. 

102.  Till  fru  Kempensköld     292. 

103.  Till  major  Schytte    293. 

104.  Till  deras  nåder  på  Tjelfvestad     294. 

106.     Till  herrskapet  Kempensköld  d.  23  Juli  1792       ...  295. 

106.  Till  herrskapet  Kempensköld  d.  30  Juli  1792       ...  297. 

107.  Till  fru  Kempensköld  d.   5  Aug.    1792        300. 

108.  Till      kapten     Kempensköld,     Kägelspelet     d.     16 
Aug.  1792     302. 

109.  Till  fru  Kempensköld  d.  20  Aug.   1792     304. 

110.  Till  major  Sckytte  på  TjelfvesUd  d.  29  Aug.  1792  306. 

111.  Till  herrskapet  på  Tjelfvestad 308i 

112.  Till  fru  Stjemftycht  d.   23  Okt.   1792 311. 

113.  Bjudning    till    assessor    Pfeiffer.     Muskö    d.     20 

Jan.  1787      312. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


VII 

sid. 

114.  På  Elfvik  d.  26  Dec.   1787      313. 

115.  På  Elfvi,k  d.  6  Juli   1788 314. 

116      Bjudning   till   häradshöfd.    Blix   d.    25    Juni  1789  315. 

117.  På  Elfvik  d.  26  Aug.   1789      316. 

118.  Afsked  frän  Elfvik  d.  27  Aug.   1789 317. 

119.  Till  hofgnlddragaren   Widman  med  en  ritning  of  ver 
skaldens  afskedstagande  på  Elfvik  d.  16  Sept.  1789  318. 

120.  Till   fru    Widman   med    en    ritning    öfver  skaldens 
öfverfart  från  Lidingön  d.  16   Sept.   1789       319. 

121.  Öfverfarten  från  Elfvik 320. 

122.  Till  hofkamreraren  Sandvalh  fru  d.   19  Jan.   1788 
efter  en  försummad  middagsmåltid      321. 

123.  På  spinnhuset  d.  4  Juni  1788       322. 

124.  Till  assessorn  D:r  v,  SchuUzenheim  d.   7  Maj  1789  324. 

125.  Till  Louise.     Ariette  d.   15  Jan.  1777      326. 

126.  Camilla.     Den  15  Okt.   1791    .: 327. 

127.  Den  14  Aug.   1794 328. 

128.  Mozarts  död.     Dediceradt  till  prof.  Palmstedt     ...  329. 

129.  Stanser  till  herr  Elias  Martin 330. 

130.  Till  baron  Lilje  d.   12  Jan.   1791.     Med  ett  exem- 
plar af  Fredmans  Epistlar 331. 

131.  Tjenstemannalifvet.     Till    hofkamreraren    Elf  man  331. 

132.  Bref  till  sekreteraren  Lostbom 332. 

133.  Bref  till  registratorn  Juslén     834. 

134.  Skål  tUl  en  krigsman  d.  20  Febr.   1790 338. 

135.  Till  assessor  Lundström  d.   14  Okt.   1790       339. 

136.  Till   sekreteraren   Lundström   vid   inbetalningen  af 

ett  diskontlån     340. 

137.  Då    ett    fruntimmer    föll    af    hästen    och    bröt  af 

sig  benet 341. 

138.  En  bondes  tacksägelse  till  kongl.  kommerskollegium  342. 

139.  Sabbatsberg  d.   12  Juli  1792   344. 

140.  Den  30  Juni  17— 347. 

141.  Mjölk-kammaren    på    Hagen.     Pastoral,    dedicerad 

till  fru  Palmstedt  och  Kraus  d.  4.  Febr.  1792   ...  348. 

142.  Häckningen.     Dedicerad     till    fru     Palmstedt    och 

herr  intendenten  Fisckerström  d.  31  Mars  1792...  350. 

143.  Tal   till   en   frökens   kammare   om   aftonen   d.    24 

Jan.   1773      352. 

144.  Till  mamsell   Chapman   vid  Djurgårdsbrunn   1787. 

I  pigan  Catharinas  namn 353. 

145.  Den  27  Jan.  1789 , 358, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


sid. 

146.  Vid  ett  tillfälle,  då  skalden  tappat  sin  galosch...  359. 

147.  Vid  kongl.  sekreteraren  Petterssons  och  mamsell 
Sundlings  bröllopsfest  d.  31   Okt.   1794     360. 

148.  Yäfrim     362. 

149.  Till  hofkamreraren  Elf  man  1792 365. 

150.  Varning  till  min  son   1794 365. 

151.  År  mödan  värdt  att  vara  till?     1794 366. 

152.  Till   madam    Norman^  på  skämt  kallad  ''svärmor"  367. 

153.  Bref  till  mamsell    Wilh.  Norman     369. 

154.  Projekt  till  emottagning  af  herr  löjtnanten  och 
bryggaren  Abrah,  Westman  vid  dess  efterlängtade 
återkomst  1794 371. 

155.  Den  5  Maj   1794      373. 

156.  Till  fru  EHsab,    Westman    374. 

157.  Till  fru   Elisab.    Westman   1791          375. 

158.  Månan  (fragment)  .^ 377. 

159.  Till  en  riksdagsman  af  presteståndet  som  tru- 
gade skalden  att  improvisera    379. 

160.  Till    fänrik    Morian,    som    förolämpat   skalden   på 

en  källare     380. 

161.  Öfver  en  peruk,  förärad  till  julklapp 381. 

1 62.  Till  öfverdirektören  v,  Stapelmohr,  förord  för  Nor- 
ström,  Ulla  Winblads  man,  att  blifva  sjötullsbesökare  382. 

163.  Grafskrift 382. 

164.  Vid  kanslirådet  Skutenhjelms  död 383. 

165.  Färden  från  krogen  till  grafven    383. 

166.  Stockholm,  kongl.  slottet  d.  20  Maj   1794     386. 

167.  Till  hertigen  regenten 387. 

168.  Min  lefvernesbeskrifning      389. 

Zions  högrtid»     397. 

Öfyersättnimgrar  or  Gellerts  fabler. 

1.  Det  lyckliga  äktenskapet    449. 

2.  Målaren   450. 

3.  Hästen  och  åsnan    451. 

4.  Flugans  och  myggans  död        • 452. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


DIKTER 

VI» 

ÅTSKILLIGA  TILLFÄLLEN. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


1. 

DET  LYCKLIGA  SKEPPSBROTTET. 
Diyertissement 

i  fyra  akter 
på  Andreas-dagen  den  BO  Novemher  1766, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Pbrsonbrna: 

Cleon  \ 

>herdar. 
Tirsis  I 

EatoHj  fiskare. 
Åhteon,  slaf. 
Camilla^  herdinna. 
£n  gammal  gubbe. 
Herdar. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


^    FÖRSTA  AKTEN. 


Första  scenen. 

fSkog  med  ängar  oeh  åkerfält.  Mellan  mörka  moln 
och  skyar  uppsväller  ett  brusande  haf,  Ber  synas 
skepp  med  afhrutna  master  oeh  refvade  segel.) 

Camilla 
(sitter  vid  hafsstranden,  spelar  sin  luta  och  sfunger.J 

Du  flyktiga  lycka,  jag  vågar 

Att  sjuDgä  om  dig  med  förakt! 

Bu  liknar  den  böljan,  som  tågar 

Mot  skeppet,  att  krossa  dess  prakt.  :||: 

Som  skeppet  i  vågen  sig  sänker 
Och  stolt  sig  upplyfter  igen. 
Bland  blixtrande  skyar  uppblänker. 
Så  gör  ock  en  menniskovän.  :|{: 

De  redligas  beder  och  ära 
Förgöms  i  föraktliga  bås: 
Be  likna  de  skeppen,  som  bära 
Juveler  och  guld  och  förgås.  :||: 

Att  samla  för  tj  ens  ter  och  rysa 
För  pilar,  som  afund  plär  strö. 
Är  stjernor  på  hafvet,  som  lysa. 
Men  gömmas  i  molnen  och  dö.  :||: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


14 

Andra  scenen. 

cleon.    camilla. 

Camilla. 

MeD,  CleoD,  är  det  sant,  i  solen  finnas  fläckar, 
I  skogen  drakar  gå  OGb  uti  hafvet  näokar? 
I  går  vid  denna  strand  —  mio  herde,  vet  du  hvad  — 
Ett  troll  ur  bafvet  steg.     Jag  darra  som  ett  blad. 
Det  hade  fyra  ben  och  ringde  med  en  klocka: 
Skenbarligt  såg  jag  det  vid  stranden  rosor  plocka, 
Och  bäst  af  samma  troll  kom  ännu  flera  fram  .  . . 

Cleon. 
Camilla,  lilla  barn,  det  var  af  våra  lam. 

Camilla. 
Hvad  —  ha  vi  troll  till  lam? 

Cleon. 

Jag  kan  dig  ej  begripa  . . . 
Mitt  fartyg  tar  jag  opp  och  tänder  på  min  pipa 
Och  bryr  mig  lite  nog  om  näcken  och  hans  mor, 
Blott  att  du  älskar  mig  och  på  min  kärlek  tror. 
Jag  är  en  lustig  man  och  gör  min  börda  Ijuflig, 
Men  kunde  jag  bli  ond,  så  blef  min  vrede  gruflig; 
Och  vill  du,  lilla  vän,  så  skall  jag  näcken  slå  . . . 
Kom  hit  och  tag  din  staf,  Camilla,  kom  och  gå? 

Camilla. 

Kom,  Cleon,  låt  oss  gå!  Vi  vilja  vandra  båda 
Det  höga  berget  upp  att  våra  dalar  skåda, 
De  gröna  ftllt  bese,  der  hjorden  frisk  och  fet 
På  blomman  lagt  sig  ner  och  flämtar  varm  och  het. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


•        15 

Kom  bit,  min  Cl^on,  du!    Männ  nägOD  ser  vår  l&ga? 
Månn  Tirsis  står  på  lur?  Min  Cleon,  månn  vi  vfiga? 
Du  är  sä  frisk  och  röd  och  manligt  väsen  bär: 
Din  menlösbet  bedrar .  .  .  men  inte  är  jag  kär. 
Jag  ser  naturens  spel:  med  kärlek  gör  hon  möte  — 
Si  huru  lammet  dir  i  modrens  varma  sköte, 
Si  hur  hon  jemkar  det  och  på  så  mildt  maner 
Ett  lif  utaf  sitt  lif  till  blodigt  offer  ger! 

Cleon. 
Hvad  sku  vi  våga,  du? 

Camilla. 
Att  sitta  i  det  gröna. 

Cleon. 

Ja,  det  och  mycket  mer  . .  .  Välan,  min  lilla  sköna. 
Sitt  ner  uppå  mitt  knä  och  hvila  pä  min  arm, 
Och  låt  mig  leka  få  med  blomman  i  din  barm. 

Camilla. 

Mitt  hjerta  mera  värdt  än  ett  förgängligt  präl: 
En  blomma  är  ju  blott  ett  flyktigt  ögnamäl. 

Cleon. 

Förlåt  mig,  nej,  jag  ber,  en  blomma  att  betrakta 
Kan  ge  den  största  eld  och  hela  blodet  sakta: 
Naturligt  tänker  man  pä  skönhet  och  behag, 
Som  blandas  för  vår  syn  i  vackra  penseldrag. 

Camilla. 
Men,  Cleon,  vill  du  ej  .  .  . 


Digitized  by  VjOOQ IC 


16 

Cleon. 

Hvad  skulle  jag  ej  villa? 
Jag  vägar  lif  och  lem  och  allting  för  Camilla  — 
Men  Tirsis  kommer  der  . .  . 

Camilla. 

O  —  himmel,  hvad  jag  ser! 

Tredje  scenen. 

De  förre,     TiRSlS. 

Tirsis  (sjunger.) 

Frukta  ej,  Camilla  lilla! 
Kärlek  är  håra  flärd: 
Den  saken  är  intet  värd  — 
'      Ja,  kärlek  är  håra  flärd: 
Lät  slafven  pusta. 

Jag  vill  mig  förlusta,  Pia^to. 

Ej  fängslad  själ! 

Jag  vill  må  väl.  ^ 

Frukta  ej,  Camilla  lilla! 

Kom,  min  herdinna,  fram. 
Kom,  kom,  till  dina  lam. 
Kom,  kom,  min  herdinna,  fram! 

Blif  stilla,  Camilla, 

Camilla,  hlif  stilla, 

Blif  stilla,  min  lilla! 
Ja,  Cleon  sei:  jag  dig  tillhör.  :||: 

Camilla  (sjunger.) 
Men  han  olycklig  dör.  :||: 
Tirsis. 
Camilla  hjertat  har.  .  .  Herdinna,  sätt  dig  ner! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


17 


Camilla. 

Ed  Tirsis,  som  är  rik,  kan  hundra  flickor  vioDa! 
Hans^  brud    står   alltid    klädd  .  .  .  Försök,  så  skall  du 

finna! 
(Hon  gråter.) 

Cleon. 
En  herde  kan  ha  lam  och  många  hundra  får, 
Men  om  hans  hjerta  —  märk  —  blott  m  herdinna  rår. 

TlRSlS. 
Se  huru  täcka  qval  ur  vackra  ögon  hasta 
Att  i  ett  älskad  t  bröst  sin  matta  styrka  kasta! 
Du  ömma  kön,  jag  svär,  om  man  din  trohet  får, 
Är  den  beständig  mer  än  Cleon,  der  han  går  .  . . 

Cleon. 
Än  Tirsis,  der  han  står ... 

TlRSIS. 

Än  Cleon,  der  han  gråter. 

Cleon. 
Bin  sång,  när  du  är  kär,  som  turturdufvans  låter  — 
Beställsam  är  du  visst:  du  suckar  i  hvar  vrå. 
Ditt  buller  är  så  stort  och  dina  ögon  små  .  . . 
Da  löper   med   en    krans,  och  den  är  hundra  värdig. 
Ed  skönhet  föds  i  dag  en  ann  i  morgon  färdig: 
Ditt  hjerta  är  ett  glas,  som  eld  af  solen  tar, 
Men  i  sig  sjelft  är  kallt  och  ingen  värma  har. 

Tirsis. 
Hvad    —  talar  du  mig  till,  så  bör  jag  mig  försvara! 
Det  ljudet  allra  bäst,  som  själen  kan  förklara. 
Den  handen  kysser  man,  som  klappar,  när  hon  slår .  .  . 
Men  huru  är  det  fatt?  Jag  sjelf  mig  ej  fbrstår  .  .  . 
Åh,  Cleon,  akta  dig  . . . 

Bell  man,     IV.  2 


Digitized  by  VjOOQ IC 


18 

Camili^a. 

Små  herdar  äro  kära! 

CleoN. 
'Ja,  som  de  också  ä*. 

TiRSIS. 

Han  pockar  på  sin  ära! 
Cleon. 
Herdinna,  grät  ej  mer!  Snart  döden  kunde  rå 
Och  sluta  till  det  rum,  der  dina  tårar  gå: 
Du  kunde  somna  in  och  jag  med  ängslan  finna 
Ett  armod  i  din  prakt,  en  slagen  kall  herdinna. 

Trio. 
'TlKSLS.         Cleon  han  vågar  ditt  hjerta  begära? 
Camilla.    Sakta,  sakta!  Mig  ej  så  fbrftlra! 
TiRSlS.  Tirsis  älskar  dig. 

Cleon  han  vågar  din  trohet  berömma? 
Camilla.  Sakta,  sakta!  Mitt  hjerta  vill  ömma. 
Tirsis.  Tirsis  älskar  dig! 

Cleon.       Tirsis,  jag  vågar  mitt  lif  for  Camilla! 
Camilla.  Sakta,  sakta!  Mig  ej  så  förvilla!    ' 
Cleon.  Cleon  älskar  dig. 

Tirsis  han  lofvar  sin  trohet  i  döden  V 
Camilla.  Sakta,  sakta!  Jag  vet  mina  öden. 
Cleon.  Cleon  älskar  dig! 

(Cleon  gkr^j 
Camilla  (sjtmger.J 
Fast  Cleon  han  går, 
Jag  sjelf  mig  ej  rår; 
En  ann  mitt  hjerta  lockar. 
Hans  ömhet  jag  ser: 
Hvar  dag  han  tillber   —         ' 
Der  går  han  :l|:  och  blommor  plockar. 


'oigitized  by  VjOOQ IC 


19 


Fjerde  scenen. 

CLEON  med  en  blomsterkorg  på  armen.  TIRSIS  med  sin  flaska. 
CAMILLA. 

Cleon. 
Ack,  tag  en  blomma,  du  herdinca,  af  min  hand! 

TiKSlS. 

Drick  ur  min  flaska,  du,  drick  lite,  lite  grand! 

Cleon. 

Den  saft,    din   flaska   får,  dä  du  din  drufva  plockar, 
Den  må  fritt  trösta  dig! 

TlUSlS. 

Herdinna,  si,  jag  lockar  . .  . 

Camilla. 
Din  hjerna  blir  så  yr:  du  tumlar  i  din  dans  —  - 
Ru  faller  rättnu  kull. 

TiRSIS. 
«  Det  var  af  pomerans  .  .  . 

Det  smaka  liksom    smör.      Jag   sjunga   vill   miu  visa 
Och  med  mio  söta  saft  mitt  bittra  öde  prisa. 

fSjungerJ 
Jag  dör  af  kärlek!   :  |: 
Lustigt  min  flaska  tömmer  jag. 

Jag  dör  af  kärlek  —  :'|: 
Kors,  hvad  jag  blifver  svag! 
Jag  dör  af  kärlek  . .  . 

Hej,  fallerall. 
Jag  dör  af  kärlek! 
Flaskan  är  all. 
Jag  dör  af  kärlek  — 


Digitized  by  VjOOQ IC 


20 

Hej   fallerall, 
Flaskan  är  all! 

Den   visan   sjelf  jag    gjort:   jag  rimmar  som  en  karl. 
Ej   konst  att  göra  rim,  när  man  i  flaskan  har  — 
Men  eljest  är  det  konst. 

Cleon. 

Ditt  sjuka  hjerta  ömmar. 

Femte  scenen* 

TIRSIS  allena,  tumlar  i  gräset. 

Skål,  backar,  berg  och  skog!  Skäl,  qvarnar,  torn  oeh 

strömmar! 
Skål,  hästar,  getter,  får  och  hela  Cleons  hjord! 
Det  sker  mig  oförrätt:  jag  trott  Camillas  ord. 
Hur  ofta  har  hon  lagt  sin  hand  i  mina ,  händer, 
Sin   mun   emot  min  mun!  Nu  är  jag  mer  ej  känder. 
Hur  har  hon  i  min  famn  om  Cleons  hjerta  drömt, 
Och  huru  har  hon  nu  min  rena  låga  glömt! 
Få  se  hur  spelet  går.    'Jag  spådde  häromdagen 
Att  Cleon,  liksom  jag,  han  blir  så  sött  bedragen: 
I  skogen  mins  man  än  Camillas  gamle  vän. 
Den  käre  Akteon  —  men  månn  han  lefver  än? 
Hur  var   han   icke  väll    Jag   minnes   nog  det  fjäset: 
Han  skulle  alltid  ha  det  bästa  rum  i  gräset. 
Och  alltid  skulV  han  först  den  gröna  kedjan  få 
Och  alltid  sitta  främst  och  leka  med  de  små . . . 
Små  lammen,  menar  jag. 

Nej,  vinet  blodet  dämpar: 
Hvar  droppa  i  mitt  blod  mot  min  Camilla  kämpar. 

f Gråter  och  sjunger.) 
Om  min  kärlek  gör  ett  fel 
I  mitt  bistra  sorgespel, 
Sä  förlåt  mig,  min  herdinna! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


21 


(Lyfter  upp  jlashcm*) 
Denna  saft  skall  mig  påmiDDa 
Att  du  mig  otrogen  var. 
Jag  vet  mitt  fel,  bekänner  min-  plåga. 
Sötaste  saft,  kom,  dämpa  min  låga . .  . 
Men  jag  vill  dö  —  ack,   tordes  jag  väga 
Döda  mig  sjelf  och  spänna  min  båga! 
Men  .  .  .  Camilla  mig  bedrar.  :||: 
(Somnar  oeh  Uifver  liggande.) 


ANDKA   AKTEN. 


Första  scenen. 

raton.  camilla. 

Raton. 

i^ej,  tack,  jag  rår  mig  sjelf  och  styrka  har  jag  nog  : 

Jag  lyftar  med  rak  arm  en  liten  herrgårdskrog. 

Slå  vad,  sätt  upp  och  håll,  jag  tar  i  ena  knuten:. 

Om  krögarn  inne  är,  så  tör  jag  lyfta  ut'en. 

Hvar  dag  är  full  med  knorr  och  larm  kring  min  person, 

Och  aldrig  blir  i  fred  mitt  lilla  fiskedon  — 

Här  ligger  båten  lös  .  .  .  der  ha  de  kastat  åren  .  .  . 

Och  styret  fan  i  våld! 

Camilla  (kommer). 

Se  Raton,  lilla  dåren ! 
God  afton,  Raton  du! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


22 


Raton. 

God  aftoD^  sockervän! 
HUr  mår  ditt  unga  lif? 

Camilla. 

Så  der,  min  Eaton,  men  . . . 

.    Raton. 

Men  du  mår  inte  väl,  ditt  öga  vill  mig  svara, 
Ocb  dina  tårar  små  min   fråga  lätt  förklara. 
Hur  mår  du?  Ge  mig  svar  och  tag  min  ömhet  an! 
Fins  någon  i  vår  bygd,  som  hjertat  fängsla  kan  — 
Eir  huru  är  det  fatt?  Min  flicka  var  ej  trumpen! 
Låt  mig  få  känna  blott .  . .  men  fan  är  uti  sumpen  .  . . 
Låt  mig  få  känna  blott  hur  lilia  pulsen  slår! 

Camilla. 

Nej,  Raton,  käre,  nej  .  . .  Mig  något  förestår: 
Jag   drömde   i   en  dröm  jag  såg  ett  skepp  på  hafvet, 
Som  mellan  eld  och  siorm  neddignade  i  qvafvet. 
En,  som  jag  håller  af,  på  detta  skeppet  var: 
Han  kämpa  och  han  dog,  och  vågen  honom  bar. 

(Sjunger.) 

Ack,  hur  han  kämpa 
Vägen  att  dämpa! 
Ack,  hur  han  kämpa  — 
Ack,  om  jag  kunnat  frälsa  dig . .  . 
Himmel,  trösta  mig! 

Raton. 
Men,  himmel . .  .  lilla  vän  . . . 

Camilla. 

Nej,  låt  mitt  öga  gråta! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


n 

Raton. 

Hvad   skall  jag,   arma    man?  Ack,  en  bedröflig  gåta! 
Hör  på,  Camilla  du,  det  var  ju  blott  en  dröm. 
Dock  du    bar   verklig   rätt:  en  dygd  att  vara  öm  .  . . 
Men  bvem  var  det  du  såg? 

Camilla. 

'  Pass  på,  mig  mera  fråga! 
I  vattnet  är  ban  gömd  —  ack,  kunde  nu  min  låga 
Hans   stelna   blod   ge    lif  ocb  värma  upp  bans  bröst! 

Raton. 

Kanbända  än  en  gång  du  bör  bans  kära  röst. 

Camilla. 

Men  ett  nu  gör  mig  ondt:  jag  egde  all  bans  vilja^ 
Ocb  jag  var  sträng  ibland. 

Raton. 

Gud  Signe  dej,  min  lilja! 
Du  skulle  vara  ond,  sä  liten  ocb  så  söt? 
Din  ondska  liknar  just  ett  litet  skedblad  gröt,  ' 
Som  tungan  bränna  kan. 

Camilla. 

Tag  dina  ord  tillbaka! 

Raton. 

Men,  apropos  om  gröt,  den  skulle  berrlig  smaka 
Uti  min  gamla  båt. 

Camilla. 

Nej,  Raton,  nej!  Farväl! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


24 

Ra  TON  (sjung erj. 

Ack,  bia,  bia,  herdinna, 
Så  skall  du  finna 
Och  vinna 
Tröst! 

(Camilla  gar,) 

Raton. 
Farväl  då,  lilla  nymf...  Ack,  kärlek,  hvad  för  gräl! 

Andra  seenen. 

Raton  (ensam), 

I  dag  båd'  luft  och  haf  i  ständig  oro  flämtat, 
Men  inte  har  det  skatt  af  våra  kölar  hemtat. 
Det  gör  mig  alltför  ondt  Camillas  tårar  se! 
Men  hin  i  båten  är   —  nu  ligger  han  på  ene . . . 
Det  är  väl  mycket  svårt  en  vän  i  hjertat  dölja. 
Att  inte  se  hans  i>ild  och  få  hans  skugga  följa: 
Det  är  Camilla  ömt .  .  .  Se  kärlek,  hvad  han  gör! 
Hon  lefver,  der  han  går:  hon  stupar,  der  han  dör. 
Hon  ler,  men  huru  ler?  I  löjet  sorgen  hvilar: 
I  ögat  har  hon  eld,  i  hjertat  har  hon  pilar. 
Jag  mäijser,  hon  som  förr  vill  ge  ett  mildt  behag, 
Men  all  dess  täckhet  blir  ett  enkelt  sammandrag. 
Nej,  kärlek  bör  ha  tröst,    förnuftet  sakta  ledes  — 
Ej  eld  på  blodet  rår:  det  tänds  och  mer  ofreda^. 
Med  öm  och  varsam  hand  man  tårar  torka  bör, 
Att  det  ej  dubbelt  ondt  i  sjelfva  ögat  gör. 

(Han  skjuter  td  båten.) 


Digitized  by  VjOOQ IC 


-^5 


TREDJE  AKTEN. 
Första  scenen* 

AKTEON.  KATON,. 

Akteon  (tynger.) 

1,  berg  och  dalar,  mig  beskydda! 
Jag  är  en  främliDg  på  er  ö. 
Hvar  skall  jag  resa  upp  min  hydda  — 
Säg,  bistra  himmel,  skall  jag  dö? 

Jag  ryser  i  mitt  blod: 

Min^  styrka  mig  förlåter  .  . . 
I,  berg  och  dalar,  gif  mig  lif  och  mod, 

Mig  lif  och  mod! 

I,  vågor,  böljor  här  vid  stranden, 

Månn  i  er  famn  Camilla  bor? 

Månn  döden  räcker  kärlek  handen, 

Månn  min  Camilla  på  mig  tror? 
Nej,  ängslan  i  min  själ. 
Jag  tror  sjelf  böljan  gråter .  .  . 

I,  vågor,  böljor,  göm  min  vän  —  farväl, 
Min  vän,  farväl! 

RatON. 

Hvad   är-  det   som  ja^g  ser .  .  ,  Min  herre,  mig  förlåt, 
Hvad,  har  han  ärn'de  hit?  Vill  han  uti  min  båt? 


Digitized  by  VjOOQ IC 


26 


Akteon  fajtmger). 

Som  böljan  krusar, 
Frusar, 
Brusar, 
Mot  den  branta  klippan  slår, 
Som  stjernan  prålar. 
Målar 
Strålar 
'  Mellan  molnen,  der  hon  går. 
Så  förtjenst  och  dygd 
Prålar  i  vår  bygd 
Och  rår, 
Mellan   moln   och  vågor  dubbel  klarhet  får. 

Raton. 

Hvad  är  det  för  en  man?  Jag  tror  han  kan  ej  tala. 
Hör  på,  han  skall  fil  svar,  när  våra  tuppar  gala! 

Akteon  (»jung^). 

Samma  den  ek,  som  står  här  i  lunden, 
Samma  den  skog  och  samma  åkerfält 
Känner  jag  nu  —  här  blef  jag  först  bunden: 
Här  just  vid  stranden  hade  jag  mitt  tält. 
Himmel,  jag  ängslas,  jag  darrar,  jag  ryser: 
Samma  sol  på  himlen  lyser, 
Samma  källa  rinner  snällt! 

Mina  små  lam,  min  förd  na  herdinna ... 
Hjertat  det  slår .  . .  jag  suckar  och  jag  mins. 
Månn  dessa  blad  din  aska  påminna? 
Kanske  ditt  stoft  i  dessa  blommor  fins! 
Himmel,  jag  ryser,  jag  darrar,  jag  ängslas: 
Född  min  anda  är  att  fUngslas  — 
Aldrig  ro  i  kärlek  vins. 


Digitized  by  VjOOQlC 


Raton. 

Hvad  är  som  qväljer  er?  Min  herre,  mig  förlåt, 
Ert  bröst  det  suckar  så,  ert  öga  går  i  gråt. 
Jag  era  armar  ser  till  himlen  sig  upplyfta. 
Er  kropp  han  digna  vill,  och  era  läppar  snyfta  ... 
Hvad  är  som  qväljer  er? 

AkteON  (fjtmgerj. 

Låt,  herde,  mig  vara! 

Jag  orkar  ej  svara, 

Men  trösta  mig!  :||: 
Camil  ...  la  ...  la  ..  .  Camilla, 
Ack,  hur  jag  älskar  dig!   :||: 

Raton. 

Camilla  —  hvad?  Jag  svär, 
Herdinnan  i  vår  bygd,  som  Cleon  har  så  kär? 

Akteon. 
Som  Cleon  har  så  kär? 

Raton. 

Som  Tirsis'  hjerta  fängslar  .  .  . 

Akteon. 

Camilla,   lefver    du?    Ditt  lif  mig  dubbelt  ängslar... 
Så  får  jag  dig  igen! 

Raton. 

Hur  skall  jag  det  förstå? 
Min  herre,  ge  mig  lof  att  till  herdinnan  gå. 
Berätta  hvad  jag  sett  och  helga  från  ert  hjerta! 
Men  får  jag  också  lof  att  tala  om  er  smärta 
Och  säga  hvem   han  är? 


Digitized  by  VjOOQ IC 


28 


Akteon. 

Farväl,  mitt  barbari! 
Jag  ser  min  lyckas  sol  fbrutan  fläckar  bli. 
I  mioa  bojor  nöjd  och  trogien  i  min  våda, 
Har  jag  så  mycket  lärt  att  lätii  ödet  råda. 
Nu  qvicknar  allt  mitt  blod  .  .  .  min  känsla  domnar  af .  . . 
Fast  böljan  döden  bar,  hon  sjelfva  lifvet  gaf. 
Fast  kedjor  \ring  min  kropp  förvarat  mitt  elände, 
Mitt  hjerta  dock  en  ro  uti  sin  oro  kände. 
Låt  mig  omfamna  dig,  min  herde  och  min  vän  . . . 
Ack,  himmel  vare  lof . . .  Omfamna  mig  igen! 

Raton. 

Min  herre,  sätt  er  ner!  En  fattig  herde  talar: 
Välkommen  till  vår  bygd!  Kom,  bo  i  våra  dalar! 
Glöm  bort  de  högas  prakt,  som  verldens  undran  få  — 
De  likna  stolta  skepp,  som  uppå  klippor  stå. 
Kom,  smaka  af  vår  mjölk  och  ät  af  våra  rätter! 

Akteon. 
Din  ringhet  ger  jag  pris. 

Raton. 

Som  yärd  jag  mig  då  sätter. 
(Raton    och    Akteon    sätta    sig    vid  foten    af    ett    berg. 
Valdthomen  höras  i  shogenj, 

Raton  (sjungerj. 

Smaka  på  vår  ringa  spis! 
Frihet  är  vårt  paradis. 

Buetto. 
Kornö.  -  -  -   Smaka,  smaka  på  vår  ringa  spis! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


29 

AktéON  (sjunger). 

Liten  hydda  ger  jag  pris  — 
Smaka  pä  vår  ringa  spis! 

Dustto, 
Kornö.  -  -  -   Liten,  liten  hydda  ge  vi  pris. 

RatON  (sjunger). 

Smaka  pä  den  lilla  gris  — 
Lefvom  uppå  vänners  vis! 

Duetto, 
Kornö. Smaka,  smaka  pä  den  lilla  gris! 

RatON    (ta/r    stn    lyra^    dansar 
och  sjunger)» 

En,  tvä,  tre,  fyra! 

Kling,  klang,  min  lyra  — 
Hör  hur  Raton  spelar! 

Herrlig  var  spisen, 

Feter  var  grisen. 
Hör  hur  Raton  spelar! 

Nu  ä'   vi  lätta. 

Glada  och  mätta. 
Hör  hur  Raton  spelar  ... 

En,  tvä,  tre,  fyra! 

Kling,  klang,  min  lyra  — 
Hör,  hur  Raton  spelar! 
Kom,  lät  oss  täda  gä  .  .  . 

Akteon. 

Jag  orkar  inte  mer. 
(Ratm  går,     Akteon  somna/r  i  gräset). 


Digitized  by  VjOOQ IC 


3Ö 

Andra  scenen. 

TIRSI8.  CLEON. 

TiKSIS. 

Farväl,  vår  herrlighet!  Jag  svettas  och  jag  ler... 
I  gräset  sof  jag  sött  och  trodde  ingeu  fara, 
Och,  Cleon,  du,  som  jag ... 

Cleon. 

Låt  vår  herdinna  vara! 
r  motgång  är  en  tröst  att  se  och  inte  se. 
Låt  Akteon  då  fritt  i  hennes  armar  le! 
Få   se    att    det   hlir  sant ...  de  spådde  nu  i  skogen, 
Min   kärlek   är   en    frukt,  som  aldrig  kan  bli  mogen: 
Till  jorden  skakas  den. 

T1R8IS. 

Och  min  med  vädret  blås, 
En   planta   lik,    mot  soln,   som  blomstrar  och  förgås. 

CleÖN. 
Är  lyckan  inte  min,  så  flyr  hoo  till  en  annan. 

TiRsrs. 
En  torr  vältalighet!  Hör,  Cleon,  hvar  är  kannan? 

Cleon. 

Skall  dä  ditt  varma  blod  en  sådan  kyla  få? 
^en  .  .  .  min  Camilla  .  .  .  ack  .  . . 

TiRSlS. 

Kom,  Cleon,  låt  oss  gä! 


Digitized  by  VjOOQIC 


31 


FJBRDB  AKTEN. 


Första  scenen. 

raton.    camilla.    akteon. 

Camilla. 
Hvar  är  han,  hvar  är  han  ? 

Raton. 

Herdinna,  tyst  ...  jag  svär  . .  . 

Camilla.. 
Hyar  är  han,  hvar?  Säj! 

Raton. 

Han  i  gräset  ligger  der. 

Camilla  (ajtmgerj. 

Hvad  kan  jag  sakna?  . 

Min  herde,  vakna, 
Vakna,  vakna,  räck  mig  din  hand! 

Ack,  hur  du  särar   — 

Hur  många  tårar 
Har  jag  fällt  vid  denna  strand! 
Vakna  upp,  jag  beder. 
Jag  faller  för  dig  neder. 
Vakna  upp,  jag  dig  beder! 

Gör  mig  nöjd. 

Du,  min  fröjd!  :||: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


32 

AkteoN  (ännu  halfaofvandey  sjwiger.J 

Ack,  så  lät  mig,  lät  mig  vara, 
Lät  mig  sofva  fä  i  ro! 
Pass  man  pä  att  dig  förklara  — 
Dioa  tårar  vill  jag  tro. 

Camilla. 
Camilla  älskar  dig  .  .  .  Min  Akteon,  besinna . .  . 

Akteon. 
Och  ingen  högre  lust  din   Akteon  vill  vinna. 
fDe  mnfamna  hvarand/raj. 

Akteon  fsjung^j, 
Grod  dag,  god  dag  —  är  du  min  vän,  Camilla? 

Camilla  (sjunger). 
God. dag,  min  lilla,  lilla,  lilla  Akteon!  :||: 

Dudto. 

x\ck,  jag  ryser. 
Darrar,  fryser  .  . . 
Lefve  du  och  lefve  jag! 

Camilla. 

Men,  himmel,  är  det  sant  hvad  som  mitt  öga  ser? 
Kanske  min  längtan  blott  en  vacker  skugga  ger! 
Ar  det  Akteon  som  sä  mitt  hjerta  ömmar, 
Så  får  man  allt  igen,  så  sannas  våra  drömmar. 
Välkommen  på  vår  ö,  välkommen  i  min  famn! 

Akteon. 
Mitt  skepp  har  kastat  mig  uti  en  lycklig  hamn. 


Digitized  by  VjOOQ  IC 


33 


Camilla. 

Förlåt  mig,  söta  du,  får  jag  dig  en  ting  fråga: 
Hur,  såg  ditt  skepp  väl  ut? 

Akteon. 

Säg  hellre  om  din  låga 
Och  svara  om  du  glömt  en  så  olycklig  vän 
Eir  om  du  också  vill  i  döden  älska  den? 
Då  du  mig  icke  sett,  har  jag  på  hafvet  flutit,  »   - 

Då  du  mig  icke  hört,  har  jag  i  bojor  sutit, 
Då  du  mig  icke  trott,  har  jag  din  trohet  känt 
Och  uppå  längtans  haf  mitt  rifna  segel  spänt .  .  . 
Nu  är  jag  ändtlig  här. 

Raton. 
Nu  kan  jag  allt  begripa: 

Akteon. 


Det  är  ju  Akteon? 


Se,  Raton  med  sin  pipa  — 
Lät  mig  omfamna  dig! 

Raton. 

Ack,  ett  så  lyckligt  par! 
Ack,  om  jag  kund'  bli  gift,  fä  barn  och  heta  far, 
Så  skulle  allihop  hos  turken  slafvar  blifva:' 
Hästsvansar  och  bregal  jag  sjelf  dem  skulle  gifva. 
Med   hugnad  skulF  jag  se  hur  stormen  gret  och  tjöt, 
Blott  att  min  lilla  båt  i  lugnet  sakta  flöt. 
Med  kedjor  och  alarm  skuir  de  i  bergen  ramla 
Och  skrämma  odjur  bort  och  för  en  bisvärm  skramla. 
Jag  skulle  fråga  dem,  och  de  skull'  ge  bevis. 
Om  gamla  grind'  står  qvar  i  Adams  paradis, 

Beliman.     IV.  3 


Digitized  by  VjOOQ IC 


u 

Om  Noachs  gamla  ark  var  lik  min  stora  skuta^, 

På  vimpeln  hvad  för  färg,  om  Babels  torn  det  lata, 

Och  mycket  mera  till ... 

Akteon. 

Du  .är  dig  alltid  lik. 

Raton. 
Och  se'n  hur  ser  det  ut  i  sjelfva  himmelrik. 

Akteon. 

Men  kom,  Camilla,  kom,  och  lät  mig  dig  få  klappa  .  .  . 
Se  Raton,  hur  han  ler .  . . 

Raton. 

Ack,  om  jag  hette  pappa! 

Camilla. 

Jo,  kära  Raton,  hör:  när  du  vid  stranden  går 

Och  vittjar  dina  nät  och  lilla  hjertat  slår, 

Så  vinka,  locka,  be  —  straxt  kommer  en  ur  skogen. 

Raton. 

Men  flicka  måst'  det  bli. 

Akteon. 

Och  den  bör  du  bli  trogen. 
Men  krogen? 

Raton. 

Kära  vän,  dit  skall  hon  också  gå,  - 
Och  der,  min  kära  vän,  skall  ock  vårt  bröllop  stå. 
Och  hör  på  hur  jag  gör  ... 


Digitized  by  VjOOQ IC 


35 


(Valdthom  höras,     Raton  »jungerj 

Jag  vill  mig 
Listelig 
Grömma  undan  uti  skogen. 
Du  skall  mig  ej  finna, 
Men  till  din  herdinna 
'  Skall  jag  ofta  gå. 

Der    skall   jag                                -  -  -  Kornö. 
Natt    och    dag  Kornö. 

Klappa 

Den  lilla,  • 

Lilla, 

Kär  och  trogen: 

Du    skall    få  -  -  -  Kornö. 

Många   små,  -  -  -  Kornö. 

Som  då  sku  ropa  pappa 
På  oss  båda  tvä. 


Duo. 


Camilla. 


Raton. 


Ödmjuka  tjenare! 

Ödmjuka  tjenare! 

Ödmjuka  tjenare! 

Ödmjuka  tjenare! 

Ödmjuka  tjenare! 

Ödmjuka  tjenare! 

Ödmjuka  tjenare! 


Det   skulle   vara   roligt   Raton  se  < 

En  liten  Raton  klappa 

Och  heta  pappa,  pappa! 
Jag  skulle  lilla  barnet  Raton  ge, 

Och  gubben  skulle  stampa, 

Vid  vaggan  stå  och  trampa. 
Jag  skulle  alltför  mycket  Raton  be  < 

Den  lilla  ungen  böja.  Ödmjuka  tjenare! 

Sjelf  torka  med  sin  blöja.         |Nej,  men,  er  tjenare! 

Akteon. 

Af  Ratons  komplimenter , 
Till  bröllops  slår  man  ej  plakater  och  patenter. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


36 

Och  inte  vill  jag  hög  bland  andra  herdar  gå, 
Ej  trampa  i  min  dörr  så  alltför  många,  små, 
Som  stå  i  skjortan  der  ... 

Raton. 

och  uti  särken  leka  . . . 
Men  hör  du  någon  röst? 

Camilla. 

Jag  kan  just  inte  neka: 
På  berget  sjunga  de. 

Andra  scenen. 

De  förre.      En  gammal  gvhhe.     Herdar, 

Gubben 
(med  en  herdedaj  och  en  vattenkruka  sitter  på  berget 
ooh  gjunger.) 

Gammal  gubbe,  helt  allena 
Uppå  berget  sitter  jag, 
Prisar  Anders'  vackra  dag  — 
Mina  suckar  rena! 
Ur  min  kruka,  gammal,  svag, 
•  Jag  min  tunga  svalkar  .  .  . 

Anders,  i  dag  :||: 
Jag  mig  till  dig  nalkar! 

Jag  ser  herdar  i  det  gröna 
Vattna  sina  späda  lam. 
Himlen  lede  Anders  fram 
Att  sin  svalka  röna! 
Tiden  bränner  en  och  hvar 
Alla  dygden  trycka: 

Skeppet  står  qvar,  :||:   . 
Fastän  stormar  rycka. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


37 


Kor. 


Vänner  vilja  dig  ej  miäta^ 
Ovän  häller  ingen  af. 
Sjelf  förtjensten  på  din  graf 
Skall  din  runa  rista. 
Vi  dig  önska  lefnadsron, 
Åldrar  utan  smärta 

Till  din  person,  :||: 
Till  ditt  hela  hjerta! 

Camilla  (sjunger.) 

Kloka  guhbe,  lär  mig  tala. 
Lär  mig  sjunga  liksom  du! 
Lät  din  kruka  mig  hugsvala, 
Låt  mig  dricka,  kära  du! 
Anders,  som  du  sjunger  om, 
Njute  ålderns  rikedom! 

Akteon. 

Nu  har  jag  lif  och  tröst: 
Camilla  är  min  brud.     Med  hjerta  och  med  röst 
Jag  prisar  denna  dag. 

Katon. 

Kom,  sjung  liksom  de  andra 
Om   Anders  och  hans  dag,  och  låt  oss  sedan  vandra! 
Pen  mörka  nattens  prål  oss  manar  och  oss  för 
Att  snart  till  hvila  gå. 

Akteon. 

Jag  med  Camilla  dör. 

Camilla. 
Hör,  Raton,  sjung  och  kom  och  gör  din  egen  visa 
Att  Anders  lyfta  upp,  hans  lif  och  ära  prisa! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


38 

JRaton  fsjunger,) 

Truderunt,  trunt,  trunt,  trunt^  trunt! 

Anders,  uti  sitt  tystaste  bo 
(Truderunt,  trunt,  trunt,  trunt,  trunt!) 
Må  lefva  uti  ro! 
Lustiga  dagar  må  Anders  fritt  välja  hvar  dag, 
Tiden  och  lyckan  uppfylla  hans  behag! 

Akteon. 

Mitt  skeppsbrott  är  förbi:  jag  har  min  vällust  fått  — 
Jag  önskar  dygdens  barn  af  himlen  mycket  godt. 
Och,  Anders,  på  din  dag  jag  hör  de  visor  qväda . . . 
Ditt   lif  dig  heder  gör  —  jag  vill  ock  för  dig  träda. 

Kor. 

Andeks  prisas  denna  dagen  — 
Njute  han  de  lifsbehagen. 
Som  förtjensten  delar  ut! 
Nöjd  han  må  sin  afund  trossa 
Och  sitt  skepp  från  klippan  lossa: 
Lycklig  början,  lyckligt  slut! 
Lefve  dygd,  förtjenst  och  ära, 
Hvad  vår  hfgå  vill  helst  begära! 

Lefve  Anders!  :||: 

Frid  och  helsa  njut! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


2. 

KERSÖ  VÄRDSHUS. 

Diyertissement, 

uppför  dt  den  Iff  Augusti  1787, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


PeRSOKBRN A: 

JeronimuSy  sjökapten. 

Åli,  mor. 

Sebastiany  jägare. 

Susannaj  värdinna,  enka  efter  förre  traktören. 

Petronella,  värdinnans  dotter. 

Terese,  hnsjungfru. 

En  kockspojke. 

En  hyrkusk. 

Lakejer. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


(Teatern  föreställer  en  holme  och  en  grön  park,  Ulhtängd 
med  en  grind,  inom  hvUken  synes  ett  Öppet  värdshus 
med  »in  skylt  och  kök^  nu  utsiradt  med  vimplar  och 
flaggor,  I  de  öfversta  uppslagna  fönstren  synes  en 
hop  gäster  församlade.  Vid  stranden  nedanföre  grinden 
är  J&t^onimi  slup  fästad,  i  hvilken  AU  uppreser  sig 
för  att  med  å/rorna  hala  densamma  nä/rma/re  landet.) 

Första  scenen. 

Ali. 

JM  ej,  ännu  närmre  strand  ...  än  närmare  ...  så  der  — 
Nå,  ödet  vare  lof,  nu  är  jag  ändlig  här! 
Det  var  visst  längese'n  jag  denna  strand  besökte. 
Här  samma  värdshus  stod,  här  samma  skorsten  rökte, 
Densamma  grind  är  qvar,  och  vägen  lika  grön, 
Med  lika  röda  bär  den  rönnen  lika  skön. 
Hon,  som  till  köket  sprang,  värdinnan,  var  Susanna  .  .  . 
Kors,  öfver  femton  år  se'n  här  min  julle  stanna! 
Jag  undrar,  om  Terese  mig  mins  och  tar  emot? 
Nog  mins  jag  när  vi  två  i  vassen  drogo  not .  .  . 
Jag  fördes,  litet  barn,  i  skeppet  Näktergalen 
Med  kapten  Peddes  hit  längst  bort  ifrån  Bengalen. 
Hur  mången  stund  jag  här  i  gräset  hvilat  trött, 
An  spelt  pä  min  gitarr,  än  somnat  in  så  sött  — 
Ack,  hvad  den  korta  tid,  de  stunder  voro  Ijufva! 
Se'n  bar  det  ut  till  sjös  att.  storm  och  böljor  kufva. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


42 


Men  månne  der  i  dörrn  ej  Petronella  står? 

Jo  .  .  .  jag  måst  hala  fram  mer  slupen  med  min  år  — 

Det  här  det  kostar  på,  så  hrosk  och  senor  spänna! 

(AU  wp^tager  åtskilliga  inpackade  saker^  såsom  lådor, 
skrin,  kittlar^  m.  m.,  under  det  han  sjunger:) 

Jag  är  nöjd  i  allt  besvär! 
Kärlek  aldrig  detta  hjerta  sårar. 
Trött  och  glad,  i  gräset  här 
Kastar  jag  nu  ner  mina  ärar.  Fin- 

Vädren  må  storma,  böljorna  slå. 
Skyarne  Ijunga  —  det  ska  de  få!  d.  k. 

Hå,  rättnu  jag  mer  ej  rår 
Plöja  Medelhafvets  varma  bölja, 

Som  hans  slaf  hvartenda  år 

Mera  med  Jeronimus  följa.  i-in- 

Nog  är  han  ädel  till  hjerta  och  hand, 
Men  den  här  tröjan  den  klappas  ibland.      d.  K- 

Hvad  har  jag  för  allt  besvär? 
Intet  mer  än  denna  vattenkittel. 

Aldrig  blir  jag  mer'n  jag  är: 

Ali  är  nu  hela  min  titel .  .  .  f»»- 

Inte  en  klocka,  en  käpp  eller  ring  — 

(Pekar  på  kitteln.J 
Nej,  bara  denna,  när  allt  går  omkring.        i>-  k. 

Den  lådan  var  ej  lätt . .  .  och  ännu  mindre  denna . . . 
Nå,  som  kapten  befallt,  så  har  jag  också  här 
Hans  punsch,  hans  chokolad  tillreds,  när  han  begär. 
Hans  pipa  stoppas  skall .  .  .  Hvad  vidare  att  göra? 
Hans  elddon,  tobakspung  ...  nej,  den  må  ingen  röra . . . 
Och  denna  korg  med  frukt,  den  ställs  i  gräset  der. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


43 

Nu  vet  jag  ingeoting,  som  ej  i  ordning  är  I 

Han  bör  väl  vara  snart  på  vägen  hit  tillbaka .  .  . 

(Sätter  dg  'pos  en  packlåda.) 

Emellertid  så  trött  jag  sitta  vill  och  vaka. 

Men,  lika  godt,  kapten  nog  går  han  ändå  an! 

Till  sjös  är  han  en  gast,  till  lands  en  foglig  man. 

Rätt  roligt  honom  se  i  stormen,  när  det  gäller, 

Hur  han  på  däcket  står  och  med  en  tågstump  smäller, 

Än  i  en  brun  syrtut,  hvars  skörten  fladdra  opp 

Vid  vädrens  pip  och  hvin  och  blixtens  ljusa  lopp, 

Än  i  sin  röda  väst  med  en .  pistol  i  bältet  — 

Ett  öga  glor  åt  skyn,  det  andra  utåt  feltet. 

I  sådan  mordgestalt  han  mest  sig  visa  plär 

I  motvind,  men  i  storm  då  käns  det  hvem  han  är. 

Eq  snöhvit  rund  peruk  hans  röda  kinder  fyller, 

Dem  åskans  ljusa  sken  bestrålar  och  förgyller, 

Då,  under   skeppets  knark  i  bjelkar,  mast  och  vand, 

Han  daggen  tar  i  en,  pistoln  i  andra  hand. 

Jag  tror  han  lifvet  fått  bland  tumlare  och  hvalar, 

Ty  han  blir  liksom  vild,  när  molnet  tänds  och  sqvalar, 

Aj,  aj,  min  rygg,  min  arm...  jag  har  i  tanken  fatt 

Den  sista  kollation  han  gaf  vid  Kattegat. 

f Stiger  oppj. 

Dock  jag  begriper  ej  hans  genstig  i  det  gröna: 
Se'n  han  ur  slupen  steg,  omöjligt  att  utröna 
Hvart  han  sin  kosa  sträckt  .  .  .  Ja,  Ali,  stackars  du. 
Du  är  medömkansvärd  .  .  .  Men,  det  tillstår  jag  nu, 
Jag  ledsnar  längre  här  kringsqvalpa  denna  trappa: 
Sjelf  vill  jag  vid  ett  glas  en  vacker  flicka  klappa  . . . 
Der,   tycks  mig,  hans  gestalt  syns  sväfva  inom  grind 
Och  brösta  sig  mot  soln,  rödblommig,  varm  och  trind. 
Visst  är  han  nu  på  gång  till  mamsell  Petronella, 
Hvars  namn  han  nämner  jemt:  hon  har'n  uti  sin  fälla. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


.     44 

Eyt,  dundra,  brassa,  slå,  svär  bort  nu,  om  du  kan, 
Båd'  rederi  och  köl .  .  .  Men  se,  der  kommer  han ! 
Nu  springer  jag  i  julin. 

Andra  scenen. 

jbronimus.   ali. 

Jeronimus 
(lidande  sig  mot  grinderiy  som  Öppnas  småningom,) 

Vid  hvart  ett  steg  jag  träder, 
Mig  borde  glädje  ge  ett  så  förträffligt  väder, 
Se'n  nyss  ifrån  en  rymd  af  töcken,  mist  och  qvaf 
Jag  hunnit  denna  ön  och  plöjt  ett  stormfullt  haf. 
Besättningen  i  land  må  nu  förfriskning  njuta 
Och  sig  ett  ögonblick  i  sömnens  armar  sluta. 
På  dessa  glada  iUlt,  tätt  utmed  d^nna  stig, 
Hvad  skogen  svalka  ger,  hvad  hvilan  smakar  mig! 
Men  hvad  här  nöjet  rår  och  roligt  är  att  rasta  — 
Här  fladdrar  vimplars  fläkt  och  flaggorna  sig  kasta. 
Och  folket,  glad  t  och  sällt,  i  oskuld  och  behag 
Måst  fira  här  på  ön  visst  någon  fest  i  dag. 
Hvad  blommor  strö  sin  lukt  af  den  nu  mogna  säden! 
(Sebastian   synes  vand/ra  i  skogen  med  hössa  och  hmida/r.) 
Der  tycks  mig  Ali  gå  i  skuggan  mellan  träden  . .  . 
Dock  nej,  det  var  ej  han  . .  .  Min  längtan  öks  än  mer 
Att  Petronella  se  —  skall  hon  ej  komma  ner? 
Slikt  har  jag  aldrig  trott,  det  kan  jag  tryggt  bedyra  .  .  . 
Hör,  Ali,  är  du  här?  Hvad  är  nu  klockan? 

Ax.1. 

Fyra. 

Jeronimus. 

ijrodt!  Gör  nu  slupen  fast...  Hör,  Ali,  än  ett  ord: 
Är  allt  iordningsatt  och  sakerna  från  bord? 


Digitized  by  VjOOQ IC 


45 

Den  lådan,  märkt  med  P***  och  n:o  6  pä  rullen, 
Hvaf  har  du  henne  ställt? 

ÅLI. 

Vid  trädet  der  på  kullen. 

Jeronimus. 

Godt!    Ge    mig    ett    glas    punsch    —    tag  pipan  och 

fyll  i . . . 
Men  har  hon  lofvat  mig.  att  vara  här,  Ali? 
Har  Petronella  synts? 

ÅLI. 

Jag  ingen  varse  blifvit. 
Helt  ensam  nu  en  stund  jag  här  i  vassen  klifvit. 
Törhända  att  hon  gått  ditåt  uti  allén  .  .  . 


Hvart,  Ali? 

Dit! 


Jeronimus. 

Ali. 

Jeronimus. 
Ditåt? 


All 

Åt  värdshuset,  kapten  .  . 
Hör,  hvad  de  hurra,  hör! 

(Lem/nar  pipan  och  glaset.) 


Digitized  by  VjOOQIC 


46 
Tredje  scenen. 

JERONIMUS.     ALI.     TEREÖE.     EN  KOCKSPOJKE,  M.  fl. 

(Under  det  AU  går  ned  i  slwpen  och  hdlra/r  med  årorna^ 

kommer  Terese  i  sin  kökshaUt  idspringande  från  värds- 


JER0NIMU8  (tankfidl.) 

Jag  kan  ej  henne  finna . . . 

Terese. 

Hvad  —  herr    Jeronimus?    Hvad   ser  jag . . .  Tjenar- 

inna . . . 
Men  herr  Jeronimus  han  närmre  skall  beses . . . 
Hvad,  känner  jag  ej  rätt? 

Jeronimus. 

Minsann,  mamsell  Terese  — 
Tillåt  mig  då,  jag  ber,  att  henne  få  omfamna! 

Terese. 

Det  var  beskedligt  det  hos  oss  att  en  gång  hamna, 
Min  herr  Jeronimus!  Jag  dröjde  en  minut 
Och  tänkte :  Ser  jag  rätt?  Den  mannen  ser  mig  ut 
Som  herr  Jeronimus  . .  .  Nu  är  väl  sant,  med  åren 
Försvinner  känslan  lätt .  .  .  Jag  tror,  det  var  om  våren, 
Vid  denna  tiden  mest,  för  tvänne  år  elF  fler. 
Som  resan,  om  jag  mins,  till  Indien  gick .  . . 

Jeronimus. 

Jag  ber . . . 

Terese  (sakta.) 
Nå,  hvad  hon  lär  bli  glad! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


(Högt,) 

Hvad  skuir  jag  säga  mer  — 
När  var^  ankomsteD  hit? 

Jeronimus. 
För  några  timmar  se'n. 

Terese. 
Har  resan  varit  god?  Kapten  mått  väl? 

JerONTMUS. 

Jo  men! 

Terese. 

Han  är  sig  alldefs  lik,  ej  åldrats  just  s§  mycke: 
Än  samma  muntra  min  och  lika  hurtigt  tycke! 
Men  får  jag  fråga  . .  .  Hvad  . . .  hvad  skull'  jag  ^äga  . .  . 

Ja... 
Hvar'frän  sker  resan,  herr  kapten? 

Jeronimus. 

Frän  Malaga. 

Terese. 

Ett  ord  .  . .  Hvad  var  det . . ,  Tyst,  håll  lite  .  .  .  vänta, 

vänta  . .  . 
Nej,  aldrig  någon  frid  för  dem  i  dörren  glänta! 
Kantänka,  här  är  jemt  så  mycket  släp  och  drag 
Till  tre  ä  fyra  bord,  som  dukas  natt  och  dag, 
Och  gäster  utan  tal,  som  ropa  jemt  på  supen. 

Ali. 
Kapten,  ska  årorna  nu  dragas  opp  ur  8lup*en? 


Digitized  by  VjOOQ IC 


48 

Jeronimus. 

Hör,  Ali,  göm  dem  der  i  buskarna  och  gå 
Och  bär  hit  chokolad. 

Terese  (tiU  Ali.) 

Hvad  ser  jag?  Ali?  Nå! 
Så  gör  du  oss  besök?  Välkommen  hit  tillbaka! 
Du   känner   denna  strand^  du  fått  dess  nöjen  smaka: 
Här  har  du  mången  gång  vid  morgonrodnans  rand 
Kringvandrat  skog  och  mark. 

(TUl  JeronimiM.J 

Tror  herr  kapten  ibland 
Att  ögonen  gå  hop  af  nattvak  och  bekymmer? 

En  kockspojke. 
Terese,  mamsell  Terese,  frun  frågar  om  hon  rymmer! 

Terese. 
Jag  kommer  —  gå  din  väg! 

Jeronimus. 

Så  hastigt  allaren? 

Terese. 
Här  är  sä  fullt  ibland  ... 

Ali. 

Här  är  choklad,  kapten! 

Terese. 

Så    fullt    att    knappt    jag  vet  hvar  jag  ett  glas  skall 

ställa. 
Köksklockstn  ringer  .  .  . 


Digitized  by  VjOOQ IC 


49 

Jeronimus. 

Hör,  ett  ord!  Täok,  Petronella 
Jag  fåfUDgt  väntat  har  —  hur  kan  det  vara  fatt? 

Terese. 

Ah,  nu  är  hon  som  mest  i  köket  sysselsatt: 
I  dag  isynnerhet  hon  all  sin  tid  behöfver. 

Kockspojken. 

Terese,  mamsell  Terese,  tekitteln  kokar  öfver! 

Terese. 

Kan  ej  din  fina  hand  i  kitteln  ta  ett  tag? 
Gäck  bara  ...  gä  din  väg! . 

(Jägaren  konmier  hem  med  vtldt.J 
En  lakej. 

•  Mamsell  Terese,  god  dag! 
Mitt  herrskap  vill  ha  rum. 

En  annan. 

En  kammare  fbr  grefven! 

Kockspojken. 

Tekitteln  föll  ikull! 

Terese. 
Jag  ger  dig  utaf  slefven! 

En  hyrkusk. 
Får  vagnen  köra  in  .  .  .  Mamsell  Terese,  nå  hör! 

Terese. 

Här  fins  ej  något  rum  .  .  .    kör  bara,  tig  och  kör  .  .  . 

Nej,  knappt  en  andedrägt  i  frid  för  stoj  och  gräla! 
Bellman.     IV,  4 


Digitized  by  VjOOQ IC 


50 

Nu,  herr  Jerooimus,  se  sjelf  hur  jag  måst  träla, 
Då  hvar  en  högtidsklädd  sig  skickar  i  behag, 
I  alla  åldrar  gladt .  .  . 

Jeronimus. 
Man  firar  denna  dag? 

Terese. 

Ja  visst,  på  denna  dag  sig  folket  gladt  församla 
Att  dricka  kungens  skål,  båd'   unga  män  och  gamla: 
En   frihets  glädjefest!  Jag  mins,  liksom  i  går, 
Den  dagen  vigdes  in  i  dag  fbr  femton  år . . . 
Hör,  herr  Jeronimus,  till  höger  och  till  venster 
Hur  alla  öfverljudt  i  vid  t.  uppslagna  fenster 
De  sjunga  Gustafs  skål . .  . 

(I  fönstren    på    värdshmet    sjungas     Gustafs    skal  och 
hesvaras  af  folket  nedanföre.J 

Jeronimus  fmftar  med  handen.) 
Hurra,  hurra,  hurra! 

Terese. 
Hvad  folket  menar  väl! 

Jeronimus. 

Af  allt  sitt  hjerta,  ja! 

Terese. 
Han  allas  hjertan  har  —  hvad  kan  man  mer  begära? 

All 

De  hålla  af  sin  kung  .  .  .  Nå,  vivat,  till  hans  ära! 
(Terese  går  in.) 


Digitized  by  VjOOQ IC 


51 

Fjerde  scenen. 

jeronimus.    ali. 

Jeronimus. 

Hit  blef  jag  visst  i  qväll  af  ödets  vårdDad  förd: 
Jag  tillstår  att  min  själ  är  eldad  och  upprörd. 
Sä  är  det  denna  dag  som  folket  fbr  tillhopa! 
Den  dagen  öfverallt  är  känd  uti  Europa: 
I  Indien  hissas  flagg,  i  Barbari  likså  .  .  . 
Väl!  Är  det  denna  fest?  Jag  den  ock  fira  må. 
Af  ryktet  har  jag  hört,  och  öfverallt  jag  funnit, 
Hvar    helst    hans   flagga   blås,   han    namn    en    dyrkan 

vunnit. 
Som  den  ett  stridigt  folk,  af  aggets  brand  upprördt, 
Utur  ett  träldomsdjup  i  fridens  tempel  fört. 
Beskyddar  snillets  barn,  belönar  dygd  och  heder, 
Sjelf  pä  ett  ädelt  sätt  förmildrar  folkets  seder. 
Också  dess  gråt  en  gång  hans  dygd  förklarar  mer, 
När  i  sin  marmorhäll  hans  krona  sänkes  ner  .  .  . 
Men,    Ali,     är    du    här?    Hvar    är    du .  .  .    Jag    för- 
villas .  .  . 
Hvad    folkets    fröjd    mig    rört ...   Nu   sorlet   ändtlig 

stillas. 
Hör,  Ali,  städa  dig .  .  .  turbanen  fäst ...  se  så! 
N]x  tar  du  denna  korg  och  dessa  blommor  små 
Och  helsar  från  kapten  till  mamsell  Petronella  .  .  , 
Men  .  .  .  himmel  —  hvad  jag  ser! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


52 

Femte  scenen. 

jeronimus.    petronella.    ali. 

Petronella. 

Jag  bort  mig  fbrr  inställa . . . 
Er  ankomst  mig  bekant .  .  .  ber  om  förlåtelse 
Att  jag  sä  länge  dröjt. 

Jeronimus. 

Ödmjuka  tjenare! 

Petronella. 

Just  denna  bögtidsdag,  som  denna  holme  pryder, 
Har  vållat  mitt  förfall. 

Jeronimus. 

Den  saken  sjelf  sig  tyder. 
Min  fägnad  dubbelt  dyr,  då  mig  så  lyckligt  sker 
Att  midt  i  glädjens  famn  jag  får  omfamna  er! 
Det  är  snart  femton  år,  se^n  jag  såg  donna  stranden, 
Den  byggningen  vid  sjön  och  dessa  sädeslanden. 
Jag  mins  hur  med  Terese  och  med  er  sjelf  ibland 
Vi  bundo  kransar  hop  och  lekte  här  vid  strand. 
Så  många  års  förlopp  ej  ändrat  har  mitt  sinne: 
Tvärtom,  på  ed  och  tro,  jag  taft  ert  namn  i  minne! 
Ja,  bland  de  äfventyr,  en  sjöman  har  till  lott, 
Har  ingen  än  försökt  hvad  jag  försöka  fått: 
Än  skeppsbrott,  än  förtryck  .  .  .  förtal,  den  svåra  lotten, 
Slikt  ej  en  sjöman  tål:  förr  sjunker  han  i  botten. 
I  nöd,  i  fångenskap  jag  dragit  jern  och  band  — 
Ändå  jag  aktat  ömt  den  ringen  af  er  hand: 
Den  bilden  .  .  .  denna  här  .  .  .  förmått  min  boja  bryta. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Petronella. 

Men,  herr  JeroDimus,  sig  tiderna  förbyta  .  .  . 
Mig  Aignar  mellertid  er  ankomst  och  att  få 
Den  äran  se  er  här. 

Jeronimus. 

Tillåt  mig  fråga  då: 
Hur  mår  er  gamla  mor?  Det  mig  att  veta  li^ster. 

Petronella. 
Som  gammalt  folk  plär  må. 

Jeronimus. 

Än  eder  vackra  syster? 

Petronella. 

Ah,  hon  är  längse'n  död. 

rfERONIMUS. 

En   fråga  nu  till  slut: 
Er  far,  mig  tjecks,  jag  mins,  när  sist  jag  reste  ut. 
Han  fbljde  mig  till  strand  och  var  då  gammal  redan  — 
Hvad,  lefver  han  ännu? 

Petronella  (rörd.) 

I  grafven  längesedan! 

Jeronimus. 

Så  ser  jag  här  på  ön  ej   många  vänner  qvar! 

Nä,  blott  jag  denna  hand  och  detta  hjerta  har . .  . 

(Vmlcar  åt  AU,) 
Tillåt  mig  er  en  skänk  af  dessa  frukter  lemna! 
Det  är  en  utländsk   frukt:  man  plägar  honom  nämna 
I  Indien  ananas. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


54 

Petronella. 
Deo  smakar  mycket  godt. 

Ali  fmed  fruktkorgen,) 
Och  der  en  aprikos  .  .  ,  och  der  en  bcrgamott! 

Jeronimus. 

Hör,  Ali,  till  vår  ro,  der  vi  vår  sällhet  prisa. 
Gäck,  hemta  din  gitarr,  sjung  oss  en  vacker  visa! 

fjåJt  går  lortj 

Men,  Petronella  .  .  .  ack,  er  ömhet  finna  lär 

På  denna  frihetsfest  jag  ensam  bojor  bär. 

Hur  skall  mitt  hjerta  nog,  nog  värdigt  sig    förklara? 

Uppriktigt  är  mitt  tal  —   okonstladt  mig  besvara: 

Är  jag  ditt  hjerta  värd? 

(Under  detta  höres  ett  sakta  Ifud  af  Alis  gitarr.) 

Petronella. 

Den  frågan  mig  ej  bryr: 
Min  oskuld  och  min  dygd  i  dina  armar  flyr. 

Jeronimus. 

Ali . . .  hvad,  Ali,  hvad  . .  .  skall  jag  dig  längre  ropa! 
Hvar  är  besättningen?  Gäck,  kalla  dem  tillhopa. 
Befall  med  vimplars  prål  mitt  fartyg  lysa  opp, 
Att  straxt  besättningen  församlar  sig  i  tropp 
För  att  på  denna  fest  min  bröllopsdag  inviga! 
Gäck,  Ali! 

(I    detsamma    Ultmdneras    värdshuset,    och  flera   flaggor 
uppsättas  af  åtskilliga  färger.) 

Ali. 

Godt,  kapten! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


5>^ 

Jeronimtts. 

Jag  kan  ej  mer  förtiga 
Att  ioom  mig  mitt  blod  en  gudars  sällhet  bär. 

Petronella. 

Vårt  tjäll  är  redan  bygdt:  det  nöjets  boning  är. 
Inom  ett  ögonblick,  pä  hårda  klippan  banad, 
Syns  der  dess  nya  väg,  af  konst  och  snille  danad  ^  .  . 
Men,  gudar,  hvad  alarm !  Hör,  folket  sorlar  än. 
fBåtsmärmm  höras.) 

Sjette  scenen* 

JERONIMUS.  ALL  PETRONELLA.  SUSANNA.  SEBASTIAN. 
TERESE.  KOCKSPOJKEN.     De  öfHga  ivkomma  efter  hand. 

Terese. 
Hvad  är  på  färde?  ack! 

Kockspojken. 

Der  kommer  jägaren: 
Han  vet  ej  af  vår  fest. 

Sebastian. 

Terese,  hvad  är  på  färde? 
Bäst  några  åkerhöns  jag  der  i  nätet  snärde 
Och  tänkte  vandra  hem,  så  blef  ett  larm  igen. 

Susanna. 
Hvad  kan  det  vara,   barn? 

Jeronimus. 

Det  är  besättningen, 
Som   har  mitt  tillstånd   fått  sin  lossning  tidigt  sluta 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Och  på  min  bröllopsdag  en  rolig  afton  njuta. 
Der  synas  de  vid  bron  .  .  .  Hur  de  förvillas  der! 

Petronella. 
Den  nya  vägen  dit  till  nöjets  boning  bär, 
Inom  hvars  gyllne  hvalf  ert  öga  skall  förtjusas! 
Dess  blomsterrika  strand  af  Mälarns  böljor  krusas. 
Dess  gärdar  bredas  ut  bland  r^nlars  spel  och  lopp, 
Der  idogheten  ler  åt  konst  och  slöjders  hopp: 
Sig  glädjen  öfverallt  i  frihet  der  utgjuter. 
Hvad  majestätlig  prakt  dess  murar  innesluter! 
Ert  öga  snart  skall  se,  i  glädjetårar  snart, 
Monarkens  slott  på  ön,  hans  nya  öfverfart. 
När  till  så  snabba  värf  hans  omsorg  honom   kallar. 
Men  ingen  driste  sig  till  detta  slottets  vallar, 
Som  ej  uppå  sin  arm  sitt  frihetstecken  bär  — 
Omlinda  eder  arm  och  GuSTAFS  frid  begär! 
(Knyter  kring  hems  arm  ett  hvitt  kläde.) 

Jeronimus. 
O,  kung,  o  landets  far,  njut  en  odödlig  ära! 
Till  minne  af  din  dygd,  o  kung,  vi  detta  bära. 

'  Petronella. 

Välan  —  vid  all  den  glans,  som  dagens  prakt  tillhör, 
Kom,  låt  oss  vandra  hän!  Hvar  en  sig  fUrdig  gör 
Att  under  lätta  steg  till  Drottningholm  nu  tåga, 
Bese  dess  dyra  fest  och  underdånigt  våga 
Lyckönska  Sveriges  kung. 

Jeronimus. 

Besättning,  alle  man, 
I  ordi^ing  ställen  er  som  kungens  folk,  välan! 

Petronella. 
Som  allt  i  ordning  är  och  alla  muntra,  glada. 
Så  skuir  en  glädjesång  vid  denna  fest  ej  skada: 


Digitized  by  VjOOQIC 


Om,  just  när  vi  hano  fram  till  bryggan  eller  så, 
Sig  sluparne  i  rodd   framträngde,  två  och  två. 
Och  alla  Gustafs  lof  med  en  röst  hördes  sjunga? 

Jeronimus. 

Nå,  vore  jag  om  bord,  hvad  jorden  skulle  gunga! 
Ja,  sjön  skuir  blifva  röd  och  månen  svart  som  sot: 
Mitt  hurra  höras  skulf  till  Cetta  inemot. 

Petronella. 

Hör,  jag  ska  säga  er,  vet  ni  hur  vi  ska  göra? 

Jo,  dessa  verserna  som  ni  på  stund  får  höra. 

Dem  ska  vi  lära  oss  på  vägen  utantill, 

Och  när  vi  komma  fram  —  om  alla  som  jag  vill  — 

Så  buga  vi  oss  djupt  och  med  ett  upprördt  sinne 

Betyga  huru  ömt  vi  ha  vår  kung  i  minne. 

Men  jag,  som  pä  hans  fest  min  myrtenkrona  bär. 

Jag  sjunger  allra  ftirst . . .  Nå,  börja  ...  Se,  så  här. 

(Under    det  hon    talar    detta^   delar  hon  ut  några  blad. 

De  Ögna  på  dem,   men  hålla  dem  sedan  t  handen  och 

»jtmga  vtantUh) 

Petronella. 

Dy  re  kung,  våra  hjertan  i  aviga 
Odödlighetens  tempel  åt  dig! 
Ej  bland  hjeltar,  som  verlden  bekriga, 
Ditt  baner  det  blodigt  höjer  sig. 
Nej,  under  fridens  blomstrande  skygd 
Dina  lagrar  herdin norna  höja. 
De  ana  dagen  i  sekler  skall  röja 
Din  seger  utan  blod  och  blygd. 

Jeronimus. 
Gustafs  namn  väcker  blodet  till  ära, 
Till  hjeltebragd  på  vattea  och  land. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


5S 


Se  hans  sjömän^  hvad  tecken  de  bära: 
Uppå  bröstet  tväDne  stjemors  brand. 
Mig  detta  namnet  muntrar  och  rör: 
Gustafs  namn  Gustafs  godhet  påminner. 
Sådan  kung  hvad  han  vill  allt  han  vinner  - 
Hvart  hjerta  honom  gladt  tillhör. 

Ali. 

Milde  kung,  sig  en  främling  nu  bugar 
I  stoftet  djupt  —  mitt  namn  är  Ali. 
När  barbaren  i  bojor  mig  trugar, 
Öå  i  dina  länder  är  jag  fri. 
Om  mina  suckar  gudarna  rör, 
Om  min  röst  kan  mitt  hjerta  förklara. 
Gode  gudar,  kung  GuSTAF  bevara! 
Han  lilla  Ali  lycklig  gör. 

Kor. 

Dyre  kung,  våra  hjertan  inviga .  . . 

(Etc.) 


Digitized  by  VjOOQ IC 


DRAMATISKA  SAMMANKOMSTKX. 
Diyertissenient, 

uppför  dt  på  Haga  ny  år  matten   17,90. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Personeiina. 

Hr  de  Broen Rpelas  af  hr  Charles  Uuini. 

Hr  Björn "        »>    fru   Hemis. 

Mamsell   Löf. ..         »    hr  L.  Hjortsberg. 

Hr   Hjortsberg »         »hr  Schyl änder. 

Mamsell  Holmberg »»        ••    hr  />«  Broen. 

Mamsell  Frank »         .»hr  Grönström. 

Mamsell   Wibergsson ..  «    hr  Fredriksston. 

Ordningsmannen »  •>    hr  yV.    Hjortsherg. 

Ståhl     .  „    Ståhl. 

En  gammal  soldat »  n    hr  C.  M.  Belbnan. 

Soldatens  dotter »  »    mamsell  Löf. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


^Skadeplatsen  är  pä  Haga.  Teatern  föreställer  m 
schauckhy  der  sesstmsbordet  till  Öfverläggning  är  fram- 
stäldt.  I  ett  h&rn  står  ett  mindre  hord  med  platåer, 
Må)iga  Ijm  upplysa  konfehtyrer,  glas  och  buteljer  J 

Första  scenen. 

mamsell  löf.    hjortsberg. 
Mamsell  Löf. 

ixtt  Dågon   kunnat  gilla 
Ett  sådant  reglement',  der  man  just  —  ta  mej  fan  — 
I  fyrti  raders  tvång  skall  utantill  om  dan 

Sin  hjcrna  så  förvilla 
Och  vid  sin  toilett  så  mycken  tid   förspilla 
Att  i  sin  skalle  få  inpräglad  hvarje  rad, 

Och  ändå  vara  glad 

Att  inte  spela  illa  .  .  . 
Se,  Hjortsberg,  är  det  du  .  .  .  Nä  nä^  var  bara  stilla! 

Hjortsberg. 

Hur  mår  väl  din  amur  för  mig,  mitt  hjcrta  lilla. 
Olympens  hyacint  och  Pafos'  myrtenblad? 
I  dina  ögons  eld  ser  jag  Cyteren  brinna .  .  . 

Mamsell  Löf. 

Förlviflade  beslut!   Jag  kan  ej  annat  finna 
Än  vederbörande   visst  någon  fint  uppspinna. 
Ean  ger  jag  sådant  gräl! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


G2 

Hjortsberg. 
En  kyss  med  eau  d'lavende^  min  nådiga  gudinna! 

Mamsell  Ijöf. 

Jag  säger  än  en  gång:  hui\kan  aktrisen  hinna 
Med  fyrti  raders  längd,  och  ändå  spela  väl? 
Hvar  rad  har  åtta  ord,  och  det  bör  man  besinna. 

Hjortsberg. 

Att  njuta  snillets  Ifin  och  värd  att  afund  vinna 
Tillhör  en  stilla  själ. 

Mamsell  Löf. 

Men  hvem,  hvcm  fan  är  fbdd  att  läsa  sig  ihjäl 

Och  en   kapelldräng  jémt  i  trappan  höra  tralla 

Och  se  ordonatörn  på  basfiolen  falla 

Och  dricka  som  en  häst  och  skina  som  en  sol 

Och  höra  oboe  och  natt  och  dag  fiol! 

Nej,  afsked  skall  jag  ha  —  man  bör  det  billigt  kalla: 

Och  förr  skall  stå  på  språng  min  sista  koft  och  kjol . . . 

Hjortsberg. 

Sitt  ner  —  se  här  en  stol! 
Min  nådiga,  sittw  ner  ...  Vi  samlas  rättnu  alla. 

Mamsell  Löf. 

Jag  känner  mitt  kontrakt .  .  . 

Hjortsberg. 

Och  jag  dem,  som  befalla. 
Men,  i  förtroende  hör:  vårt  reglemente  lär. 
Min  nåd,  detsamma  oss  som  uti  andra  riken  —  ' 

Vet  hon  väl  hvad  det  är? 
Jo,  med  en  ädel  vink  att  gillas  af  publiken 


Digitized  by  VjOOQ IC 


63 

Hon  snillets  domar  bär. 

Men  h  propos,  ma  chérc, 
En  liten  k  la  glace,  en  lingon-sal  ad  ier.^ 
Och  en  obruten  kork  af  skönaste  madera? 

Mamsell  Löf. 

Jag  känner  mitt  kontrakt.     Jag  spelar  inte  mera . .  . 
Gå  bara  ...  ta  mej  fan  .  . .  om  jag  blir  mor  er  vän! 

Hjortsberg. 
(faUar  med  häftighet  desertknifven  och  nedfaller  på  knä.) 
Je  veux  de  ce  couteau  ensanglanter  mon  sein! 

Andra  scenen. 

De  förre,     ORDNINGSMANNEN. 

Ordningsmannen. 

Hå  hå,  en  tragedi!  Hvad  den  var  gruflig  don  — 
Mig  tyxjks  Brynhilda  se  och  hennes  Sigurd  Sven. 
Men  hvad  är  klockan  nu? 

(Ser  på  uret.) 

En  sak,  rätt  svår  att    finna, 
Att  ingen  syns  .  . .  Men  ack,  hvad  ser  jag? 

Mamsell  Löf. 

Tjcnarinna! 

Ordningsmannen. 
Hur  mår  mamsell? 

Mamsell  Löf. 

Så  der  i  denna  sorgepress. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


64 

Ordningsmannen. 

Har  inte  herr  De  Broen  än  kommit  bullrandes? 

Hjortsberg  (tittar  genom fönst/rd). 

Nyss  rullade  en  chäs,  men  ögat  kund'  ej   hinna 
Att  skönja  hvem  det  var. 

Ordningsmannen. 

Om  jag  får  lof  påminna, 
Är  reglementet  klart;  och  kungens  tjenst  besinna, 
Som  aldrig  uppskof  tål! 

Mamsell  Löf. 

Rätt  artigt  nog,  minsann! 
Det  är  just  en  lektyr,  som  snillet  muntra  kan 
Med  paragrafers  gräl,  afhandlingar  och  lagar . . . 

KjonTHBEKG  fmed  enpresentertaHrik/. 
Ett  glas  bourgogne,  ifall  det  smakar  och  behagar? 

Ordningsmannen  (tar  glaset  och  ser 
på  klockan) 

Hvad  tiden  skrider  fort! 

Hjortsberg. 

Liksom  den  alltid  gått. 

Ordningsmannen. 

Ja,  gudskelof,  vår  kung  vi  lyckligt  återfått! 

Hjortsberg. 

Ja,  Sverige   följer  än  den  gamla  rena  läran 
Att  ömma  fbr  sin  kung  .  .  . 


Dijtized  by  VjOOQ  IC 


05 

Ordningsmannen. 

Mamsell,  jag  har  den   ärati . . « 
Oss  felar  blott  herr  Björn,  att  upprop  göras  kan 
Och  sakerna  tas  för  .  . .  Men  si,  der  kommer  han. 

Tredje  scenen. 

De  förre,     BJÖRN. 

Ordningsmannen. 

Välkommen,  min  herr  Björn!  Hörs  ryktet  ej  förmäla 
Om  någon  kommer  mer?  Det  gör  just  hufvudbry  . .  . 

Björn. 

Om  de  ej  vid  en  bål  på  Clas  på 'Hörnet  gräla 
Och  blunda  mot  hvarann  uti  en  inpromty. 
De  säkert  varit  här. 

-  Ordningsmannen  (slår  med  MMan 
i  hor  det). 

Nå,  lika  god  t!  Må  göra! 
Herrskapet  sätter  sig  .  .  .  Hvad  är  det?  Låt  oss  höra  . .  . 
Hvad  är  det  för  ett  larm,  en  röst  som  en  basun? 

FJerde  scenen. 

fSafntlige  aktörer  och  aktriser  komma  in  och  dejeunera. 
Under  det  De  Broen  höres  vtanföre^  (^flagga  de  sina 
muffar  och  peliser  och  sätta  sig,) 

De  Broen  (utanföre). 
Det  är  min   hustrus  pjes  .  .  . 

Hjortsberg  (med  hög  röst). 

Och  det  är  din.  De  Broen. 
Bellman,     IV.  5 


Digitized  by  VjOOQ IC 


66 


De  Broen  (tctmföre). 
Tig,  gräla  inte,  tig,  ni,  edra  dumma  själar! 

Mamsell  Löf. 
Hvad  fan,  hvad  säger  han? 

Ordningsmannen. 

Bevar'  oss,  hvad  han  grälar! 
Mitt  herrskap,  framfor  allt  betrakta  blott  en  sak: 
Värt  rum  ju  invigdt  är  åt  vitterhet  och  smak. 
Der  vid  en  vördad  blick  ridån  dras  upp  och  neder 
Med  en  fbrädlingskraft  att  verka  goda  seder. 
Och  h varför  sådant  larm  i  trappor,  skrubb  och  skrank . . . 
Men  ropa  upp,  herr  Björn! 

Björn. 

ödmjukast . . .  Mamsell  Fraäk? 
Hon  efterfrågas  här  .  .  .  Hon  svarar  ej  tyvärre  . . . 
Hon  torde  komma  straxt .  .  . 

De  Broen. 

Läs  reglementet,  herre! 
Hon  pliktar  bara  prompt . .  . 

Björn. 

Gör  inte  er  besvär! 

En  annan  röst. 
Ån  mamsell  Holmberg  då?  Hon  inte  heller  här! 

Ordningsmannen. 
Hon  plär  ej  dröja  just! 


Dig^zed  by  Google 


.   67_ 

De  Broen. 
Godt,  hon  skall  kassan  rikta! 

Björn. 
Ack,  herre,  lagom  het! 

De  Broen. 
Hvad  —  skall  hon  inte  plikta? 

De  Broen!  Björn. 

Bägge  pä  en  gång. 


Hon  plikta  skall,  vet  ni, 
Det  är  det  vi  få  si  — 
Jag  är  så  god  som  ni! 


Nej,  denna  gången  fri! 
Allt  lägger  ni  er  i. 


Ordningsmannen. 

Go"*  herrar,  låt  nu  bli! 
Ty  slika  äfventyr  visst  inte  älska  vi. 

Mamsell  Löp  och  Hjortsberg  (på  en  gång). 
En  sådan  vår  session  kan  direktionen  klandra! 
fMamseU  Löf  går  tU  förargad J 

Ordningsmannen. 

Ad  protocollum  tags  det  ena  med  det  andra  . . . 
Emellertid  ge  ljud!  Se^n  jag  nu  klubban  sträckt 
Så  vill  jag  lägga  fram  till  granskning  ett  projekt 
Till  en  repertoir  för  omtrent  fjorton  dagar  — 
Tre  gånger  spelas  skall  i  veckan. 

De  Broen. 

Hyad  behagar! 
Hur  fan  skall  det  gä  till! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


68 

HjORTSBERa. 

Åh,  det  går  ganska  väl! 

De  Broen. 
Ja,  mellan  jul  och  påsk  det  kan  ha  sina  skäl  .  .  . 

Ordningsmannen. 
Kom,  sätt  sig,  herr  De  Broen! 

(Han  sätter  dg,) 

Björn. 

Om  jag  får  lof  få   ordet .  •  . 

De  Broen. 
Nej,  det  skall  inte  ske:  förr  skall  jag  gå  från  bordet. 

Ordningsmannen. 
En  samfäld  enighet,  så  är  oss  anbefaldt! 

Björn. 
För  oljud  plikt  pä  stund! 

De  Broen. 

Ej  detta  blodet  kallt, 
Ej  känslolöser  själ  .  . . 

Björn. 

. . .  som  bor  i  denna  maga? 

Ordningsmannen. 

Go'  herrar,   fruntimmer,  låt  oss  till  minnes  draga 

Vi  hafva  inte  sett  spektakel-listan  än. 

Var  god  och  läs,  herr  Björn  .  .  .  Och  våren  tysta  se'n! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


69 


Björn  fläser). 
Pro  primo,  tisdagen :  Rångddanddarm  .  .  . 

De  Broen. 
.  .  .  som  red  till  Blåkulla  med  hcl.i  riddarslägten. 

Björn  (fortfar). 

Torsdagen  är  bestämd   Oväntade  Upptäcktmj 
Pro   tertio,  lördagen,  Behagsjukan  igen, 

Pro  quarto  ges  ät  staten 

Krediten,  Advokaten 
Och   derpä  Sune  Jarl  han  följer  i  sin  tur. 

De  Broen  (sjungcrj. 

»Stär  jag  brudgum,  eller  hur? 
»Pirum!» 

Hjortsberg. 
(härmar  honom,     I  detsamma  höres  hidlerj. 
Björn. 
För  oljud  pliktas  bör,  och  det  bör  bli  en  regel. 

Femte  scenen. 

De  förre,     MAMSELL  FBANK.     MAMSELL  HOLMBERG. 

Mamsell  Holmberg. 
Jag  såg  ut  som  ett  troll,  när  jag  stod  för  min  spegel. 

Mamsell  Frank. 
Hvad  kan  jag  rå  derför?  Lägg  in  till  direktion! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


70 


Mamsell  Holmberg. 

MeD  vet  ni  hvad,  mamsell,  den  sol  skall  ej  upprinna 
Att  ni  skall  ta  mitt  lif,  om  jag  är  ärlig  q  vinna. 
Ni  vill  mitt  snörlif  ha.     Hvem  ger  er  lof  dertill? 

Mamsell  Frank. 
Med  er  att  byta  ord,  mamsell,  jag  inte  vill. 

Mamsell  Holmberg. 
Och  ni  är  alltid  van  ha  nycklarna  till  skrinet ... 

Mamsell  Frank. 
Bokhållaren  och  ni  fbrliks  om  magasinet. 

Mamsell  Holmberg. 

Mitt  snörlif  —  vet  ni  hvad  —  med  öfvertyg  och    ben 
Kan  en  grefvinna  ha  . .  . 

(Fm'  honvtdsionerj 

Ordningsmannen. 

Vet,  hon  är  ej  allén! 

Hjortsberg. 
Der  somnar  hon,  god  natt .  .  .  Luktvatten  hit  åt  henne! 

De  Broen. 
Slå  ådern  opp  på  stund! 

Ordningsmannen. 

Hvad  trassel!  Man  bekänne, 
x\tt  fbra  klubban  här,  dertill  höfs  tålamod  .  .  . 
Sitt,  mamsell  Wibergsson!  Sitt  vackert,  var  så  god! 


Digitized  by  VjOOQ  IC 


71 


De  Broen. 
Men  k  propos,  en  sak   —  hur  sku  vi  den  afgöra? 

Alla. 
Hvad  är  det  för  en  sak? 

De  Broen. 

Jag  skuir,  om  man  täcks  höra, 
Ödmjukast  bara  be  fä  tala  ut  till  punkt  — 
Men  ack,  hvad  detta  gräl  mig  alltid  faller  tungt! 
Som,  till  exempel  nu,  flitpengarne,  go'  vänner  :  . . 

Sjette  scenen. 

De  förre.     STÅHL. 

Ståhl. 

De  långa  pjeserna,  tyvärr,  jag  arme  känner: 
Om  två  skall  på  en  dag  uppföras  nu  som  förr, 
Så,  sannerlig  för  Gud,  fir  Jonsson  bli  sufflör! 
f^JECan  går  ttll  det  framUällda  likörhor detj. 
Hvad  kosteliga  glas!  Och  porter  uti  krusen. 
Den  skönsta  helsodryck  uti  vår  kalla  nord! 

Ordningsmannen. 

Vill  herrskapet  till  slut  af  höra  några  ord  .  . . 

Hvem  är  som  tar  af  ljusen? 

fNågon  af  sällskapet  tar  af  ljusen.) 
Ett  divcrtissement,  inlemnadt  på  vårt  bord, 

Af  löjtnanten  Holthusen, 
Uti  heroisk  vers,  med  blixt  och  blod  och  skott, 

Batalj  vid  Ingo  kalladt . . , 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Björn. 

I  så  förfärlig  eld,  der  bomb  på  bomber  knallat, 
Hur  måDgen  svår  blessyr  har  löjtnanten  då  fått? 

De  Broen. 

Var  inte  malitiös!  Ni  skall  mig  ej  förgäta  — ^ 
Hör  ni,  som  är  sä  qvick,  min  kära  vän,  just  ni, 
Som  med  så  bleka  drag  uti  er  poesi 
Vill  utaf  idel  rim  en  krans  ApoUo  fläta, 
Hvi  har  ni  ej  i  dag  er  penna  skurit  än? 

Ordningsmannen. 

Jag  ber  er,  herr  De  Broen,  jag  ber  or  som  en    vän, 
Hvarfbr  hans  vackra  vers  ofreda  och  förklena  I 
Hans  stil  ju  ädel  är,  hans  tankar  äro  rena, 
Men  alltid  grälar  ni .  . .  Och  huru  står  det  till, 
Hvarfiir  hans  vers  ej  god? 

De  Broen. 

Jo,  för  det  jag  så  vill. 

Björn. 

Fler*  divertissements  i  akter  sammandraga 
Det  blir  ej  mer  min  lott .  .  .  Mins  hvad  i  pjesen  står, 
Som  speltes  af  de  små  och,  om  jag  mins,  i  är! 
Jag  vill  just  denna  strof  till  ett  exempel  taga: 
Att  kungen  knappt  får  lof  att  resa  ut  till  Haga 
Förren  divertissements  förfölja  spår  i  spår. 

De  Broen. 

Nå,  vill  ni  inte,  topp,  jag  nog  utvägar  får; 
Jag  känner  Bellman  grant ,  .  , 


Digitized  by  VjOOQ IC 


7;i 

Björn. 
Jag  gör  också  dcUamma  . .  .    . 

De  Broen. 

Han    skrifver    —    vet    ni    hvad,    mig    den    och    den 

anamma  — 
Förtjusad  i  sin  kung,  som  hvarje  svensk  och  jag, 
Ett  nytt  poem  pä  stund  .  .  . 

Ordningsmannen. 

Med  klubban  än  ett  slag! 

De  Broen. 

Vi  må  vår  kung  en  såög  på  denna  timma  lemna 
Vid  årets  sista  qväll  —  sä  är  mitt  tycke,  mitt  — 
Och  underdånigst  der  med  tacksamt  hjerta  nämna 
Hur  for  vår  fosterbygd  hans  ädla  hjerta  stridt. 

Alla. 

Bravissimo,  De  Broen!  Och  ja  vi  alla  svara. 

(Be    taga  fra/tn    bläck    och  pennor,    sätta  sig  i  ordning 
och  shrifva.) 

'De  Broen. 

Och  det  skall  tryckas  det,  och  vin  sten  —  tig  nu  bara  — 
Skall  delas  oförryckt,  intill  sin  sista  rest. 
Till  de  soldaters  lön,  som  fäktat  kungen  näst. 

Mamsell  Holmberg. 
Den  vinsten  blir  ej  stor  .  . . 

Mamsell  Frank. 

Par  plåtar  eller    fyra  . , . 


Digitized  by  VjOOQ IC 


74  '    ' 

Mamsell  "Wibergsson. 
I  Guds  och  kungens  namn  bli  slika  skänker  dyra. 

Mamsell  Holmberg. 
Hvem  skall  den  gäfvan  få? 

StÅhl. 

Det  skall  soldaten  Lind^ 
Han,  den  soldaten  der,  som  står  der  nervid  grind 
Med  sönderskjutet  ben  och  sjunger  vid  sin  lyra 
Sin  dyre  konungs  lof .  .  . 

Sjunde  scenen. 

De  förre.     MAMSELL  LÖF. 

Mamsell  Löf. 

Vet  herrskapet  hvad  hände? 
Just  som  ni  trätte  mest,  jag  mig  från  laget  vände 
Att  lyssna  pä  ett  spel,  en  cittra,  hvad  det  är  . .  . 
Nu,  om  det  roar  er,  så  har  jag  spelman  här. 

Alla. 
Låt  honom  komma  in,  och  ej  hans  spel  förvilla! 

Åttonde  scenen. 

DeföiTe,     soldaten  och  HANS  DOTTER. 

Ordningsmannen. 
Stig  fram,  du  hedersman! 

ALLA. 

God  afton,  gubbe  lilla 


Digitized  by  VjOOQ IC 


fSddatm   spelwr  på  eittra.     De  öfriga   lysma  på  spelet 
och  skrifva  på  sina  kupletterj. 

Soldatens  dotter  (ledande  sinjarj. 

Ännu  ett  steg  ...  se  så  .  .  .  tag  nu  min  hand,  min  far! 
Ännu  ett  enda  steg . .  .  det  ingen  fara  har. 
Men  hvad  det  grämer  mig  att  mig  naturen  nekar 
En  stridsmans  ärolön  i  krigets  bardalekaV; 
Dock  utaf  hjertat  nöjd  —  min  far,  tag  mig  i  hand  — 
Att  du  har  väpnat  dig  för  kung  och  fosterland 
På  dina  fäders  vis  med  trohet  och  med  ära ... 
Ack,  om  jag  kunde  dig  på  mina  händer  bära! 
{Soldaten    spmger    en   impromptu,    ackompanjerad  af  dn 
cittra.) 

Hjortsberg. 
Min  lilla  vers  är  gjord,  som  herrskapet  befallt. 

ORDNINaSMANNEN. 

Nå,  så  var  god  och  sjung  .  .  .  Men,  tysta  öfverallt ! 
(Under    alla    de  följande    såmgerna    ackompanjerm'    sol- 


Hjortsberg  fsjunger.) 

Nervid  Haga,  vid  grind. 
Står  en  soldat,  båd  krympling  och  blind. 

Som  trumman  hört  i  ftllt,  Tamb.  •) 

Som  har  stått,*  när  det  smällt. 
Och  kysst  hvart  flat  till  konungens  tält. 

Alltid  rask,  när  det  gällt,  -  -  -  Tamb.*) 

Han  som  jag  är  honett 
Och  inte  någon  krigsmarionett.  — 

Klang,  gustavernas  ätt!  Tamb.*) 


*)  Här  triMnma  alla  på  bordet.     Anm*  af  Bellmau. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


76 

Mamsell  Löf  /sjtmg&rj. 
Sä  tindrar  fram  ett  nyårsbloss 
Ur  molnens  kulna  dimma. 
Om  himlen  bönhör  hvar  af  oss, 
Skall  det  lyeksaiigt  glimma. 
Njut,  dyre  kung,  njut  Nestors  är, 
Bind  lagern  vid  din  krycka! 
Emellertid  i  hjeltars  spår 
Vi  önske  dig  nu  lycka. 

De  Broen  (sjunger.) 
Det  nya  året  börjar  sig 
Med  mån'  i  morgon  bitti. 
Då  skrifva  vi  —  hör,  tig  ni,  tig   — 
Ar  sjuttonhundra .  ni tti. 
Håll  truten  på  er,  låt  mig  få 
Ett  rim  ur  hjernan  bråka! 
Kring  Haga  stränder  sku  vi  gå 
Eir  ock  med  bjellror  åka. 

Men  Gud  bevare  vår  monark 
I  detta  årets  skiften. 
Så  att  hans  arm,  i  striden  stark. 
Vår  ovän  slår  till  griften! 
Må  se'n  på  denna  park  igen. 
Der  blomsterfält  sig  kröka. 
För  fosterlandets  férste  vän 
Minervas  altar  röka! 

Mamsell  Wibergsson  (sjmgerj. 
Ännu  varar  julen  än, 
Ännu  smäller  ryttarns  klack  mot  klacken, 
Och  rusthållarns  unga  sven 
Lossar  sin  pistol  på  backen. 
Marjo  hon  niger  och  bugar  sig  se"*n  — 
Pelle  och  Olle  de  buga  igen.  :||: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Den,  gom  för  sitt  fosterlaiid 
Delat  med  monarken  hjeltars  fara, 

Kan,  trots  bindlar,  sår  och  band, 

Alltid  lika  lustig  vara. 
Han  kan  befalla  den  skönaste  hand  — 
Kanske  befalla  än  mera  ibland.  :{{: 

Kommer  kungen,  lofvar  Per, 
Per,  som  bor  uti  vår  sockenstuga, 
Att  han  skall  i  fullt  gevär 
Med  sin  nyårsönskan  sig  buga. 
Kungen  ju  hedrar  och  alltid  har  kär 
Den,  som  upptäcker  sin  själ  som  hon  är.  :|{; 

Mamsell  Holmberg  (»jmigerj. 
Jag  uppstämt  min  lyra  vid  min  sång 

Att  med  poeterna  draga 
I  hvar  och  en  backe,  kort  eller  lång, 
Som  slingrar  sig  ned  till  Haga, 
Att  med  en  röst,  förgudad  och  stark, 
Lofajunga  GuSTAF,  seklers  monark. 
Som  med  sin  hand 
Ur  krigets  brand 
Omfattar  sitt  folk  och  sitt  land. 

Mamsell  Frank  (fjungeif/, 

Dyre  kung,  du  är  vår. 
Och  hvar  svensk  dig  nya  lagrar  spår! 

Gamla  året  rymmer, 

Och  ett  förestår. 

Må  ock  ditt  bekymmer 

Mera  lättas  i  år! 

Nog  din  kungliga  själ 
Vakat  för  vår  ära,  vår  frihet,  vårt  väl. 

Molnet  än  vår  himmel  skymmer, 
Men  din  vishet  stillar  stormen:  solen  uppgår. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


78 

Björn  fsjunger). 

Sig  molnena  nu  sammandraga, 

Tungt,  tungt,  tungt  bortskymma  Haga. 

Rc^n  stjernorna  glimma  så  svaga. 

Och  skogen  mörknar  och  flyr, 

I  luften  stormar  och  yr. 

O,  kung,  din  hvila  så  dyr. 

Gäck  gladt  din  hvila  att  taga: 

Lugnt,  lugnt,  lugnt  hvila  på  Haga! 

Se'n,  när  sig  skyarne  daga. 

Ditt  folk  med  mildhet  du  styr. 

JTor. 
Sig  molnena  nu  sammandraga, 

(etc.) 

Ordningsmannen  fdår  med  Mvhban 
i  hor  det). 

Som  ej  för  denna  gång  nu  mer  är  att  andraga^ 
Så  fä  vi  från  hvarann  ett  vänligt  afsked  taga. 
Emellertid  vår  suck  till  kungars  konung  går 
För  Gustafs  dyra  väl  i  det  ingångna  år. 

Mamsell  Frank.     Mamsell  Holmberg. 
Hjortsberg. 

TerseU, 
Kom,  dyre  landets  far, 
Kom,  att  vårt  offer  taga! 
I  parken  utaf  Haga 
Vi  buga  oss  en  hvar. 
När  rikets  värf  betunga 
Vid  kronans  glans  och  prål. 
Blir  snillets  ändamål 
Att  gladt  din  ära  sjunga. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


4. 

MANTALSSKRIFNINGEN. 
Dirertissement 

i  en  akt, 
uppför  dt  på  konungens  födelsedag   d&nl  November  17,94. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Personerna: 

Gästgifvarn. 

Madam  MårtOj  gäfltgifrarns  hustru. 

En  kronobefalluingsman. 

En  mantalskommissarie. 

En  marktschreier. 

En  hållkarl,   Erik  Larsson. 

En  officer. 

En  kaplan. 

En  klo*ckaTe. 

En  länsman. 

En  nämndeman. 

En  bonddräng,  Laase^  som  bär  Vangderna. 

En  frälsebonde. 

En  kronobonde,  Håkan,  som  bär  faddertecknet. 

En  handelsman. 

Bondflickor. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


(Teatern  föreställer  en  gåsbgifvwrestuga  med  ett  lågt  hord 
och  väggfasta  bänkar.  Gastgifverskan,  madam  Märta^^ 
sitter  och  väfver  i  sin  väfstd,  Gästgifva/ren  syssel- 
sätter sig  med  några  karls  himning  och  händande,  I 
taket  hänga  allehanda  festoner  af  guUpapper^  äggkran- 
sar och  på  ^rdtnen  madam  Märtas  mossa,  m.  m.  En 
hylla  med  thllnkar  och  kökssaker  synes  t  fonden  och 
ett  gök-wr^  tmder  hoUket  håUkarlen  ligger  och  sofver» 
Vid  vret    hänger   gästgif värns  hatt  och  pentky  och  på 

'  väggen  en  liten  spegel.) 

Första  scenen. 

MADAM  MÄRTA.     GÅSTGIFVARN.     HÅLLKARLEN. 

Madam  Märta  (väfver), 

råfäDgt  att  en  ända  spinna  — 
Aldrig  når  den  väfven  slut! 

GäSTGIPVARN  (i  sin  filtmössa,  handarj. 

Gräla  inte,  kära  qvinna, 
I  hvar  endaste  minut! 

BÅDA. 

Folk  och  åkdon  oss  utmatta   — 

Men  likmycke  och  stor  sak, 

|mor\       , 
Låt  oss  sjunga  [  /.     >  och  skratta 

Under  våra  låga  tak! 
Bellman,  6 

Digitized  by  VjOOQ IC 


'^m 


82 


Madam  Märta  (väfver). 

Ja,  jag  läDgtar  verkligt  hädan, 
Kära  gubbe,  utan  skämt! 

Gästgip  VÄRN  /bmdar), 

Se'n  i  jåns  jag  steg  ur  slädan, 
Har  du  grälat,  Märta,  jemt. 

BÅDA. 

Folk  och  åkdon  oss  utmatta  — 

Men  likmycke  och  stor  sak, 

fmor^ 
Lät  oss  sjunga  \  #.     \  och  skratta, 

Under  våra  låga  tak! 

Gästgifvarn. 
Jag  må  skratta! 

Madam  märta. 

Ja  —  arma  Märta,  du  må  visst  vrida  dina  hän- 
der vid  ett  sådant  ^rtvifladt  stoj  och  väsen  natt 
och  dag,  år  ut  och  år  in,  på  denna  fördömda  gäst- 
gifvargården  .  .  .  Julafton  i  Qol  ramlade  vedtrafven 
ner  i  kolboden,  dufvorna  flögo  i  halsen  på  räfven, 
skatorna  skrattade  på  gärdsgårdsstörarna,  kalkonerna 
skållade  sig  i  bryggkaret,  hönsen  kacklade  på  hö- 
vinden,  ufven  tjöt  i  vagnslidret,  vargarna  lunkade 
af  med  porthunden  hos  klockarns,  kakelugnen  rasade 
kull  i  hållstugan,  degen  surnade  i  tråget,  och  jag, 
arma  själ,  trampade  lårbenet  af  grisen  i  mangelbo- 
dörrn,  så  jag  må  bekänna,  min  enda  gris  .  .  .  (QrUw). 


Digitized  by  VjOOQ IC 


83 

Gästgipvarn. 

'  Hvad   är    det  allt  ni  aäger,    mor    Märta?  Hvar- 
fbre  gråter  ni? 

Madam  Märta. 

Jo,  jag  säger  bara  det,  att  alltsedan  jag  flyt- 
tade hit,  kyndelsmässan  ett  år  sedan,  så  ve  den, 
som  hafb  ro  hvarkén  natt  eller  dag!  Så  hände  det 
åtminstone  i  fjol,  när  kommissarien  Lnnkentus  och 
mantalsskrifningen  var  här  nere  i  byggningen  — 
som  ni  mins,  far,  hur  jag  då  fuktade,  att  allting 
skulle  bli  gjordt.  Här  är  ju  inte  annat,  och  aldrig 
ser  man  andra  än  hela  svärmar  af  hållkarlar,  skjuts- 
bönder, skoldjeknar,  fågelfiingare,  ostronfarare,  smör- 
helsingar,  rekryter,  taskspelare,  lindansare,  musikan- 
ter och  en  evig  tross  af  resande,  så  att  jag  inte  är 
menniska  att  fä  spänna  en  väf  ner  ur  väfstolen  eller 
strö-  ett  granrisdoft  på  det  fatala  kammargolf  vet .  . . 
Och  brygden  nere  i  brygghuset  står  der  och  jäser 
öfver  alla  bräddar  —  och  du  sitter  der  du  sitter: 
lite  hör  du,  och  ingenting  kommer  ur  händerna'  på 
dig,  och  Erik  Larsson  ligger  der  och  sof^er  —  ja, 
det  är  för  dant. 

Gastgipvarn. 
Det  här  sista  ölet  var  kostligt,  mor  Märta! 

Mabam  Märta. 

Ja,  god  t  dricka  ska  vi  ha  till  mantalsskrifnin- 
gen: man  vet  inte  ordet  af  förrän  kommissarien 
Lunlcentus  står  i  dörrn  med  näsduken  kring  peruken 
—  en  sådan  sate  har  alltid  urväder '  med  sig  . . . 
Det  här  utförskummade  inslaget,  som  aldrig  håller . .  * 
jag  kan  bli  så  sprittande  beföngd,  så  jag . . . 


Digitized  by  VjOOQ IC 


84 


GlpGtFVARN.     ♦ 

Kommer  mantalsskrifningen  hit  i  afton  menar 
ni^  mor  Märta?  Och  det  i  en  sådan  snöblåst  och 
djupa  vägar! 

Madam  Märta. 

Det    har    du    nu    visst    hört    tusen  gånger    att 

mantalsskrifningen   lystes    på   i    söndags  i  Soltuna ... 

Hin    ger   jag    hela    väfven    —    jag    kan  inte  bättre 
säga!  {Stiger  Ur  väfstolnj 

Gästgifvarn. 

Sä  godt  var  det,  mor,  att  ni,  slutade  med  det 
förbaskade  dunkandet  i  väfstolen  och  att  vi  få  sku- 
rad t  och  städadt  och  lite  granris  på  golfvet,  mor  — 
och  så  ska  vi  hjelpas  åt  att  lyfta  fram  den  der 
stora  länstolen,  som  kommissarien  Lunkentus  alltid 
plär  sitta  i. 

(Göken  gal  t  web  hvad  Mockan  lider J 
Madam  Märta. 

Opp,  Erik  Larsson,  och  hjelp  mig  med  länstolen 
här  och  tingsbordet  och  de  andra  stolarna! 

Gästgifvarn  fupj^eaer  äg  från. sätet). 

Kära  mor  Märta,  låt  honom  sofva,  så  skall  jag 
hjelpa  till  så  mycket  jag  förmår! 

Madam  Märta. 

Erik  Larsson  .  .  .  Erik  Larsson,  ut  och  hacka 
granris  —  kommissarien   kommer! 


'  Digitized  by  VjOOQ IC 


85_ 
Erik  Larsson  (imå  gäspmde  stämma). 


Jag  är  så  sömoig,  matt  och  trött 
Att  knappt  jag  orkar  tala, 

Af  regnets  skurar  genomblött 
På  berg  och  backar  hala. 

I  går  kring  hela  byn  jag  lopp 

Att  till  i  dag  fU  hästar  opp, 

Och  derför  är  min  hela  kropp 

Så  dufven  som  en  svala. 

Gästgipvarn. 

Hör  hur  han  sjunger  i  sömnen,  mor  —  lät  ho- 
nom sofva!  Han  har  ju  sprungit  i  halkan  hela  går- 
dagen och  natten  kring  byarne  efter  hästar  och  va- 
dat i   snödrifvorna   och   inte  fått  några  drickspengar. 

Madam  Märta. 

Tocka  förordningar  ha  vi .  .  .  Men  rättnu  skall 
det  bli  snyggt  härinne .  .  .  Hvad,  gick  han  ut  Erik 
Larsson  ? 

,  Gästgifvarn. 
Erik  Larsson  gick  efter  granriset,  mor! 

Madam  Märta. 
När  jag  talar,  sä  tiger  du! 

Gästgifvarn. 

Ja  ja,  dig  har  jag  visst  för  syn.dens  skull,  mor 
lilla! 


Digitized  by  VjOOQ IC^ 


86 


Madam  Märta. 

Sä  mätte  du  dä  blifvit  qvar  vid  poliskammarn 
och  vi  haft  näringsstället  qvar  i  Göran  Helsinges 
gränd  —  men  dina  mänga  angifningar  komma  efter! 

Gästgipvarn. 

Det  välde  det  här  utförskummade  venstra  örat 
—  det  var  början  till  alltihopa  —  och  sä  slog  det 
sig  i  det  andra . . .  och  sä  gjorde  jag  tokigt,  som 
gifte  mig. 

Madam  Märta. 

Det  var  bra  —  just  som  jag  inte  kunnat  fä  en 
likare  än  du  till  man.  Der  gick  till  oss  sekreterare 
och  stora  herrar  med  stjernor  pä  bröstet  och  kam- 
rerare och  en  fiskal,  och  det  va  mänga  dä!  Fiskaln 
var  sä  kär  i  mig,  vet  du,  sä  han  länte  mig  pä  de 
der  silfvertumlarne,  som  jag  aldrig  fick  igen  . . .  Hv^d 
hette  han  nu  dä  —  pä  us  var  det. 

Gästgipvarn. 
Lunkentus ! 

Madam  Märta. 

Ah  inte!  Han  bor  bortras  vid  obsalvatorium 
eller  hvad  det  heter. 

Gästgipvarn. 

Jaså,  den  der  spetsbofven  —  jag  vet  —  han 
bor  nägonstans  vid  Norrtull,  hvar  det  är . .  . 

Madam  Märta. 
I  en  vindskammare. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


GrÄSTGIFVARN. 

Ja  ja,  i  en  vindskammare,  två  trappor  upp  och 
dörrn  midt  emot  trappan  —  och  en  liten  trädgärd 
inne  på  gården,  om.  jag  mins  rätt. 

Madam  Märta. 
Och  hvitt  hus. 

Gästgifvarn. 
Och  gula  luckor. 

Madam  Märta. 

Ja,  ve  den,  som  inte  tror  att  det  är  gula  luc- 
kor! (Skriker  hmmi  i  örat  tmnne  gånger, j 

Gästgifvarn. 

Och  det  är  en  stor  skurk,  mor,  det  säga  alla 
menniskor,  en  judas,  en  procentare  —  förlät  mig 
mina  synder!  Jag  skall  säga  mor  en  sak,  ett  streck 
af  den  gunstige  herrn,  som  han  gjorde  nu  i  vå- 
ras . .  .  Men  hvem  är  det  som  kommer? 

Andra  scenen. 

ERIK  LARSSON.   Lie  förre. 

Erik  Larsson  (fned  granriskmppan.) 

Det  är  så  obarmhertigt  hall  af  det  här  tövädret, 
vet  mor  Märta,  isynnerhet  nere  vid  brygghuset. 

Madam  Märta. 

Halt,  sa'  du  —  ja,  man  kan  visst  bryta  armar 
och    ben    af  sig . .  .    Se  till  att  du  får  ta  dig  en  tår 


Digitized  by  VjOOQ  IC 


88 


ur  flaskan  på  tallrikshyllan,  och  laga  dig  till  att  backa 
granriset.  Jag  känner  pä  mig  att  gubben  Lunkentu8 
är  i  farvattnet .  . .  Ack,  den  stollen,  man  min,  som 
inte  kunde  blifva  q  var  i  poliskammarn  och  mått  som 
perla  i  gull!  Deribr  har  det  också  händt  nu,  som 
jag  tegat  med  så  länge  .  .  . 

(Erik  Laraaori,  hackar  emellertid  gran/riset.) 

Gästgipvarn. 

Ja,  de  dröja  länge,  mor  Märta! 

Madam  Märta. 

Ja,  det  är  visst  och  sant  att  bara  fbr  dina  mu- 
tors skull  och  ditt  krångel  och  ditt  eviga  krångel 
med  angifningar  i  bagateller  om  sopor  och  lyktor  — 
om  det  var  sant  eller  inte  —  så  har  det  händt  dig 
som  det  händt ...  ja,  det  är  fbr  dant  I 

Gästgipvarn. 

Ah,  jag  hörde  illa  förrän  jag  kom  till  poliskam- 
marn, mor! 

Madam  Märta. 

Nå,  så  såg  du  så  mycket  argare!  Emellertid  be- 
griper du  nu  sjelf  hvad  som  händt  här  i  gården  med 
dotter  din. 

Gästgipvarn. 
Som  händt  här  i  gården  med  dotter  min? 

Madam  Märta. 

Ja,    nu    går    dotter    din    här   och  lunsar  mellan 
dörrarna    på    upphällningen,    så    att,    innan    vi   veta 
ordet  af,  så  ha  vi  barsöl,  hvad  det  lider. 
(Göken  gal,) 


Digitized  by  VjOOQ  IC 


'     89- 

Gästgipvarn. 

I  vagnslidret  —  eller  hur  sa'   du,  mor  ? 

Madam  Märta. 

Du  hade  kunnat  lyda  mina  råd  och  gifvit  dig 
till  länsman  —  nu  ser  du  sjelf  hur  den  ena  olyckan 
följer  den  andra. 

Gästgipvarn  . 

Här  må  väl  näcken  längre  stå 
Och  kärlets  kimmar  foga! 

Madam  Märta. 

För  dina  mutors  skull  —  hå  hå  — 
Dig  hämden  följer  noga. 

Gästgipvarn. 

Hvem  rår  på  qvinnans  öfverdåd? 
Man  hörde  käringar  mala! 

Madam  Märta. 

Du  borde  åtlydt  mina  råd 

Och  med  landsherren  tala! 
Erik  Larsson,  skaffa  ljus  i  lyktorna  öfver  porten 
och  skynda  dig  som  en  blixt  igen  —  rättnu  är  rum- 
met fullt  med  folk  . .  .  Hvad  det  yrar  och  blåser  .  . . 
Erik  Larsson,  titta  med  detsamma  efler  elden  neri 
brygghuset  och  tag  hit  granrissållet! 
(Erik  Litrssm  går,) 

Aria. 

(under  det  kon  strör  grannset  J 
Då  nästa  gång  jag  granris  strör 
Och  detta  rummet  städar, 
Helt  visst  pä  granna  slädar 
Jag  dotter  min  i  brudstol  för. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


<i(} 


1 


Gästgifvarn 
(vUittcmde  och  stampmide  mön  af  fötterna). 
Uff,    tåcke  väder  .  .  .  Stig  in  .  .  .   Övem  är  dét? 

Tredje  scenen. 

ERIK  LARSSON.  EN  RESANDE  OFFICER.  De  öfriga. 

Officeren    (utanföre). 
Kurir ! 

Madam  Märta. 

Stig  in! 

Gästgifvarn. 

Erik    LarssoD    —    du   har  ju  lykta  —  se'  eft«r 
hvem  som   koiumer! 

Madam  Märta. 
Hvem  är  det? 

Erik  Larsson. 
De  ha  slagit  jäst  i  vörten,  mor  Märta! 

Officeren  (utanföre). 
Hästar! 

Madam  Märta. 
Stig  in! 

Officeren  {utanföre,) 
Är  gästgifvarn  hemma? 


Digitized  by  VjOOQ IC 


91 


Madam  Märta. 

Erik  LarssoD.  bjud  den  resande  herrn  stiga  in  — 
stackars  of^cerare,  de  slita  nog  ondt  ändå  —  bjud 
löjtnanten  stiga  in!  Här  är  så  vackert  och  städadt 
allhelgonadags-afton,  och  jag  har  sjelf  strött  granriset 
på  golfvet. 

Officeren 
(i  dörren  på  gUnt  m^d  hufvudet  framstickandej 
God  afton!  Är  hållet  inne? 

Madam  Märta. 
Var    god    och    sitt    fram,   herr   löjtnant .  .  .    Ut, 
Erik  Larsson»  och  laga  till  kurirhästar! 

Erik  Larsson. 
På  minuten!  fGå/rJ 

FJerde  seenen. 

OFFICEREN  och  de  förre. 

Officeren. 

Promt ...  i  regcntens  ärender ...  lo  diable 
m' em  por  te! 

GäSTGIFVARN. 

Ah,  det  är  fuller  mera  slaskigt  ^ute  än  det  är 
torrt,  välborne  herre! 

Officeren. 

Här  är  inte  fråga  om  annat  än  att  det  bara 
går  fort! 


Digitized 


by  Google 


92 

GlSJÖIPVARN. 

I  fullt  flygande,  Erik  Larsson!  Tag  den  sadlade 
hästen  i  stallet  och  rid  till  x^smund  efter  den  bläsa, 
som  bäst ... 

Madam  Märta. 
I  galopp,  Erik  Larsson! 

Femte  scenen. 

OFFICEREN.  De  förre. 

Officeren. 

Men  hvarlbre  i  ett  sädant  vargaväder  —  maken 
har  jag  aldrig  varit  ute  för:  se  bara  huru  hatt  ock 
stöflar  se  ut  —  hvarfbre,  säger  jag  än  en  gång,  hvar- 

före,  fader^  gästgifvare,  i  afton  sä  bulla  opp  och  städa? 

« 

Gästgifvarn. 
Ska  välborne  herrn  ha  släda? 

Madam  Märta. 

Min  gubbe  hör  inte  just  sä  väl,  nådig  herre! 
Vi  vänta  mantalsskrifningen  hit  i  afton  och  ha  lite 
bråd  tom  —  emellertid  skall  jag  bestyra  om  alltsam- 
mans. 

Officeren  (ser  på  wd), 

Åh,  klockan   12  är  jag  öfver  Ålands  haf. 

Gästgifvarn. 

Ja,  visst  får  man  lof  att  köra  i  traf,  välborne 
herre,  i  det  här  föret  alltid.  Emellertid  skall  jag 
gå  ut  efter  dagboken  och  bläckhornet. 


Digitized  by  VjOOQIC 


93 


Madam  Märta. 

Vänta,   gubbe    —  jag    följer  med.     (Uppspänner 
en  pa/raply  och  betäcker  sig  oeh  gtMen  vid  utgåendet,) 
{Göken  gal.) 

SJette  scenen. 

Officeren  (ensam.) 

Hvad  det  är  ledsamt  att  vänta  på  de  här  gäst- 
gifvaregärdarna!  Emellertid  är  folket  villiga,  och  när 
de  höra  regentens  bud  och  befallningar,  går  allting 
af  sig  sjelf...  Svenska  folk  —  tårarna  stå  mig  i 
ögonen  —  hvilken  kärlek  för  sin  öfverhet,  hvad  hjelp- 
samma  ^  händer  räckas,  när  det  gäller  rikets  sjelfstän- 
dighet  och  kronans  ära .  .  .  Men,  har  jag  inte  visan 
hos  mig)  som  de  sjöngo  i  staden,  på  spisqvarteret  i 
-middags  .  . .  Jag  måste  ha  henne  i  bröstfickan  . .  .  nog 
skref  jag  af  henne  . .  Men  hur  vär  tonen  ...  jo: 
Tolken  Gustaf  Adolfs  ära, 

Så  du  riddersman  som  prest. 
Borgare  och  bonde  näst. 

Låten  edra  bröst  frambära 
Tacksamhetens  andedrägt! 
Prisen  ömt  regentens  möda ... 
Inga  stormar  oss  föröda: 

Carl  har  krigets  fackla  släckt. 
Men  hvad  är  klockan?    - 

Sjunde  scenen. 

officeren.    gåstgifvarn.    madam  marta, 
erik  larsson. 

Gästgifvarn. 
Se  der  är  bläckhornet,  välborne  herre! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


94 
Officeren. 


Godt! 


Gästgifvarn. 
Och  der  är  dagboken. 

Erik  Lårsson. 
Och  allting  i  ordning,  nådig  herre! 

Officeren. 
Bravo ! 

Gästgifvarn. 
Skall  nådig  herrn  till  kungen! 

Officeren  (sknfvande  i  dagboken.) 
Icke  väntat. 

Gästgifvarn  (mottager  dagbokm  och 
ser  i  den.) 

Med  förlof,  hvart  skall  nådig  herrn  resa? 

Officeren. 

Till  Europa. 

Gästgifvarn. 

Ja,  nog  syns  att  mor  kan  sopa  och  granrisa  — 
gumman  vill  så  väl .  . .  Fick  du  Bläsa,  Erik  Larsson  ? 
Den  är  god  .  .  .  men  akta  er,  välborne  herre! 

Madam  Märta. 

Ja,  bara  nådig  herrn  hinner  utom  grindeu,  så 
går  hon  som  ett  lam  .  .  .  Erik  Larsson,  lys  nådig 
herrn  ut  med  lyktan! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


'     J5 

GrÄSTGTFVARN   Och   MaDAM  MäRTA. 
Lycklig  resa! 

.     OFFrCEREN. 

Farväl .  .  .  och  roa  er,  mina  väDner,  på  denna 
högtidsdagen.     Farväl! 

(Han  och  Erik  Larsson  gå.) 

Åttonde  scenen. 

gåstgifvarn.  madam  marta. 

Gästgifvarn. 

Men  se  derute  pä  förstuguqvisten,  nervid  brygg- 
huset, sådan  klasa  af  barn  och  bönder  och  musikan- 
ter! {De  höras  intmiera  på  långt  håll.)  Hur  ha  de 
kunnat  våga  sig  ut  i  afton,  mörkt  som  i  en  säck, 
och  aldrig  en  enda  bjellra  hörs  pä  isen,!  Ingen  man- 
t^lsskrifning  blir  det  af  i  qväll. 

Nionde  scenen. 

ERIK  LARSSON.     De  förre. 

Erik  Larsson  finsjfringande.) 
Aj,  aj,  mor  Märta! 

Madam  Märta. 
Hva  är  det?  Hva  är  det? 

Gästgifvarn. 
Hva  är  det,  mor  Märta? 

Madam  Märta. 
Har  hästen  skenat? 


Digitized  by  VjOOQ IC 


96 

Gästgifvarn. 
Såg^ni  om   nådig  herrn  ridit  ikull? 

Erik  Larsson  (med  häprMd). 

Hela  gården  fall  med  musikanter,  mor  Märta, 
som  ska  ha  skjuts  till  herrgärden  —  och  en  utböling 
med  ett  skåp  på  ryggen,  som  ingen  förstår  hvad  han 
säger ...  Se  der .  .  .  sicken  amfojö,  mor  Märta! 

Tionde  scenen. 

£N  MARKTSCHREIER.     De  förre,     Mutikantema  blanda 
sig  i  högen, 

Marktschreiern  {charfnerad). 

.   Excusiren    mich,    mein    namen   är   zo    Benjamin 
Schwalbe  von  Nyrenperg. 

Erik  Larsson  (ttU  de  andra). 

Hva  satan,  inte  hör  den  der  till  taxeringen? 

Gästgifvarn. 

Om  inte  skåpet. 

Marktschreiern. 

Ich  wolte  mit  plaisir  then  schenen  kunstich  la- 
terna  magika  zo  presentiren  —  the  kunne  schtige  in 
zo  alle  menscher  zusamen,  um  die  galan  terieschtich 
zu  bekiken.  Allein  es  ist  ein  sehr  schlimmes  wetter 
heraussen.  (Nedsätter  sitt  skåp  for  att  med  armames 
sammanslående  förd/rifva  kölden.) .  .  .  Sehen  sie  vor 
thet  schneger  {Visar  sin  hatt  och  «^^^.) ...' Hokus 
pokus  filias-kakalorum,  hi  ha,  hej  da,  schene  rariteten 


Digitized  by  VjOOQ IC 


97 

iindt  schpielverk  fRangerar  skåpet)  ...  Da  werden  sie  * 
sehen    l:o    der   st  ad  t    Rostock,  dass  grosse  kollegium 
filosofikum    mit   seinen  pertinentien,  zum  2:o  der  ju- 
risten kollegium  auf  alten  märkt. 

Alla. 
Ah,  ah,  ah,  ah! 

Marktschreiern. 

Pro  3:o,  then  schturen  synteflut  undt  tlien  berg 
Arrarat. 

GÅSTGIFVARN. 
Ja,  ja,  landsman,  sätt  ni  på  er  er  hatt! 

Marktschreiern.     ' 
Si,  hvor  then  regner  then  hela  mercke  natten! 

Gåstgiftarn. 
Ja  ja,  landsman,  sätt  ni  på  er  hatten! 

Marktschreiern. 

Regardiren  sie  weiter  then  kleine  pappa  Noach 
in  seinige  putsarongen,  hvi  er  schtet  på  then  däck 
undt  fUnger  fluger  (härmar  Noach)  undt  ervartet  then 
siste  dufve  mit  sin  olifelef ! 

GÅSTGIFVARN. 

Ja,  visst  är  han  dufven  af  det  här  ruskvädret, 
kantänka  —  också  skall  han  väl  ha  till  bästa  i  dag 
framfbr  allt  (gwr  till  köJcshyUanJ  ...  Se  der,  landsman! 

Madam  Marta  fracker  honom  glaset). 
Se  der,  landsm^in! 
Bellman  IV.  7 

Digitized  by  VjOOQ IC 


98 

MaKKTSCHRB  lERN. 

Pien  opligirfc,  dero  goaden !  Nun  wollen  wie  wass 
spékuliren  —  dass  war  ein  schenes  krambambuli.  Jack 
sjunger  nu  . . .  zo  sjunge  the  mit  und  ackompagnirer  .  .  . 
Hi  ha,  hej  da! 

Da  werden  sie  sehen  schene  gacken   — 
Der  Noach  er  schtet  mit  rothe  klacken, 
Er  schtet  nnd  halt  sin  glas  so  i .  .  . 
Ah,  charmantes  krambambuli! 

K(yr. 

Ah,  charmantes  krambambuli!  :||: 
Er  ticht  de  safter  smake  zo  Ijufte  .  /. 
Gleich  in  momento  komt  nun  then  dufve    — 
Then  dufvcs  skål  .  .  .  Klang,  mon  amie ! 

Kor. 
Ah,  charmantes  krambambuli!  :||: 

{Anmårkes  att  somliga  utajunga  krambambuli  orått  och  alt  ka.) 

AUa, 
Nej,  låt  oss  se  Noach  —  det  var  så  vackert! 

Marktschreiern. 

Bey  leib  undt  ehr,  freylich  altzo  gern,  alleia  ich 
muss  allés  gleich  in  momento  transportiren,  undfc  ess 
kost  geldt.     {Ändrar  representatim,) 

Madam  Märta. 

Erik  Larsson,  lyss  efter  om  någon  hörs  till !  Och 
hör  efter  hos  dem,  som  ska  skjutsa,  om  hållet  är  ione 
—  och  be  flickorna  komma  upp  ner  i  brygghuset ! 
(Erik  Larsson  gårj 


Digitized  by  VjOOQ  IC 


99       . 

Elfte  scenen. 

De  förre, 

^    Gåstgifvarn. 
Ack,  mor  Märta,  kom  hit! 

Alla  {UU  marktschreiern). 
Få  vi  se  mera,  nådig  herre! 

Marktschreibrn. 

Hej,  vivat!  Regardieren  sie,  meine  freunden,  der 
alte  Jerusalems  schumacker  —  da  geth  er  undt  me- 
ditirt  mitt  seinen  kleinen  Moppe  (ropar  i  skåpet) . .  . 
Moppe,  Moppe,  Moppe!  Dieser  kurioseo  Moppe,  weis- 
seQ  sie  wohl,  er  schon  dietusend  jahr  gammel  medio 
April  efter  nie  schtil. 

Alla.  * 

Ah,  släpp  ut'n  ur  skåpet,  nådig  herre  !^ 

Marktschreibrn. 

Nein,  nun  schpringt  er  emellen  Jerusalem  undt 
Jeriko  . . .  se,  hwo  der  djefvel  wie  er  schpringt  —  du 
kleine  kanaille  . . .  {ser  på  klockan)  bravo:  nun  är  klock 
5  undt  tre  qvarten  på  6  är  han  in  Jeriko. 

Alla. 
Är  det  möjligt,  nådig  herre?  * 

Marktschreibrn. 
Åh,  han  schpringer  som  fan! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


^    100 

Gåstgifvarn. 

Åh,  ge  rum,  låt  qvinfolken  f§.  stiga  fram  —  kom 
närmare,  flickor!  Hvarifrån  är  han,  landsman? 

Märkt  scHREiERN. 
Wer,  ich? 

Madam  Marta. 
Nej,  gubben  min   menar  Moppe  i  skåpet. 

Marktschreiern. 

Wenn  er  war  so  liten  —  (marhera/r  med  handen) 
—  80  var  er  ein  grosse  favorit  bey  kayser  Herodes 
Chetrarcka. 

Gåstgifvarn  (fiyr  sig  y'elf). 
Tvi  dej,  tysker,  så  du  talar! 

Madam  Märta. 
Ve  den  som  vill  ha  tocka  ord  i  min  mun! 

Marktschreiern. 

Iler  komt  der  grosse  dromedarius,  der  hatt  sine 
begge  egen  på  fitterne  undt  öhrenen  mit  permission 
in  then  finis.  Undt  sein  chabraque,  sehen  sie,  von 
lautern  rubinen,  karniolen  undt  diamanten! 

Tolfte  scenen. 

De  förra.     ERIK  LARSSON. 

Erik  Larsson  (inspringande). 
Mor  Märta,  bjellrorna  höras  på  isen  ! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


101  ,         ^ 

GästgifvaRN  (lys8  vid  fönstret). 
-    Bjcllrorna  höras  pä  isen  I 

Madam  Måkta. 

Stå  iate  der  och  titta,  Erik  Larsson,  gör  det  du 
ska  göra  och  tag  emot  slädarna  —  unnan  för  den 
och  den!  Kommissarien  kommer:  bjcllrorna  höras  pä 
isen. 

,(Erik  Larsson  går  och  flichorna  skingra  sigj 

Trettonde  scenen. 

De  fdrre, 
Marktschreiern. 

Hi  ha,  hej  da,  da  werden  sie  sehen  schene  ra- 
riteten ! 

Madam  Marta. 

Nu  ha  vi  mantalsskrifningen  här.  Sätt  på  dig 
peruken,  gubbe  I  Ut  för  den  och  den,  hals  öfver 
hufvud,  musikanter  och  bagage !  Kommissarien  Lun- 
kentus  hostar  i  farstun  (höres  hosta^  göken  galj  .  . .  Ut, 
ut,  ut! 

Marktschreiern. 

Gott  behtite  uns,  jach  har  so  inge  penger  ge- 
kriegt  for  then  representation  af  then  kollegium  filo- 
sopikum  in  Rostock  mit  seinen  pertinentien  undt  der 
kleinc  Moppe  und  der  grösse  dromedarius,  undt . . . 

Madam  Marta  (tar  sin  guldhroderade 
mössa  af  gardinen). 

Nå,  i  alla  tider,  hvar  gjorde  jag  af  spegeln  — 
ja,    det    äjr  for  dant...  Unnan  frän  spegeln,  gubbe! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


v  102 

Gåstgifvarn  {med  peruk). 

Ge  rum,  ge  rum  —  kommissarien  och  mantkls- 
skrifoingen   kommer! 

MarktS(:hreiern   {som  uppreser  sig 
med  skåpet). 

Nun  kommt  der  grosse  dromedarius! 

Madam  Märta. 

Ut,  birfilare,  ut  din  pratipakare! 
fMarkischr etern  springer  tkuil  kommissarien  i  dörren.) 

Fjortonde  scenen. 

De  förre.     MANTALSKOMMISSARIBN   med  sin  svil. 

Kommissarien. 

(klädd  efter  forntidens  hruk.^  med  näsduken  kring  kar- 
pusen  och  peruken.^  muddar  pä  händerna.,  blå  och 
hvita  stöfvelmanchetter.,  m.  m.  Alla  skakande  snön 
af  sina  vinter  mossor) . 

Sä  så,  hvad  var  det  för  krumsprång? 

Madam  Marta. 

Jag  må  aldrig  tro  att  gunsti  herr  kommissarien 
tötte  sig. 

Kommissarien. 

Ett  faseligt  tillbud!  Till  all  min  lycka  fick  jag 
tag  i  väfstoln,  madam  Märta!  Uff,  tåcke  väder  tror 
jag  aldrig  hvarken  kaplan  eller  jag  varit  ute  i  . . . 
Hvad  var  det  för  en  luftspringaro^ 


Digitized  by  VjOOQ IC 


103 

Madam  Märta. 

Åh,  han  har  reat,  vet  herr  kommissarien,  öfver 
hela  verlden  och  varit  i  Jeriko  och  Jerusalem  och  i 
Tyskland.  " 

Kommissarien. 
Sä  så  —  si  god  afton,    fader  gästgifvare! 

Gästgifvarn. 

Fägnar  mig  öfver  välmågan  och  beklagar  detta 
hära  ruskvädret ...  Må  jag  skaka  snön  af  gunstig 
kommissariens  karpus. 

Kommissarien  (linkande). 

Åh,  här  är  mycken  allmoge  församlad,  ser  jag  ... 
God  qväJl,  madam  Märta! 

Madam  Märta. 

På  den  der  kullerbyttan  behöfs  en  liten  afsät- 
tare,  gunstig  herr  kommissarie! 

Kommissarien. 
Så  så  —  hör  pä,  Lasse,  hvar  har  du  kappsäcken  ? 

Gästgifvarn. 

Stig  fram,  Lasse  —  du  står  här  i  trängseln. 
Få  mig  hit  välvise  herr  kommissariens  kappsäck,  ^å 
skall  jag  förvara  honom  här  inne  hos  mor  pä  väf- 
stolen. 

Madam  Märta. 
Hvad  har  du  der,  Lasse,  i  kappsäcken? 


Digitized  by  VjOQQ IC 


104^ 

Lasse. 
Plakater  och  förordningar! 

KOMMISSÅBIEN  (vtd  tumlaren  mumsar 
och  talar  vid  madam 
Märta). 

Det  är  —  skall  jag  säga  —  mantalslängderna 
med  böckerna  och  annotationerna  . .  .  Allsköns  lycka 
och  välsignelse,  min  herr  gevaldiger  och  gästgifvare  . . . 
sammaledes  madam  Märta .  .  .  och  förnäma  anhöriga 
och  samtliga .  . .  Jag  befarat*  att  jag  stött  mig  mot 
väfstolen . . .  Med  detsamma  skall  jag  berätta  något 
nytt,  som  jag  torde  för  visso  berättas  i  går  hos 
hans  nåd  högvälborne  herr  landshöfd ingens  kammar- 
tjenares  systerson,  välädle  herr  inspektören  på  Bi- 
stinge,  i  anseende  till  detta  hära  kosteliga  fluidum 
—  att  nemligen  en  brännspegel  vore  i  konungariket 
England  beställd  för  kronans  räkning  att  afverka 
bränvin  till  skogarnes  besparing,  med  mera;  och  så 
till  vida  .  .  . 

Gåstgifvarn. 
Då  bör  han  föras  hit  vintertiden. 

Kommissarien  (till  madam  Märta). 

För  allmänna  brandassuransens  skull,  ser  ni,  ma- 
dam Märta  . . .  Men  hvart  tog  kaplan  vägen  ? 

Lasse. 
Ah,  han  är  väl  någonstans! 

Kommissarien. 
Än  klockarn  då? 


Digitized  by  VjOOQ  IC 


105  >  v      ^ 

Lasse. 

Han  slungade  förbi  det  der  nya  näringsstället 
på  landsvägen  —  kanske  han  gått  in  och  tagit  sig 
en  dans:  det  brann  ljus  i  alla  fönstren. 

Kommissarien. 

Så  så  . . . 

Madam  Märta. 

Inte  annat  jag  kunde  se  i  fönstret  utåt  isen,  så 
satt  han  bakpå  länsmannens  rödmålade  kappsläda  — 
eljest  var  han  här  i  går  aftons  och  tog  sig  en  styrke- 
dryck här  vid  disken. 

Kommissarien. 

Så  så  —  nu  kommer  kronobefallningsman,  dét 
hörs  på  hans  klart  bjellrande  trafvare,  eller  huru, 
madam  Märta? 

Madam  Märta. 

Så  kan  hända ...  Nå  så,  sannerligen  är  icke 
herr  assessorn  och  kronobefallningsman  här  —  och 
icke  har  jag  fått  tid  att  kasta  på  mig  en  kjortel  en 
gång .  . .  och  nämndeman  . .  .  och  klockarn  .  .  ^  och 
länsman  äro  i  farstuqvisten  . . .  Nej,  nu  får  jag  lof 
att  kläda  på  mig  lite  grand,  innan  mantalsskrifnin 
gen  börjas. 

{Hon  gär^  göken  gal.) 

Femtonde  scenen. 

kronobefallningsman.     De  öfinge. 

Kronobefallningsman  {litet  pirum), 

Ber  om  ursäkt  att  jag  kommer  så  sent,  men 
.  man   har   denna  tiden  så  många  förrättningar,  så  att 


Digitized  by  VjOOQ IC 


3  06 

hvarken    förstånd    eller  glasögon  lijelpa  att  Utfundera 
allt  som  man  inte  hinner  med  att  fundera  på. 

Gästgifvarn. 

Stig  fram,  gunstig  herr  kronobefalluingsman! 

K«0N0BEFALLNINGSMAN  {till  kommissa- 
rien^ under  det 
han  sätter  siff). 

Tjenare!  (Till  gästgifvaren.)  Eljest  har  jag  rang 
med  assessor ! 

Kommissarien. 

Sä  sä  —  välkommen,  högädle  herr  assessor,  stig 
fram  och  sitt,  så  få  vi  sätta  oss  allihop  .  . .  Sitt,  sitt 
ner,  go'  vänner! 

{Kronohefallningsman  snarkar,) 

Gästgipvarn  (i  dörren). 

Sorla  inte  der  i  förstugan  —  kronohefallnings- 
man  sofver. 

Sextonde  scenen. 

De  Jörre,  KAPLAN.  KLOCKARN  LÅiNSMAN.  NÄMNDE- 
MAN. EN  KUONOBONDE  och  flere  till  mantalsshrij' 
ningen  kallade. 

Kaplan  (instampande). 
Det  slungade  bra  af  pä  isen. 

Gästgifvarn. 

Sakta .  .  .  tyst,  tyst,  herr  magister  —  krono- 
hefallningsman sitter  och  lurar. 


Digitized  by  VjOOQ  IC 


t07_ 

Klockarn. 
Vi    ha    knappt    varit    öfver  en  timma  på  vägen, 
och  jag  tror  mest  att.  vi  ska  få  stjernklart  till  natten. 

Kommissarien. 
YälkommeD,  min  herr  magister  .  .  .  äh,  si  der 
ha  vi  fader  nämndeman  . .  .  och  fader  länsman  och 
samteliga  —  våren  välkomne,  mine  vänner!  {sätter 
sig  och  bläddrar  i  papper,)  De  hära  ä  inte  mina 
glasögon,  eller  hur? 

Nämndeman. 

Litet  gropigt  kan  det  väl  vara  på  sina  ställen, 
min  herr  kommissarie,  men  så  ha  vi  jemn  vinter  pä 
denna  stora  märkelsedagen  den  första  November. 

Gästgifvarn. 
Stigen  fram,  fader  länsman  och  fader  nämndeman. 

Kommissarien. 
Stigen  fram  närmare,  mina  vänner! 

Lånsman. 
Men  för  raggen  i  våld,  jag  la'  ju  papperen  un- 
der släddynan,  och  gumman  sa'  ändå  åt  mig,  när 
jag  tände  på  pipan  i  backen:  »Knyt  in  doklamen- 
terna.»  sik  mor,  »så  ä  de  inte  borta,»  sa'  mor  — 
och  nu  står  jag  här  med  knytet  upplöst  och  tomt. 

Nämndeman. 
Det  vore  bäst,  fader  länsman,  att  leta  efter  dem 
borta  ner  i  backen    vid  brygghuset,  der  det  bar  om- 
kull i  halkan,  som  ni  vet. 

Lånsman. 

Om  jag  tordes  be  madam  Mttrta  om  en  lykta, 
ty  ve  bort  mej,  ä  icke  papperen  förkomoa. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


108 

Gästgifvarn. 

Mor  kommer  straxt,  fader  länsman !  Hon  gick 
bara  ner  i  byggningcn  och  skulle  klä  sig  grann,  kan 
tänka,  till  m an talsskrif ningen  —  de  ha  en  liten  ro- 
lighet för  sig  grannflickorna,  och  så  har  mor  också 
något  att  fundera  på. 

Lånsman. 

Ja,  ja  —  hör  på,  fader  nämndeman,  kom  sku 
vi  följas  åt  ned  ti|l  madam  Märta,  så  få  vi  alltid 
låna  ^en  lykta. 

'{De  gä.) 

Sjuttonde  scenen. 

KOMMISSARIEN.      De  förre. 

Kommissarien 

(slår  klubban  i  bordet^  sätter  glasögonen  i  ordning.  Le- 
damöterna sätta  sig.,  utom  kronobefallningsmanj  som 
sutit  förut  och  ännu  sofver.) 

Älskeliga,    vid    denna  högtärade  mantalsskrifnio- 

gen  församlade  vänner,  salutem  1 

Alla  utom  ratten. 
.    Tyst,  tyst,  få  vi  höra! 

Kommissarien  {läser  innantilT). 

»För  syndens  Skull  blef  Adam  ooh  Eva  drifoe 
»ur  paradiset  och  således  med  dem  all  lycksalighet 
»på  jorden  försvunnen.  Deraf  hände  att  menniskors 
»barn  gingo  utföre»  ... 


Digitized  by  VjOQQ IC 


(Sorlas.) 
Alla. 
Tyst,  tyst,  få  vi  höra! 

Kommissarien. 
»  . . .  gingo  oppfbre  vill  jag  säga  till  ett  gemen- 
»samt  ändamål,  att  träda  i  samhälle,  stifta  lagar, 
»slöjder  och  näringar  och  att  till  inbördes  säkerhet 
»befUsta  ^sina  varelser  emot  u tvärtes  våld  eller  för- 
»fbrdelande;»  ... 

Gästgip  VÄRN  .(«ow  lägger  örat  till). 
Jo,    selarne  och  slädarna  ä'  allt  inkörda,  välvise 
herre ! 

Alla. 
Tyst,  tyst,  få  vi  höra! 

Kommissarien. 
»  .  .  .  emot  utvärtes  våld  eller  förfördelande.  Då 
»för  tiden,  älskeliga  vänner,  här  församlade,  hördes 
»ingalunda  talas  om  några  kronoresiantier  .  . .  {Bjuder 
9  kvar  andra  sntts.  KommisBarien,  8e''n  han  ^  tagit  sin 
»pris,  honUnuerar) . . .  åtminstone  .  här  i  häradet,  så 
»mycket  mindre  som  den  tiden,  inga  jordeböcker  be- 
»funnos  till  kongl.  kammarkollegium,  behörigen  veri- 
»ficerade,  inlemnade  och  qvitterade.» 
(Sorlas.) 

Alla. 
*Tyst,  tyst,  fl  vi  höra! 

Kommissarien. 

»Nu  har  jag  således  här  i  länet  med  högväl- 
»borne  landsherren  och  kommendörens  och  min  ge- 
^mensamma  prospektus»  .  .  .  (Man  nyser.) 


Digitized  by  VjOOQ IC 


En  röst  t  hopen  (pä  a/stånd). 
Prosit! 

KOMMMISSARIEN. 

»,. .  ,  och  min  gemeDsamma  prospektus  satt  upp- 
» börds-  och  taxeringsverket»  .  . . 

(Länsman  och  nämndeman  inkomma  i  detsamma.) 

Adertonde  scenen* 

KOMMISSARIEN.  De  förre,     LÅNSMAN  och  NÄMNDEMAN. 

liÅNSMAN. 
Jo,    riktigt,  bakom  vedtrafven  ner  vid  grind  .  .  . 

Nämndeman. 

...  så  lågo  dokumenterna,  välvise  herre,  så  det 
var  just  en  . . . 

Kommissarien  (kontinuerar.) 

» . . .  satt  uppbörds-  och  taxeringsverket  på.   den 
»till    höga    vederbörandes    och   det  allmännas  förmän  ^ 
»mest   speciella  transumt.     Rotebro  den  1   November 
»1794.  (Göken  gal.)     ENOK  LUNKENTUS  (mantals- 

»kommissarie  i  Upsala  län).» Stigen  fram  den 

ena  efter  den  andra,  mina  vänner! 

Kaplan. 

Det  är  verkeligen  en  f^gnad  att  se  herr  kom- 
missarien vid  den  höga  åldern  ännu  utrustad  med 
sådant  dråpcligt  förstånd  och  ett  sådant  liksom  pas- 
sande tal  till  den  allmänna  glädjen  här  i  huset  på 
denna  dag  —  så  ex  tempore,  som  man  plägar  säga, 
kunna  uppläsa  så  godt  som  utan  glasögon! 


Digitized  by  VjOOQ  IC  ' 


111 

Kommissarien. 
ödmjuka  (jenare! 

Kronobefallningsman. 
Ett  storståtligt  tal. 

Kaplan  {till  kronobe/allntngsfnan). 

Vi  ha  bara  ruskväder  ute,  och  derfbre  är  herr 
assessorn  så  tung. 

Kronobefallningsman  (jemfe  några  af 
bönderna). 
Det  var  sä  i  Qol  med,  herr  magister! 

Kaplan. 

Ja,  välvise  herr  kommissarie,  vi  fä  väl  lof  att 
börja  med  taxeringen  med  sä  mänga  som  kunnat 
komma  hit  i  detta  svåra  vädret. 

Kommissarien    (utbredande    sina 
papper). 

Alldeles. 

Kaplan. 
Fader    klockare,    hvar   har  ni  böckerna  och  for- 
hörslängderna? 

Klockarn. 
Här  är  alltsammans,  herr  magister! 

Kaplan  {utbredande  handlingarne). 

Allt  är   i   ordning,  herr  kommissarie! 

Kommissarien. 

Må  i  konungens  och  vår  älskade  herre  regentens 
namn,  dem  himlen  välsigne  med  år  och  dagar,  vi  före- 
taga denna  fbrrättningen  .  .  .  Hvad  är  klockan,  Lasse  ? 


Digitized  by  VjOOQ IC 


112 

Jo,  göka  hörde  ju  kommissärieD  gol,  nyss  bakom 
väfstola  tio,  sopa  jag  kunde  tycka. 

Kommissarien. 
Hör,  Lasse,  hvar  har  du  uppbördslängderna? 

Lasse. 
De  ska  väl  vara  här  i  kappsäcken  {Öppnar  d^n). 

Kommissarien. 

Sä  sä,  lägg  alltsammans  i  detta  konvolut  ock 
tag  hit  domboken  —  nä  hvar  är  ni  alla  nu  . . .  nä,  så 
jemka  er  fram  .  .  .  (slär  med  klubban)  Tyst .  . .  Jan  på 
Snåltäppan,  hvad  säger  du  för  godt .  .  .  Men  der  ser 
jag  den  redelige  fader  Håkan  frän  Valstanäs  .  \ .  stig 
fram,  välkommen,  fader  riksdagsman,  mycket  välkom- 
men! Ni  lär  vara  nu  den  ende  här  i  länet,  som 
bär  detta  faddertecknet  af  vär  dyre  konung  Gustaf 
Adolf. 

HÅKAN. 

Ja,  sedan  Grandin  dog  vid  Ekolsund,  sä  är  jag 
den  ende  här  i  länet. 

Kommissarien. 

Svensk  adelsman  kan  väl  ej  högre  äras  än  att 
bära  den  gustavianska  wasen  pä  sitt  bröst ...  Ja,  nu 
ä  vi  sä  vida  komna  med  taxeringen. 

HÅKAN. 

Jag  häller  for,  välädle  herr  kommissarie,  efter 
mitt    ringa   förstånd,    att    kronoutskylderna  böra  för 


Digitized  by  VjOOQ IC 


U3      '       ; 

det  närvarande  utan  tredsko  utgä.  Riket  har  haft 
ett  oundvikligt  krig^  fred  är  slutad,  lugnet  äter- 
stäldt.  Jag  erinrar  mig  hvad  salig  far  min  tusen 
gäqger  berättade  om  glörvördigst  i  åminnelse  konung 
v  Carl  den  Tolfte,  hur  riket  dä  var  i  våda,  men  tillika 
om  Salig  Stenbocken  hvad  han  utträttade  hos  allmo- 
gen och  allestädes,  de^  hjelp  behöfdes,  hur  han  gick 
upp  en  vacker  dag  på  Stockholms  i-ädhus,  utan  pung 
och  pengar,  men  när  han  gick  ner  igen,  var  han 
rik  eller,  rättare  sagd  t,  riket.  Är  allmogen  inte  nu 
som  då  och  i  alla  tider  sin  öfverhet  tillgifven.  Så- 
ledes och  som  hvarken  missväxt  eller  vattenflod  hem-^ 
sökt  våra  hyddor,  ej  heller  man  skäligen  haft  att 
klaga  på  varuafsättning,  och  rekryteringen  dessutom 
^arit  ringa,  så  håller  jag^  före  att  man  bör  göra 
hvad  man  kan. 

Kaplan. 

Det  är  svåra  tider. 

HÅKAN. 

Det  är  så  —  men  hur  var  det  i  Qol?  Om  jag 
mins  rätt,  så  lystes  taxeringen  på  något  sednare. 
Men  lika  mycke:  kronan  behöfver,  och  prisad  v^re 
försynen  att  vi  råkas  här  och  få  inom  trogna  bröst 
utgjuta  våra  suckar  för  en  nådig  konung  och  en 
outtröttelig  regent,  som  vakar  för  det  meniga  bästa. 

Kommissarien  (wh  smitlige). 

Ja,  det  är  visserligen  sant  det.  Emellertid  låt 
oss  se  fol.  9  . .  .  Håkan  på  Valstanäs  upptagen  till  8 
r:dr   16  sk.     * 

Kaplan. 
Dubbelt  mot  förra  året. 
Bellman,     IV.  \  -  8 


Digitized  by  VjOOQ IC 


114 

HÅKAN. 
Får  väl  det. 

KOMMISKARIEN. 
Jän  i  Snältäppan,  frälgebonde,  fol.   190. 

HÅKAN. 

Jag  skulle  be  välädle  herr  kommissarien  få  ao- 
draga,  att  efter  som  jag  ser  här  fbr  ögonen,  så  är 
det  inte  ondt  uti  att  väggfasta  möbler  enligt  18  §  i 
taxeringsförordningen  upptagas  .  .  .  till  ooh  med  mor 
Märtas  mössa  der  . .  .  och  göken  . . .  till  och  med  allt 
det  här  bregal  och  onödigheter  af  kransar  och  kro- 
nor och  bråte. 

En  del  af  allmogen. 

Nej,  fader  Håkan,  det  ä  vi  inte  nöjda  med  — 
eller  huru,  välvise  herr  kommissarie? 

Kommissarien. 

Hvad  äggkransarne  angår,  så  instämmer  jag  med 
fader  Håkan  på  Valstanäs,  såvida  de  äro  pro  primo 
tagna  från  majstängerna;  och  som  dessa  majstänger 
äro  åverkan  på  kronoskog,  och  skogen  således  . . . 

En  del  af  allmogen» 
Ja,  det  är  sant. 

Kommissarien. 

.  .  .  och  skogen  således  är  ett  regale,  så  är  en  sådan 
äggkrans  föga  mindre  att  anse  än  ett  crimen  laesae 
majestatis,  som  lagen  säger. 

En  del  af  allmogen. 
Alldeles. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


115 


Kommissarien. 

Pro  secundo.  En  sådan  majstångs  Mlande  bort- 
tager visst  öfver  hela  riket  räknadt,  sina  minst  fem- 
tio dagsverken,  som  i  det  stället  borde  användas  till 
oländig  jords  upptagande,  afdämningar,  husförhör  ooh 
reparation  ä  kaplansbyggningen. 

Kaplan. 
Dräpeligen  taladt. 

Kommissarien. 

Således,  meo  voto,  upptagas  kransarne  i  taket 
till  4  daler  silfvermynt,  eller  något  mera  i  anseende 
till  onödig  tidspillan  med  deras  uppsättande,  m.  m. 
fivad  tertio  madam  Märtas  mössa  ooh  göken  angår, 
så  nämnas  de  inte  i  bevillningen.  { Göken  höres.  Kom- 
ndssaren  slår  med  hlahban,)  Jan  på  Snåltäppan,  hvad 
säger  du  fbr  godt? 

Prälsebonden  Jan. 

Vi  ha  långt  hjem  vi,  och  usliga  krettur  ha  vi 
och  inte  jen  tapp  hö  i  skrindan,  och  herrskapet  ä 
som  krettra  usligt  —  vet,  välvise  herr  kommissa- 
rien, tacka  vet  ja  att  sitta  med  förlof  på  kronohem- 
man! Ve  boft  mej,  som  inte  tror,  om  nådig  patron 
kunde  äta  opp  hästen,  så  skonte  han  inte  tomma 
skrindan,  det  sa'  jag  och  Jan  Olsson  mä . .  .  men  det 
vet  väl  hin  hvad  ni  står  och  glor  på  alla  menniskor 
och  lyftar  på  peruken,  fader  gästgifvare,  och  an  no- 
terar i  plånboka!  Dessutom  har  ni  inte  så  god  reno- 
meija  om  er,  alltse^n  ni  var  gevaldier  i  Stockholm, 
vet  ni  det,  ni? 


Digitized  by  VjOOQ IC 


116 


Kommissarien. 

Och  alltid  grälar  ni,  fader  Jan  Olsson,  och  dess- 
utpm  hör  han  inte  hvad  ni  säger. 

FrIlsebonden  Jan. 

En  gevaldier,  som  är  döf,  herr  kommissarie,  är 
så  mycket  argare  skälm. 

Kaplan. 

Jag  skall  säga  dig,  min  redlige  fader  Jan  Oléson, 
du  har  det  felet  att  på  alla  ställen  grälar  du  —  sä 
var  det  sist  på  auktion. 

Kommissarien  (med  kiuhhan). 
Tyst,  tyst! 

Kaplan. 

Men  de  hära  ä  inte  mina  glasögon  —  de  bära 
ä  klockarns. 

Klockarn. 

Nej,  mina  har  kommissarien,  och  de  hära  ä  rat- 
tarna på  Säfstaholm. 

Kommissarien. 
Tyst,  tyst  —  vidare,  go  vänner! 

Oästgifvarn 

(gläntar     i   fiyrstugudörreriy    der    mfmkanterna    intonera 
titanf&re). 

Sorla  inte,  mina  vänner  —  det  är  snart  slut 
med   taxeringen,  så  fU  ni  spela,  så  länge  ni  vHja. 


Digitized  by  VjOO^ IC 


117 


KOMMIHSARTEN. 

Nä,  fader  Jan'  pä  Snältäppan,  hvad  har  du  for 
godt  att  andraga?  Jag  finner  af  taxeringen  att  du 
är  upptagen  till  5  daler  I7f  öre  silfvermynt  —  jag 
vill  säga  25  daler  13|^  öre  silfvermynt...  de  hära 
glasögonen  göra  alltid  siffrorna  mindre. 

Frälsebonden  Jan. 

Hans  näd  baron  bar  för  oskäligt  fört  oss  in  i 
taxeringen ! 

Kommissarien  (stöter  på    hrmobe- 
faUningaman). 

Herr  assessor! 

Frälsebonden  Jan. 
Vi  fil.  väl  se  våra  debetslistor. 

Kaplan  (räcker  sig  öfver  hordetj. 

Här  ba  vi  konvolutet,  välvise  berr  kommissarie, 
med  förbörslängderna. 

Kommissarien  (med  kajman  sysseh 
satt).' 

Förbörslängderna  —  sä  sä  —  ja,  stick  man  in 
dem  i  konvolutet ...  sä  mänga  som  herr  magistern 
kan  ha  i  kommission,  kan  jag  tänka,  efter  vanligheten? 

Frälsebonden  Jan. 

Om  jag  får  lof  att  vara  näsvis,  s&.  skall  jag  be- 
rätta. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


118 


En  annan  bonde  i  högen. 

Ja,  det  ska  jag  ock  berätta  att  den  därå  förhöj- 
ningen på  kontributionerna  ^vid  riksdagen  är  så  till 
vida  förhöjd  att  sista  utsädet  blef  inte  sädt  michels- 
mässan. 

Kaplan    (bläddrande    i   hfrhbo- 
km). 

Fol.   190  .. .  Herr  kommissarie! 

KOMMISSAKIEN. 

Fol.  190.  Jan  i  Snältäppan,  stig  *fram !  Hum 
många  barn  har  du? 

Frålsebondbn  Jan. 

Etthundranittio. 

(AMa  mumla  och  sJcridta,) 

Kaplan  (tiä  kommtssarimj: 

Det  var  föl.  190  han  förvillade  sig  på  i  boken  .  . . 
(Eaplan  öfver  atdlharmm  tiU  friUsebondm,)  Hör,  Jan 
i  Snåltäppan,  har  du  glömt  den  der  gula  kon,  som 
du  lofvade  mig  i  likstol  efter  hustru  din,  som  gick 
på  Långängen? 

Kommissarien. 

Tyst,  tyst .  . .  stig  bit,  herr  magister,  med  förhörs- 
längderna! (Kaplan  ställer  sig  bakom  kommissartens 
stol.J  .  . .  Soldaten   Liind  vid  Haga  grind  . .  .  fol.   72. 

Alla. 
Ah,  han  är  så  fattig,  så  inte  kan  han  betala. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


llö 


En  bonde  i  högen. 

Och  dessutom  sä  begrofs  han  tre  dagar  för  ad- 
veotet  —  det  vet  fader  klockare. 

En  annan  bonde. 
Dessutom  står  han  under  förmyndare. 

Klockarn  (tUl  hoflmx). 

Jo,  det  har  sin  riktighet,  om  herr  magistern 
slår  upp  fol.   74. 

Kaplan  (hläddrandej. 

Fol.  74...  Afskedade  ryttaren  vid  Fälsbro  kom- 
pani, Lind,  afsomnad  allhelgonadag  i  förråret  och  jord- 
fästad med  skott. 

Klockarn. 
^Det  var  i  sin  ordning. 

Kaplan  (hläddrandej, 

Fol.  1  .  .  .  Erik,  Mattsson  i  Lilla  Vreten  —  an- 
noterad  för  bränvinsförbud. 

Klockarn. 
Har  sin  riktighet. 

Kommissarien. 

Nå,  Jan  Olsson  i  Snåltäppan,  fol.  1*90,  huru 
många  barn  har  du  till  anteckning? 

Frålsbonden  Jan. 
En  dotter. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


120 


Kaplan. 

Hon  tjenar  for  kurfardi  hos  en  sjökapten  i  Stock- 
holm på  stora  varfvet. 

Kommissarien. 
Så  så  —  har  da  ännu  flera  foarn? 

Frålsebonden  Jan. 
Ja,  välvise  herre,  en  dotter. 

Kommissarien. 
Nå,  hvar  är  hon? 

Frålsebonden  Jan. 
I  grafven. 

Kaplan  ftankspriddj. 
Och  ingen  likstol  för  kon.? 

Kommissarien. 
,        Nå,  vidare  —  här  är  ingen  tid  att  söla  bort. 

Kaplan. 

Jag  får  i  ödmjukhet  andraga  att  här  äro  ganska 
få  af  vederbörande  som  ingifvit  sina  förteckningar, 
och  nästan  alla  befinnas  absentes  oaktadt  afkunnade 
pålysningar  enligt  konungens  befallningshafvandes  hö- 
ga order;  men  det  lär  vara  för  detta  elaka  yrvädrets 
skull  —  förmodeligen  .  .  . 

Kommissarien. 
Förmodeligen. 


Digitized  by  VjOOQIC 


J2I 

Länsman. 

Hvad  den  saken  aDbelangary  sä  f%  vi  väl  lof  io- 
nan  vi  skiljas  åt,  att  tänka  lite.  pä  kronan,  gunstig 
herr  assessor  ... 

Kronobefallningsman. 
Hvad  är  klockan? 

Lånsman. 

...  ty  kronan,  ser  herr  assessorn,  skall  ha  sitt; 
och  derför  skulle  jag  anmäla  angående  restan tierna 
och  huru  vi  sku  bete  oss,  se'n  ingen  fråga  blifvit 
väckt  om  de  riktigt  influtit  eller  ej  och  hvem  som 
betalt  eller  icke  betalt. 

KroNOBEFALLNINGSMAN  (gdsfande). 

Ja,  ja  .  . .  Fryser  det  till  på  natten,  sä  slita  vi 
ondt  pä  hemvägen. 

Länsman. 
Ja,  hur  ska  det  bli  nu  då? 

KRONOBEFALLNINGSMAN. 

Panta  dem  öfver  hufvud,  ta  bort  grytor,  bord 
och  bänkar,  sälj  kon  och  vräk  kojan  på  auktion  ! 

Kaplan. 
Det  säger  lagen. 

LÄNSMAN. 

Men    anbelangande    den    här   kutryggige   krymp- 
lingen med  skåpet  på  ryggen,  borde  den  inte  tas  opp 
taxeringen  ? 


DigitizedbyVjOOQlC 


122 

KOMMISSABIEK*. 
Låt  honom  stiga  in,  fader  gästgifvarc! 
(Darren  oppnasj 

Lånsman. 

En  sä^n  sate  bör  visst  taxeras,  som  går  och  tram- 
par kronans  väg  och  lunkar  hela  häradet  igenom. 

Nittonde  stenen. 

MARKTSCHREIERN.     Dt  förre. 

Kommissarien  (tiU  kaplanj. 
Hvad  skall  man  kalla  honom,  herr  magister? 

Kaplan. 
Signor. 

Kommissaren. 

Signor  —  hvad  kan  ni  förtjena  med  det  der 
skåpet  eller  lådan? 

Marktschreiern. 

Förtjene,  dero  gnaden  —  ein  paketell!  Wenn 
ich  zo  in  Nyrnperg  öder  in  Leipsich  öder  am  Frank- 
furt am  Öder  wäre,  ess  wäre  wass  änders. 

Lånsman. 
*  Ve  den,  han  heter  Anders  som  jag! 

Kommissarien. 
Signor! 


Digitized  by  VjOOölC 


r     ^» — TT" 


123 

Marktschreiern. 
Pero  gnaden! 

Kommissarien. 
Hvar  bor  signor? 

Marktschreiern. 

'Ich  wont  zo  in  £uropa,  Asia,  Afrika  undt  Arne 
rika  undt  Polonesia. 

Kommissarien  (ttil  samtlige), 
KaD  således  inte  taxeras. 

Alla  fvid  hardetj. 
Får  jgä,  får  gå! 

Marktschreiern. 
Atiés  .  .  .  atiés ! 

(G&r.) 

Tjugonde  scenen. 

MADAM    MARTA    (högtidsklädd   med  uppsatt  mössa   och 
paraply.)    De  förre. 

Madam  Märta. 

^Husoli,  tåeke  vargaväder  —  snöo  går  hela  qvar- 
teret  ofver  brygghuset . .  .  Nej,  herr  kommissarie, 
nu  är  det  visst  afton vardsdags! 

Kommissarien. 

Ja,  go  vänner,  som  det  är  så  dags,  så  få  vi 
uppskjuta  till  en  annan  gång  med  man talsskrif ningen. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


124 

Nu   lär   dI   väl    roa   er   i    afton,  kan  jag  tänka,  efter 
vanligheten  som  i  Qol. 

Madam  Marta. 

,  Ja,  vi  ha  tänkt,  oni  inte  mantalsskrifningen  va- 
rit här  utlyst  till  i  dag,  att  ställa  till  en  liten  ro- 
lighet i  afton,  gubben  min  och  jag;  och  våra  grann- 
qvinnor,  som  ä  der  nere  i  by ggn ingen,  ha  ärnat 
dansa  hela  natten.  Det  är  sä  godt  dom  en  gång 
om  året  vi  göra  oss  lediga  och  glada,  och  det  är  på 
vår  nådige  unge  konungs  födelsedag  och  min  bröl- 
lopsdag för  öfver  tretti  år  sedan. 

Kommissarien. 
Så  rätt,  madam  Märta,  så  rätt! 

Madam  Marta. 

Fort,  skaffa  undan  bänkar  och  bord  och  väfstol 
och  spinnråckar,  lådor  och  skräp,  så.  ska  vi  ta  oss 
en  dans,  och  musilcanter  ha  vi  nog. 

Nämndeman. 

Med^  förlof,  välvise  herr  kommissarie  och  samte- 
lige  här  vid  taxeringen,  hör  på,  jag  skall  berätta  er 
något  nytt,  som  ni  kanske  inte  hört  talas  om! 

Madam  Märta    (affddes    till    kom- 
missarien). 

Tycker  herr  kommissarien  mera  om  smörsås  på 
aBorre? 

Kommissarien. 

Bia,  bia,  madam  Märta  —  hör,  go  vänner,  låt 
oss  sätta  oss  .  .  .  Lasse,  tag  hit  glasögonen  .  .  .  Stig 
fram,  fader  nämndeman! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


125  ^ 

JTämndeman. 

Jo,  jag  har  fått  befallning  af  välvise  arshöfdin- 
gen  att  säga  till  om  eztrating,  och  det  till  torsdagen 
i  nästa  vecka. 

Madam  Märta   (afsides   ua  kam- 
mssanenj. 

Eller  ska  det  vara  persib'esäs? 

Kommissarien. 
Och  det  i  tåcke  väglag! 

LÅNSMAN  fframstiffimdej. 

Ja,  der  kommer  en  sak  före,  som  skall  vara 
mycke  vidlyftig,  om  rätten  skall  ha  sin  gång. 

Kommissarien. 
Huru  —  hur  kan  det  hänga  ihop? 

Nämndeman. 

Den  saken  lägger  jag  mig  inte  i  (fäster  Ögonen 
på  tnadam  MärtaJ,  men  sä  mycket  vet  jag  —  ni  kan 
säga  resten  sjelf,  mor  Märta,  ty  hela  den  kufntionen 
angår  er  sjelf  mest,  mor  Märta! 

Länsman. 

Synda  hon  är  liksom  grinda:  hon  slår  efter  hä- 
larne,  välvise  herr  kommissarie! 

Madam  Märta  (till  gästgifvm-nj. 

Är  det  inte  som  jag  sagt  dig  tusen  gånger:  allt 
är  för  dina  utförskummade  mutors  skuUl 


Digitized  by  VjOOQ IC 


126 

Gåstgifvärn. 
Hur  sa  ni,  tycktes  mej,  mor  Märta? 

Kommissarien. 

Huru  —  hvad  hör  jag,  skall  det  bli  extra  ting 
öfver  det  att  man  tar  mutor?  Tåoke  har  jag  aldrig 
hört,  fast  jag  följt  med  så  mänga  domhafvande  SQm 
lagläsare  här  i  länet  några  fyratio  år.  Extrating 
sker  ju  alltid  för  öppna  dörrar,  mina  vänner,  och  om 
några  aocidentier  vankas^  så  bör  sådant  ské  emellan 
fyra  ögon. 

Madam  Märta. 

Ah   nej,   ser   herr  kommissarien,  det  är  inte   så, 
utan  det  är  så  att  nu  står  det  så  till,  ser  herr  kom- 
missarien  Lunkentus,    så    att  dotter  min  brås  på   far 
sin  och  låtit  muta  sig  så  att  hon  fått . . . 
(Göken  gal). 

Kommissarien^ 
Så  så  —  jag  förstår. 

Madam  Marta. 

Ja,  det  vet  jag  visst  att  jag  gråtit  bägge  mina 
händer  fulla,  och  ingen  dans  skall  det  bli  i  qväll! 

Kommissarien. 

Gråt  inte,  mor  Märta!  Kronan  behöfver  folk, 
och  flickorna  behöfva  gossar. 

GÅSTaiPVARN. 

Gråt  inte,  kära  mor  Märta,  nu  hålla  de  som 
bäst  på  att  stämma  fiolerna. 


Digitized  by  VjOOQIC 


12T   , 

Madam  Måkta. 

v  GuDStig  herr  kommissarieD^  som  är  en  lagfaren 
och'  fbrståndig  herre,  var  så  gunstig  och  tag  den 
saken  om  händer  för  dotter  min  —  jag  har  redan 
lagt  fyra  tjog  ägg  i  slädan., 

Gåstöifvarn. 

Välvise  herr  kommissarien  —  sä  mycket  jag 
förstör  —  förstår  inte  mors  mening  räft:  det  är  bara 
att  agera  fullmäktig  emot  den  der  dufhöken!  ^Ut- 
pekar Erik  Larsson,) 

Erik  Larsson. 

Ah,  kära  mor  Märta,  gä  och  lägg  er!  Hvad  är 
det  värdt  att  göra  mera  spektakel  i  afton  —  vi  ha 
en  god  dag  i  morgon,  då  fä  vi  tala  vidare  derom. 

Kommissarien. 

Ja,  nu  ha  vi  setat  så  länge,  så  det  är  dags  att^ 
spänna  för  slädarna . .  .  Men  der  kommer  åter  en 
resande. 


Tjugondeförsta  scenen. 

Be  förre,    EN  RESANDE., 

Den  resande. 
Se,  god  afton ! 

Madam  Marta.     ^ 

Hvad  ser,  jag  —  skall  jag  tro  mina  ögon  rätt . 
stig  fram,  herr  handelsman! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


128 

.  Kommissarien. 

Samma  tjenare,  min  herr  handelsn^an ! 

Den  resande. 

Madam  Märta  och  fader  gevaldiger,  jag  ser  in- 
ge ip  annan  utväg  i  detta  svåra  vädret  än  att  ligga 
q  var  öfVer  natten  ...  Men  hvad  hon  ser  gråtögd  ut 
madam  Märta! 

Madam  Märta   fmed  en   snyftande 


Åh,  det  yrar  sä  nere  vid  brygghuset,  så  att  man 
har  vädret  bus  i  ögonen  .  .  .  Emellertid  skall  jag  be* 
styra  om  att  lådor  och  packkistor  ska  bli  inburna . . . 
Ut,  Erik  Larsson,  din  olycksfågel,  och  tag  emot  herr 
handelsmans  saker  och  be  flickorna  komma  in . . . 
f Dörr  en  öppnas)  . .  .  Undan  fbr  dansen  ...  ur  vä- 
gen . . .  Silfverkannan  fram  .  . .  tappen  ur  tunnan  . . . 
bara  dansa  och  kalasa!  {BondfUckoma,  som  beskådat 
ma/rUsehreierny  inkomma  nu  högtidsMädda  och  taga  den 
ena  efter  den  andra  i  ringen.  Då  det  ena  paret  dansar 
i  ringen,  sjunga  de  öfriga  kupletter.) 


N:o  1. 


Madam  Märta. 


Fast  våra  skullar,  tjäll  och  tak 
Med  frusna  väggar  nedluta, 

Och  fast  vid  brustna  isars  brak 
De  snåla  vargarna  tjuta, 


Digitjzed  by  VjOOQ IC 


129 

Lik  fullt  vi  alla  i  värt  lugna  bo 
Värt  varma  hjerta  kungen  anförtro  — 
Och  gudskelof  att  med  frid  och  ro 
Yi  detta  aret  snart  sluta! 

N:o  2. 
Gästgifvarn. 

Mor  Märta,  upp  till  lek  och  dans, 

Vipp  lustigt  sväng  dig,  min  gumma! 

Nu  rörs  ej  mera  en  blodig  lans 
Och  ingen  larmande  trumma. 

Emellertid  h^art  minsta  andedrag 

Välsignar  Gustafs  milda  hjertelag, 

Och  hvarsmans  niding  bäd'  du  och  jag, 
Om  vi  den  bönen  försummar! 

N:o  3. 
Kommissarien. 

Som  trött  och  gammal  embetsman 

Jag  ingen  röst  har  att  sjunga, 
Men  denna  qväll,  sä  godt  jag  kan, 

Jag  öppnar  hjerta  och  lunga. 
Mä  himlens  englar,  der  nu  lugnet  rär, 
Kringhvärfva  Gustaf  i  hans  ädla  spär  — 
Vi  önska  kungen  ett  godt  nytt  är . . . 

I  ring  sä  golfvet  skall  gunga! 

N:o  4. 
Bonddrängen  (%(m  hår  Imgdemxiy  m.  m.) 

Sä,  gudskelof  nu  ha  vi  frid 

Och  inga  värfningsplakater! 
Vår  kung  är  räddad  ur  eld  och  strid. 

Och  hemma  vara  soldater. 

Beilman.     IV,  U 


Digitized  by  VjOOQ IC 


130 

Nu  skola  våra  röster  gladelig 
FräD  oss  till  barnabamens  sena  stig, 
Vår  store  konung,  upphöja  dig 
Och  prisa  dina  mandater! 

N:is  5  och  6. 

Kaplan  och  Klockaren  fmed  sUfverhan- 

tian,  drickande.) 

Duo, 

Trött  af  kalasar  pä  kalas, 

Juloset  sitter  i  pannan, 
Och  vi,  vi  två,  sä  troget  dras 

Om  ibrsta  taget  i  kannan. 
Dock  lika  naycket,  fast  vär  tid  är  svär, 
Lyckönskom  af  hvad  hjertat  ömt  formar 
Vår  gode  konung  ett  godt  nytt  är  — 

Drick  ur,  och  ge  ingen  annan! 

N:o  7. 

Länsman. 

Fastän  i  blåsten  med  snögad  hatt 

Jag  kört  bäd'  sjöar  och  vikar. 
Sä  är  mitt  hjerta  varmt  och  gladt 

Och  ingen  ånger  predikar. 
Hvad  skall  jag  sjunga,  skröplig  man  och  tung? 
Sjung,  klockarfar,  som  sjunger  bättre  —  sjung! 
Vår  nådig  konung  han  är  en  kung,\^    Klockarn 

Den  främste  bland  sina  likar,  fvunger  med. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


131 

N:o  8. 

Nämndeman   (som  här   uppbörds- 
längderna  i  en  läder- 
happsächy  litet  le- 
skänkt). 

På  kronans  vägnar  dansar  jag 

So^n  nppbördsstämnaan  är  sluten. 

Ocb  gudskelof  att  denna  dag 
För  kungen  ej  är  fbrsuten! 

Se'n  fridens  frukter  Svea  lyckligt  ser, 
Kan  ni  och  jag  väl  gifva  lite  mer  — 

Den  Svea  konung  ej  hjertat  ger, 

Den  har  jag  lust  slå  pä  truten! 

N:o  9. 

Kronobepallningsman. 

Se''n  man  att  skrifva  ej  kan  so, 

Är  roligt  vännerna  råka. 
Din  skål  nu,  bror  gästgifvare, 

Och  derpä  ut  se'n  och  åka! 
Men  som  det  gamla  året  snart  förgår, 
Så  önskom   kung  och  fosterland  godt  år .  .  . 
Ilörsamma  tjenare  —  jag  nu  går 

Att  med  landshöfdingen  spraka. 

N:o   10. 

Frälsebonden. 

Hvad  herr  assessorn  talar  väl, 

Det  må  jag  hjertelig  röna. 
Som  svälter  snart,  gudnås,  ihjäl 

Och  eger  knappast  en  höna! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


132 

Om  alla  varor  fölIe  lägre  i  pris, 
Så  blefve  Svea  land  ett  paradis  — 
Nog  är  vår  kung  båd'  god  och  vis, 
(Korm  af  de  flede^  och  Erik  Lar  mm  skriker  på  hänke»:J 
Men  illa  de  honom  löna. 

JJ:o  11. 

Kronobonden  (med fadderteehnet.J 

Nog  kan  ni  tänka  denna  dag 

Min  glädje  öfver  all  måtta: 
Prins  Gustaf  Adolfs  fadder  jag 

På  herrda^n  sjuttiåtta! 
Jag  stod  hans  majestät  ej  långt  ifrån, 
Välsignande  försynens  dyra  lån! 
Välsigne  Gud  både  far  och  son  — 

Mitt  hjerta  älskar  sig  blotta. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


133 


O. 

På  konung  Gnstaf  Adolfs  dödsdag 

dm  6  November, 


ii.ang  Gustaf  Adolfs  dag  vi  fira, 
Så  läDge  Sverige  Sverige  är. 
Hvart  öga  ömt  sitt  offer  bär 
Och  gråter  vid  hans  brutna  spira. 
Med  den  all  verlden  hjelten  såg 
Så  hög^  så  mild,  så  ödmjuk  tåga, 
Att  £br  sin  Gud  den  styrka  våga, 
Som  i  ett  menlöst  hjerta  låg. 

Bin  krona  brann  af  glans  och  ära, 
Och  dina  vapen  blänkte  harm. 
Med  Gustaf  Adolfs  tappra  arm 
Blef  Sverige  vant  att  lagrar  skära 
Och  jemt  sin  ovän  göra  mjuk. 
Ditt  namn  i  ärans  tempel  strålar . .  . 
Men,  ack,  bäst  jag  min  hjelte  målar, 
Med  tårar  vecklar  jag  min  duk. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


134 


Pft  kouung  Carl  Xlirs  dödsdag. 


gråta  kuDg  Carl  på  ett  kärligt  maner 

vörda  hans  blodiga  aska: 
tycka  for  tidigt  han  dignade  ner, 

raskaste  hjelten  bland  raska. 

i  döden  till  tapperhet  döljer  ett  hat  — 
broner  han  älskar  och  smeker, 
kula  i  kula  han  löpte  så  flat, 
i  hjelten  låg  kaller  och  bleker. 

Ig  Carol  —  du  lejon  på  turkarnes  plan 
•yssar,  hör  på  nu  med  gamman, 

svär  vid  sankt  Niklas,  vid  påfvcn  och  fan) 
I  dängde  er  sönder  och  samman. 

1,  gossar,  kurage,  fast  hjelten  är  död! 
skola  dig  lagrarne  skära  — 
i  nordiska  räfven,  så  smilig  och  röd, 
mäktar  att  trampa  din  ära. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


135 


7. 
Skål  för  konung  Gustaf  111 

vid  hans  anträds  ttU  regeringen. 


Käre  bröder, 
Drickom  Gustafs  akål! 

Hjertat  blöder 
Vid  det  föremål  — 
Se,  regeringsroret 
Vefvas  nu  i  floret. 
Och  på  kungens  hjerta  sorgen  rår. 
Adolf  bör  väl  sörjas, 
Men  vår  säUhet  börjas. 
Skål...  gutår! 
Gustaf  Wasa 
Såg  tyrannen  rasa. 
Slet  en  blodig  spira  ur  dess  klor  .  .  . 
Och  till  Sveriges  ära 
Samt  vår  himlalära 
Gustaf  Adolfs  lager  ännu  gror. 
Himmel,  vi  dig  bedje. 
Gör  du  ock  den  tredje 
Lika  stor! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


136 
8. 

Till  Konuug  Gustaf  III 

dm  19  AwfwU  1772. 

Oå  lyser  din  krona  nu,  kung  Gustaf,  dubbelt  dyr^ 
Och  ditt  folk  nu  med  tårar  till  ditt  hjerta  det  flyr  . . 
*Gud  och  kung!*   :||:  :||:  är  folkets  röst, 
Är  svenska  folkets  röst. 

Sjung  en  hvar: 
^Kung  Gustaf  är   vår  far! 
Europa,  beundra  en  så  ädel  monark, 
Så  kunglig,  så  vitter  och  i  dygder  så  stark! 
Hvem  vill  icke  kyssa  din  spira,  din  hand! 
Hvem  vill  icke  lefva  och  dö  i  ditt  land! 
Vi  fblje  dig. 
Vi  hylle  dig, 
Och  in  i  döden  blir  vår  kärlek  dyrbar  och  ^ann  .  . 
Vår  milde  kung,  lefve  han!  :||: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


137 

9. 
Marsch 

vid  a/rtUleriets  mönatrmg  på  kongl,  alottahm-ggården 
år  1773. 


ii.iiekt,  vörda  din  konung  och  för  hans  person 
Blodfärga  din  värja  och  tänd  din  kanon! 

Gör  öppning  och  sluta, 

Låt  bomberna  skjuta 
Och  trummorna  dundra  förskräckelsens  ton! 
Mot  gapande  döden,  mot  blodiga  svärd, 
Mot  brinnande  kulor  i  snabbaste  färd 

Var  tapper  —  besinna, 

Att  fridens  gudinna 
Står  prydd  med  din  lager  vid  konungens  tron! 

Gif  akt,  bataljon, 

Bryt  upp,  division, 

Med  luntan  i  brand 

Och  värjan  i  hand! 

Du  Gustafs  soldat, 

Gå  på  desperat. 

Marschera  och  slå 

Och  skjut  och  gå  på! 
I  döden  du  segrar  ändå  . . . 
Gå  pä! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


138 

10. 
Konungens  skål 

af  kongl,  lif gardets  officerare  på  Ladugårdsgdrdet 
den  2  Juni  1773, 


feverges  kung, 
Din  lifvakt  syns  på  fUltet  tåga! 

Gammal,  ung 
Vill  lifvet  för  dig  våga. 

Med  gladt  mod 
Vi  våra  vapen  bära, 

Blott  begära 

Gustafs  ära, 
Kräfva  oväns  blod. 

Oväns  röst, 
Om   han  till  storms  oss  dristar  bjuda, 

Skall  vårt  bröst 
Af  rena  lågor  sjuda. 

För  din  tron 
Och  svenska  folkets  heder 

Hotar,  leder 

Falla  neder. 
Segra  i  pluton. 

Bataljon, 
Sjung  vivat  för  vår  hjelte  käcker! 
Hans  person 
Europas  undran  väcker. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


139 

Kronan  klar 
Och  spirans  gyllne  strålar 

Lyckligt  prålar, 

Värdigt  målar 
Hjelte,  kung  och  far. 

I  hvart  tält 
Soldatens  rop  för  Gustaf  höres. 

Pipan  gällt 
Och  trumman  lustigt  röres. 

Officer 
Och  knekten  blifva  lika, 

Aldrig  svika, 

Aldrig  vika 
Ifrån  ditt  baner. 


II. 

Yid  prinsessan  Hodrig  Elisabet  Charlottas 

intåg  i  Stockholm  den  7  Jtdi  1774. 


Med  all  den  prakt,  som  kärlek  tågar. 
Då  han  kring  Cyperns  stränder  far, 
Han  sig  på  svenska  böljan  vågar 
Och  der  i  dag  sitt  intåg  har. 
Hans  åsyn  lust  och  klarhet  sprider: 
Ju  mera  han  sitt  öga  vrider, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


140 

Mer  gnistrar  facklan  i  hans  hand. 
Ed  skatt  hans  slutna  famn  fbrvarar, 
Som  mot  en  furstes  hjerta  svarar, 
En  älskad  furstes  i  värt  land. 


Naturen  all  sin  fägring  delar 

Vid  blommors  präl  kring  fält  och  bygd, 

Den  friska  vågen  sakta  spelar 

Och  glittrar  under  molnens  skygd. 

Ett  lugn,  en  stillhet  sig  förklarar, 

Som  gör  att  eko  knappt  besvarar 

De  glädjerop,  som  fylla  skyn. 

Med  fröjd  och  längtan  folket  skådar 

Hvad  kärleksgudens  bloss  bebådar 

Och  rörs  till  andakt  vid  hans  syn. 

Neptuni  barn  med  vällust  sjunga  — 
Den  ene  viftar  glad,  sin  hatt. 
Den  andre  ses  på  tågen  gunga, 
En  ann  sig  högst  i  toppen  satt: 
Med  muntra  bröst  och  fria  seder 
De  prisa  dagens  glans  och  heder 
Och  liksom  le  åt  vind  och  våg. 
Allt  andas  vällust,  frid  och  lycka: 
Allt  vackert  vill  sig  mer  besmycka. 
Och  kärlek  eldar  allas  håg. 

Med  stilla  fart  mot  böljans  välde 
Så  gungar  Astrilds  flotta  fram. 
Ett  dön  med  blixt  i  bergen  smällde. 
Som  skingras  under  rök  och  dam. 
Straxt  ljusnar  upp,  då  soln  sig  tänder, 
Monarkens  slott  i  Svea  länder, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


141 

Ett  ärans  tempel  i  sin  dag: 
Der  öppnas  kärleksgudens  sköte, 
Der  går  en  prins  sin  brud  till  möte 
Att  dyrka  kärleks  Ijufva  lag. 

Njut,  dyre  prins,  hvad  sällt  vi  tycka. 
Som  kärlek  nånsin  skänka  kan. 
En  furstlig  fröjd,  en  herdes  lycka. 
Med  prakt  och  oskuld  om  hvarann! 
Hvart  bröst  vill  ömt  din  frid  begära. 
Och  skalder  sjunga  till  din  ära 
En  lofsäng  om  ditt  äkta  val. 
Bär  med  en  huld  och  dyr  prinsessa 
En  jordisk  krona  pä  din  hjessa 
I  ett  välsignadt  åratal! 


12. 
Yid  konnngens  resa  i  Finland, 

dm  22  Maj  1775. 


JNeptuns  svalg  sig  fördelar. 
Och  vågen  spelar 
Så  tyst  och  sakta  uti  vår  kungs  ocean. 
Iris  sprider  sin  stråla 
Till  djupaste  håla. 
Och  nattens  stjernor  pryda  dess  mörkblåa  plan. 
Lycklig  resa,  mildaste  kung,  till  den  bygd. 
Der  din  väsa  blommat  och  delat  sitt  skygd! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


142 


13. 
Under  konungens  yistande  1  Petersburg, 


Anappfc  had*  krigets  blixt  och  pilar 
Slocknat  kring  Katrinas  tron, 
Knappt  så  hög  och  dyr  person, 
Som  nu  sina  lagrar  hvilar, 
Rönt  den  sötma  freden  ger, 
Förren  dess  stolta  stad  och  rike, 
Som  ett  Rom,  Trajani  like 
Inom  sina  borgar  ser. 

Knappt  en  Romanzow  sin  klinga 
Segerkrönt  i  bältet  gömt, 
Förren  de  glada  nymfer  ömt 
Sig  ur  sina  fUngslen  svinga 
I  en  lätt  och  ledig  skrud: 
Sånggudinnorna  sig  para 
Med  en  härdad  kämpeskara  — 
Och  Apollo  äskar  ljud. 

Gustaf,  förd  på  ryktets  vingar, 
Re'n  sin  ankomst  bådad  fann: 
Ceres  sjöng  och  drufvan  rann  — 
Muskoviten  ännu  svingar 
Glad  sin  hatt  och  hurrar  tätt. 
På  två  hjessor,  dem  vi  vörda. 
Kronans  tyngd  och  gyllne  börda 
61ef  nu  några  timmar  lätt. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


143 

Dyre  kung!  Du  lagrar  vinner, 
Fast  ej  med  en  blodig  famn: 
Sjelf  kossacken  vid  ditt  namn 
Något  lent  i  blodet  finner, 
Vill  bli  känd  som  Sveriges  vän. 
Hvad  skall  dä  ditt  folk  väl  mena? 
Vi  med  klagan  oss  förena, 
Tills  vi  fä  vår  kung  igen. 


14. 
Till  konungen 

i  anJe&ning  af  dess  diktamen  t  Öfverste 
Gyllensvans  sak. 


Jlafvet  sqvalpar,  jorden  gungar, 
Solens  glans  blir  mörk  och  svag, 
När  med  åskans  dunderslag 
Jofiir  vred  på  fästet  Ijungar 
Mot  ett  folk,  som  flyr  hans  nåd. 
Som  mot  all  den  nåd,  han  röjer. 
Likafullt  hans  spira  böjer 
Med  ett  dristigt  öfverdåd. 

Milde  kung,  ditt  hjerta  talar 
Med  all  kunglig  kraft  och  ton: 
Förd  af  himlen  pä  din  tron, 
Du  omfamnar  och  bugs  val  ar 


Digitized  by  VjOOQ IC 


144 

Sveriges  trogna  menighet. 
Lät  då  fritt  din  vrede  blottas! 
Aldrig  den  mot  oskuld  mättas  — 
Ty  ditt  hjerta  ondt  ej  vet. 


15. 
Tid  Kronprinsens  födelse  1778. 


ii  om  låtom  oss  sjunga! 
Kanonerna  Ijunga  . . . 
Slä  nektar  i  glasena  — 

Om  det  fins! 
Till  Sverges  ära 
Vill  kärlek  förära 
Af  vasarnas  stämma 

Oss  en  prins. 
Välkommen  då  i  vår  bygd! 

En  gäng  din  dygd 
Ger  oss  det  försvar 

Som  din  far. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


145' 


16. 
Till  Drottningen 

dm  22  Jttii  1779,  om  morgonen  afsjtmget  under 
hennes  föngter. 


l/rottningholm,  din  prakt  förtjusar  — 
Allt  en  glädtig  känsla  har. 
Skyn  är  mörkblå,  hög  och  klar! 
Böljan  glittrar,  vestan  susar, 
Blomman  rodnar,  frisk  och  sval. 
'Trädet  skuggrikt  sig  utsträcker 
Och  med  glesa  löf  betäcker 
Göken,  som  i  toppen  gal. 

Morgonsolen  präktigt  strimmar. 
Skogen  dagas  långt  ifrån 
Och  på  vattnet  Amfion 
Gungar  af  och  an  och  glimmar 
Under  trumslag,  sång  och  skott. 
Folkets  röster  sig  förena: 
För  Sofia  Magdalena 
Andas  hjertat  ömt  och  god  t. 

I  sitt  skjul  med  trumf  i  näfven 

Sitter  vaktsoldaten  stolt. 

Och  uti  sin  gula  kok 

Står  sluproddarn  fram  vid  stäfven, 

Btllman,     IV.    .  10 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Prisar  dagen  som  ban  kan. 
Gummorna  i  mältidstälten 
Med  kastruller,  kärl  och  bälten 
Dansa  partals  mot  bvarann. 

Arbetskarlen  vid  sitt  timmer 
Med  ett  dammigt  öfvertäg 
Står  så  svettig  vid  sin  såg, 
Tills  af  skotten  ban  förnimmer 
x\tt  det  är  bans  drottnings  fest: 
Sista  skillingen  i  pungen 
För  bans  drottning  ocb  for  kungen 
Klingar  i  bans  slitna  väst. 

Loföns  gubbar,  intill  barnen, 
Qvickna  vid  trompetens  klang. 
Ända  neder  från  Deland 
Intill  mjölarn  uppåt  qvarnen 
Hörs  fioln  vid  vingens  fläkt . . . 
För  vår  drottning  Magdalena 
Blifva  våra  suckar  rena 
Till  vår  sista  andcdrägt. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


147 

17. 
Till  enkedrottningen 

i  herr  Badms  mnm  dm  4  Jmucm  1780. 


Matt  och  dufven  som  en  flnga, 
Nyss  jag  vakna,  dä  jag  fan  t 
Hela  hofvet  sä  charmant: 
Alla  kysstes,  alla  buga 
Mellan  vagnars  ström  och  dön. 
Fröknar  négo,  hela  raden, 
Och  hvar  knekt  i  vaktparaden 
Hoppa  pä  en  fot  i  snön. 

Jag  såg  fröken  Frederika 
Bar  ett  rosigt  garnityr. 
Med  rödt  släp  och  koeffyr 
Fröken  Stina  sågs  tillika 
Som  en  blomma  i  sin  vår. 
Alla  fromt  ett  ord  uttrycka: 
*  Lycka  till!  Ma  chére,  god  lycka! 
9 Lycka  till  ett  godt  nytt  är!* 

Kors,  hvad  jag  har  sofvit  länge! 

Bäst  jag  gäspar  —  gudskelof  — 

Dansar  hela  Fredrikshof 

I  det  gladaste  umgänge, 

Och  hvart  hjerta  syns  sä  rent 

Med  ny  underdånig  låga: 

Till  sin  drottning  de  sig  våga  . .  . 

Men  —  jag  kom  tre  dygn  för  sent. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


148 


18. 
Till  prinsessan  Sophia  Albertina 

dm  8   Oktober  1781  på  Svartsjö  siott^ 
i  jagthtmdames  namn. 

V  id  Dianas  röst  i  skogen 
Högst  pä  bergens  branta  fall 
Under  valdtborns  äterskall 
Eldas  Ponto,  yr  och  trogen, 
Att  kring  Svartsjö  slå  ett  slag! 
Och  om  ej  jag  blir  bedragen, 
Underdånigst  denna  dagen 
Första  haren  skänker  jag. 


Ponto. 


På  sä  hög  och  präktig  dag, 
Trots  all  Kols  stormar  hvina. 
Trots  bäd'  regn  och  åskans  slag, 
Som  i  blanka  hvirflar  skina. 
Trots  allting,  ändå  Po n tina 
Första  haren  skänker  jag. 


Val  t  man,  gubben  min,  är  nöjd. 
När  jag  öfver  gärdsgäln  klifver  — 
Ögat  fullt  med  eld  och  ifver 
Tecknar  denna  dagens  fröjd. 


Pontind. 


Digitized  by  VjOOQIC 


149 


Tro,  ers  högliet,  att  de  mina, 
Mina  fyra,  en  qyadrilj 
Ifrån  Svartsjö  gä  till  China, 
Om  ers  l>,öghet  ropar:   ^Pilj!» 


Äni^u  späda  nog  till  åren, 
Knappt  vi  känna  Svartsjö  fält, 
Men  törhända  framåt  våren 
Pryda  vi  gudinnans  tält .  .  . 
Och  jag,  H  ek  t  or,  jag  skall  skälla 
Under  hundra  bugter  gällt. 
Men,  ers  höghet,  tänk,  F idel  la 
l^ror  sig  löpa  mera  snällt! 


Waltina, 


Sektor, 


Käre  Hektor,  hvad  du  prunkar! 
Allt  ditt  lof  är  tungt  och  kallt. 
Gamle  Tobak  han  gör  allt. 
Der  han  hvit  om  föttern  lunkar 
I  sin  gamla  svarta  rock. 
Mången  nådig  blick  han  vinner. 
Som  från  dig  och  mig  försvinner, 
Fast  vi  vörda  trug  och  lock. 

Fidella. 

Sträck  din  bössa,  tappre  skytt  — 
Morgonsolen  börjar  skrida! 
Utåt  skogen,  ut  på  nytt 
Hylée  trängtar  vid  din  sida 
Med  eji  mörk  och  sorglig  min. 
Mordgevären  må  du  hvässa. 
Men  i  dag  för  min   prinsessa 
Bär  jag  fram  en  beckasin. 

Hylée, 

,   ^  DigitizedbyVjOOQlC 


150 

Farväl,  helsa  hem,  Hylée! 
Bortåt  trädgården  vid  dammen 
Kring  den  krönta  ekestammen 
Kilar  jag,  och  sä  kanske 
Att  en  and  der  tyst  framskjuter 
Eir  i  gräset  går  bredve'  — 
Bums  jag  den  om  två  minuter 
Vill  åt  hennes  höghet  ge. 


Svartsjö  hof  i  glans  ooh  lycka 
Sig  utmärker  denna  dag. 
Pan,  tillåt  mig  ock  framrycka 
Vid  Apollos  harposlag, 
Ty,  o  skogens  gud,  besinna 
Att  jag,  Sinka,  röd  och  skön, 
Än  i  dag  är  tjenarinna 
Hos  prinsessan  bär  på  ön! 


Harpa, 


Sinka, 

Ma  lies  enka. 


Hvita  flickan,  from  och  spak, 
Gossens  unga  raska  enka, 
Nu  för  tiden  gift  kantänka 
Med  hans  vördighet  Tobak, 
Vågar  underdånigst  nöta 
Slottets  trappor  med  sitt  slink  — 
Får  hon  sin  prinsessa  möta. 
Blir  hon  glad  i  dag  och  flink. 

Hvita  fliehany 


Gosa«  ns  enkx. 


Se'n  min  trogne  Hurrså  flydde 
I  den  svarta  floden  ned, 
Jag  de  glada  länder  flydde, 
Fält  och  vatten,  mark  och  hed. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


151 

Men  i  dag,  jag  mä  besinDa, 
Fritt  nu  andas  allt  mitt  blod  — 
Blif  en  nådig  egarinna 
Af  min  trpbet  oeb  mitt  mod! 


Boda  Jliekany 

Hurrflås  Anka. 


Allting  glades  denna  dagen  — 
Flora  boppar  trind  ocb  stinn 
Med  sin  lilla  Arlekin 
Än  i  fyrsprång  öfver  bagen, 
Än  kring  bergen  nedåt  sjön. 
Veke  spetsar  nos  ocb  öra^ 
Blott  ban  får  en  tätting  böra 
I  den  minsta  asp  ocb  lönn. 

Puff  —  om  bössan  laddad  vore, 
Piff-paff-puflf,  om  skottet  small 
Ocb  den  tunga  tjädern  före 
Hufvudstupa  ur  sin  tall. 
Ingen  blick  blef  att  fbrlora: 
Till  prinsessan,  der  bon  satt, 
Bure  vi  vår  funna  skatt. 
Veke  främst  ocb  se'n  min  Flora. 

Uuderdånigst  jag  framträder, 
Gamle  Tobak,  svart  ocb  b  vi  t, 
Med  tre  enkor  på  visit 
Uti  bvita,  röda  kläder 
På  en  fest  sä  stolt  i  dag. 
Hennes  bögbet  kan  väl  tänka: 
Gumman  Sinka,  Mullea  enka, 
Hvar  bon  vistas,  der  är  jag. 


Flm^a, 


Veke, 


Tobak. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


152 

19. 
Drottuingholm 

vid  karuaellm  1780, 


Xlvad  för  prakt  pä  hjeltars  bana! 
Mar  tis  söner  rusta  stolt. 
Än  vid  fläkten  af  en  fana 
Hästen  dansar  och  gör  volt. 
Än  vid  pukarns  slag  pä  skinne** 
Syns  Acbilles,  grann  och  varm, 
Med  sin  stolta  kask.     Derinne 
Vexla  stötar  arm  i  arm. 


I 


Folket  sorlar  rundt  kring  planen^  I 

Brodern  Kuhlau,  bred  i  mand,  I 

Så  rödbrusig  frän  altanen  | 

Blåser  stilleständ  en  stund. 
Hästen  gnäggar,  ryttarn  glimmar, 
Värjan  blixtrar  blank  mot  soln, 
Fridens  marskalk  mäklar  timmar 
Med  ett  skott  vid  kaprioln. 

Sjelfva  molnen  sig  fördela 
Af  det  skottets  knall  ooh  dam. 
Kantons  klockor  slå  ooh  spela, 
Och  kinesen  tittar  fram. 
Bullret  ramlar  in  i  skogen 
Och  med  vädret  förs  åt  sjön, 
Så  att  Lofö-bon  på  logen 
Fruktar  domedagens  dön. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


153 

Hvad  det  täcka  könets  miner 
Eldar  hvarje  Martis  sven 
Att  med  sträckta  javeliner 
Brottas  i  fullt  sträck  och  ränn! 
Hvar  en  för  sin  sköna  strider 
Med  en  f^ld  och  lyftad  lans. 
Men  när  Mars  sin  lager  vrider, 
Kramar  jag  min  pomerans. 


20. 

Tal 

håUet  i  orangeriet  på  Carlbergs  slott  dm  19  Augusti  17  Sö-. 

Aria 
(med  ackompagnement  af  cittraj. 

V  år  frihets  fest  i  dag  vi  fira 
Uti  vår  sälla  fosterbygd. 
J,  Svea  folk,  kring  Gustafs  spira 
Lofsjungom  ömt  hans  hjeltedygd! 


Mine  bröder! 


Vid  dessa  strängars  ljud  käns  hjertats  fria  låga 
Sig  yppa  mer  och  mer  inonp  vårt  brödratal, 
När  under  vinets  lust  med  en  högtidlig  råga 
Kung  Gustafs  ära  sjungs  i  denna  blomstersal. 
Från  trädens  mörka  skjul,  som  slingrar  sig   i  grenar, 
Hvar  fågel  på  sitt  löf  sig  med  vår  röst  förenar. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


154 

Bese  hvad  präktigt  skydd  de  stolta  stammftr  dela, 
Hur  med  ett  åldrigt  rusk  de  grumla  vattubryu, 
Hur  i  en  glittrig  väg  de  gröna  skuggor  spela 
Vid  vattnets  glans  mot  soln  och  molnens  fläkt  i  skyn, 
Hur  dessa  rundlars  vidd  ett  öppet  fält  utbreder 
Upp  till  den  blomsterport,  som  till  vårt  tempel  leder! 

Beögna  än  en  gång  bvad  snilleval  sig  röja 
I  spridda  planers  prål  och  labyrinters  lopp, 
Hur  ned  mot  dammens  brädd  sig  rosenkrukor  höja 
Och  lagerträdets  stam  sin  krona  skjuter  opp, 
Hur  mildt  Pomona  ler  åt  höstens  kulna  dimma 
Inom  de  glesa  skrank,  som  för  vårt  öga  strimma. 

Der  hörs  Neptuni  spel  de  skönsta  floder  spruta 

I  ljusa  hvirflars  spränga  försilfrade  och  blå. 

Och  än  Diana  hörs  i  jägarhornet  tuta 

Och  stundom  Pan  med  lur*n  ur  skogens  kamrar  gå. 

Längst  från  aflägsna  fält  förnöjda  röster  höras, 

Hvars  fröjdeljud  till  oss  på  vädrets  vingars  fbras. 

Allt  rörs  med  lätta  Qät  till  denna  högtidstimma: 
Af  glada  åldrars  språng  man  fältet  hvimla  ser. 
Med  korgar,  kärl  och  bloss  de  mellan  träden  glimma 
Och  kasta  bördan  tungt  vid  våra  trösklar  ner. 
Med  muntra  anletsdrag  ses  alla  pligter  skötas. 
Tills  portarne  slås  upp  och  våra  bröder  mötas. 

Der  samlas  detta  folk  af  trohets  äkta  stämpel. 
Som  tretton  resor  re'n  invigt  sin  högtidsdag 
Och  som  med  enigt  bröst  i  detta  Floras  tempel 
Frambär  kung  GuSTAFS  lof  i  hvart  ett  andedrag. 
Flyg,  eko,  bergen  kring  att  våra  sorl  besvara, 
Och  må  kanonens  dån  vårt  mannamod  förklara! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


155 

Uppoffra  menskolif  var  fordom  kuDgars  ära: 

I  undersåtens  blod  blef  Äreatoden  rest. 

Från  deras  trumpna  borg  var  ryktet  vant  frambära 

Med   bäfvan  furstens  nåd,  férvilladt,  stumt  oeh  hest. 

Allt  blekna  vid  hans  vink:  ej  andra  medel  välja 

Än  stupa  för  hans  glaf  eir  ook  sin  frihet  sälja. 

När  kring  de  hvälfda  torn  de  dubbla  bommar  rördos, 
Förskräckelse  och  ängst  till  jorden  f^lde  allt. 
Vid  majestätets  blick  ett  sinneslugn  förstördes, 
Och  vid  en  kronas  glans  blef  blodet  stelt  och  kallt. 
Ej  fursten  sitt  palats  och  sina  trälar  lemnat, 
Om  ej  med  mord  och  brand  han  sig  till  härnad  ämnat. 

Den  elden  re'n  är  släckt  och  trälens  kedjor  brutna: 
Förnuftets  milda  ljus  har  kringspridt  sina  sken, 
Och  till  regenters  pris  de  sekler  syns  förflutna, 
Då  ärelystnans  flärd  kullstötte  sten  på  sten. 
Nu  väpnas  furstars  arm  att  allmänt  lugn  bereda 
Och  krigets  åskeslag  från  landets  hyddor  leda. 

Yäl  slika  tidehvarf  vår  minnesbok  intaga. 

Men  allt  af  tidens  hand  utplånas  mer  och  mer. 

Och  derför  denna  dag  er,  bröder,  tör  behaga 

Till  minne  af  vår  fest  jag  sista  taflan  ger, 

Med  all  den  dager  prydd  och  all  den  teckning  färdig, 

Som  gör  regenten  stor,  välsignad  och  märkvärdig. 

I  dag  vårt  träldomsok  för  tretton  år  tillbaka 
Bröts  af  kung  GuSTAFS  arm,  men  utan  eld  och  blod. 
Just  då  när  aggets  storm  så  nordens  grundval   skaka 
Att  spiran  digna  ned  vid  Sveriges  fallna  mod* 
Bland  mist    och  röda  moln  jriksskeppet  dref  för  ankar. 
Der  hvar  och  en  had'  vind,  allt  som  han  köpte  tankar. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


156 

Förbistring  bos  en  flook  ocb  bämdcn  bos  den  andra 
Af  snikna  styresmän  inblåstes  vild  ocb  stark. 
Till  rikets  möten  opp  sägs  rikets  bödlar  vandra 
Att  plundra  fä  bvarann  ocb  fängsla  sin  monark, 
Att  ät  en  utländsk  arm  (b vem  belst)  sitt  bjerta  skänka 
Ocb  mot  sin  fosterbror  i  blodigt  barnesk  blänka. 

Ett  snöpligt  äfventyr,  som  barn  ocb  barnbarn  klandra. 
Var  väktarns  stumma  vakt,  som  fredar  Zions  mur: 
Med  bibeln  i  en  band  ocb  pungen  i  den  andra 
Satt  religionen  bemsk  vid  politikens  ur. 
Ett  gyllne  ja  ocb  nej  pä  belga  läppar  ströddes, 
Då  vid  bvart  tärningskast  en  rikets  ovän  föddes. 

Ibland  de  ^^erhu.  svar  på  väktarns  lumpna  fråga 
En  dödlig  bviskning  lopp  att  fängsla  wasars  son: 
Att  pä  sä  dyrbar  stam  det  sista  bugget  våga 
Var  vigtigt  öfverlagdt  ocb  mumla  till  ocb  från. 
Men  .Gustaf,  full  med  frid,  sig  till  försynen  vände 
Ocb  för  sitt  folk  ocb  land  blott  ömbetssuckar   sände. 

Der  rikets  vinst  ocb  makt  pä  ban  delsvågen  b  vilar. 
Sig  sjelfsväld  satte  ned  ocb  vinsten  undansmög. 
Dä  straxt  vid  bennes  vink  för  alla  vädrens  ilar 
En  mäktig  vinglartropp  ur  börsens  portar  flög, 
Båd  ära,  lag  ocb  rätt  ocb  mynt  ocb  kurs  man  vrängde 
Vid  idogbetens  grät,  som  lättjan  slog  ocb  trängde. 

Vid  en  sä  vådlig  lott,  som  afgrund  endast  giller, 
Som  syntes  fordomtid  med  bandeln  skifta  arf, 
Vår  minnesbok  uppställt  de  vördnadsvärda  griller 
I  all  sin  äkta  glans  vid  detta  tidebvarf. 
Ey  deras  rika  värf  den  minsta  afund  leder: 
I  deras  byddor  lugn,  ocb  deras  namn  i  beder. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


'       157 

Man'  vände  ögat  se'n  till  landtmans  glada  byar: 
Här  fordom  bonden  bjöd  båd  kung  och  purpurn  trots. 
I   aldrig  något  land  sol,  måne,  blixt  och  skyar 
Sä  lycklig  bondeby  bestrålar  som  hos  oss: 
Hans  jord,  hans  egendom,  hans  frihet  i  hans  vilja. 
Och  träldom  vågar  ej  pä  tröskeln  af  hans   tilja. 

Der  åkern  osådd  l§g,  han  fordom  i  sin  stuga 

Med  armarna  i  kors  satt  med  en  uppblåst  själ, 

Krioghvärfd  af  helig  flärd,  insvept  i  sömn  och  ljuga, 

Att  vid  trompetens  klang  bereda  rikets  väl. 

Ej  annat  föremål  hans  nit  nu  ville  i^juta 

Än  vid  ett  riksdagsval  sjelf  mutad  bli  och  muta. 

Ett  ömsom  söndradt  råd  af  menighetens  galla 
.Sin  purpur  fläckad  såg  och  hädda  sina  värf. 
Förvirring  sågs  i  allt,  i  lyda  och  befalla. 
Och  oskuld  att  få  rätt  måst'  ge  sin  sista  skärf. 
All  rustning  till  sitt  värn,  när  landet  så  omträngde, 
I  rost  och  spindelväf  på  nakna  murar  hängde. 

Det  hör  vårt  samfund  till  att  minnas  och  beundra 
Båd'  fosterlandets  nöd  och  Gustafs  dygd  så  stor. 
Man  mins  den  fordna  tid,  då  riksdagsklubban  dundra, 
Hur  vän  bortsålde  vän,  en  son  sin  far  besvor. 
Hur  vid  ett  tidehvarf  en  usling  sig  förmådde 
Att  han  till  bilans  egg  sin  egen  bror  förrådde. 

Vid  patriotens  disk  man  dyra  safter  sköljde: 
Förrädarn  skänkte  i,  och  trolösheten  drack. 
Men  egen  nyttan  främst  sitt  fala  hjerta  dölj  de 
Och  stolta  ja-ord  njöt  ur  en  förförisk  räck: 
I  ränker,  sus  och  dus  man  gaf  och  tog  till  bästa, 
Och  den  blef  patriot,  som  tog  för  sig  det  mesta. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


158. 

O,  hvad  olycklig  tid!  Hvad  sammaDBvarna  händer 
Till  detta  lands  förtryck  i  fordna  tidehvarf! 
Om  man  ett  ögonkast  bort  till  historien  vänder, 
Aristokraten  jemt  med  tronen  gått  i  arf, 
Än  qväft  regentens  lust  att  folket  sälla  göra, 
Än  eggat  upp  hans  arm  att  sjelf  sitt  lugn  förstöra. 

Beröm  dä  denna  dag,  dä,  utan  svärd  att  blotta, 
En  kung,  en  infödd  kung,  sitt  segerintäg  höll! 
Förut  sägs  en  och  hvar  om  landets  spira  lotta. 
Dä  snart  ur  hand  i  hand  hon  vackla,  skalf  och    föll. 
Men  säg,  du  svenske  man,  om  du  bör  lycklig  kallas^ 
Att  af  sä  kunglig  dygd  fl  helsas  och  befallas! 

Sä  märk,  när  olycksmoln  naturen  snart  föröda. 
När  fästen  ramla  kull  och  städer  slukas  opp, 
När  tornen  kölar  dra  och  bergen  hvalar  föda 
Vid  afgrundshvin  och  tjut  frän  Etnas  strida  lopp. 
Dä  syns  en  hvar  af  oss  sitt  fikonträd  omfamna 
Längst  frän  de  brända  fält,  der  idel  döda  hamna. 

Ja,  vid  den  ängst  och  grät,  som  krigets  äska  följer, 
Der  vattnet  sprutar  eld  och  marken  svettas  blod. 
Der  hungern  vandrar  främst  och  sig  i  tärar  sköljer, 
Af  dödens  skugga  ledd  bland  kulor,  eld  och  lod, 
Dä  fredas  Svea  folk  uti  den  gamla  norden 
Och  dertill  har  en  kung,  den  bäste  kung  pä  jorden. 

Vär  frihets  fest  i  dag  vi  fira 
Uti  vär  sälla  fosterbygd. 
J,  Svea  folk,  kring  Gustafs  spira 
Lofsjungom  ömt  hans  hjeltedygd! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


159 

21. 
På  drottning  Sophia  Magdalenas  namnsdag 

dm  lö  Maj  1788. 


Jl  ä  denna  fest  i  dag  med  bägarn  af  agat 

Syns  BacchttS  blomsterkrönt  i  skuggan  af  sitt  fat. 

Ur  templets  helga  hvalf  ban  kärlen  sakta  vindat 

Ocb  minsta  block  och  tross  med  friska  rankor  lindat. 

Men  rankan  kring  hans  länd,  af  liljor  och  af  grönt, 

Som  gör  hans  bild  sä  skön,  har  ögats  undran  rönt. 

En  blomma  här  och  der  hon  väl  sin  iUgring  röjer, 

Dock  intet  mot  den  krans,  som  mellan  rosor  höjer 

En  myrten,  oförmärkt  i  gyllne  nålar  snärd, 

Af  Venus  sammanföst,  af  gracerna  förärd. 

Pen  kulna  käUarsvaln  inunder  templets  stöder 

Med  stolar  för  i  dag  tillreds  hvar  Bacchi  broder. 

Der  ifrån  största  åm  till  minsta  svagölsstop 

Man  dagens  vivat  hör  vid  nattens  hesa  rop. 

Ett  rökverk  och  ett  os  gör  hjernan  yr  och  galen 

På  dem,  som  utan  glas  stå  qvar  i  yttre  salen. 

Förargelse  och  ångst  bland  detta  ridderskap, 

Som  tränges  om  hvarann  med  etterfulla  gap, 

I  gerning  och  i  ord  sig  uppenbart  förklarar. 

De    ropa:     »Skranket    opp!»    Men    dagens    marskalk 

svarar : 
»J,  gode  Bacchi  män,  besinnen  templets  prål 
»Och  veten,  hvar  och  en  är  herre  till  sin  bål!» 
Strazt    inom    skrankets    plan    en    mängd    af    lampor 

glimma. 
Som  hvälfva  sina  sken  inom  en  rosig  dimma. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


160 

Der  man  en  bugning  ser  bland  templets  tjenstemän 

Frän  digraste  grossör  till  minsta  källarsven. 

De  äldste  kypare  utaf  hans  vinbetjening, 

Som  hafva  b  var  sin  äm,  i  är  baft  sin  forläning 

x\f  syrakusa-vin  ocb  ingen  droppa  gömt: 

Vid    kungs    och    drottnings    skäl    dem    bar  ban  inte 

glömt. 
Sitt  bref  i  dag  de  fatt,  neddoppadt  i  likörer, 
Pä  källarn  mästerskap  ocb  rang  med  direktörer. 
Ja,  ban  har  samlat  dem  ocb  deras  nit  berömt, 
Med  dem  ur  sin  pokal  ban  Westmans  porter  tömt 
Ocb  jollrat  bit  ocb  dit  om  lifvets  mänga  öden, 
Hur  detta  porter  bär  en  läkedom  mot  döden, 
Tills  gyllne  bägarn  sägs  upplyftas  med  förord 
Att  inte  tömma  den,  förrn  dagens  fest  blir  spord. 
Ej  nägon  dödlig  mun  mä  af  dess  nektar  smaka, 
Förrän  en  viss  baccbant  sig  skyndat  ned  tillbaka 
Ifrän  olympens  drott  med  gudames  beslut,  , 

Till  bvilkens  ära  den  i  dag  skall  tömmas  ut. 
Eo  nattens  tystnad  rär  i  väntan  uppä  svaret . . . 
Den  helga  duken  breds  kring  stora  punscbekaret, 
Hvars  fransar,  fuktade  med  moslervin  med  mer, 
Vestaler  hälla  upp  och  stundom  släppa  ner. 
Dä,  vid  en  sorglig  säng  af  undangömda  körer, 
Man  slefvarna  bär  fram  till  templets  providörcr. 
Förläten  fläktande  bortskymmer  gudens  rum, 
Hvars  välnad  simmar  re'n  i  karets  fluidum. 
De  hvita  eldars  språk  med  purpurtäcken  släckas, 
Och  må  ej  minsta  glas  i  minsta  vinkel  bräckas! 
Sig  driste  ingen  fram,  om  ock  en  Jensen  fans. 
Att  snegla  på  sin  bål  och  hicka  vid  dess  glans  I 
Re'n  kyparsvennerna  med  blomsterknutna  länder, 
Med  krönta  bufvuden  ocb  sammanknäppta  händer 
I  dubbla  leder  längs  ät  koret  dragit  sig 
Så  fort  att  ögat  ej  hint  ögna  deras  stig. 


Digitized  by  VjOOQIC 


161 

Hvad  lust  i  Bacchi  hvalf!  Ej  verldsbekymreD  trycka: 
Här  saknas  allt  begrepp  om  öde,  tid  och  lycka. 
Ej   någon  mod  fälld  tår  ur  ögat  rinner  ner, 
Om  inte  till  en  hämd  i  någon  ann's  qvarter, 
Som  skuffat  fram  sitt  glas  ocb  dricka  vill  allena. 
Emellertid  hvar  själ  vilj  sig  i  frid  förena: 
En  girig  nyckeln  glömt  till  låset  fbr  sitt  skrin, 
Den  höge  sänkt  sin  röst  med  en  blommerad  min 
Och  en  afdankad  vän  med  röda  ögon  nickar. 
Och  med  en  blödig  själ  en  from  förlikning  hickar 
Men    —    dråpligast   af  allt   —   en    usling  sofver  här 
I  famnen,  trygg  och  fri,  uppå  sin  gäldenär, 
Och  ingen  stämning  mer  pätänkes  eller  gissas, 
Tills  mörkret  skingrar  sig  och  templets  förlåt  hissas. 

Bacchanten  redan  syns  vid  lutans  ömma  ton. 
Som  prisar  dagens  helgd^  dä  Bacchus  i  person 
Med,  bägarn  äskar  ljud  att  Jofurs  ära  höja,  . 
Befaller  bröderna  att  sina  knän  nedböja. 
Betänka  dagens  glans,  som  snart  gudomlig  tycks. 
Den  helga  duken  straxt  af  punschekärlet  rycks: 
Sig  alla  templets  män  i  denna  tjenst  förena, 
Och  Bacchus  ropar  ut:  Sophia  Magdalena! 
*En   drottning»,    ropar  han,   »i  norden  har  sin  tron, 
»Hvars  majestät  är  kändt,  fast  ej  af  min  person. 
*Men   gudarne   befallt  —  och  gudar  måste  lydas  — 
»Att  ända  till  mitt  hvalf  skall  hennes. ära  tydas. 
»Ett  folk,  ett  tappert  folk,  så  ädelsint  som  stort, 
»Upphöjer  hennes  lof,  det  hon  sig  värdig  gjort, 
»En  drottning,  from  och  mild,  beprydd  med  stilla  seder, 
»Välgörande  och  god  och  värd  olympens  heder. 
»Också  ha  gudarne  försäkrat  i  min  hand 
»Att  hennes  lif,  så  dyrt,  till  hugnad   för  sitt  land 
»Skall  i  en  mängd  af  år  i  lugn  och  frihet  skrida 
»Med  sin  gemål  i  famn  och  prinsen  vid  sin  sida. 
Bellman.  IV.  11 


Digitized  by  VjOOQ IC 


162 

»Re'D  Raron  är  befaldt,  fastän  han  äran  krökt, 
»Den    färjan    sänka  ned,  som  hennes  skugga  sökt . 
»Intagen,  Bacchi  män,  med  glädje  era  säten 
»Vid  bägarns  sista  klunk  och  instrumenters  läten! 
»Ert  fluidum  tillreds  uti  ett  rägadt  mått: 
»Er  munterhet   min   fröjd,   ert   hjertelag  är  god  t .  . 
rBacchant,  gå,  Jo  fur  säg  vid  klang  af  lyrans  sena 
»Hur  norden  vörda  vet  Sophia  Magdalena!» 


22. 
Kämpe  visa 

öfver  segern  vid  Högland  den  17  Juli  1788. 


bå  har  nu  vid  Högland,  go  vänner,  sä  skett 
Att  Neptun  —  hvem  kan  det  fördölja  — 

Med  lagrar  på  gaffeln,  som  gudar  ej  sett, 
Han  helsar  prins  Carl  på  sin  bö|ja. 

Se'n  prinsen  tillhakas  sin  helsning  beredt, 
Så  lät  han  sin  eld  med  vågen  alltid  fienden  fb\ja. 

Och  viljen  I  höra,  så  märken  nu  blott 
Hur  prinsen  vet  vindarna  styra! 

Knappt  solen  ur  molnen  vid  morgonen  gått 
Förren  kölen  bröt  vågornas  yra. 

Re'n  f^tet  det  mulnar  af  skott  uppå  skott, 
Och   då   högt  i  sky  Apollo  tog  och  stämde  sin  lyra. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


163 

Nu  veten  I  alla  prins  Carl  hvem  han  är, 

Utrustad  med  mandom  och  ära: 
På  höjden  af  Högland  han  segern  besvär 

Den  lagrade  gaffeln  frambära. 
Néptun  uppä  däcket  han  ställde  sig  der, 
Och  prinsen  framför,  och  segern  båda  hjeltarna  nära. 

Så  började  stormarna  tjuta  och  gny 

Och  fartygen  gunga  pä  vägen. 
Med  blixtrande  dunder  och  röken  i  sky 

Sägs  masterna  glimma  i  lagen, 
Och  flaggorna  blåste  och  elden  blef  ny 
Och  Neptun  han  log,  och  kulorna  de  hvinte  i  tågen. 

Nu  talte  de  två  till  hvarann  uppå  däck : 
»En  stridsman  vi  oss  nog  påminna  — 
»Den  Greigh,  som  all  verlden  än  aktar  så  käck, 

»Ej  nionde  gången  må  vinna. 
»Nej,  fienden  tukta  till  rysning  och  skräck! 
»Hans   blodiga   köl    skall  skjutas  ner  och  sjunka  och 

brinna.» 

Ur  hvirflar  af  röken  vid  blixtret  ibland 

Så  syntes,  men  nu  intet  mera, 
I  blodiger  skjorta  med  värjan  i  hand 

Wachtmeistrar  och  Hornar  och  flera. 
Prins  Carl,  Ml  nu  tårar  och  gråt  kung  och  land, 
Blif,   Sverge,   bestört,   men  glöm  ej  dessa  män  ingen- 
dera! 

Ur  brinnande  mörkret  af  Neptun  i  lur 

En  julle  i  linien  framkallas: 
Anföraren  trotsade  död  och  natur. 

Af  äran  att  endast  befallas. 
Nå,  Ekholm,  ditt  namn  under  kulornas  skur 
I  stäfven  på  julin  der  skall  ditt  namn  inristas  af  Pallas. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


164 

Apollo,  höj  lyran  och  lofsängeD  sjung! 

Tänk,  ryktet  i  dag  näns  ej  ^uga: 
Prins  Carl  har  som  hjelte  och  hror  af  sin  kung 

Den  äran  med  segern  sig  buga. 
Lofsj ungen   dess   kämpar,    båd'  gammal  och  ung 
Frän  rik  och  förnäm  till  tiggarn,  der  han  ler  i  sin  stuga! 


23. 
På  kronprinsens  namnsdag 

den  6  November  1789,  då  en  luUt,  gul  och  hlä  målad, 

es. 


yJj  hvad  fröjd  som  denna  dag 
Inom  dessa  murar  skänker! 
Hofvet  i  sin  fägring  blänker, 
Liksom  i  min  gala  jag. 
Också  är  bland  mina  fUder 
Ingen  än  så  präktig  sedd, 
Som  med  högsta  rang  i  bredd 
Burit  sådan   färg  till  kläder. 

Men  med  all  min  granna  stat 
Tusen  ögon  mig  förfara. 
Prinsens  kockar  mot  mig  svära 
Vid  min  blick  pä  minsta  fat. 
Stånddrabanternas  mustascher 
Mig  ofreda  raångcD  gång 


Digitized  by  VjOOQ IC 


165 

Mer  än  salig  Hedmans  språng 
Mellan  marskalkar  och  pager. 

Bäst  jag  med  en  kärlig  min 
Mig  i  slottets  farstu  krummar, 
Grufligt  vaktparaden  trummar 
Vid  en  sträf  trumpet-marin. 
Men  att  några  råttor  kramma 
Der  i  gångarna  som  förr 
Är  ej  värdt,  ty  vid  hvar  dörr 
Flera  kattor  med  mig  jamma. 

Ändtlig  nu  i  tysta  Qät 
Jag  ers  höghets  tröskel  mäter, 
Der  min  ringhet  ej  förgäter 
Trohet  för  ers  majstät. 
Sjelf  af  lejons  ätt  med  ära 
Jag  en  ättling  nämner  mig^ 
Och  hur  kan  den  tvinga  sig 
Afvog  sköld  mot  staten  bära? 


2*. 
På  Glas  på  hörnet 

den  21  November  1789. 


Aok,  om  vår  sol  en  lugnad  morgon  återsände, 
Ej  blodröd  mer  i  gyllne  skyar  flöt 


Digitized  by  VjOOQ IC 


166 

Och  öroen  8e'n,  vårt  lejoDS  fordna  ädla  frände, 
I  gudars  namn  en  helig  sämja  slöt! 
Hvad  åkern  skalle  hära, 
Hvad  hammarn  skull'  ge  slag 
Och  snillet  ära 
En  så  högtidlig  dag! 

Tag,  teg 
Ditt  glas  och  önska  se'n 
Vår  konung  snart  tillbaka! 
Sjung  se^n  för  de  borgensmän, 

Som  vaka 

Än 
Dess  dyra  borg  att  freda 
r  vakters  sammandrag 
Och  sig  bereda 
Europas  välbehag! 

Tag,  teg 
Ditt  glas  och  önska  se'n 
Vår  konung  snart  tillbaka! 
Sjung  se^n  fbr  de  borgersmän. 

Som  val^a 

Än! 


25. 
Yid  Gustaf  III:s  återkomst  från  kriget. 


i/yre  kung,  var  välkommen  nu  åter 
Frän  krigets  larm  i  blodiga  stig! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


167 

Se  ditt  folk,  hur  i  glädje  det  gråter         / 
Och  i  stoftet  bugar  djupt  for  dig! 

Har  du  dig  mödat,  ädel  och  stor, 
Med  din  broder  gått  döden  till  möte, 
Så  öppnar  ock  Svea  sitt  sköte, 
Omfamnar  Gustaf  med  sin  bror. 

Höglands  seger  och  Gustaf  tillbaka 
Med  lagrar  krönt  —  hvad  felas  oss  mer 
Än  den  vällust  i  norden  att  smaka, 
Då,  enighet,  man  dig  tillber! 

Du  har  ett  skingradt  folk  gjort  till  ett. 
Och  du  lärt  de  upproriska  känna. 
Med  din  klinga,  ditt  snille  och  penna 
På  nytt  du  Sverges  väl  beredt. 

Prester,  öppnen  nu  templen  ^och  buga 
I  alla  rikets  vinklar  och  vrår 
Och  fbrkunnen  i  ringaste  stuga 
Hur  försynen  helgat  Gustafs  spär, 

När  han  för  folket  tog  sitt  beslut 
Att  dess  ovän  i  bojorna  binda. 
Du,  så  älskad  af  oss  från  din  linda, 
Ivdöd^n  våra  suckar  njut! 


Digitized  by  VJOOQ IC 


168 


Till  hertig  €arl 

på  hans  namnsdag  den  28  Januari  1789, 


Ur  en  präktig  sky  ocli  låga, 
Hvirfiad  öfver  nordens  Qäll, 
Vid  en  glans  af  Iris  båga 
Pä  tritoners  våta  häll 
Och  vid  klangen  af  najader 
Ifrån  Höglands  röda  strand 
Sträcker  Neptnn  ut  sin  hand, 
Höljd  af  hvirfiar  och  kaskader. 

Dyre  Gabl,  ditt  namn  bebådar 

All  olympens  välbehag: 

Mars  nr  molnet  djerfb  dig  skådar 

Med  en  bugning  på  din  dag. 

Yattunymfren  kring  dig  Ijunga 

Mellan  fröjdeeldars  sken, 

Och  längst  in  i  elysén  < 

Skalderna  din  ära  sjunga. 

Din  gemål  från  detta  höga 
Helsas  båd'  som  mild  och  skön: 
Minsta  blick  från  hennes  öga 
Utgör  alla  dygders  lön. 
Skalderna  på  nytt  upprinna 
Under  friska  lagrars  blad: 
Yoltaire  med  en  carliad, 
Rousseau  för  din  hertiginna. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


169 


27. 
Till  hertig  Carl 

vid  dess  hemkomst  från  kriget  i  September  1790. 


Segrande  furste,  dagen  svalkas: 
KaroD  din  köl  med  bäfvan  nalkas, 
'  Stormarna  tystna, 
Tritonerna  lyssna, 
När  du  med  oliyen  helsar  Neptun. 

Thetis  helt  djupt,  den  mäktiga  frun, 
Niger  i  vassen  vid  Bols  basun. 
Najaderna  brottas  vid  kanoners  smäll 
Mot  bergen  skaka  sina  glittrande  ijäll. 

Märk,  dyre  prins,  i  minsta  stuga 
Blottade  bjessor  djupt  sig  buga: 
Barnena  tiga, 
Men  mödrarna  niga 
Och  glömma  i  glädjen  fUlla  en  tår. 

Dyraste  prins,  prins  Cabl,  du  är  vår! 
Hvar  fins  väl  den,  söm  till  altaret  går 
Och  icke  med  tårar  bekänner  nu  med  mig 
Att  Sverge  räddadt  är  af  Gud,  kung  och  dig! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


J70 


28. 


Tankar  rid  min  hulda  moder  fru  Catharina 
Bell  mans  graf 

den  17   Mars  1765, 


Så  vill  du,  Gud,  ett  lifsträd  rycka 
Med  sina  svaga  rötter  opp, 
Att  uti  bästa  blom  och  knopp 
Det  må  din  helga  vingård  smycka. 
Du  slår  dess  fägring  platt  omkull 
Och  i  ett  fall  så  många  sårar: 
Mitt  öga  somnar  uti  tårar 
Och  vaknar  åter  vid  dess  mull. 

Jag  kan  min  mensklighet  ej  glömma: 
Min  sorg  är  värdig,  sann  och  stor. 
Jag  ser  en  huld  och  älskad  mor, 
Hur  hon  tar  in  sin  kalla  gömma, 
Se^n  hon  sitt  varma  hjerta  gaf. 
Det  kostar  mig  min  lifsförmåga 
Att  kyssa  på  den  pil  och  båga, 
Som  död  och  kärlek  skjutit  af. 

Så  talar  nu  mitt  ömma  sinne, 
Men  alla  känslor  tystna  af: 
Mitt  hjerta  säkert  är  den  graf, 
Deri  en  mor  hon  hvilar  inne 


Digitized  by  VjOOQ IC 


171 

Och  stundom  väcker  mina  qval 
Att  se  hur  döden  den  vill  döda, 
Som  flera  o£fer  hunnit  ibda 
För  hans  begär  och  till  hans  val. 

Men,  halt,  jag  faller  den  till  fota, 

Som  öfver  våra  öden  rår, 

Och  mig  med  suck  för  bröstet  slår. 

Hvad  skall  ett  stoft  mot  allmakt  knota? 

Nej,  himmel,  ack,  du  har  beredt 

Af  evighet  hvart  lif  sin  timma. 

Min  syn  förblindas  i  en  dimma, 

Se'n  hon  din  höga  styrsel  sett. 

Min  syn  och  tanka  bli  mig  trånga  — 
Dock  ser  jag  evighetens  rymd. 
En  sol  af  inga  fläckar  skymd. 
Ett  land  uti  en  herrlig  ånga, 
Ett  falt,  der  lif  och  helsa  bo, 
Och  midt  ibland  en  glädtig  skara 
,  Syns  Gud  sitt  kära  verk  ^rklara, 
Och  allting  andas  frid  och  ro. 

En  munter  själ  i  bräcklig  hydda, 
Hon  utaf  mästarns  stränga  hand 
Bäd'  tog  och  kysste  sina  ba;id, 
H varmed  besvären  voro  flydda. 
I  strid  mot  lif  och  död  hon  stått. 
Men  ville  dem  till  slut  fbrsona. 
Och  hur  hon  kämpat  för  sin  krona. 
Så  har  hon  den  nu  ändtlig  fött. 

Kom,  verld,  bese  i  denna  striden 
En  qväst  hjeltinna,  hur  hon  ler! 
Med  trones  sköld  och  sitt  baner 
Hon  trotsat  alla  qval  i  tiden 


Digitized  by  VjOOQ IC 


172 

Och  varsamt  på  sin  bana  stått, 
Förnöjd,  som  i  den  högsta  lycka, 
Att  kanna  ge  och  hjertat  stycka 
Åt  dem,  som  från  dess  hjerta  gått. 

En  tankekraft  här  bodde  inne, 
Som  stoftet  såg  och  Gud  som  Gud, 
Att  ringhet  är  en  herrlig  skrud, 
FörträfiFlig  i  den  Högstes  sinne. 
Och  dygden  bästa  föresats, 
Att  ondskan  väl  sitt  välde  öfsrar. 
Men  att  En  fins,  som  allting  pröfvar 
Uppå  vår  stora  sammelplats. 

Så  sku  de  vackra  lifsträn  sättas 
I  evighetens  rymd  till  slut, 
Se'n  de  på  jorden  blomstrat  ut 
Och  fått  från  sina  tyngder  lättas. 
En  annan  sol  då  tändas  an. 
En  annan  dag  och  afton  glimma 
Och  allt  i  heligt  nöje  stimma 
Ikring  sin  Gud  och  upphofsman. 

Hon  sofver  nu  då  sött  och  stilla, 
Se'n  hon  ur  tidens  bojor  gått 
Och  druckit  ut  sitt  sorgemått 
Uti  vårt  buller,  sorg  och  villa. 
Nu  nalkas  hennes  frihetsdag: 
Förlossningsklockan  slår  och  klämtar, 
Och  Gud  sitt  verk  så  sakta  hemtar 
I  några  tysta  andedrag. 

En  älskad  maka  står  i  nöden 
Och  saknar  sitt  i  en  minut. 
Hur  ser  det  paradiset  ut, 
Der  kärlek  går  i  strid  mot  döden 


Digitized  by  VjOOQ IC 


173 

Och  minsta  telning  bleknar  af? 
Jag  orkar  intet  mera  tala: 
Kom,  höga  makt,  kom,  du,  hugsvala 
Och  styrk  min  anda  vid  dess  graf! 

Säll  den,  som  flyktar  ur  vår  snara 
Med  snabba  steg  och  friad  själ. 
Som  tar  sitt  afsked  och  farväl 
Liksom  att  till  en  högtid  fara! 
Min  mor  hon  flyr  —  det  må  så  ske. 
Vid  hennes  graf  skall  man  få  höra 
Att  afund  ej  haft  mer  att  göra 
Än  blott  på  mina  tårar  se. 


29. 
Tid  en  ålderstigen  och  trogen  tjenarinnas  död 

den  2  Oktober  1773. 


bä  myllas  nu  det  stoft  bland  gruset, 
Som  samlats  här  i  många  år, 
Hvars  lifsförvandling  är  så  svår 
I  flykten  till  det  himlaljuset. 
Der  dygdens  lön  utmärkas  skall 
Utaf  dens  hand,  som  bjertat  gifvit 
Och  i  sin  bok  hvar  tanke  skrifvit 
Till  evig  räddning  eller  fall. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


174 

Den  andedrägt,  som  nyss  sig  sluta. 
Det  hjertat,  som  nyss  brast  itu, 
Bör  väcka  våra  tankar  nu 
Och  nödga  ögat  tårar  gjata 
Med  helig  ömhet  i  vår  själ. 
Låt  oss  vårt  korta  lopp  besinna: 
Att  fast  vi  sjntti  år  än  hinna. 
Är  tiden  knapp  till  evigt  väl! 

Säll  den,  som  tar  vår  sälla  döda 
Till  eftersyn  i  lif  och  död! 
I  anletssvett  hon  åt  sitt  bröd. 
Då  själen  njöt  en  andlig  föda 
Och  brann  af  trogen  kärleks  bloss. 
Som  tjenstehjon  hon  troget  tjente 
Och  då  hon  dog,  dess  testamente 
Var  Guds  välsignelse  till  oss. 


30. 
Pä  min  tredje  sons  födelsedag. 

Ull  kapten  Kempensköldy  den  15  Juli  1787. 


Min  tredje  son  i  dag  det  helga  dopet  njuter .  . . 
På  Holmen  är  helt  tyst:  från  skansen  ingen   skjuter, 
Men  flaggan,  blå  och  gul,  sin  tuDga  fladdrar  ut 
Och  vimplarne  i  fläkt  nedsänka  sig  till  slut. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


175 

Så  lugDt,  sä  still,  sä  tyst  jag  denna  fest  inviger, 
Ja,  till  och  med  jag  sjelf  jag  bara  står  och  tiger 
Tills  pilten  skall  få  namn  —  då  ropar  jag,  min  vän: 
»Vet,  han  skall  heta  Carl  som  jag  och  hertigen!» 


31. 
YaggTTlsa  för  min  son  Carl 

den  18  Augusti  1787. 


Lilla  Carl,  sof  sött,  i  frid! 

Ty  du  får  tids  nog  vaka. 

Tids  nog  se  vår  onda  tid 

Och  hennes  galla  smaka. 
Verlden  är  en  sorge-ö: 
Bäst  man  andas  skall  man  dö 
Och  bli  mull  tillbaka. 

En  gång,  der  en  källa  flöt 

Förbi  en  skyl  i  rågen, 

Stod  en  liten  gosse  söt 

Och  spegla  sig  i  vägen: 

Bäst  sin  bild  han  såg  sä  skön 
Uti  böljan,  klar  och  grön, 
Straxt  han  inte  sägnen. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


176 

Så  är  med  vår  lefnad  fatt. 
Och  så  försvinna  åren: 

Bäst  man  andas  godt  och  glad  t, 
Så  lägges  man  pä  båren. 

Lilla  Carl  skall  tänka  så, 

När  han  ser  ^e  blommor  små, 

Som  bepryda  våren. 

Sofve  Inlla,  lilla  vän! 
Din  välgång  alla  glada. 

När  du  vaknar,  sku  vi  se'n 
Dig  klippa  häst  och  släda; 

Se'n  små  hus  af  kort  —  lull  lull 

Sku  vi  bygga,  blåsa  kull 

Och  små  visor  qväda. 

Mamma  har  åt  barnet  här 
Små  guUskor  och  gullkappa; 

Och  om  Carl  beskedlig  är, 
Så  kommer  rättnu  pappa. 

Lilla  barnet  namnam  ger  .  .  . 

Sofve  lulla!     Ligg  nu  ner 

Och  din  kudde  klappa! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


177 

32. 
Pä  Mariadagen  1788. 


Jjilla  Carl  uti  sin  kolt 
Och  Gustaf  i  siu  jacka 

Uppå  marmors  na  mosdag  stolt 
För  god  traktering  tacka. 

Mamma  barnen  sagt  i  går 

Mormors   namnsdag  tecknad  står 

I  vår  almanacka. 

Derför  lilla  Carl,  som  minst, 
Han  börjar  fbrst  att  nicka: 

Gustaf  anser  för  en  vinst 
Sin  mormors  skäl  att  dricka. 
Barnen  klinga  om  igen 
Mormors  skål  i  botten,  se*n 
För  hvar  vacker  flicka. 

Gabriel  i  sin  rock  och  väst 
Och  Martin  i  sin  tröja 

Uppå  mormors  glada  fest 
Med  skålar  sig  fbrnöja. 

Önska  vid  ett  rågadt  mått 

Mormor  och  sin  morfar  god  t 

Och  små  glasen  höja. 


Bellman  IV,  .12 

Digitized  by  VjOOQ IC 


178 


På  inspektören  Gabriel  Grönlunds  födelsedag 

dm  5  Fehruart  1792. 


vllada  morfar,  barnen  dig 
Med  böjda  knän  välsigna. 

Ljusets  engel  visar  sig^ 
Då  dina  knän  neddigna, 

Du  har  varit  glad  och  from: 

Njut  Guds  rikes  egendom ! 

Vi  dig  än  välsigna. 


34. 
Under  inspektören  Grönlunds  sista  sjukdom. 


IVlo ekorna  röras  med  sorgliga  slag, 

Ringerskan  snyftar  och  gråter, 
Clara-dödgräfvaren  tycks  i  hvart  tag 

Rycka  spaden  åter. 
Skalden,  som  vid  griften  blundar  och  ler 
Och  din  lljusa  himmel  strålande  ser, 

Dignande  fäller  sin  lyra. 
Gäck,  hedersman  . .  .  hvarje  engel  dig  ber  . . 

Dina  steg  sä  dyra. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


179 

Munter  din  morgon  oob  tjnflig  din  qväU, 

Leende  seende  alla, 
Som  pä  din  tröskel  bebedrat  ditt  tjell 

Att  ditt  goda  befalla. 
Jemt  ditt  bnfvnd  i  oskyldiga  gräl 
Röjde  i  b  var  knyck  din  eldade  själ, 

Sä  för  din  kung  som  bans  rike. 
Drick  ut  döds-kalken,  bjud  Gustaf  farväl, 

I  din  död  bans  gelike! 


35. 
Yid  inspektören  Grönlunds  begraftiing 

den  28  Mars  1792, 


JDin  graf skrift  är  enkel  men  ädel  ocb  sann, 
Att  tårar  bevittna  din  beder  .  .  . 
Farväl,  du  beskedlige,  redlige  man, 
Af  gammaldags  trofasta  seder! 

Den  skalden,  du  byllat  som  svärfar  ocb  vän. 
Med  lyran  till  griften  ban  ilar, 
Begråter  din  saknad  —  fast  lycklig  är  den, 
Som  saligt  insomnar  ocb  bvilar. 

Hvad  båtar  oss  arma  ur  flammor  ocb  grus 
Att  tidernas  oskick  beskåda? 
Säll  du,  som,  upptagen  till  klarbet  ocb  ljus. 
Dig  skilt  från  vår  villa  ocb  våda! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


180 


Din  skapares  vilja  du* tålig  tillbad 
Vid  ögonens  slocknande   låga.. 
Så  länge  du  lefde,  sä  lefde  du  glad. 
Tills  döden  afvände  din  pläga. 


36. 
DirertisRement 

på  professorn  och  riddaren  Sergells  4 8:de  födelsedag, 

som  firades  på   Ulriksdal  hos  medaljören  Fehrman 

den  8  September  1787. 


Sebgell  togs  emot  i  en  vacker  skogspark  bakom 
Fehbmans  våningsrum  af  Bacchus  med  sitt  sällskap. 
En  liten  Bacchus,  åkande  på  en  tunna,  Bacchus  sjelf, 
ridande,  med  en  buteljkorg  på  armen,  och  en  silén, 
åkande,  med  buteljer  i  vagnen,  alla  omgifna  med  bac- 
chanteVy  med  stafvar  och  kransar,  virade  af  vinrankor. 
Lille  Bacchus  föreställdes  af  Fehrmans  lille  son,  Bacchus 
sjelf  af  Bellman,  och  den  åkande  silénen  af  professorn 
och  riddaren  Pilo. 

När  Sergell  kom,  togs  han  emot  medföljande  tal  af 

Lille  Bacchus. 

I  följen  mig  med  fröjd  till  Bacchi  tempel  fram 
Uppä  den  gröna  stig^  som  höstens  mognad  sprider! 
Nu  snart,  I  Bacchi  män,  till  middagsstimman  lider, 
Till  vinets  rolighet  och  brödralagets  glam. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


181 

Mitt  hjerta  ungt  ocli  ömt,  kan  sig  ej  der  utgjuta: 
Jag   är  ej  Bacchus  sjelf,  jag  endast  lånt  hans  namn. 
Uppriktigt  säger  jag,  min  morbror,  i  din  famn 
Uppå  din  födslodag  lät  mig  din  ömhet  njuta. 

Bacchus  {sjunger). 

Min  butelj  är  Bacchi  kök  — 

Jag  tömmer, 

Och  glömmer 

Mitt  fattiga  ök. 
Intet  foder  för  min  häst! 

Och  dagen 

För  magen 
Är  gj  order  till  en  herrlig  fest. 

Nå,  hvad  skall  jag  göra, 

Så  full,  så  plakat? 

Hvars  fest  —  låt  oss  höra  — 

Och  hvarför  denna  stat? 

När  Bacchus  slutat  sången,  skedde  processionen 
till  Fehrmans  rum  i  följande  ordning : 

1)  musiky 

2)  lille  Bacchus, 

3)  Bacchus  sjelf, 

4)  en  åkande  sUén,  omgifven  af  de  öfriga  hacchan- 
tema,  Sergell  med  fruntimren  följde  efter,  ,  När  de 
kommo  i  matsalen,  hölls  följande  tal  af 

SiLÉN. 

Så  tags  min  tid  i  akt  till  magens  tröst  och  gagn 
Att  jag  knappt,  klockan  tolf,  ser  hjulen  på  min  vagn. 
Från  solens  första  blick  i  dag  på  denna  dagen 
Jag  på.  min  tunna  hvälft  med  bägaren  islägen. 
Af  gudarnes  beslut  uti  olympens  sal 
Så  rullar  här  min  vagn  på  detta  Ulriksdal, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


182 

Bebådar  snillets  frid  och  vinets  ångor  kastar, 
Försötmar  hjcrtats  qval,  ju  mer  det  sig  belastar, 
Utsprider  sömnens  tyngd  och  ögats  vällust  gör 
Vid  blomsterprydda  kärl  bland  stekar,  ost  och  smör. 
En  krans  är  mig  befaldt  på  denna  fest  utleta 
Att  lem  nas  en  artist  från  Paros  eller  Kreta, 
Som  nu  sin  verkstad  spridt  i  nordens  kulna  famn. 
Jag  tusen  gånger  visst  på  Pafos  hört  hans  namn. 
Men  hjernans  yra  språng  så  min  förvirring  våUer 
Att  handen  känner  knappt  om  hon  pokalen  häller  — 
O,  gudar,  den  pokal,  som  Jofnr  sjelf  befallt 
Uttömma  i  hans  skål  . . .  Hvad  jag  förgäter  allt! 
yar  det  ej  Praxitel?  Nej,  det  kan  ej  uppfinnas... 
Att  gracerna  en  gång,  så  mycket  vill  jag  minnas, 
I  skuggan  af  den  lund,  der  marmorpelarn  står, 
Lofsjöngo  gladt  hans  namn,  och  det  var  just  i  går. 
På  ryktets  vingar  fördt,  så  länge  tiden  räcker, 
Kringsväfvar  hans  beröm  och  en  förtjusning  väcker. 
Nej,  än  en  klunk  .  .  .  noch  en  .  . .  Jag  nu  försöka  vill 
Om    jag    det    namnet  mins  . . .  Nej,  jag  måst'  ha  en 

till  .  .  . 
Var  det  ej  Fidias,  som,  Jupiter  till  ära. 
Upprest  hans  stolta  stod  vid  en  Minerva  nära? 
Månn    inte  Polyklet?  En  Myron?  Agelad . . . 
Nej,  jag  måsf  ta  en  klunk  utaf  mitt  oskobad. 
O,  gudar,  stärk  mitt  blod,  låt  tankens  eld  upplifvas! 
Så  mycket  af  mitt  värf  jag  hörde  mig  beskrifvas, 
I  store  G-ustafs  hof,  i  någon  viss  planet, 
Hans  snille  lagradt  fins,  fast  namnet  jag  ej  vet, 
Och  att  hans  födslofest  i  Floras  famn  och  sköte 
Skall  firas  denna  dag  bland  vänners  glada  möte . . . 
Victoria  —  jag  mins  .  . .  hurra,  nu  gick  det  an  . . . 
Hans  namn  var  Sergell . . .  klang,  och  vivat  lefve  han! 
O,  kosteliga  bord  med  blomsterkrönta  rätter. 
Buteljer,  glas  och  frukt!  Jag  aldrig  mådde  bätter: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


183 

Här  klingas  skall  hans  skål,  hans  visa  sjungas  ömt. 
Jag  skall  den  fbrsté  bli  som  först  sin  stånka  tömt. 
Min  Sergell,  lefve  du !  Din  skål  till  punkt  och  pricka, 
Och  mina  fränders  skål .  . .  Men  nu,  nu  skall  du  dricka! 
Vtd  bordet  sjöngs  följande 
Kor. 

Sjung  förtjensten  en  sång  till  dess  ära  — 
Vår  värde  Sergell,  vet,  du  är  vår! 
Dina  landsmän  på  händren  dig  bära, 
Men  af  oss  du  sjelfva  hjertat  fUr. 

Sent  må  i  dödens  vissnande  sp§r 
Sig  din  urna  för  ögat  upphöja! 
Gamla  Karon  med  båten  skall  dröja 
Och  vänta  dig  än  hundra  år. 

Men  den  saften  som  porlar  och  spelar 
I  glasets  rundel  och  kring  dess  brädd. 
Sömnens  qvalm  uti  blodet  fördelar 
Till  en  vällust  uppå  Floras  bädd. 

Höj,  granne,  upp  ditt  kärl,  blif  ej  rädd 
Att  ett  rus  denna  dagen  begära. 
När  du  sjunger  din  Sergell  till  ära, 
I  höstens  gyllne  blommor  klädd! 

Löfven  gulna  och  bäckarne  rinna 
Vid  trädens  rusk  och  sorgliga  fall  — 
Låt  så  vara,  vår  säUhet  vi  finna 
Uti  Bacchi  hvalf  vid  drufvans  svall. 

Lustigt!  Hej,  falleralla,  lall,  lall ! 
Värde  Sergell,  din  fest  att  besmycka 
Skönhet  virkar  ett  band  till  din  krycka, 
Som  dig  i  döden  binda  skall. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


184 

37. 
Till  Sergell  pft  hans  namnsdag 

den  2  November  1789   Tohicedagen, 


Bord-  och  måltidstldning  n:o  1. 

Ingo  den  1  Oktober  1789. 

Med  extra  rådhuskuriren  Wetz  hafVa  inlupit  föl- 
jande måltidstidniDgar,  som  nödväDdigt  måste  locka 
en  surmulen  bourgognekork  ur  sin  glaserade  läog- 
halsighet. 

E,e'n  bland  kämparna  van, 
Fakta  i  elden  och  omringa  plan 
Baron  Armfelt  mot  en  ljungande  volkan, 

Vann  nationens  ära: 

På  sin  blodiga  ban 

Käckt  med  fälld  bajonett 
Busar  han  mot  fienden^  ätt  ifrån  ätt. 

Hvar  blodsdroppa  runnen. 

Då  hans  bussar  slåss, 

Gör  nu  segern  vunnen 

Båd'  för  kung  och  oss. 

Norrbacka  den  2  November  1789. 
Vid    backen    till    venster   mellan    de    glesa    gra- 
narna,   som    nedslutta    ifrån    Solna-parken    till   Haga 
grind,  har  i  dag  på  morgonstunden  en  blind  ynglings 
vanligen  derstädes  om  morgnarna  sedd  i  sitt  randiga 


Digitized  by  VjOOQ IC 


185 

förkläde  och  skjortärmar,  nu,  denna  dagen  till  pryd- 
nad, infnnnit  sig  med  en  ny  fullsträngad  fiol,  klädd 
i  tornväktarns  syrtut  i  Adolf  Fredriks  församling  och 
någon  af  kyrkorådets  peruker.  Musikanten,  i  en  bu- 
gande ställning,  under  en  gulnad  rönn,  sitter  ännu 
med  örat  mot  qvinten  och  foten  i  gyttjan  att  för- 
kunna Tobiae  dag.  Fångaroes  rothuggning  vid  lands- 
vägen och  stockarnes  timring  under  yxornas  spjelk- 
ning  i  skogen  hindra  ej  hans  krumelurer  med  stråken. 


Norrbacka:  yfirdshaset,  belftget  strazt  utom  Norrtull. 

Bönderna,  knarkande  från  Solbaddet,  med  svintrynet 
utom  matsäcken  och  kalfhufvudet  i  tjärbyttan,  stryka 
hjulen  emot  diket  för  att  lyssna  på  denna  Solna- 
skogens Orfeus.  Dalkarlarne  stöta  skyfflarna  i  gräs- 
vallen, och  skoflarne  ligga  på  de  ovältrade  sandkär- 
rorna. Något  sjöng  och  spelade  han,  med  hufvudet 
vändt  åt  Belle-Vue,  mycket  rörande  och  den  vörd- 
nadsvärde rådsherren  till  ära,  tilldess  slutligen  en 
helig  tystnad  utbredde  sig  bland  alla  kommande  och 
farande  ända  fram  till  tullporten,  der  tullnären  med 
specialen  under  armen  fördömde  öfverdirektörens 
barmhertighet    och  bugade   sig    för    ett  ekipage  från 


Digitized  by  VjOOQ IC 


186 

Jerfva.  Då  sjöng  åter  den  blinde  vid  vagnens  stan- 
nande, ocb  han  spelade  samma  gudomliga  melodi  af 
abbé  Vogler: 

Klang!  Vid  grind  spelar  jag 
Psalmer  oob  polskor  utan  undantag. 
Litet  mer  konfonium  på  Tobiae  dag 
Så  för  mig  som  för  fiolen! 
Så  tycker  jag. 
Efter  gammal  lag 
Ser  jag  aldrig  solen, 
Dess  gyllne  välbebag  . . . 
Litet  mer  konfonium  på  Tobiae  dag 
Så  för  mig  som  för  fiolen! 
Så  tycker  jag. 

Solna  den  2  November  1789. 
Äntnärkninffj  funnen  i  organietena  koralbok, 

Tobias  till  sitt  namn  fins  än  i  flera  riken, 

Men  detta  namnets  drott  var  klädd  i  templets  drägt, 

En  ganska  värdig  man  utaf  Naftali  slägt. 

Som  upprest  sina  tjäU  vid  Galileiska  viken, 

Der  ban  en  fånge  blef  i  Salmanassars  tid. 

Han  egde  ock  en  son,  ocb  af  dess  blod  med  beder 

Allt  bvad  Tobias  nämns  en  älskad  ana  leder, 

Trots  bibelkommission  ej  finner  sig  dervid. 

SergellB  atelier  den  2  November  1789. 
S.  D.  Grefve  Munck,  tillstädes,  befallde  en  viss 
lyrisk   skald  sjunga  denna   dagen  till  beder,  ocb  ban 
sjöng: 

Kring  Psycbes  byst,  uppå  dess  alabasterruta, 
De  täcka  gracerna  sig  buga  nu: 
De  bennes  flyende  fot  i  blomsterkedjor  sluta 
Ocb  kröna  dig,  Tobias,  kära  du! 
Att  Psycbe  ej  må  njuta 


Digitized  by  VjOOQ IC 


187 

Ett  annat  altare 
I  Florens,  Rom  och  fly  din  atelier, 
G-racerna  derföre  stå, 
Lyckönska  dig  och  vänta 
Att  du  vill  på  dörren  glänta 

Ur  din  vrå. 
De  trotsa  Ehr^nsvärds  öga, 
När  de  berömma  dig, 
Och  de  frukta  föga 
Artisternas  intrig. 
Gracerna  derföre  stå, 
Lyckönska  dig  och  vänta 
Att  du  vill  på  dörren  glänta 

Ur  din  vrå. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


188 

38. 
Diyertissement 

på  hofgulddr  agaren    W  i  dm  ans  ö2:dra  födelsedag 
den  7  December  1787, 


Pbrsoneuna. 

Marhut  Wimmerberg  poet h  of  sekreteraren  Bellmau. 

Fikenj  hushållerska Widmans  lilla  dotter. 

Det  vandrande  kapellet,  bestående  af 

tomväktare,  dödgräfvare  och  andra 

sluskar,  af  hvilka  en  har  en   liten 

lykta Widmans  tre  söner  med 

deras  informator. 


Markus  Wimmerberg^  i  «a^^o<j^«*,  vtd  sitt  shrifberd 
med  en  flaska  på,  Hans  hushållerska  sitter  bredvid 
honom  och  spinner, 

Markus  {sjunger), 

vJubben  är  gammal,  orkar  ej  valla 

(Falle-ralla,  lalla!)  :|1: 
Flickorna  små,  som  gerna  befalla 

Och  som  alltid  rå. 

Sjung,  Fiken,  hvälf  din  ten  och  låt  nu  rocken  gå  . . . 
Hå  hå,  den  klunken,  barn,  den  muntrar  gubbens  sinne. 
Hvad  —  uti  denna  mugg  ännu  en  klunk  derinne? 


Digitized  by  VjOOQ IC 


189 

Hå  bå,  min  flicka  du!  Jo  jo,  jag  DOg  förstår, 

I>u    är    om    gubben   mån ...    må    ske . . .    Din    skål, 

gutår 

Men  smakens  sträfva  lust  ocb  åldrens  hvita  bår 

Gör  att  jag  ej  férmår  .  .  . 

Hör  bur  spinnrocken  går! 
Jag  tror,  min  Fiken,  att  du  spinner  dig  till  linne  . . . 

Gud  ge  dig  glada  år! 
Jag  arma  man,  som  bär  vid  grafvens  tröskel  står. 
Förvissnad  är  min  band,  fbrloradt  är  mitt  minne . . . 
Gutår! 

[Sjunger.) 

Tiderna  ändras:  vännerna  kalla 

(Falle-ralla,  lalla!)  :||: 
Ligga  i  grafven  —  dit  sku  vi  alla. 

Men  ...  en  klunk  ändå ! 

Hå  bå,  så  går  det  till!  I  dag  står  blomman  skön 
Ocb  sprider  sina  blad  i  tusen  ^rgers  skiften, 
I  morgon  bryts  bon  af,  ocb  stjelken,  varm  ocb  grön, 
Bortkallnar  i  sin  mull  —  likså  vår  sista  lön 
Är  griften. 

{Sjunger.) 
Vänskap  fill  ära  drick  om  ocb  tralla: 

(Falle-ralla,  lalla!)  \\\, 
Fluidum  skön  skall  fradga  ocb  svalla  — 
Hå  bå  bå!    Hå  bå! 
{MvuikanUma  stämma  sina  instrumenier  i  förstugan,) 
Hvad  nu  —  bvaji  är  fbr  sorl?  Nej,  aldrig  uti  frid 
Man  får  en  enda  stund  i  ensligbet  förnöta! 

Du  spinner,  du  min  söta . . . 
Hvad  du  lär  tycka  om  fiolens  gnäll  ocb  gnid! 
Befall  dem  gå  sin  väg  ocb  andra  sysslor  sköta: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


190 

Nu  bar  jag  inte  tid. 
Tag  hit  avisorna . . .  ren  tiden  börjar  lida  . . . 
Hå  bå,  det  blir  dervid. 

(Fiken  bär  fram  avisorna,) 

Hvad  godt  ocb  Ijufligt  nytt  i  dag  med  posten  bida? 

.  . .  Frän  London  börs  ej  något  nytt  — ' 

Frän  Petersburg  att  turken  flytt, 
Att  i  Sju-tornens  bvalf  bar  BulgakoiF  sin  sida. 
Att  Ali  Bey  sitt  svärd  bar  stuokit  uti  slida. 
Men,  vändom  bladet  om:  Hvad  nytt?  Jo,  så  till  vida .. . 

Hör  lilla  vän  . . . 
Att  boll . .  .  boll . . .  boll . . .  det  kan  jag  inte  läsa . . . 

Må  ske  —  bolländaren  .  .  . 

Nej,  ändtlig  får  jag  lof  att  läsa  om  igen 

Glasögonen 

Ej  passa  denna  näsa 

Till  denna  tidningen  . . . 

Höll .  .  .  boll . .  .  boll . . .  andren . . .  bvad  för  änder? 

De  der,  som  sqvalpa  i  vår  sjö 

Bland  ankorna  på  Lidingö, 
Som  flocktals  lägra  sig  bort  vid  de  varma  stränder 

Mot  nordans  bvin  ocb  tö . . . 
Aba  —  nu  vet  jag  .  .  .  bör,  bör.  Fiken,  slå  i  glaset . . . 
Holländarn,  kära  barn,  som  nyss  betalt  kalaset, 
H...a.  ..r...  bar  nu  få...  få...  fått  en  släng. 
Orangeblomman  rår,  ocb  gubbarne  med  spjuten 
Med  randiga  bandtler  ocb  målade  gebäng. 

Som  kring  prinsessans  säng 
Mustascben  ströko  upp  oob  med  en  buss  i  truten 

Såg  ut  bvar  en  så  sträng . .  . 
Men,    Fiken,  bvad    tumult,  bvad  klingklang   bär  vid 

knuten  — 
Se  efter  om  de  slåss,  ocb  slagsmål'  undanvik! 

(Fiken  går  och  tittar  i  dörren^  men  kommer  geniut  äter,) 


Digitized  by  VjOOQ IC 


191 


Fiken. 
I  förstun  fdll  musik! 

(^En  af  musikanterna  tittar  i  dörren  och  begär  att  få  spela  för 
patron )  ' 

IVIarkus. 

Hvad  är  det  nu  fbr  skrik? 
Får  jag  ej  bli  i  fred  att  mina  verser  skrifva 
Och  af  en  ädel  man  hans  vänskap  gladt  upplifva, 

En  vän,  sig  alltid  lik, 
Välgörande  och  öm,  af  ädelt  hjerta  rik  . .  . 
Släpp  hela  svärmen  in  . . .  Hvad  du  ser  ut  komik ! 
Gå  med  din  basfiol  och  sätt  dig  i  en  drifva 
Och  såga  din  tenor  för  brudgum  och  för  brud, 
Gäck  bort  till  Altona  och  andra  gästabud, 


Alton  a:  yärdshus,  n:o  23  Norrtnllsgatan. 

Men  ifrån  denna  dörr  du  skall  utskuiFad  blifva . 
Nå,  gubbar,  hvarföre,  för  hvems  skull  spelen  I? 
Och  hvarföre  just  opp  på  dessa  trappor  kli f va 


Digitized  by  VjOOQ IC 


192 

Med  eder  symfoni? 
I  öfverfallen  mig,  ert  röfvareparti, 
Med  Haydns  Roxelane  och  Glucks  krambamboli. 
Vec  ni . .  . 

Dock,  håll,  jag  kan  ej  veta  ... 
Låt  se  i  almanackan  —  månn'  någon  skulle  beta 
Katrina,  Pehr  eir  Pål,    Sofia,  Margareta  .  . . 
Nej,  mig  omöjligt  är  ett  enda  namn  utleta 

För  eder  harmoni .  .  . 
Du  der,  med  basfioln  ur  tornets  gluggar  krupen. 
Som  står  med  lyktan  tänd  och  skubbar  dig  for  supen, 
Hvad  är  ditt  ärende?   Du  ser  mig  ut  fbrlupen 

Från  brandvaktskompani^t. 
Kanske  en  roddare  från  stora  Holm-bom  slupen, 

Från  kronobränneri't 

Bir  också,  torde  hända. 

Från  andra  ställen,  kända, 
I  denna  grändens  trakt ...  Än  en  gång  frågar  jag: 
Hvem  hedras  af  ert  spel? 

Kor. 

Vår  Widmans  fbdslodag. 

Markus. 

Jaså,  I  gode  män  med  lyktor  och  syrtuter. 
Och  litet  fulla  med,  ja  det  var  annat  slag! 
Är  det  vår  gode  väns,  vår  Widmans  fbdslodag? 

(Sjunffer,) 

Slå  i  ett  glas  åt  mig .  .  . 
Din  skål,  lilla  Fiken! 

Elfviken, 
Dit  sku  vi  fara,  vi  båda. 
Men  resbränvin  skall  din  hand 


Digitized  by  VjOOQ IC 


193 

Fylla  i  min  låda 

Af  våda 

Vid  strand  ... 
Häng  hatten  på  spiken  . .  . 
Men,  Fiken,  hör  du. 
Jag  dänger  dig.  Fiken, 
Hör,  klockan  slår  sju. 

Vasserra  —  flaskan  full!  Ja,  jag  med  er  besluter 
Att  hedra  denna  man,  med  redligt  hjerta  prydd. 
Fast  kanske  någon  gång  af  tadlets  tunga  brydd. 
Han  sträfvar  fram  sin  verld  med  mindre  glada  dagar, 
Dock  med  ett  allmänt  ja  inunder  ärans  skydd 
Vår  ömma  vänskapssång  hans  hjerta  visst  behagar  .  .  . 

Vasserra  —  än  en  sup Du,  i  bårtäcken  sydd, 

Min  herr  dödgräfvare  med  dina  dubbla  nSagar, 
Hvad,  tycker  du  ej  om  den  festen  denna  qväll? 
Du  står  och  sneglar  blott ...  af  ost  du  fått  ett  stycke, 
Och  flaskan,  tyckes  mig,  är  mycket  i  ditt  tycke  ... 
Och  du,  orgtrampare,  du  skräddaregesäll. 
Som  gungar  på  pedaln,  i  foten  rask  och  snäll, 
Säg,  om  vår  Widmans  fest  och  välgång  gör  dig  säll  — 
Du  älskar  honom  ju? 

DÖDGKÅFVARN  (sättm*  ner   lyktan.J 

Af  allt  mitt  hjerta  mycke. 

Markus. 

Välan,  så  stammen  upp  en  rossliger  kantat .  .  . 
Och  du,  torn  väktare,  som  plär  i  tornet  lura 
En  aria  bravura, 
Stryk  an  så  delikat. 
Kamrat ! 
Din  näsa  glittrar  öl,  och  dina  ben  så  sura 
I  draggen  bada  sig  ur  Bacchi  största  fat .  .  . 

Bellman,     IV.  18 


Digitized  by  VjOOQ IC 


~1 


194 


Men  hören  än  ett  ord  ...  Af  Bacclii  safter  yr, 
Jag  mycket  brådtom  har  att  skrifva  och  arbeta, 
Ty  tiden  är  mig  knapp  och  timman  är  mig  dyr: 

Jag  allt  mitt  hushåll  styr 

Med  skrifva  vers  och  meta .  . . 
Ja,  fast  jag  brådtom  har  ...  I  gode  hedersmän, 
Kom,  stigen  närmre  fram  ifrån  panelningen  .  .  . 
Ju,  fast  jag  brådtom  har,  ändock  en  älskad   vän 
Do  verserna  jag  valt,  att  säga  sanningen, 
Vi\r  hvar  och  en  bland  oss,  som  samlas  nu    här    inne 
Af  kärlek  för  hans  väl,  med  upprördt  blod  och  sinne, 

I  ömnoghetens  mått 

Till  vänskaps  äreminne 

Att  önska  honom  godt, 
Hans  maka  all  den  lust,  en  mor  och  maka  känner  — 
Och  se'u   den  sälla  lön  tillönskas  bör  hans  ätU 

Som  delas  ibland  vänner 

Af  ädelt  tänkesätt .  .  . 

Men  hör,  min  jungfru  lilla, 

Hon  upptar  inte  illa 

Min  mening  rätt  och  slätt : 

Hon  lagar  till  en  bål  kanhända? 

(Fiken  åmar  ffd  pfier  en  punschhai). 

Bestyr  att  Ijusena  bli  tända, 
Och  ställ  citronerna  på  ända  .  .  . 
Men  än   ett  ord,  min  vän!  Sig  bredevid  mig   sätt, 
Sjung  blott  en  ariett. 
Den  lilla  visan  glada  .  .  . 
Men  är  det  icke  skada 
Att  herrn   ej  hemma  är? 
Nu  på  Elfviken  der 
Hans  skrinda  böljan  skär: 
På  Kakenäs  han  spisar 
Och  ostron  en   förtar  — 


Digitized  by  CjOOQ IC 


195 

Vi  önska  honom  godt  och  hvad  han  sjelf  begär. 

Jag  mitt  bekymmer  lisar 
Uppå  hans  födslodag  .  .  .  Sjung  honom  denna  air^ 
Som  hjertats  "ömma  qval  med  dygdig  känsla  visar. 

Fiken  ( sjung m-j. 

Märkvärdig  är  visst,  födslodagen, 
Dä  hjertat  först  pickar  ooh  pulsarne  slå: 

Vår  vålnad  ur  mörkret  blir  dragen 
Att  skönja  naturen  och  känslor  att  1^, 

Se'n  sträfva  bland  motgång  och  lycka. 
Tills  ändtlig  den  dagen  uppgår 

Att  handen  nedfaller  sin  krycka 
Och  stelnad  omarmar  sin  kista  och  bår. 

Men  glädjoms  i  dag  med  stor  gamman 
Med  stek  och  med  tårtor  och  vin,  som  förslår ! 

I  dag  sku  vi  klinga  tillsamman 
Och  önska  med  helsan  mångfaldiga  år. 

Min  älskade  fader  berömma  ^ 

I  tysthet  mitt  hjerta  nog  gör  — 

Hans  godhet  att  nånsin  förglömma 
Omöjligt,  förren  lifvet  det  slocknar  och  dör! 


39. 

På  statssekreteraren  Schröderheims 
födelsedag. 

Alle  man  i  bålen! 
Gissa,  hvars  är  skålen? 


Digitized  by  VjOOQ IC 


196^ 

Skrälen,  gode  vänoer,  skrålen! 

Han  med  stora  magen 

Blef  på  denna  dagen 
Fram   till  denna  verlden  dragen. 

Älskad  af  kamrater, 

Vördad  af  magnater, 
Rikshärold  och  statssekter  i  alla  nöjets  stater, 

Tar  han  smak  och  toner 

Efter  ord,  personer, 
Ämnen,  ordning,  tid  och  skick  .  .  . 
Drick! 

Oro  och  bekymmer 

Vid  hans  åsyn  rymmer: 
Moln  hans  ögon  aldrig  skymmer. 

Under  lek  och  joller 

Bref  och  protokoller 
Han  i  bästa  ordning  håller. 

Spanmålskommissioner, 

Barnsängsdirektioner, 
Ordenstal  och  tråk  och  bråk  i  inrikes  expeditioner, 

Allt  han  väl  bestrider, 

Och  hans  nöje  lider 
Ej  dervid  ett  ögonblick  ... 
Drick! 

Men  en  ting  ej  glömmes: 

Att,  när  glaset  tömmes, 
Elis  allra  mest  berömmes! 

önskom  honom,  bröder, 

Allt  hvad  kroppen  göder. 
Allt  hvad  muntert  snille  föder! 

Måtte  kreditorer 

Och  exsekutorer 
I  ditt  förmak  lemna  rum  för  välbemedlade  pastorer! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


197 

Mätte  dina  dagar 
Efter  ödets  lagar 
Långsamt  skrida  till  sitt  mål , 
Skål! 


40. 
NyArsspel  för  Schröderheim^ka  husen 

dm  1  Janwwi  1786. 

-t  rån  törnens  gluggar 
Hörs  klockorna  klämta  nytt  år  i  dag  — 

Ur  krus  och  muggar, 
Min  granne,  din  belsa  tag! 

I  templen  skrålar 
Den  gläd  tiga  ungdom  bas  och  diskant, 

Och  lampan  strålar 
Kring  altarets  gyllne  kant. 

Lycka  till  att  njuta 

All  sjelfbegärlig  sällhet! 

Lycka  till  att  sluta 
~  Med  helsan  det  år, 

Som  nu  f<ör  oss  återstår  — 
Gutår! 

Sig  folket  gläder 
(Bland  vännerna  sköna  stekar  i  dag) 

Med  högtidskläder 
Och  armbågen  högst  i  lag. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


198     ' 

Sitt  bröd  man  delar, 
Sc'n  flaskan  utdelat  den  sista  tår  .  .  . 

Hör,  piparn  spelar, 
Och  hör  hur  trumslagarn  slår! 

Lycka  till  att  njuta 

All  sjelfbegärlig  sällhet! 

Lycka  till  att  sluta 

Med  belsan  det  år, 

Som  nu  för  oss  återstår  — 
autår! 

Trumslagarn  trumlar, 
Mustachen  i  kölden  glittrar  om  mund  — 

Valdthornet  mumlar, 
Trianglarne  slå  sekund. 

Stolt  på  trompeten 
Sä  pirögder  Mollberg  blåser  gevalt, 

Sä  att  staketen 
De  darra  med  plank  och  allt. 

Lycka  till  att  njuta 

All  sjelfbegärlig  sällbet! 

Lycka  till  att  sluta 

Med  helsan  det  är, 

Som  nu  för  oss  återstår  —     , 
Gutår! 

I  gränd  vid  Ruter 
Sitt  oboe  Bergström  vändt  uppå  tvärn: 

Han  glor  och  tjuter: 
»Sä  skön  lya  dm  morgonstjerm» . 

Ner  i  portgången. 
Med  vantarna  och  skinnpelsen  —  hva  ba 

En  med  basson  gen 
Han  pruttar  branikula. 

Lycka  till  att  njuta 


Digitized  by  VjOOQ IC 


199 

All  sjelf begärlig  säUhet! 
Lycka  till  att  sluta 
Med  helsan  det  är, 
Som  nu  för  oss  återstår  — 
Gutär! 

Apollos  söner 
Med  gullpapper  och  nedsnöade  hår 

En  vällust  röner 
Med  mig,  som  fram  före  går. 

Jag,  äldst  i  läran, 
Välborne  herr  lagman,  klang  och  gutår. 

Jag  har  den  äran 
Att  önska  ett  godt  nytt  år! 

Lycka  till  att  njuta 

All  sjelf  begärlig  sällhet! 

Lycka  till  att  sluta 

Med  helsan  det  år, 

Som  nu  för  oss  återstår  — ^ 
Gutår! 

I  mörka  väder 
Med  kappan  kringaxlad,  skalden  har  lärt 

Åt  deras  nåder 
Att  önska  nu  allt  hvad  kärt .  .  . 

Allt  sig  upplifvat 
Till  glädje,  och  kantorn,  stolt  i  maner'n, 

Han  ropar  vivat 
För  nädig  herr  sta tssek tern. 

Lycka  till  att  njuta 

All  sjelfbegärlig  sällhet! 

Lycka  till  att  sluta 

Med  helsan  det  år. 

Som  nu  för  oss  återstår  — 
Gutår! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


200 

Födelsed&igen  firad  i  fiskarstugan. 

Pastoral  på  fru  Palmstedts  födelsedag 
den   IS  Januari  nf)2. 

1. 

Fiskarstugan. 

I  vår  lilla  fiskarstuga 
Vi  för  dig,  Camilla,  buga, 
Glädjoms  alla  —  så  gör  jag  — 
Fä  Camillas  födslodag. 

Camilla. 

Mig  naturens  prakt  förblindar, 
Böljan  svallar  mörk  och  grön, 
Morgonrodnan  sval  och  skön 
Glittrar  mellan  skog  och  grindar. 

TiKSIS. 

xiskan  svalkar  med  sitt  dön 
Middagstimmans  varma  vindar. 
Märk  hur  jag  den  refven  lindar  — 
MUrk  hvad  herrlig  fångst  pä  ön! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


?0I 


Damon. 

Lyft  snabba  ii  retag 

Att  strandens  branter  hinna! 

God  middag,  min  herdinna, 

Med  bägarn  helsar  jag. 
På  min  hatt  en  hvit  jasmin 
Till  Camillas  ära  prålar. 
Njut  ur  dessa  kärl  och  skalar 
Brax  och  mört  och  kersbärs-vin ! 

TiRSis  och  Damojs. 

Hjertat  dig  sin  dyrkan  ger, 
Ögat  vill  din  fägring  gilla, 
Ty  ju  mera  man  dig  ser, 
*3Iera  älskar  man  Camilla. 

TiRSlö. 

Prydom  bordet  vid  vår  källa 
Med  vårt  bästa  husgeräd 
Och  låt  duken  ned  sig  fälla 
I  dess  hvita  sida  våd! 
Vin  och  frukter  vi  framställa 
För  vårt  hjertas  lilla  nåd.  :||: 

Damon. 

Nyss  ur  vattnets  små  forsat 
Blef  jag  bergad  och  uppdragen. 
Hvad,  Camilla,  jag  blef  våt, 
Ända  öfver  ^stöfvelk rågen ! 
Stor  sak  i  båd'  sump  och  båt, 
Men  jag  gläds  åt  födslodagcn. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


20l> 


Kor. 


Klingom   och  sjungom  i  gläd  tiga  lag! 
Fronisiuta  hjertan   de  tänka  ej  illa. 
Lefve  vår  Tirsis  och  lefve  Camilla! 
Firom  med  kyssar  dess  födelsedag! 


•  !'. 


Maltiden  i  fiskarstugan. 

Dediceradt  till  fru  Palmatedt  och  kongl.  sekreteraren   Leopold. 


H vilken   kyla,  hvilken  svalka 
För  vår  varma  andedrägt! 
Fönstren  ristas  vid  hvar  fläkt, 
Dit  sig  vågorna  nu  nalka. 

Luften  i  vår  Öppna  sal 
Angår  väppling  och  jasminer. 
Biet  svärmar,  flugan  hviner, 
Göken  uti  toppen  gal. 

Bordet  uppå  herdars  vis 
Gladt  af  måttligheten   dukas  .  . 
Men  i  fiskarstugan  brukas 
En  aptitsup  portugis! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


r 


2Ö3 

Höjom  våra  fromma  händer 
Med  en   mild  och  blödig  syn 
Till  don  gudamakt  i  skyn, 
Som   välsignar  våra  stränder 
Och  vär  rika  vatlubryn! 

Sätt  dig  ned   vid  Tirsis'  sida, 
Sitt,  Camilla  —  du  är  vår  .  .  . 
Der  en  sill  och  der  ärtskida 
Och  hvad  mer  vårt  tjäll  förmår. 

Vinet  det  fröjdar  ju  menniskans  hjerta  . 
Damon,  hvar  är  du?  Bekymret  förgät! 
Lätsa  som  kärlek  ej  gjorde  dig  smärta, 
Sjung  och  var  rolig  och  glöm  dina  nät! 

På  en  röd  kinesisk  bricka 
Jag  i  glasets  öfvermål 
Har  den  äran  till  att  dricka 
Tirsis'  och  Camillas  skål. 

Karai. 

Gud  välsigne  och  bevara 
Dig,  o  Sverges  dy  re  kung! 
Men,  att  hjertats  språk  förklara, 
Samma  skål  med  tårar  sjung! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


204 
3. 

Aterfarten  frän  fiskarstugan. 

TiRSIS. 

Stugans  dörr  nu  förebomma! 
Men,  Camilla,  qvick  och  lätt 
Ögna  blomma  ifrån  blomma  — 
Ögat  ser  sig  aldrig  mätt. 

Damon. 
Tag  nu  donna  bröstbukett! 

TiKSIS. 

Och  dig  i  din  julle  sätt! 

Louis. 

Oförmodad  nalkas  jag 

Till  er  glada  fiskarstuga  — 

Mitt  besök  ej  illa  tag! 

Nej,  vi  niga  och  vi  buga.  :||: 

Louis. 

Damon  . .  .  vänta,  bjerta  lilla! 
Säg,  hvart  ärnar  du  dig  nu? 

Damon. 

Min  Lovisa,  till  Camilla, 
Se'n  till  stranden,  lilla  du! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


205 

Månen  inom  molnet  skrider .  .  . 
Känn,  Lovisa,  kom  och  känn. 
Ränn  hvad  lukt.  narcissen,  sprider 
Ibland  liljors  fläkt,  min  vän! 

Djupt  med  åran  i  min  hand 
Dristar  jag  för  eder  buga. 
Allt  är  klart  der  ner  vid  strand  .  .  . 
Hast  om  från  vår  fiskarstuga! 

Camilla. 

Aftonsolens  röda  strålar 
Bådar  oss  en  stormig  dag  .  .  . 
Damon,  dessa  knyten  tag, 
Dessa  kärl  och  dessa  bålar! 

•  Damon. 

Min  Camilla,  här  är  jag  .  . . 
Aftonsolens  röda  strålar 
Bådar  oss  en  stormig  dag. 

Kor. 

Fästet  nu  mulnar  och  skogen  blir  grå. 
Djuren  med  häpnad  i  klyftorna  springa. 
Svalorna  qvittra  och  vingarna  svinga, 
Herdarna  hemåt  i  skymningen  gå. 
Lammen  de  bräka  och  skällorna  ringa .  .  . 
Blixt  uppå  blixt  .  .  .  hör  nu  åskan  —  hör  på! 

Förfriskande  skurar  med  thordön  och  ljus, 
Nedpruten  er  kyla  till  trängtande  munnar! 
Upplifven  hvar  ros  i  sitt  brännande  grus 
Och  gjuten  er  råga  i  källor  och  brunnar! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


^06 

TiRSis; 

Molnen  småningom  försvinna  -  - 
Hören  lärkans  säng  i  skyn! 
Skyndom   oss  att  stranden  hinna  .  .  . 
Ack,  hvad  en  gudomlig  syn! 

Glada  vänner,  vi  oss  buga 
Med  en  mild  och  ädel  blick 
Till   vår  förd  na  fiskarstuga  .  .  . 
Sjung  kung  Gustafs  skål  och  drick! 

Fiskare  och  fiskarinuor, 
Tagen  ömt  hvarann  i  famn! 
I,  Neptuni  tjenarinnor, 
Nigen  djupt  vid  Gustafs  namn! 

Camilla. 

Morgonrodnans  purpur  randas 
Längst  mot  himlens  östra  bryn. 
All   naturen  gläd  tigt  andas  — 
Hjiren  lärkans  säng  i  skyn ! 


Herden,  skrämd   af  blixt  och 
Öppnar  mild  sitt  väta  skjul 
Att  med  blanka  lian  tåga 
Mellan  dragare  och  hjul. 

Damon. 

Dagens  drottning  höjer  sig 
T  en   rosenfärgad  dimma. 
Gladt  i  hennes  varma  stig 
Gyllne  bloss  och  eldar  glirama. 
Audtlig  nalkas  dä  den   timma 
Att  jag  andas  hem'   hos  mig  .  . 


Digitized  by  VjOOQ IC 


207 

TiKSIS. 

Hvad  mitt  hjerta  älskar  dig! 

Damo:s. 

Se  hur  den  fiskarn  dansar  i  tröjan  — 
Hör  hur  pä  harpan  han  filar  och  ler 

Åt  er! 
Marjo  hon  niger,  vecklar  ui)p  slöjan, 
Skrattar  i  polskan,  högbröstad  och  tvär 

Och  kär. 

Louis. 

Se  hur  skön  Camilla  stiger 
Fram  i  dansen  med  sin  fot! 
Skön  hon  i  sin  oskuld  niger  — 
Oören  oskuld  ej  emot! 

Solens  ljus  vår  pligt  påminner  — 
Glädjoms  hvaren  åt  sin  lott! 
Hvar  och  en  af  oss  försvinner  .  .  . 


Damon. 

Och  jag  önskar,  allt  jag  hinner, 
Tirsis  och  Camilla  godt! 


DigiPzed  by  Google 


20f< 

42. 
Midsommardagen  1772. 


1  a^  ditt  glas  . . . 
Vet  hut  och  skäms,  tag  ej  din.  grannes! 

Fri  ikt  kalas ... 
Hej,  vivat  vår  Johannes! 

Vivat  du, 
Vår  glada  värd  och  broder, 

Frisk  och  göder! 

Bacchi  floder 
Ljvifligt  rinna  nu. 

Skål,  min  vän! 
Vi  ät  Johannes  kransen   knyta. 

Djefvulen 
Vi  ge  dem,  det  fdrtryta. 

Ärans  man 
Bör  ärans  kransar  smj^eka: 

Som  vi  tycka, 

Gruld  och  lycka 
Ar  han  värdig  han! 

Vakna  nu! 
Hvad  gör  du?  Sitter  du  och  fuskar? 

Drömmer  du 
Om  löf  och  gran  risbuskar? 

Rågadt  mäl! 
Åt  vår  Johannes  kära 

Vi  hembära 

Tack  och  ära  .  .  . 
Drick  värdinnans  skål! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


209 


43. 
Midsommardagen  1790 

ined  m  hukett. 


Mulen  morgOD  ofta  badar 
Middagssolen  hög  och  klar. 
Ögat  ock  det  hoppet  har 
Att  i  dag  Johannes  skådar 
Floras  prakt,  af  blommor  rik, 
Der  vår  ungdom,  klädd  i  kransar, 
Kring  midsommarstäiigen  dansar, 
Följd  af  röster  och  musik. 

I  en  sä  förnöjlig  dvala, 
Söfd  pä  gräsets  gyllne  bädd. 
Hördes  Flora,  högtidsklädd. 
Till  mitt  fria  hjerta  tala: 
»Tag  min  gåfva  och  besvär 

>Med  den  makt,  jag  dig  förkunnar, 
^>Att  den,  du  din  vänskap  unnar, 

> Dessa  blommor  du  förär!* 


Be/lman.  IV.  U 


Digitized  by  VjOOQ IC 


210 


44. 
På  Anna-dagen 

den  9  December  1787, 


Otanna  här  vid  bränDcri, 
I  gubbar,  staDDen  här  eo  stund  och  stoja^ 
Stämmen  upp  er  hela  symfoni 
Med  klarinetter,  flöjter,  hoboja,  Fin. 

Trumlen  dubbla  hvirflar  om, 
Vänd  upp  och  ner,  gör  trumman  till  en  puka 

Och  till  denna  högtidstimman  kom 
Att  edra  valdthorn  kröka  och  huka! 
Grå  i  rad 
Och  neri  farstun  stanna! 

Kom,  slå  vad, 
Värdinnan  heter  Anna  — 
Tömmen  ur  vår  kanna 
Att  vårt  nit  besanna 
För  vår  goda  Anna  . . . 
Att  värt  nit  besanna, 
Stanna  här  vid  bränneri! 
I  gubbar  med  fiolerna  på  armen, 

Stämmen  upp  er  hela  symfoni 
Med  hatt  på  sned  och  krås  i  barmen! 
Må  Anna  nöjd 
Till  åldrens  höjd 
Få  vörda  ödets  dolda  lagar. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


211 

Och,  der  hon  bor, 

Som  maka,  mor, 
Hvad  sjelf  dess  eget  bröst  behagar. 

Ibland  vid  skrål 

Från  bränner! 

Stå  vid  vår  bål 

Och  hälla  i. 

Ibland  med  prål 

På  slädparti, 
Ibland  i  huset  hemma  hos  mor  Anna!  d.  k. 


45. 
Vk  Anna-dagen 

dm  .9  Deeember  1 7  SS. 


xlit  från  Finland  i  fläng, 
Trumslagare,  pipare,  allt  med  gchäng! 
Hastigt  —  vintern  är  sträng  — 

Till  venster,  gossar, 

Yenster  om  sväng! 
Stryk  mustaschen  och  tig  — 
Om  kungen  gräla  inte  med  mig! 
Här  står  flaskan  för  dig, 

Blott  att  du  låssar 

Inte  om  krig. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


212 

Rymd  oyss  från  bataljon, 
Ställ  flaskan  der  med  trumman  pä  bron! 

Anna,  din  person 
Befaller  ärans  helgade  ton. 

På  din  namnsdag  en  sång 
Vid  brödernas  skutt  och  kockarnas  spräng! 
Anna,  tack  fbr  hvar  gång 
Vi  lefvat  glada 
Här  utan  tvång 
Och  bland  nöjen  och  frid, 
Bortgömde  undan  ränker  och  strid, 
Räknat  timmarnas  tid 
I  Bacchi  lada! 
Det  blir  dervid  .  .  . 
Hurra!  Klang  fér  vår  fru  I 
»Hva  ba?     Hur  sa'  du?*     Jo,  kära  du: 

Klang,  vi  klinga  sku, 
Tills  tuppen  gal  och  klockan  slår  tu. 

Nej,  till  klockan  slår  tre, 
Tills  inga  damer  mer  kunna  se. 
Annas  skål,  må  då  ske! 
Vår  fru  värdinna. 
Drick!     Tjenare! 
»Klang  se^n,  om  det  går  an, 
»Så  klinga  vi,  klang,  klang,  för  dess  man 
»Vi  fruntimmer,  minsann  . . . 
»Er  tjenarinna, 
»Anna,  sä  grann!» 
Tack,  tack  for  roligt  lag . .  . 
Till  trumman  glad  trumslagare  tag 

Och  på  Annas  dag 
Vid  glaset  buga  likasom  jag! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


2i: 


46. 
På  Mariadagen. 

JNu  blir  på  denna  dagen 

Lagen 
Att  lustigt  skria. 

Bia,  bia! 

Fru  Maria 
Är  nu  i  dag  vår  värdinna. 
Gör  dig  till  festen  sedig, 

Ledig 
Frän  gräl   och  fara ! 

Vill  du  bara 

Glädtig  vara, 
Sä  sku  safterna  rinna, 
Gladt  ett  namn  besinna  I 
Bu  skall  nöje  finna. 

Bröderna, 

Med  glasenå 
Marias  skäl !     Hurra ! 

Penningen  upp  ur  skrinet! 

Vinet 
I  dag  skall  rinna. 

Vår  värdinna 

Må  hon  hinna 
Aldrens  krona  att  bära 
Och  med  sin  hulde  maka 

Smaka 


Digitized  by  VjOOQ IC 


214 

På  denna  dagen 

Båln  islägen, 

Då  behagen 
Sväfva  henne  nära! 
Yl  Maria  ära, 
Hennes  frid  begära. 

Bröderna, 

Med  glasena 
Marias  skål!     Hurra! 

Fins  mer  i  magasinet? 

Vinet, 
Bäst  som  det  rinner, 

Det  försvinner. 

Och  man  finner 
Allt  är  förgängligt  på  jorden. 
Men  ändå  kan  det  hända 

Ända 
Till  aftonstanden 

Sprundas  spranden 

Kring  bordrunden 
Och  vi  fröjdas  i  norden. 
Sjungom  här  vid  borden, 
Sjungom  dessa  orden: 

VUnnerna 

Med  glasena 
Marias  skål!     Hurra! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


2li 


47. 
Till  mamsell  3.  M.  O. 

på  Maria  dagen  dm  2  o  Mars  1788, 


Spel 


opp  en  dans,  stig,  spelman,  opp 
För  Jeanne  Marie,  och  buga  dig, 
På  hennes  namnsdag  vid  ett  hopp 

Inom  dess  tröskel  stig! 
Vid  valdthoms  klang  och  flöjters  skrål 
Förkunna  nu  för  Jeanne  Marie 
Att  hennes  namnsdag  tÄl  en  skål, 

Och  skålen. skall  nu  bli: 
Lycka  till,  vår  gunstiga  mamsell ! 
Hennes  skål  sku  vi  till  morgon  qväll 
Hälla  ur,  hälla  i: 
Jeanne  Marie! 
Raljeri  — 
I  botten  drick  som  vi! 

Den  på  sin  namnsdag  ej  har  rus, 

Förtjenar  inte  namnet,  nej! 

En  nymf  bör  smutta  sina  krus  — 

Rent  ut:  det  hjelper  ej! 
Och  syster  dricke  syster  till 
Och  broder  klinge  systerskål, 
Fast  hvar  en  smuttar  som  han  vill 

Och  som  hans  krafter  tål. 
Lycka  till,  vår  gunstiga  mamsell! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


2ir» 

Hennes  skäl  sku  vi  till  morgon  qväll 
Hälla  ur,  hälla  i: 
Jeanne  Marie! 
Raljeri  — 
I  botten"  drick  som  vi! 

Namnsdagens  fbrsta  glada  blick 
Bebådar  dig  fyrabend,  du! 
,8ä  ideliga  sjung  och  drick, 

Tills  klockan  pinglar  sju! 
Då  tar  man  sig  en,  dito  en  — 
Stor  sak,  om  tumlarn  har  sitt  sken 
Af  Perus  guld  ell'  engelskt  ten: 

Vår  sak  är  lika  ren. 
Lycka  till,  vår  gunstiga  mamsell ! 
Hennes  skål  sku  vi  till  morgon  qväll 
Hälla  ur,  hälla  i: 
Jeanne  Marie! 
Raljeri  — 
I  botten  drick  som  vi! 

Njut  än  en  längd  af  sälla  år 
I  muntert  hopp  och  glädtig  min 
Vid  dukadt  bord  och  vid  en  tår 

Godt,  Ijufligt  måltids-vin! 
För  porten  se'n,  vid  dagens  sluf, 
En  vagn  till  hemtning  der  beställs, 
Som  rullar  af.  på  en  minut 

Till  Stenbergs  och  Ristells. 
Lycka  till,  vår  gunstiga  mamsell ! 
Hennes  skål  sku  vi  till  iporgon  qväll 

Hälla  ur,  hälla  i: 
Jeanne  Marie! 
Ealjeri  — 

I  botten  drick  som  vi! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


217 

Hvarfbre  i  en   verld  sä  tu  o  g 

Att  inte  taga  dagen  lätt? 

Man  är^  minsann,  ej  länge  ung, 

Ty  åren  nalkas  tätt. 
Se^n  för  allt  hvad  man  tråkat  har 
I  villervalla,  ångst  och  gräl, 
Så  möter  oss  dödgräfv^arfar, 

Och  der  med  sä  farväl! 
Lycka  till,  vår  gunstiga  mamsell! 
Hennes  skål  sku  vi  till  morgon  qväll 

Hälla  ur,  hälla  i: 
Jeanne  Marie! 
Kaljeri  — 

I  botten  drick  som  vi! 

Och  dermed  när  allt  är  bestäldt. 

Ho  tackar  dig  i  grafven?     Nej, 

Man  grafdörrn  knappt  i  lås  har  sniällt, 

Förrän  man  mins  dig  oj. 
Derfbr  var  nöjd  —  och  kom,  slå  vad, 
Att  när  man  ingen  gör  fbr  när. 
Kan  man  i  tiden  andas  glad, 

H varthän  värt  öde  bär! 
Lycka  till,  vår  gunstiga  mamsell! 
Hennes  skål  sku  vi  till  morgon  qväll 

Hälla  ur,  hälla  i: 
Jeanne  Marie! 
Raljeri  — 

I  botten  drick  som  vi! 


Digitized  by  VjOOQ-lC 


218 


48. 
PA  Johanna-dagen  1788. 


JNatur,  dina  fagraste  stunder 
Vid  sommarens  värma  ge  glädje  och  frid: 

I  blomstrande  ängar  och  lunder 
Hörs  fåglarnes  qvitter  och   kärliga  strid. 

Vid  källorna  herdarne  stanna: 
Herdin norna,  fria  från  kärlekens  tvang, 

En  täck  och  behaglig  Johanna 
De  binda  med  kransar  och  höja  sin  sång. 

En  sjunger  i  lunden  helt  sakta, 
Johanna,  din  välgång  —   du  vet,  den  är  min. 

En  annan  syns  lunden  betrakta. 
Lyckönskar  Johanna  och  stiger  så  in. 

Jag  vill  ock  min  önskan  besanna: 
Om   dig  och  din  vänskap  jag  alltid  är  mån! 

Allt  godt  jag  dig  unnar,  Johanna  — 
Och  lycklig  som  moder  omfamna  din  son! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


219 


49. 
Pi  mamsell  Albertina  Bergmans  namnsdag 

dm  24  April  1789,  på  Sheppsholmm, 


En  officer. 

Ökynden  er,  gossar, 

Arbetsklockan  slår! 

Snart  isen  lossar, 

Och  galern  utgår. 
Hemten  fort  fråq  varfvets  kamrar 
Flaggor,  vimplar,  klubbor,  hamrar 
Allt  i  ordning  vid  vår  strand 
För  vår  kung  och  för  vårt  land! 

Skyn  den  er,  gossar, 

Våren  färdiga! 

Tåg  och  trossar, 

Grladt  i  rad !     Hurra  ! 

Ett  fruntimmer. 

Täcka  nejd! 

Krig  och  fejd 
Rundt  omkring  dig  rår, 
Och  dina  parker  störas. 

Ryktet  spår. 

Snart  en  år. 
Väpnad  i  sin  får. 
Skall  i  ditt  vatten  röras. 

Mellertid 

Blir  dervid, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


220 

Jag  nu  sitter  här 

Mellan  tross, 

Rök  och  hl  oss, 
Vagnar  och  gevär. 
Må  vår  sång  till  Albertinas  farstu  höras ! 

Kor  af  timmerman  och  båtsmän. 

Låtom  oss  i  rom  och  räck 
Den  timrade  kölen  uppfoja  i  dag! 

Knick  knick,  knickeli  knack,  knick  knack 
Med  bultande  hamrar,  i  slag  uppå  slag^ 

På  en  dag  så  dyr  och  skön, 
Vimplade  master,  och  mörsarn  i  dön, 

Sku  vi  dansa  och  sjunga  på  ön 
Och  helga  dig  visan,  gudomliga  kön! 

Ett  fruntimmer. 

Snart  alla  stränders  vimplar  lysa, 
Snart  båtsman,  klädd,  omger  sitt  tåg 
På  denna  våg, 
•  Som  än  syns  frysa 
Och  nyss  i  kulna  dimmor  låg. 

Men,  ack,  mig  denna  nejd  påminner 
En  Albertinas  fest  i  dag: 

Dess  boning  jag 

Sä  lycklig  finner 
I  helsans  stillhet  och  behag. 

En  timmerman. 

Kling,  klang,  vid  Albertinas  dag!   . 
På  kajuttaket  ligger  jag 
Och  masar  mig  i  solen, 
När  spelman  rör  fiolen  .  .  . 


Digitized  by  VjOOQ IC 


221 

Nej,  inte  längre  ligga  här   -— 
Hör  klockans  ljud   från   varfvet  der! 
Men  förren  jag  ser  de  mina, 
Klang,  mamsell  Albertina! 
Jag^  henne  glada  dagar  spär, 
Sä  i  sin  friska  ungdoms  vår 
Som  vid  en  ålder  mörk  och  svär 
Af  skrynklor  och  af  är. 
Klang,  gutär! 

Nu  sku  vi  alla,  man  frän  man, 
An  om  några  stånkor  slumpa 
Och,  att  värt  rus  ej  skönjas  kan, 
Cajsa  Rulta  se^n  utpumpa. 

Se'n  sku  vi  nervid  stranden  här 
Yära  pipor'  stoppa  och  röka 
Och  denna  bagens  små  besvär 
Med  vårt  glada  raglande  öka. 

Se'n  sku  vi  samla  oss  och  stå, 
Om  oss  ingen  ofärd  motar. 
Och  buga  oss  allt  två  och  tvä, 
Uti  rätt  afdelta  rotar. 

Sä  sku  vi  uti  marsch  pä  bron 
Nyckelharpan  surrande  höja 
Och  spela  upp  en  lustig  ton, 
Som  kan  hela  nejden  förnöja. 

Sist  sku  vi  utan  all  komplott 
Gä  tillbaks  till  tross  och  lina, 
Vår  justitiarie  önska  godt 
Och  hans  lilla  Albertina. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


222 

50. 
Till  Yölscbow  på  Hatbias'  dag 

dm  24  Februm-i  1789. 


Jtlurtigt,  Maja-lisor, 

JeaQDor  och  Lovisor, 
Hurtigt  och  lustigt  lu^d  flöjter  och  sång! 

Hem  ta  ifrån  Mumoien 

Grrädda  i  spilkummen, 
Kittlar  och  kanna  i  flygande  spräng! 

Med  gula  tofflor 

Och  sockrade  vofflor' 
Nigen  for  Mathias  än  en  gång! 

Älskeliga  flickor, 

Öppnen  sprund  och  svickor, 
Tvätten  de  diskar,  som  Bacchus  tillhör! 

Klang  —  ur  källarsvalen 

Hem  ta  upp  pokalen, 
Och  i  alkoven  ställ  simlor  och  smör! 

Våren  nu  raska 

Att  öppna  min  flaska  — 
Nigen  för  Mathias  som  sig  bör! 

Ja,  i  dessa  tider, 
Fastän  hjertat  svider 
Och  vid  hvart  klockslag  afbidas  tumult, 
Ändå  hvar  en   fUgnar 
Att  på  Bacchi  vägnar 


Digitized  by  VjOOQ IC 


223 

Oss  nu  tillbjudes  värt  päronglas  fullt. 

Hvad  skall  man  göra? 

Sig  hurtigt  uppfbra, 
Denn  wir  mtissen  haben  nur  geduld. 

Blott  vi  sällt  befrias, 
Sku  vi  med  Mathias 

Dansa  en  polska  och  trilla  som  klot. 
Upp  skall  han  ur  stolen 
Och  med  basfiolen 

Taga  vår  nigning  till  polskun  emot. 
Se'n  utan  krycka 
Skall  välgång  och  lycka 

Röjas  uti  hjerta,  hand  och  fot! 


51. 
Till  Yölschow  pk  Mathias'  dag 

den  24  Fehrtiart  1790,  i  författar  ms  äldste  sons  namn. 

Um  jag  vore  öfverste, 
Skulle  jag  min  trupp  rangera, 
Allt  mitt  manskap  paradera 
Och  se'n  glädjesalvor  ge: 
För  Mathias  fröjdetoner 
Blåsas  skuir  ur  oboe   - 
Men  hvad  namnsdagskollationer 
Gör  väl  en  fanjunkare? 

Gustaf  Bellman, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


L'24 


52. 
PA  Mårtens  dag. 


r)ä8t  Mårten  vid  pulpeten 
I  rocken  knöt  serveten,  :||: 
Sä  mindes  han  dieten 
Och  ropte:   »Klang!  Wer  da?» 

Ah,  ah,  ah,  ahl 
Sc"n  gick  han  en  trappa  nedcr 
Och  en  duktig  gås  bereder 
Och  knäckte  ben  och  leder 
Och  bröt  buteljerna  .... 
Ah,    ah,   ah,  ah,  ah.  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ab,  ahl 
Och  knäckte  ben  och  leder 
Och  bröt  buteljerna. 

I  köket  dessförinnan 
Sä  har  fru  doktorinnan  :j|: 
Den  klara  korfvehinnan 
Uppfyllt  med  grynena 
Ah,  ah,  ah,  ah ! 
I  den  sköna  kåln  de  shingde, 
Partals  om  hvarandra  svängde. 
Sankt  Mårtens  ögon  blängde 
Pä  käln  och  korfvarna. 
Ah,    ah,  ah,  ah,  ah,  ah^  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,   ah,   ah! 
Sankt  Mårtens  ögon  blängde 
På  käln  och  korfvarna. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


225 

Nä,  medan  vi  nu  ömma 
Och  lifsbesYären  glömma,  :||: 
Vi  Mårtens  hus  berömma 
Med  sång  och  med  hurra. 

Ah,  ah,  ah,  ah! 
Må  då  Mårten  som  vi   alla 
Säll  sin  dag  och  afton  kalla  — 
Vipp  lustigt,  falleralla. 
Och  klang  med  glasena! 
Ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah! 
Vipp  lustigt,  falleralla. 
Och  klang  med  glasena! 

Sankt  Mårtens  klockor  klinga, 
Stekvftndarne  de  svinga.  :||: 
Se'n  gåsens  krås  och  bringa 
Strös  kring  tallrikarna. 

Ah,  ah,  ah,  ah! 
Granne,  sitt  ej  sur  och  butter. 
Gul  och  pirögd  som  en  utter. 
Ge  rum  för  Mårten  Luther, 
Och  bryt  serveterna! 
Ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah! 
Ge  rum  fbr  Mårten  Luther, 
Och  bryt  serveterna ! 

Den  kyrkolärarn,  gossar, 
Hans  minne  tiden  trossar:  :{|: 
Än  på  hans  aska  blossar 
I  flottet  gässen  a. 

Ah,  ah,  ah,  ah! 
Skönsta  äppelmos  till  fyllning 
Pryder  fatets  blå  förgyllning. 
Men,  fri  all  slags  beskyllning. 
Drick  Mårtens  skål . . .    Hva  ba  ? 
Bellman  IV,  15 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Å26 

Ah,  all,  all,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ali,  ali! 
Men,  fri  all  slags  beskyllning. 
Drick  Mårtens  skäl . . .    Hva  ba? 

Tvä  hundra  år  tillbaka, 
Se'n  Mårten  med  sin  maka  :||: 
I  dag  båd'  bryggde,  baka 
Och  plocka  gässena. 

Ah,  ah,  ah,  ah! 
Också  vet  man  denna  dagen 
Att  koftan  intill  uppslagen 
Blef  sköljd,  till  och  med  kragen, 
I  öl  och  malaga . . . 
Ah,  ah,  ah,  ah,  Skh,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah,  ah! 
Blef  sköljd,  till  och  med  kragen, 
I  öl  och  malaga. 


53. 

Tid  assessorn  Detlof  Heykenskölds  och 
mamsell  Ulrika  Maria  Tictorins 
bröllop  i  Stockholm 

den  6  Juni  17  76. 


iMyss  vid  dagens  bleka  strimma, 
Se*n  hvar  stjerna  blifvit  släckt, 
Syntes  i  sin  svala  drägt 
Kärleksguden  le  och  glimma 


Digitized  by  VjOOQ IC 


227 

På  de  ^usa  molnens  bädd. 
Guden  fördes  af  tritoner 
Mellan  tusen  kupidoner, 
I  sitt  högtidslinne  klädd. 

Pä  dess  hjässa,  mjuk  och  lener, 
Han  en  krans  af  myrten  bar, 
Och  dess  gördel  virkad  var 
Af  jasminer  och  syrener 
Med  ett  skärp  af  gyllne  nät. 
Skymten  af  dess  färd  att  måla 
Är  att  låta  glädjen  stråla 
I  hvar  vinkel  och  hvart  fjät. 

Längst  bortåt  Yulkani  städer 
Ned  i  smedjor,  orter,  schakt 
All  Cyterens  rika  prakt 
Med  sin  furste  nederträder 
Under  åskans  knall  och   dön. 
I  en  blink  hvar  ugn  upphettas, 
Hvar  cyklop  högmodig  svettas 
Vid  en  fest,  så  dyr  och  skön. 

Floder,  forsar,  svall  och  vågor 
Bölja  strida  mot  hvarann, 
Elden  flöt  och  böljan  brann, 
Bergen  spruta  dam  och  lågor, 
Jorden  gunga,  bröts  och  skalf, 
Tilldess  Astrild,  ung  och  fager. 
Skönhetsflocken  sammandrager 
I  Vulkani  svarta  hvalf. 

För  en  ugn  med  svettig  panna 
Stod  en  bergsman,  rask  och  käck. 
Mot  de  yra  lustar  fräck. 
Men  fbr  svag  att  sig  bemanna, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


228 

Då  han  Astrilds  välde  flyr. 
Bäst  han  jernets  skärpa  filar, 
Smider  han  sig  sjelf  de  pilar, 
Som  nu  mer  hans  frihet  bryr. 

j»Njut  din  lön  fbr  flit  och  möda^^ 
Ropa  guden,  »kom,  min  son! 
j»Här  ger  kärlek  dig  ett  län, 
»Som  väl  döden  kan  föröda, 
»Men  i  tiden  gör  dig  nöjd. 
»Och  till  prof  utaf  min  mening 
»Att  jag  vill  en  säll  förening^ 
»Blir  en  dygdig  vän  din  fröjd. 

»I  dess  famn  och  vid  dess  sida 
»Du  som  make  hugnas  skall 
»Och  som  bergsman  i  ditt  kall 
»Dina  smiden  lyckligt  smida, 
»Dela  många  munnar  bröd. 
»Märk  hvad  vällust  du  får  åga: 
»Både  vilja  och  förmåga 
»Till  de  armas  understöd!» 

Ädla  par,  hvad  kärlek  säger 
På  er  glada  bröllopsdag, 
Samma  suckar  bär  ock  jag. 
Men  en  ting  allt  öfverväger: 
Skänk  ert  fosterland  ett  arf, 
Som  gör  äktenskapet  heder. 
Att  ert  blod  i  flera  leder 
Pryder  Gustafs  tidehvarf ! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


229 


54. 


Tid  stadsehirurgen  Åd.  Fr.  Opphoffs  oeh 

mamsell  Gatb.  Ch.  Lil^enwalldhs 

bröllop  1784. 


JtjfilU,  sa'  Astrild,  »Eskulap,  , 
*öfvergif  Cyterens  ängar, 
»Ansa  dina  sjaka  sängar 
»Mota  dödens  öppna  gap! 
»Halt  att  tvinga  mig  till  tårar 
»Vid  förlusten  af  en  skön, 
»Fly  från  denna  glada  ön 
»Bort  till  dina  skrank  och  bårar! 

»Hvi  har  du  en  främling  sändt 
»I  min  bygd  att  mig  bedröfira? 
»Hvi  vill  du  min  prydnad  röfva, 
»Nyss  då  jag  dess  altar  tändt? 
»Väl  är  han  bland  dina  söner 
»Värd  min  facklas  rena  brand, 
»Men  med  kronan  i  min  hand 
»Modfålld  jag  den  sköna  kröner.» 

Eskulap,  helt  allvarsam, 
Tycktes  ingen  olust  röna. 
Der  han  satt  uti  det  gröna 
Under  fläderträdets  stam. 
Då  och  då  en  ört  han  plocka: 
Stundom  på  jasminens  bädd 


Digitized  by  VjOOQ IC 


230 

Ned  till  helsokallans  brädd 
Han  sin  hy  i  ta  bjessa  bocka. 

Ändtlig  blef  nu  gudens  svar: 
»Yra  Astrild,  göm  din  båga! 
»Vet  att  re'n  din  vackra  låga 
»Vördas  af  ett  lyckligt  par, 
»Och  den   nymf,  som  nr  ditt  rike 
»Sökt  en  fristad  i  mitt  skygd, 
»Vann  i  ära,  tro  och  dygd 
»Med  min  vittra  son  sin  like.» 

Dermed  flög  den  lille  gnd 
Ofver  alla  berg  och  dalar, 
Och  i  Eskulapii  salar 
Klinga  tusen  fröjdeljud. 
Hymen,  äktenskapets  frände, 
Sågs  med  friska  lagrar  krönt^ 
Och  tvä  hjertan  ömt  och  skönt 
Ed  gudomlig  sällhet  kände. 

Denna  sällhet  till  er  död, 
Ädla  par,  den  hugne  eder! 
Men  den  hand  som  hjertan  leder, 
Blifve  ert  beskärm  och  stöd! 
Äkta  trohet  —  blott  de  orden 
Pryde  edert  lifs  beslut. 
Tills  ert  timglas  runnit  ut 
Och  ert  stoft  är  satt  i  jorden! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


231 

65. 
En  gammal  yisa 

af  sjungen  vdd  lergmåstaren  Joh,  Engellert  Hal- 

lencreutz   och  mamsell  Beata  Maria  RiselU 

bröllopsfest  den  28  Maj  1786. 


rieate  Marie  satt  uti  högan  lofts  bur 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
Med  fladdrande  lockar,  pomponger  och  ur. 

Allrakärasten  min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 

Ty  det  var  en  morgon  till  vårdagens  fest, 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
Den  tid,  då  naturen  är  mildast  som  mest. 

Allrakärasten  min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 

Knappt  soln  ur  sin  rundel  sig  sjj^eglat  i  män' 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
Förrän  att  te-brädet  stod  dukadt  i  vrån. 

Allrakärasten  min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 

Ja,  säjarn  i  Clara  pä  åtta  stod  vänd, 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
Då  bågen  var  dubbelt  i  spänning  spänd. 

Allakärasten  min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 

Beate  Marie  krökte  på  bågen  sin  hand 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
Hon  krita  en  ruta  och  knäppte  en  rand. 

Allrakärasten  min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


232 

Sä  menlös,  sä  sedig  som  oskulden  är, 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
Sä  tänkte  hon  alltid  fä  knäppa   sä  der. 

Allrakärasten  min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 

Och  hören,  I  fruar  och  jungfrur  och  mör! 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
Er  omger  en  engel,  som  allt  ser  och  hör. 

Allrakärasten  min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 

Mot  fönstret  stod  bagen  och  fönstret  pä  glänt: 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
Der  inflög  en  engel  med  gyllne  patent. 

Allrakärasten  min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 

Af  myrten  en  krona  han  virka  och  flög, 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
Smä  kedjor  af  blommor  pä  bagen  han  smög. 

Allrakärasten  min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 

I  flygten  han  ropa,  sä  smilögd  och  smärt: 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
»Beata  Maria,  glöm  ej  Engelbert!» 

Allrakärasten  min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 

Herr  Engelbert  var  en  riddare  båld: 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
Han  egde  cykloper  och  fauner  i  sold. 

Allrakärasten  min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 

Hans  namn  sjungs  i  dag  i  cyklopemas  psalm 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
Vid  klingande  genljud  ur  schakter  och  malm. 

Allrakärasten  min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


233 

*Herr  Engelbert,  hör  du,  träd  upp  ur  ditt  schakt!» 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
»Hvad  ser  du?»  8&  engeln.  'Min  brud  och  din  makt/ 

Allrakärasten  min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 

Med  hand  under  hufvud  hon  söng.i  sin  skrud: 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
»Nä,  aldrig  jag  tänkte  den  aflon  stå  brud!» 

Allrakärasten  min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 

»Farväl  nu,  min  kammar ...  slå  fönstret  igen!» 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
»Jag  famntar  min  make,  i  döden  min  vän.» 

Allrakärasten   min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 

I  blinken  så  frambärs  nu  templets  klenod, 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
Den  boken,  som  helgar  två  hjertan  ett  blod. 

Allrakärasten  min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 

»Jag  önskar  er  båda»,  söng  kärlek  i  skyn, 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
»I  sällhet  beundra  min  präktiga  syn! 

Allrakärasten  min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 

»Jag  önskar  er  båda  i  ömniga  mått 

—  Den  älskog  vele  vi  berömma  — 
»De  kärligas  möda,  de  dygdigas  lott!» 

Allrakärasten  min,  jag  kan  eder  aldrig  förglömma! 


Digitized  by  VjOOQ  IC 


234 

66. 
Tid  Galles  bröllop  med  en  döpt  judinna 

den  12  April  1789, 


xirudgummen  utaf  dagen, 

Långt  öfver  alla  fästmäns  rang 
Af  gubbarna  mottagen, 

Tillhör  nu  glasens  klang.  Fin 

Vi  klinga  med  vår  brudgums  glas 

I  rågadt  mål  hans  skål 
Och  tycka  att  ett  slikt  kalas 
Han  alltför  gerna  tål!  d.  k. 

Se'n  för  den  goda  bruden 

Det  täcka  könet  skåln  begär, 
Som  i  den  äkta  skruden 

Sitt  dolda  öde  bär!  fid. 

De  säkert  önska  henne  god  t 

Som  främling  i  vårt  land, 
Helst  då  hon  sig  förena  fUtt 

I  samma  kyrkas  band.  D.  K 

I  dag  är  fästa  maka, 

I  morgon  städa  kök  och  disk, 
I  öfvermorgon  baka, 

Om  onsdag  rensa  fisk,  Fii. 

Om  torsdag  skura  disk  och  golf, 

Om  fredags  natt  lull,  luU, 
Om  lördag  tulla  klockan  tolf 

Hos  tuUnärn  vid  Skanstull.  D.  k. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


235 

Till  all  sköns  tomtbolycka 

Vi  önska  detta  äkta  par 
I  denna  qväll  uttrycka, 

Kringhvärfdt  af  vårt  försvar,  Pin. 

Med  fromma  böner  utaf  oss 

Ledsagande  helt  visst 
Vid  klara  aftonstjernans  bloss 

Inom  sin  förstuqvist!  d.  k. 


57. 

Tid  kammarrådet  Johan  Medlings  och 
Carolina  Christina  NoSrs  bröllop 

den  20  Juni  1793. 


V  åra  löften  äro  dyra : 

»Lif  och  död!»  vårt  valspråk  är. 

Min  herdinna,  jag  besvär 

Om  ditt  hushåll  att  bestyra! 

Höj,  Apollo,  höj  din  lyra 

För  den  krona,  bruden  bär! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


236 


58. 


Orafshrift  örrer  sekreteraren  och  riddaren 
Wargentin  1783. 


JL/u  hedersman  af  rena  seder, 
Som  vid  vår  klagan  skils  frän  oss, 
Som  nu  vid  nattens  bleka  bloss 
I  jordens  sköte  sänkes  neder. 
Hur  ädelt  var  ditt  lif  och  godt! 
DeD  lärde,  gråtögd  vid  din  kista, 
Knappt  vägar  att  din  runa  rista: 
Sä  sällsynt  var  ditt  snilles  lott. 

Så  hvälf  då  fritt  ditt  trötta  öga 
Frän  jordens  klot  och  mörka  pol, 
Att  vid  en  oförgänglig  sol 
Med  evig  lust  bese  det  höga, 
Som  dig  så  saligt  undangömt! 
Emellertid  ditt  namn  helt  stilla 
Skall  sväfva  kring  vårt  låga  lilla, 
Välsignadt,  äradt  och  berömdt. 


'  Digitized  by  VjOOQ IC 


237 


59. 
Vid  professor  Säfreiibonis  graf 

den  31  December  1784. 


JNyss  sågs  ett  sken  vid  nattens  dimma 
Ur  grafyens  mörka  vinklar  glimma 
Och  dödens  täcken  hänga  ner. 
En  klagosång  kring  templet  hördes 
Vid  ögats  gråt,  som  ömt  upprördes 
Att  röra  hjertat  ännu  mer. 

Vid  detta  sken,  som  tungt  sig  tände, 
Fann  menskligheten  sitt  elände 
Och  högmodet  sin  ärestod : 
Den  armas  stoft  låg  vid  den  rika, 
En  krymplings  ben  och  knotor  lika 
Med  fordom  skönsta  kött  och  blod. 

Förborgadt  här  fbr  bästa  snille. 

De  fria  konsters  sorgsna  gille 

Satt  inom  denna  griftevall. 

Der  på  sin  duk,  med  föll  och  knuten, 

Apollo  fann  sin  pensel  bruten 

Och  mästarn  vid  sin  tafla  kall. 

Kom,  vandringsman,  lyft  upp  ditt  öga 
Med  helig  rysning  till  det  höga 


Digitized  by  VjOOQ IC 


288 

Och  vid  en  stilla  sinnets  drift 
Besinna  tidens  brak  och  möda, 
Och  vill  du  minnas  denna  döda, 
Så  läs  ock  denna  minnesskrift: 

Här  hvilar  sig  från  svåra  tider 
En  man,  hvars  rykte  sig  utsprider, 
Så  länge  snillen  äro  till. 
Han  dog,  en  värdig  far  och  maka  .  .  . 
Nu,  vandringsman,  vänd  om  tillbaka. 
Beröm  och  lasta  hur  du  vill! 


60. 

Tid  fru  Elisabet  Beata  Biselis, 
född  Törnings  graf 

den  4  Maj  1778. 


rörsynens  visa  lagar  skipas 

I  en  orubbad  ordning  jemt: 

Dess  dolda  råd  kan  ej  begripas 

Uti  det  lopp,  oss  är  bestämdt. 

Den  blandning  uti  våra  öden 

Af  sant  och  falskt,  af  lust  och  qval 

Som  fbljer  våra  åratal, 

Utvecklar  sig  till  slut  i  döden. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


239 

Liksom  när  böljorna  de  skaka 
En  ringa  spän  pä  hafvets  rymd, 
Än  drifs  den  fram  och  än  tillbaka, 
Af  vägens  svall  mot  klippan  skymd, 
Sä  med  värt  lif  i  denna  striden: 
En  ständig  motgång  fbr  en  hvar. 
Ej  nägot  öga  blundat  har, 
Som  icke  tårar  fällt  i  tiden. 

Ifrån  en  verld,  som  tyckes  luta 
Till  sin  ft^rvandling  år  från  är. 
Der  vreda  händer  blodet  gjuta 
Ur  sina  likars  bröst  och  sår. 
Der  list  och  svek  hvarannan  hylla, 
Är  godt  att  vara  långt  ifrån: 
Säll  den,  som  får  i  griftevrån 
Sitt  stoft  till  sina  föder  fylla! 

Pä  trogna  axlar  nu  nedsänkes 
En  vördad  fru  uti  sin  graf. 
När  hennes  lefnadslopp  betänkes 
Och  hur  hon  fört  sin  vandringsstaf, 
Man  genast  dygdens  värde  känner, 
Och  derfbr  hon  den  äran  vann: 
Begråtas  af  en  älskad  man, 
Af  sina  barn  och  sina  vänner. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


240 

61. 
Tid  hofgulddragaren  Widmans  begrafning 

dm  20  Januari  1790. 


Mot  Elfviks  mulna  strand 
Inom  dess  frusna  skär  vid  all  naturens  dvala 
Syns  Karon  i  sin  båt  sig  närmre  stranden  hala, 
Uppdagas  i  sin  rodd  af  middnattsstjernans  brand. 
Han  för  sitt  gamla  språk,  med  åran  krökt  i  sand: 

j» Naturens  skuld  betala 
»Och  återbär  ditt  lån  uti  den  Högstes  hand!» 

Bestört  af  denna  lag, 
All  nejden  bugar  sig  och  ömma  suckar  gjuter: 
Ett  lyckligt  äkta  band  pä  några  f%  minuter 
Upplöses  och  förstörs  vid  hjertats  tunga  slag. 
Men  sänkt  i  tårars  flod  pä  en  så  sorglig  dag. 

Ett  tåligt  bröst  besluter 
Att  trösta  sig  i  Gud  och  vörda  hans  behag. 

Vår  vän  är  lagd  på  bår: 
Hans  anlet  mer  ej  ses  oss  muntra  och   förnöja, 
Hans  bröst  ej  mera  hörs  sin  svaga  lunga  höja, 
Hans  hand  att  göra  godt  i  tiden  mer  ej  rår. 
Den  arma  må  nu  sjelf  af  torka  ögats  tår 

Och  Widmans  saknad  röja 
Med  den  välsignelse,  han  af  sin  skugga  får. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


241 


62. 


Tid  expeditionssekreteraren  Elis  Schröder- 

heims  och  fröken  Anna  Charlotta 

Yon  Stapelmohrs  bröllop 

den  26  November  1116, 


Med  den  prakt,  som  kärlek  tågar, 

När  han  Cyperns  stränder  rör, 

När  sin  fackla  guden  fbr 
Utsträckt  mellan  bloss  och  bågar 

Under  nattens  mörka  skygd, 
Såg  man  hjeltens  flygt  sig  leda 
Att  ett  präktigt  tjäU  tillreda 

För  tyä  äkta  vänners  dygd. 

Guden,  prydd  med  bloss  och  båga, 

Insvept  uti  tunna  taft, 

Djerft  mot  vinterns  våld  och  kraft 
Sig  på  nordens  bölja  våga. 

Som  nyss  med  sitt  spel  upphört. 
Bol  grym  sin  lust  förnyar 
Med  en  storm,  hvars  kul  na  skyar 

Floras  fägring  re'n  förstört. 

Blott  ett  ögonblick  det  gällde, 

Blott  en  suck  —  så  var  det  gjordt! 
Som  en  ljungeld  qvickt  och  fort 

Astrild  ned  sin  fackla  fli,llde 
Bdlman.     IV.  16 


Digitized  by  VjOOQ IC 


242 

Fromt,  försigtigt,  mildt  och  lätt. 
Med  olympens  goda  minne 
Blef  han  helt  allena  inne 

I  en  frökens  kabinett. 

Tankfall  inkom  hans  herdinna 

Frän  sin  knytning,  bok  och  spel. 

Men  bland  alla  nöjens  del 
Fåfängt  var  den  frihet  finna, 

Som  ett  ledigt  hjerta  bär. 
Några  tårar  ögat  lemna, 
När  hon  hörde  Astrild  nämna 

Ämnet  till  dess  små  besvär. 

*  Bästa  fröken,  hjertats  börda*, 

Ropte  guden,   »hör  mig  till. 

»Och  den,  jag  er  unna  vill 
»Att  ert  värde  närmast  vörda, 

»Har  jag  utvalt  vid  min  tron. 
»Tro  hans  löften,  ord  och  eder, 
»Under  det  att  äran  leder 

»Bäd'  hans  hjerta  och  person! 

»Himlen  skall  er  ömt  beskydda 

»Med  all  sällhet,  ro  och  frid. 

»Lyckans  sol  skall  varm  och  blid 
»Stråla  kring  er  glada  hydda 

»Mellan  vänners  skämt  och  glam. 
»Lyckligt  intill  sensta  tider 
»Edert  blod  sig  glädtigt  sprider 

»I  hvar  telning  af  sin  stam!» 


Digitized  by  VjOOQ IC 


243 


•3. 


Elegi  yid  fru  Anna  Charlotta  Schröder- 
heims  död^ 

d€n  1  Januari  1792^  dedicerad  till  ffrefvinnan 
Eidderétolpe  och  fru  Möller, 


iiaron,  din  färja  den  kom  ej  för  sent! 

Jag  vid  din  rodd  —  ja  —  jag  gråter. 
Huru  du  menar  och  huru  du  ment, 

Så  kom  Bnart  ej  äter. 
Sorgligt  vid  en  mulnad  himmel  du 
Ropte  Schröderheim  och  såg  på  hans  fru  . 

Vänner  af  Schröderheim,  gråten! 
>Kom,  Anne  Charlotte!;»  ropte  Karon  nu 

Och  hon  steg  i  båten.  * 

Böljan  den  svallade  skummig  och  grön: 

Karon  af  vågen  förföljes. 
Straxt  hennes  skugga,  förädlad  och  skön, 

Undan  afunden  dö\jes 

Täcka  kön,  min  ömma  klagan  förlåt! 
I,  som  slån  pä  strand  och  vanten  båt, 

Gråten  fru  Schröderheim  .  .  .  gråten  .  . 
Följen  vid  ögats  högtidliga  gråt 

Anna  Charlotta  i  båten! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


244 

64. 
Tid  frm  Oeor^lis  graf. 

J^n  blomma,  hög  och  skön,  när  det  mot  natten  lider, 
Hon  med  en  lutad  kropp  sin  stjelk  till  marken  vrider 
Och  bleknar  pä  det  f^lt,  der  nyss  hon  runnit  opp. 

När  dagen  tändes  äter, 

Hon  sina  blad  upplåter 

Till  ett  fömyadt  hopp. 

Sä  syns  vid  lifvets  qväll  en  from  och  täck  herdinna 
I  blomman  af  sin  vår  ur  tidens  gräns  försvinna 
Och    all  dess  fägrings  prakt  i  jordens  gömmor  fly  — 

Men  dagens  morgon  randas: 

Hon  englars  sällhet  andas 

I  evigheterna  sky. 

Till  minne  af  din  dygd,  dig  och  din  ätt  till  heder 

Sjelf  oskuld  dig  i  dag  en  ärestod  bereder. 

Dä  hon,  af  sorg  f^^rtärd,  utbrister  vid  din  ^d: 

Ditt  namn  ej  afund  röner 

Vid  den  cypress,  dig  kröner, 

Ty  du  var  älskansvärd. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


245 

65. 
Elegi 

vid  ett  horns  dÖd, 


Jbarväl,  mitt  kära  barn,  tilldess  Vi  äter  räkas! 

Din  sorgsna  hulda  far  än  gråter  yid  ditt  namn. 

Min  lilla  ögnalust,  i  serafimers  famn 

Hnr  Ijnfligt  blir  för  oss  att  med  hyarandra  språkas 

Och  du  i  Rusets  sken  att  återse  din  mor 

Och  dina  syskons  namn  förklarad  kunna  nämna! 

Men  jag  åt  tidens  grus  yill  mina  tårar  lemna 

Vi  räkas,  kära  barn,  och  glädjen  skall  bli  stor. 


66. 
Till  konungen^ 

skalden  sÖMe  att  hlifva  sekreterare  vid  mmmner- 
lotteriet  i  December  17  7ö. 

• 

yJm  ers  majestät  tillåter 
Att  dess  ringaste  poet 
Dödens  välde  till  förtret 
Ur  sin  säng  skall  uppstå  åter 


Digitized  by  VjOOQ IC 


246 

Till  ett  glas  champagne-vin, 
Och  om  skaldens  matta  tunga 
Än  en  gäng  fär  lof  att  sjunga 
Med  en  GylFnborg  och  Dalin, 

Si,  sä  vill  jag  med  min  lyra, 
Vid  dess  sakta  klang  och  dön, 
I  en  underdånig  bön 
Lyckans  yäld  mot  mig  bedyra 
Frän  min  vagga  till  mitt  slut. 
Väl  dess  altar  för  mig  röker. 
Men  den  mängd,  gudinnan  söker. 
Stänger  mig  ur  templet  ut. 

Der  dess  höga  vinster  dragas. 
Söker  jag  en  tjenst  och  lön, 
Men  gudinnan,  rik  och  skön, 
Låter  ej  en  skymt  uppdagas 
I  mitt  låga,  mörka  skjul . . . 
Om  ers  majestät  behagar 
Gilla  lyckans  härda  lagar. 
Dör  poeten  innan  jul. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


247 


67. 


Till  h.  exc.  riksrådet  m.  m.  grefve  Carl 
Fredrik  Sclieffer^ 

förord  for  skaldens  broder,  som  önskade  komma  i 
Ostindiska  kompaniets  tjenst^  1774, 


1  en  mörk  och  sorglig  hydda 
Ser  jag  helsans  gud  sä  vred 
Med  ett  pulver  i  en  sked, 
Stundom  med  en  saft  och  krydda 
Kring  mig  hasta,  yr  och  rädd, 
Mot  en  hamn  med  glas  och  pilar. 
Som  uppä  min  tröskel  hvilar 
Och  ser  bister  på  min  bädd. 

Täcks  ers  excellens  beskåda 
En  betryckt  ApoUos  son 
Längst  i  stugan  ini  vrån 
Sjuk  och  bäddad  i  en  låda 
Med  ett  bläckhorn  på  en  pall! 
Sorgligt  för  dess  ögon  prålar 
Morgonrodnans  glada  strålar, 
Dagens  ljus  och  stjernans  fall. 

Dock  Apollo  hos  mig  blifver: 
I  dess  öppna  famn  jag  flyr  — 
Sjelf  han  denna  handen  styr, 
Som  ers  excellens  tillskrifver. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


248 

Jag  är  darrande  och  svag: 
Guden  räcker  mig  sin  lyra, 
Ber  mig  sjunga  i  min  yra 
För  ers  excellens  i  dag. 

Straxt  ett  ögnablick  sig  tänder 
Oförmodadt,  sällt  och  kärt, 
Då  det  qval,  som  mig  förtärt. 
Sig  till  idel  helsa  vänder: 
Bröstet  flämtar  ej  så  tätt, 
Blodet  i  hvar  ådra  skalkas^ 
Andedrägten  liksom  svalkas, 
Hjertat  suckar  mera  lätt. 

Eders  excellens  till  ära 
Sjunger  jag  nu  frisk  och  sund 
Med  musik  vid  Bacchi  sprund: 
Ingenting  kan  mig  förflU*a, 
Hvarken  afund  eller  tid. 
Hvad  som  kostat  ögat  floder 
Var  en  omsorg  för  min  broder. 
För  dess  välf^d  och  dess  frid. 

Mitt  bekymmer  lyckligt  ändas 
Genom  eders  excellens! 
Längst  vid  Moguls  rika  gräns 
Skall  ett  tacksamt  offer  tändas 
Under  lofsång,  pris  och  tack. 
Lyckans  fröjd  mig  öfverhopar, 
Och  Apollo  till  mig  ropar: 
»Yngling,  stig  nu  upp  och  g&okl» 


Digitized  by  VjOOQ IC 


249 

68. 
Till  kammarherren  baron  Ehrensvärd 

af  samma  anledmng  som  dei  föregående 
den  13  Apnl  1774, 

lillät  mig  en  målning  göra 
Af  en  halfdöd  sjuk  poet, 
Som  med  handen  under  öra 
Sitter  tyst  vid  sin  pulpet! 
Kloto  papper  mig  bereder 
Med  en  uppsyn  vild  och  frttck, 
Atropos  min  penna  leder 
Och  Laehesis  skaffar  bläck. 

Bästa  råd  i  den  förtreten 
Är  frän  verlden  ski\ja  sig. 
Karon  stampar  yid  pulpeten 
Och  med  äran  hotar  mig: 
I  min  nattrock  till  sin  skuta 
Leder  han  mig  yr  och  tung, 
Se*n  jag  fbrst  fitt  lof  utgjuta 
Sista  sucken  för  min  kung. 

Karon  mig  en  pels  ikläder, 
Ullperuk  och  näfverskor, 
Med  en  mantel  utaf  läder 
Och  en  hatt  med  sorgeflor. 

Digitized  by  VjOOQ IC 


250 

Lyran  i  min  hand  han  sätter. 
Sköljer  flaskan  åt  mig  ren  — 
Himlen  yet  hvad  vin  och  rätter 
Vankas  uti  elysén! 

Troll  och  gastar  kring  mig  rasa, 
Och  jag  häpnar  för  en  syn, 
Der  jag  ser,  hvar  blink  med  fasa, 
Böljor  "Vältra  sig  mot  skyn. 
Grymt  i  deras  fall  tillbaka 
Eld  och  gnistor  ge  ett  qvalm: 
Svarta  skuggor  sig  hopmaka. 
Sjunga  hyar  sin  sorgepsalm. 

Stadd  i  sådan  ängst  och  våda, 

Beder  jag  en  redlig  vän 

Samma  ömhet  mig  bebåda 

Likasom  jag  lefde  än. 

För  min  bror  och  för  hans  lycka 

Gif  en  underdånig  bön! 

Himmel,  hjelp  —  hvad  skall  jag  tycka? 

Nu  är  jag  långt  ut  på  sjön. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


251 


69. 
Till  kongL  sekreteraren  Elis  Schröderheim 

under  hans  vistande  vid  kampanjen  i  Skåne  1774, 

ett  förord  for  kongl.  hofprediJMmten  Ennes, 

som  sökte  Herrestads  pastorat. 

Välborne  herr  sekter,  högtärade  herr  broder! 

lillåt  ett  muntert  lag  med  rus  ur  Bacchi  floder 
Att  vid  ett  dukadt  bord  mod  skinka  och  kalkon 
Fä  sjunga  Elis'  namn  och  vörda  sin  patron ! 
Då  verklig  denna  fest  af  qvinnor,  barn  och  männer 
Skall  firas  till  er  ro  af  Fredmans  gamla  vänner, 
Sä  tyd  ej  illa  ut  att  man  i  dansen  ser 
En  Ulla  bjuda  upp  en  konglig  sekreter! 
Tag  ej  med  köld  emot  ett  sällskap,  som  tör  hända 
Snart  under  vin  och  sömn  slär  bordet  öfver  ända, 
Lät  dem  som  strödda  bin  fä  svärma  kring  hvarann. 
Och  f)tet  ert  öga  först  pä  lagets  ålderman! 
Det  är  just  fader  Berg,  som  der  pä  tröskeln  sitter, 
Som  sörplar  ur  ett  kärl  och  gapar,  snål  och  bitter. 
Just  han,  som  nu  sin  sked  till  munnen  ensam  fbr 
Och  bugar  sig  sä  djupt,  när  Elis'  namn  han  hör. 
Märk  hur  hans  röda  läpp  den  blanka  skeden  slickar 
Och  hur  mot  fatets  brädd  han  med  sin  tallrik  vickar! 
Hans  mun,  med  soppa  fylld,  utbrister  i  ett  skratt  — 
Han  skrattar  än  en  gång  och  viftar  med  sin  hatt. 
Ur  fickan  drar  han  upp  sin  flöjt,  sä  svart  och  surer 
Och  gör,    när  steken  skärs,  en  drill  med  krumelurer. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


252 

Men  gästerna,  i  prat,  förakta  spel  och  säng: 
De  titta  pä  hyarann  och  mumsa  pä  en  gäng. 
»Go'  vännerv,  skriker  en,   »lät  bli  och  skär  kalkonen  !j» 
Den  andre  ropar:   »Skäl  för  Elis,  den  patronen!» 
Den  tredje  lyfter  sig,  med  knifven  i  fullt  hugg, 
Kör'n  bums  i  skinkan  in  och  mumsar  uti  mjugg. 
En  annan  gäspar  tungt  med  armarna  pä  duken, 
Och  hur  han  nicka  till,  i  stopet  föll  peruken. 
En  raglar  äter  fram,  som  stapplar  pä  sitt  mäl 
Och  sjunger  vid  en  klunk  det  täcka  könets  skäl. 
Tvä  ta  hvarann  i  hand  och  kyssas  och  bli  bröder: 
Den  ene  ^ist  sin  hatt,  den  andres  näsa  blöder. 
Uppä  en  bakvänd  stol  sä  skrattar  en  sä  flått 
Med  glaset  i  sin  hand  och  pipan  i  sin  hatt. 
Än  syns  en  utsträckt  arm,  som  stundom  darrar,  skälfver 
Och  i  en  svartblä  sky  ec  söndrig  karmstol  hvälfver. 
Än  synes  blixt  af  glas,  som  splittras  i  sin  flykt 
Med  allt  det  sköna  öl,  man  nyss  till  festen  bryggt. 
Men  vid  den  stora  bäln,  som  uppä  bordet  röker, 
En  flunsig  glad  madam  den  tjocka  armen  kröker: 
Med  slefven  tä^it  till  mun  hon  stindt  pä  laget  ser, 
Slär  remmarn  öfver  brädd  och  niger  4jupt  och  ler. 
Hon    dricker  Elis'  skäl  och  pä  sin  bröstlt^p  plockar, 
Berömmer  drufvans  saft  och  ruskar  sina  lockar, 
Kringvecklar  sin  salopp,  blir  surögd,  yr  ooh  kär 
Och  djerft  pä  Elis  fest  ett  spetsglas  blott  begär. 
I  dörrUy  som  stär  pä  glänt,  en  nymf  man  varse  blifver, 
Som  med  en  kullrig  buk  in  öfver  tröskeln  klifver: 
Hon  raglar  vid  hvart  hörn,  af  vin  och  lustar  sjuk, 
Ooh  hennes  panna  bär  en  rutig  silkesduk. 
Med  glaset  uti  hand  hon  menlös  stär  och  tiger: 
Man    dricker  Elis'  skäl.     Hon  rodnar  ooh  hon  niger, 
Straxt  klingar  hvar  och  en  och  skrapar  med  sin  fot  — 
Men  flickan  sprang  nu  in  i  dörren  midt  emot. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


353 

Allt  laget  reser  sig :  man  stöter  i  trompeten  . . . 
Sjelf  fader  Berg  steg  opp  och  snöt  sig  i  serveten, 
Drack  Ulla  Winblad  till  med  syster  Anne  Gathrine, 
Bror  Moviti"   syskonbarn  ooh  fader  Bergs  kusin. 
Men  se  på  den  madam,  som  lägger  fisken  före, 
Som  bär  sin  väns  porträtt  på  halsen  i  ett  snöre  — 
Det  är  bror  Movitz*  bild  —  tänk,  bvad  han  prålar  stort 
Med  himmelsblå  peruk  som  klöfver  knekt  i  kort! 
Tänk,  i  sin  blåa  rock,  intill  och  med  uppslagen 
Och  oboe  i  mun,  så  väl  är  han  aftagen! 
Buteljen  skymtar  fram,  och  Movitz,  som  nu  ler, 
I  Fröjas  öppna  barm  sin  ädla  skugga  ser. 

Min  värde  Schröderheim,  ditt  öga  sällan  felar  — 
Hvem  är  den  glada  man,  som  på  min  lyra  spelar. 
Som  sjunger  Bacchi  lof  och  Fröjas  dyrkan  vet. 
Som  andas  i  min  famn  och  älskas  som  poet? 
Han  är  en  skald,  hvars  säng  af  konst  och  reglor  kännes. 
Min  gamle  lärofar,  hans  namn:  Clas  Ludvig  Ennes. 
Der  suckar  han  så  tungt  vid  bordet  i  en  vrå. 
Då  verklig  hans  fbrtjenst  bort  lugn  och  lycka  nå. 
Han  är  så  qvick  som  lärd  och  vet  sitt  sällskap  leta  — 
Men  hur  han  kommit  hit,  det  lär  han  sjelf  ej  veta. 
Nu  drack  han  kungens  skäl  och  böjde  sina  knän  . . . 
Hjelp  denna  hedersprest  inom  sitt  stift  och  län! 
Än  bland  Apollos  barn  han  klang  ger  åt  sin  lyra, 
Än  röjes  i  hans  sång  en  ungdoms  eld  och  yra, 
Fast  trött,    vid  grafvens  brädd,  af  armod  och  besvär, 
Han  krossat  re'n  sitt  spel  och  nu  till  slut  begär, 
Ber  att  en  nådig  kung  hugsvala  må  hans  dagar 
Och  styrka  ömt  ett  bröst,  som  ödets  våld  beklagar, 
Att,  frälst  atur  ett  tvång  af  skolpedanteri. 
Han  må  på  annan  ort  en  lycklig  främling  bli. 
Att  ned  till  Herrestad  han  må  sitt  tjäll  fä  fiytta. 
Han  är  en  sällsynt  prest,  helt  fri  från  egennytta: 


Digitized  by  VjOOQ IC 


254 

Han  eger  knappast  mer  än  kappan  ooh  sin  bok  — 
Dermed  hans  flyttning  gjord,  och  l&ttadt  är  hans  ok... 
Fly  till  en  nådig  kang  med  ädelmodig  ifver, 
Berätta,  Schröderheim,  hvad  jag  om  Ennes  skrifver! 
Hans  barn,  hans  mänga  barn,  de  gråta  kring  sin  far. 
De  ropa  Gustafs  namn  och  sakna  sitt  försvar. 

Nu  börjar  laget  slåss  .  . .  Glöm  inte  min  begäran! 
Farväl!    Valdhomet  hörs,  och  jag  har  stads  den  äran 
att  förblifva 

min  herr  broders 

ödmjukaste  tjenare 
C  M,  BeUman, 

Stockholm  den  24  Augusti   1774. 


70. 

Till  öfyerhofntallmästareii  och  öfvercere- 
monimftstareii  grefve  Leijonhnfyud 

af  samma  anlsdnmg  som  föregående, 

Jtlos  herr  grefven  och  öfverhofstallmästaren  utbe- 
der sig  allra  ödmjukast  en  ringa  poet  att  fU  göra 
sin  trogna  uppvaktning  och  att  som  sändebud  ifrån 
Parnassen  på  den  gnäggande  Pegasus  undfå  audiens 
inom  hvad  spilta  herr  grefven  täckes  utse  ftJr  en  så 
beskaffad  ryttare.  Gudarnes  befallning  i  olympen 
med    alla    gudinnors    helsning    är    mig,    efter    tvänne 


Digitized  by  VjOOQ IC 


255 

handslag  pä  sadelknappen,  anbefaldt  herr  grefven 
att  förständiga,  utom  gudinnan  Venus,  som  vid  åhö- 
randet af  Leijonhufvuds  namn  sträckte  sina  armar, 
knäppte  sina  händer,  höljde  sitt  bröst,  fällde  tårar 
och  försvann. 

Mig  ApoUo  sändt  till  eder 
Att  befrämja  ömt  ett  verk. 
Ädle  Leijonhufvud,  märk 
Hvad  min  vänskap  af  er  beder! 
Hjelp  en  qviok  och  åldrig  man. 
Som  en  mängd  af  snillen  värdar 
Och  som,  trött  i  Zions  gärdar. 
Ingen  lycka  vinna  kan! 

Han  är  den,  som  lärt  mig  tala 
Gudaspräket  rent  och  lätt 
Pä  Anakreontiskt  sätt 
Vid  champagnevinets  dvala. 
Nu  den  mannen  i  sin  nöd 
Ber  en  nådig  kung  så  dela 
Att,  fast  honom  allt  mä  fela, 
Ej  hans  barn  må  sakna  bröd. 

Som  man  tror,  vid  detta  laget 

Är  utlegadt  hans  förslag. 

Der  har  han,  försäkrar  jag, 

Första  rummet  pä  förslaget. 

Herrestad  är  gällets  namn, 

Ennes  heter  nu  personen. 

Hjelp  den  presten  fram  till  tronen  — 

Tag  fbrtjensten  i  er  hand! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


256 


71. 
Till  herr  von  Yegesack 

för  m  fattig  shrifvare  vid  mmmerUMmiet, 

bmidd  som  f&ngen  i  sitt  jem 
Vid  en  tung  och  stundlig  börda, 
Ser  jag  lyckans  vänner  skörda 
Utdrag,  amb,  tern  och  qvatcrn. 
Men,  ack,  himmel,  hvad  fär  jag, 
Som  i  hennes  tempel  trälar. 
Som  vid  kasteletten  grälar 
Och  strör  siffror  natt  och  dag! 

Ofta  man  min  skugga  ser 

Vid  pulpeten  hela  natten, 

Der  mig  knappt  en  kruka  vatten 

Lyckan  i  belöning  ger. 

Utan  middag  mången  gäng 

Jag  att  söka  lisa  hastar, 

När  i  sömnens  famn  jag  kastar 

All  min  oro,  gråt  och  tvång.  ^ 

I  en  gammal  sliten  rock, 
Inom  hvilkens  tunna  delar 
Dagen  syns  och  vädret  spelar, 
Skyr  jag  kreditorers  flock. 
Knappt  jag  tror  att  ännu  ullen 
Blifvit  valkad  till  min  hatt. 
Ty  i  brist  på  ull  i  kullen 
Går  jag  barhuf 'd  dag  och  natt. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


257 

Ja,  jag  nödgas  i  min  nöd 

För  all  verldeo  fritt  bekänna 

Att  jag  gerna  bytt  mio  penna 

Mot  soldatens  knappa  bröd. 

Men  jag  har  ej  orkat  ut 

Öfver  tröskeln  till  att  stiga, 

Förren  min  kropp  har  måst  ge  sviga 

För  mitt  modiga  beslut. 

Stolt  vid  pukors  klang  och  dön 
Barnets  arm  i  hjulet  krökes, 
Straxt  min  arbetstimma  ökes 
Utan  minsta  vinst  och  lön. 
Se  man  på  min  bistra  min 
Hur  j  den  förtviflan  lyser, 
Hur  min  kropp  i  vedbon  fryser 
Och  hur  Blomberg  tar  mitt  skrin! 

Knappt  barbarens  tjenstehjon 
Vilja  sängen  med  mig  "byta .  .  . 
Men  när  får  mitt  bröd  jag  bryta? 
Svara  mig,  min  herr  patron ! 
Hungern  griper  mig  så  an 
Och  vill  snart  mig  lifvet  neka. 
Låt  er  fbrbön  den  beveka. 
Som  min  klagan  stilla  kan! 

ThuniuB. 


Bellman.     IV.  17 

Digitized  by  VjOOQ IC 


258 

72. 
Till  H.  A.  Ph. 

SuppUk  om  husrum. 


Att  se  sig  född  väl  växt  och  stolt, 
Bli  kysst  och  klappad  af  de  gamla, 
Se^n  kring  en  bonad  tröskel  famla 
Med  gula  skor  och  svan  skinns- kol  t, 
Så  af  en  trumpen  skugga  tyglas 
Till  bok  och  grifPel  hvar  minut, 
På  nageln  af  en  rak-rem  pryglas 
Och  baktill  blottas  för  en  stut! 

Och  8e'n  det  stojet  är  förbi 
(Snart  lifvets  yra  lekar  slutas), 
Då  börja  våra  qval  utgjutas 
I  tårar  och  melankoli) 
Då  sjungs  om  Damon  i  det  gröna, 
Då  kittlar  öga,  mun  och  läpp, 
Tilldess  så  pirrögd  vid  sin  sköna 
Man  fullväxt  står  med  hatt  och  käpp. 

Här  står  jag  nu,  jag  Pindi  vrak, 
Som  Herkules  på  skiljovägen, 
Om  husrum  nödig  oeh  förlägen 
Blott  under  nattens  kulna  tak. 
Hvart  skall  jag  flytta,  se'n  ur  skutan 
Mig  ödet  lyckligt  bragt  i  land? 
Vid  Bacchi  tempel  ligger  lutan, 
Och  fästmön  vinkar  mig  vid  strand. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


259 

73. 
Till  kammarrådet  Botin 

angående  ett  län. 


hiu  kommissarius  —  ack,  jag  ryser  — 

Eq  uppbördskommissarius 

Uti  min  farstu  står  och  fryser 

Med  bruner  rock  och  grön  karpus. 

Soldaten  har  han  vid  sin  sida, 

Och  sme'n  med  dyrken  står  parad  . .  . 

Herr  kammarråd,  den  godhet  visa, 

Gif  mig  —  och  kungen  —  en  dukat! 


74. 
Till  hofmarskalken  N.  N., 

ansökning  om  rum  i  Ca/rlhergs  slott. 


J^loras  högtid  är  nu  nära 
I  kung  Fredriks  gamla  park    - 
Bed  min  nådiga  monark 
Att  han  täckes  mig  förära 
Till  dess  fest  en  kontramarkl 


Digitized  by  VjOOQ IC 


260 

När  man  mig  två  rum  tillstäder, 
Har  mia  önskan  nått  sin  hamn: 
Jag  skall  med  min  son  i  famn 
På  en  stol  af  gyllenläder 
Tolka  ömt  kung  Gustafs  namn. 

Och  så  skall  jag  med  min  maka 
Dela  jemnt,  om  inte  mer, 
Hvad  vår  lilla  taffel  ger  — 
Blott  ej  slottets  flyglar  braka 
Och  att  taket  faller  ner. 


75. 
Till  statssekreteraren  Schröderheim. 

Modftllld,  nedom  kungens  trappa, 
På  det  sista  stegets  brant. 
Bugar  en  hofpredikant 
I  en  gles,  utsliten  kappa. 
Tryckt  af  motgångs  hårda  tvång, 
Han  sig  bugar  —  man  förlåter  — 
An  en  gång  .  .  .  han  bugar  åter, 
Ja,  han  bugar  än  en  gång. 

Aren  sänka  snart  hans  hjessa 

Ned  i  grafvens  sälla  vrår. 

Han  har  löften,  fler  än  år. 

Att  i  eget  tempel  mässa     • 

Och  inom  dess  murar  bo. 

Kiddersman  af  ädelt  sinne, 

Väck  kung  Gustafs  ömma  minne  . .  . 

Eiddarholmcn,  posito! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


261 


76. 
Till  statssekreteraren  Schröderheini, 

förord  för  en  enJca  att  få  sälja  henibrygdt  dricka'. 

Um  hon  vore  minsta  vacker, 
Om  hon  egde  små  maner  — 
Men  hon  skrämma  kan  kossackor, 
När  hon  ur  sin  hufva  ler. 
Och  om  gumman,  som  är  enka, 
Mindre  skrynklig  vor'  och  hrun, 
Kunde  man  med  skäl  misstänka 
Att  jag  sucka  för  den  frun. 

Men  jag  ryser,  då  jag  märker 
Fattigdomens  usla  nöd: 
Modershjertat  slår  och  värker, 
Barnen  be  sin  mor  om  bröd. 
Modern  gråter,  barnen  buga, 
ömt  på  lutan  klingar  jag. 
Låt  nu  gumman  i  sin  stuga 
Sjunga  Gustafs  skål  i  dag! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


262 

77. 
Till  öf?erdirektören  Kcllman, 

förord  för  en  fattig  tuttshrifvare  1784, 


XJn  bror  vid  tulln   i  vända  står 

Med  specialn  till  jorden  hukad. 

Han  några  rim  af  mig  undfår  — 

Med  dem  han  vandrar  förödmjukad. 

För  slika  verser  och  bevis 

Åt  Mörtberg,  Berg  och  gamla  Barken 

Betalas  efter  gångbart  pris 

Frän  tre  k  fem  till  sex  mark  marken. 

Af  Halling  —  så  är  mannens  namn    - 
Platt  ingen  skilling  skall  jag  taga, 
Blott  jag  fbrmår  ur  armods  famn 
Hans  långa  magra  skugga  draga. 
Hans  barn,  hans  många  barn  mig  rör: 
De  äro  åtta  visst  inalles. 
Välan,  herr  öfverdi rektor, 
Skrif  på  suppliken,  skrif:  Bifatteal 


Digitized  by  VjOOQ IC 


263 


78. 

Öfyer  eu  subskriptionslista 

/ö^  det  hrandskadade  Ulricehamn  den  21  Februari  1788. 


JJu,  som  vid  din  nästas  nöd 
Känner  hvad  dess  bjerta  sårar, 
Som  vid  ögats  heta  tårar 
Delar  ditt  förvärfda  bröd, 
Du  är  värdig  —  det  är  nog  — 
För  en  dag  din  penning  mista 
Och  i  denna  suck  utbrista: 
»Herren  gaf  och  Herren  tog!» 

Ingen  ann  än  du  sitt  namn 
Må  på  detta  bladet  skrifva. 
Hvad  du  eger  råd  att  gifva 
Gif  ett  brändt  Ulricehamn! 
Elden  lagt  dess  murar  kull, 
Hungern  härjar  och  föröder  — 
Dina  systrar,  dina  bröder 
Bedja  dig  för  Christi  skull! 

Lindebarnet  ser  sin  mor 
Sina  nakna  armar  sträcka. 
Moderns  gråt  hörs  fadern  väcka. 
Som  på  moderns  hjerta  tror. 
Vid  ett  brak  af  bjelkars  grus 
Fadern  i  förtviflan  gråter  — 
Eldens  flammor  ljusna  åter 
Utur  askan  af  dess  hus. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


264 

I  en  så  förfärlig  natt 
Köldens  raseri  sig  öker  .  .  . 
Tomt  vid  tomt  i  lågan  röker: 
Folk  och  allt  i  bäfvan  satt! 
Menskovän,  vid  himlens  hot 
Låt  ditt  hjerta  dig  beveka! 
Kan  du  här  ditt  namn  oss  neka, 
Kan  du  göra  Gud  emot? 


79. 
Anhållan  om  begrafningslgelp  åt  Lidner. 


skalderna  ha  aldrig  råd 
Att  en  bror  i  grafven  sänka, 
Knappt  till  täckets  skymt  en  våd, 
Mindre  facklorna,  som  blänka  .  .  . 
Visen  ömhet,  visen  nåd 
Mot  poeten  Lidners  enka! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


205 

80. 
Till  abbé  Hichelessi. 

På  Jconungms  hefdUning. 


Abbe  Micbelessi,  bästa  vän  mitt  hjerta  känner, 
Bland  Apollos  glada  vänner 

Din  belöning  tag! 
Landets  sånggudinnor  möta  dig  med  larm  och  yra, 
Le  och  tystna  vid  din  lyra, 

Prisa  dina  slag. 
Eko  vill  dig  troget  följa, 

Ej  din  sång  fördölja  — 
Sjelf  sirenen  pä  vår  bölja 

Stannar  i  sitt  språng. 
Vår  monark,  så  rik  af  ära. 

Får  du  nalkas  nära : 
Ädelmod  och  dygdelära 

Ämnen  för  din  sång. 

Men,  min   frände,  bäst  jag  du  din  höga  sällhet  målar. 
Kring  min  låga  hydda  strålar 

En  förfärlig  tropp: 
Ifrån  Träsket  en  augur  och  troll  från  Skinn arviken. 
Längst  från  Plutos  mörka  diken 

Stiga  drakar  opp. 
Vid  min  säng  de  sig  församla 

Och  i  mörkret  famla: 
Jern  och  bojor  ramla,  skramla. 

Och  jag  hör  ditt  namn. 
Snart  mitt  rädda  blod  förskräckcs. 

Grymt  min  hand  utsträckes, 
Grymt  jag  utur  sömnen  väckes 

I  min  skönhets  famn. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


266 

Natteas  facklor  börjar  sprida  sina  bleka  lågor, 
Molnens  svall  och  ljusblå  vågor 

Susa  uti  skyn. 
Fågeln  sjöng  och  solen  brann,  augurn  i  sanden  rita, 
Fönstren  börja  blifva  hvita, 

Glittra  för  min  syn. 
Tusen  cirklar  han  utmätte, 

Mot  oraklet  trätte, 
Stundom  modig  som  en  jätte. 

Stundom  som  en  dvärg. 
Men  vid  flygten  af  en  svala 

Stod  han  upp  och  tala. 
Slog  sitt  bröst  och  i  en  dvala 

Sjöng  om  guldets  färg: 

«I    en    skrubb    vid    Bacchi    thron    bland    krukor   och 

pokaler 
*  Ligga  fyratusen  daler 

^  Kring  ett  tärningsspel. 
»Vid  Kupidos  altar  i  ett  hörn  så  ser  jag  mycke: 
*Med  ett  kungligt  sken  och  tycke 

»Strålar  en  juvel. 
»Der  en  gyllne  dosa  glimmar 

»Märk,  rubinen  strimmar  .  .  . 
Men   nu  nalkas  dagens  timmar, 

Och  jag  sjunga  kan. 
»Lärde  Michelessi,  vänta! 

»Guld  bör  dig  ej  ränta.» 
Dermed  han  pä  dörren  glänta, 

Och  allting  försvann. 

Ax  och  blommor  i  vår  bygd  nog  Bacchi  vänner  sira: 
Vill  du  glad  hans  högtid  fira 
Njut  hans  olja  var&! 
Ja,   vill  du  din  skönhet  se  bland  Cyperns  söta  lustar, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


267 

Straxt  vestalen  för  dig  pustar, 

Öppoar  dig  sia  barm. 
Till  en  vällust  för  ditt  öra 

Våra  spel  vi  röra. 
Hör  la  Hay,  sä  får  du  böra 

All  olympens  fröjd. 
Ljuft  med  oss  ditt  Öga  ömmar 

Uti  sömn  ocb  drömmar! 
E|j  Vesuvi  svafvelströmmar 

Sluka  bär  din  böjd. 

Sist  sannfärdigt  till  diti  lof  sjelf  din  Apollo  talar: 
Granna  möbler,  bord  ocb  salar 

Saknas  på  min  jord. 
Micbelessi,  mins,  Corneillc  till  verldens  smak  ocb  tycke 
Skref  sitt  största  mästerstycke 

Vid  ett  krassligt  bord. 
Guldet  ofta  bos  personen 

Skämmer  skaldetonen, 
Men  en  stråle  ifrån  tbronen 

Gör  poeten  qvick. 
Lät  en  karg  din  kista  bära, 

Juden  sig  försvära: 
Sjung  du  glad  monirkens  ära  — 

Gör  som  jag  ocb  drick! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


268 

81. 
Bref  till  baron ♦♦♦ 

dm  28    OUob&r  1788, 


i/cn  djcrfve  guden  Mars,  med  pipskägg  och  mustasch, 
Med  brandenburgisk  hatt  och  svafvelgul  plymage, 
Sitt  mulna  anlete  i  vreda  skrynklor  vrider 
Och  snyftande  mot  mig  med  blanka  sporrar  skrider 
Fram  pä  mitt  kammargolf. 

Nyss  i  en  Ijuflig  blund,  så  pass  mot  klockan  tolf, 
Med   knäppta  händer  hop,  bekymren   tycktes  ila. 
För  kung  och  fosterland  vid  all  naturens  hvila 
Mitt  blod  dock  rördes  än. 

»Upp  slyngel»,  roptc  han,   »och  ryk  för  den  och  den! 
»Ser  du  ej  vapnens  blixt  kring  nordens  hällar  Ijunga, 
9  Hur  landets  tappra  slägt,  så  gamla  män  som  unga, 
»Behjerta  landets  nöd?» 

Mitt  öga  stirrade,  och  hela  kroppen  död 
Sin  andelösa  tyngd  ned  uti  bolstren  sänkte. 
Hvad  var  att  göra  här?  På  brandvakten  jag  tänkte, 
Men  fick  ej  ordet  fram. 

Den   vreda  gudens  röst  sängklädrens  dun  och  dam 
Blott   vid    det   ordet    »marsch!»    kring  sängen  tycktca 

skaka. 
»Ligg  inte  der»,  skrek  han,  »och  kuttra  med  din  maka 
»Och  dröm  om  vaggors  knark! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


269 

»Hur  älskar  du»,  skrek  Mars,  »din  herre,  din  monark, 
»Som  eldas  natt  och  dag  för  Sveriges  väl  ooh  ära, 
»Som  främst  i  spetsen  går  att  oljoqvisten  skära 
»At  krona,  land  och  folk! 

»En  kung,  hvars  tidehvarf  knappt  eger  någon  tolk, 
»Med  alla  konstens  drag  och  hela  hjertals  låga, 
»Som   med  Homeri  sång  upplöser  denna  fråga 
»Om  han  sin  like  har!» 

Liksom  när  blixt  pä  blixt  ur  molnet  nederfar 
Vid  fästets  ljusa  skymt  och  tordöns  brak  och  splitter 
Nu  hundra  solars  eld  och  tusen  stjernors  glitter 
Kringhvärfde  min  person. 

En  väldig  cinkadus  på  truten,  herr  baron, 
Af  gudens  venstra  hand  nedlade  all  min  styrka  — 
Min  kammare  blef  ljus  liksom  S:t  Peters  kyrka 
Julnatten  uti  Rom. 

Mitt  käftamente  flög,  sig  vattnade  min  gom 
Och  foten  som  en  hind  för  jägarns  hund  i  kärre' 
I  flykten  tog  ett  skutt,  och  flux  —  välborne  herre  — 
Står  jag  i  Helsingfors. 

I  lif  och  död  min  tro  vid  altarbordets  kors 
Jag   för  min  dyre  kung  med  manligt  bröst  bekänner, 
I  stoftet  bugar  mig  för  fosterlandets  vänner, 
Som  nyss  hans  lagrar  skärt. 

Och  skönt  ej  krigets  gud  mig  klingan  har  förärt, 
Så  tar  jag  den  nog  sjelf  och  vet  i  kafveln  fatta 
För    Gustaf  och    för   Carl  ...    Stå    du    nu.  Mars,  och 

skratta  — 
Din  nåd  jag  ej  begärt. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


270 

82. 
Till  biskopen  dolitor  Uno  yon  Troil^ 

då  författaren  förärade  Mnom  tvänne  böcker. 


Flelsas   af  Johannes   Petri   Gothas    Norcopensis,    item 
af  Lars  Olofsson  Wallin. 

V  erlden  saknar  oss  två  gubbar 
Dabbelt  snart  ett  sekaluni. 
Om  jag  ej  din  boning  rubbar, 
Gif  Johannes  Gothus  rum! 
Låt  mig  bland  de  fordna  föder 
Njuta  vördnad  och  försvar, 
Skönt  i  mina  multna  kläder 
Jag  ej  tidens  prydnad  har! 

Se''n  jag  sist  på  vagn  och  kälke 
Ned  till  Äkers  kyrka  drog 
Och  mitt  öga  med  allt  fog 
Fordom  ädle  herr  Clas  Bjelke 
Och  hans  dygder  ömt  begret, 
Ack,  hvad  det  är  längesedan! 
Af  båd**  mig  och  vagn  och  medan 
Hvarken  du  eir   någon  vet. 

Men,  min  son,  nu  går  jag  åter  — 
Värde  Uno  von  Troil, 
Om  du  fritt  mig  unna  vill 
Och  din  godhet  så  tillåter, 
Svep  mig  i  din  bokgardin 
Samt  bland  dina  tysta  vänner! 
Du  min  ädla  skugga  känner. 
Mig  Lars   Olofsson    WalUn, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


271 

83. 
Till  general  Toll, 

dtibhades  titt  kwnmendör  af  svärdsorden   1787. 


Ryktet 


i  miD  lilla  stuga 
Sagt  mig  att  min  general 
Skall  i  nordens  riddarsal 
Under  svärdets  glans  sig  buga 
Till  det  stora  gula  band 
Och  fbrtjensten  så  belönas 
Att  de  ädla  snillen  krönas  — 
Allt  ett  verk  af  Grustafs  band. 

Lutad  detta  bref  att  skrifva, 
H varje  rad  min  vördnad  bär  - 
Lacket  flammar,  elden  tär, 
Ljuset  dunklar  bordets  skifva 
Ocb  min  bild  i  samma  sken. 
Mellertid  jag  detta  skrifvér, 
Jag  ur  fbnstret  varseblifver 
Vagnen  rulla  till  levén. 

Njut  i  sällhet  der  den  heder 
Med  ett  muntert  anletsdrag 
Att  den  första  gäng  i  dag 
Helsas  af  de  mörkblå  leder 
Vid  trumslagen  ocb  signaln  . .  . 
Men  jag  hann  ej  sluta  raden 
Förrän  hela  vaktparaden 
Gör  honnör  för  generaln. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


272 

84. 
8kAl  för  öfverstelöjtnanten  Stediugk. 


1  rikets  värf  du  krönt  din  riddersmanna-klinga, 
Da  ädle  bland   den  svenska  flottans  män! 
Kring  Porkala  än  dina  vänner  dig  omringa 
Och  hedra  dig  med  sina  pukor  än. 
Men  vi,  som  hjelten  möta 
I  vår  invigda  sal, 
Med  drufvans  söta 
Invigom  hans  pokal! 

Vårt  tal. 
Vår  sång  som  svenske  män 
Höjs  till  vår  Stedingks  ära. 
Klang!   Hans  flagg  skall  fienden 
Förfära 
Än. 
Hur  mången  vacker  flicka 
Med  blomstrad  barm  så  smal 
Tror  du  vill  dricka 
Din  skål  vid  blodets  qval? 

Vårt  tal, 
Vår  sång  som  svenske  män 
Höjs  till  vår  Stedingks  ära. 
Klang!   Hans  flagg  skall  fienden 
Förföra 

ÄD. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


273 
86. 

Pastoral 

till  kyrkoherden  magister  Arnold  Asplund,  den 
älsJcansvärde  mannen,  den  25  April  1790, 


rjn   herde  skiljs  i  tårars  qval  från  sin  herdinna, 
Se'n   i  dess  tjäll  han  lagt  sitt  timglas  ner, 
Att  ur  naturens  bok  bäd'  natt  och  dag  påminna 
Om   skaparns  lof  i  allt  hvad  ögat  ser, 

Att  från  det  dagen  randas 

Till  solens  nedergång 

Hon  fromt  må  andas, 

Befriad  lustars  tvång. 

Hör  herdens  sång! 
Med   uppräckt  hand  till  himlahvalfvets  skyar, 

Herdinna,  jag  ännu  en  gång 
Förnyar 
Den. 

Men,  sorgsne  vän,  bortskölj  min  bild  i  dina  tårar, 
Slå   upp  ditt  tjäll,  sträck  dina  armar  ut! 
En  herde  syns  med  blommor  plöja  mina  fUrar  — 
I  samma  famn  desamma  suckar  gjut! 

Lyd  hvad  hans  röst  dig  bjuder 

På  tidens  mörka  stråt! 

När  klockan  ljuder. 

Böj   dina  knän  och  gråt, 

Upplåt,  upplåt 
Ditt  rädda  bröst,  om   ovän  dig  förfärar! 

Din  Asplund  under  ögats   gråt 
Dig  ärar 
Än. 


Bellman.  IV.  18 


Digitized  by  VjOOQ IC 


274- 


86. 


Till  kongl.  hofpredikanten  och  kyrkoherden 
Lehnberg 

på   invigmnggdagen  i  Kungsholmen  den  24  Maj  1190, 


i/ugen  er 

Till  jorden  ner, 
Skåden,  I  starka  och  raska, 

GrrafveDS  brädd 

Med  knotor  klädd 
Och  er  hvita  aska! 
'Märk  vid  trenne  skoflars  kast 
Hur  er  glans  fbrsvann  i  hast! 
Gömda  och  glömda  bli  benen. 

Bugen  er 

Till  jorden  ner, 
Neder  till  griftestenen ! 

Men  ändå 

Akten  på 
Klockan  i  templet,  som  ljuder 

Vid  den  röst, 

Som  ert  bröst 
Er  en  himmel  bjuder! 
Sjung  i  muntra  snillens  lag, 
Bägarn  gladt  vid  bordet  tag. 
När  lifsbesvären  besvära! 

Men  ändå 

Akten  pä 
Att  er  lärare  ära! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


275 

87. 
Till  grefyinnan  Bibbing. 


bnart  min  dag  sin  afton   nalkas: 

Kloto  tittar  fram  ur  skyn, 

Ljuft  sirenen  leker,  skalkas, 

Simmar  tyst  i  vattubryn. 
Atropos  sväfvar. 
Arbetar  och  sträfvar, 
Sin  Blända  kringvefvar: 
Jag  suckar  och  bäfvar .  .  . 

Lachcsis  förblindar  min  syn. 

Bland  spinnrockar,  garn  och  trissor 
Dödens  herrskap  jag  nu  ser 
Blomsterkrönta  med  narcissor 
Kasta  •  sina  kronor  ner. 
Skyarna  Ijunga 
Och  parcerna  sjunga. 
Så  gamla  och  tunga, 
På  molnena  gunga 
Med  glasögon,  timglas  och  mer. 

Atropos,  min  lifsgudinna, 
Hvälf  ej  än  min  hydda  kull! 
Vid  mitt  glas  låt  mig  besinna 
Skönhet  i  sin  glans  och  mull! 
»Nej,  ingalunda, 
»Tag  glaset  och  blunda, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


276 

»Fort  drick  och  begrunda, 
»Fort  marsch  från  det  runda, 
»Från  skönhet  och  skatter  och  gull! 

»Tag  farväl  af  allt  det  sköna, 

»Som  naturen  rikt  utbredt! 

»ögat  har  fröjd  fått  röna: 

»Du  grefvinnan  Ribbing  sett. 
»Packa  dig'  neder 
»I  grafven  med  heder! 
»Sträck  ut  dina  leder 
»I  kistan  af  ceder»  .  .  . 

Aj,  amen  ...   nu  dog  jag  med  ett! 


88. 
Till  abbé  Togler, 

då  han  spelte  arg  or  den  IS  September   1786. 


Abbe  Vogler,  när  du  rör 
Orgelverkets  gudadunder, 
örat  med  förvirring  hör 
Skrålet  ur  tartarens  grunder: 
Svalgets  stormar,  språk  och  brand, 
Hisnad,  jemmer,  ängst  och  fasa, 
I  de  vreda  toner  rasa, 
Som  framrusa  ur  din  hand. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


277 

Men  vid  dina  milda  slag, 
När  du  saligheten  målar, 
Evighetens  klara  dag 
Förs  på  morgonrodnans  ÉJi..!.lar: 
Under  himlarösters  ljud 
ögat  tåras,  känslan  lider, 
Bröstet  suckar,  blodet  strider  — 
Hjertat  fröjdar  sig  i  Gud. 


89. 
Sergells  dröm. 

Ben  29  April  1789. 


Ur  olympens  små  alkover, 
Sälla  andar,  skynden  er 
Till  den  gröna  länstol  ner, 
Der  vår  glade  Sergell  sofver 
Och  om  Psyche  drömmer  än! 
Du,  som  ömt  han  gått  tillhanda, 
Kom  och  återför  hans  anda 
Till  olymi)en  upp  igen! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


278 


90. 


Till  frSken  Anna  Charlotta 
Ton  Stapelmohr. 


JM  ej,  hvarfbr  somnar  jag,  hvi  skall  mitt  öga  blunda 
Vid  middagssolens  qvalm  och  all  natarens  prål? 
De  ljusblå  skyar  sprids  ikring  det  hvftlfda  runda, 
De  q  vicka  fåglar  hörs  med  tusen  tungomål, 
Och  i  de  djupa  svalg,  der  Neptun  har  sitt  säte, 
Vällustig  i  sitt  skum  tritonen  naken  står: 
Med  vass  och  löf  beprydd,  han  härmar  Orfei  läte, 
Som  vid  den  lugna  strand  uppå  sin  luta  slår. 
Förvillar  minsta  kräk,  hvars  lif  i  vattnet  andas, 
Förtjusar  näck  och  hval  och  gör  hvar  löja  yr* . . 
Ack,  himmel,  nej^  min  sömn  af  nöjen  här  bortblandas, 
Men  af  de  nöjen  blott,  som  hjertats  lugn  ej  bryr. 
Nej,    ack  .  .  .   Välan,  hvarthän  . . .    Knappt  orkar  jag 

att  vakna. 
Förren  nattens  skuggor  syns  och  ögat  börjar  sakna 
Hvad  Morfei  skygd  så  präktigt  förlåt  var 
Af  all  den  hurtighet,  den  jag  ej  mera  har  . .  . 
Jag  somna  åter  in.      Två  fröknar  såg  jag  vandra   — 
Med  Ijufva  ögnakast  de  stridde  mot  h varandra 
Hvem  med  sin  mesta  eld  mig  skulle  tända  mest: 
Jag  blef  ock  lätt  upptänd  —  af  h vilken  jag  vet  bäst, 
Än  sågs  en  fjädrad  hatt  sin  place  med  stolthet  vinna, 
Som  på  de  mörka  hår  afbildar  en  hjeltinna. 
Och  än  ett  modigt  bröst  uti  sitt  harnesk  sam. 
Som  sucka  Martis  lof  med  Fröjas  mildhet  fram. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


27ö 

Två  vackra  ögons  eld  kringspridde  lust  och  låga 
Och  samla  all  sin  glans  poeten  till  en  plåga. 
En  späd  och   tapper  arm  jag  tillbad  —  fa«t  Gud  vet 
Om  kärlek  ämnat  den  till  famntag,  till  förtret .  .  . 
Men,  himmel,  ack,  en  nymf  mig  sömnens  Gud  af  bilda 
Uti  sin  polonäs  så  vacker  som  Brynhilda! 
Hon  sjöng,  hon  neg,  hon  log,  så  qvick  i  tal  och  svar  — 
Så  ädel  och  så  from,  hon  hjertat  lätt  intar. 
Jag  ville  hennes  hand  med  myrtenkedjor  binda, 
Men  hon  sig  tyst  och  fort  utför  en  trappa  vinda 
Och  locka  i  sin  flykt  min  andra  fröken  bort. 
Då  vakna  jag  bestört,  och  all  min  fröjd  blef  kort: 
Vår  fröken  gaf  ett  bud  man  skulle  dörrn  tillsmälla  — 
Två  skulle  hemma  bli:  fbrst  Bonna  och  så  Bella. 
I  samma  ögnabliek  vid  detta  bittra  tal 
Mitt  hjerta  och  mitt  blod  uppfylls  med  köld  och  qval: 
Kring  näsan  på  mig  flög  båd'  flugor  och  ohyra. 
Jag  ser  på  mina  ben,  så  räknar  jag  dem  —  fyra! 
En  jungfru  slår  på  dörrn  . .  .jag  hoppar  bus  på  kjoln  .  .  . 
Hon  ber  mig  veta  hut .  .  .  jag  kryper  under  stoln. 
»A.ck,  gudar,  hjälpen  mig  emot  min    herrskarinna, 
rLåt  mig,  ur  kedjan   frälst,  min  frihet  återvinna!* 
Just  under  denna  bön  förbyttes  jag  med  harm 
Ifrån  poet  till  hund  uppå  min  frökens  ärm. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


280 


91. 


Till  fröken  Anna  Charlotta  Ton 
Stapelmohr  1773. 


Jag,  en  Pindi  verkgesäll, 
Som  bland  gudens  barn  arbetar, 
Efter  denna  vers  nu  letar: 
Mamsell   UUa^  märk^  mamsell .  .  . 
Alla  Pindi  tjenarinnor 
Hvar  och  en  nyfiket  tror 
Att  min  vers  ibland  gudinnor 
Fins  bos  fröken  Stapelmohr. 


92. 
Fredmans  grafskrift  öfver  fru  O***. 


Jlingla 


;larna  i  himlarunden 
Bäfvande  och  häpna  stå, 
Lucifer,  med  kedjor  bunden, 
Uti  afgrund  går  pä  tå, 
Alla  helgon   fUlla  händer. 
Skämmas  hvar  en  på  sitt  vis, 
När  frän  denna  verlden  länder 
Fru  Olin  till  paradis. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


281 


9ä. 
Till  mamsell  Säfström^ 

hon  i  operan  Kolonien  spelte  Belindas  rol 
den  23   Maj  1789, 


Vid  hafvets  svall,  bestört  och  rädd, 
I  en  bedröflig  drag  t  och  prydnad 
Stod  du  vid  strandens  nakna  brädd, 
Begrät  din  frihet  med  den  lydnad. 
Som  grymhet  alltid  väntar  sig. 
Ack,  hvad  min  röst  din  stolthet  delte! 
Jag  ber  dig:  spela   som  du  spelte, 
Att  än  en  gång  bedröfva  mig! 


94. 
Skål  den  8  Juni  1770. 


Jag  ser  naturens  under. 
Millioner  blommors  prål. 
Jag  hör  kring  berg  och  lunder 
Hvar  fågels  tungomål. 
Men  vid  sä  glada  stunder 
Vi  dricke  värdens  skål! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


282 

Jag  ser  bur  böljan  flyter 
I  ljusblå  vågors  prål, 
Hur  boD  sin  stillbet  byter 
Ocb  tar  med  våld  sitt  mål, 
Men  nöje  oss  ej  tryter  — 
Drick  då  värdinnans  skål! 


95. 
Till  en  yftn 

öfver  ett  tripolitanskt  drycheihåril. 


i^etta  kärl,  nyss  fyldt  uti, 
Fyldt  af  Bacebi  söta  safter, 
Har  en  turk  med  stolta  krafter 
Burit  bit  från  Tripoli. 
Gubben,  klädd  i  tunna  tafter 
Ocb  med  tofflor  från  Turkf, 
Ler  ocb  nickar  ocb  vill  bli 
Okänd  vän  i  Barbari'. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


283 

96. 
Till  mamsell  J.  6.  efter  maskraden 

den  24  Jantcan  1777, 


De  Ijufva  valdthorn  blanda  sitt  ljud, 
Sjelf  Pan  uppbådar  kärlekens  gud 
Till  lekar,  dans;  på  bölja  ocb  strand 

Neptun  tar  Venus  i  hand. 
Tritoner,  silfer  kring  Fredriksbof, 

Upp,  sjungom    Gustafs  lof !  Komo. 

Hvad  trängsel,  sorl,  hvad  löjen  och  skrik, 
Hvad  dyrbar  fest,  briljant,  magnifik! 
Båd'  skog  och  vatten  glittra  så  täckt 

Af  eld  och  lampornas  fläkt. 
Tritoner,  silfer  kring  Fredriksbof,  ^ 

Upp,  sjungom  Gustafs  lof!  Kornö. 

Vid  mareschallers  fladdrande  sken 
Framrulla  vagnar  inom  allén. 
Der  masker  titta  ut  och  ge  pris 

Minervas  små  paradis. 
Tritoner,  silfer  kring  Fredriksbof, 

Upp,  sjungom  Gustafs  lof!  Kornö. 

Jeannette,  rödblommig,  steg  ur  sin  vagn. 
Satt  foten  fram  vid  pukornas   klang 
Och  i  sin  svarta  dominodrägt 
Utsträckte  armen  så  täckt. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


284 

Tritoner,  silfer  kring  Predrikshof, 

Upp,  sjungom  Gustafs  lof !  Komo. 

Klang,  valdthorn,  flöjter,  oboe,  klang! 
Vår  oskuld  jäfvar  titlar  och  rang. 
Hvar  en  må  dansa  lustig  och  glad 

Och  sluta  så  sin  maskrad  . .  . 
Jeannette,  välkommen  frän  Predrikshof, 

Lef  nöjd,  sjung  Gustafs  lof!  Kornö. 


97. 
Vid  förbifarten  af  Ulriksdal 

den  26  Juni  1177, 


JNyss  då  morgonsolens  strimma 
Nattens  täcke  genombröt 
Och  det  hvita  molnet  flöt, 
Färgadt  af  en  strålig  dimma. 
Uti  Thetis*  sköte  ner 
Satt  Anakreon  och  blunda 
,  Och  i  Morfei  famn  begrunda 
Hvad  han  såg  och  hvad  han  ser. 

Hjulen  på  en  hyrvagn  trillar 
Efter  tvänne  hästars  traf. 
Under  det  att  dammets  qvaf 
Ögats  Ijufva  blick  förvillar 


Digitized 


by  Google 


285 

Å't  det  vackra  Ulriksdal. 
Men  hvad  ögats  lystnad  sakna. 
Fylldes  upp,  då  hjertat  vakna 
Med  ett  ömt  och  Ijufligt  qval. 

Undersätlig  tro  och  lydnad 
Stärkte  själens  rena  fröjd: 
Sverges  drottning,  mild  och  nöjd, 
Graf  den  bygden  glans  och  prydnad, 
Och  sefirn,  mig  tycktes  han 
Hennes  namn  så  mildt  upphöjde. 
Åskan  gick,  och  soln  sig  röjde 
Stolt  i  skyn  —  och  jag  försvann. 


98. 
Herr  kapten  Kempensköld 

salutem  med  sin  fru! 
Som  posten  ur  sitt  horn  han  hörs  mot  klockan  sju 
Sin  sträfva  afskedssång  i  hesa  toner  drilla 
Och  hjulen  af  hans  vagn  på  smorda  axlar  trilla. 
Så  hafva  vi  befallt  vår  gode  koncepist 
Att  lura  på  hans  fart,  behändigt,  utan  list 
Åt  tygeln  på  hans  häst  en  dristig  arm  utsträcka. 
Dock  utan  att  sitt  värf  med  röfveri  befläcka, 
Fast  af  hans  drägt  och  min  en  landsgevaldiV  lätt 
Skuir  tro  kommissionärn  vor    af  en  röfvarätt. 
Han  går  så  i  syrtut  och  ströfvar  obevakad 
Kring  Solna  och  Carlberg,  okammad  och  orakad, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


286 

Med  en  nedslagen  hatt  och  en  afbruten  k&pp 
Som  en  ApoUo-son  med  rimslat  på  sin  läpp. 
Den  ena  skon  har  klack,  den  andra  får  med  tiden, 
Och  strumpan  alltid  snedt  pä  vaden  sitter  vriden. 
Hvad  anbelangar  mer  hans  hjerta  och  person, 
Så  är  han  allmänt  känd,  dock  icke  för.  spion. 
Vår  önskan  han  fallgör  att  postens  gäng  må  dröja 
På  det  hvar  redlig  vän    bland  oss  må  sig  förnöja 
Att  teckna  här  sitt  namn  och  delta  i  den  lott 
Att  hedra  Kempensköld  och  Önska  honom  godt. 
Må  han  på  Floras  fest  omfamna  gladt  sin  maka  . . . 
Men  blott  ett  famntag  till  —  se^n  skall  han  hit  till- 
baka, 

Ty  vänskap  har  den  sed  att  längta  och  att  be 

Emellertid 

vår  väns 

ödmjuke  tjenare. 
Stockholm  den   12  Juli         på  sju   1787. 

Carl  Estenberg,  Jean  Fr.  Eric  Tagänder,  Isr.  Lannér, 
P.  Hammarlimd,  Ahr.  StöUn.  Grundel  P.  B,  F.  Scharff. 
I.  IT.  Wallöf.  Carl  Sasse.  IT,  V.  Möller.  O.  Personne. 
Nih  Fries.  /.  R.  Angerstein.  Fr.  Sheldon.  B.  Gellerstedt. 
M.  Lindström.  Ax.  Finke.  Berghman. 

Carl  Mieh.  Bellman^ 

n  o  b  i  6. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


287 


99. 
Till  kapten  Kempensköld 

den  26  Juli  1787. 


Välborne  herr  kapten  salutem  med  allt  godt! 
En  af  oss  älskad  vän  tillhör  den  sälla  lott 
Att  se  sitt  ädla  namn  af  hundra  vänner  prisas 
Att  slikt  en  sanning  är,  vet  Gud,  bör  ej  bevisas, 
Fastän  af  deras  mängd,  som  tecknat  sig  i  dag, 
Man  skulle  tro  en  flock  från  Harlem  eller  Haag, 
En  sammanskookad  ring  uti  den  akt  och  mening 
Att  stifta  allmänt  gräl  i  enskilt  from  förening. 
Man  skulle  tro  sig  se  en  holländsk  corps  de  garde, 
En  rödbrun  Veel,  min  Heer,  med  kordons-hattkokard, 
Och  att  i  slikt  tumult  skull'   blåsa  postiljoner, 
Kurirer  rida  fläng  med  ljungeld  från  kanoner 
Bland  svärmar  i  gevär  från  Utrecht,  Eotterdam. 
Nej,  med  en  stilla  blick  vår  vänskap  träder  fram: 
Oss  f^nar  något  nytt  ifrån  den  vännen  höra, 
Hur  jordens  gröda  höjs,  hvad  landtman  har  att  göra. 
Om  strandens  rika  fångst,  om  kronokittelns  glans, 
Om  Jerker  stämt  fioln,  om  Marjo  står  med  krans. 
Om  än  ers  vördighet  ur  templet  hunnit  jaga 
Den  svarta  farisén  och  sjelf  behålt  sin  kraga. 
Om  hvad  som  allmänt  sägs,  om  hvad  som  allmänt  sker. 
Om  sockenstämmors  larm,  om  klockarval  och  mer. 

Slikt  är  värt  ändamål,  slikt  goda  vänner  egnar 

Men  hvad  oss  angår  mest  och  hvad  oss  kärast  fllgnar 


Digitized  by  VjOOQ IC 


288 

Är  att  i  Floras  hof  bland  blommor,  bär  och  blad 
Vår  väD  må  med  sin  fru  ej  glömma  bort  vår  stad! 
Vi  hafva  nyss  försport  —  det  gäller  att   fbrsöka  — 
Herr  kapten  Kempensköld  vill  permissionen  öka. 
Alltväl,  njut  skyttens  lugn,  der  han  sig  lägrat  tryggt 
Vid  solens  glada  blick  och  stjernans  ljusa  flygt, 
Men  glöm  ej  dessa  namn  och  ej  vår  bön  försaka 
Att  snart  din  hydda  se  .  .  .  välkommen  med  din  maka! 
Vår  vänskap,  utan  vinst,  vill  det  så  gerna  se: 
Vi   äre  svenske  män  pch  ej  holländare. 


100. 
Till  kapten  Kempensköld. 


Välborne  herr  kapten,   högt  älskade  herr  broder! 

V  i  underskrifne  män,  väl  pelsade  med  foder. 
Som  jollra  kring  vår  disk  vid  ljusets  dunkla  sken, 
Vår  synnerliga  tjenst,  oss  älsklig  herr  kapten! 
Som  hos  oss  anmäld  t  är,  för  några  dagar  sedan. 
Som  skall  från  Hudiksvall  vår  broder  hunnit  redan 
Och  såleds  med  sin  tross,  sitt  manskap  och  befUl 
Snart  möta  GTefle  gräns  —  gutår,  må  alltid  väl    — 
Så  hafva  vi  i  dag  enhälligt  nu  beslutat, 
Se''n  hvar  och  en  sitt  stop  till  öfverläggning  lutat, 
Att  denna  dagens  post  aflemna  några  ord 
Med  helsning  till  vår  vän  ifrån  vårt  stora  bord. 
Oss  fägnar  framför  allt  vår  broders  lif  och  helsa. 
Och  är  vårt  trogna  råd  han  må  sig  väl  bepelsa 


Digitized  by  VjOOQ IC 


289 

Emot  så  bister  köld,  som  trotsar  stark  natur, 
Så  att  vi  sbart  hans  stop  Hå,  höfvelny  drick  då  wr*), 
Att  vi  må  snart  hans  stop  fU  räkna  i  vår  nummer 
Bredvid  en  tallrik  ål,  en  inlagd  gås  och  hummer, 
So*n  spraka  fä  ihop  på  hedejrsmanna  tro 
Om  gammalt  och  om  nytt,  om  tobak,  posito! 
Hos  oss  en  präktig  rök  i  ljusblå  hvirflar  skiner, 
Hvars   pustning   strör  ett  moln  kring  luckor  och  gar- 
diner. 
Inom  hvars  dunkla  krets  af  någon  nöjd  och  rik 
Ett  sjöskumshufvud  höjs  och  hatten  på  sin  spik. 
De  ludna  kappors  mängd  på  sina  stolar  paras, 
Och  käpparne  i  vrån  af  ögonen  bevaras. 
I  detta  lugna  qvalm  vid  aftonrodnans  sken 
Vi  öppna  våra  lock  och  fläta  våra  ben. 
En  helsar  på  sin  stol:   »Gehorsam ester  diener!» 
Men  i  hans  trumpna  tal  och   allvarsamma  miner 
Hans  önskan  lika  glad,  uppriktig  är  och  ren 
Med  oss  att  råkas  snart,  välborne  herr  kapten! 
Och  kunna  vi  med  fog  den  vännen  ej  förglömma. 
Som  plär  vid  kryckans  stöd  om  sina  fötter  ömma. 
Hans  helsning  framför  allt  bör  hedra  detta  rum 
Så  väl  som  från  vår  vän  med  ideliga   ^um^», 
Noch  från  en  hedersman,  vår  vän  till  punkt  och  pricka, 
Som  bär  hans  majestät  kung  Erik  i  sin  ficka. 
Och  slutligt  från  en  bror,  den  siste  i  vårt  lag  — 
Utaf  min  tolfte  sup  kan  gissas  det  är  jag 

på  lagets  vägnar 
a  M,  B. 


♦)  Kapten  Scharffd  ordspråk.  .  Not  nf  Bellman, 


Belhnan.     IV,  19 

Digitized  by  VjOOQ IC 


290 


101. 
Till  kapten  Kempensköld. 

(I  hörjan  af  Juli  månad  1792,J 


Min  ärade  broder! 

Oom  nu  murarn  med  sin  slef 
Till  den  röda  stugan  hunnit, 
Der  min  skugga  sig  infunnit 
Och  ditin  i  dag  jag  klef, 
Sä  vill  jag  till  templet  hasta 
På  Kungsholmens  vackra  trakt 
Och  inunder  hön  och  fasta 
önska  allt  i  ordning  bragt. 

I  hvar  vinkel  och  hvar  vrå 
Syns  kullstjelpta  bord  och  stolar; 
Jungfrun  sig  i  köket  solar, 
Och  dess  katta  likaså. 
Tobakslådan  är  försvunnen. 
Flaskan  inlåst  pä  qvartal, 
Elden  slocknad  och  utbrunnen 
Under  grytan,  tom  och  sval. 

Kakelugnen  skall  i  dag, 
Vill  Gud,  klockan  nio  rifvas. 
Och  alltsammans,  allt  bedrifvas, 
Allt  till  herrskapets  behag. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


^91_ 

Fäglarne  i  buren  matas: 

Uti  kammarn,  obebodd, 

Ej  pä  minsta  vis  de  hatas 

Af  dens  hand,  dem  är  betrodd. 

Mellertid  poeten  går 
Under  templets  skygd  och  grönska 
Att  dig,  Kempensköld,  tillönska 
Helsans  lugn  och  lifvets  vår . . . 
Re'n  är  jag  i  koret  inne, 
Fast  omöjligt  mig  att  se  — 
Dock  du  lefver  i  mitt  minne 
Som  en  stolt  kungsholm  are. 

Min  varmi^  helsning  till  din  fru  och  till  herr- 
skapet pä  Tjelfvestad,  som  i  sinom  tid  skola  upp- 
vaktas med  nägot  nytt. 

Dig,  bror  Kempensköld,  helsar  pä  stället  herr 
kam.  Arnqvist,  brodern  Lindström,  min  hustru;  och 
jag  lefver  pä  Mäster  Anders 

din  ödmj.  tjenare  och  vän 
a  Jf.  B, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


v         292 

102. 
Till  fru  Kempensköld. 


Min  nådiga  syster! 

1/er  sitter  jag  på  trädgårdsbänken  med  min  cittira, 
saknande  herrskapet.  Det  syns  så  mycket  lifligare 
som  ingen  istoppad  pipa  mig  räckes.  Min  klagosång 
måtte  vara  högst  illa  ljudande,  efter  vargen  tjuter 
så  ganska  fbr ärligt. 

Må  bland  rosor,  gräs  och  blad 
Lif  och  helsa  sig  infinna! 
Åkrar  gulna,  källor  rinna. 
Noten  fiskarne  intvinna, 
Och  vid  måltidstimman  glad 
Lifsbesvären  lätt  försvinna 
Med  en  skål,  som  dricks  i  rad 
För  den  värd  och  den  värdinna, 
Som  bepryder  Tjelfvestad. 

Kan  jag  roa  min  nådiga  syster  med  nyheter, 
hvilkas  sannfärdighet  lemnas  till  eget  eftersinnande? 

En  trädgårdsmästare  vid  Dantobommen  vid  namn 
Löfberg  har  förlidne  måndags  afton  blifvit  förlöst 
med  en  välskapad  dotter.  Mannen  hade  en  tid  be- 
funnit sig  opasslig  och  nyttjat  flere  doktorer.  Kon- 
sultation har  blifvit  hällen  i  koUegio,  der  pluraliteten 
trott  det  vara  vattusot,  men  ändtligen  på  detta  sätt 
förklaras    gåtan.      Den    lilla    kärlekspanten    är    redan 


Digitized  by  VjOOQ IC 


293  ^ 

sä    fbraigkommen    att    hon   med  sin  faderltga  mamma 
kan    gä   och  promenera  i  trädgärden  och  nyttjas  som 
en  fågelskrämma  för  tättingar  och  pä  ärtäkern  .... 
Jag    vet    ej    mera  nyheter,  som  jag  dristar  med 

sannfärdighet  berätta 

Jag  har  den  äran,  näst  min  vördsamma  helsning 
till  herrskapet  på  Tjetfvestad  och  min  broder  Kem- 
pensköldy  att  framhärda 

min  nådiga  systers 

ödmjakaste  tjenare 
C,  M.  BeUman, 
Stockholm  den  5  Juli   1792. 


103. 
Till  major  Schytte. 


Välborne  herr  major,  riddare  af  kongl.  svärdsorden, 
min  älskade  vän  och  broder! 

^i,  sä  der  ser  korrespondenten  ut,  när  han  röker  sin 

pipa! 
Han  ser  något  gammalmodig  ut,  som  alla  kan  begripa. 
Sä  der  säg  han  ut  i  morgons  vid  Juli  månads  köld, 
Då    han    satt    och  säg  pä  kakelugnen  hos  bror  Kem- 

pensköld. 
Som  gunås  —  hvad  jag  nästan  kan  bedyra  — 
Icke  blir  uppsatt  förrän  sjuttonhundra  nittifyra. 
Sä  der  ser  han  ut,  sä  ängslig  och  mager 
Som  fordom  i  Malmö  brodern  Haqvin  Bager  - 


Digitized  by  VjOOQ IC 


294 

Också  är  han  icke  mera  slug  än  den  gabben 
Med  läderkarpusen  och  fålenubben  .... 
Mellertid  önskar  gubben  Movitz  af  hjerta  och  själ 
Sin  korrespondent  brodern  Sohytte  allt  väl! 
Dito  och  item,  utan  allt  plumt  öf ver  dåd, 
Lycka  och  helsa  åt  hennes  nåd! 

Movitz  lefver  Tjelfvestads  herrskaps 

oföränderlige  broder  och 
ödmjukaste  tjenare. 
Stockholm  den   16  Juli   1792. 


104. 
Till  deras  nåder  på  Tjelf^estad. 


Jag  funderar  hit  och  dit 
I  hvad  mån  jag  skulle  kunna 
Skiljas  ifrån  Baochi  tunna 
Pä  en  Tjelfvestads-visit  — 
Men  som  denna  dag  i  Juli, 
Tecknad  för  den  nittonde, 
Bara  medför  slask  och  muli, 
Orkar  jag  ej  flaskan  se. 

Mellertid  med  pipan  tänd 
På  min  bänk  i  trädens  skugga 
Sitter  jag  som  Ehrensugga, 
Utkörd  från  Kolmätargränd. 
Nu  som  ej  rossolis  rinner 
Och  i  buskarna  på  skämt 


Digitized  by  VjOOQ IC 


295 

logen  skönhets  öga  brinner, 
Har  jag  detta  bref  bestämt. 

Hennes  nåd  på  Tjelfvestad, 
Fröken  .  Löfling,  nåden  Lotta, 
På  min  bänk  till  klockan  åtta 
Låt  mig  sitta  flink  och  glad! 
Dristen  i  ett  puts  fbrsöka 
Och  min  pipa  mig  beta, 
Skall  jag  aldrig  mera  röka 
Och  appvakta  damerna! 

Deu  17  Jali  1792,  i  follt  regn. 


105. 
TfH  herrskapet  Keiiipensköi4 

den  23  Juli  1702, 


Aors,  hvad  nådig  frun  hon  dröjer. 
Och  hvad  det  är  ledsamt  nu! 
Mellertid,  se'n  klockan  sju, 
Jag  här  idlig  undanröjer 
Bord  och  stolar,  grus  och  skräp 
Kaklugnsmakaren  han  mtirar. 
Och  jag  fattig  flicka  skurar 
I  ett  ängsligt  tråk  och  släp. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


206 

Hukad  med  en  dälig  viska, 
Sköljes  tiljor,  golf  och  pall. 
På  en  gäng  i  alla  fall, 
När  jag  lyfls  åt  Ko  tens  piska 
Och  jag  vagnen  stanna  hör, 
Allt  i  ordning  måste  vara, 
Golf  vet  bonad  t,  fönstren  klara 
Och  strödt  granris  utanför. 


Fäglarna  sä  har  jag  matat, 
Diskarna  i  ordning  ställt. 
På  den  lata  murarn  skällt 
Och  med  timmermannen  gnatat, 
Ja,  Gud  vet  hvad  allt  jag  gjort! 
Katten  jag  ur  köket  sjasat, 
Öfverdrag  och  dynor  basat 
Som  en  ljungeld  allt  så  fort. 

Tre  par  strumpor  har  jag  stoppat 
Se'n  i  morse  tuppen  gol, 
Fästat  häktan  i  min  kjol 
Och  mitt  gårdagslinne  loppat  — 
Se'n  min  stubb  jag  lappat  bak. 
Också  kan  man  lätt  begripa 
Hur  jag  gett  med  eld  och  pipa 
Hofsekterarcn  tobak. 


Gud,  lät  herrskapet  snart  äter 
Se  sin  hydda  prydd  och  glad! 
Då,  liksom  på  Tjelfvestad 
Nöjets  altar  man  upplåter. 
De  ock  Ögna  deras  bo  . .  . 
Men  hvarthän  syns  solen  hvälfva? 


Digitized  by  VjOOQ IC 


297 


Ve  mig,  slog  hon  inte  clfva  — 
Slog  ej  klockan  elfva jo ! 


Catharina. 


106. 
Till  herrskapet  Kempensböld 

den  30  Juli  1792, 


lAnappt  förren  morgonrodnan  skymtat 
I  sin  rosenröda  våd, 
Har  borgmästare  och  råd 
Re*n  högtideligen  grymtat 
Inom  Telge  stolta  stad. 
Också  enligt  tur  på  staten 
Ser  man  här  hur  magistraten 
Åtföljs  två  och  två  i  rad. 

Ofverläggningen  kanhända 
Visas  hafva  varit  den, 
Väckt  af  herr  borgmästaren. 
Att,  ifall  så  skulle  hända 
Herrskapet  på  Tjelfvestad 
Ärnade  till  Stockholm  tåga, 
Magistraten  skulle  våga 
Sin  lyckönskan,  dnm  och  glad. 

För  de  främmande  på  orten 
Skulle  hållas  oration, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


298 

Hvarför,  hoppad  Dyss  ur  hon^ 
Stadsnotarien  står  i  porten 
För  att  glutU  utåt  tuUn 
Att,  i  h&ndelse  så  hände 
Kempeusköldska  vagnen  vände, 
Sticka  trynet  strax  t  i  mulln. 

Vid  notariens   »nöffl^  afpassar 
Hvarje  rådman  sin  funktion. 
Så  i  prydlig  procession 
Låogsamt  rådhusrätten  tassar 
Med  herr  preses  tass  i  tass. 
Djupt  enhvar  sitt  tryne  sträcker 
Och  med  grymtande  upptäcker 
Stadens  litterata  klass. 

Preses  högtidsklädd  han  helsar, 
Utmärkt  här  med  n:o  1, 
Sjelf  herr  Movitz,  som  framledt 
Uti  sina  sommar pelsar 
Nedan nämde  magistrat, 
Ber  hörsammast  få  uppvakta 
Under  vagnens  färd  sä  sakta 
Med  en  grymtande  kantat. 

Den  till  höger  gående  sugga, 

Utmärkt  under  n:o  3, 

Kan  ju  hela  verlden  se 

Är  bror  Petter  Bredströms  skugga, 

Äldsta  rådman  i  vår  stad. 

Rödt  i  trynet  som  cinober, 

Intilldess  han  i  Oktober 

Sveps  i  smör  och  lagerblad. 

N:o  2,  med  borst  å  ända, 
Allvarsam  och  hvit  och  granö. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


209 

Christian  Wingmark  heter  han, 
Som  re'n  lukten  torde  hända 
Känner  af  tjärbyttorna. 
Näplig  hinner  han  orera, 
Förr'n  herr  rådman  balsamera 
Olja,  lök  och  ättika. 

N:o  5,  med  strödda  fläckar 
På  sin  nattrocks  ljusa  fårg, 
Han  sig  kallar  fader  Berg 
Och  på  rådstubordet  träckar 
Förren  han  har  sitt  votum  gett, 
Nu  sä  knubbig  och  så  vulen 
Att  man  gissar  framåt  jul^n 
Det  han  grinar  på  ett  spett. 

N:o  4  jemt  man  kallar 
För  grälmakar  Löfberg  här. 
Han  sig  most  upphålla  plär 
Mellan  ollon,  ljung  och  tallar, 
Se'n  med  afund  och  försåt 
Man  på  stian  locket  fyllde. 
Som  på  trynet  rådman  smällde, 
Just  då  han  sitt  sörpe  åt. 

N:o  6  och  7,  rådmänner. 
Gå  som  suspenderade. 
Men  att  deras  brott  inse 
Ingen  just  så  noga  känner  — 
Kanske  fbr  ett  lapprisgräl .... 
Mellertid,  märk,  rådstun  beder: 
»Nådig  herrskap,  skynden  eder 
»Och  bjud  Tjelfvestad  farväl!* 

In  fidem  protokolli 

Weh, 

r&dhasnuUrie. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


300 


107. 
Till  fra  Kempensköld 

den  o  Atigudi  1792. 


Min  Dädiga  syster  fru  Kempensköld ! 

lelge  stads  kavalleri 
I  sin  högtidsparadering 
Med  standar  och  lifmundering 
Hastar  under  grymt  och  skri 
Att  sin  helsning  få  frambära, 
Att  aflägga  sitt  besök. 
Dock  i  fruktan  att  för  nära 
Nalkas  nådig  systers  kök. 

Stadens  tullport,  skral  och  löfvad, 
Knarkar  vid  ett  slikt  galopp, 
Tills  ryttmästar  Win  gm  ark  öfvad 
Ropar:   *Halt  och  bommen  opp!» 
Porten  är  ju  ganska  vacker, 
Prydd  med  blommors  rika  val. 
Men  för  dessa  tryn-kossacker 
En  förundran  och  ett  qval. 

Kempensköldska  chiffern  klar 
Inom  löf  och  kransar  lyser, 
Hvarfbr  ock  sq  vadron  en  fnyser 
Under  flygande  standar. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


som 


301 

Alla  största  vördnad  röja 
Dä  de  vagnens  framhjul  se, 
Ocli  utsträckta  trynen  höja 
Med  »ödmjuka  tjenare!» 

Petter  Bredström  syns  förfUrad 
För  den  ystra,   honom  bär, 
Och  herr  rådman  Berg,  hög  tär  ad, 
Snart  ur  sadeln  dimpa  lär. 
Mellertid  märk,  nådig  syster, 
Hur  sqvadronen  gör  honnör! 
Och,  om  nådigast  hon  lyster. 
Af  skeds  komplim  e  n  ten  hör ! 

Öff-öff,  öff-Öff!  Jag  som  råd 

Ibland  stadens  äkta  juckar. 

Och  derför  jag  äfven  struttar 

Att  mottaga  hennes  nåd. 

Röd  t  schabraket  likt  cinober. 

Blankt  mitt  svärd  som  engelskt  tenn; 

Men  bland  rådmän  i  Oktober, 

Som  ta  afsked,  är  jag  en. 

Var  välkommen  nu  tillbaka, 
Väntad  ifrån  Tjelfvestad, 
Att  i  Telje  h vilan  smaka 
Kanske  några  dar  i  rad ! 
Grym  ten  djupt,  af  alla  stater, 
Stadens  borgerskap  och  råd! 
*  öff-öff,  öfföff!*   Halt,  kamrater, 
Vivat,  vivat,  hennes  nåd! 

Efter    paraderingens    slut.   får    jag    anmäla    mig 
der  vid    ej    på    minsta   sätt  mig  befattande,  utan 


Digitized  by  VjOOQ IC 


302 

näst    min    vördnad    till    samtliga  systrarna  lefver  min 
vördade  systers 

ödmjukaste  riddare 
a  M,  Beäman. 


108. 
Till  kapten  Kempensköld, 

Kägelspelet  den  16  Augusti  17.92, 


1  eka  i  helvete,  Movitz!  Menar  du  att  Mollberg 
inte  har  slagit  nie  käglor  fbrr*n  i  dag  . . .  Häll,  Ca- 
thrina,  du  der  i  gungan  —  och  du,  Christian  Wing- 
mark  invid,  som  står  och  röker  din  pipa,  häll  träFt! 
Maka  ät  er  kättringar,  tjärkuUrare,  göktytare,  stor- 
skrytare,  fribytare,  lagbrytare  —  nu  stär  jag  med 
klotet  i  näfven .... 

*Äfven 

»Slär  jag  dej  i  akteratäfven, 

»  Mollberg !« 
Gutär,  Cathrina! 

Fem  och  sex,  det  häller  jag  — 

Alla  käglorna  sku  dimpa  . . . 

Säg,  hvad  häller  du?   »En  limpa 

»Och  tre  supar  i  hvart  slag.» 

Alla  nie  sku  bli  mina*.  . . 

Nä,  hvad  häller  du?  ;»Jo,  träft, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


303 

A^Häll  du  din  fördömda  käft!» 
Men  hvad  håller  du,  Cathrina? 

»Jag  —  jag  häller  inte  mer 
»I  den  gungan,  der  jag  gungar, 
»Ty  en  sak  mig  ömt  betungar: 
»Att  mitt  herrskap  jag  ej  ser. 
»Må  de  snart  till  Stockholm  hinna 
»Med  sitt  pass  frän  Tjelfvestad! 
»Förr  blir  ej  Cathrina  glad, 
»Husets  trogna  tjenarinna.» 

Grälar  ni  i  spelet,  sä  skall  jag,  ta  mig  tunnor 
tusan,  visa  er  annat!  Och,  min  kära  Cathrina  i  gun- 
gan, lät  ditt  herrskap  förlusta  sig  än  några  veckor 
hos  den  vördnadsvärde  Jan  Jakob  Schytte  pä  Tjelf- 
vestad! 

Jag  instämmer  med  Cathrina,  helst  kapten  Kem- 
penskölds  rum  börja  bli  vackra  och  färdiga,  och  ön- 
skar snart  se  mina  Stockholms-vänner. 

Jag  lefver  och  dör 

min  herr  broders 

ödmjukaste  tjenare  och  vän, 

P.  S.  Nu  pä  stunden  ha  grefve .  Horn,  Ribbing, 
Flartmansdorff  och  Ehrensvärd  fått  nåd  till 
lifvet  att  bli  i  landsflykt. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


304 

109. 
Till  frH  Kempensköld 

den  20  Augusti  1792. 


MoviTz  OCH  Cathrina. 

1d  i  hönshus"!,  små  pulloraa  små, 

Pull,  pull-pull-pull,  pull! 
Se  den  der  tuppen,  han  bröstar  sig  så 

Som  vore  han  full, 

Arg  som  Leviatan  .  . . 

In  med  dig,  din  satan! 

Sjas,  sjas,  in  från  gatan , 

Nå,  hör  du  inte .  . .  säj  — 

Sjasa  på . . .  in  med  dej 

Nej,  han  aktar  mig  ej. 

Kära  Cathrina,  lyft  fÖrklä't  nu  opp 

Och  skynda  dig  nu ! 
Hör  hur  den  satan  i  modiga  hopp 

Gal:   vKukeliku!» 

Nånå,  du  må  hoppa 

Och  fjädrarna  loppa  — 

I  morgon  i  soppa 

Sqvalpar  du  så  stinn 

Båd'  med  hull  och  skinn  . . . 

Vill  du  inte  gå  in? 

«fHör,  herr  sekter,  tag  sin  kappa  och  hatt 

»Och  sjasa  nu  då!» 
Jag  tror,  Cathrina,  att  du  är  besutt   — 

Jag  sjasar  ju  på! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


305 

Hvad  hin  skall  jag  göra, 
När  hönsen  ej  höra? 
Ta  du  dem  i  öra! 
Det  går  inte  bra  — 
Nu  bortflyga  de  .  . .  ja! 

Jag  mig  nu  ärnar  att  fara  på  kur'n  — 

Den  tanken  är  min, 
Och  du  mig  hindrar  med  hönsen  i  bur'n 

Att  sjasa  dem  in! 

Det  må  nu  så  vara: 

På  kur'n  skall  jag  fara 

Bland  hofmännens  skara; 

Och  sjasa  du,  niin  vän, 

Den  <}er  tuppen  i  än' 

Och  den  der  kycklingen  se'n! 

Gud,  låt  vårt  herrskap  snart  komma  igen, 

Båd'  herre  och  fru, 
Så  skall  den  tuppen  vid  stekvändaren 

Förgås  i  ragu! 

I  spisen  skall  brasa 

Och  vi  oss  kalasa  — 

Då  slippa  vi  sjasa 

Och  tråna  i  besvär .  .  . 

In,  små  kycklingar  här. 

In  i  hönshuset  der! 

Min  vördnad  till  min  nådiga  syster  fru  Anna 
Lovisa  Stiernflycht  med  herr  majoren  och  riddaren 
min  ärade  herr  broder  Hans  Jacob  Schytte  och 
nådig  syster  Anna  Margareta  och  välborne  brodern 
Johan  Ludvig  och  välborne  brodern  Daniel. 

BeJlman,     IV.  20 


Digitized  by  VjOOQ IC 


306 

Herrskapets  rum  i  Stockholm  blifva  vackra,  och 
med  Dästa  post,  om  jag  lefver,  skall  jag  ge  besked 
om  Där  de  äro  färdiga. 

Jag  är  alltid  med  vördnad 
herrskapets 

ödmjukaste  tjenare 
Movit%, 


110. 
Till  miyor  Schytte  på  Tjelfrestad 

i   Wet%   namn  den  29  Augusti  17,92. 

Välborne  herr  major  och  riddare  af  kongl.  Svärdsorden! 

Längst  frän  krogen  Rosendal, 
Der  vi  samlas,  vi  jurister, 
Mest  om  stöld  och  egotvister 
Och  intecknade  qvartal, 
Ärnar  jag,  fÖrr'n  bordet  dukas, 
Buga  mig  pä  Tjelfvestad, 
Se'n  tre  supar  rad  i  rad 
Jag  uti  min  korpus  slukat. 

Skumpande  hvarenda  dag. 
Har  jag  lärt  för  parter  prata 
Och  med  karta  sigillata 
Skrämma  dem  så  de  fä  slag. 
Utaf  torparn  minsta  killing 
Tar  jag  intill  minsta  ko. 
Och  jag  lofvar  —  posito  — 
En  falsk  ed  för  fyra  skilling. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


307 

Täckes  nådig  herr  majorn 

I  processer  sig  begrafva, 

Vill  bror  Wetz  den  äran  hafva 

Sjunga  utur  höga  kor'n 

Sä  för  hela  magistraten 

Som  för  sjelfva  krögarmor, 

Ty  jag  heter  Wetz,  major, 

Och  jag  skumpar  dicht  för  maten. 

Om  majoren  ville  börda 
Till  exempel  Askersund, 
Fan  i  mig  justitiehund, 
Sedan  vittnen  blifvit  hörda, 
Skuir  majoren  blifva  glad: 
Åkrar,  täppor,  fält  och  ängar. 
Folk  och  fä  och  bord  och  sängar 
Promt  tillföUe  Tjelfvestad! 

Min  vördnadsvärde  vän  och  broder  Schytte!  Jag 
skrifver  till  en  åldrig  hedersman  så  fritt,  men  förlåt 
om  jag  felar!  Mitt  ämne  är  och  var  ett  så  respek- 
tabelt hus.     Helsa  systrarna  frän 

deras  ödmjuke  tjenare  och  vän 
C,  M.   Bellman, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


308 
111. 

Till  herrskapet  på  Tjelfrestad. 

Kapten  Kempenskölds  kammare  den  2  Oktober  1792. 
Mitt  nådiga  herrskap  pä  Tjelfvestad ! 

Magistraten  rad  i  rad 
Med  en  allmän  grymtning  alla 
Täcks  i  dag  mig  anbefalla 
Som  kurir  till  Tjelfvestad. 
Blott  en  postdag  har  förflutit 
Se'n  jag  skickad  blef  och  lärd 
Hur  den  Kempen sköldska  färd 
Sig  vid  Stockholms  portar  slutit. 

Ifrån  Tjelfvestad  man  for 

Och  till  Blackstad  sent  anlände, 

Der  tyvärr  oss  alla  hände 

Att  vi  miste  våra  skor, 

Måste  såleds  skorna  låna 

Af  de  arma  hästarna 

Och  —  misericordia  —  , 

Stulta  fram  med  bara  tåna. 

I  Mosas  först  varseblef 
Rådman  Wingmark,  Telje-kulten, 
Hur  från  vagnen  skiljt  sig  bulten, 
Hvarför  Roten  nederklef    ' 


Digitized  by  VjOOQ IC 


309 

Att  den  straxt  i  ordning  laga 
Under  vårt  inkognito. 
Kusken  se'n  till  Örebro 
Syntes  tröga  hästar  aga. 

Till  Glanshammar  just  gerad 
Vi  vår  sorgsna  resa  ställde, 
Der  vi  ömhetstårar  fUUde 
För  vår  slägt  på  Tjelfvestad. 
Derpä  Fellingsbro  besöktes, 
Som  ej  har  det  bästa  håll  — 
Vide  dagens  protokoll 
Huru  sjöskumspipan  röktes. 

Prydligen  till  Arboga 
Rullade  vår  vagn  omsider, 
Der  man  såg  hur  bagarn  vrider 
De  små  nätta  kringlorna. 
Åter  derifrån  hugfältes 
Till  det  kungliga  Eungsör. 
Der  på  kringlor  breddes  smör 
Som  i  ratafia  smältes. 

Uti  Smedby  sågs  igen, 
Sittande  med  fälenubben, 
I  Jerusalem  den  gubben, 
Fordom  stadsskomakaren : 
Han  der  sågs  sin  toffel  såla. 
Gammal  visst  femtusen  år  — 
Men  hans  nagellösa  tår 
Vågar  ingen  pensel  måla. 

Vägen,  som  tar  af  till  Lund, 
Egde  flera  sällsamheter. 
Svin  och  trasiga  poeter 
Kringom  hoar,  kärl  och  sprund. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


310 

Tjulstads  öl  vi  ärnat  smaka, 
Som  på  Ekstad  och  Malmby, 
Men  en  kräkning  —  fy,  fy,  fy  — 
G  af  värt  fluidum  tillbaka. 

Att  pä  Läggsta  lägga  oss 
Troddes  efter  sädan  humla, 
Men  vi  reste  dicht  till  Kumla 
Under  aftonstjernans  bloss. 
Slutligt  sägs  vid  stranden  vittja 
Södertelje-borgaren, 
Tills  man  hann  mot  aftonen, 
Med  förlof  sagdt,  fram  till  Fittja. 

Säleds  pä  befallning  här 
Vägar  jag  mitt  öde  prisa. 
Dä  Hans  Jakob  och  Lovisa 
Vänners  helsning  jag  frambär. 
Med  en  grymtning  ur  tenoren 
Flänger  jag  sä  jag  mä  dö! 
Tjenare,  min  näd  ...  adjö  .  . . 
Hjertlig  helsning  till  majoren! 

Ifovihf 
kurir. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


311 


112. 
Till  frn  Anna  Lorisa  Stjernflycht 

den  23   Ohtoher  1792. 


bolen  blek  på  fästet  skiner, 
Dagen  dunkel  är  och  svår, 
Blåsten  uti  kjorteln  hviner 
Och  i  nacken  regnet  slår. 
Herrskapet  nyss  är  tillbaka  — 
Nu  ska  tro  det  gäller  på 
Att  buteljens  kryddor  smaka 
Och  till  Mäster  Anders  gå. 

Hvarje  dag  så  måste  drickas 
Skål  för  frun  på  Tjelfvestad 
Och  en  hjertats  helsning  skickas 
Inom  nästa  brefvets  rad. 
Knappt  jag  hinner  oss  bespisa 
Med  aborrar,  stek  och  ål 
Förr'n,  ers  nåd  fru  AnurLovisa, 
De  begynna  hennes  skål. 

Gunå*  mej,  hvad  skall  jag  göra  - 
Tnte  ömsar  jag  i  år! 
Och  förbanna  mej,  mitt  öra 
Falska  hviskningar  förstår! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


312 

Huj  .  . .  livad  kulna  stormar  hvina  .  .  . 
Mäster  Anders  .  .  .   »Ja,  hvad  dä?» 
Jag,  fru  Kempenskölds  Cathrina, 
Ber  buteljen  ifylld  få! 

C,  M.  B. 


113. 
Bjudning  till  assessor  Pfelffer. 

MfiskÖ  den  20  Januari  1787, 

U  nderskrifne  ledamöter 
Uti  Muskö  glada  sal 
Stadgat  dubbel  plikt  och  böter 
I  ett  angeläget  val. 
Saken  är  i  korthet  denna: 
Den,  som  detta  budet  får 
Och  ej  straxt  i  slädan  står, 
Sådan  vän  vill  man  ej  känna. 

Med  värt  val  vi  träffat  eder 
Att  deltaga  i  vår  ro, 
Vid  värt  bord  att  sitta  neder 
Och  i  våra  kamrar  bo. 
Edert  glada  lynne  sökes, 
Edert  sällskap  vänner  värdt: 
Nu,  som  det  är  oss  så  kärt, 
Er  förbindelse  ock  ökes. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


313 

Vädret  lugnt,   och  mer  på  isen 
Inga  vargars  tjut  ocb  böl. 
Präktig  brasa  syns  i  spisen, 
Bägarn  sqvalpar  full  af  öl. 
Slädan  lätt  i  farten  boppar 
Öfver  branta  böjders  djup  — 
Men  for  er  pä  sjön  en  sup 
Står  tillreds  med  beska  droppar. 


P&  Elfvik 

den  26  December   1787. 

1  rad,  i  rad!  Gif,  manskap,  akt! 
Är  ingen  man  i  dag  på  vakt? 

Är  ingen  på  kastellet 

Inom  de  svarta  gluggar? 
Månn'  kommendanten  sofver  än 
Med  de  Coldini  raska  män, 

Som  der,  uppå  kastellet. 

Sist  tömde  sina  muggar? 
Nej,  kommendanten  Peter,  ban. 
Han  lefver,  citadellets  man. 
Hans  skål!    Kom,  klingom  med  b  varann! 
Den  skålen  den  är  dyr  ocb  sann  .  .  . 
Läggom  an! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


314 


115. 
På  ElfTik 

den  6  Juli  1788. 

IJlada  bygd,  så  täckt  belägen 
Midt  i  vattnets  lugna  väg! 
Dina  åkrar  pryda  vägen 
Med  en  hög  och  gulnad  råg. 
Dina  vikar  tyst  fbrära 
Fångst  af  gädda,  mört  och  mer. 
öfverallt  i  dälden  nära 
Man  de  röda  smultron  ser. 

På  en  hög  och  ljusblå  bölja 
Fladdra  seglen  bort  och  fram: 
Stundom  masterna  sig  dö^ja. 
Stundom  höjs  en  vimplad  stam. 
Dagens  timmar  lätt  försvinna 
Under  nöjen,  spel  och  sång. 
Der  en  värd  och  en  värdinna 
Ha  förbjudit  krus  och  tvång. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


315 

116. 
Bjudning  till  häradshöfdingen  Blix 

att  komma  till  Elfvik  den  25  Juni  1789, 

JMyss  pä  stunden  anländ  hit 

Uti  mörkret  genom  skogen, 

Har  jag  skorpan  mellan  knogen 

Med  en  liten  aqua-vit. 

Frun  i  huset  ber  mig  skrifva 

Till  Elfyikens  gamle  vän 

Som  en  blixt  ett  rim  igen 

Till  den  vers,  som  nu  skall  blifva: 

Nemligen,  att  dig  bland  oss, 
Som  en  munter  man  med  snille, 
Man  nu  gerna  ega  yille 
Under  aftonstjernans  bloss. 
Att  med  mig  den  sköna  ålen 
Smaka  i  värdinnans  rum  . .  . 
Men  du  är  så  dum,  sä  dum, 
Som  med  mig  ej  gissar  skålen. 

Skål  för  Elfviks  mor  och  far! 
Som  en  blixt  din  flaska  slunga 
Uppå  östanvik  att  sjunga. 
Sjung  som  vi  nu,  par  om  par, 
Glada  dagar,  Ijufva  nätter, 
Uppå  Nämdöns  mörka  strand. 
Tills  du  hand  ur  hand  i  hand 
Tummar  våra  små  kottletter! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


316 


117. 
På  Elfyik 

den  26*  Augusti  1789. 

Nu  är  det  sä  på  Elfvik  fatt: 
Der  maD  ser  äDgen  ända 

Och  ser  en  resande  med  hatt 
Eller  korsett  anlända, 

Vinkar  värden  alltid  sä  gladt: 
Aldrig  får  chäsen  vända. 

Aldrig  får  chäsen  vända  der: 
Fälen  sku  alla  binda, 

Och  om  värdinnan  ute  är, 

Börjar  hon  kransar  linda. 

Vänskap  frän  båda  häll  sä  kär  — 
Synd  deras  syn  förblinda! 

Synd  deras  syn  förblinda  då 
Verkligt  i  oskulds  hydda! 

Nej,  drick  ett  glas  och  smaka  på 
Landtmannens  sunda  krydda! 

Klingom  alla!  Gudarna  må 
Elfviks  patron  beskydda! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


317 


118. 
Afsked  från  Elfvlk 

den  27   Augusti  1789, 

bä  skiljoms  åt  med  upprörd  själ 
Och  nalkoms  stadens  larm  och  gräl! 
Frän  Blfvik  :||:  vi  bjuda  farväl. 

Farväl,  du  lugna  strand,  så  täck. 
Du  trädgård  med  din  gröna  häck  .  .  . 
Från  Elfvik  :||:  nu  årorna  sträck! 

Du  blomsterkorg,  der  nedanför, 
Som   till  vår  lust  din  vällukt  strör 

På  Blfvik,  :||:  farväl,  som  sig  bör! 

Och  ändtlig  så  farväl,  vår  värd! 
Tack  för  den  del,  oss  är  beskärd 

På  Elfvik,  :||:  af  vänskap  förärd! 

Klang!    Vår  värdinna  likaså 
Skall  ömt  ett  afsked  af  oss  få  .  . . 
På  Elfvik  :||:  är  roligt  ändå! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


318 


119. 
Till  hofgulddragaren  Widman 

med  en  ritning^  som  föreställer  författarens  afskeds- 
tagande  på  Elf  vik  den  16  September  1789, 

JMå,  ödmjuka  tjeoare,  tasen  stor  tack! 
Nu  pä  tröskeln  jag  skrapar  min  klackade  klack, 
Tar  farväl  af  värden  uppå  Elfviken,  ack, 
Der  jag  slog  fortana  och  ur  bägaren  drack, 
Tackandes  för  den  vänskap,  den  ömhet  och  tro, 
I  din  äng  sofva  middag,  i  din  hydda  få  bo. 
»Är  det  icke  roligt  på  Elfviken?»     Jo... 
Gunstiga  bagage,  ni  pä  fårjan,  ro,  ro! 
Farväl,  min  frände  vid  glasen  .  .  .  hå,  hä  . . . 
Gode  Widman,  din  afskedsskäl  kan  tärar  förmäl 
Vänner,  I,  som  till  Elfvik  bäd'  kommen  och  gå, 
För  far  och  mor  pä  Elfvik  klingen  ...     Se  så! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


319 

120. 
Till  fra  Widman 

med  m  ritning^  som  efter  ett  besök  pä  Elf  vik  visar 

skaldens  Öfverfart  pä  färjan  ifrän  Lidingim 

dm  16  September  1789, 


Glada  Elfvik,  fåfängt  mer 

Jag  din  strand  besöker! 

Misslynt  jag  min  jfårja  ser 

Och  min  pipa  röker. 

Just  den  backen  —  just  den  der, 

Som  till  Elfviks  grindar  bär  — 

Mig  uti  mitt  hjerta  skär 

Och  min  saknad  öker. 

Så  farväl,  min  glada  fru, 
Farväl,  min  värdinna! 
Elfvik  s  Michel  ser  du  nu 
Andra  stranden  hinna. 
Men  de  ömma  suckar,  o, 
Under  det  de  fårjan  ro. 
Aldrig  nånsin  kan  man  tro 
Med  min  rodd  försvinna. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


320 


131. 
Öfverfarten  från  Elfyik. 


vTranne,  se  pä  kartan  bara  — 

Sup,  så  ser  du  Lidingön! 

Noch  en  klunk,  så  ser  du  sjön  .  . 

Än  en  sup  .  . .  och  svara : 
Ser  du  Långnäs?     »Ja,  jag  ser 

»Slika  kartor  rara!» 
Hvad  ser  du  mer?  :||: 

»Tuppen  på  S:t  Clara.» 

Slika  kartor  äro  rara  — 
Drick  en  gång  din  granne  till! 
Hela  året,  om  du  vill, 

Står  hon  att  förklara. 
Syns  husstegen?     »Stegen  syns.» 

Än  då  Elfvik?     Svara..  . 
Jo,  nu  begyns  :||: 

Ögqnen  bli  klara. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


321 

122. 
Till  hofkamreraren  Sandyalls  frn, 

sedan  skalden  den  19  Januari  1788  hade  försummat 
en  middagsmåltid,  till  hvilken  han  lofvat  komma. 


Juitet  brott  är  snart  förlåtit, 
Men  mitt  brott  är  ganska  stort: 
Se^n  dess  följder  jag  begråtit, 
Finner  jag  hvad  ondt  jag  gjort. 
Brutna  löften  ä'  ej  rai:a, 
Men  som  jag  ej  hålla  ord, 
Ej  en  gång  till  dukadt  bord  — 
Just  en  sådan  skall  det  vara! 

Hur  kan  man  mot  skönhet  fela 
Med  uppsåtliga  maner 
Och  sin  tid  så  plötsligt  dela 
Mellan  Dufvans  halfqvarter? 
Hur  kan  man  med  nej  besvara 
Vänners  vilja  och  behag? 
Jo,  en  sådan  en  som  jag, 
Just  en  sådan  skall  det  vara! 

Jag  har  trott  på  gamla  dagar 
Bli  det  täcka  könets  vän, 
Dyrka  deras  helga  lagar 
Och  min  vördnad  ge  igen, 

Bellman,     IF,  21 

Digitized  by  VjOOQ IC 


322 

Deras  namn  i  hjertat  rista  .  .  . 
Men  så  täck  värdinna  fly 
Lär  jag  kanske  blifva  —  fy  — 
Bäd'  den  första  och  den  sista. 

Här  står  jag  i  vinterns  fårar 
Nervid  Målarns  kul  na  strand, 
Dristar  knappt  med  bön  och  tårar 
Kyssa  min  värdinnas  hand. 
Men  jag  tror  hon  ej  beslutit 
Bli  mig  mindre  huld  och  god   — 
Visa  mig  ditt  ädelmod 
Och  förlät  hvad  jag  har  brutit 


123. 
På  spinnhnset 

dm  4  Jwfii  1788, 


1  Fröjas  döttrar,  dörrn  igen 
Promt  i  vingården  samlen  er 
Och  hjelpen  till  i  bägaren 

Att  den  ifylla  mer! 
Du  vid  din  långrock  och  din  tramp 
Med  brandgul  barm  och  rosig  hy, 
Ställ  härfveln  bredvid  Bacchi  stamp 

Och  till  hans  ångor  fly! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


323 

Nå,  arbeta  fortare  ...  så,  sä  .  .  . 
Ännu  fortare  —  låt  triasan  gå  — 
Arbeta  ni  fortare  .  .  .  fortare  då  .  .  . 
Det  der  var  skönt ...   Hå  hä! 

I  mörkblå  gubbar  med  en  min, 
Som  röjer  Laudons  ändalykt, 
Som  plä  en  liten  rädd  kusin 

Anamma  i  sin  flykt, 
I  magen  glo  åt  Bacchi  kar, 
Men  ej  till  templets  spets  på  ön! 
En  afsatt  kummin   för  en  hvar 

Blir  eder  arbetslön. 
Nå,  arbeta  fortare  ...  så,  så  .  .  . 
Ännu  fortare  —  låt  irissan  gå  — 
Arbeta  ni  fortare  . .  .  fortare  då  .  .  . 

Det  der  var  skönt ...  Hå  hå! 

»Just  så,  så  är  det  —  så  är  dä'!» 
Sjöng  Bacchus,  när  han,  varm  och  matt 
Med  bägarn  hukad  på  sitt  knä. 

Vid  Långholms-udden  satt. 
Kring  Fröjas  borg  med  gallerverk 
Han  bittert  hvälfde  ögats  blick 
Och  idlig  ropte:   »Syster,  märk, 

»Drick,  syskon  .  .  .  Syster,  drick !» 
Nå,  arbeta  fortare  ...  så,  så .  .  . 
Ännu  fortare  —  låt  trissan  gå   — 
Arbeta  ni  fortare  .  .  .  fortare  då  .  .  . 

Det  der  var  skönt ...  Hå  hå ! 

Se  här  kläms  drufvorna  —  jo  men  — 
Och  derför  ge  de  tusenfalt 
Sin  arbetslön  arbetaren 

I  nektar,  varmt  och  kallt. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


324 

Mea  när  som  Bacchus  någon  gång 
Har,  som  i  dag,  här  göromål, 
Så  sjuDges  alltid  denna  sång: 

Värdens  och  värdinnans  skål! 
Nä,  arbeta  fortare  ...  så,  så  .  .  . 
Ännu  fortare  —  låt  trissan  gä  — 
Arbeta  ni  fortare  .  .  .  fortare  dä  . .  . 

Det  der  var  skönt  ...   Hå  bä! 


124. 

Till  assessorn  doktor  von  Schultzenhelm 

dm  7  Maj  1789, 


lack,  vår  kära  pappa, 

Tack  för  din  jalappa, 
För  det  receptet,  bacchanter  du  ger! 

Den  var  skön  för  magen  — 

Än  en  gång  intagen  .  .  . 
Kräks  ej,  min  granne,  den  rinner  nog  ner! 

Svälj!  Du  skall  finna 

Ditt  blod  börjar  rinna 
Och  ditt  snille  eldas  mer  och  mer. 

Med  det  täcka  könet 
Blir  det  första  rönet 
Att  du  mår  bättre  —  bland  sötungar  små. 
Den,  som  dem  forringar 
Och  ej  glasen   klingar, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


325 

Bör  ha  jalappa  en  tunnså  ell'  tvä. 

Så  är  det  skrifvet, 

Af  Bacchus  utgifvet 
I  farmakopean  . .  .  Luta  på ! 

Drufvans  must  vid  grafven, 

Skrifver  sjelf  BoBrhaven, 
Tröstar  den  sörjande;  läker  hans  sår: 

Vinet  sockrar  öden, 

Mildrar  sjelfva  döden, 
När  i  bekymren  han  röjt  sina  spår. 

Vinet  ger  vänner, 

Ger  styrka  ät  männer 
Och  åt  skönhet  känslans  eld  .  .  .  Gutår! 

Synd,  du  bordets  pappa. 

Synd  vår  dosis  knappa! 
Börja  dieten  och  sjelf  drick  nu  ut .  . . 

Dock  ett  ord  med  ära: 

Slippa  vi  begära 
Af  Arenan  der  vår  hvita  syrtut. 

Buga  vi  alla 

Och  fromsint  befalla 
Litet  cochlearia  till  slut. 

Det  var  skönt  för  magen! 

Intill  morgondagen 
Sku  vi  förkunna  din  godhet  som  värd. 

Ja,  hvar  vi  oss  fägna, 

Sku  vi  dig  tillegna 
Skålen  i  botten  till  sista  vår  färd. 

Lef  sälla  dagar  — 

Och,  om  du  behagar. 
Tag  till  maka  en,  som  är  dig  värd! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


325 

125. 
Till  Louise. 

Ariett  den  lo  '  Janttari  1777 . 


-Don  jour,  Louise, 

Bon  jour,  bon  jour,  ma  belle  — 

Välkommen,  vackra  mask,  från  Fredikshof! 

Ske  himlen  lof, 
Louise  är  pä  sitt  ställe  :||: 
I  sömnens  famn   och  sin  pelis! 

Elle  dort .  .  .  c^est  bon  .  .  . 

Mon  dieu,  qu'elle  est  charmante! 

Säg,  Astrild,  hvi  dess  myrten  än  ej  vrids? 

Kring  golfvet  sprids 
Ett  flor,  en  mask,  en  vante  :||: 
Med  blommor,  pjän  och  en   chinjong. 

Ah,  chöre  Louise, 

Vous  étes  née  pour  plaire. 

Värt  öga  fägna   —  vakna,  vakna  opp! 

En  kaffekopp. 
Med  grädda  fylld,  ms  chöre,  :||: 
Står  pä  ditt  bord  frau  iiör  din  spis. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


327 

126. 
Camilla. 

Dm  15   Oktober  1791, 


wamilla  kom  att  med  sin  röst 
Vestalens  fromma  klagan  härma  — 
Ett  Ijufligt  stygn  uti  mitt  bröst 
Och  i  mitt  blod  en  helig  värma! 

Hon  satt  vid  sidan  af  mitt  skört, 
Der  man  i  templet  spelet  rörde: 
Men  i  mitt  qvalm,  liksom  bestört, 
Jag  knappt  tangentens  villor  hörde  .  .  . 

Jag  sjöng  till  prj^dnad  för  dess  namn 
Hvad  mig  Apollos  blickar  lärde  — 
Straxt  från  en  rik  och  öppen  famn 
Camilla  mig  en  kyss  förärde. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


328 

127. 
Den  H  Augusti  1794. 


Jcin  vacker  afton  Movitz  satt, 

Bekymrad  och  allena^ 

Och  tänkte  taga  käpp  och  hatt 

Och  gå  ifrån  Helena, 

Ifrån  den  alltid  glada  ort^  I 

Der  oskuld  snillet  föder,  ,  | 

Att  tumla  under  Bacchi  port 

Och  kyssa  sina  bröder. 

Men  se,  ett  klarnadt  himlahvalf 

De  ljusblå  vågor  prydde. 

På  ftistet  månen  brann  och  skalf 

Och  solens  afsked  tydde. 

Ke'n  hjorden  vandrat  hemåt  matt 

Att  nattens  hvila  njuta  ... 

Då  Movitz  kastade  sin  hatt 

Och  stämde  upp  sin  luta. 

Han  sjöng,  fast  på  enfaldigt  vis, 
Vid  klang  af  lutans  sena: 
Lef  lycklig  i  ditt  paradis, 
Vår  älskade  Helena! 
Din  vänskap  är  en  verklig  skatt, 

Ditt  hjerta  är  af  värde 

Men  nu  har  Movitz  käpp  och  hatt 
Och  lunkar  sina  fårde. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


329 

128. 
Mozarts  död. 

Bedwet-adt  tUl  professor  Erik  Palmstedt. 


Mozart,  man  din  grift  upplåter, 
Värmd  af  tusen  facklors  sken. 
Sångerskan  ditt  namn  begråter 
I  en  stämma  hög  och  ren  — 
ögats  gråt  nedströmmar  åter 
Med  en  blick  till  Elyséen. 

Ädla  skugga,  till  din  ära 
Bäfvar  flöjten  öm  och  svag, 
Lutan  hörs  sin  klagan  bära 
I  de  sorgligaste  slag. 
Pukorna  din  liksång  nära 
Mumla  ömhet  och  behag. 

Flyg  från  jordens  däld  och  dimma 
Till  de  sälla  andars  tal 
Att  i  englars  kor  förnimma 
Nya  stämmor  till  ditt  val! 
Mozart,  vid  din  sista  timma 
Krossas  borde  hvar  cymbal! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


330 

129. 
Stanser  till  herr  Elias  Martin, 

sedan  fru   Gu  st  af  v  a  Palmstedt  af  hans  mästerUga 
pensel  Uifvit  hibehäMen  sitt  tycJcey  sitt  hehag. 


L  mina  anletsdrag 
Helt  säkert  hjertat  röjes? 
Mitt  bröst  erkänsamt  höjes 
I  all  sin   klara  dag. 

Stig,  Martin,  närmre    —  stig 
Att  hjertats  känslor  måla 
Och  ögats  mörka  stråla, 
Som  glimmar  ömt  för  dig! 

Då  dödens  tunga  hand 
Till  detta  bröstet  hinner  — 
O,  Gud         just  då  försvinner 
Värt  ömma  vänskapsband. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


331 

130. 
Till  baron  Otto  Lillje 

12  Januari  1701.     Med  ett  exe^nplar  af 
D-edmans  Epistlar. 


fjag  vid  väQDers  godhet  van, 
Jemt  vid  deras  tafflar  mättad, 
Alltid  vid  min  luta  lättad, 
Ger  mig  sjelf  i  rödt  saffian. 
Denna  vän,  som  mig  får  cga 
Så  i  band  som  till  person. 
Är  en  Lillje,  en  baron. 
Hvad  kan  hjcrtat  mera  säga! 

C,  M,  Béllman. 


131. 
Tjensteniannalifvet. 

Till  hofkaniereraren  Elf  man, 

IM  u  kläder  sig  kamrerarn 
Till  dagens  kommission, 
Att  gå  på  bokauktion 
Och  se^n  till  skeppsklarerarn. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


332 

I  statskontorets  salar 
Hans  fot  se^u  träda  skall. 
Se'n  idlig  han  betalar  — 
Och  så  är  dagen  all. 

Hos  Nebben  sedan  spisa 
Med  sink  och  annat  pack, 
Och  se'n  ett  parti  schack 
Hos  mamsell  Maja  Lisa. 
Så  en  pris  snus  kanhända, 
.Och  så  ett  godt  glas  öl  — 
Sä  har  den  dagen  ända 
Med  allt  sitt  gräl  och  söl. 

Så  tages  käppen  sakta, 
Och  med  sin  läderrem 
Herr  hofkamrern  går  hem 
Att  rullan  sist  betrakta 
Och  låsa  sin  pulpet, 
Se'n  sig  i  sängen  vända  — 
Sä  har  den  dagen  ända 
I  allsköns  rolighet. 


132. 
Bref  till  sekreteraren  Lostboin. 


Adel  och  högaktad  min  gunstig  herr  sekter, 
Tag  ej  illa  upp  att  jag  härmedelst  nalkas  er! 
Denna  postdag  jag  visst  ej  underlåta  vill 
Att  med  mindre  ha  den  äran  skrifva  eder  till. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


333 

Tack,  tusen  tack  för  sist,  min  söta  bror, 

För  all  vänskap  och  allt  godt  som  i  ditt  hjerta  bor, 

Tack,   för   lustigt  lag  hos  Pihlgrcn,  Rudbeck  och  fru 

Phas, 
Schackspel,  pipa,  kaffe,  säng  och  mycken  annan  grace! 

Jag  mig  befinner,  Gud  vare  lof,  rätt  Väl 

Här  pä  landet,  kära  bror,  fast  med  en  ängslig  själ. 

Uti  ett  par  röda  tofflor  ibland  gås. 

Randig  nattrock  med  halfärmar,  piskperuk  och  kräs. 

Bonden  han  tröskar,  och  löfven  falla  af, 
Björnen  bäddar  sängen,  svalan  dyker  till  sin  graf, 
Oxen  går  snart  ur  det  gröna,  vill  till  sitt  boss, 
Vargen  tjuter,  ugglan  gråter,  vintern  nalkas  oss. 

Ja,  så  der  går  det,  min  hjertans  bror,  ja  men! 
Den  som  vore  väl  i  grafven  och  i  himmelen 
Eller  också  egde  lusen  plåtar  kontant. 
Kunde  lefva  nöjd  och  glad  och  låna  ut  på  pant! 

Vare  hur  det  vill   —   med  landet  går  väl  an. 
Fastän    Nebbens   kräftpastcj  ej  gör  bordsändan  grann, 
Bror,  vor'  du  på  landet,  du  skull  hos  mig  i  ro 
Dricka  få  ditt  dubbelt-öl  och  spela  kambio. 

A  propos,  min  söta,  jagar  du,  min  bror? 
Du  må  tro  att  här  ä'  harar  stora  liksom  kor, 
Och  de  springa  rundt  omkring  i  buskarna  här  — 
Jag  skull*  säkert  skjuta  dem,  om  här  blott  fanns  gevär. 

Eljest  ett  koppel,  vet  du,  har  kaplan: 
Ena  räckan  springer  just  som  barfota  fan! 
Klockarn  stod  vid  kyrkoväggen  bakom  ett  hörn : 
Han  och  organisten  sköt  i  flygten  en  örn. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


334 

Nog  är  det  roligt  pä  landet  dä  och  dä, 
Men  att  ständigt  vara  der,  det  kostar  ändå  pä. 
Mjölk  och  smör  och  grädda,  skinka,  vofflor  och  kött 
Vankas  väl,  men  hela  lifvet  är  dock  hälften  dödt. 

Eljest  sä  vet  jag  en  flicka,  röd  och  fet. 
Den  jag  säkert  göra  skall  en  liten  höflighet. 
Du  inå  tro,  hon  är  sä  skön  och  rasker,  min  bror: 
Svart  salopp  och  hviter  kjol  och  rosenröda  skor! 

llelsa  nu  alla!  Farväl,  min  söta  bror! 
ITelsa  vackra  flickor  frän  poeten  Lucidor! 
Farväl!  Snart  jag  önskar  att  i  Stockholm  dig  se. 
Min.  högtärade  herr  brors 

ödmjuka  tjenare. 

a  M.  B. 


133. 
Bref  till  registratorn  Johan  Fredrik  Juslén. 


Min  högtärade  kära  bror  registrator! 
Bakom  bergen  bland  ugglor,  ufvar  och  skator 
Nöter  jag  min  usla  dag 

'(Polemeja!) 
Efter  ödet  och  dess  lag. 
Pyteheja ! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


335 

Det  skall  mig  utaf  hjertat  fögna  och  fröjda, 
Om   mio  broder  och  mina  vänner  må  nöjda 
Uti  Stockholm  bland  besvär  — 

Polemeja! 
Jag  pä  landet  trifs  så  der. 
Pyteheja ! 

Vi  ha  ruskigt  och  horisonten  är  mulen, 
Solen  borta  och  luften  bister  och  kulen. 
Ja,  jag  svär  vid  antikrist, 

(Polemeja!) 
Lappmudd  nu  behöfves  visst. 
Pyteheja! 

Önskligt  vore,  om  kära  bror  kom  hit  neder  — 
Om  ej  förr,  så  gör  i  jul  oss  den  heder! 
Då  sku  vi  på  dans-kalas  .  . . 

(Polemeja!) 
Ölfiol  och  bränvinsbas. 
Pyteheja ! 

Lustigt  sku  vi  då  surra  om  uppä  klacken   — 
Den  ej  dricker,  skall  stopet  smälla  i  nacken 
Att  pundhufvut  slinker  kring  .  .  . 

Polemeja ! 

Håll  kaché,  nämn  ingenting! 

Pyteheja ! 

Bror  må  tro  att  bond-Cloris  här  hon  hofverar. 
Snörper  på  sin  lilla  mun,  proponerar 
Kärlekslarm  och  sängelag  .  .  . 

Polemeja! 
Håll  kaché,  det  beder  jag! 
Pyteheja! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


336 

• 

Bror  må  tro,  niedalers-sedeln  här  gäller: 
Jag  kan  brudgum  få  bli  med  femton  mamseller  — 
Kronans  mynt  har  här  sin  halt .  .  . 

Polemejal 

Håll  kaché,  nämn  ej  om  allt! 

Pyteheja! 

Brhr  må  tro  att  här  vankas  färskt  smör  och   grädda, 
Rökta  skinkor  med  gröna  blad,  brax  och  gädda  — 
Rudor  spritta  kring  vår  tomt . .  . 

Polemeja! 

Häll  kaché,  jag  ljuger  somt. 

Pyteheja. 

Bror  mä  tro,  bränvinssupen  nog  man  här  känner: 
En  butelj  efter  tunnan  ständigt  man  bränner  — 
Lukten  käns  tre  Qerdingsväg .  .  . 

Polemeja! 
Håll  kaché,  för  ingen  säg! 
Pyteheja ! 

Bror  mä  tro,  tobakspipan  hänger  vid  läppen: 
Femton  pipor  jag  röker  i  segerknäppen, 
Derpå  dubbelt-öl  ett  stop  .  .  . 

Polemeja! 
Håll  kaché,  lögn  alltihop! 
Pyteheja! 

Så  der  lefver  jag  arma  man  uppå  landet. 
Men  i  taskboken  fins  ej  ringaste  grandet   — 
Bagatell,  jag  har  godt  hull. 

Polemeja! 

Håll  kaché!  Gull  är  ju  mull. 

Pyteheja ! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


337 

Lika  godt,  min  herr  bror!  Jag  måste  nu  sluta. 
Snart  till  Stockholm  jag  seglar  hem  på  en  skuta 
Uppå  tvä  eir  fyra  hjul  .  .  . 

Polemeja ! 
Häll  kaché!     Den  lögn  var  ful. 
Pyteheja ! 

Mellertid  njut,  min  broder,  frid,  lif  och  helsa! 
Nu   blir  tid  att  ta  muffen  och  sig  bepelsa, 
Stöflar  på  och  skinnkarpus, 

(Polemeja) 
Pä  Altona  aftonrus. 
Pyteheja! 

Helsa  dem,  som  ännu  ge  vänliga  blickar 
Och  pä  stadshuset  i  allt  fall  sig  sä  skickar, 
Helsa  se'n  på  kärligt  sätt 

polemeja!) 
Grefve  F— n  och  H—   —dt. 
Pyteheja! 

Helsa  vackert  M — n,  R n  och  statsbristen  .  .  . 

Nu  jag  slutar  och  önskar  som  en  god  kristen 
Kära  bror  att  lycklig  se. 

Polemeja! 
Ödmjuk  vän  och  tjenare. 
Pyteheja! 

Visbohammar  den   20  Oktober   1764. 
C.   M,  Bellman. 


Belltnan,     IV.  22 


Digitized  by  VjOOQ IC 


338 

134. 
Skål  till  en  krigsman 

den  30  Februari   1790. 


Mer  krut  —  kanon  får  inte  bli  sval! 

Rikets  ära  än  kräfver  en  blodig  signal.  Fin. 

Än  må  krutets  qvarnar  gå, 

Dammet  siktas  i  sin  vrå 
Och  bland  bataljoner  luntan  tändas  på. 
Blåser  oväns  vimpel,  sjungom  då, 
Sjungom  hvar  och  en  på  hafvets  gröna  bölja !       d.  k. 

Mer  krut  —  till  trots  för  hö^od  och  hot  — 

Mal  och  sikta,  och  döda  och  dö,  patriot!  fin- 

Men  förren  du  på  q  var  nen  mal, 

Elda  dig  vid  din  pokal! 
Rikets  ära  kräfver  än  en  blodig  signal .  .  . 
Dock  ett  glas  ur  Bacchi  arsenal 
Böra  vi  uti  hans  varma  åmar  skölja.  D-  k. 

Men  förr'n  du  dör  i  tjäll  elP  i  fält, 
Klang    för    Gustaf...   Stå    trogen,   der    kungen    dig 

ställt!         Fin. 

Har  du  inte  mera  krut. 

Och  din  granne  malit  ut, 
Tacka  som  en  Bacchi  man  värdinnan  till  slut. 
Värden,  alltid  färdig  hvar  minut 
Att  med  oss  i  döden  kungens  vilja  fblja!  d.  k. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


339 

135. 
Till  assessor  Lundström 

dm  14   OUober  1790, 


iVolare,  smeder 
Ur  Fahlu  bottnars  djup, 

Lundström  till  heder 
I  Bacchi  kamrar  sup! 

Unnan 
För  dem,  som  vinda  upp  sin  tross 
Och  med  bloss 
Från  tunnan 
Helsa  oss! 

Tunnan  sig  vände    — 
Men  hur  hon  vände  sig, 

Redliga  frän  de, 
Så  damp  jag  ur  hos  dig. 

Alla 
Med  bloss,  liksom  Vulkani  män, 
Buga  än 
Och  kalla 
Dig  vår  vän! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


340 

136. 
Till  sekreteraren  Lundström 

vid  tnbetalmngen  af  ett  dtskontlän. 


Klatsch!     Vid  Telje  mörka  skjul, 
På  blankarelen  gul  och  gisten, 
I  en  korg  med  röda  hjul 
Rullar  redan  kautionisten, 
Under  viftning  med  sitt  spö, 
Helsar  dig,  min  bror  —  må  göra  - 
Men  hans  helsning  att  framföra 
Är  mig  anbefaldt  .  .  .  adjö! 

Hola,  klatsch!     Nu  klef  jag  opp, 
I  den  långa  hvita  rocken, 
Vid  ett  skutt  i  fyra  hopp 
På  den  ljusblå  kuskebocken 
Och  bland  Telje  rådmän   kör. 
Men  om  himlen  så  behagar, 
Eåkas  vi  om   några  dagar 
Med  den  vänskap  oss  tillhör. 

Telje-pastorn  i  en  glugg 

Med  ett  blommigt  tryne  nickar 

Och  med  ögat  under  lugg 

Dig  en  kärlig  helsning  skickar  .  . . 

Men  farväl !     Nu  kör  jag  ...    hej  .  . 

Hej,  min  bror!  Vi  råks  på  fläcken 

Öfvermorgon  ner  hos  Bäcken  .  .  . 

Hurra  .  .  .   Gud  välsigne  dej ! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


341 


137. 


Så  ett  fruntimmer  föll  af  hästen  och  bröt 
af  sig  benet. 


Jtljelpen 


den  lilla  vackra  foten, 
Som   ville  dansa  på  Martis  Mt!  Fin. 

Alla  små  englar,  kom  och  ta  mot'en. 
Annars  så  är  det  snart  bestäldt! 

Nathorst,  Schtitzer, 
Stutzer, 
Böckman,  Åman,  Bergius,  Scbultz  och  Olleveldt !  d.  k. 

Hjelpen  den  sköna,  värm  edra  händer, 
Gifven  den  sjuka  båd'  eld  och  märg!  Fin. 

Gubben  med  lian  timglaset  vänder. 
Och  vår  herdinna  hon  skiftar  färg. 
Nathorst,  Schtitzer, 
Sttitzer, 
Böckman,  Åman, Bergius,  Schultz  och  Hedenberg!  d.  k. 

Hören,  I  Eskulapii  dockor. 

Stöten  i  mortlar,  hvar  en  var  snäll!  Fin. 

Hit  med  en  flytande  eld  i  klockor, 
Rosor  och  kryddor  från  edra  tjäll! 
Nathorst,  Schtitzer, 
Stutzer, 
Pöckman,  Åman,  Bergius,  Schultz  och  sist  Acrel !  d.  k. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


342 


138. 


£n  bondes  tacksägelse  till  kongl. 
kommerskollegium, 

som  frikallat  honom  for  nagot^  som  konfiskerades  t  Trosa, 


1  högst  upplyste  män,  kommersens  ädle  fäder, 

Som  med  så  rättvis  dom  en  fattig  bonde  gläder, 

Dä  på  sin  murkna  vagn,  som  dras  af  några  ök, 

Han  knappt  en  höna  har  till  domarns  disk  och  kök, 

I  ädla  domare,  jag  vågar  er  förkunna 

Att  all  min  rikedom  låg  rågad  i  min  tunna: 

Hvart  korn,  som  mig  till  bröd  naturens  mildhet  gett, 

Var  utsådt  med  min  gråt  och  fuktadt  med  min  svett. 

Min  lilla  åkerlapp,  urminnes  tid  belägen 

Från  snikna  grannars  list  och  prestfars  lukt  af  vägen, 

Har  under  låga  tak  min  lada  fyllt  ibland: 

Också  —  ske  himlen  lof  —    ej  kornei  denna  hand, 

Långt    mindre    säcken    fyllt .  .  .     Nu,    som  hans  nåd, 

kantänka. 
Ej  mäktar  skatt  och  skuld  åt  bonden  efterskänka, 
Så  tänkt'  jag,  med  förlof,  T  högt  upplyste  män. 
Till  Stockholm  fara  in,  och  det  i  skymningen. 
Emellertid,  som  sagd  t,  tog  jag  mitt  stål  och  sköre, 
Hof  tunnan  på  min  vagn  och  spände  bläsen  fbre. 
Fram  före  låg  en  säck  och  lite  trädgårdsfrö. 
En  kumminost  på  tvärn  och  några  knippor  hö. 
Jag  skuir,  som  sagd  t,  till  stan,  till  Stockholm,  det  var 

summan. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


343 

Mor    satt    på    ankarn,    och . .  .  och  jag    satt  bredvid 

gumman, 
Fast  jag  var  inte  med,  och  inte  heller  mor  — 
Sn  skälm,  som  säger  det,  och  den  en  skälm,  som  tror! 
Men  vägen  skred  så  fort,  och  hjulen  pepo  illa, 
Och  axeln  skred  i  sand  och  bläsen  höll  ej  stilla: 
Allt  slängde  upp  och  ner  från  knuten  bort  i  fyr  — 
Ett  sä  fbrbannadt  klöf  ej  gamle  Rundberg  styr. 
Och  hur  det  gick  på  fyrn,  från  däld  till  högsta  kullen. 
Vips,  nådig  herre,  uff,  satt  mor  och  jag  vid  tullen. 
Äd  låg  rågtunnan  fast  på  samma  ställe  qvar, 
Och  ingen  drömde  om  hur  nära  faran  var. 
Jag  tog  mig  då  en  klunk,  och  mor  tog  opp  sin  dosa. 
Dä  säjarn  viste  sex  på  tornet  uti  Trosa  . .  . 
Från  bläsen  löste  jag  båd'  skacklor,  töm  och  trens. 
I  samma  ögonblick,  ers  höga  exellens. 
Så  kom  der  ut  en  luns,  en  surögd,  snåler  sater. 
Som   klef  utur  en  skrubb,  fullspäckad  med  plakater  — 
Han  tog  mitt  enda  allt .  .  .  Men,  nådig  herre,  ni 
Ni  gaf  mig  allt  igen  ....  Nu  är  jag  nöjd  och  fri. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


344 

139. 
Sabbatsberg  den  12  Juli  1792. 


Öystrarna  skola 
Ej  sitta  vän  vid  vän 

Och  barmen  sola 
Och  gunga  längre  än! 

Hvar  från  sin  bänk 
Stig  fram   till  Bacchi  skänk 

Och  betänk 
Hvad  safter  fins  i  källaren! 


Digitized  by  VjOOQIC 


345 

Af  första  tåren, 
Min  sköna  —  vet  hon  hvad    — 

Blir  hon  som   våren 
Sä  vacker,  ung  och  glad! 

Syster,  koui,  kom 
Och  lät  oss  klinga  om! 

Och  den,  som 
Ej  klingar,  hädar  doktor  Blad. 

Hör  hur  det  skrifves 
I  Bacchi  sammandrag: 

Sorgen  bortdrifves 
Uti  ett  muntert  lag! 

Ängslan  och  qval 
Och  tårar  utan   tal 

På  en  bal 
Med  Bacchus  dansas  bort  på  en  dag. 

Glaset  med  vatten 
Ger  fägring  snart  godnatt 

Och  under  hatten 

Gör   ögats  eld  sä  matt. 

Och  gunga  här 
Och  promenera  der. 

Sådant  är 
Att  sönderbryta  Bacchi  tratt. 

Syskonen  böra 
Vid  morgonrodnans  rand 

Glädtigt  sig  snöra 
Med  tumlaren  i  hand 

Och  tänka   så: 
Tänk,  om   vi  kunde  få 


Digitized  by  VjOOQ IC 


346 

Ed  eller  två 
Buteljer  malaga  ibland! 

Vi  skuir  så  tysta 
I  våra  hushåll  gå, 

Hvirfla  och  nysta 
Och  sätta  grytan  på, 

Mot  klockan  ett 
Ha  steken  på  sitt  spett 

Och  beredt 
En  lustig  måltid  för  oss  då. 

Sjungom   nu  alla 
Till  vinets  pris  en  sång! 

Låt  oss  befalla 
Tolf  bålar  på  en  gång! 

Bort  med  allt  smek, 
Mjeltsjukans  knep  och  strek 

Och  aptek 
Och  sjelf  rumorarns  bjällrande  stång! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


347 

140. 
Den  30  Juni  17 . 


V  id  ett  glas  pyrmontervatten, 
Med  en  blek  och  trånig  färg, 
Satt  jag  nyss  på  Sabbatsberg 
Och  höll  under  armen  hatten 
För  det  täcka  könets   prakt. 
Gungan  svängde  tungt  i  trädet 
Med  en  Lazarus  på  brädet 
Efter  en  bedröflig  takt. 

Ack,  min  Gud,  mitt  hjerta  tänkte, 
Gudskelof  att  min  Jeanette 
Munter  är  och  glad  och  lätt, 
Att  de  kärl,  man  nedersänkte. 
Ej  bli  fyllda  till  dess  väl! 
Att  hon  må  med  helsan  pråla. 
Blommans  friska  färg  afmåla 
önskas  af  uppriktig  själ! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


348 

141. 
Mjölk-kammaren  pä  Hagen. 

Pastoraly  dedicerad  till  fru  Palmstedt  och  C.  Kraus 
på  min  5  "2:  dr  a  födelsedag  den  4  Fehr,  92. 

C.  M.  Bellman. 


Lyss  .  .  .  lärkans  säng  ditt  knä  framkallar 

Till  Floras  gröna  altare. 

Der  sommarns  skuggerika  tallar 

Må  dig  en  helgad  kyla  ge. 

Ditt  bröst,  Camilla,  hvad  det  svallar 

Att  höstens  gyllne  mognad  se! 

Vid  månens  ljus  och  dagens  strimma 
Man  röjer  sina  frusna  spår  — 
Ja^  förrän  stjernan  slutat  glimma 
Du  till  din  hushållsmöda  går. 

Tirsis*  älskansvärda  gumma, 
Man  dig  i  mjölk-kammarn  ser 
Stundom  sila,  stundom   skumma  — 
Hvar  du  syns,  man  dig  tillber. 

Stärkt  och  hvitt  ditt  mörka  linne 
I  en  hast  förskönadt  är. 
Bordet  i  din  stuga  inne 
Pryds  af  middag  och  besvär. 

Ilasta  från  din  förstuqvist 

På  din  gröna  plan,  Camilla! 

Le  och  sjung  och  sitt  nu  stilla  — 


Digitized  by  VjOOQ IC 


349 

Trött  och  tankfull  är  du  visst. 
Tag  ditt  maroskio,  min  lilla, 
Med  två  vackra  ögons  list! 

Se  hur  kon,  som  står  vid  stranden 

Ramande  bland  andra  kor^ 

Då  hon  ser  den  vackra  handen, 

Hon  sin  stäfva  ombetro. 

Skrubb  och  hyllor  rummet  kläda  — 

Golfven  bonade  jag  ser. 

Märk  Camilla  hur   hon  ler, 

När  hon  vill  mjölkkammarn  städa 

Och  sin  bunke  sätter  ner! 

Tirsis,  Josef  och  Lovisa 
Och  Camilla,  trösten  mig! 
Kommen  att  en  hvar  fbr  sig 
Med  en  suck  mitt  bröst  beprisa ! 
Damons  pligter  äro  dyra   — 
Herden  åldrig  blir  och  svag: 
Unnen  honom  vid  sin  lyra 
Gråta  på  sin   födslodag! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


350 


142. 
Häckningen. 

Dedicerad   till  fru  Gustafva  Palmstedt  och  herr  inten- 
denten FischerstrÖm  den  31  Mara  1792. 


Pour  ce  moment  heareux  la  sensible  nature. 

Pétrarch. 
Qu'en  tete  å  tete  on  est  heureux 
Avec  Tobjet  qu'on  aime! 
Lorsqne  Ton  croit  n'étre  que  deux 

L'Amonr  fait le  troisiéme. 

Elit  de  Poésies  Fugitive$. 

Dedikation  till  fru  Palmstedt. 

Mina  ögon,  jag  er  sagt 
Tusen  gånger  om  er  våda! 
Ändå  vågen   I  beskåda 
En  Camillas  englaprakt. 
Edert  val  mig  tillhör  gilla. 
Men,  ack,  huru  bär  det  till? 
När  1  fröjdens  ät  Camilla, 
Mig  mitt  hjerta  brista  vill. 

Virka  din  Camillas  namn 
Uppå  bandet  af  din  luta! 
Låt  ditt  hjerta  sig  utgjuta 
Inom  hennes  klara  famn. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


351 

Pröfva  hennes  stilla  ära 
Med  ett  tacksamt  hjertelag, 
Och  dess  varma  blickar  nära 
Lemna  denna  sång  i  dag! 


Häckniiigen. 

Vackra  små,  som  åt  naturen 
Hvar  och  en  sin  lofsång  bär, 
Som  vid  vingens  fläkt  i  buren 
Röj  en  lustar  och  besvär, 
Kommen  att  er  häckning  röna 
I  er  egarinnas  bur ! 
Sjung,  du  hane  och  du  höna, 
Sjung  om  oskuld  och  natur! 

•X-         -x- 

Höna,  sitt  ej  i  din  dröm 
Lutad,  sömnig  och  bedröfvad! 
Märk  din  bur  med  blommor  löfvad. 
Sjung,  blif  glädtig,  stolt  och  öm! 

Örat  af  din  sång  bedras, 
Hjertat  ömt  af  dig  ofredas. 
Sjung  och  låt  din  vinge  bredas 
Kring  ditt  klara  vattenglas! 

Vårens  gryning,  vackra  små. 
Skall  snart  edra  qval  upptäcka. 
Nu  är  tiden  till  att  kläcka  — 
Skynden  eder  båda  två! 

DUETTO. 

Muntre  hane,  se  din  höna 
Pjåkig  på  sin  pinne  stå! 


Digitized  by  VjOOQIC 


352 

Skynden  eder  båda  två 
Att  naturens  högtid  röna! 

Törnebusken  knoppas  snart 
Att  ert  vigningsrum  betäcka. 
Flyg  att  dig  bland  rosor  häcka 
Med  en  älskarinnas  fart! 

KOB. 

Åskan  näns  ej  edra  bon   förstöra   — 
Njuten  er  häckningmed  qvittrande  gny! 
Täcks  egarinnan  er  lyckliga  göra, 
Tacken  dess  ömhet  med  näbben  i  sky! 


143. 
Tal  till  en  frökens  kammare 

om  aftonen  den  24  Januari  1773, 

V  älborne  gråstensmur,  högädle  tegelstenar, 

I  äreborne  golf,  välaktade  pulpet, 

För  er  utgjutas  bör  hvad  ömt  mitt  hjerta  menar 

Och  hvad  inom  mitt  bröst  uppväcker  min   förtret, 

I  konsterfarne  skåp  och  välbetrodde  sängar, 

Förrän  till  skaldesång  min  luta  jag  besträngar! 

Kom,  eko,  fyll  mitt  ljud,  fast  med  en  sorglig  stämma 

I  enslighetens  skydd  jag  på  min  luta  slår! 

Mitt  våta  öga  ser  en  söndrig  klöfverfemma. 

Som    från  en  skönhets  hand  bort  till  en  sophög  går. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


35S 

Men,  ack,  en  tordöD8röst  en  vredgad  himmel  bådar: 
Vår  bränvinsflaska  tom  —  förödelse  man  skådar. 

Med  hälft  utbrunuet  ljus  vid  en  utslocknad  brasa 
Jag  dödens  tempel  ser,  der  förr  var  glädjens  borg. 
Der  förr  min  Iris  sprang^  hörs  gamla  tofflor  hasa, 
Och   der  hon  satt  så  mild,   står  nu  en  mangelkorg. 
Der  förr  dess  smycke  låg  af  perlor  och  juveler, 
Der  hoppa  loppor  nu,  så  stora  som  kameler. 

Mitt   öga  gråta  vill,  men  hjertat  mig  påminner 
Förgänglighetens  lag,  ombytlighet  och  flärd. 
Den  skatt,  man  alltid  ser,  man  ej  så  dyrbar  finner 
Som  då  den  borta  är  och  blir  en  ann'  beskärd. 
Välborne  gråstensmur,  nu  vet  du  hvad  jag  menar: 
Jag  ger  dig  djefvulen  med  dina  tegelstenar ! 


144. 
Till  mamsell  Ghapman 

vid  Djurgårdshrunn  1787 ,     I  pigan  Catharinas  namn. 


Min  nådiga  mamsell! 

feom  jag  är  så  ytterst  nödig 
Om  en  enda  plåt  i  qväll 
Och  jag  vet  att  min  mamsell. 
Alltid  ädelsint  och  blödig, 
Bellman.     IV,  23 


Digitized  by  VjOOQ IC 


354 

Ser  den  arma  i  sitt  hörn, 
Alltså  ber  jag  fattig  flicka: 
Var  så  god  med  posten  skicka 
Denna  plåten  till  traktörn ! 

Här  på  varfvet  jag  befinnes 
Möjligtvis  en  vecka  än, 
Ty  blir  ock  adressen  den, 
Om  min  nådiga  den  minnes, 
Till  Cathrina,  hon,  som  har 
Kammarn  4,  med  ett  fenster, 
Första  trappan,  dörrn  till  venster. 
Rummet  hitom  kära  far. 

Ingen  sömn  har  jag  om  natten. 
Men  hvad  skall  jag  dricka?  Ja, 
Jag  har  druckit  selzer,  spaa 
Och  seydschtitzer-bittervatten  . . . 
Hvad  mig  våller  ingen  vet: 
Dricker  jag  ell'  inte  dricker, 
Om  jag  gungar  så  jag  spricker. 
Är  jag  ändå  lika  het. 

Skyldig  är  jag  för  likören 
På  apteket  se''n  i  går. 
Likså  jag  ock  skyldig  står 
För  en  kyckling  hos  traktören 
Och  fbr  rodd  till  stan  i  båt, 
Måste  nyss  i  brunnsaln  bota .  . . 
Söta  min  mamsell,  min  söta, 
Låna  mig  en  enda  plåt! 

En  sak  skall  jag  låta  veta. 
Oss  emellan,  som  är  rar: 
Tänk  att  Stina  skall  bli  qVar, 
.Men  i  höst  sä  flyttar  Greta  — 


Digitized  by  VjOOQ IC 


355 

Få  nu  se  bvad  tjenst  hon  får: 

Jag  spår  heDne  bin  i  båten 

Men,  min  nådiga,  den  plåten, 
Deri  frågan  nu  består! 

Den  skall  komma  mig  till  måtta. 
Der  jag  sitter  nu  ocb  tror 
Ocb  betraktar  minu  skor 
Ned  uti  Tollstadii  grotta 
Under  turturdufvors  gråt. 
Granen  yfs  ocb  aspen  susar .  . . 
Men  jag  uti  boppet  snusar 
Att  bon  lånar  mig  en  plåt ! 

Nå,  bvad  jag  i  mina  dagar, 
Hvad  jag  slitit,  det  vet  Gud, 
Ocb  se'n  syster  min  stod  brud, 
iSå  —  förbanna  den,  som  klagar  — 
Har  det  alltid  gått  ditåt. 
Jag  måst  jägta,  fakta,  feja 
Som  en  slaf  på  en  galeja  .  . . 
Men  glöm  inte  bort  min  plåt! 

Der  jag  uti  böstas  tjente, 

Var  en  klädtvätt,  som  vår  bål! 

Herrn  var  söt,  men  frun  var  snål  — 

Också  blef  mitt  testamente 

Fluss  ocb  gikt  ocb  bufvudbråt: 

Ögonen  ur  skallen  trilla .  .  . 

Huru  blir  det  med  min  plåt? 

Ty,  kantänka  frun  kattraka 
Mellan  kittlar,  bord  ocb  skåp: 
Herrn  —  Gud  signe''n  — ^  som  ett  våp 
Han  sig  fromt  ur  köket  maka 


Digitized  by  VjOOQ IC 


356 

I  sin  nattrock  af  kasian. 
*  Aldrig  har  du  haft,  Catbrina, 
»Maken  matmor!»  sade  Stina  — 
Men  så  har  ock  Stina  fan. 

Vet,  mamsell,  att  frun  tog  spettet, 
Der  som  steken  satt  och  dröp. 
Henne  så  i  örat  nöp 
Så  hon  säkert  mistat  vettet, 
Om  det  hade  räckt  ditåt. 
Derpå  med  en  syn,  som  blängde, 
Hon  i  dörr  n  stekvändarn  slängde  . . . 
Men,  min  nådiga,  min  plåt! 

För  hvar  stund,  så  mången,  mången, 

Jag  haft  hjerta  gråta  blod: 

Slank  jag  i  Dimanders  bod 

Eir  med  moster  min  i  gången 

Eir  i  fiskarhamnen  ner. 

Kors,  då  hette  jag  förslöste. 

Att  jag  penningar  utöste, 

Hvad  jag  var  för  en  . .  .  och  mer. 

Men  det  kan  jag  mig  förbanna. 
Det  var  fru  att  hålla  grant! 
Ja  —  Gud  hjelp  mig,  inte  sant  — 
Skura  icke  hon  sin  panna 
Med  en  visp  så  hvit  och  våt! 
Hvarken  var  det  tid  att  sjunga 
Eller  sitta  här  och  gunga  .  .  . 
Men,  min  nådiga,  min  plåt! 

Sjelf  hon  sockret  sönderknacka, 
Hon  ock  sjelf  sitt  kaffe  mol. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


357 

Söndan,  i  sin  underkjol 
Hukad,  hon   sitt  granris  hacka, 
Kokte  kåln  och  skirde  smör  — 
Ja,  knappt  hon  sig  nederhnkat, 
Förr'n  e^t  präktigt  bord  stod  dukadt 
Med  renetter  och  likör. 

Oljeflaskan  sken  på  duken. 
Och  herrn  sjelf,  på  slaget  tolf, 
Klef  så  varsamt  på  sitt  golf 
I  sin  nattrock  med  peruken 
Och  vid  tumlarn  nicka:   »Skål!» 
Så  bordlexan,  så  till  bordet, 
Der  vår  fru  hon  förde  ordet, 
Fet  och  frodig  som  en  ål. 

Än  ett  ord:  Jag  kan  ej  tiga   — 
Jag  är  envis,  min  mamsell! 
För  en  plåt,  och  det  i  qväll. 
Städ  mig  till  sin  kammarpiga. 
Men  lägg  nu  en  penning  till! 
Jag  skall  hennes  lockar  bryta. 
Märka,  stärka,  knyppla,  knyta. 
Trilla  flor  och  hvad  hon  vill! 

Catharina. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


358 

145. 
Den  27  Januari  1789. 


Uristig,  ödmjuk^  hög  och  svag 

Under  lefnadsloppcts  fara 

Är  mig  anbefaldt  att  vara 

Från  min  sorgsna  fbdslodag. 

Men  for  hvem?  För  Fröjas  skara  — 

Och  jag  vördar  denna  lag. 

Pä  den  grund,  och  det  i  går, 
(Tid  och  stund  bör  jag  förtiga) 
Sågs  min  hamn  ur  måddet  stiga, 
Lastad  snart  af  fem  ti  är, 
Knappast  värd  en  halfdöd  piga 
Vid  en  fållbänk  och  en  bår. 

T  vän  ne  gracer  vid  sin  söm, 
Klädda  uti  oskuldskläder. 
Mig  min  lilla  stol  tillstäder. 
Ge  mig  titlar  och  beröm. 
Om  jag  deras  loford  qväder, 
Blir  min  själ  för  mycket  öm. 

Tack  for  en  så  vacker  hand, 
Som  min  goda  frukost  skänkte. 
Och  ett  bröst  som  redligt  tänkta, 
Och  ett  ädelt  ögas  brand  .  .  . 
Men  ju  mer  er  skönhet  blänkte, 
Mera  tynga  —  mina  band. 

Belltnan, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


359 


146. 


Tid  ett  tillfälle,  då  skalden  tappat 
sin  galosch. 


Jtlvad  söken  I,  vänner    —  I  söken  så  väl  ? 
>Vi  söka  galoschen  till  rimmarens  häl.» 


Digitized  by  VjOOQ IC 


360 


147. 


Tid  kongl.  sekreteraren  Carl  Agardt  Pet- 
terssons och  mamsell  Anna  Fredrika 
Snndlings  bröllopsfest. 

Den  31  OJUoher  1194. 


Kantat. 

xlöstens  kuloa  stormar  susa, 
Vågorna  mot  stranden  rusa^ 
Och  kring  Floras  nakna  Qäll 
Glittra  hvita  tak  och  tjäll. 

Sorglig  är  naturens  dvala: 
Björnen  till  sitt  ide  går, 
Tungt  i  vassens  glesa  vrår 
Nickar  här  och  der  en  svala. 
Ingen  tupp  i  byn  förmår 
Mer  sin  morgonstämma  gala, 
Regnets  skurar  gny  och  sqvala, 
Ufven  tjuter,  böljan  slår. 


Audanie. 


Modera  to. 


Andante  con  moto.  Se,  då  kan  med  god  min 

En  brudgum  h vilan  njuta,  "  ^ 
Kan  luckorna  tillsluta 
Och  fUlla  rullgardin. 
Ja,  den  högsta  tromansgrad 
Den  qvittar  honom  lika, 
Blott  han  med  sin  Frederika 
Uppvaknar  varm  och  glad. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


361 

Andante  moderato.  Bröllopsfacklan  lyser  klar 
Uti  Hymens  lena  händer^ 
När  for  ett  sä  lyckligt  par 
Han  i  qväll  sitt  altar  tänder. 

Aodante.  Små  besvär  sig  nog  infinna 

Liksom  ogräs  pä  en  äng, 
Men.  att  kärligt  eftersinna. 
Är  ej  ödets  lag  sä  sträng: 
Fagra  blommor  sku  upprinna 
Kring  er  glada  äkta  säng. 

Moderau>.  Sälla  par,  ätfbljens  nu 

Att  er  lilla  hydda  städa! 
Han  som  herre,  hon  som  fru 
Fram  på  skådeplatsen  träda  . . . 
»Kom,  Fredrika,  lilla  du!* 
'Kom,  min  Agardt,  mig  att  glada!' 

Kor. 

Aiiogretto.  Vänskapen  bugande  omfamnar  er, 

I,  som  hvarandra  till  hjertat  nu   trycka. 
Önskar  er  båda  god  tomtebolycka, 
Silfver-  och  guldbröllop,  vaggor  och  mer! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


362 


148. 
Yäfrim. 


JNär  lifsbcavärcn  mig  ej  qviifva, 

Så  plär  jag^  efter  gammal  ya*n, 

Så  ungefärligen  om  da'n 

£n  tolf  å  femton  alnar  väfva 

Af  denna  sort  så  kallad  dräll, 

Men  när  mig  mjöd  och  vin  ej  brister, 

Som  jag  plär  bruka  jemt  till  klister, 

Så  är  min  hand  oändligt  snäll. 

Jag  uppsatt  sexti  alnar  ränning 
Och  väfver  nu  som  allra  bäst. 
Den  väfven  till  en  bröllopsfest 
Är  tingad  af  en  åboländning 
Och  blir  vid  pass  tre  qvarter  bred; 
Men  som  jag  har  så  båldt  att  göra, 
Så  knappt  jag  hinner  handen  röra, 
Sä  får  don  väfven  bli  i  fred. 

Ett  sterbhus  har  jag  ut  på  söder: 
Förmöget  borgarfolk,  bevars ! 
Karl  har  stått  lik  se^n  första  Mars . . . 
Mitt  öga  skäms,  mitt  hjerta  blöder. 
Men  —  gudar,  ack,  hvad  underslef  — 
Allt  rim,  jag  hade  införskrifvit, 
På  skeppet,  som  blef  vädordrifvit, 
Af  Haqvin  Bager  kapradt  blef. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


363 

På  norr,  i  stora  Vattugränden, 

Bor  en  så  kallad  förlagsmaD. 

I  Januari  väntar  han 

Ett  stycke  stuf  med  guld  i  änden, 

Men  det  nu  platt  ogörligt  är: 

Jag  våndar  att  mig  Trähand  hotar, 

Att  slottskansli  min  skugga  motar 

ElP  Fröja  rör  sin  militär! 

Och  i  behof  är  jag  om   klister: 
Jag  skicka  bort  till  lugmarshof  — 


Värdsliuaet  Lilla  Ingeraarshof  vid  Roslagstullagatan. 

Uppå  ett  halfstop  fick  jag  lof, 
Men  far  på  tomten  stod  så  bister 


Digitized  by  VjOOQ IC 


364 

Och  idlig  pocka  på  kontant. 
Jag  sjöng  pä  rim  fbr  hans  mat  röna. 
Och  hon  tog  spännena  ur  skorna 
Och  gaf  mig  klister  uppä  pant. 

Sä  är  rättrådighetens   tempel 
I  dessa  svära  tider  stängdt. 
Jag  aldrig  kring  i  landet  flängt 
Och  lurendrejat  falsker  stämpel, 
Men  alltid  sjelf  min  vara  väft. 
Nog  ser  jag  andras  snabba  lycka .  .  . 
Men  rättnu  börjar  jag  misstycka 
Att  min  afsättning  går  så  sträft. 

Jag  dristar,  fastän  hjertat  bäfvar, 
Utbe  mig  burskap  i  mitt  land : 
Min  kung,  som  sett  min  lätta  hand 
Och  ofta  lett  åt  mina  väfvar, 
Att  han  vill  nådigt  med  en  vink 
Tillverkningspremium  mig  beskära! 
Kommerskollegium  i  all  ära, 
Men  jag  —  jag  väfver  ej  kalmink. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


365 

U9. 
Till  hofkamreraren  Pehr  Klfiiian. 

1792, 


\X\jiå  styre  Gustafs  tappra  mio 
Till  ömhet  och  till  fromma  tårar 
Att  han  med  sabeln  inte  sårar 
Och  mindre  våldför  bygdens  svin ! 
Herr  hofkamrer,  stig  nu  på  sida 
För  sabelhugget  tyst  i  vrån, 
Att  sabeln  ej  dras  ur  sin  slida .  .  . 
Du  slagtas  eljest  af  min  son ! 


150. 
Yarning  till  min  son. 

1794. 


Läs  din  katekes,  mitt  barn, 
Utaf  gamla  vår  Svebelius! 
Akta  dig  för  satans  garn 
Och  för  listen  af  Nobelius!  : 


Digitized  by  VjOOQ IC 


ä66_ 

Hvarje  budord  lär  dig  rent, 
Var  beskedlig  mot  din  nästa! 
Si,  dä  blir  dig  ej  fbrment 
Uti  Bacchi  kamrar  gästa.  :|{: 

Sätt  dig  ner  —  men  sitt  ej   trygg! 
Se  dig  kring,  dä  glasen  klinga, 
Ty  en  vän  bakom  din  rygg 
Ämnar  dolken  i  dig  stinga.  :{|: 


151. 
Ar  mödan  yärdt  att  vara  till? 

1794, 


Ar  mödan  värdt  att  vara  till? 
Nej,  jag  den  satsen  nekar, 
Ty  om  du  blott  betrakta  vill 
Hvartut  som  handen  pekar, 
Sä  ligger  der  en  hufvudskäl. 
Förr  prydd  med  skönhets  rika  prål, 
Och  der  med  tomma  ögonhål 
Procentarns  vridna  käkar. 

Är  mödan  värdt  att  vara  till? 
Procentare,  dig  buga. 
Som  ständigt  löpa  mast  April 
Att  dubbla  räntor  suga ! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


B67 

Jemt  glo  åt  gäldenärns  qvarter^ 
Jemt  i  instantier  upp  och  ner 
Med  muskig  blick,  när  som  du  ler, 
Och  skuggrädd  som   en  fluga 

Derfiör  så  nyttjom  lifvets  dag, 

Tills  lian  oss  föröder! 

Och,  granne,  du,  som  med  behag 

Ser  huru  drufvan  blöder 

Vid  slefvens  sqvalp  och  Ijufva  sus. 

Bjud  alla  menskor  hvar  sitt  rus 

Men  bjuder  du  Nobelius, 

Så  skäms  bland  Bacchi  bröder! 


152. 
Bref  till  madam  Norman, 

på  skämt  kallad  » svärmor  y^. 


Högtärade  svärmor! 

Otadd  mellan  himmel  och  jord  såsom  en  dygdig  van- 
dringsman, den  der  sin  lycka  uppsnappa  ^rmodar, 
hafver  jag  efter  idkade  studier  bepröfvat  lyckans 
omskiften,  godt  och  ondt,  sött  och  surt,  hvitt  och 
svart,  varmt  och  kallt,  ljust  och  mörkt,  jemnt  och 
ojemnt,  bredt  och  smalt,  vidt  och  trångt,  rätt  och 
snedt,    högt  och  lågt,  höger  och  venster,  nordan  och 


Digitized  by  VjOOQ IC 


368 

saDDaD,  östan  och  vestan  —  men  har  alltid  haft 
kärlek  till  nästan.  Således  till  den  mitt  hjerta  ligger 
näst  —  förutan  prest  —  vågar  jag  hos  nådig  svär- 
mor supplicera  att  med  söta  syster  blifva  fäst. 

Hvarföre  ? 

Jo,  derföre  att  år  1740  den  4  Februari  är  jag 
hit  till    verlden    fbdd    —  och  af  mina  föräldrar  gödd 

—  1741  fick  jag  två  års  vett  —  1743  gick  jag  i 
kolt  och  amman  breVe'  —  1744  kröp  jag  som  en 
myra  —  1745,  det  året  gaf  mig  en  kläm  —  1746 
blef  jag    versifex  —   1747  var  jag  så  tokig  som  nu 

—  1748  lärde  jag  röka  och  spotta  -—  1749  lärde 
jag   räkna    till   tio  —   1710    lärde  jag  räkna  till  nio 

—  1711  voro  mina  föräldrar  for  sig  sjelfva — 1750 
blef  jag  kypare  och  skänkte  i  —  1751  blef  mitt  öde 
beredt    —   1752    en    besökarsyssla    månd'   jag   undfå 

—  1753,  54,  55,  56  och  57  blef  jag  detsamma  som  jag 
är  nu  —  1758,  59,  60  och  61  var  det  riksdag,  och 
jag  stod  hett  —  1762,  63,  64,  65,  66,  67,  68,  69, 
70,  71  och  72  visste  mitt  hjerta  inte  då  —  att  jag 
i  Augusti  månad  1773  skulle  min  älskvärda  Wilhel- 
mina få  se  . . .  Kära  svärmor,  mig  nåde  bete ! 

Förblifver  bland  poeterne  —  käraste  svärmors 
ödmjukaste  tjcnare  —  och  hofsekreterare  —  den  äld- 
ste ibland  Bcllmännerne. 

Hör  nu  på  en  liten  visa 
Af  den  trogne  Celadon, 
Då  han  till  sin  tröst  och  lisa 
Sjöng  så  ömt  vid  Astrilds  tron! 
Alla  bygdens  små  herdinnor 
Rundt  kring  templet  lägrat  sig, 
Men  bland  Fröjas  tjenarinnor 
Ingen,  ingen  älskar  mig. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


369 

Nu  var  dagen  alltför  herrlig, 
Fåglar  sjöngo,  solen  brann. 
Minsta  nymf  säg  ut  begärlig 
För  ett  bjerta,  föi^  en  man. 
Celadon  jemt  suckar  gifver, 
Stackars,  stackars  Celadon! 
Mer  sin  kärlek  ban  beskrifver, 
Mera  djup  ocb  sorglig  ton. 

»Söta  moster  —  berden  ropa  - 
»Moster,  nu  förbarma  dig!» 
Nymferna  straxt  allibopa 
Glodde  bistert  uppä  mig. 
Kära  moster,  låt  dem  grina! 
Jag  vid  Astrild  dig  besvär: 
Tala  väl  bos  Wilbelmina 
För  en  herde,  sjuk  och  kär! 


153. 
Bref  till  mamsell  Wilhelmina  Norman. 


Högädla  demoiselle! 

Med  ocb  inunder  den  strida  täreflod,  som  mina  ögon 
utpressa  fi^r  bennes  nådigsta  fötter,  dristar  jag  aller- 
ödmjukast  ocb  troinnerligen  uppvakta  benne  denna 
postdag.  Gud  i  bimmelen  vet  buru  mitt  beklämda 
bjerta  utgjuter  suckar  natt  ocb  dag  för  den  lyckan 
att,  med  dygd  ocb  kärlek  förknippad^  kunna  göra 
BeUman.     IV.  24 


Digitized  by  VjOOQ IC 


570 


mig  värdig  hennes  högädla  mademoiselles  åtanke. 
Charmanta  mademoiselle^  hvarföre  plågar  hon  med 
sitt  stillatigande  den,  hvars  diktan  och  traktan  är 
att  i  stoftet  vörda  hennes  gunstiga  person?  Sanner- 
ligen liknar  mitt  sårade  hjerta  en  tätting,  skjuten  af 
Dianas  solglimmande  blomsterpilar. 

Förr  skall  solen  sluta  skina, 
Förr  skall  hafvet  gä  sin  kos, 
Än  jag  glömmer  Wilhelmina, 
Täck  och  söter  som  en  ros! 
Ja,  f5rr  skall  mitt  trogna  hjerta 
Bli  förbytt  uti  ett  stop 
Än  jag  glömma  kan  min  smärta  .  . . 
Herre,  hjelp  oss  allihop! 

Allernådigsta,  fläta  mina  tårar  i  sin  chinjong, 
virka  mina  tankar  i  sin  roberong  och  gör  slut  uppå 
min  pina  lång.  Hon  är  den  endaste  i  verlden,  med 
hvilken  jag  vill  dö,  aflida  och  begrafvas  i  den  mull, 
som  oss  arma  syndare  slutligen  betäcka  skall,  sedan 
det  jordiska  är  förbytt  i  det  himmelska!  Öfverhölj 
mitt  beklämda  trogna  bröst,  som  in  i  grafvens  mörka 
vrå  beständigt  utgjuta  vill  suckar  utan  ända  —  tå- 
rarnc  stå  mig  i  munnen  och  tankarne  i  ögonen  . . . 
Adjö,  charmanta  vän!     Glöm  ej  en  trogen 

Haqvin  Bager, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


371 


154. 

Projekt  till  emottagaing  af  herr  löjtnanten 

oeh  bryggaren  Abraham  Westman  yid  dess 

efterlängtade  återkomst  1794. 


i:  o  5  eller  för  det  första,  utskickas  någon  för  att  efter- 
höra herrens  ankomst  och  hvartill  herr  sekre- 
teraren Theel  anmodas,  som  benäget  vid  detta 
glada  tillfälle  och  till  säkrare  kunskaps  vinnande 
torde  utvälja  sig  någon  hörare  vid  storskolan 
eller  de  andra  församlingarne,  som  hör  bättre 
än  han. 

2:o  Ifall  och  på  den  händelse  herr  löjtnant  West- 
man skulle  oförmodligen  inträffa  nattetid  och 
behaga  intaga  rum  på  sin  sommarboning  vid 
Sabbatsberg,  så  synes  ej  olämpligt  att  vid  stora 
porten  eller  grinden  utbreda  någon  matta  eller 
onyttig  fäll  af  gamla  lumpor,  hvartill  fattighus- 
hjonen kunde  vara  behjelpliga,  för  att  vid  por- 
ten hafva  en  bandhund  på  utkik  liggande,  hvar- 
till, vid  ett  sådant  soUent  tillfälle  och  för  denna 
gängen,  herr  hofkamreraren  Elfman  ej  torde 
undandraga  sig  den  mödan  att  föreställa  en 
husets  trogne  tjenare,  om  helsan  så  tillåter: 
alla  dar. 

3:o  Ifall  och  på  den  händelse  herr  hofkamreraren 
åtager  sig  denna  hederspost,  synes  ej  olämpligt 
att    herr    kapten    Nyström    anmodas,    för    mera 


Digitized  by  VjOOQ IC 


372 

eftersyn  det  allt  mätte  ordentligen  tillgä,  att 
med  tjmliga  medel  sig  iDfinna. 

4:o  kommer  herr  Willman  att  öppna  båda  portama 
och  under  samtliges  glädjebetygelser  af  sång 
och  skott  ledsaga  husets  herre  och  husbonde 
till  fbrfriskningar  och  lyckönskningar  af  en  väl 
öf verstanden  resa. 

5:o  kommer  herr  Refunk  Vallentin  att  till  fbrlu- 
stande  vara  klädd  som  en  herdinna  i  början, 
med  hvit  snibbhufva  och  florshatt,  svartrosig  i 
anseende  till  sorgen,  silkeshalsduk  och  rödran- 
dig  kjol,  med  en  blomprydd  staf  i  handen,  men 
andra  gången  som  en  handtlangare  eller  fyr- 
verkare  för  att  servera  kanonerna. 

6:0  inställer  sig  hofsekreteraren  Bellman,  om  hans 
helsa  tillåter,  att  afsjunga  följande  lyckönsk- 
ningssäng: 

Till  en  huld  och  älskad  maka 
Under  barnens  sång  och  pris 
Var  välkommen  hit  tillbaka 
Inom  detta  paradis! 

I  vårt  tjell  vår  glädje  sprides. 
Och  till  prof  att  den  är  stark 
Friska  blomsterkransar  vrides, 
Hemtade  ur  egen  mark. 

Sedan     detta    är    enhälligt    afsjunget,    lössläppea 
po8t-d''honneuren  vid  grind. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


373 


155. 
Den  5  Mtg  1794. 


1  dag  klockan  5  eftermiddagen  uppföres  i  stora  kor- 
ridoren en  fullstämmig  konsert.  Orden  dertill  kom- 
ponerade af  bror  Wetz. 

l:8ta  afdelmngen» 

l:o  Föreställes  öfverflödsförordningen  pä  säckpipa. 
2:o  Mälarens  tillfrysande  nästa  år. 
3:o  En  aria  för  skridskor. 

2:d/ra  afdélningen, 

l:o  Abraham  och  Isak  drickande  en  bål  bischoff  med 
solo  för  valdthorn. 

2:o  Fjellman    nysande,    och  i  en  hållstu'  tio  variatio- 
ner lögn. 
Konserten  slutas  med  ett  stort  kor  af  kattor. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


374 


156. 
Till  fru  Elisabeth  Westman. 


Min  gun stiga  fru! 

Jag  tackar  ödmjukast  för  allt  godt  hos  herrskapet 
sedan  mitt  sista  vistande  i  Stockholm.  Min  hastiga 
afresa  till  Riga  gjorde  att  jag  ej  fick  den  äran  att 
taga  afsked.  Men  orsaken  var  att  skepparen  hade 
lagt  ut  från  bron  vid  Kastellholmen,  och  om  afton 
blåste  en  god  kultje  och  vi  fingo  en  ståtelig  vind. 

Vi  gäfvo  oss  således  om  bord  tisdagsaftonen  den 
23  i  denna  månad  och  voro  om  morgonen  vid  Dalarö 
skans,  hvarest  vi  träffade,  jag  med  mitt  sällskap, 
herr  öfverinspektoren  Malmgren  jemte  öfverdirektö- 
ren  Theel  och  herr  statssekreteraren  och  landshöf- 
dingen  Schröderheim  och  doktor  Petreijus.  Hans 
kongl.  höghet  af  Preussen  var  nådig  och  bjöd  oss 
som  hastigast  på  frukost  till  värdshuset  under  skott 
af  kanonerna  på  ^tningen.  Jag  måtte  bekänna  att 
Waxholmen  är  en  förträffeligen  vacker  stad  och  visst 
tre  gånger  så  stor  som  Stockholm.  Alla  husen  äro 
af  sten,  utom  fästningen.  Efter  slutad  frukost  hade 
jag  nöjet  att  med  en  ostindiefarare  fä  medfölja  till 
Riga,  hvarest  jag  nu  har  den  äran  att  skrifva  detta 
bref  och  underrätta  mig  om  her^-skapets  välmåga. 

Riga  är  en  vacker  stad:  gatorna  trånga,  husen 
låga.  Trädgårdar  fins  här  inga.  Kyrkor  äro  ej  syn- 
liga. Magistraten  bor  i  klädstånd,  och  stadsfiskalen 
är  afsatt. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


375 

Ifrån  herr  konsulen  Swalin  här  i  Riga  skall 
jag  hafva  den  äran  att  helsa.  Vi  emottogos^  ganska 
artigt  och  fingo  det  nöjet  att  se  de  utslitna  kängorna 
och  skorna,  som  han  sednast  tog  med  sig  från  Stock- 
holm. 

Jag    har    den    äran,    näst  begäran  om  en  kanna 
jästs    öfversändande    med    någon    skeppare    till    Riga 
för    min    räkning    och   näst  helsning  till  riksöket  och 
flaskfbrvaltaren  brodern  Elfman,  förblifva 
min  gunstiga  frus 

ödmjukaste  tjenare 
C,  M.  Béllman, 

Riga  den  23  Aug.   1794. 


157. 
Till  fru  Elisabeth  Westman 

fl794). 


V  id  min  hemkomst  frän  Riga  fick  jag  förnimma  att 
herr  Lundberg,  å  herrskapets  vägnar,  varit  så  god 
och  gjort  sig  underrättad  om  min  helsa.  Jag  är  nå- 
got trött  af  resan,  så  att  jag  ännu  håller  mig  vid 
sängen. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


376 

Som  jag  häller  så  mycket  af  herrskapet  och 
dess  has,  så  tages  väl  mitt  skriftliga  besök  ej  illa 
upp,  det  min  son  brefbäraren,  mot  belöning  af  en 
smörgås,  äfvenledes  tör  anhålla  om. 

Jag  har  med  mig  ifrån  Riga  i  kommission  att 
försälja:  ett  hälft  lispund  godt  hårdvallshö,  två 
tunnband,  hvaraf  det  ena  är  förkommet,  ett  par 
sko  tyg,  omaka,  samt  ett  vagnshjul,  passande  till  nå- 
gon vis  å  vis,  ännu  oskodt,  några  urläkta  buteljer 
soija,  m.  fl.  rariteter.  Om  någon  afnämare  skulle 
finnas,  ber  jag  att  derom  i  fbrseglad  biljett  bli  un- 
derrättad med  utanskrift:  »A  monsieur,  monsieur 
i  Riga»,  som  kan  lemnas  till  tornväktaren  i  Kungs- 
holmen.    Jag  framhärdar 

min  gunstiga  frus 

ödmjuke  tjenare. 
a  M,  B, 

Vore  roligt  veta  om  jungfru  Teresia  ännu  är  i 
lifvet.  Hennes  syster,  majorskan  i  Riga,  ber  belsa 
henne. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


37' 


158. 
Månan. 


jag  i  månen  stanna  — 
Ack,  Clio,  hjelp,  jag  hisnar  än! 
Der  gingo  barn,  som  gamla  män 
Med  höga  steg  och  rynkad  panna, 
Helt  dryga  i  sin  tunna  luft. 
Här  sprungo  folk  for  harar  rädda, 
Här  gingo  några  präktigt  klädda, 
Som  egde  sken  af  godt  förnuft. 


En  häst  höll  på  att  lära  flyga 
Och  sparfven  spändes  för  en  plog. 
Då  oxen,  som  densamma  drog, 
I  räfvens  gömslor  ville  smyga 
Som  vor'  hans  slughet  ganska  stor. 
Jag  hörde  åsnor  Ijufligt  sjunga 
Och  kråkan  med  en  högljudd  tunga 
Gå  ut)p  i  lärkans  sångekor. 


En  stor  kalkontupp  sig  nu  brösta, 
Fast  han  ej  egde  spik  i  vägg, 
Med  högljud  t  sorl  och  myndigt  skägg 
Att  alla  hönsen  öfverrösta. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


378^ 

Dess  lyeltemod  jag  undra  på, 
Som  vingen  ned  i  marken  stötte; 
Men  när  en  ärskalf  honom  mötte, 
Gick  han  ooh  skämdes  i  en  vrå. 

Dock,  dårskap,  du,  som  vettet  dårar 
Och  snarast  hop  med  cinillen  står, 
Månn'  du  i  månan  frälse  får? 
Ack,  att  min  hand  ej  sanning  sårar  — 
Ty  drömmar  bör  ock  ha  sin  rätt. 
Jag  tillstår  folket  var  märkvärdigt. 
Till  främmand'  sysslor  alltför  fUrdigt . . . 
Med  djuren  var  på  lika  sätt. 

Skomakarn  steg  på  lärostolen. 

Och  skräddarn  som  helt  grundlärd  var. 

Af  rättgängsbalken  stycken  skar. 

En  smed  såg  fläckar  uti  solen 

Och  smidde  stjernor  såsom  spik. 

Ja,  bonden  sjelf  var  icke  flater 

Att  tadla  stånd  och  potentater 

I  hvar  en  månans  republik. 

Men  löjligt  var  att  här  fÅ  höra 
En  qvinnomängd  i  hvarje  hus 
Vid  Tombre,  thé  och  litet  snus 
Arméer  ut  kring  verlden  föra: 
Det  fästningsverket  dugde  ej. 
Den  staden  borde  nu  belägras 
Och  generalens  lif  förvägras. 
Om  han  till  kriget  sade  nej. 

Men,  ack,  hur  vardt  jag  hjertligt  gläder 
Att  sådant  blott  i  månan  skett! 
Ty  hvem  har  slikt  på  jorden  sett? 
Man  minnes  ju  de  ord  och  rader. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


379 

Som  en  sä  vigtig  lärdom  bär: 
När  hvar  och  en  sin  »yssla  sköter, 
Sä  går  oss  väl,  ehvad  oss  möter. 
En  dåre  den,  som  annat  lär! 


159. 
Till  en  rlksdagman  af  presteståndet, 

som  trugade  shalden  att  improvisera. 


En  visa  vill  jag  sjunga, 

När  vinet  smakar  bäst .  .  . 

Hin  båle  i  en  gunga 

Han  satt  en  gäng  en  prest: 

Han  gunga  honom  af  ocb  an   — 

Ocb  fast  han  var  en  riksdagsman, 

Så  tog  han  honom  .  .  . 

Bli  inte  rädd  och  slagen, 
Men  drick  ditt  glas  i  ro! 
Hin  lemna  likväl  kragen 
Och  satte'n  på  en  so. 
En  annan  gäng  så  hände 
Han  den  för  presten  kände  — 
Och  sä  tog  han  den  med. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


380 

Och  kaka  söker  maka 

I  alla  sina  dar  — 

Hin  fritt  må  presten  skaka, 

Blott  haD  min  flaska  spar! 

Jag  torstig  är  som  elgen  .  .  . 

Men  hvem  tog  vid  buteljen? 

Fan  tog  dem  alla  tre. 


160. 

Till  fänrik  Moiian,  som  förolämpat 
skalden  p&  en  källare. 


1  Monomotapa  jag  pä  ett  värdshus  satt 
Och  hade  kappan  om,  fbr  det  jag  mådde  illa, 
Drack  eljest  ett  glas  vin,  men  teg  som  muren  stilla, 
Men  väcktes  ur  mitt  lugn  af  salvor  utaf  skratt. 
En  morian,  med  Qädrar  i  sin  hatt. 

Sin  martialska  röst  lät  höra  — 
Han  pekade  på  mig  och  såg  förfärlig  ut. 

Jag  frågade  min  vän  till  slut: 
*Månn  jag  så  mycken  fröjd  den  unge  herrn  kan  göra? 

'Det  skulle  fägna  mig,  minsann! 
'Ser  jag  så  rolig  ut?'      »Åh,  herre»,   svarar  han, 
»Han  är  en  morian,  bör  ni  deröfver  undra? 

»Sin  spegel  han  i  fickan  bär 
>»Och  jskrattar  jemt  åt  den,  som  honom  olik  är. 

»Ack,  slika  narrar  ha  vi  hundra  — 
»Se,  tvänne  sitta  der! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


381 


*Pä  käringar  att  voltigera 
»Och  genom  blåsrör  lossa  skott 
»Är  hvad  han  hittills  har  förmått, 

»Och  bör  man,  i  hans  är,  af  honom  fordra  mera? 
'Men\  föll  jag  in,  'hvad  är  hans  syssla  dä?' 

Min  värd  i  mössan  tog  och  svarade  mig  så: 
»Ni  kan  det  se,  om  er  behagar, 
»Ty  af  den  lans.  det  koger,  som  han  bär, 
»Begrips  att  han  en  hjelte  är. 
»Gud  gifve  fred  i  våra  dagar!» 


161. 
Öfyer  en  peruk, 

förärad  tdl  julklapp. 


lill  en  yfvig  helighet 

Jag  om  högtidsdagen  kammas. 

Under  mig  —  som  mången  vet  — 

Mycken  obetydlighet 

Med  ett  amen  djupt  framstammas. 

Fordna  dar  i  lockar  tätt  - 

Jag  en  Fredriks  hjessa  prydde, 

Och  se*n  kamipad,  med  rosett, 

Uppä  börsen  jag  betydde  — 

Nu  jag  duger  inte  mer 

An  till  julklapp  just  åt  er. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


382 


163. 


Till  öfyerdirektören  Ohristian  yon 
Stapelmohr, 

förord  för  Nor ström,    UUa    Wtnhlads  man,  aU  Uifm 
sjötvUshesökare, 


Jun  ringa  snpplikant  ur  gruset  jag  framdrager^ 
Som  till  min  ringa  hjelp  en  ringa  tillflykt  tager. 
Han  tror  uti  sin  själ  —  gud  vet  hvem  den  tillhör 
Att  han  har  vunnit  allt,  när  han  blir  visitör. 


163. 
Orafskrift. 


1  skuggan  af  den  graf,  der  tidens  stormar  yra 

Och  dödens  bleka  hamn  sitt  timglas  kastat  har, 

Min  sänggudinna  ömt  vid  klangen  af  min  lyra 

De  svarta  sorgeflor  ikring  sin  hjessa  drar, 

Befaller  mig  bestört  en  grifteruna  rita. 

Välan,  mitt  snille,  tänk,  och  yfva  dig,  mitt  hår  .  . . 

Men    hvem    kan    vara   död  —  hvem  är  det  dä?  Mor 

Brita, 
Som  dessa  rim  beställt.     Och  till  hvad  pris?  Gutär! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


383 


164* 
Yid  kanslirådet  Skutenhjelms  död. 


Andtlig  uti  stilla  väder 

Skutan  nu  —  i  Herrans  namn  — 

Seglat  ut  ur  tidens  famn! 

Farten  hela  stranden  gläder  .  .  . 

Vi  då  i  en  bischoffsbål 

Dricka  lycklig  resas  skål! 


165. 
Färden  från  krogen  till  grafren. 


Min  gunstiga  fru! 

Andtlig  är  den  stunden  inne  att  jag  måste  ombyta 
linne  och  låta  mig  nedsättas  i  grafven  med  prestaf- 
ven.  Jag  har  föranstaltat  om  mitt  hus  med  saffrans- 
kringlor och  talgljus,  och  ifrån  krogen  Förgyllda 
Lyran  skall  jag  bäras  bort  med  ohyran. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


384 

Llkpr^cessUn. 

t  ledet. 

Främst  härolden    af  procession:   brodern  Nyström  med 
stafven. 

Derefter 
Fru  Eluaheth   Westman^  fru  Béllmany  fru  Sehröderhem, 

2  ledet. 

Fru   Qviding,  fru  Paimstedt,  fru  BillmarL 
En  härold:  brodern  Roth  med  stafven. 
Brodern  FjeUman  i  lång-nattrock 
med  flor  i  hatten. 

Efter    honom 

Sex  politigubbar  med  facklor. 
Teresia  med  graföls-kringlorna. 

Der  på  följa 

Tvänne    Bacchi    män    med    hvar    sitt  ankare  på 
hufvudet. 

Efter   dem 
Brodern    Wetn  med  likkransen. 

En   härold: 
Brodern  BUx  med  parentation  på  en  tallrik. 

Derpå 
Brodern  Hilleström  med  porträttet. 

Ändtligen 

Fyra  Bacchi  kommendörer 

med  kistan  upp-  och  nedvänd. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


385 

Slutligen 
Hund  och  svin. 

Trakteringen  står  på  Kräftriket,  hvart  till  den 
ändan  brodern  Elfman  sig  med  fyra  skottkärror  haf- 
ver  sig  begifvit. 

Stockholm  den  31   Augusti  1793. 


Min  gunstiga  fru ! 

Brodern  Wetz  har  efter  den  aflidnes  sista  vilja 
föranstaltat  om  trakteringen  på  Kräftriket.  Nederst 
synes  kistan,  riktigt  vänd,  med  den  dödes  chiflfer. 
Brodern  Pehfmany  dansande  med  det  så  kallade  extra 
fluidum,   som    af  ålder   vid    rätterna   är   tillslaget  den 


Kräftriket. 
Itellmau.     IV.  2  5 


Digitized  by  VjOOQ IC 


S86 

omutade,  bär  sitt  salariam  till  rättvisans  tempel. 
Teresia  öppnar  balen,  hvarföre  hofkamreren  brodern 
Elfman  drager  ceremoniskottkärran  med  porterbutel- 
jerna.  Han  belsas  af  politi  med  rökande  facklor. 
Alla  oberusade  vittnen  i  processen  stanna  om  igen 
i  anseende  till  trakteringen.  Brodern  Blix  slår  på 
börnan  under  ett  klingande  vivat: 

»Vivat  Movitz"  traktering*! 
Allt    detta    är    en    sinnebild    af    menskligbetens 
bortgång  från  krogen  till  grafven. 

Stockbolm  den  7   September   1793. 


166. 
Stockholm,  kongl.  slottet  den  20  Maj  1794. 


Beskedlige  Abrabam  Westman,  som  båller  af  mig! 

Abrabam,  dig  det  brefvet  lemnas. 
Som  mitt  svaga  tillstånd  vet: 
Det  förvarar  tacksambet, 
När  Westmännerna  de  nämnas. 
Men  här  ligger  jag  på  lur, 
Der  kung  Fredrik  sofvit  ofta 
Och  så  mången  trasig  kofta 
Blifvit  höjd  till  robe  de  coar. 

C.  M.  B. 

Min  säng  bar  tillhört  kung  Fredrik   1. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


387 


1«7. 
Till  hertigen  regenten. 


Högborne  furste,  aller  nådigste  herre! 

Jjiders  konglig  höghet  nära, 
Bor  jag  inom  dess  palats 
Med  den  stolta  föresats 
Att  regentens  mildhet  ära. 
Fastän  gallren  tungt  förföra, 
Der  min  skugga  fdtt  sin  plats. 

Nu  Anakreon  kantänka 
Misslynt  på  sin  luta  slår. 
Gläd  hans  utsigt  för  i  år 
Att,  der  Mälarns  böljor  blänka, 
Mig  på  Drottningholm  nu  skänka 
Blott  en  byggning  på  ett  år! 

Norrby,  öm,  med  dessa  rader 
För  min  Hoglands-hjelte  står, 
Ber  ers  höghet,  som  förmår. 
Att  bland  Drottningholms  kaskader 
Och  ibland  dess  promenader 
Jag  en  liten  byggning  får. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


38R 

Våren  bjuder  fägeln  sjunga, 
Biet  svärma,  gäddan  slå 
Och  sefiren  då  och  då 
Flåsa  i  poetens  lunga. 
Gör  ej  mina  dagar  tunga, 
Låt  mig  minsta  stuga  få! 

Der  skall  från  min  krönta  lyra 

ITjelten  öfver  böljorna 

Aldrig  höra   *(Ja  ira»! 

Nej,  hans  dygd  skall  jag  bedyra  . .  . 

Får  jag  dit  mitt  hushåll  styra? 

Eders  höghet,  svara:  Ja! 

AUer  underdånigst 

af 

C,  M.  BeUman. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


389 


168. 
Hin  iefyeruesbeskrifning. 

Kongl.  slottet  den   8  Maj   1794. 

^om  jag  allmänt  är  känd  så  på  den  moraliska  som 
fysiska  sidan,  det  vill  säga,  till  hjertat,  min  vandel 
och  konstitution,  så  är  jag  en  herre  af  mycken  liten 
djupsinnighet  och  frågar  ej  efter  om  solen  går  eller 
jorden  axlar  sig.  Hvad  jag  kan  bedyra  är  att  jag 
vill  ingen  varelse  i  naturen  ondt,  älskar  oändligen 
en  ädel  man  och  med  oupphörlig  låga  fruntimmer 
samt  små  beskedliga  barn,  äter,  efter  appetit,  litet 
och  godt  —  söndagen  hvitkål,  torsdagen  ärter,  lör- 
dagen strömming. 

Som  till  en  lefvernesbeskrifning  synes  vara  nö- 
digt att  man  nämner  dödsåret  eller,  rättare  sagdt, 
födelseåret,  alltså  finner  jag  mig  befogad  att  utsätta 
detsamma  enligt  kyrkoboken  i  S:t  Maria  Magdalena 
församling,  fast  längese^n  uppbrunnen,  till  den  4  Fe- 
bruari  1740. 

Faddrarne  voro:  min  farmor  fru  Elisahet  Dauer^ 
riksrådet  grefve  Jan  Gyllenborg.  Biskop  Rhyzelius, 
menar  jag,  har  döpt.  Marskalkar  på  mina  föräldrars 
bröllop  voro:  den  ännu  lefvande  presidenten  grefve 
Läljenherg,  då  häradshöfding,  och  kammarrådet  Wulf- 
venatjerna.  För  mina  föräldrar  lystes  1739  af  biskop 
Rhyzelius  första  gången,  af  Lagerlöf  andra  gången 
och   af  KaUenim  tredje   gången.     Vigde  blefvo  de  af 


Digitized  by  VjOOQ IC 


390 

erkebiskopen    Steuch    i    Stockholm,    hvarest   dä    hölls 
riksdag. 

Huru  mina  fbräldrar  krånglade,  blef  jag,  som 
sagd  t  är,  född.  Min  mor,  vacker  som  en  dag,  oänd- 
ligen  god,  charmant  i  sin  klädsel,  vänlig  mot  alla 
menniskor,  delikat  i  umgänge,  hade  en  förträfflig  röst 
och  hon  hade  vänt  sig  att  ligga  i  tjugoen  barnsängar  — 
»honny  soit  qui  mal  y  pense*  —  men  detta  lekverk 
gjorde  husets  ruin. 

Vid  sex  års  ålder  kom  jag  under  information  i 
Maria  skola.  Min  morfader,  magister  Hermonius,  var 
der  kyrkoherde  och  gift  med  min  mormor  från  gamla 
Aros,  hvarföre  hon  hette  AroaélL  Min  första  infor- 
mator var,  liksom  min  salig  faders  informator,  den 
allmänt  kände  Huhner,  sedan  doktor  Ktdström,  som 
älskade  mig  mycket:  af  honom  har  jag  lärt  stafva 
med  tillhjelp  af  en  liten  pinne,  såsom  då  brukades, 
nemligen  med  ett  litet  hästhufvud  på. 

Jag  var  då  mycket  flitig  och  eger  ännu  en  lef- 
vande  skolkatnrat  i  kongl.  sekreteraren  Bryssel,  som 
spelar  excellent  klaver.  Sedan  bekom  jag  till  infor- 
mator kyrkoherden  Norman,  som  ännu  lefver,  och 
efter  honom  en  vid  namn  Svaljun^,  som  ingen  aktade, 
utan  har  jag,  tillika  med  nu  lefvande  spanraålshand- 
laren  eller  grossören  KeUheeh,  gifvit  honom  stut. 
Omsider  fick  jag  en  annan  informator,  som  hette 
Höchert  och  kom  till  tullen.  Han  slog  mig  på  finger- 
stumparne  med  linealen  för  det  att  jag  ej  ville  kunna 
Euklides  och  den  tidens  metafysika. 

Hjernan  ännu  i  mig  vrides. 

När  jag  tänker  pä  Euklides 

Och  på  de  trianglarna 

ABC  och  CDA. 

Svetten  ur  min  panna  guides 

Värre  än  på  Golgata, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


391 

Ändtligen  uppklarnade  dagen.  Mina  fbräldrar 
hade  funnit,  att  då  jag  låg  i  feber,  hade  jag  under 
paroxysmen  talat  allting  på  vers  och  sjungit  dem  för 
min  mor  så  väl  att  alla  fallit  i  förundran.  I  förSl- 
drarnes  hus  umgicks  då  för  tiden  den  nuvarande  pre- 
sidenten Rosmadler,  presidenten  Carlsson,  kanslirådet 
Rahbe,  kanslirådet  Nordmflyeht  och  då  sekreteraren, 
nu  vice  presidenten  i  kommerskollegio  SUfverskäld 
samt  kongl.  sekreteraren  Abraham  Sahistedt.  Desse 
valde  mig  till  informator  ett  geni  vid  namn  Clas 
Ludvig  Ennesy  hvilken  genom  min  rekommendation 
hos  salig  kungen  sedermera  befordrades  till  pastorat 
i  Skåne  och  Östra  Herrestad.  Af  honom  lärde  jag 
att  handtera  Apollos  lyra:  under  hans  inseende  har 
jag  författat  flera  bref  och  poesier,  ibland  dem,  1755, 
öfversättningar  af  psalmerna  i  Halliska  psalmboken. 
Dessa  öfversättningar,  jemte  flera  bref  på  tyska,  en- 
gelska, italienska  och  fransyska  af  min  hand,  lära 
förvaras  hos  presidenten  Rosmadler  i  dess  bibliotek 
hemma. 

Vid  samma  tid  blef  jag,  tillika  med  dåvarande 
ryttmästaren,  sedan  hofmarskalken  Jennings^  professor 
Trozelttts  och  amiral  Nordmankar y  under  presidenten 
Rosmadlers  klubba,  ämnesven  i  kongl.  vetenskaps- 
akademien och,  efter  den  tidens  sed,  mottagen  på 
riddarhuset  i  akademiens  rum  samt  införd  af  tvänne 
ledamöter:  bergsrådet  Adlerheim  var  den  ene,  den 
andre  har  jag  förglömt. 

Vid  denna  tid  försvenskade  jag  en  bok  under 
titel :  En  fars  förmaning  tUl  sin  son,  företagande  en 
utrikes  resa,  tryckt  hos  Wilde.  Originalet  har  presi- 
denten   Carlsson  funnit  i  Aleppo. 

Sedermera  öfversatt  ett  Utdrag  af  Scrivers  sfäla- 
skatt,  tryckt  i  Norrköping  hos  Edman, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


392 

Pä  samma  tid  öfversatt  och  till  min  mor  dedice- 
rat: Landshöfditigen  v.  Schweidmtz  dödsbetraJctelser, 
lämpade  till  evangelierna.  De  der  befintliga  tyska 
sonnetter  öfversatte  jag  på  vers. 

Samma  tid  författade  jag  en  numera  sällsynt 
skrift,  kallad  Månan.  Ett  enda  ord  i  detta  skalde- 
stycke ändrades  af  den  store  von  Dalin:  nemligen  i 
stället  för  predikstol  sattes  lärostol. 

Mina  sednare  arbeten  äro  nog  kända,  utom  ett, 
Svad  behagas?  kallad  t,  h  vilket  är  mycket  sällsynt  och 
skall  vara  en  satir  på  biografier. 

1759  var  jag  första  gången  plakat,  sofvande  i 
min  mors  knä,  sedan  jag  hos  holländske  ministern 
Martewill  på  söder,  i  grannskapet  af  mina  föräldrars 
hus,  tagit  mig  ett  pontaks-rus. 

Jag  kom  hem  så  röd  och  skön 
Eftermiddagen  mot   fyra 
Då  till  dagens  aftonbön 
Man  såg  folket  sig  utstyra. 
Mina  systrar,  pjåkiga, 
Med  bindmössor,  syntes  niga, 
Men  jag  rosenblommig  stiga 
Till  min  mor  och  kjortlarna. 

»Min  Carl  Michael*,  sade  hon, 
»Hvar,  min  gosse,  har  du  varit?» 
Ah,  min  mor,  jag  har  erfarit 
En  mig  något  stor  portion. 
»Jaså,  så  så,  Calle  lilla! 
»Luta  då  ditt  hufvud  ner, 
»Lägg  dig  på  mitt  knä,  jag  ber  — 
»Vet,  din  mor  vill  dig  ej  illa! 

Ar  det  då  underligt  att  hela  min  varelse,  hvar 
minsta  tanke,  hvar  andedrag  t  upplifvar  min  olyckliga 


Digitized  by  VjOOQ IC 


393 

varelse  att  hälla  af  fruntimmer?  Guds  hämd  vare 
öfver  mig,  om  jag  icke  blir  förtjust  af  en  gammal 
utsliten  stubb,  med  alla  sina  trasor,  på  sopbacken 
vid  Packartorget!  Jag  ser  en  kärleksgudinna  i  hvarje 
loppa  och  en  Astrild  i  hvar  utkastad  nedandel.  En 
uttrampad,  nedkippad  sko  .  .  .  min  Gud  ...  ett  fruntim- 
mers såla,  hvarpå  hon  vandrat  i  Gröna  gången,  ger 
mina  ögon  mera  lif  och  vällust  än  den  lager.,  hvarmed 
man  mig  på  medaljen  hedrat. 

Fortsättning  härnäst. 


Fortsättningr* 

Kongl.  slottet  den  21   Maj    1794. 

En  man  utan  minne  måste  nödvändigt  vara  en 
beskedlig  varelse.  En  skälm  måste  minnas  hvad  han 
tänker,  tänkt  och  sagt.  Jag  mins  ej  hvar  jag  slutade 
mina  lefnadsanekdoter,  men  lika  mycket! 

Sommaren  år  1759  gick  jag  en  afton,  klädd  i 
en  hemväfven  rock  af  min  mor,  som  äfven  var  en 
god  hushållerska,  ned  till  Munkbron.  Klockan  ringde 
då  7  i  Maria  kyrktorn,  som  samma  år  i  Juni  månad 
afbrann.  Jag  gick  dä,  om  aftonen,  i  min  blå  rock 
och,  efter  den  tidens  sed,  utstofferad  med  halfärmar 
och  nattkappa.  När  jag  ett  par  timmar  betraktat 
jakterna,  som  förherrligade  utsigten  af  Mälarens  cy- 
teriska  stränder^  kom  den  bekante  latinske  skalden 
LÖfvenskold  gående,  jemte  den  namnkunnige  aktör  vid 
1756    års    riksdag   BeMnm  Renhorn,  för  att  stiga  om 


Digitized  by  VjOOQ IC 


394 

bord  pä  en  Arboga-jakt,  som  ämnade  sig  till  den  stad, 
hvarest  Renhorn  skulle  intaga  sin  borgmästarestol. 
Jag  hade  lärt  hans  dotter,  som  dä  med  sina  föräldrar 
bodde  pä  frimurarebarnhuset,  att  spela  pä  cittra, 
hvilket  instrument  jag  den  tiden  ojeraförligen  trakte- 
rade. Denna  obetydliga  omständighet  gjorde  att  herr 
borgmästaren  böd  mig  stiga  ned  i  kajutan,  hvilket 
jag  ock  gjorde.  Jag  satte  mig  genast  vid  ändan  af 
ett  litet  fällbord,  tittade  ut  genom  fönstret  pä  de 
mänga  fartyg,  som,  det  ena  efter  det  andra,  med 
sina  bukiga  segel  och  glatta  kölar  plöjde  den  mot 
aftonsolen  glittrande  böljan.  Roende  bätar  med  skön- 
heter smögo  sig  fram  emellan  boxerade  skepp.  Andra 
kostliga  flickor  bröstade  sig,  hukande  inom  sina  kring- 
spridda klapphoar,  och  deras  klappträn  tycktes  gifva 
ett  eko: 

.  , .  et  db  hoc  et  db  hac  et  ah  tUa. 
Parmmätarn  i  sitt  solfUrgade  linne  trampade  i  den 
fyrkantiga  hövälmen,  kuskarne  ströko  de  gnäggandc 
hästarna  för  hövagnen  och  Munkbro-mängelskorna 
trätte  med  roddargummorna  om  ka  plansvalet  i  Maria. 
Nu  framsattes  pipor  och  tobak,  och  kammarrådet 
Löfvenskold^  den  hedersmannen,  stoppade  min  allra 
första  pipa,  som  tillegnades  en  flicka,  hvilken  beha- 
gade göra  mig  och  sig  den  äran  att  emottaga  den. 
Borgmästar  Renhorn^  som  en  66  års  tyrann,  for  ut 
i  härda  ord  och  bitterhet  emot  sin  dräng.  Derpä  be- 
fallande in  en  kopparkittel  med  varmt  vatten,  arrak 
och  citroner,  tillagade  han  en  punsch,  af  hvilken 
bin  håle,  om  han  varit  ovan,  sannerligen  blifvit  så 
vimmelkantig  att  han  inte  hittat  hem  pä  sex  veckor. 
Jag  röker,  jag  dricker,  jag  somnar,  jag  vaknar. 
Vinden  blåser,  Löfvenskold  nickar,  Renhorn  öfverlera- 
nar  ät  däcket  gårdagens  förtäring,  och  drängen,  som 
en   kerubim   pä   en    nyärsönskan,  låg   utsträckt  långs 


Digitized  by  VjOOQ IC 


395 

med  reliDgeD.  Yr  i  hufvudet  och  betraktande  smör- 
gåsar, citronskifvor  och  flera  bacchanaliska  reliqvier 
på  min  nattkappa,  blef  jag  ängslig  vid  åtankan  af 
mina  beskedliga  föräldrar.  Ärnande  mig  hem,  ser 
jag  ut  genom  kajutfönstret,  men  finner,  i  stället  för 
det  f[)rmenta  Maria  Magdalena,  Strengnäs  kyrktorn, 
som  —  o,  himmel  —  uppspirade  vid  dagens  gryning. 
Vimpeln  hängde  nedåt  masten,  skepparen,  kippskodd, 
knäppte  igen  böxluckan  och  en  jägare,  som  varit 
vår  reskamrat,  tog  af  sig  mössan  och  helsade:  »Gu 
moron!» 

Mina  respektive  sofkamrater  vaknade.  Skeppa- 
ren lade  till  vid  Strengnäs  stad  emot  en  trädgårds- 
täppa.    Alla  stego  i  land  och  öfvergåfvo  mig. 

Utan  en  fyrk  i  fickan  vandrade  jag  på  mullga- 
torna  af  och  an  på  denna  alldeles  obekanta  ort.  Till 
all  lycka  råkade  jag  dock  i  en  port  på  ett  träplank 
en  bekant,  stenhuggareåldermannen  Lwtb  Iljortabergy 
son  af  kyrkoherden  och  namnkunnige  poeten  Hjorts- 
herg:  han  var  svåger  med  lektorn  och  sedermera 
kyrkoherden  Lundmark,  Han  omfamnade  mig  och 
bad  mig  att  stiga  in  i  sitt  hus,  hvarest  jag  blef  väl 
emottagen  och  blef  kär  i  doktorns  svägerska  mamsell 


Nymaqslcan;  r\\  brygjparenka 


Digitized  by  VjOOQ IC 


396 

Anna  Maria  Hjortsbergy  vacker  som  en  dag  och  för 
hvilken  hjertat  ännu  klappar,  fastän  hon  är  gift  med 
den  bekante  löjtnanten  v(m  Schedmn  och  har  stora 
barn,  bland  hvilka  är  en  kongl.  lifdrabant.  Herre 
Gud  —  ett  fruntimmer,  an  ten  hon  är  vacker  som 
en  eng^l  eller  ful  som  Nymanskan,  har  att  befalla 
mig  kyssa  sina  fjät. 

Fortsättning  härnäst. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


ZIONS    HÖGTID. 


Digitized  by  VjOOQIC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Till  presidenten  i  kongl.  kammarrevisionen 

kommendören  af  kongl.  maj:ts  orden 

m.  m. 


Herr  Grefve  Cabl  Wilhelm  von  Duben. 


Högvälborne  herr  grefve! 


Med  ea  dristig  hand  i  dag 
Vågar  jag  de  bladen  räcka, 
Torde  hända  att  de  väcka 
Hjertats  lugn  i  lätta  slag. 
Men  till  prof  af  ädel  låga 
Jag  med  vördnad  lyran  rör, 
Och  med  ja  besvär  den  -fråga 
Att  jag  lefver  och  jag  dör 


högvälborne  herr  grefvens 
presidentens  och  kommendörens 


allra  ödmjukaste  tjenare 

€.  M.  Bellman. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


401 


1. 


Öfyer  eyangelium  på  första  söudagen 
i  adyentet. 

Matth.  21. 


V  i  se  i  dag  en  man,  som  Herrans  folk  bebådar 
Ny  fröjd,  hvart  steg  han  går. 

Med   milda  ögnakast  han  Zions  dotter  skådar 
Och  sig  för  bröstet  slår. 

Klädd  i  en  rioga  drägt  af  nötta  slitna  trådar, 
Han  verldens  dyrkan  får. 

Bese  hvad  törnig  väg  dess  helga  fötter  taga, 

Hvad  styng  dem  förestår! 
Ej  mer  till  Davids  borg  de  öfver  Kidron  draga, 

Men  gå  de  röda  spår, 
Der  offren  fördes  fram  att  tagas  utaf  daga 

Och  nattens  fasa  rår. 

Vid  Oljobergets  fot  han  några  stunder  hvilar 

Och  sänder  ut  sitt  båd. 
Dess  blick  af  tårar  skyms,  kring  hjertat  blodet  ilar 

Med  mildhet,  ångst  och  nåd. 
Bekymrad  i  sin  själ  att  bryta  dödens  pilar. 

Fullborda  himlens  råd. 

Nu  sina  portar  stolt  Jerusalem  upplåter. 
Tar  mot  sin  kung  och  lag. 
Bellman.     IV.  26 


Digitized  by  VjOOQ IC 


402 

JudioDan  niger  djupt,  den  rörda  juden  gråter 

Och  böjer  knän  i  dag. 
I  oskuld  barnen  le,  allt  folket  bugar  äter 

Med  löjen  och  behag. 

Men,  ack,  hvad  dyrbart  värf,  hvad  höghet,  glans  och  ära 

Man  i  din  ringhet  ser! 
Jerusalem  blir  glad:  de  löf  och  qvistar  skära 

Och  fröjdas  mer  och  mer. 
Strö  blommor  pä  din  väg,  pä  vägen  klädren  bära 

Och  falla  för  dig  ner. 

En  ropar:   »Davids  son!»  En  annan:   »Hosianna, 

Välsignad  vare  han!» 
Bäd'  de,  som  gå  förut,  de,  som  i  trängseln  stanna, 

Och  allt  hvad  skönjas  kan. 
Allt  med  en  helig  lust  tycks  blod  och  bröst  bemanna 

Och  muntra  opp  hvarann. 

Hvad  undran  för  vår  syn  ett  kungligt  intåg  finna 

Med  armod  och  besvär! 
Se  ett  föraktligt  djur  och  hur  en  trög  åsninna 

Vår  Gud  och  Herre  bär, 
Hur  barnen  höjas  opp,  hur  tusen  ögon  rinna 

Och  jorden  rolig  är! 

Nog  är  det  hörd  t  ur  skyn  hvad  Gud  och  jord  behagar 

Med  englaröst  och  ton, 
Och  nog  profeterna  med  längtan  natt  och  dagar 

Bebådat  din  person. 
Men  folket  vilse  far  om  dig  och  dina  lagar, 

Ditt  rike  och  din  tron. 

Här  var  ej  jordens  guld  ditt  öga  ville  söka. 
Nej,  söka  själar  opp. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


403 

Du  kom  med  nåd  och  makt  Guds  rike  att  föröka 

Och  fröjda  lifvets  lopp. 
Men  de,  som  böja  knän,  snart  spjut  och  lansar  kröka 

Uti  din  helga  kropp. 

Så  sucka  nu  i  dag,  du  bittra  menskoslägte, 

Fäll  tårar,  märk  och  lär: 
Ät  den,  som  Juda  folk  en  bräcklig  spira  räckte, 

Han  verldens  konung  är. 
Låt  vid  hans  intågsfest  oss  alla  bli  uppväckte 

Till  längtan  och  begär  I 

Träd  in  uti  vår  själ  som  du  i  templet  träder 

Opp  i  Jerusalem! 
Drif  blindhet  frän  vår  syn,  gör  att  ditt  ljus  oss  gläder 

Och  mörksens  böljor  däm! 
Lät  suckar  i  vårt  bröst  ej  skingras  som  ett  väder. 

Vårt  hjertas  klippa  kläm! 

Vi   vänta  ett  advent,  då  du  dig  skall  förklara 

I  majestätlig  syn: 
En  herrlighet  upptänds  af  ljusets  englaskara. 

Kring  sol  och  vattubryn. 
Det  rätta  lifvets  land  skall  ses  och  öppnadt  vara 

Och  lif  och  död  i  skyn. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


404 


2. 


Of  Ter  eyangelium  på  andra  söndagen 
1  adrentet, 

E%ai€B  21:  11, 


Märk  i  stjernor,  sol  och  vatten 
Hvad  för  tecken  förestår! 
Månen  slocknar,  böljan  slår. 
Väktare,  hvad  lider  natten? 
Lyfter  edert  hufvud  opp! 
Snart  förlossningsklockan  ljuder, 
Jorden  darrar,  afgrund  sjuder  .  .  . 
Väktare,  märk  tidens  lopp! 

Menskan  jag  förtviflad  finner: 
Allting  skiftar  natt  och  ljus, 
Verldens  prål  blir  eld  och  grus. 
Ström  och  floden  våldsamt  rinner, 
Fikonträdet  knoppas  ut, 
Jordens  trälar  rysa,  skälfva. 
Himlens  kroppar  rycks  och  hvälfva 
Ur  sin  ordning  till  sitt  slut. 

Hjelp,  o  Gud,  den  dyra  dagen. 
När  allt  till  förvandling  går! 
Jag  i  Kedars  hydda  står 
Som  en  fremling  ömt  betagen. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


405 

Gif  förtröstan  i  ditt  namn, 
Lär  mig  bedja,  sucka,  vaka, 
Hjelp,  när  afgrundseldar  spraka, 
Att  jag  fröjdas  i  din  famn! 


Öfyer  eTangellum  pä  tredje  söndagen 
i  adventet. 


11:  2. 


Du  dyra  namn  på  denna  dagen, 

Vårt  svenska  Zion  ser  din  bild 

Stå  inom  gallret,  blek  och  mild, 

Båd'  fängslad,  smädad,  tryckt  och  slagen! 

Det  hör  din  tungas  skarpa  röst 

Hur  du  tyrannens  stolthet  pröfvar. 

Hur  han  sin  orm  i  barmen  döfvar  — 

Men  dina  kedjor  bli  din  tröst. 

Hvad  sanning,  majestät  och  styrka 
Uti  Herodis  bröst  du  skr  ef! 
Ej  som  en  rö  dig  vädret  dref 
Kring  öcknar,  städer,  hof  och  kyrka. 
Nej,  mer  beständig  i  ditt  kall. 
Din  tro  ditt  vittne  understöder  — 
Men  detta  hufvud,  som  nu  blöder. 
Märk  att  dess  blod  ock  vittna  skall! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


406 

Lät  våra  hårda  bjertan  krossas 
Med  helig  rysning  vid  det  svärd, 
Som  gör  dig  lifsens  krona  värd 
Och  hvarmed  dina  kedjor  lossas, 
Johannes  . . .  Men,  du  dyra  man. 
Ditt  blod  i  dag  vår  andakt  leder 
Till  det,  som  ifrån  korset  neder 
För  verldens  lif  och  helsa  rann. 


4. 
Of  ver  eyangelium  pä  fjerde  söndagen  i  adyentet. 

Joh.   1:  W. 


»Ho  äst  du?»  frågas  dig.     Betänk  i  dag  och  säg 
Hurdant  ditt  hjerta  är  att  röcya  Herrans  väg! 
Hvar  blick  förråder  dig:  din  hala  uppsyn  röjer 
Hur  i  din  säkra  sömn  allt  orent  dig  förnöjer. 
Gäck  till  Bethabara,  gäck,  usling,  hör  och  lär 
Hvad  tröstfullt  vittnesbörd  en  mild  Johannes  bär! 
Gud  med  Eliae  kraft  den  dyra  mannen  sände 
Att  vittna  ho  den  var,  som  folket  än  ej  kände. 
Johannes  träder  fram  och  bildar  i  vår  själ 
Vår    frälsning    till     dess    grund,    dess    sanning,    vigt 

och  väl. 
Han  döper  i  dens  namn,  som  sjelf  sig  låtit  döpas 
Och  genom  hvilkens  blod  vår  sällhet  skulle  köpas. 
»Ho  äst  du?*  frågas  dig.     Halt  i  ditt  öfverdåd. 
Sök  hamnen  i  din  storm  emellan  nöd  och  nåd. 
Så  slipper  du  en  gång  att  vid  de  blixt,  som  Ijunga, 
I  tusen  plågors  qval  med  hämden  på  din  tunga 
Längst    ur  förtviflans  djup  att,  blodig,  svart  och  bar, 
Ditt  hufvud  resa  opp  och  sjunka  vid  ditt  svar. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


407 

6. 
Öfyer  eyangelium  på  juledagen. 

ÄpoaU.  gern,  13:  33, 


»J)\x  gjorde  väl,  du  kom!»  så  en  Cornelius  talar^ 
Då  Petrus  med  sin  röst  hans  klämda  själ  hugsvalar. 
Cornelius  faller  ner  och  tar  sin  vän  i  famn: 
Oändligt  kärt  besök  —  det  var  i  Jesu  namn. 
Bör  ej  vår  tunga  då  i  dag  de  orden  säga? 
Kom  öppnom  nu  vår  famn  att  få  vår  Jesum  ega! 
Vi  vete  hvad  som  skett  i  evighetens  råd: 
Vår  frälsare  är  född,  vårt  slägte  har  fått  nåd. 
All  fruktan  är  förbi,  men  glädjen  sig  föröker. 
När  skaparen  i  dag  sitt  kreatur  besöker: 
Den  morgonrodnans  prakt  med  salighet  uppgår. 
Som  verlden  bådad  blef  i  fyratusen  är. 
Välkommen  vare  du,  som  vill  vårt  lif,  vår  hydda 
Från    afgrunds    blixt  och  svalg  med  din  fbrtjenst  be- 
skydda! 
Vi  falla  för  dig  ner:  din  vagga  i  sitt  grus, 
Med  nådens  skatter  fylld,  är  herrlighetens  hus. 
*Du    gjorde    väl,  -du    kom!*    Vår    synd,    vår    sorge- 
dimma 
En  annan  utsigt  vann  vid  denna  dyra  timma. 
Omätligt  kärlekshaf !  Min  tanke,  märk  och  hvälf, 
En  Gud  föds  af  ett  blod,  som  han  har  skapat  sjelf. 
På  jorden  utan  far,  i  himlen  utan  moder, 
I  armod  rik  och  stor,  i  allt  vår  vän  och  broder. 
Som  jordens  glans  och  mull  lagt  till  sin  fotapall 
Och  som  i  sinom  tid  sjelf  henne  dömma  skall. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


4Ö8 

Han,  som  ger  hjertat  rymd  och  lungan  sammandrager, 
Sjelf  af  den  luft,  han  gjort,  nu  andedrägten  tager: 
Han,  i  hvars  hand  hvar  dag  är  räknad,  mörk  och  klar, 
Han  räknar  sjelf  i  dag  bland  menskor  sina  dar. 
Han,  som  ger  alla  djur  sin   kraft  att  kunna  föda, 
Blir  fx)dd,  och  sjelf  i  dag  han  känner  lifvets  möda. 
«Du  gjorde  väl,  du  kom!»  Din  kärlek  frälsar  oss: 
Det  blod,  som  i  dig  rörs,  utsläcker  afgrunds  bloss. 
De  späda  ögnakast,  som  stråla  kring  din  linda. 
De  skänka  verlden  Hf  och  mörksens  härar  binda. 
»Du    gjorde  väl,  du  kom*  ...  Men,  ack,  min  frälser- 

man, 
Din  vagga  och  ditt  kors  stå  redan  när  hvarann! 


6. 
Öfyer  eyangelium  på  annandag  jul. 

Matth.  23:  34, 


Nyss  sågs  med  öppnad  glans  sig  himlens  skyar  skilja: 
Åt  jorden  önskas  frid  och  menskan .  en  god  vilja. 
Nyss  denna  stolta  rymd  med  nattens  stilla  ljus 
Kringhvärfde   Jesu  bild,  hans  krubba,  mull  och  grus. 
Vi  funno  honom  der  uti  ett  saligt  möte 
Som  syndarenas  vän  med  nåden  i  sitt  sköte, 
Med  menlöshet  och  kraft  i  späda  andedrag 
All  verlden  muntra  opp  uppå  sin  födslodag. 
De  glada  englars  här,  millioner  i  omgånger, 
På  molnens  lätta  fläkt  bröt  opp  i  fröjdesånger 


Digitized  by  VjOOQ IC 


409 

Med  ett  oändligt  skri  af:  Ära  vare  Gud! 

Dm   Gud  t  höjden  hor,  högstlofvad  dina  lud! 

Hvad    strålar,     bloss    och     sken!     Naturn    nytt    präl 

annamma: 
Den  lugna  böljan  skalf,  den  bleka  månan  flamma. 
Från  englarne  i  skyn  kring  ljusets  boning  klar 
Till  herdens  mörka  skjul  allt  pris  och  ära  bar. 
Men,  ack,  nu  bäfvar  allt,  nu  jordens  lust  ofredas. 
Den  gyldne  skyn  blir  svart  och  dödens  täcken  bredas. 
Allt  hvimlar  i  förtret .  . .  Min  Gud,  din  röst  blir  hörd 
Som  syndens  hämnare,  förtörn  ad  och  upprörd. 
Ett  slägte  möter  dig,  som  fräckt  din  nåd  förskjuter, 
I  säkerhetens  sömn  all  köttslig  vällust  njuter, 
Ett  slägte,  som  gör  våld,  ett  folk  i  öfvermod, 
Som  rusar  till  sitt  fall  och  störtar  sig  i  blod. 
I  ögat  blixt  och  harm,  i  sinnet  storm  och  ilar, 
I  andedrägten  gift,  i  händren  spjut  och  pilar. 
Förvirring  i  hvar  lem!  Allt  täflar  i  en  hast 
Hvem  först  må  i  ditt  kors  slå  första  spiken  fast. 
De  med  en  vidrig  min  hvarandras  axlar  fatta 
Och  vid  hvart  blodigt  styng  sig  huka  ner  och  skratta. 
Ett  hufvud  ristas  här,  och  der,  af  ilska  matt, 
En  gulblek  jude  dör  och  själas  med  ett  skratt. 
Än  en  utmärglad  hals  och  än  en  skrynklig  panna 
Och  än  den  skönsta  mun  hörs  ryta  och  fbrbanna. 
Hvad  lansar  och  gevär,  hvad  upplopp,  storm  och  väldi 
Ja,  för  en  droppa  blod  krigsknekten  ger  sin  sold. 
Det  minsta  judebarn  vid  modrens  bröst  på  armen 
Framjollrar  harm  och  mord,  och  ögat  röjer  harmen. 
Förtvifladt  äfventyr  ....  Men,  ack,  Jerusalem, 
Guds  budskap  till  dig  förs,  och  si,  du  stenar  dem! 
De  lofva  frid  med  Gud  och  Jesu  kunskap  yrka, 
Bespottarn  skall  få  nåd,  få  rum  i  Zions  kyrka. 
En  usel  jordens  träl  skall  finna  lifsens  land 
Och  lifsens  krona  få  utaf  hans  kärleks  hand. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


410 

Här  lockas  dina  barD,  och  kärlek  barnen  tvingar 
Att  samla  sina  lif  inunder  nådens  vingar. 
Af  dig  likfullt  förqväfs  all  rörelse  till  lif 
Med  löje  ocb  förakt,  med  snöda  tidsfördrif. 
Ransaka  dig,  min  själ,  upptänd  din  låga  sakta, 
Sök  Gud  uti  din  bön,  lär  rätt  tans  nåd  betrakta, 
Att  ej  ditt  hus  blir  tomt,  eländigt  och  förstördt 
Och  att  ditt  hesa  rop  ej  blir  ur  afgrund  hördt! 
Låt  detta  hårda  bröst  hvar  dag  bli  förödmjukadt. 
Träd  till  Guds  nådebord  —  det  står  ju  fbr  dig  dukadt! 
Glöm  verldens  gyckleri,  besinna,  märk  och  lär: 
Ju  mera  nåd  du  fått,  ju  mer  ditt  ansvar  är! 


7. 
Öfyer  eyangelium  pä  fjerde  dag  jul. 

Matth.  2:  13, 


Herodes,  hvar  är  du?  Tyrann,  ditt  stoft  mig  retar  I 
Min  tanke  qväljer  mig,  hon  dig  i  grafven  letar. 
Hvar  är  du,  du,  tyrann,  och  din  förmätna  arm, 
Som  stack  ett  mordiskt  svärd  i  menlöshetens  barm? 
Jag  ser  och  blir  bestört .  .  .  Ack,  hårda  menskohjerta, 
Skall  ej  de  spädas  rop  och  deras  ångst  dig  smärta? 
Säg,  gjorde  det  ej  ondt,  Herodes,  i  din  själ 
Att  ett  oskyldigt  lif  fÖr  din  skull  bjöd  farväl, 
Att  här  ett  öga  släcks  af  sina  första  tårar. 
Att    der    en    värnlös    hand  sträcks  mot  en  udd,  som 

sårar. 
Att  barnet,  då  det  sof  och  skratta  i  sin  dröm. 
Så  spritter  det  i  blod?     Jag  hissnar  och  blir  öm. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


411 

Säg  mig  —  nu  gråter  jag  —  hur  kunde  du  föröda 

Så  mången  kärleksfrukt  uti  sin  blom  och  gröda? 

Hvi  stillas  ej  ditt  våld,  din  yrsel  och  fÖrsät 

Vid  fadrens  bistra  syn  och  modrens  bittra  grät? 

Hvi  dräper  du  de  små,  som  samlas  kring  din  spira 

Att  med  sin  ymnoghet  ditt  regemente  sira? 

Hvi  dödar  du  din  själ  bland  hämd-  och  jemmerskri 

Och  störtar  sjelf  din  tron  uti  ditt  raseri? 

Hvad  är  för  ärolust  som  äggar  upp  ditt  sinne, 

Din    tron,    din   borg,  ditt  blod,  hvad  fruktan  är  der- 

inne? 
Hvart    hvälfver    du    din    syn?    Hvarthän   vill  väl  din 

hand 

Men  eviga  försyn  —  Jag  stannar  litet  grand. 

Din  vishet  gömmer  sig  för  detta  svaga  öga: 

Rättfärdighet  och  hämd  upptändes  i  det  höga. 

Af  evighet  uppfylls  till  pricka  dina  bud: 

Ett  obegripligt  råd!  Ack,  en  fördolder  Gud! 

Fördolder  är  du.  Gud,  uti  ditt  allmaktsrike: 

Din  vrede  kunnat  slå  Herodes  och  hans  like 

Och  undanröjt  dess  lif,  dess  bödlar,  hot  och  harm. 

Men,  Bethlehem,  din  synd  skull'  straffas  med  hans  arm. 

Du  hörde  herdars  tal  och  englaröster  sjunga. 

Fick  frälsarens  besök,  du  såg  de  sken,  som  Ijunga, 

Men  i  din  säkra  sömn  försvunno  alla  ljud  .  .  . 

Dock  skrefs  vårt  frihetsbref  af  en  fördolder  Gud. 

I  nådens  rike  dold,  så  ofta  du  oss  pröfvar 

Och    då   din  sol  tycks  fly,  när  verlden  oss  bedröfvar. 

Att  vi  må  söka  dig  med  andakt  och  begär 

Och  vänjas  vid  ditt  ris,  som  idel  kärlek  bär, 

Att  tro  och  lydnad  må  förena  vår  förmåga, 

x\tt  ångrens  tårar  här  må  släcka  evig  låga. 

Fördolder  är  du  ock  uti  din  vredes  skrud  — 

Men  krön  ditt  folk  med  nåd  och  fräls  oss,  milde  Gud ! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


412 


8. 


Öfyer  eyangelinm  på  nAsta  söndagen 
efter  jul. 


Im,  2:  33. 


Simeon,  hvad  helig  syn 
Som  ditt  inre  genombärar, 
Då  med  ögonen  till  skyn 
Du  i  andakt  fäller  tårar 
Och  vill  Gud  ditt  hjerta  ge! 
Ser  du  hur  din  sol  uppdagas 
Och  hur  ej  ditt  hopp  fbrsvagas 
Att  din  frälsare  få  se! 

Ja^  jag  ser  dig,  Simeon, 
Der  du  fram  i  templet  talar. 
Hanna  står  ej  långt  ifVån: 
Hon  med  dig  sitt  bröst  hugsvalar. 
I  en  kärlek,  ren  och  fast, 
Med  sitt  ämne  hon  sig  enar: 
Ack,  hur  ömt  ert  hjerta  menar 
Vid  hvart  enda  ögnakast! 

Men,  du  gamle  Simeon, 

Vid  din  lofsång  och  din  mässa 

Mot  den  kul  na  griftevrån 

Böj  din  silfverhvita  hjessa  — 

Låt  nu  dina  ögon  dö! 

Snart  i  evighetens  salar 

Med  din  Gud  på  nytt  du  talar, 

Skild  från  denna  sorgeö. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


413 

Huru  ifrig  är  din  röst, 

När  du  i  en  helig  dvala 

Vid  en  ätti  ålders  höst 

Profetera  vill  och  tala 

Om  det  fallna  Israel! 

Hopp  och  tålamod  din  prydnad, 

Och  ett  bröst,  som  lärt  med  lydnad 

Alla  lustar  ge  farväl. 

Fromma  Hanna,  fröjda  dig, 
Låt  din  brutna  stämma  höras, 
Dina  ögon  bada  sig. 
Dina  läppar  Ijufligt  röras 
Att  förkunna  Jesu  namn! 
Jesu  kärlek  dig  upptänder, 
Och  med  trones  starka  händer 
Tar  du  honom  i  din  famn. 

Vördnadsvärda,  sälla  par, 
Syn  och  hjerta  sig  nedböjer 
För  det  mål,  dit  ögat  drar. 
Till  den  lust,  som  dig  förnöjer. 
Att  din  Herres  glädje  nå. 
Måtte  snart  det  slaget  klämta, 
Då  vi  vår  förlossning  hemta 
Och  ur  Kedars  hydda  gå! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


414 

9. 
Öfyer  eyangelium  pä  nyårsdagen. 

Luc.  2:  21. 


Gif  akt,   läs  templen  opp!  Sig  dageDS  gryning  tänder 
Vid  kulna  vindars  fläkt  kring  jordens  frusna  stig, 
Och  nattens  lilla  ljus  till  molnet  återvänder, 
Der  fästets  röda  sken  i  flammor  kastar  sig! 
All  nejden  rundt  ikring  en  helig  lofsäng  fyller 
Vid  tornens  himlaklang  och  instrumenters  ljud  — 
Ke'n  pä  sitt  hy  ende  bärs  templets  helga  skrud, 
Hvars  kärl  små  lampors  eld  bestrålar  och  förgyller. 

Så  hasta,  vandringsman,  omgjorda  dina  länder, 
Begynn  med  detta  år  för  Herran  visa  dig! 
Re'*n  Zions  väktare  med  kalkarna  i  händer 
I  virkadt  purpursläp  till  jorden  buga  sig. 
Vid  deras  djupa  suck  hvad  glans  i  templet  råder! 
Ett  stråligt  Jehovah  frän  deras  bröstduk  går, 
Och  under  korsets  fot,  der  altarbordet  står. 
Dess  duk  utbreder  sig  i  rosenröda  väder. 

Träd  in,  du  menighet,  vid  det  basunadunder. 
Som  mellan  dubbla  kor  af  starka  stämmors  lopp 
Än  skallar  Herrans  lof,  än  ristar  templets  grunder 
Och  än  de  gyldne  hvalf  med  bäfvan  fyller  opp! 
Böj  dina  trötta  knän  och  i  en  helig  dvala 
Med  handen  för  din  syn  i  samvetslugn  bekänn! 
Din  frälsare  är  född  som  menskoslägtets  vän 
Att  med  sitt  dyra  blod  din  syndaskuld  betala. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


415 

Välan,  ditt  bröst  begär  en  kunskap  nu  tillika, 
Der  du  inom  ditt  skrank  i  tårar  hukad  står, 
Om  frälsarns  födslofest  —  så  har  profeten  Micha 
Den  stjernans  gryning  spätt  för  många  tusen  år. 
Läs  skrifterna  och  märk:  en  evig  sannings  styrka 
Om  allt  hans  dyra  värf  utgjutes  till  ditt  väl, 
Ty  buga  dig  än  mer  med  en  botfärdig  själ 
Att  fröjdas  i  hans  namn,  och  all  hans  godhet  dyrka! 

En  kunskap  mera  klar  skall  här  din  själ  upplysa 
Vid  detta  sakrament,  omskärelsen,  i  dag, 
Dess  helga  förebild  en  tröst  inom  sig  hysa, 
Som  ger  dig  ljusets  fröjd  i  mörkrets  villodrag. 
Det  lagens  Herre  var  som,  att  sig  uppenbara, 
Fast  utan  synd  och  vank,  blef  menniska  i  allt. 
Att  lagens  skarpa  udd  sjelf  underdånig  vara 
Och  skingra  allt  det  qval,  som  oss  var  anbefaldt. 

Det    blod,    som   pressas  ut  —  stig  opp,  du  man  och 

qvinna  — 
Uti  dess  röda  språng  en  förebild  du  ser 
Af  det,  som  skulle  snart  för  verldens  synder  rinna 
Och  afgrunds  vreda  svalg  i  flamman  qväfva  ner. 
Vårt  återlösningsverk  ...  uti  de  sälla  orden 
Beprisen  frälsaren  på  denna  högtidsakt! 
I  detta  dyra  namn,  af  engelen  nu  sagdt. 
Sig  böjc  alla  knän  i  himlen  och  på  jorden! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


416 


10. 
Öfyer  eyangelinm  pä  söndagen  efter  nyåret. 

MaUh.  3:  13. 


Sä  helgas  oss  i  dag  den  dagen, 
Dä  elementrens  herre  sjelf 
Vid  hrädden  af  en  ringa  älf 
Sig  lutar  ner,  blir  döpt  och  tvagen 
Och  saligt  vidrör  vattubryn: 
Hans  fot  det  klara  grundet  hinner, 
Och  vattnet  kring  dess  axlar  rinner 
Vid  tasen  englars  sång  i  skyn. 

En  tystnad  ner  i  nejden  råder! 
Det  enda  gny,  der  röjas  kan, 
Är  flodens  sorl,  som  af  och  an 
I  gräset  breder  ut  sin  åder 
Vid  vädrens  svalka  och  behag. 
Ej  vreda  blixt  ur  molnen  ila: 
Naturen  skänks  en  Ijuflig  hvila, 
Och  jorden  har  en  rolig  dag. 

Men,  ack,  en  skröplig  hand  utsträckes 
Utöfver  den,  hvars  minsta  blick 
Befaller  tusen  verldars  skick 
Att  solen  tänds  och  stjernan  släckes, 
Att  masken  qvicknar  i  sitt  skal, 
Att  lif  och  död  hvarann  aflöser  — 
Märk,  på  dens  hjessa  nu  hon  öser 
Den  lugna  floden,  frisk  och  sval. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


417 

Du  yerldens  barn,  du  vränga  sinne, 
Som  längse^n  glömt  din  fbdslostund, 
Betänk  ditt  döpelsefbrbund ! 
Bind  dina  löften  vid  ditt  minne 
Och  två  dig  ren  i  tårars  bad! 
Märk,  herrlighetens  morgon  randas  - 
Snart  du  den  sista  pusten  andas 
Pä  vägen  till  den  helga  stad. 


11. 

Öfyer  evangelium  pä  trettondedagen. 

Matth.  2:  1. 


Vid  ett  sken  af  nattens  stjerna, 
Som  sä  späd  i  molnet  brann, 
Genom  öknen  med  hvarann 
.  Trenne  vandringsmän  sig  ärna 
Ned  till  Bethlehem  i  dag. 
Tusen  hinder  dem  beredas, 
Men  den  eld,  hvaraf  de  ledas. 
Lättar  deras  andedrag. 

Ödemarkens  skrän  och  fasa, 
Öknens  tomhet,  nöd  och  brist, 
Röfvarns  skymt  frän  minsta  qvist. 
Nattens  köld  och  dagens  brasa, 
Tigrars  blixt  och  lejons  traf, 
Sorgsna  rop  af  slägt  och  vänner 

BeMman,     IV.  27 


Digitized  by  VjOOQ IC 


418 

Fåfängt  bindra  dessa  männer: 
Stjernans  strålar  krafter  gaf. 

Mer  ur  molnen  hon  framskjuter, 
Mera  eldas  deras  fjät, 
Tills  for  frälsarns  majestät 
All  dess  klarhet  sig  utgjuter 
öfver  ett  eländigt  skjul. 
Armod  tittar  ur  hvar  springa, 
Och  en  åsna,  låg  och  ringa, 
Står  der  bunden,  trög  och  ful. 

Lutad  satt  sig  ner  en  qvinna. 

Bördig  ifrån  Judå  län, 

Kring  bvars  bufvud,  bröst  och  knän 

Morgonrodnans  flammor  brinna 

Mellan  gyllne  bloss  och  sken. 

I  sin  famn  bär  hon  Messias: 

Vid  dess  blick  allt  blod  befrias   -— 

Mörksens  kedjor  krossas  re'n. 

Kringhvärfd  af  så  pr'äktig  låga. 
Så  gudomlig,  dyr  och  klar. 
Dessa  männer,  en  och  hvar. 
Med  ny  andakt  fram  sig  våga 
Och  till  jorden  buga  sig. 
Verldens  fröjd  de  ej  begära: 
Här  vins  salighet  och  ära 
I  hvar  bugning  och  hvar  stig. 

Sina  skänker  de  tillbjuda 
Och  "med  sträckta  armar  ge 
Myrrham,  guld  och  rökelse 
Den  nyfbdda  kung  af  Juda, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


419 

Som  Herodis  vånda  gör. 
Stjernan  rni  i  högre  strålar 
Med  safirens  färger  prålar 
Och  vid  dagens  fackla  dör. 

Skåden  under  sång  och  böner 
Denna  krubba,  detta  hus! 
Här  uppklarnar  lifsens  ljus: 
Verlden  här  hugsvalan  röner, 
Hjertat  värma  och  beskydd. 
Döden  syns  vid  tröskeln  dräpen, 
Mörksens  furste  svart  och  häpen, 
Skyn  med  himlahjeltar  prydd. 


12. 

Öfyer  eyangelium  på  första  söndagen  efter 
trettondedagen. 

Luc,  2:  42. 


Bland  er,  o,  menskor  här, 
Hvad  stolthet  röjer  sig  i  ert  förstånd  att  klandra 
Och  inom  er  hvad  strid  i  satser  mot  hvarandra! 
Er  slutkonst  blott  en  länk  af  brister  och  besvär. 
Så  högsta  läraren  i  dag  i  templet  lär 
Vid  de  leviters  sorl,  som  fram  och  åter  vandra. 

En  veklighet  vårt  blod  förvillar  och  förtär, 
Behofvens  rika  mått  inbillningskraften  retar 
Till  högmod  öfver  den,  sitt  bröd  i  stoftet  letar. 
Och  den  till  ett  förakt,  som  armodskryckan  bär. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


420 

Den  obarmhertige  mot  ömhetskänslan  stretar, 
Den  girige  är  hård,  den  falske  tändren  skär, 
Och  oskuld  likt  ett  lam,  som  ned  vid  stranden  betar, 
Det  sargas  af  en  klo,  som   det  ej   går  for  när. 
Men  du,  på  lärostol n   som  dyrt  uppstigen  är, 
Som  med  en   ädel  svett  mot  afgrunds  gap  arbetar, 
I  templet  ljud  begär. 

Lyss,    hör    en    röst,    som    stark    sig   genom    hvalfven 

bryter 
Från  Zions  väktare  till  räddning  på  vår  väg! 
Du,  svept  i  klutar,  du,  och  du  i  purpur,  säg 
Om  ej  en  ömhetstår  ur  dina  Ögon  flyter 
Vid  prakten  af  det  lugn,  som  öppnar  templets  skrud, 
Och  om  ditt  blod  sin  ångst  i  glädje  ej   förbyter 
Vid  samtal  med  din  Gud! 

Så  höj  ditt  böneljud. 
Du,  som  förmåga  fått  och  framför  kreaturen 
Är  i  förträfllighet  den  första  i  naturen. 
Som  skönja  kan  dess  verk  och  hvad  en  Gud  förmår, 
Du,  som  allena  främst  med  upprätt  hufvud  går 
För  allt  hvad  krälat  fram  ur  tidens  dolda  vrår 

Bland  djuren! 

O,  du,  du  kristenhet,  som  sett  din  stad  upprinna 
Vid  sanningsfacklans  brand  utur  martyrers  spår. 
Af  uppenbarelsen  du  tröst  och  aning  når 
Om   verldens   frihetsbref,   och   det    skall   dig  påminna 
Hur   Gud   har   skänkt  sin  son  att  dig  lycksalig  finna 
Och  en  odödlighet  din  sista  andedrägt. 
I  tro  uppå  hans  namn  skall  lifvet  seger  vinna 
Och  trotsa  dödens  udd  i  döden  oförskräckt  — 
Besinna! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


421 

Se"*!!    du  en  blödig  syn  kring  jordens  sträcka  sträckt, 
Så   se  den  vilda  mor  med  nakna  skuldror  fräckt 
Pä  brända  öknars  sand  bland  vilda  djuren  strof  va, 
Af  solens    lågor    qvafd,  med  arm  till  hämd  uppräckt 
Att  ej  i  bojors  tyngd  sitt  lif  till  döds  bedröfva! 
Blif  derför  i  din  själ  till  tacksamhet  uppväckt 
Och  uti  Zions  hus  ditt  sälla  tillstånd  pröfva, 
Du,  som,  i  frihet  fbdd,  bebor  ett  lyckligt  land! 
Men    slå   dig  fbr  ditt  bröst  vid  denna  brödrens  band 
Och  åter  hvälf  din  syn  bort  till  den  kulna  strand. 
Der  under  drifvors  is  okunnigheten  hvilar, 
I   nattens  töcken   "tälld  mot  nordanvädrens  ilar, 
Betagen  solens  sken  vid  hafvets  frost  och  rök! 
Med  längtan  derför  kom  och,  till  ett  tacksamt  minne 
Att   du  så  upplyst  står  i  nådens  portar  inne, 
Skild  från  den  hednahop  i  .slemma  gudakök 
Med   ofFerknifven  fäst  vid  ett  nedsöladt  linne, 
Fall  ned  på  dina  knän,  dig  sjelf  till  jorden  krök 

Och  med  ett  ödmjukt  sinne 

Njut  frälsarens  besök! 


13. 

Öfyer  eyangeliam  på  andra  söndagen  efter 
trettondedagen. 

Joh.  2. 


Bort  på  denna  högtidstimma, 
Trummors  klang  och  pipors  skrål, 
Och  i  öfverflödets  dimma 
Bort  med  bägarns  gyllne  prål! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Yra  lekar,  ystra  seder, 
Vällust,  yppighet  och  flärd, 
TvuDgoa  löften,  brutna  eder. 
Bort  från  denna  bröllopsfärd! 

Märk  en  fest,  som   namn  bör  bära 
Af  den  största  pä  vår  jord 
Och  till  äktenskapets  ära 
Prydd  med  måttlighetens  bord, 
Sirad  med  en  mängd  af  gäster, 
Som  i  våta  ögons  blund 
Hvar  en  ömt  sitt  öga  fästci 
På  sä  ömt  och  dyrt  förbund! 

Träd  då  fram,  ty  du  är  buden, 
Änskönt  ej  en  galilé. 
Och  du  skall  den  högsta  Guden 
Uppå  detta  bröllop  se. 
Himlens  barn  i  kors  och  qvida 
Under  tårar  och  besvär 
Skall  du  vid   hans  klara  sida 
Bröllopsklädda  finna  der. 

Men  i  tysta  steg  framträda 
Af  en  helig  åtrå  väckt. 
Att  din  hela  vandel  kläda 
Uti  ödmjukhetens  drägt! 
Detta  vilkor  fbrst  bejaka. 
Dock  besinna  dig  som  gäst 
Om  med  trohet  vid  din  maka 
Du  är  fäst  elf   intet  fäst. 

Om  ett  fadershjerta  andas 
I  det  bröst,  du  ömma  tror. 
Och  om  oskulds  tårar  blandas 
I  ditt  öga,  du  som  mor, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


423 

Om  din  broders  stöd  du  blifver, 
När  han  villas  vidt  och  bredt,    . 
Ooh  om  hjertat  lydnad  gifver 
Dem,  din  varelse  beredt! 

Utom  en  så  helig  låga 

Ur  ditt  samvets  rena  flam 

Är  ju  fåfängt  lifvet  våga 

På  så  mörka  stigar  fram, 

Ty  det  sken,  som  sällt  sig  sträcker 

öfver  detta  englarum, 

Med  sin  gryning  dig  förskräcker, 

Med  sin  bortgång  gör  dig  stum. 


u. 


Öfyer  eyangelinm  på  tredje  söndagen  efter 
trettondedagen. 

Matth,  8:  1. 


Samloms  för  att  ordet  höra, 
Hörom  högtidsklockans  dön 
Och  med  ett  uppmärksamt  öra 
Böj  om  våra  knän  till  bön! 
Templen  öppnas,  Zions  dunder 
Skjuts  i  starka  stämmor  ut: 
Bröst  och  lunga,  dig  utgjut 
Att  förtälja  himlens  under! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


424 

Du,  som  prydd  med  rosenkinder, 
Helsans  fägring  glädtigt  strör, 
Dig  din  glada  prakt  förbinder 
Att  du  här  din  lofsång  gör, 
När  du  ser  i  dag  den  svaga. 
Den  spetelske  mannens  hamn 
Buga  sig  vid  Herrans  namn 
Med  en  rysning  för  hans  aga. 

O,  hvad  jemmerfulla  läten 
Säkert  nu  din  andakt  bryr. 
Dä  ditt  öga  mäter  Qäten 
Af  det  myckna  folk,  som  flyr 
Att  i  hopar  sammanstöta 
Rundt  kring  frälsarn,  när  så  sker 
Att  han  går  från  berget  ner 
För  att  denna  usling  möta. 

Handen  till  hans  hjessa  sträckes: 
Straxt  dess  hvita  hud  och  hy, 
Som  af  Qäll  och  sår  betäckea, 
Blir  förvandlad,,  skön  och  ny. 
Ögats  eld  uppqvicknad  strålar, 
Läppen  rodnar,  munnen  ler, 
Lifligheten  mer  och  mer 
Få  den  bleka  kinden  prålar. 

Gören  bättring!  Tiden  lider: 
Himmelriket  är  hardt  när. 
Tanken  efter  hvad  för  tider: 
Lasten  dygdens  lön  begär! 
Så  i  Galile^n  predikar 
Denna  man,  som  detta  lär 
På  ett  berg  vid  hafver  der 
Kring  dess  fagra  fält  och  vikar. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


425 

Gören  bättring!  Tiden  lider  -  - 
Men,  du,  gäck,  ty  du  är  ren! 
Så  vid  hvart  ett  steg  han  skrider, 
Hörs  hans  rop  i  Galile'n. 
Älsken  dem,  som  eder  hata. 
Skänk  en  husvill  bord  och  rum! 
Så  var  i  Capernaum 
Hans  förmaning  pä  dess  gata. 

Vid  stadsporten  sig  nedkastar 

En  Herodes'  höfvidsman, 

Som  knappt,  under  det  han  hastar, 

Andedrägten  hemta  kan. 

En,  han  säger,  af  de  sina, 

Värfvad  under  hans  befäl, 

Grufligt  våndas  i  sin  själ 

Och  hvar  lem  i  värk  och  pina. 

Genast  plågoanden  flydde, 
Och  i  samma  ögnablick 
Höfvidsmannens  gråt  betydde: 
Han  blef  bönhörd,  och  han  gick. 
Du,  som  ned  i  templet  gråter 
Och  har  ingen  själaro, 
I  förtröstan,  hopp  och  tro 
Börja  nu  din  lofsång  åter! 

I,  som  hungren.  I,  som  gråten, 
Sakten  edert  jemmerskri! 
Bdra  ögon  fromt  upplåten  — 
Salige  nu  aren  I! 
Träden 'fram  att  eder  rena 
Vid  ett  dukadt  nådebord, 
Och  till  dessa  lifsens  ord 
Fästen  eder  tro  allena! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


426 


15. 


Öfyer  eTangeliam  på  fjerde  söndagen  efter 
trettondedagen. 


Matth.  8:  28. 


Hvad  trängsel  der  vid  sjön  bort  vid  Genesareth 
Af   allt   det  myckna  folk,  som  färdas  fram  och  åter, 
Som   lyssnar    till   en    röst,  en  mun,  som  sig  upplåter 
Att  stärka  ordets  kraft  pä  ett  så  Ijufligt  sätt, 
Som  i  ett  ögnablick  den  sjukas  vånda  lisar 
Och;  som   med    blott  ett  ord,  när  handen  lyftes  opp, 
ki  en  förvissnad  hand  ger  blodets  friska  lopp 
Och  i  hvart  underverk  barmhertigheten  visar! 

Ho  är  väl  denne  man,  som  der  pä  berget  står 
Vid  samlopp  af  allt  kön  i  Juda-folkets  ätter, 
Som  lutad^  tyst  och  trött  sig  i  en  farkost  sätter 
Och  Galileiska  sjön  i  stormen  genomgår? 
Hvad  nyss  den  klara  skyn,  hvad  skymning  den  nu  sprider! 
Hvad  hafvet  höjer  sig  till  jordens  ångst  och  skräck  — 
Naturen  svartnar  bort,  och  månans  hvita  fläck 
Vid  alla  vindars  brak  längst  in  i  molnet  skrider. 

Ho  är  väl  denne  man,  som  vädren  näpsa  tör. 
Som  på  en  bräcklig  köl,  den  vågorna  de  bryta, 
Kan  hafvets  svarta  svalg  i  lugnets  glans  förbyta 
Och  stänga  böljans  fart  inom   sin  vass  och  rör. 
Som  vidgar  källans  språng  och  den  till  strömmar  sträcker, 
Förbjuder  regnets  sqval,  befaller  blixt  och  snö,         ^ 
Som  med  en  enda  blick  utöfvcr  land  och  sjö 
Framkallar    dagens   ljus    och   nattens   fackla   släcker? 


Digitized  by  VjOOQ IC 


427 

O,  du  i  undran  stadd  vid  detta  underverk, 
Du  frän  ditt  täckelse  nu  saligt  må  befrias: 
Det  är  ju  Davids  son,  din  frälsare,  Messias .  .  . 
Beundra  denne  man  och  på  hans  vandel  märk! 
I   motgångs   mist   ocli  storm  vid  hoppets  ankar  hvila 
Och  mot  all  afgrunds  blixt  med  bönen  väpna  dig. 
Till  dess  från  denna  kust,  der  grafven  Öppnar  sig, 
Du  får  i  samvetslugn  till  din  förvandling  ila! 


16. 

Öfyer  evangelium  på  femte  söndagen  efter 
trettondedagen. 

Matth,  13:  24. 


Mannen  i  sin  åker  sådde 
Bästa  säd  med  tack  och  lof. 
Ovän  kom  —  och  folket  sof  — 
Och,  vid  det  han  åkern  trådde, 
Sådde  ogräs  dit  igen, 
Grick  sin  väg,  som  ondskan  plägar. 
Lömsk  och  dold,  på  dolda  vägar.  . 
Liknelsen,  förstår  du  den? 

Åkern  i  sin  späda  gröda 
Skildrar  hjertat,  det  förstås. 
Ordet  säden  är,  som  sås. 
Folket,  sofvande  som  döda, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


428 

Skildrar  sorglöshet  och  flärd. 
OväD,  den  som  folket  söfvat, 
Ar  just  den,  som   dig  bedröfvat 
Pä  forgänglighetens  färd. 

Menniska,  du,  främst  bland  djuren, 
Som  mod  upprätt  hufvud  går, 
Som  med  snillets  eld  fbrmår 
Dig  ransaka  och  naturen, 
Märk,  för  oskuld  hvad  forsat, 
livad  förgängligt  dig  omgifver! 
Knappt  ditt  lopp  du  varse  blifver, 
Förren  du  villas  på  din  stråt. 

Yxan  hörs  i  stammen  hugga 
Dig  din  bår  —  du  det  ej   vet: 
Döm  af  tidens  flyktighet  , 
Till  din  sjuttiåra  skugga, 
Döm  af  alla  tings  natur! 
Men  gif  akt,  ty  tiden  ilar    — 
Döden  på  din  tröskel  hvilar, 
Och  din  ovän  står  på  lur! 

Se  en  ek,  i  grenar  vriden. 
Af  urgamla  rötters  vidd   — 
Buga  tankfull,  yr  och  spridd, 
För  naturen  och  för  tiden 
Och  betänk,  der  du  går  fram. 
Huru  tiden  fräter  grenen, 
Myllar  blomman,  grusar  stenen 
Och  af  stoftet  strör  ett  dam! 

Hvad  förgängligheten  skrider, 
Sköflar  och  får  aldrig  nog! 
Fordom  der  palatset  stog. 
Skymtar  nu  ett  uselt  lider, 


Digitized  by  VjOOQ IC 


429 

Och  der  fasta  borgar  fbrr 
Sina  torn  och  vimplar  sträckte, 
Syns  de  nakna  murar  bräckte 
Med  en  mossig  glugg  och  dörr. 

Låt  din  ungdom  dig  påminna 
Dina  fordna  vänners  val, 
Märk  nu  deras  brutna  tal, 
Se  dig  om  och  tungt  besinna 
Hur,  der  barnens  lek  och  stim 
Fordom   hördes  ögat  fUgna, 
Snart  man  skall  ditt  stoft  inhägna 
Under  hvalfvets  hvita  lim! 

Kära  vän,  i  dag  hvad  vänner 
Ser  du  skalkas  kring  ditt  bord! 
Knappt  din  glada  måltid  gjord. 
Förren  du  dödens  kyla  känner 
I  ditt  nyss  uppvärmda  blod, 
Och  knappt  du  ditt  timglas  släpper, 
Förr'n  din  grafdörr  man  tilltäpper 
Och  slår  kull  din  minnesstod. 

Kasta  ögat  i  minuten 

På  den  rikes  disk  och  mer, 

Der  han  i  sin  länstol  ler 

Tung,  af  drufvans  saft  begjuten, 

Småögd,  sticken,  hes  och   röd  — 

Märk  hans  gäspning  hvad   den  röjer. 

Att  hans  själ  ej  mer  förnöjer 

Lyckans  lumpna  öf\^erflöd. 

Än  en  gång  låt  ögat  blicka 
På  en   skönhets  öppna  barm : 
Bäst  den  andas,  hög  och  varm, 
Börjar  den  sig  undansticka 


Digitized  by  VjOOQ IC 


^30 

Platt  och  skrynklig,  kall  och  bar 
Tiden  der  sin  härjning  målar, 
Och  fbrgängligheten  strålar 
Ur  dess  dunkla  ögnapar. 

Snart  den  stora  skilj  odagen 
Gryr  vid  åskans  blixt  och  flod. 
Har  din  vandel  varit  god, 
Blir  du  af  den  handen  tagen, 
Som  till  dygdens  lön  förmår 
Af  en  god  gudomlig  vilja 
Hvetet  ifrån  ogräs  ski^a. 
Tänk  på  döden  .  . .  timman   slår! 


17. 
Öfyer  eTangeliam  på  söndagen  septnagesima. 

Matth.  20:  1, 


Gäck  till  din  herres  vingård  ut! 

Du  till  hans  tjenst  är  dyrt  förbunden! 

Gäck  —  redan  nalkas  tredje  stunden 

Af  arbetstiden  snart  till  slut. 

O,  hur  din  ungdomsfUrg  befläckas, 

Du  sysslolösa,  der  du  står! 

Och  du,  med  dina  hvita  hår, 

Skall  du  med  husbond  längre  gäckas? 


Digitized  by  VjOOQ IC 


431 

HusbondeD  syns  ännu  en  gäng: 
Vak  upp  hans  vilja  att  förnimma! 
Re^n  morgonrodnans  gyllne  strimma 
Upprört  naturens  fröjdesäng. 
Hvad  står  du  fåfäng  der  ooh  tycker 
Och  din  dagspenning  så  fbrsmår? 
En  penning  den  af  nåd  du  får, 
Ehuru  tungt  dig  bördan  trycker! 

Nu  elfte  stunden  husbond  går 

Med  hesa  rop  och  fromma  böner 

Att  skänka  sina  arbetslöner 

För  villig  tjenst  i  trogna  spår. 

Men  hot  och  knorr  och  kif  och  bannor 

Med  inbilsk  höghet  om  sin  rätt 

Sig  röjer  på  ett  våldsamt  sätt 

I  bistra  Ögonbryn  och  pannor. 

Så  buga  djupt  och  se  dig  kring, 

Betänk  din  lättjefulla  dvala! 

För  hvad  skall  husbond  dig  betala? 

Hvad  har  du  gjort?     Slätt  ingenting. 

Derfbre  återstår  dig  mycke 

I  tjenst  och  lydnad,  ord  och  verk. 

Till  evighetens  portar,  märk, 

Bin  vandring  är  ett  litet  stycke. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


432 


18. 
Öfyer  eyangelium  på  söndagen  sexagesima. 

Lw>.  8:  4, 


En   sädesman   gick  fram,  bekymrad,  trött  och  trägen, 
Och  på  sitt  åkerland  utkastade  sin  säd. 
Vid  skymten  af  hans  arm  hvar  fågel  på  sitt  träd 
Ett  glädtigt  qvitter  höll,  när  som   det  föll  på  vägen 

Och  som   fbrtrampadt  låg. 
Men    hvad    nr  mannens  famn  åt  hälleberget  ströddes 
Af  vädrens  vilda  blåst,  han  snart  förtorkadt  såg, 
Se'n  ej  det  minsta  frö  till  mognad  understöddes 
Af  solens  heta  blick  och  regnets  varma  våg. 
Somt  ibland  törnen  fbll  i  denna  såningsanden : 
Förqväfdt  af  ris  och  stör,  det  qväfdes  längre   ner. 
Somt  föll  i  godan  jord,  gaf  hundrafalt  och  mer. 
Och  sädesmannen  glad,  som  utåt  nejden  ser, 
Såg  axens  ymnoghet  kring  de  besådda  landen. 

Så  syns  den  liknelsen  ju  vis, 

Gudomlig  till  sin  tröst  och  styrka: 

Det  ordet  är  i  Zions  kyrka 

Som  utsås  till  en  andlig  spis. 
Den  säd,  på  vägen  föll,  skall  eftertankan  föra 

Till  dem  som  då  och  då 
Med  blödigt  samvetsstyng  de  milda  budskap  höra, 
Men  hasta  från  sin  stråt  med  ett  förstockad  t  öra 

Och  ordets  kraft  försmå. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


433 


På  hällebergets  brant  den  ädla  säden  äter, 

Som  inga  rötter  fick, 
Är  den,  som  hjertat  fromt  vid  ögats  flod  upplåter. 
Till  bot  och  bättring  böjd,  men  blott  ett  ögnablick. 
Och  hvad  bland  törnen  fbll  det  är  de  uslas  skick. 
Som  höra  och  gå  bort  och  som  sig  blott  besvära 
Med  vinst  och  rikedom  i  vällust,  makt  och  ära,  * 
Som  suga  nästans  blod  på  lättjans  örnagott. 
Men  hvad  i  godan  jord  sin  sälla  mognad  nått 
Det  är  en  andlig  dygd,  som  ordet  ömt  förvarar  — 
Naturens  herre  dem  en  evig  lust  förklarar, 
Och  han  ock  skär  sin  skörd  som  han  sin  skäppa  sått. 


19. 
Öfyer  eyangelinm  p&  fastlagssöndagen. 

Lue.  18:  3. 


Du  barn,  du  späda  flock,  som  i  din  oskuld  andas 
Och  vid  en  menlös  blick  en  trogen  skygd  begär, 
För    dig    knappt    dagens    skymt    och    ljusets   fögring 

randas, 
Förrän  du  på  din  väg  båd'  blind  och  fängslad  är. 
Din  klagan  och  din  gråt  med  Ijufva  sorl  bortblandas, 
Tills  verlden  blir  dig  kär. 

Du  verldens  äldre  barn,  du  främling  bland  de  fromma, 
Som,  blind  uti  ditt  lopp,  tror  tiden  ej  bli  all, 
Bellman.     IV.  28 


Digitized  by  VjOOQ IC 


434 

Som    fräckt    på  lustans  bädd  har  föllt  dia  ungdoms- 

blomma 
Och  nu  Dcdlutad  bär  en  hjessa  hvit  och  kall, 
Hvi  vill  du  nådens  port  än  längre  fbrcbomma? 
I  bönen  nederfall! 

Fall  ner  vid  Jesu  kors!  Ledsaga  du  de  späda 
Och  lär  dig  sjelf  och  dem  att  Jesu  ord  förstå! 
Du  torde  stå  tillreds  den  blinda  att  försmäda 
Och  vid  hans  trogna  rop  förargas  i  din  vrå .  .  . 
Men  Jesus,  Davids  son,  han  late  dig  framträda 
Din  syn  att  återfå! 


20, 
Öfyer  eyangeliam  på  första  söndagen  i  fastan. 

Matth.  4. 


Midt  under  afgrundsstorm  vid  bäfvan,  blixt  och  jemmer 
Upprorisk,  främst  ibland  de  svarta  andars  tal, 
Utur  en  svafvelflod,  som  tiden  aldrig  dämmer, 
Sjelf  mörksens  furste  syns  med  gnisslan,  ve  och  qval 
Sitt  hufvud  resa  upp,  förföljd  af  straff  och  plåga, 
I  fj  ettrar  och  i  band,  att  ut  i  öknen  tåga 
Till  djerfva  olycksval. 

De  vilda  djurens  skrän  fördubbla  nattens  fasa, 
Och  öknens  kala  berg  förmörka  dagens  rand. 
Vid  stjernans  bleka  fläkt  de  onda  stormar  rasa, 
Och  vattnet  sprutar  ut  sin  hvita  fragg  mot  strand. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


435 

Den  glada  flock  i  skyn  sin  kosa  tyst  förändrar, 
När  kringom  denna  rymd  natnrens  herre  vandrar 
Och  för  sin  allmakts  hand. 

I  fyratio  dygn,  beklämd  till  själ  och  sinne, 
Kringsväfvar  här  en  hamn  i  enslighet  och  nöd, 
Han,  som  sjelf  axet  skapt  och  kornets  must  derinne. 
Som  sjelf  femtusen  män  bespisat  med  fem  bröd. 
Som  vattnets  salta  skum  i  vinets  sötma  byter  — 
Tänk,  att  så  helig  mun  allt,  intill  brödet,  tryter 
Och  lifvets  understöd! 

Liksom  ett  lejon  stolt,  sä  listig  som  en  tiger. 
Som  ulfven  vild  och  grym  emot  det  späka  lam, 
Likså  nu  lögnens  far  med  lömska  fjät  han  stiger 
Och  i  förmätna  tal  sin  fråga  ställer  fram. 
Han  bringa  vill  till  synd  och  all  sin  lydnad  jäfvar 
Ett  majestät,  som  gör  att  mörksens  rike  bäfvar 
Och  verldar  bli  ett  dam. 

Gäck,  mörka  anda,  bort  ned  i  din  rök  och  flamma, 
Stäng  till  din  afgrunds  port  för  hef*rlighetens  dag! 
Vet,  den  du  fresta  tänkt  till  knäfall,  vet,  densamma 
Är  Herren  och  din  Gud,  som  skipat  dig  sin  lag! 
Men  du,  du  jordens  barn,  fly  ur  din  syndadimma  — 
Du  frestar  än  »i  dag  hvart  ögnablick,  hvar  timma. 
Din  Gud  och  hans  behag. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


436 


21. 
Öf?er  eyangeliam  på  andra  sSndagen  i  fastan. 

Matth.  lo:  21. 


Fromma  qvinna,  du,  som  snyftar 
Och  för  gråt  knappt  dagen  ser, 
Som  i  tårar  dignar  ner 
Och  din  hand  mot  skyn  upplyftar 
Under,  knäfall,  bön  och  hopp, 
Torka  dina  våta  kinder, 
Bryt  dig  genom  alla  hinder 
Och  ur  stoftet  res  dig  opp! 

Store  Gud,  hvad  q  val  och   Fasa 
Har  du  detta  bröst  tilldömt! 
Huru  grufligt  och  hur  ömt 
Må  en  mors  förtviflan  rasa 
Vid  ep  åsyn  af  sitt  barn, 
Som  så  många  dödar  qyälja! 
Afgrund  vill  dess  lif  uppsvä^a 
Mellan  fjettrar^i  eld  och  garn.* 

Köpet  nu  af  denna  arma 
Hörs  af  folket  långt  ifrån : 
»O,  du.  Herre,  Davids  son, 
»öfver  mig  dig  nu  förbarma, 
»Herre,  hjelp  mig!»  blef  dess  tal. 
Hjertat  orkar  mer  ej  klaga, 
Tryckt  och  klämdt  af  himlens  aga 
I  bedröfvelse  och  qval. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


437 

Men  hvad  ödmjukhet  och  lydnad 
Röjes  i  hvart  Qät  hon  går! 
Hvarje  suck  och  hvarje  tår 
ökar  hennes  helga  prydnad 
Under  frotnraa  tal  och  svar. 
Trygg  och  dristig  hon  framhastar, 
Sig  på  vägen  nederkastar 
Och  i  bön  sin  tillflykt  tar. 

Jesus  bort  på  vägen  vände  — 
Knappt  hans  ögon  se  dit&t^ 
Der  den  ömma  moderns  gråt 
Troget  teckna  sitt  elände, 
Följer  med  i  hamn  och  häl; 
Men  ju  mera  hon  blir  pröfvad, 
Frånvist,  hädad  och  bedröfvad, 
Mera  styrka  får  dess  själ. 

Gud  sitt  öra  ej  tilltäpper: 
Sina  läppar  öppnar  han. 
Qvinnan  frid  och  seger  vann  — 
Hon  sin  frälsare  ej  släpper, 
Förrn  han  sagt:   »Ske  som  du  tror!» 
Tro  och  hopp  sig  sammanpara .  . . 
Milde  Gud,  mitt  rop  besvara 
I  mitt.Sodom,  der  jag  bor! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


438 


22. 
Öfyer  eYangelimn  på  tredje  söndagen  i  fastan. 

Zue.  11:  14. 


Vårt  hjerta,  invigdt  till  Guds  ära 
Och  till  den^Högstes  boning  satt, 
Frän  mörksens   andar  dag  och  natt 
En  verkstad  blir,  en  syndalära, 
Ett  orent  rum,  en  Ödeplats. 
Det  blod,  som  kring  värt  hjerta  flödar. 
Bär  i  hvar  droppe  tusen  dödar 
Till  detta  Belzebubs  palats. 

Den  gamla  svarta  andan  sväfvar 
Med  lögn  och  list  och  hala  fjät 
Som  spindeln  på  de  klara  nät 
I  sina  garn  sitt  rof  inväfvar 
Och  fräckt  försvarar  hvad  han  fär: 
Mod  fruktan,  högmod,  ängst  och  ifver 
Allt  ljus  han  ur  sin  hydda  drifver. 
Att  aldrig  nådens  sol  uppgår.    . 

Ja,  ålderdomens  kulna  dagar 
I  samma  syndaordning  fly. 
Hvar  dag  tillreds  en  boning  ny. 
Som  mörksens  furste  väl  behagar, 
Tilldess  han  någon  gång  drifs  ut. 
Det  hjertat,  som  han  öfverhopat. 
Flyr  han,  tilldess  det,  rent  utsopadt. 
Ånyo  blir  hans  rum  till  slut. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


430 

Bet  späda  bröst,  som  knappt  lärt  andas, 
Inom  en  blick  af  några  år 
För  alla  stormar  öppet  står, 
Der  gamla  syndaqval  bortblandas 
Med  nya  lustars  trug  och  lock. 
Än  guldets  glans  vårt  lugn  beröfvar, 
Än  vinet  syndaträlen  döfvar,  ^ 

Än  Delila  och  hennes  flock. 

Han  då  uti  sin  hämd  tillåter 
Båd'  bön  och  sång  från  själ  och  mun, 
Blott  det  ej  sker  af  hjertans  grund 
Och  ögat  ej  botfärdigt  gråter 
Med  blygsam  syn  till  nådesoln. 
Hans  barn  iklädas  stilla  seder, 
Och  ofta  sjelf  sitt  barn  han  leder 
Till  kyrkan  och  i  biktestoln. 

O,  Jesu,  du  vårt  bröst  bevara 

Att  det  din  boning  blifva  må. 

Att  dina  englar  der  ingå 

Och  drifva  ut  den  svarta  skara. 

Som  till  förderfvet  jagar  oss! 

Hjelp,  när  vårt  lifsslut  du  bestämmer. 

Att  vi  ej  kastas  ned  i  jemmer 

Bland  afgrunds  dunder,  blixt  och  bloss! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


440 

23. 
Öfyer  eyangelium  på  midfastosondagen. 

Joh,   6:  1, 


Vid  solens  spridda  sken  på  vattnets  lugna  vågor 
Ett  skepp  till  stranden  förs  —  allt  folket  samladt  står, 
Naturens  herre  sjelf,  som  ljusets  eld  och  lågor 
Och  hafvets  grundval  hv&lft,  ur  detta  fartyg  går. 
Han    trampar    på    det    gräs,  det  frö,  den  knopp  och 

kärna, 
Som  blomstras  af  hans  sol,  som  vissnar  vid  hans  stjerna 
Och  fetmar  i  hans  spår. 

Nytt   folk   från   berg  och  däld  med  sorl  och  trängsel 

nalkas, 
Den  halta  med  sin  staf,  den  blinda  på  sin  bädd. 
En  krympling  i  sitt  skjul  af  engelns  åsyn  svalkas, 
Som  omrör  vattnets  skum  vid  helsokällans  brädd. 
Borttvinad,  lam  och  lytt,  en  hörs  sin  harm  utpressa. 
En  annan  på  en  bår  upplyft  sin  hvita  hjessa, 
I  dödens  svepning  klädd. 

Bland    trädens    glesa    skygd    hvad  bårar,  skrank  och 

sängar 
Framskjutas  mot  hvarann  vid  folkets  gråt  och  skrål! 
En   bjuds   en   helsodrick:  det  vattnet,  man  inmängar, 
Hans  svarta  läppar  skyr  med  brutet  tungomål. 
I  friska  löf  och  gräs  insvept  en  annan  hvilar  .... 
Men  lifsens  herre  syns  —  han  bryter  dödens  pilar 
Och  syndarns  räddning  tål. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


441 

Nu  aftonrodDans  rand  pä  himlahvalfvet  strimmar: 
Snart  glittrar   stjernan  fram,  och  hafvet  brusar  se'n. 
Vår  frälsare  vi  sett  använda  dygnets  timmar 
Till  nåd  och  kärleksverk  som  den  betrycktas  vän. 
Här  krälar  folket  kring.    Han  ser  dem  brödet  felar  — 
Hans  kärlek  dem,  hvar  flock,  i  vissa  matlag  delar 
Snart  till  femtusen  män. 

Guds   allmakt   och    hans  vård  om  sina  barn  vi  vörda 
Vid  denna  måltidsfest  i  denna  ödetrakt. 
Det  fromma  barnet,  tryckt  af  fattigdomens  börda. 
Den  rikes  tröskel  ser,  hans  tafflar,  guld  och  prakt. 
Men  en  Elias  måst  vid  enbärsträdet  klaga. 
Då  Achab  på  sin  tron  all  vällust  sig  tillaga 
Med  en  otyglad  makt. 

Du    fromma    barn,    som    tungt    ditt    bröd  med  tårar 

bryter, 
Som,  glömd  af  jordens  barn,  till  jorden  lutad  går, 
Njut  styrka  i  ditt  bröst  —  ej  nåd  och  räddning  tryter: 
I  oljokrukans  djup  ditt  förråd  än  fbrslår! 
Den    Gud,  som  minsta  matk  i  minsta  boning  vårdar, 
Han  ej  förgäter  dig,  tills  du  i  lifsens  gårdar 
Hans  rätter  smaka  fir. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


442 


24. 
Öfver  eyangelium  på  femte  söndagen  i  fastan. 

Joh.  8:  46. 


Du  arma  Adams  barn,  da  jude  och  judioDa, 
Som  i  ditt  onda  blod  ett  bittert  hjerta  bär, 
Förstockad  vid  en  röst,  som  dig  den  v&gen  lär 
Att  lifsens  sanna  ljus  uti  din  öken  hinna, 
Der  du  dig  undangömt  bland  lustar  och  begär, 
Din  blindhet  tör  i  dag  liksom  ditt  högmod  våga 
Förmätet  ställa  fram  Pilati  fräcka  fråga 
Hvad  sanning  är? 

Om  då  ditt  bröst  beveks,  om  dina  vilda  seder 
Förmildras  af  dens  ord,  hvars  röst  du  hör  i  dag, 
Så  svarar  dig  en  Gud:  En  evig  sannings  lag, 
Jag  sanningen  är  sjelf,  jag  lögnens  straff  bereder; 
Min  all  vishet  och  nåd,  min  vilja  och  behag. 
Min  höghet  öfver  allt,  hvad  högt  i  tankan  spelar. 
Ett  heligt  väsend  bär  förutan  tid  och  delar  — 
Allt,  allt  är  jag. 

Ja,  i  vår  starka  själ  en  sanning  ju  predikar, 
Belöning  eller  straff  röjs  i  hvar  andedrägt: 
En  sanning  att  dens  arm,  som  mörksens  lågor  släckt, 
Vår  synd  hvart  ögnablick  på  nytt  på  korset  spikar, 
Se'n  vi  med  dagligt  knorr  vår  hand  till  skyn  utsträckt. 
Att  all  naturens  krets  utbredt  en  sanningslära 
Att    himmel,  jord  och  haf  och  vädren  bär  Guds  ära 
I  minsta  fläkt. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


443 


Öfver  evangelium  på  palmsöndagen. 

1   Cor.  11. 


Onde  barn,  I  afgrunds  fångar, 
Som  med  bäfvan  i  ert  bröst 
Inom   ed  ra  mörka  gångar 
Gommen  er  för  Herrans  röst, 
Vaknen  ur  er  dröm  och  dvala 
Vid  så  milda  kärleksord 
Att  med  eder  Gud  få  tala 
Vid  hans  eget  nådebord! 

Du,  som  fbr  din  räkning  svigtar 
Och  din  syn  till  korset  vändt, 
Kom,  din  Gud  för  dig  instiktar 
Sitt  förenings-sakrament! 
Slit  dig  lös  från  alla  hinder 
Och  med  trones  öga  märk 
llur  sig  Gud  med  dig  Förbinder 
Uti  detta  nädeverk! 

Dig  bör  mera  ej  för  fåra 
Dundrets  blixt  från  Sinai. 
Träd  du  helgedomen  nära  — 
Den  skall  dig  ett  Zion  bli. 
Med  ett  hjerta,  ömt  förkrossad  t 
Och  med  en  botfårdig  bön 
Blir  ditt  syndaband  aflossadt 
Och  din  klädnad  hvit  och  skön. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


444 

Men  du,  som  hvart  steg  afmäter 
Listigt  till  din  nästas  fall, 
Under  det  att  du  fbrgäter 
Den  dig  ser  och  dömma  skall, 
Du,  som  med  ett  bittert  sin  ne 
Trotsar  nåden  i  din   nöd, 
Nog  med  Judas  blir  du  inne, 
Men  din  måltid  blir  din  död. 

Är  det  fajertat,  som  du  döljer, 
Dig  till  harm  i  bröstet  satt 
Att  din  broder  du  förföljer, 
Att  du  vredgas  dag  och  natt, 
Att  ditt  högmod  skall  befalla, 
Tror  du  det,  till  evig  skam 
Redan  mörksens  vågor  svalla 
Kring  din  själ,  då  du  går  fram. 

Kan  din  ondska  sig  inbilla 

Att  en  suck,  en  pressad  tår, 

Att  ett  ord,  som  ljumt  och  stilla 

Utaf  dina  läppar  går, 

Skall  med  frid  till  höjden  höjas 

Och  bevaras  på  din  jord, 

Hvi  må  dina  knän  då  böjas  — 

Gäck  din  väg  från   Herrans  bord! 

Tror  du  då  din  hand  du  rycker 
Från  den  armas  hjelp  och  tröst, 
Att  du  dig  till  frälsarn  trycker 
Som  Johannes  till  hans  bröst? 
Ack,  hvad  ve,  hvad  skräck  och  plåga 
Hvad  förfärligt  öfvermod! 
Svara  mig  på  denna  fråga: 
Är  du  värdig  Christi  blod? 


Digitized  by  VjOOQ IC 


445 

Dina  lastar  tyglöst  rasa 

Under  täta  samvetsslag, 

Tills  du  ur  ditt  skjul  med  fasa 

Någon  gång  ser  ljus  och  dag. 

Dig  ditt  samvet  slår  och  klämmer, 

Ögat  brister  ut  i  gråt  — 

Men  du  glömmer  snart  din  jemmer 

På  din  gamla  syndastråt. 

Lögn  och  flärd  dig  så  förvillar 
Att,  då  nästans  fel  du  ser, 
Du  med  nedrig  köld  dem  gillar 
Och  åt  all  hans  ofUrd  ler. 
Se  dig  om  och  ömt  betrakta 
Om  det  egnar  dig  som  gäst 
Att  Guds  englar  dig  uppvakta 
På  din  dyra  nattvardsfest! 

Buga  dig  då  ned  till  jorden, 
Fly  förderfvets  ödemark. 
Sök  förtröstan  i  de  orden: 
Gud  är  i  de  svaga  stark! 
Låt  din  gråt  och  dina  böner 
Vittna  om  din  högsta  skatt! 
I  din  nattvard  du  då  röner 
Lifsens  sol  i  dödens  natt. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


OFVERSÄTTNINGAR 


UR 


GELLERTS  FABLER. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


449 


1. 
Det  lyckliga  äktenskapet. 


Äktenskapets  gud  all  ära! 
Hvad  jag  tänkt  att  helst  begära 
Lyckligtvis  mig  lemnadt  var: 
Jag  fått  tvänne  vänner  skåda, 
Som  från  ångrens  köld  och  våda 
Lefde  sällt  ett  äkta  par. 

Bådas  barm  en  eld  förente: 
Hvad  hon  ville  han  ock  mente, 
Hvad  hon  skydde  han  försköt. 
Qval,  som   hjertan  sorgsna  göra, 
Kunde  deras  lugn  ej  störa: 
Kärlek  lifvets  bojor  bröt. 

Som  han  ingen  stolthet  hyste 
\)ch  hon  ej  högdragen  lyste, 
Eådde  hon  ej  mer  än  han, 
Rådande,  dock  ej  till  plåga. 
Stridande  men  med  en  låga, 
Som  af  enig  vilja  brann. 

Stadde  i  vår  bröllopsvåda, 
Våra  fel  vi  minst  förråda, 
Men  förblinda  ögats  val. 
Så  blef  här  tvärtom  att  finna 
Deras  bröst  uppriktigt  brinna, 
Deras  hydda  fri  förtal. 

Bellman.     IV.  29 

Digitized  by  VjOOQ IC 


450 

Sista  dagens  afsked  särar^ 

Sista  kyssen,  skänkt  med   tårar, 

Röjde  hjertats  trogna  pligt. 

Båda  dö  .  . .  När?  Jo  —  beklagen  — 

Veckan  efter  bröllopsdagen 

Eljest  detta  blef  en  dikt. 


2. 
Målaren, 


En  målare  fans  i  Athen, 

Som,  minst  för  att  behofven  nära, 

Men  smickrad  mer  af  namn  och  ära, 

Sin  pensel  höjde  rik  och  len. 

Den  målarn  lät  pä  utsatt  timma 

Från  ateliern  en  kännare 

Mars  bildad  i  sin  rustning  se 

Och  trodde  sig  hans  lof  förnimma. 

Men  kännarns  smak,  som  döljde  sig 
Inom  ett  vant  och  dristigt  öga, 
Fann  i  uppfinningskonsten  föga 
Och  taflan  mindre  mästerlig, 
Ty  att  en  säll  förtjusning  sprida 
Ej  konsten,  men  naturen  gör. 
Han  grundligt  påstod  som  sig  bör  — 
Dock  fåfängt  målarns  nyck  bestrida ! 

I  ögnablicket  insteg  —  m^rk  — 

En  Qesk  krigsguden  att  beskåda. 

»Ack»,  skrek  den  narrn,   »hvad  färger  råda 

»I  detta  stora  mästerverk! 

»O,  gudar,  hvilken  konst  sig  höjer 


Digitized  by  VjOOQ IC 


451 

»Till  minsta  nagel  på  dess  fot! 

»I  hjelm  och  sköld  hvad  glans  och  hot  — 

»Ja,  bilde/i  lif  och  anda  röjer.» 

Vår  målare  medömkansvärdt 

Och  flått  mot  denne  kännarn  bligar. 

»Ack*,  inföll  han,   »pä  snillets  stigar 

»Hvad  han  mig  rättat  och  mig  lärt!» 

Nu  knappt  den  narrn  vid  dörren  rörde, 

Förren  målarn  i  ett  ögnablick 

Med  svampen  taflan  öfvergick 

Och  gudens  bild  i  grund  förstörde. 

När  kännare  med  köld  i  dina  skrifter  se, 
Då  är  dig  vådligt  nog  i  längden  mera  skrifva. 
Men  åter  om  en  narr  dig  hörs  sitt  bifall  ge, 
Är  bäst  din  snillebragd  på  stunden  sönderrifva. 


3. 
Hästen  och  åsiiau. 


En  bäst,  som  mod  och  låga, 

I  ystra  ögon  bar, 

Grick  bröstad  af  sin  plåga 

Att  ryttarn  höll  sig  q  var. 

Men  bäst,  en  volt  utföra, 

Den  ryttarn  återhöll. 

Så  stötte  han  och  föll  — 

Hur  lätt  ett  snedsprång  göra! 

En  åsna  syntes  trafva. 
Som  log  rätt  hjertelig. 
»Tänk,  om  jag  skulle  8nafva>^ 
Skrek  hon,   »hur  gick  med  mig?» 


Digitized  by  VjOOQ IC 


452 

Tig',  inföll  hästen,  'bara! 
'Jag  tillstår  för  min  del 
'Dig  nog  för  ringa  vara 
'Att  ega  mina  fel.' 


4. 
Flugans  och  myggans  död. 

En  flugas  död  min  luta  väcker, 
En  ringa  mygga  rör  min  sång. 
De  bådas  öden  jag  upptäcker, 
Fast  i  en  olik  hädangäng. 

Den  unga  flugan  stolt  sig  sätter 
Pä  bägarns  brädd.     Förmäten,  dum. 
Hon  vinet  kring  sin  snabel  sprätter, 
Tilldess  hon  drunknar  i  dess  skum. 

När  myggan  såg  sin  syster  simma. 
Sjöng  hon:   »Din  graf  jag  skyr  ännu! 
^Jag  roar  mig  åt  ljusets  strimma^ 
»Men  ej  åt  bägarns  dunst  som  du.» 

Hvad  hände  väl  vår  sluga  mygga? 
Förblindad  utaf  ljusets  sken. 
Förstod  hon  ej  dess  strålar  skygga. 
Men  dör  förbränd  till  hud  och  ben. 

Du,  som,  begärens  eld  att  nära. 
Af  nöjens  flärd  njöt  aldrig  nog, 
Unn  mig  en  gång,   ditt  stoft  till  ära, 
Blott  säga  att  du  menskligt  dog! 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Register. 


Sid. 

Abbe  Michelessi,  bästa  vän  mitt 
hjerta  känner 265. 

Abbe  Vogler,  när  du  rör 276. 

Abraham,    dig  det  brefvet   lemnas  386. 

Ack,  bia,  bia,  herdinna 24. 

Ack,  hur  han  kämpa T  .  .     22. 

Ack,  jag  ryser 32. 

Ack,  om  vår  sol  en  lugnad  mor- 
gon återsände 165. 

Ack,  så  låt  mig,  låt  mig  vara    ...     32. 

Alle  man  i  bålen 195. 

Anders  prisas  denna  dagen 38. 

Att  någon  kunnat  gilla 61. 

Att  se  sig  född,  väl  växt  och 
stolt 258. 

Beate   Marie   satt   uti  högan  lofts 

bur 231. 

Bon  jour,  Louise 326. 

Brudgummen  utaf  dagen 234. 

Bugen  er  till  jorden  ner 274. 

Bäst  Mårten  vid  pulpeten 224. 

Camilla  kom  att  med  sin  röst  .  .  .  317« 

Da  werden  sie  sehen  schene  säcken     98. 

De  Ijufva  valdthorn  blanda  sitt 
ljud 283. 

Den  djerfve  guden  Mars  med  pip- 
skägg och  mustasch 268. 

Der   sitter  jag  på  trädgårdsbänken  292. 

Det  nya  året  börjar  sig 76. 

Det  skulle  vara  roligt  Raton  se  .  .     35. 

Detta  kärl,  nyss  fyldt  uti 282. 

Din  grafskrift  är  enkel,  men  ädel 
och  sann 179. 

Dristig,  ödmjuk,  hög  och  svag.  .   .  358. 

Drottningholm,    din   prakt  förtjusar  145. 

Du  flyktiga  lycka,  jag  vågar ....     13. 

Du  hedersman  af  rena  seder ....  236. 

Du,  som  vid  din  nästas  nöd  ....  263. 

Dyre  kung,  du  är  vår 77. 

Dyre  kung,  var  välkommen  nu 
åter 166. 

Dyre  kung,  våra  hjertan  inviga  .  .     67. 

Då  nästa  gång  jag  granris  strör  .  .     89. 


Sid. 

Eders  konglig  höghet  nära 387. 

En  blomma,  hög  och  skön 244. 

En  bror  vid  tulTn  i  vånda  står .  .  .  262. 

Englarna  i  himlarunden 280. 

En  herde  skils  i  tårars  qval  ....  213. 
En   kommissarius   —   ack,  jag  ry- 
ser   259. 

En  ringa  supplikant  ur  gruset  .  .  .  382. 

En,  tvä,  tre,  fyra 29. 

En  vacker  afton  Movitz  satt ....  328. 
En  visa  vill  jag  sjunga 379. 

Farväl,  mitt  kära  barn,  tilldess  vi 

åter  råkas 245. 

Fast  Cleon  han  går 18. 

Fast  våra  skuUar,  tjäll  och  tak .  .  .  128. 

Floras  högtid  ar  nu  nära 259. 

Frukta  ej,  Camilla  lilla 16. 

Från  tornens  gluggar 197. 

Fåfängt  att  en  ända  spinna 81. 

Förr  skall  solen  sluta  skina 370. 

Försynens  visa  lagar  skipas    ....  238. 

Gammal  gubbe,  helt  allena  ......     36. 

Glada  bygd,  så  täckt  belägen  .  .  .  314. 
Glada  Elfvik,  fåfängt  mer   .....  319. 

Glada  morfar,  barnen  dig 178. 

Granne,  se  på  kartan  bara 320. 

Gubben  är  gammal,  orkar  ej  valla  188. 
Gud  styre  Gustafs  tappra  min  .  .  .  365. 

Hafvet  sqvalpar,  jorden  gungar  .  .  148. 
Helsas    af  Johannes    Petri    Gothus 

Norcopensis 2To. 

Herr  kapten  Kempensköld  salute  m 

med  sin  fru 28.i. 

Hjclpen  den  lilla  vackra  foten.  .  .  341. 

Hjernan  ännu  i  mig  vrides 39«>. 

Hit  från  Finland  i  fläng 211. 

Hon  plikta  skall,  vet  ni 67. 

Hos    herr    grefven    och    öfverstall- 

mästaren 25-1. 

Hurtigt,  Maja-Lisor 222. 

Hvad  for  prakt  på  hjeltars  bana.  .  152. 
Hvad  kan  jag  sakna 31. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Sid. 
Hvad  söken   I,   vänner  —  I  sökcn 

så  väl 359. 

HvUkcn  kyla,  hvUkcn  svalka  ....  202. 
"Håll",  sa*  Astrild,  "Eskulap.  .  .  .  229. 
Här  må  väl  näcken  längre  stå  .  .  .     89.  , 

Hör  nu  på  en  liten  visa 368.  I 

Höstens  kulna  stormar  rasa   ....  360. 

lag  dör  af  kärlek 19. 

Jag,  en  Pindi  vcrkgesäll 280. 

Jag  funderar  hit  oeh  dit 294. 

Jag  kom  hem  så  röd  och  skön  .  .  .  392. 

Jag  ser  naturens  under 281. 

Jag  tackar  ödmjukast  för  allt  godt  374. 
Jag    uppstämt     min    lyra    tUl    min 

sång 77. 

Jag,  vid  vänners  godhet  van  ....  331. 

Jag  vill  mig  listelig 35. 

Jag  är  nöjd  i  allt  besvär 42. 

Jag  är  så  sömnig,  matt  och  trött.  .     85. 

I,  berg  och  dalar,  mig  beskydda.  .     25. 

I  dag  klockan  5  eftermiddagen    .  .  373. 

I  en  mörk  och  sorglig  hydda.  ...  247. 

I  Fröjas  döttrar,  dörrn  igen  ....  322. 

I,  högst  upplyste  män,  kommersens 
ädle  fader 342. 

I  mina  anletsdrag 330. 

I  Monomoupa  jag  på  ett  värdshus 
satt ^.  .  380. 

In  i  hönshus't,  små  pullorna  sma,  .  304. 

I  rad,  i  rad!  Gif,  manskap,  akt  .  .  318. 

I  rikets  värf  du  krönt  din  rid- 
dersmanna-klinga 272. 

I  skuggan  af  den  graf,  der  tidens 
stormar  yra 382. 

I  vår  Ulla  fiskarstuga 200. 

Karon,  din  Tårja  den  kom  ej  för  sent  243. 

Klang!    Vid  grind  spelar  jag.  .  .  .  186. 

Klatsch!    Vid  Telje  mörka  skjul.  .  340. 

Klockorna   röras  med  sorgliga  slag  178. 

Knappt  förrn  morgonrodnan  skym- 
tat     297. 

Knappt  had'  krigets  blixt  och  pilar  142. 

Knekt,  vörda  din  konung  och  för 
hans  person 137. 

Kolare,  smeder 339. 

Kom,  dyre  landets  far 78. 

Kom,  låtom  oss  sjunga 144. 

Kors,  hvad  nådig  frun  hon  dröjer.  295. 

Kring  Psyches  byst  uppå  dess 
alabasterruta 186. 

Kung  Gustaf  Adolfs  dag  vi  fira  .^.   133. 

Käre  bröder,  drickom  Gustafs  skål  135. 

Lrilla  Carl,  sof  sött  i  frid 175. 

Lilla  Carl,  uti  sin  kolt 177. 


Sid. 

Litet  brott  är  snart  förlåtit 321. 

Lyss  —  lärkans  sång  ditt  knä  fram- 
kallar  348. 

Låt,  herde,  mig  vara 27. 

Längst  från  krogen  Rosendal  .  .  .  306. 
Läs  din  katekes,  mitt  barn 365. 

Magistraten  rad  i  rad 308. 

Matt  och  dufven  som  en  fluga ...  147. 

Med  all  den  prakt,  som  kärlek 
tågar.  Då  han  kring  Cyperns 
stränder  far 139. 

Med  all  den  prakt  som  kärlek 
tågar.  När  han  Cyperns  strän- 
der rör 241. 

Med  en  dristig  hand  i  dag .....  399. 

Med  och  inunder  den  strida  tåre- 
flod   369. 

Mer  krut  —  kanon  far  inte  bli 
sval 33S. 

Mig  Apollo  sändt  till  eder 255. 

Mina  ögon,  jag  er  sagt 350. 

Min  butelj  är  Bacchi  kök 181. 

Min  högtärade  kära  bror  registra- 
tor 334. 

Min  tredje  son  i  dag  det  helga 
dopet  njuter 174. 

Modfälld,  nedom  kungens  trappa    ,  260. 

Mot  Elfviks  mulna  strand.  ^.  .  .  .  .  240. 

Mozart,  man  din  grift^  upplåter.   .  .  329. 

Mulen  morgon  ofta  bådar 209. 

Må  bland  rosor,  gräs  och  blad    .  .  292. 

Märkvärdig  är  visst  födslodagen.  .   195. 

Natur,  dina  fagraste  stunder ....  218. 

Nej,  hvarför  somnar  jag 278. 

Neptuns  svalg  sig  fördelar 141. 

i  Nervid  Haga,  vid  grind 75. 

Nu  blir  pä  denna  dagen 213. 

I  Nu  kläder  sig  kamrerarn 331. 

Nu  är  det  så  på  Elf  vik  fatt    ....  316. 

Nyss,  då  morgonsolens  strimma  .   .  284. 

Nyss  på  stunden  anländ  hit   ....  315. 

Nyss  sågs  ett  sken  vid  nattens 
dimma 237. 

Nyss  vid  dagens  bleka  strimma  .  .  286. 

Nä,    ödmjuka    tjenare,    tusen   stor 

I      tack 318. 

I  När  lifsbesvären  mig  ej  qväfva  .  .   362. 

I  O,  hvad  fröjd  som  denna  dag.  .  .  164. 

I  Om  ers  majestät  tillåter 245. 

Om  hon  vore  minsta  vacker  ....  261* 

Om  jag  vore  öfverste 223" 

,  Om  min  kärlek  gör  ett  fel 20* 

I  Omsider  jag  i  månen  stanna.  .  .  .  377' 


Digitized  by  VjOOQ IC 


sid. 

Peka  i  helvete,  Movitz 302. 

Primo,  eller  for  det  första 371. 

På    denna  fest   i   dag  med  bägarn 
af  agat 159. 

Re'n  bland  kämpiama  van 184. 

Ryktet  i  min  lilla  stuga 271. 

Samma    den    ek,    som    står    här   i 

lunden • 26. 

Segrande  furste,  dagen  svalkas.  .  .  169. 
Sig  molnena  nu  sammandraga  ...  78. 
Si,  så  der  ser  korrespondenten  ut .  293. 
Sjung   förtjensten  en  sång  till  dess 

ära 183. 

Skalderna  ha  aldrig  råd 264. 

Skynden  er,  gossar 219. 

Slå  i  ett  ^las  åt  mig 192. 

Smaka  pa  vår  ringa  spis 28. 

Smidd  som  fången  i  sitt  jem  ...  256. 
Snart  min  dag  sin  afton  nalkas    .   .  275. 

Solen  blek  på  fastet  skiner 311. 

Som  böljan  krusar 26. 

Som    jag    allmänt   är    känd    så    pä 

den  moraliska  som  fysiska  sidan  389. 
Som  jag  är  så  ytterst  nödig  ....  353. 
Som  nu  muram  med  sin  slef .  .  .  .  290. 
Spel    opp   en   dans,   stig,   spelman, 

^  opp 215. 

Stadd  mellan  himmel  och  jord.   ,   .  367. 

Stanna  här  vid  bränneri 210.* 

Stugans  dörr  nu  förebomma  ....  204. 
Sverges  kung,   din  lifvakt  syns  på 

fältet  tåga 138. 

Systrarna  skola   ej    sitta    vän    vid 

vän 344. 

Så  har  nu  vid  Högland,  go'  vänner, 

^så  skett 162. 

Så  lyser   din   krona  nu,   kung  Gu- 

^„staf 136. 

Sa   myllas  nu  det  stoft  bland  gru- 

^,„set   .  .  .  .^ 173. 

Sa  skiljoms  at  med  upprörd  själ.  .  317. 
Så  tindrar  fram  ett  nyårsbloss ...     76. 


Sid. 
Sa     vill     du.     Gud,     ett     lifstrad 
rycka 170. 

Tack,  vår  kära  pappa 324. 

Tag  ditt  glas 208. 

Telje  stads  kavalleri 300. 

Till  en  huld  och  älskad  maka   .  .  .  372. 

Till  en  yfvig  helighet 381. 

Tillåt  mig  en  målning  göra 249. 

Tolken  Gustaf  Adolfs  ära 93. 

Truderunt,      trunt,      trunt,      trunt, 

trunt 38. 

Underskrifne  ledamöter 312. 

Ur  en  präktig  sky  och  låga  ....  168. 
Ur  olympens  sma  alkover 277. 

Vackra  små,  som  åt  naturen ....  351 . 
Verlden  saknar  oss  två  gubbar.   .   .  270. 

Vid  Dianas  röst  i  skogen 148. 

Vid  ett  glas  pyrraontervatten  .  .  .  347. 
Vid  hafvets  svall,  bestört  och  rädd  281. 
Vid  min  hemkomst  från  Riga  .  .  .  375. 
Vi    gråta   kung   Carl  på  ett  kärligt 

maner 134. 

Vill  herrskapet  till  slut  afhöra  några 

ord 71. 

Våra  löften  äro  dyra 235. 

Vår  frihets  fest  i  dag  vi  fira  ....  153. 
Välborne       gråstensmur,       högädle 

tegelstenar 352. 

Välborne  herr  kapten,  högt  älskade 

herr  broder 288. 

Välborne  herr  kapten,  salutem  med 

allt  godt 287. 

Välborne    herr    sekter,    högtärade  |m 

herr  broder 251. 

Adel  och  högaktad  min  gunstig  herr 

..  sekter 332. 

Andtlig  uti  stilla  väder 383. 

Ändtlig  är  den  stilnden  inne ....  383. 

Ännu  varar  julen  än 76. 

Är  mödan  värdt  att  vara  till ....  366. 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC 


Digitized  by  VjOOQ IC